”Direktoratet for naturforvaltning er en rådgivende og utøvende statlig etat, underlagt Miljøverndepartementet. Vi arbeider for å bevare og styrke naturmangfoldet og legge til rette for friluftsliv. En viktig oppgave for oss er å kombinere vern og bærekraftig bruk av naturen.” (http://www.dirnat.no)
På deras hemsida förklaras att rätten till fri rörlighet och bosättning har sina rötter i lagen om friluftsliv, som antogs 1957. I Norge har dock fri rörlighet utövats långt tillbaka i tiden, faktiskt så länge så ingen egentligen vet när det hela började, säkert är dock att människor rörde sig fritt i naturen innan begreppet friluftsliv ens fanns.
Allemansrätten i Norge ger människor rätt till att gå promenader i skog och fjäll, åka skidor på vintern, rida och cykla på stigar och vägar. Dock menar de att rätten till fri rörlighet gäller i princip bara på obrukad mark sam odlad mark när marken är frusen eller snötäckt. I utmark tillåts du färdas överallt till fots eller med skidor och du får även stanna för en paus var och när du vill. Det är även tillåtet att tälta eller sova under öppen himmel, dock måste du kampera minst 150 meter från närmsta bebodda hus. Om du vill stanna på samma ställe i fler än två dygn måste du be markägaren om lov. Allemansrätten är en del av friluftslagen och bygger på respekt för mijön, tomtägare och andra brukare av naturen.
Liksom i Sverige hänger rätten till att röra sig fritt i naturen ihop med en respekt för naturen. Som till exempel:
· Alle må rydde opp etter seg og ikke etterlate stedet i en slik tilstand at det virker skjemmende.
· Vær varsom med ild og respekter forbudet mot å tenne bål i eller i nærheten av skog i tiden 15. april til 15. september.
· De fleste steder kan du plukke bær, sopp og blomster. Vi gjør oppmerksom på at noen sjeldne arter er fredet mot plukking jf forskrift av 21. des. 2001 om fredning av truede arter. Det gjelder også spesielle regler for molteplukking i Nord-Norge.”
Den norska allemansrätten är hotat på olika sätt bl.a. kommersialisering, privatisering och framförallt att inhägnader börjar byggas runt populära kustremsor. Många populära områden kring kusten, framförallt runt Oslofjorden, har blivit oåtkomlig för den allmänna befolkningen. De tidigare populära rekreationsområdena har fått ge plats åt olika, både legala som illegala, privatägda alternativ. Syftet med den illegala privatiseringen främst är att hålla borta allmänheten från områden där de egentligen har laglig rätt att vistas. (http://www.miljostatus.no)
Ursprunget till fritidsutövandet i Norge är att Norges Arbetarparti började strida för åtta timmars arbetsdag i början av 1900-talet. Efter en lång period av politisk press och agitation blev 48-timmarsveckan en realitet för Norges alla industriarbetare. Fenomenet kom snart att sprida sig till anda yrkeskategorier. Samtidigt som dessa reformer genomfördes kom frågan om semestern och semesterns längd högt upp på agendan. 1918 hade tjänstemännen rätt till 14 dagars semester per år samtidigt som 79 procent av arbetarna saknade semesteravtal.
Kravet som ställdes var rätten till minst en veckas semester för alla sortens arbetare, män som kvinnor. Förespråkarna menade att arbetstiden som gick förlorad i stället genererade i bättre arbetshälsa, bättre familjeliv samt en chans till en mer lustfylld fritid. I början av 1920-talet varierade antalet semesterdagar men slutligen 1936 bestämdes att alla arbetare skulle ha rätt till nio semesterdagar per år. Den politiska huvudanledningen till fritidsreformen var att ge vanliga lönearbetare rätt till den vila och rekreation som mer priviligerade samhällsgrupper redan hade. Målet var att förbättra deras hälsotillstånd, familjeliv, arbetsinsats samt att försöka skapa en mer nykter arbetarklass.
Här ser den som kan sin svenska historia att detta är väldigt likt utvecklingen i Sverige som hade en liknande utveckling under samma tidsperiod. Man kan gissa på att norska och svenska arbetarpartier influerades av varandra.
Redan 1917 började arbetarstyret i Oslo att bygga upp badplatser, parker, kolonihagar och idrottsplatser för att säkra tillgången till en meningsfull fritid. Senare börjades det även att byggas ”feriehjem” vilka var stugor för folk som inte hade råd med egna. Visionerna var att alla människor, oavsett klasstillhörighet, hade rätt till frisk luft, vackra omgivningar, rekreation samt att kunna utföra fysiska aktiviteter.
En skillnad gentemot inriktningen i Sverige är däremot att man i Norge har en väldigt stark politisk vilja till att få människor att även intressera sig för naturen och friluftslivet, så att man i förskolor och skolor har en inriktning mot att öka barnens möjligheter att vistas i den norska naturen.
Den norska staten försöker alltså främja friluftsliv som fritidsaktivitet redan i förskolan och skolan. De menar att det första målet redan är uppnått eftersom natur, friluftsliv och utomhusaktiviteter har blivit en fundamental del av det norska skolväsendets (pedagogiske innhold) didaktik.
Regeringen har därför tillsammans med skolan har inlett ett samarbete för att främja friluftslivet bland landets barn och ungdomar. Ett mål i grundskolan lyder: ” Gi barn og unge muligheter til naturopplevelse, utvikling av skaperevne og egenferdighet ogøkte økologiske og kulturhistoriske kunnskaper gjennom opphold og aktivitet ute. Bidra til eninnholdsrik oppvekst gjennom utløsing av eventyrlyst og trang til spenning, utvikling av lokalidentitet, naturkontakt og miljøbevissthet og etablering av sunne mosjonsvaner.”
I både Norge och Sverige tycks den lagstadgade semestern har tillkommit efter år av kamp ifrån den breda arbetarklassen. I början av 1900-talet började Norges Arbetarparti strida för åtta timmars arbetsdag medans den Svenska riksdagen 1919 antog en lag om åtta timmars arbetsdag och en normal arbetsvecka på 48:a timmar. Senare i mitten av 1930-talet lagstadgades den första semesterlagen vilket gav den svenska arbetaren rätt till 2 veckors semester och den norska nio dagar. Efter andra världskriget blomstrade Sveriges ekonomi och folk skaffade husvagnar, fritidsbåtar och fritidshus samtidigt som det i Norge var populärt att bruka den statliga satsningen på ”feriehjem”.
I Norge trädde allemansrätten som begrepp fram i samband med friluftslagen som antogs 1957. I Sverige aktualiserades begreppet något tidigare men det intressanta är att rätten till att fritt färdas kan spåras långt tillbaka i tiden i bägge länderna, egentligen så långt tillbaka så att ingen egentligen vet exakt när. I övrigt ser är rätten påtagligt lik varandra i både Norge och Sverige. Det verkar dock som att vissa personer är något oroade över utvecklingen för rätten i Norge eftersom många populära rekreationsplatser privatiseras och blir därmed endast tillänglig för en rik elit.
Norges regering verkar engagera sig mycket rörande friluftsfrågor medans Sverige delegerar mycket av uppgiften till Naturvårdsverket. Norges regering satsar mycket energi på att implementera friluftslivet i skolans miljö medans den svenska regeringens målbeskrivningar handlar mycket om att naturen är tillänglig för alla, dock påpekar även den svenska regeringen att friluftslivet ska ha en självklar roll i den svenska skolan.
Både Norge och Sverige använder sig av en specifik organisation som fungerar som paraplyorganisation till andra friluftslivsorganisationer. I Sverige är det ”Svenskt Friluftsliv” som har 22 medlemsorganisationer under sig och i Norge är det ”Friluftslivets Fellesorganisasjon” som 14 organisationer under sig. I båda länderna arrangeras det mängder av olika aktiviteter, både gratis och avgiftsbelagda, för barn och ungdomar. I Sverige har scoutverksamheten en bred bas med ungefär 60 000 medlemmar medans motsvarande i Norge knappt verkar finnas.
Det är inte självklart för ett land att ha just allemansrätt, så det är något vi bör vara rädda om, även om det leder till "invasion av bärplockare". Vi har allemansrätt tillsammans med Norge och Finland som har liknande upplägg. I Europa finns allemansrätten även i bland annat Estland, Skottland, England, Tyskland, Österrike och Schweiz.
LRF (Lantbrukarnas riksförbund i Sverige) säger sig värna om den individuella friheten men är en av aktörerna och driver frågan att all organiserad verksamhet skall ha markägares tillstånd. Naturvårdsverket i Sverige har 2011 tillsatt en expertgrupp för att närmare utreda frågan.
Även MTK (den finska lantbrukarorganisationen) är på samma linje: storskaligt kommersiellt utnyttjande av naturen skall inte anses omfattas av allemansrätten. Förbundets jurist anser att man får njuta av naturen inom ramen för allemansrätten, men inte utnyttja den. Den nuvarande lagen gör dock inte skillnad mellan privat och kommersiell verksamhet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Allemansr%C3%A4tten#Konflikter
Dessa problem är alltså även det något som alla länder med allemansrätt får brottas med. Var går gränsen för att människor skall kunna njuta av naturen gemensamt, och när blir det ett slags utnyttjande av dessa rättigheter som vi alla har att samsas kring?
Det blir därför spännande att se vad Naturvårdsverket kommer fram till, och om vi även i framtiden kommer att kunna njuta av vår fina natur med fiske, camping, skogspromenader, bärplockning eller om det kommer nya inskränkningar även för allmänheten. Vi håller ögonen öppna på framtida utveckling.
För närvarande ser det ut så här:
Här är några av deras förslag:
- skilj inte ut kommersiella aktörer från allemansrätten
- inrätta en regionalt baserad ombudsman för allemansrätten
- använd 26 kapitlet, 11 § i miljöbalken för att hantera konflikter som rör allemansrätt. Det är ett sätt att ta hand om vanliga klagomål som rör stängsel eller andra hinder som förhindrar människor att röra sig i skog och mark eller får dem att tro att de befinner sig inom en ”hemfridszon”. I dag kan myndigheterna bara agera om området har pekats ut som betydelsefullt för friluftslivet. Enligt rapportens förslag skulle det kunna utvidgas till stängsel runt områden som har betydelse för närboende.
- inför generell anmälningsplikt för vissa typer av kommersiella aktiviteter till länsstyrelserna. Det skulle göra det möjligt för länsstyrelserna att genom tillsyn följa upp hur aktörerna sköter sig. Om det behövs ska myndigheterna kunna kräva att aktören rättar till problemen.
- våra mest attraktiva områden för friluftsliv är invid sjöar och andra vatten. För att minska konflikterna i dessa områden bör domstolar, länsstyrelser och kommuner bland annat bli tydligare med skillnaden mellan allemansrättsligt tillgänglig och tillgänglig för fri passage med hänsyn till frizonens storlek i förhållande till fastigheten.
Naturvårdsverkets syn på saken:
"Har inte tagit ställning till dessa förslag. Men redan nu kan vi säga att vi inte tror på att utestänga kommersiella verksamheter från allemansrätten. I praktiken blir det svårt att avgränsa vad som är kommersiellt nyttjande av mark. Skulle yrkesfotografen betala intrångsersättning? Och friskolor, skulle de ha mindre möjligheter att flytta lektionerna utomhus, arrangera friluftsdagar eller exkursioner än kommunala skolor? Ett annat exempel är kanotuthyraren. Måste uthyraren sluta avtal med alla markägare längs vattnet? Vad händer om någon säger nej? Om grundlagen ändras så att kommersiella aktörer undantas från allemansrätten kan det få oönskade effekter för allmänhetens möjligheter att vara ute i naturen."
Så läser man det här ser det ut som att lagen om allemansrätt inte kommer att ändras i närtid i Sverige, men jag tycker absolut att denna rättighet är något vi skall värna om, och se till att den inte inskränks eller försvinner då det skulle ta bort ett stort mervärde som alltid finns omkring oss.
Utvecklingen av semesterlagstiftning, arbetsrätten och vår rätt till att vistas i natur och kunna ha ett friluftsliv och fritidsutövande som "inte kostar något" som finns tillgängligt för alla även om man exempelvis har låga inkomster.
För vår solidaritet med varandra, alla i samhället, måste vi se till att allemansrätten finns kvar så att det inte blir bara en viss grupp i samhället som får tillgång till marken som indianerna skulle ha sagt "tillhör alla".
Du kan inte plocka bär på någon annans mark utan att be om lov först, det kan man i det här landet..plus att man tydligen kan kommersiellt exploatera presumtiva bärplockare i markerna också.
SvaraRaderaTack för tillägget!:)
Radera