Förmögenhetens påverkan på konsumtion..

Funktionen av konsumtion som definieras för enskilda hushåll, är att de enskilda hushållen tillsammans får en framträdande roll för att bestämma den totala inhemska konsumtionen i en makroekonomisk modell.

Det förhållandet definieras först av JM Keynes (1936) och det är en viktig del i hans modell för intäkter i makroekonomin. En egenskap av förbrukningen i en stat, är den marginella benägenheten att konsumera, det är en viktig faktor för stabiliteten i ekonomin när man undersöker detta med enkla modeller. I början av 1950-talet såg man att förbättrade statistiska metoder visade sin otillräcklighet för att förklara sambanden mellan inkomst och konsumtion. Man konstaterade att det ofta på mycket kort sikt är en stor variation i konsumtionen som inte förklaras av förändringar i inkomst, men när inkomster och konsumtion mätt på längre sikt ser man att i det genomsnittet finns det en nära relation. Misslyckandet av variation i intäkter vid redovisning av variation i konsumtionen föreslog att andra faktorer, såsom värdet av det man handlat tidigare skulle vara viktigt. Det första kapitlet i Konjunkturistitutets "Working Paper No.98" behandlar frågan vilken roll förmögenheten spelar för Sverige med Model Felkorrigering (ECM). http://www.konj.se/download/18.70c52033121865b1398800096037/WP_98.pdf  "Empirical Studies in Consumption, House Prices and the Accuracy of European Growth and Inflation Forecasts" av Bharat Barot. Studien är ifrån 2006, men teorierna lägger en grund även för dagens situation.

Resultaten indikerar att båda delar av förmögenhet (ekonomisk förmögenhet och värdet på bostäder) har en likvärdig roll. Bostadsförmögenhet ger alltså en förklaring på varför man ökar sina utgifter. Man har en upplevelse av att man är rik.

Man har sett samma samband på löner och priser i Storbritannien. I de stora ekonometriska modeller man nu tittar på både i Storbritannien och Sverige är att alltså tillföra bostadsförmögenhet tillsammans med finansiella förmögenhet när man försöker förutse konsumtions mönster.

Detta gör det ännu viktigare att ha en ekonometrisk modell som ökar vår förståelse för faktorer som bostadspriserna. Man kan modellera bostadsmarknaderna i en s.k. lager-justerings modell, och titta på skillnaden mellan den önskade eller optimala efterfrågan och den befintliga beståndet leder till en anpassningsprocess som i slutändan motsvarar de två. Beståndet-justering modellen visar att investeringar i nya bostäder kommer från förändringar i efterfrågan. Man vill då ha vinstmaximering genom att företagen bygger. På efterfrågesidan kan konsumenterna jämställa rabatterade marginella fördelar för sin bostad (jämför ränteavdragen vid skatteberäkning) vilket blir en tjänst till användarens kostnad. På utbudssidan är målen för byggföretagen, som sagt att maximera sin vinst. Detta gör att en kostnad funktion där företagens investeringsnivå är en funktion av ett antal variabler kostnad.

För att analysera de samlade effekterna av förändringar i huspriserna på värdet av den totala stocken av bostäder måste vi modellera hur sådana förändringar påverkar den totala efterfrågan på bostäder och vi behöver också ange hur tillgången på bostäder bestäms. Enkelt skrivet så försöker vi att reda ut mekanismerna på bostadsmarknaden för privata hem i Sverige, skilja mellan orsak och effekt, mellan exogena och endogena faktorer, vilket är avgörande om vi ska kunna förstå ekonomin som driver kostnaden på bostäder. Man tittar på efterfrågan på bostäder och ekvationen gentemot utbud och därefter jämställs de två för att härleda ett pris ekvation. 

Man kan härmed tycka att om utbudet ökar, vilket det gjort sedan årsskiftet 2012 och fler bostäder bjuds ut till försäljningar borde detta bli högre än efterfrågan. Men även efterfrågan har alltså varit högre än normalt eftersom att priserna sedan årsskiftet inte har sjunkit. Ingen av dessa två värden är historiskt sett på en nivå som de brukar vara i Sverige. Frågan är vilken av sidorna som ger vika först. Kommer tillgången eller efterfrågan vika ned sig så ser vi en priskorrektion i den riktningen.

Om hushållen upplever sig rikare så ökar de alltså även sin konsumtion. Så detta kan alltså komma att styra utvecklingen i Sverige i övrigt.

Betydande intellektuell aktivitet inom ekonomi yrket ägnas åt just produktion, tolkning och analys av prognoser av större ekonomiska variabler. Det huvudsakliga syftet med de makroekonomiska prognos som stöd till en rationell diskussion om den ekonomiska politiken. Prognoser för den ekonomiska variabler som är viktiga eftersom regeringarna planerar sin budget och ställer den makroekonomiska politik som bygger på prognoser om framtida ekonomisk verksamhet, t ex pengar, aktie-och valutamarknader konsumtion och investeringar. 

Hittils kanske man kan bedöma att Anders Borg varit väldigt positiv till sina BNP gissningar för de närmaste åren. Detta kan vara en risk utifrån att de lägger sin budget och investeringar utefter hur de tror att ekonomin skall utveckla sig.

Det finns många skäl för att studera noggrannheten i de ekonomiska prognoserna, bland annat behovet av att: (1) identifiera källorna och därmed orsakerna till stora misstag, för att lära av dem. (2) de utgör en rationell grund för att bedöma vilken typ av politik som är korrekt och vad dessa tillåter policy beslutsfattare att göra (3) att kunna känna igen i förväg tillfällen då det finns ett samband med den typ av omständigheter som normalt leder till stora prognosfel.  

Det finns till exempel en stor skillnaden i noggrannhet mellan prognoserna för OECD och Nationella institut när man försöker förutse BNP. Så kallade "BNP-gissningar". Detta beror bland annat på att man har en partiskhet vilket ger stora fel i data då man lätt tolkar siffror och statistik utifrån sina egna förhoppningar eller bild av hur man vill att det skall vara.

Om privatpersoner plötsligt börjar uppleva sig som fattiga, utifrån att värdet på aktier och bostäder sjunker så slutar de alltså även att konsumera även om de fortfarande har en månatlig inkomst och börjar då istället spara. Detta kommer också att göra att BNP sjunker som en sten då det blir en spiral där nedgång driver ytterligare nedgång.

Ett exempel på feldriven politik ifrån statlig nivå skulle vara om marginalerna för hushållen snabbt försvinner om staten inte längre kan subventionera ränteavdrag som numera blivit den grund som överbelånade bostadsägare lutar sig mot. Detta är ju exempelvis ingen garanti att ränteavdragen finns kvar i framtiden.

Detta kan innebära att man själv som privatperson måste kanske väga bostadens värde gentemot sina konsumtionsmönster. Har vi bara en känsla av rikedom, lever vi själva över våra tillgångar? Kanske är det dags att vi själva ser över vår situation istället för att vänta på att staten skall göra det. Hur konjunkturkänslig är vår egen situation?