http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/portugal/9191749/Billions-of-euros-of-EU-money-yet-Madeira-has-built-up-massive-debts.html
Det är bara ett av alla exempel på felinvesteringar som finns på den portugisiska ön. Det finns en oanvänd helikopterterminal, en biograf som visar film endast ett par gånger per år, eller ett restaurang där man ignorerade rasrisken från de omgivande klipporna. Idag är det bara en rostig skylt som berättar om EU-stödet på 11 miljoner och det stenblock som föll genom taket och ödelade verksamheten nämns inte. Det finns andra oanvända stora byggnader, som mer ser ut som något från en storstad än något som man skall hitta på en liten ö här ute i atlanten. Restaurangkomplex med två oanvända restauranger och två bio-salonger står även det oanvänt.
Kraven finns att alla sådana här stödprojekt ifrån EU:s strukturfonder skall delfinansieras av medlemsstaterna. Detta är tänkt att hålla nere slöseriet och säkra kostnadseffektivitet. Tyvärr leder det även till att krisländer inte vill se stödmiljarder gå förlorade och har därför lånat enorma belopp för dessa felinvesteringar. Madeira som exempel har nu skulder på 50 miljarder. Man har lånat upp pengar till projekt som inte är lönsamma eller hållbara. De är inte akuta och kanske inte ens nödvändiga. Madeira är lite av ett skräckexempel på hur man inte ska spendera regionala utvecklingspengar. De nästan 12 mil av tunnlar och motorvägar till avlägsna bergsbyar är säkert vackra, “men de bidrar inte till tillväxten”. Madeira är nu dessutom dubbelt så skuldsatt som det portugisiska fastlandet. Man kallar Madeira, atlantens svar på Grekland.
Syftet med EU:s strukturfonder är en god grundtanke, men de har alldeles för stor fokus på infrastruktur som kan vara engångsprojekt där man tar in utomstående byggnadsföretag för projekten.. Med en arbetslöshet på 23 procent är det dessutom knappast vattenprojekt Spanien behöver, utan en massiv tillväxt och hjälp att genomföra arbetsmarknadsreformer.
EU-kommissionen har själv uppmärksammat den här problematiken efter ett antal granskande artiklar i Financial Times. Då var det bara drygt 20 procent av de pengar som finns tillgängliga för perioden 2007-2013 som använts. Dessutom går en stor del av pengarna inte dit de behövs, utan de går både till företag och italienska maffian istället för till de fattigaste länderna i europa dit de var tänkta från början. http://aboutus.ft.com/2010/11/30/europes-hidden-billions-%E2%80%93-tracking-the-eu%E2%80%99s-structural-funds/#axzz1smKT7Qs3
Det är bara ett av alla exempel på felinvesteringar som finns på den portugisiska ön. Det finns en oanvänd helikopterterminal, en biograf som visar film endast ett par gånger per år, eller ett restaurang där man ignorerade rasrisken från de omgivande klipporna. Idag är det bara en rostig skylt som berättar om EU-stödet på 11 miljoner och det stenblock som föll genom taket och ödelade verksamheten nämns inte. Det finns andra oanvända stora byggnader, som mer ser ut som något från en storstad än något som man skall hitta på en liten ö här ute i atlanten. Restaurangkomplex med två oanvända restauranger och två bio-salonger står även det oanvänt.
Kraven finns att alla sådana här stödprojekt ifrån EU:s strukturfonder skall delfinansieras av medlemsstaterna. Detta är tänkt att hålla nere slöseriet och säkra kostnadseffektivitet. Tyvärr leder det även till att krisländer inte vill se stödmiljarder gå förlorade och har därför lånat enorma belopp för dessa felinvesteringar. Madeira som exempel har nu skulder på 50 miljarder. Man har lånat upp pengar till projekt som inte är lönsamma eller hållbara. De är inte akuta och kanske inte ens nödvändiga. Madeira är lite av ett skräckexempel på hur man inte ska spendera regionala utvecklingspengar. De nästan 12 mil av tunnlar och motorvägar till avlägsna bergsbyar är säkert vackra, “men de bidrar inte till tillväxten”. Madeira är nu dessutom dubbelt så skuldsatt som det portugisiska fastlandet. Man kallar Madeira, atlantens svar på Grekland.
Ett annat exempel är avsaltningsanläggningen i spanska Torrevieja. Den är världens näst största, kostade 2,7 miljarder kronor att bygga och har aldrig använts eftersom varken vatten- eller kraftledningarna är klara. Spanien är hårt drabbat av vattenbrist, man hade därför en plan att konstuera 51 stycken sådana här anläggningar. Ett projekt som Bryssel hittills plöjt ner nästan 15 miljarder kronor i. Så här långt är resultatet att 17 anläggningar är i bruk, men de går med enbart 16 procents kapacitet. Det fick den spanske jordbruksministern Miguel Arias Cañete att kalla hela projektet “ett spektakulärt misslyckande”. För att få igång 2,7-miljardersanläggningen i Torrevieja och resten av anläggningarna, och samtidigt få upp kapaciteten, krävs ytterligare nästan 7 miljarder kronor. Pengar det krisdrabbade Spanien inte har. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/eu-stodet-ar-rikt-pa-skrackexempel_7073077.svd
EU-kommissionen har själv uppmärksammat den här problematiken efter ett antal granskande artiklar i Financial Times. Då var det bara drygt 20 procent av de pengar som finns tillgängliga för perioden 2007-2013 som använts. Dessutom går en stor del av pengarna inte dit de behövs, utan de går både till företag och italienska maffian istället för till de fattigaste länderna i europa dit de var tänkta från början. http://aboutus.ft.com/2010/11/30/europes-hidden-billions-%E2%80%93-tracking-the-eu%E2%80%99s-structural-funds/#axzz1smKT7Qs3
Fellokalisering av resurser är samhällets största problem när komplexiteten i samhället är för hög. Det handlar om att beslut som gäller regionalpolitik inte kan fattas när man är långt ifrån området man fattar beslut kring och därför saknar lokalkännedom.
EU har på många sätt varit ett stort ekonomiskt misslyckande och har många gånger kallats en koloss på lerfötter. Hur får vi det kantrande skeppet att segla rakt igen? Är det ens möjligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar