En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

onsdag 24 oktober 2012

Rottweiler till attack i bostadsområde...

Några bekanta till mig här i Luleå råkade ut för en ack alltför klassisk händelse. De skulle ut och gå med sin hund och hade då oturen att möta en rottweiler som gick i koppel med en tjej som inte kunde hantera den. Hunden slet sig och gick till attack mot mina vänners mindre hund.



För att försöka skydda sin hund lyfte min bekant alltså upp hunden i famnen för att försöka hålla den utanför räckhåll, vilket gjorde att rottweilern hoppade mot henne istället och fick så tag i hästsvansen som håret hängde i och drog ned henne så hon tappade hunden.

Rottweilern försökte då köra en "processen kort" med den andra hunden och bet den väldigt illa. Efter det slutade den anfalla och försvann från platsen med tjejen som var på promenad med den.

Det visade sig snabbt att den bitna hunden hade fått många skador, och den sövdes ganska snabbt hos veterinär. Kostnaden har sedan tickat på och kan hamna någonstans upp emot 40 000 kr om de vill behålla sin hund. Har man en djurförsäkring så skall det alltså gå på den anfallande hundens ägares försäkring. Vad är oddsen att de har en försäkring?

Det visade sig sedan även att killen som egentligen äger hunden hör till det ökända Red and White Crew. Förhoppningsvis har dock polisen snart tagit beslut om att ta bort hunden. För tänk om något barn varit ute och gått med hunden och den gått till attack? En hund som visat aggressivitet mot människor har en stor sannolikhet till att göra det igen då de kanske inte har respekt för människor.

Min bekanta klarade sig som tur var med lite bitmärken vid axeln, sönderbitna kläder, och ont i nacke efter att rottweilern hoppade och drog henne i håret.

Kontentan av det här är ju att en rottweiler är en hund som kräver mycket av sin ägare, man bör kunna ge den mycket uppmärksamhet, motion och träning. En sådan här stor hund behöver flera timmars motion om dagen. Hunden behöver även börja uppfostras från tidig valp då de av naturen kan ha dominerande drag och behöver en ägare som håller kommandot över hunden. Väljer man en större hundras som behöver mycket motion bör man vara beredd att ge den det, annars kan man välja något mindre, kanske en chihuahua.

Dåliga ägare finns tyvärr överallt, här en annan nyhet som exempel:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15579833.ab
Eller här: http://www.expressen.se/gt/tvaariga-olivia-attackerades-av-hund/ Det är alltså heller inte beroende på vilken hundras man har om hunden kommer att kunna vara farlig för andra människor, eller mindre djur, utan mycket beror på vilken kontroll man har över sitt djur.

I vissa fall handlar det om djur som springer lösa som inte hade hamnat i olika situationer om de hållits kopplade men ibland handlar det om att man helt struntat i att lydningsträna sin hund så att man heller inte kan få dem att avbryta en påbörjad attack eller när hunden visar aggressivt beteende. En tränad hund litar på sin ägare att den skyddar och därmed kan en hund sluta morra, skälla eller på annat sätt visa att den känner sig hotad.

Hur framgångsrikt man kan träna sin hund handlar även om att gärna börja tidigt redan som valp, man skall heller inte strunta i att uppfostra sina knähundar som annars tillåts hoppa upp mot folk, skälla, och springa runt. Det är inte heller okej. Ibland kan en knähunds ouppfostrade beteenden provocera större hundar till att anfalla. Man har även ett ansvar för att en liten hund skall uppföra sig, oftast struntar dock ägarna till de små hundarna i detta.

Kanske skulle vi behöva en starkare reglering på större hundar just för att de varit inblandade i många skadetillfällen mot människor och djur. Vad sägs om licenskrav? Att de anses som ett vapen? Kanske en licens med krav om medlemskap i brukshundsklubb, anmälan till valpskola, eller att man är registrerad uppfödare eller med annan god kunskap om djur för att hålla hundraser som kan klassas som "farliga" om de är otränade. 

Jag vet inte riktigt vad man skulle kunna hitta på för regleringar, men tydligt är att de här hundarna är farliga i fel händer. 

5 kommentarer:

  1. Jag har själv två hundar i samma storleksklass som rottweiler (dock annan ras), och får relativt ofta frågor av typen "kan de bitas?". Klart att en hund kan bitas, och att en stor hund kan göra väldigt stor skada väldigt snabbt om den så vill. Jag har bekanta inom rasen som även föder upp rottweiler. Utanför rasen har jag också bekanta som föder upp andra stora raser, bl.a. anatolisk herdehund.

    Polisen har redan med dagens lagstiftning goda möjligheter att belägga hundägare med restriktioner om det är motiverat. Man kan också åläggas att mentaltesta sin hund. Lagstiftningen är neutral till hundens härstamning - den handlar om hur hunden är, inte vad det är för ras. Det finns över 400 internationellt erkända hundraser, plus åtskilliga raser som bara är erkända nationellt och så självklart alla blandraser av mer eller mindre känd härstamning. Medelsvensson kanske känner till på sin höjd ett tjugotal raser, och urvalet är väl något olika beroende på ens personliga bakgrund och intressen.

    I Sverige gäller så kallat "strikt hundägaransvar", dvs vad hunden än gör så är det ägaren som är ansvarig. Hundens försäkring täcker inte skador på andras egendom (djur eller annat) utan i så fall är det hemförsäkringen som träder in.

    Åtminstone två av de förslag du tar upp - medlemskap i brukshundklubb, och registrerad uppfödare - innebär i praktiken påtvingat medlemskap i en privat intresseorganisation (och dessutom en organisation vars policy i vissa frågor många motsätter sig). Man har provat rasförbud i både Norge och Danmark, med mycket tveksamt resultat. Valpkurs handlar om att man som förare/ägare ska lära sig hur man ska lära sin hund saker - det finns ingen chans att på 6-8 tillfällen på några timmar vardera en gång i veckan (vilket det ofta är) få en väluppfostrad hund om man inte lägger egen tid utöver det.

    De flesta som har stora hundar är väldigt måna om att hundarna ska vara väluppfostrade, just för att man är medveten om att konsekvenserna kan bli väldigt stora om hunden går till allvarligt menat angrepp. Det finns hundratusentals hundar av stora raser i Sverige (jag har inte exakta siffror men bara i SKK registreras i storleksordningen 60-70 tusen valpar totalt varje år, och jag har sett uppskattningar på en total hundpopulation i Sverige på kring en miljon individer vilket ligger i linje med detta). Jämför man med det så är antalet hundattacker i landet försvinnande litet, även om så klart ens en enda attack är en för mycket.

    Regleringar kommer framför allt att påverka de som redan vill göra rätt för sig. De som har hunden som ren statussymbol eller rent av vapen och redan är kriminellt aktiva lär knappast bry sig om ytterligare en förseelse. Resultatet skulle med stor sannolikhet bli mängder med tragedier där en hund som aldrig varit aggressiv mot någon människa eller annan hund får sätta livet till för att ägarna av någon anledning inte klarar av att möta upp mot kraven som ställs, samtidigt som de som vill ha en farlig hund antingen kommer att dras till de "förbjudna" raserna, eller helt enkelt välja en annan ras. På det vinner ingen.

    /MK

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar själv hundar och har generellt inget emot dem. Faktum är att jakthundar kan kännas "läskigare" än en del kamphundar mfl. då jakthundarna står och skäller förvildade i sina ute-burar och då verkar vildare än vad de flesta hundar är som växer upp som familjehundar. Man märker att jakthundarna har kvar mer av sina jaktinstinkter exempelvis, även om jakthundar med nödvändighet oftast också är väldigt bra tränade annars skulle de inte gå att släppa lös i skog och mark..

      Jag har själv också blivit biten av en schäfer en gång, det var en snäll familjehund som fick för sig hoppa upp och bita mig i handen när jag sträckte på mig. Jag hade inte träffat den här hunden förut utan det var en hund jag träffade ute med sin ägare och vi stod och pratade en stund. Hunden bet så pass hårt att det blev en lite blånad inuti handen, men inte så hårt att det gick hål på skinnet. Det var oprovocerat men också relativt odramatiskt även om ägaren också blev helt förtvivlad då hunden aldrig bitit någon förut. Kanske blev den uttråkad av att bara sitta och vänta och jagade då min hand som den hoppade efter.

      Djur är ju alltid djur och vi kan inte alltid till hundra procent veta varför djuren gör det som de gör. Men man märker ju också när det är som sagt, mer med avsiktligt anfall, eller kanske något annat som triggat dem så att de också upptäcker att de har gjort ett misstag.

      Schäfern som bet min hand stod och såg fundersam ut en stund sedan släppte den så den kom nog på att min hand inte var nån leksak.

      Rottweiler tycker jag dock är lite överrepresenterad när det gäller nyhetsrapportering senaste åren, vad gäller just anfall mot barn, andra hundar mm. Här har det sällan handlat om "misstag" utan mer om hundar som med full jaktinstinkt gått på andra människor, hundar eller barn.

      Frågan är om det beror på hundarnas lynne, om de har närmare till jaktinstinkterna än andra hundraser, eller om det bara beror på att fel människor som kanske absolut inte ska ha hund, dras till de här hundarna.

      Kanske kan man bara skärpa ägaransvaret för de med hundar? Mer möjlighet att utdöma böter eller något sådant straff, när andra människor blir skadade? Fast jag hade ju ändå gärna sett att de även fått kontakt med de med mer djupgående hundkunskap. Därav att jag hade önskat få dem till hund-kurserna. :) Utbildning brukar ju vara bättre som förebyggande arbete, än vad ett straff i efterskott, såsom böter, är.

      Radera
    2. Jag vet inte hur man skulle kunna skärpa hundägaransvaret ytterligare. I lag SFS 2007:1150 19 § står det: "En skada som orsakas av en hund skall ersättas av dess ägare eller innehavare, även om han eller hon inte vållat skadan.". Dvs en hundägares skadeståndsansvar är i princip obegränsat. Därefter står att man har rätt att återkräva ersättningen av den som vållat skadan, men då uppstår genast bevisbördan.

      Tittar man på faktisk skadestatistik så är det ofta "familjehundsraser" typ golden retriever som seglar upp högt på listan, även om jag återigen inte har tillgång till exakta siffror just nu. Ska man då på något sätt förbjuda golden retriever? Vad händer när de familjerna skaffar någon annan ras och behandlar den på samma sätt med ungefär samma resultat, ska den också förbjudas då?

      Förr var det schäfer, sen har det blivit rottweiler och ospecificerade "kamphundar" som anses farliga. Klart att det säljer fler lösnummer att rapportera om "rottweilern Rambo attackerade gående" än "golden retrievern Emma bet tonårsförälder", även om kanske till och med de faktiska skadorna som uppkom är exakt desamma!

      Jag vågar faktiskt påstå att närapå 100% av de som har stora hundar trots allt är seriösa och vill göra rätt. Klart att det finns rötägg, men de kommer man inte åt med rasförbud. Ge vilken som helst person med lite hundkunskap som VILL ha en farlig hund två år från valp med vilken som helst medelstor eller större ras, och jag kan nästan garantera att du har ett ekipage med ett "osäkrat vapen" som Magnus Redin uttryckte det. Ge en genuint seriös ägare två år från valp med en dominant rottweiler och du har förmodligen en rent underbar hund som inte känner något behov av att göra utfall vare sig mot människor eller djur.

      /MK

      Radera
  2. Vid ett liknande problem i Skäggetorp sköt polisen hunden när de hade tillfälle och behovet var uppenbar. Det var bland det bästa de har gjort här, det ökande trygghet för vanliga människor som gör området tryggare när de i ur och skur rastar sina hundar och minskade trivseln för kriminella som har hunden som osäkrat vapen.

    SvaraRadera
  3. Tänker på MrWalkers standardsvar på uppmaningen att ta ut hunden ur baren, puben, restaurangen - det är ingen hund, det är en varg.

    Precis så är det med människans bästa vän, genetiskt är det en varg. Vem vill ha en varg i kvarteret?

    SvaraRadera