Sverige "bara" på tredje plats gällande hushållens skuldsättning i förhållande till BNP...

Danmark i ledningen, följt av Norge och på tredjeplats och alltså bronspriset går till ingen mindre än Sverige! http://di.se/Artiklar/2012/5/31/268976/De-lanar-mest-i-Norden/

Låneratio i förhållande till BNP: Danmark: 275% av BNP,  Norge 200%, Sverige 175% av BNP.

Bostadspriserna i Sverige uppvisade till skillnad från i många andra länder inga stora korrigeringar under finanskrisen. Huspriserna föll i och för sig något men har därefter fortsatt att stiga och flera bedömare anser att svenska bostäder generellt sett är övervärderade.

Hushållens skulder har även fortsatt att öka i en takt som överstiger inkomsttillväxten, vilket har gett upphov till en debatt om situationens hållbarhet. Hushållens skuldsättningsgrad har ökat från cirka 90 procent av disponibel inkomst i mitten av 1990-talet upp till 175% 2012. Situationen i Sverige idag har därför vissa likheter med den som rådde i USA innan den finansiella krisen. Eftersom det omfattande fall i huspriserna som inträffade i USA har gett upphov till stora ekonomiska problem finns det farhågor att Sverige skulle kunna stå inför en liknande utveckling.  En viktig skillnad mellan Sverige och USA är dock att hushållens sparande är mycket högre i Sverige än vad det var i USA före krisen. Dock är detta bara en svagt skyddande faktor, även om den kan dämpa "katastrofen" något.
http://www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Ekonomiska%20kommentarer/2011/ek_kom_no4_11sv.pdf

Den amerikanska utvecklingen karaktäriserades av en överdriven kreditgivning till hushållen och en överdriven framtidsoptimism och sådant tenderar att leda till övervärderade huspriser samtidigt som sparandet blir lågt. En låg sparkvot kan alltså i sig vara en indikation på att en obalans håller på att byggas upp i ekonomin.

Varför är både skuldsättningen och sparandet högt?

Enligt livscykelhypotesen sparar hushåll i huvudsak för att kunna jämna ut konsumtionen över tiden. Om hushållen börjar ta mera lån skulle det därför kunna tyda på att de förväntar sig stigande inkomster i framtiden. Då vill de ”konsumera av” dessa framtida inkomster redan idag för att jämna ut konsumtionen över tiden. Detta förklarar dock inte varför ett hushåll både skulle vilja spara och utöka sin belåning samtidigt.

Bostadsköp kan spela en viktig roll för hushållen när det gäller att överföra resurser till ett senare skede i livet. Om ett hushåll amorterar på sina bostadsskulder innebär detta exempelvis effekter på välfärden vid pensionen: en framtida försäljning av bostaden och byte till en mindre och billigare bostad innebär att en betydande mängd pengar lösgörs vid en tidpunkt då de normala arbetsinkomsterna har fallit bort. Amorteringar kan i detta exempel alltså betraktas som en form av pensionssparande. Detta sätt att spara inför ålderdomen bygger dock i hög grad på en framtida och osäker husförsäljning. 
http://www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Ekonomiska%20kommentarer/2011/ek_kom_no4_11sv.pdf

Därför är det inte orimligt att många hushåll i stället för att amortera utnyttjar det numera rika utbudet av andra sparformer. Detta skulle kunna vara en viktig förklaring till att vi ser en ökad skuldsättning parallellt med ett högt finansiellt sparande.

IMF (2009) undersökte data för 21 länder mellan 1985 och 2008 och kom fram till att ett typiskt mönster under perioder som föregår stora fall i bostadspriser är att tillväxten i total kredit relativt BNP är ovanligt hög och att bostadsinvesteringarna relativt BNP är ovanligt höga samtidigt som bytesbalansen försämras kraftigt. När alla dessa tre faktorer uppvisat stora avvikelser från normala mönster samtidigt inträffade ett stort husprisfall i 56 procent av fallen. Som jämförelse kan nämnas att den obetingade sannolikheten för ett stort husprisfall 1-3 år fram i tiden var 14 procent.

En ovanlig låg sparkvot ökar risken för framtida huspriskrascher medan en ovanligt hög sparkvot inte nämnvärt minskar denna risk.Effekterna av stora husprisfall på BNP mildras bara något av en hög sparkvot.

Utifrån detta synsätt borde vi alltså hålla ett visst öga på hushållens sparande, som man i vissa undersökningar nu påstår att de ökat under första kvartalet det här året. Detta kan inte förhindra en huspriskrasch men det kan alltså mildra fallet för de enskilda, och därför är det en mycket god idé att börja med sitt sparande om man inte redan har ett sparande. Detta då vi inte vet exakt när som bytesbalansen kan börja försämras och vår export kan börja falla. Det är då, när arbetslösheten tar fart som bostadsbubblan med största sannolikhet spricker...

Belåniing är naturligtvis "inget problem i sig" så länge man har råd att betala räntorna på lånen. Den här graden av skuldsättning innebär dock en enorm systemrisk.

Kort om upplåningstakten för svenska hushåll..

Hushållens lån från banker och bolåneinstitut ökade med 5 procent i mars. Det är den lägsta ökningstakten på 15 år. Men för första gången sedan bolånetaket infördes är den nedåtgående trenden bruten.

Tillväxttakten på hushållens lån från banker, bolåneinstitut och finansbolag har minskat månad för månad sedan september 2010. I mars planade kurvan ut, enligt siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). http://di.se/Artiklar/2012/4/30/266011/Lanefesten-mattas-av---men-kurvan-planar-ut/ Det finns i den här artikeln även en lista på hur förändringen har sett ut sedan 1997 och framåt, källa SCB.

Tillväxttakten på hushållens lån: (procentenheter)

1997 

Mar    4,4
Jun    5,2
Sep    5,1
Dec    6,1

1998
Mar  6,2
Jun   6,8
Sep   7,6
Dec   7,1

1999
Mar  7,6
Jun  8,3
Sep  8,1
Dec  9,1

2000
Mar  9,3
Jun  8,4
Sep  8,7
Dec  7,6

2001
Mar  7,4
Jun  8,5
Sep  8,1
Dec  8,5

2002
Mar  8,5
Jun  8,0
Sep  8,4
Dec  8,9

2003
Mar  9,2

Jun  9,4

Sep  9,6

Dec 10,1

2004 

Mar  10,0

Jun  10,9

Sep  11,0

Dec  11,5

2005 

Mar  11,4

Jun  11,6

Sep  12,4

Dec  12,8

2006 

Mar  13,2

Jun  12,9

Sep  12,4

Dec  12,2

2007 

Mar  11,8

Jun   11,8

Sep  11,6

Dec  10,8

2008 

Mar  11,2

Jun   10,9

Sep  10,0

Dec   8,8

2009 

Mar  8,2

Jun   7,8

Sep  8,2

Dec  9,3

2010 

Mar  9,3

Jun   8,9

Sep  8,9

Dec  7,9

2011 

Mar  7,3

Jun  6,6

Sep  5,7

Dec  5,2

2012

Mars  5,0

Fotnot: Bankers, bostadsinstituts och finansbolags utlåning till hushåll. Årlig tillväxttakt procent. Källa: SCB 

Det här är ju ett enormt problem att tillväxttakten på lånen hela tiden varit så hög. Även om den nu börjar sjunka är den fortfarande för hög för att det skall vara på en nivå som är långsiktigt hållbar. Hushållens skulder har hela tiden ökat i en takt som varit högre än tillväxten i BNP för landet som helhet vilket jag även skrivit om här:
http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/hushallens-skuldsattning-i-sverige.html
Siffrorna i det inlägget var dock en jämförelse i hur det sett ut på årsbasis.

I övrigt så var ökningen i februari 2012 och mars 2012 de lägsta sedan första kvartalet 1997, visar SCB:s statistik. Då växte hushållens lån med 4,4 procent i årstakt.

Skuldberget växte som mest från mitten av 2004 till 2010, då den årliga tillväxttakten låg på 11-13 procent. samt därefter på 8-10 procent, innan kurvan vände nedåt hösten 2010, då Finansinspektionen införde ett bolånetak på 85 procent av marknadsvärdet. Så en viss effekt har bolånetaket ändå haft som dämpande på lånens tillväxttakt även om jag kan tycka att det fortfarande finns en för hög ökande skuldsättningstakt som känns oroväckande för ett land som Sverige där hushållen redan är djupt skuldsatta.

Hushållens samlade lån uppgick vid utgången av mars till 2.672 miljarder kronor, vilket är en ökning med 127 miljarder kronor jämfört med motsvarande period i fjol. Större delen utgörs av bolån, som hade en årlig tillväxttakt på 5,2 procent i mars. Resterande del av hushållens lån utgörs bland annat av konsumtionslån, som i mars uppgick till 165 miljarder kronor. Även detta enligt siffror från:di.se.

Jag har även skrivit lite om hushållens bostadslån och skuldsättning här: http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/bostadslanen-motsvarar-75-av-hushallens.html

Rådet kvarstår, undvik korta lån och krediter, gå ur skuldpositioner. Avbetala och upplåna ej nya krediter. När recessionen tar fart på allvar även i Sverige kommer det vara en fördel att under den här perioden försökt att minska skuldbördan det kommer att belöna dig längre fram. Öka amorteringstakten nu medan räntorna är låga.

Förmögenhetens påverkan på konsumtion..

Funktionen av konsumtion som definieras för enskilda hushåll, är att de enskilda hushållen tillsammans får en framträdande roll för att bestämma den totala inhemska konsumtionen i en makroekonomisk modell.

Det förhållandet definieras först av JM Keynes (1936) och det är en viktig del i hans modell för intäkter i makroekonomin. En egenskap av förbrukningen i en stat, är den marginella benägenheten att konsumera, det är en viktig faktor för stabiliteten i ekonomin när man undersöker detta med enkla modeller. I början av 1950-talet såg man att förbättrade statistiska metoder visade sin otillräcklighet för att förklara sambanden mellan inkomst och konsumtion. Man konstaterade att det ofta på mycket kort sikt är en stor variation i konsumtionen som inte förklaras av förändringar i inkomst, men när inkomster och konsumtion mätt på längre sikt ser man att i det genomsnittet finns det en nära relation. Misslyckandet av variation i intäkter vid redovisning av variation i konsumtionen föreslog att andra faktorer, såsom värdet av det man handlat tidigare skulle vara viktigt. Det första kapitlet i Konjunkturistitutets "Working Paper No.98" behandlar frågan vilken roll förmögenheten spelar för Sverige med Model Felkorrigering (ECM). http://www.konj.se/download/18.70c52033121865b1398800096037/WP_98.pdf  "Empirical Studies in Consumption, House Prices and the Accuracy of European Growth and Inflation Forecasts" av Bharat Barot. Studien är ifrån 2006, men teorierna lägger en grund även för dagens situation.

Resultaten indikerar att båda delar av förmögenhet (ekonomisk förmögenhet och värdet på bostäder) har en likvärdig roll. Bostadsförmögenhet ger alltså en förklaring på varför man ökar sina utgifter. Man har en upplevelse av att man är rik.

Man har sett samma samband på löner och priser i Storbritannien. I de stora ekonometriska modeller man nu tittar på både i Storbritannien och Sverige är att alltså tillföra bostadsförmögenhet tillsammans med finansiella förmögenhet när man försöker förutse konsumtions mönster.

Detta gör det ännu viktigare att ha en ekonometrisk modell som ökar vår förståelse för faktorer som bostadspriserna. Man kan modellera bostadsmarknaderna i en s.k. lager-justerings modell, och titta på skillnaden mellan den önskade eller optimala efterfrågan och den befintliga beståndet leder till en anpassningsprocess som i slutändan motsvarar de två. Beståndet-justering modellen visar att investeringar i nya bostäder kommer från förändringar i efterfrågan. Man vill då ha vinstmaximering genom att företagen bygger. På efterfrågesidan kan konsumenterna jämställa rabatterade marginella fördelar för sin bostad (jämför ränteavdragen vid skatteberäkning) vilket blir en tjänst till användarens kostnad. På utbudssidan är målen för byggföretagen, som sagt att maximera sin vinst. Detta gör att en kostnad funktion där företagens investeringsnivå är en funktion av ett antal variabler kostnad.

För att analysera de samlade effekterna av förändringar i huspriserna på värdet av den totala stocken av bostäder måste vi modellera hur sådana förändringar påverkar den totala efterfrågan på bostäder och vi behöver också ange hur tillgången på bostäder bestäms. Enkelt skrivet så försöker vi att reda ut mekanismerna på bostadsmarknaden för privata hem i Sverige, skilja mellan orsak och effekt, mellan exogena och endogena faktorer, vilket är avgörande om vi ska kunna förstå ekonomin som driver kostnaden på bostäder. Man tittar på efterfrågan på bostäder och ekvationen gentemot utbud och därefter jämställs de två för att härleda ett pris ekvation. 

Man kan härmed tycka att om utbudet ökar, vilket det gjort sedan årsskiftet 2012 och fler bostäder bjuds ut till försäljningar borde detta bli högre än efterfrågan. Men även efterfrågan har alltså varit högre än normalt eftersom att priserna sedan årsskiftet inte har sjunkit. Ingen av dessa två värden är historiskt sett på en nivå som de brukar vara i Sverige. Frågan är vilken av sidorna som ger vika först. Kommer tillgången eller efterfrågan vika ned sig så ser vi en priskorrektion i den riktningen.

Om hushållen upplever sig rikare så ökar de alltså även sin konsumtion. Så detta kan alltså komma att styra utvecklingen i Sverige i övrigt.

Betydande intellektuell aktivitet inom ekonomi yrket ägnas åt just produktion, tolkning och analys av prognoser av större ekonomiska variabler. Det huvudsakliga syftet med de makroekonomiska prognos som stöd till en rationell diskussion om den ekonomiska politiken. Prognoser för den ekonomiska variabler som är viktiga eftersom regeringarna planerar sin budget och ställer den makroekonomiska politik som bygger på prognoser om framtida ekonomisk verksamhet, t ex pengar, aktie-och valutamarknader konsumtion och investeringar. 

Hittils kanske man kan bedöma att Anders Borg varit väldigt positiv till sina BNP gissningar för de närmaste åren. Detta kan vara en risk utifrån att de lägger sin budget och investeringar utefter hur de tror att ekonomin skall utveckla sig.

Det finns många skäl för att studera noggrannheten i de ekonomiska prognoserna, bland annat behovet av att: (1) identifiera källorna och därmed orsakerna till stora misstag, för att lära av dem. (2) de utgör en rationell grund för att bedöma vilken typ av politik som är korrekt och vad dessa tillåter policy beslutsfattare att göra (3) att kunna känna igen i förväg tillfällen då det finns ett samband med den typ av omständigheter som normalt leder till stora prognosfel.  

Det finns till exempel en stor skillnaden i noggrannhet mellan prognoserna för OECD och Nationella institut när man försöker förutse BNP. Så kallade "BNP-gissningar". Detta beror bland annat på att man har en partiskhet vilket ger stora fel i data då man lätt tolkar siffror och statistik utifrån sina egna förhoppningar eller bild av hur man vill att det skall vara.

Om privatpersoner plötsligt börjar uppleva sig som fattiga, utifrån att värdet på aktier och bostäder sjunker så slutar de alltså även att konsumera även om de fortfarande har en månatlig inkomst och börjar då istället spara. Detta kommer också att göra att BNP sjunker som en sten då det blir en spiral där nedgång driver ytterligare nedgång.

Ett exempel på feldriven politik ifrån statlig nivå skulle vara om marginalerna för hushållen snabbt försvinner om staten inte längre kan subventionera ränteavdrag som numera blivit den grund som överbelånade bostadsägare lutar sig mot. Detta är ju exempelvis ingen garanti att ränteavdragen finns kvar i framtiden.

Detta kan innebära att man själv som privatperson måste kanske väga bostadens värde gentemot sina konsumtionsmönster. Har vi bara en känsla av rikedom, lever vi själva över våra tillgångar? Kanske är det dags att vi själva ser över vår situation istället för att vänta på att staten skall göra det. Hur konjunkturkänslig är vår egen situation?