En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

onsdag 30 januari 2013

Strategi eller lagt kort ligger...

Idag funderar jag lite kring strategier. Människor har sina egna strategier för överlevnad, livsstrategier, strategier för att nå framgång i arbetslivet eller för att finna sig en väg. En del strategier är mer framgångsrika än andra. En bra strategi är mål som främjar framgång både på kort och lång sikt, även om man ibland måste välja, och ha flera parallella mål för att nå det slutgiltiga målet.

Ibland måste man ta ett arbete, som man egentligen inte trivs med, för att få pengar och ekonomi att kunna välja och göra andra val i framtiden.

En god strategi maximerar ens möjligheter och minimerar ens risker för förlust. Ibland är det även effektivare att göra dragen i en omvänd ordning. Att en process går snabbare om man påbörjar en sak, och medan denna håller på kan man göra något annat och sedan återvända till den första processen. Men alla har inte förmåga att göra flera saker samtidigt utan att det resulterar i vidbrända frukostbröd eller översvämmad kastrull på spisen.


Sun Tzu skrev en känd bok, som egentligen handlade om militärstrategi. Men den hade även en långt gående effekt att det han skrev, och filosoferade kring även i vår tid går att applicera på organisationer och företags framgångar, men som då inte nödvändigtvis befinner sig i krigssituationer om man inte menar att de krigar mot sina konkurrenter.

Det äldsta exemplaret av "Krigskonsten" eller "Art of War" är skrivet på bamburullar runt år 380 f.Kr. Boken antas vara skriven av den kinesiske generalen Sun Tzu som alltså levde för cirka 2 500 år sedan.

Boken beskriver och analyserar krigets väsen på ett rationellt sätt och trots åldern på verket har den visat sig användbar i både militära och civila situationer än i dag. Grundtanken i skriften var att kriget vinns långt innan kriget börjar och framhåller vikten av förberedelse i form av att lära känna sina egna och fiendens svagheter.

” All Krigföring bygger på bedrägeri. När vi kan anfalla måste vi verka oförmögna och passiva. När vi är nära måste vi få fienden att tro att vi är långt borta. När vi är långt ifrån måste han tro att vi är nära. Vi måste locka fienden, simulera förvirra och krossa honom. „ — Krigskonsten, ca 380 f.kr.

Begreppet strategi används i överförd bemärkelse också i andra sammanhang. Man talar då om till exempel förhandlingsstrategi eller strategi för att utveckla företaget, organisationen etc. Strategi används också som beteckning inom ekologin på olika arters metoder för att klara sin överlevnad.


Det Klassiska perspektivet på strategi menar att "strategi uppfattas som en rationell process som rymmer överlagd beräkning och analys som i sin tur syftar till att maximera fördelar på lång sikt. Om man lägger sig vinn om att samla in tillräckligt med information och använder passande tekniker kan man se till att både omvärlden och organisationen blir flexibla och förutsägbara." Utifrån det klassiska perspektivet är en god planering det som krävs för att kunna styra inre och yttre miljö.

Strategin är viktig genom att rationell analys och objektiva beslut är det som på lång sikt utgör skillnaden mellan framgång och misslyckande.

Kan man då lära sig strategier? Jag vill mena på att det gör vi hela tiden, men det bygger på ett logiskt och förnuftigt förhållningssätt. En god strategi bygger på att man inte fattar beslut styrda av känslan i nuet men på vad man logiskt också kan avgöra är en god strategi även på lång sikt.

För att lyckas i livet är en av de viktigaste egenskaper vi måste lära oss är tålamod. Att metodiskt sträva emot ett mål som kanske även det rör på sig. Målmedvetet måste vi anpassa oss för nya förutsättningar som uppkommer. Många är det som inte ställer upp realistiska mål, eller inte har en strategi för hur de skall nå sitt mål ett steg i taget. De som har svårt att skjuta upp belöning, har svårt att klara högre studier eller andra liknande situationer där man måste lägga in ett stort arbete idag som man skördar frukterna av en annan dag.

Många har också svårt att se kopplingen av valen de gör idag, mot konsekvenserna det får imorgon. På det sättet är det lätt att prata om vad man egentligen vill, vad ens högsta önskan är och hur man skulle vilja leva, medan man samtidigt gör kortsiktiga val som går i en helt annan riktning än det som man just sade sig vilja.

Ett enkelt exempel är kanske tjejen som säger att hon vill ha en familj, trygghet, en bra kille. Men senare bara dejtar killar som festar, och har helt andra värderingar än de som hon just sa att hon letade efter.

Men också strategi som att behålla initiativet, att inte enbart följa andra. Att göra val som spelar roll globalt och lokalt. Att försöka få och skapa situationer som man får en liten fördel ifrån, kan sammanlagt göra att den stora bilden maximerar ens möjligheter. Med en sådan tanke, kan man förstå varför det är bra att vara ordförande i en förening, eller bedriva elevråd på skolan. Därför att det är en träning inför senare ansvar i livet även om man inte förstår detta just då och kanske tycker att ansvaret är "tråkigt". 

Att våga gå sin egen väg, gå en utbildning fast ingen man känner har gjort samma val. Att ge sig ut i det okända. En del är bra på detta och vågar resa eller studera utomlands, flytta, söka sig till nya bekantskapskretsar. En del vågar inte ha tilltro till sin egen förmåga och vågar inte satsa. 

Vad tror ni leder till framgång? och Är det någonsin för sent att ändra sig och välja en ny väg i livet?

tisdag 29 januari 2013

Pansarbandvagn 401 till salu...


Pris: 100 000:- Pris exkl. moms: 80 000:- Typ: Entreprenadmaskiner Strängnäs: Visa var

PBV 401, MTLB.
FD SVENSKA FÖRSVARET.
MILITÄR BANDVAGN, V8 DIESEL.
MYCKET TREVLIGA MASKINER.

För det vet man ju aldrig när man behöver en sån, när tiderna blir sämre? :)
Källa: http://www.blocket.se/sodermanland/Pansarbandvagn_401_39264017.htm?ca=8&w=3

Samma företag säljer även annat användbart som en Jeep med kamoflagefärg.


Eller Amfibie flak:


Eller kanske bara en gammal militärlastbil?


Alla dessa säljes tydligen av Milmac http://www.blocket.se/milmac-sweden?ca=8. Jag känner inte personligen till det här företaget och har ingen erfarenhet av att handla ifrån dem, men det är ändå spännande att det finns pansarbandvagnar till salu. Undra vilka som har behov av en sådan? :)

fredag 25 januari 2013

Bahnhof vill ha valfrihet angående tv-licens avgiften för datorer...

Det är inte säkert att detta skulle hålla i rättslig process mellan Radiotjänst i Kiruna AB, och abbonenten på internetabbonemanget. Men som ett steg i valfrihetens anda, har Bahnhof hittat ett sätt att blockera SVT Play och därmed visa på att man inte har tillgång till Tv visad via Internet.
se bakgrundhttp://www.dn.se/nyheter/sverige/nu-ska-du-betala-tv-avgift-for-din-dator

Bakgrunden är alltså den nya tolkningen av lagen om tv-licens som nu även kommer att inkludera datorer och surfplattor. För att förhindra Radiotjänst att ta ut licensavgift för TV så har Bahnhof alltså tänkt kunna blockera den här internet-tjänsten.
http://bahnhof.se/priv/filestorage/userfiles/Bahnhofintyg_exempel.pdf


Bahnhof själva kallar detta Tv stopper och är en spärr man kan begära via dem, och få ett intyg (se ovan) som man då skulle kunna uppvisa för Radiotjänst för att just påvisa att man faktiskt inte har tillgång till den tjänsten som de säger sig ta betalt för.
http://bahnhof.se/priv/tvstopper


Orsaken skulle då vara att man vill kunna välja om man har en tv eller inte, och på samma sätt välja om man har tillgång till Svt:s utbud på nätet eller inte. Heja valfriheten.

Får se i framtiden hur detta spelar ut sig, så att säga. Om Radiotjänst skulle godta en sådan spärr eller ej. Framtiden får utvisa.

torsdag 24 januari 2013

Framtidens energisparande innebär bland annat sänkt fart för kollektivtrafiken...

När jag läser den här nyheten om att sänkt fart på gotlandsfärjorna leder till att man är mer miljövänliga och drar mindre bränsle, slår tanken mig att om det är samma förhållande mellan fart och bränsleanvändning så kanske vi får räkna med fler sänkta hastigheter på andra fordon i kollektivtrafiken.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sankt-fart-pa-gotlandsfarjorna


Lok som drivs med diesel kanske kunde sänka farten? Bilar kan också spara bränsle genom att sänka farten,  kanske är framtidens melodi ett lägre tempo generellt? Genom att spara in på transportkostnader för varje transport generellt så sparar man otroligt mycket sett totalt över det stora hela. Kanske får vi även räkna med längre leveranstider på beställda varor i framtiden.

Ur artikeln:

"På onsdagskvällen möttes Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm och olika företrädare inom politik och näringsliv i Visby för att diskutera hur det statliga stödet mellan år 2017-2027 för färjetrafiken ska användas.

Gotlänningarna fick då veta att färjorna av främst kostnadsskäl ska gå långsammare än i dag. Det innebär att färjornas hastigheter på den norra linjen sänks från 28 knop till 22 eller 24, och till 18 knop på den södra linjen.

Sänkningen ökar tiden för överfarten till tre timmar och 45 minuter vid 24 knop, och till fyra timmar vid 22 knop. På södra linjen är tidsökningen oklar, vilket beror på att Trafikverket håller öppet för att Västervik kan bli ny hamn. Idag går färjetrafiken från Oskarshamn."
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sankt-fart-pa-gotlandsfarjorna

Fartsänkningen kommer inte att ge lägre biljettpriser. Men med dagens upplägg skulle priserna behöva höjas mycket kraftigt.

Den sänkta farten ska även sänka koldioxidustläppen från 44 500 ton/år till 27 200 ton per år. 
http://helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=8258976

Sammanfattningsvis kan man räkna med att detta kommer att påverka fastighetspriserna på ön, som även de borde sjunka något när resetiden ökar och kostnaderna på sikt. Kanske är det dags att lämna ön helt?

Jag tror att denna nyhet kommer att gå att applicera på fler branscher, och visar på vad som händer i framtiden när dieselransonering och energibristen blir ett faktum, globalt sett. Peak Oil är här för att stanna.

tisdag 22 januari 2013

Socio-ekonomiska kostnader för utanförskap...

I Luleå började 776 barn 6-års verksamheten 2012, av dessa beräknar man att 100 barn kommer att hamna i ett utanförskap. Detta utanförskap är otroligt kostsamt för ett samhälle och man räknar med att summan för den här åldersgruppen blir ungeför 1.575.000.000 fram till dess att ett barn som växer upp till ett utanförskap, fram till de fyller 65 år.

Detta är alltså summan för varje åldersklass eller årskull.


Bild: en av alla böcker som vuxenvärlden behöver läsa.
ur boken:
• Vilka grundläggande behov har våra barn och ungdomar och hur kan vi som föräldrar, yrkesverksamma och/eller andra viktiga vuxna tillgodose dessa?
• Hur kan vi inom skolan bemöta skolk, bristande måluppfyllelse och destruktivt och normbrytande beteende med hållbar förändring som resultat?

Vem är det då som betalar för utanförskapet?

Kommunen                 500.000.000
Försäkringskassan      400.000.000
Landsting                    300.000.000
Rättsväsende              150.000.000
Arbetsförmedling        < ca.100.000.000
Övriga                        100.000.000

Detta innebär att insatser som görs hos arbetsförmedlingen kanske främst sparar kostnader hos kommunen, men i stort sparar alltså hela samhället in de här pengarna, eftersom all verksamhet i offentlig sektor är skattefinansierad. Det innebär att vi inte borde tänka "vem skall betala" utan vi måste dela på kostnaderna ändå. Att satsa pengar tidigt på förebyggande arbete, förhindra att människor hamnar i kriminalitet, missbruk sparar alltså enorma kostnader för samhället. Det är alltså mer att se som en investering att inte dra ned på fritidsgårdar, att ha fler lärare i skolan, att ge barnen fler möjligheter. Kollo-verksamhet är en annan viktig verksamhet som nästan helt försvunnit, för att ge barnen ett bra avbrott under sommarlov med läger, aktiviteter och engagerade vuxna.



Om man lyckades förhindra exempelvis 50 av dessa individer att hamna i utanförskapet så skulle man spara 16 miljoner kronor / individ, eller kunna öppna 50 extra ungdomsgårdar, en per person alltså. Eller ha 1435 platser inom äldreomsorg, eller 2123 extra lärare i skolan. Eller ge 2.224.577 gitarrlektioner.


Sjukt höga siffror, och väl värt att tänka på när vi tänker "besparingar". Samhället behöver alltså kosta på barnen mer resurser, för varje "räddad" individ som inte går vidare till utanförskap och hamnar i riskgrupp för  missbruk och kriminalitet finns alltså enorma summor att spara.

Av alla skyddsfaktorer man känner till är utbildning en av de allra viktigaste. För många barn utgör ett skolmisslyckande början på en livslång resa in i utanförskap. Det är inte acceptabelt att tillgången till kvalitativ utbildning ser så väldigt olika ut för olika barn i Sverige. Fler lärare till skolan alltså!

Ett annat sätt att minska barns utanförskap är ju att se till att de har en meningsfull fritid, och goda förebilder och blir delaktiga i samhället. Lär sig om solidaritet, kamratskap och sunda värderingar. Att "öronmärka" pengar hos socialtjänsten som kunde erbjuda familjer stöd till barnens fritidsaktiviteter om de går på långvarit försörjningsstöd handlar alltså om i sammanhanget mycket små kostnader.

Så när jag skriver om barnfattigdom i Sverige, så menar jag alltså att det fenomenet är en bidragande orsak till det här utanförskapet. http://rymdiz.blogspot.se/2013/01/barnfattigdom-i-sverige.html

Att då som många i kommentarerna "gnälla" över att det är dåliga föräldrar som inte satsar på sina barn, hjälper dock inte för att de här kostnaderna kommer alltså till samhället ändå. Så satsar vi mer på barnen så vinner vi mer, både i sparade kronor och kostnader för samhället som vi annars får, samt i minskat mänskligt lidande.

måndag 21 januari 2013

Barnfattigdom i Sverige...

Senaste tiden har det även rasat i media angående eventuell barnfattigdom i Sverige. Det är som att Sveriges media med Uppdrag Granskning i spetsen gav sig ut på ett slags korståg för att bevisa att det inte fanns några fattiga barn i Sverige. 
http://www.svt.se/ug/barnfattigdomen-i-sverige-kraftigt-overdriven

Kanske var det inte det som var syftet, men tyvärr blev det lite av effekten. Man förstörde helt enkelt en del av det förtroende som välgörenhetsorganisationer i Sverige vilar på. Röda Korset, Rädda Barnen, Majblomman och andra organisationer som verkar för barnens rättigheter. En otroligt okänslig vinkling i media som sedan etsat sig fast som en slags "sanning".

För visst har vi fattiga barn i Sverige. Även om fattigdomen i Sverige inte tar sig samma uttryck som fattigdom i delar av världen som har det sämre ställt så betyder det inte att barnen som växer upp under strikta villkor och färre möjligheter inte lider av detta, även i Sverige. Att inte ha det lika bra som andra. Att få stå på sidan om och titta på, medan andra barn har råd att ta barnen och åka slalom, resa, utöva fotboll, eller någon annan sport mm. En del barn saknar många saker som andra barn skulle ta för givet att få. En egen cykel, skridskor, tv-spel, utflykter till badhus eller nöjespark, bio mm.

Att det finns stora grupper barn som har föräldrar som går på långvarigt försörjningsstöd eller "skälig levnadsnivå" gör att de i mina ögon hamnar i en grupp som motsvarar fattigdom. Bara för att fattiga i Sverige inte har det lika dåligt som fattiga i en del andra länder, ger inte uppdrag granskning rätt att helt såga fenomenet och vinkla det så att det låter som att ingen har det dåligt här i Sverige, världens mest lagom land.


Barn som växer upp i fattigdom har helt enkelt inte samma möjligheter i livet som barn i mer välställda familjer. De får inte samma möjlighet till fritidsutövande, eller tillgång till teknik såsom datorer och mobiler som allt mer förutsätts för skolundervisning mm. Med föräldrar som sliter, jobbar hårt, vänder på varje krona. Kanske har lågavlönade arbeten med tungt kroppsligt arbete som även gör föräldrarna mer utarbetade, trötta och slitna. Barn som alltid har trasiga skor, eller saknar saker som de egentligen behöver. Det är klart att även om det går att köpa billigare kläder och skor på Myrorna och Röda Korset så är det klart det känns att inte kunna leva som andra gör. Ha föräldrar som kanske jobbar dåliga arbetstider och gör familjelivet lidande. Barn som måste vara för länge i kommunal barnomsorg för att pendlande med tåg och buss inte går lika fort som att köra egen bil. Det är klart olikheterna kommer visa sig på många sätt mellan rika och fattiga familjer.



Rädda Barnens tionde årsrapport om barnfattigdom i Sverige är nu publicerad. Rapporten utgår från 2010 års statistik och visar att 242 000 barn levde i ekonomisk utsatthet under 2010. Det är en minskning på 0,3 procentenheter jämfört med 2009 års siffror. (Ekonomisk utsatthet kanske inte är samma sak som utfattig, men det visar på en känslighet då familjer som saknar marginaler blir känsliga för plötsliga saker som händer. Olyckor som om bilen, cykeln, tvättmaskinen, eller tv:n går sönder, om någon blir sjuk, anhörig, eller i familjen. Vid arbetslöshet, sjukdom, föräldraledighet).
http://www.rb.se/press/pressmeddelanden/Pages/Barnfattigdomen_i_Sverige_pa_fortsatt_hoga_nivaer.aspx?gclid=COrY46u7-bQCFUdZ3godSyYAuQ

Från rapporten: 

Skillnaderna är fortsatt stora beroende på var i landet man bor, om barnet växer upp med ensamstående eller sammanboende föräldrar eller om föräldrarna är födda utomlands eller i Sverige. Skillnaderna är finns även mellan kommuner, och mellan storstädernas stadsdelar.

Barn i ekonomiskt utsatta familjer är fortsatt överrepresenterade när det gäller risk för sämre hälsa, ökad risk att utsättas för våld samt sämre möjligheter att klara skolan med godkända resultat. Rädda Barnen ser i sina verksamheter i storstädernas mest ekonomiskt utsatta stadsdelar att skolor stänger, vårdinrättningar läggs ned och bankkontor flyttar, samtidigt som trångboddheten ökar och föräldrar har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det är en oroande situation som riskerar att påverka den grundläggande tilliten till det samhälle vi lever i.



Det ökade välståndet under åren 1997-2007 kom inte alla barnfamiljer till del. Stora strukturförändringar skedde under 1990-talets kris. Sverige hade fram till dess en relativt jämn inkomstfördelning, men under och efter krisen etablerades ett nytt mönster med vidgade ekonomiska skillnader mellan de fattigaste och de rikaste hushållen. I synnerhet är det barn i familjer med utländsk bakgrund som halkat efter och inte fått del av det ökade välståndet. De ekonomiska skillnaderna har fortsatt att vidgas under hela 2000-talet och under de senare åren ser vi att barnfattigdomen ökar mer bland barn till ensamstående föräldrar än i andra grupper. Här finns ett strukturellt problem och en utmaning för den ekonomiska fördelnings- och familjepolitiken.

Stockholm, Göteborg och Malmö har haft en särställning med mycket stora ekonomiska skillnader inom städerna och med en barnfattigdom på över 50 procent i de fattigaste stadsdelarna. De senaste åren har den utvecklingen varit mer gynnsam i framförallt Stockholm, som inte längre hör till de 30 kommuner som har högst barnfattigdom. Barnfattigdomen har minskat tydligt även i kranskommuner som tidigare haft hög barnfattigdom, exempelvis Botkyrka. Malmö är den stad i Sverige som har högst barnfattigdom – 32,7 procent under 2010.

Minskningen av barnfattigdomen mellan år 2009 och 2010 har skett bland barn till sammanboende föräldrar. Motsatt trend gäller för barn till ensamstående föräldrar, där barnfattigdomen istället har ökat, med 0,3 procentenheter, under samma period. Sedan år 2007 har barnfattigdomen ökat med 4,7 procentenheter bland de barn som bor med en av sina föräldrar. I denna grupp var barnfattigdomen mer än tre gånger så hög (28,5 procent) som bland barn till sammanboende föräldrar (8,6 procent) år 2010.

Det finns stora skillnader i ekonomiska uppväxtvillkor mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund. Nästan vart tredje barn med utländsk bakgrund (31,2 procent) lever i ekonomisk fattigdom, jämfört med 6,0 procent av barn till föräldrar som är födda i Sverige. Barnfattigdomen är alltså mer än fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund.

Bland barn med utländsk bakgrund har andelen i ekonomisk utsatthet minskat med 0,7 procentenheter mellan 2009 och 2010. Antalet barn med utländsk bakgrund som lever under knappa ekonomiska omständigheter har dock blivit något fler (cirka 1 000 barn). Att andelen minskar samtidigt som antalet ökar hänger samman med att det totala antalet barn med utländsk bakgrund har ökat mellan 2009 och 2010.

Att ha utländsk bakgrund och att ha en ensamstående förälder är faktorer som var för sig ökar risken för att leva under ekonomiskt knappa förhållanden. Tillsammans förstärker faktorerna varandra och ett mycket tydligt mönster av ojämlika ekonomiska villkor framträder. Mer än hälften av alla barn (54,1 procent) till ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund levde i ekonomisk fattigdom 2010, men endast 2,4 procent av alla barn som bodde med båda sina svenskfödda föräldrar.

Barnfattigdomen varierar starkt mellan Sveriges kommuner, från 4 procent (Täby) till 32,7 procent (Malmö). Mellan storstädernas stadsdelar är variationen än större. I Göteborg är andelen barn som lever i ekonomisk fattigdom lägst i Torslanda (1,7 procent) och högst i Bergsjön (58,3 procent). Motsvarande ekonomiska klyftor inom städerna finns även i Malmö och Stockholm.


Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter får inget barn diskrimineras, oavsett föräldrarnas ekonomiska situation. Trots det har barn som växer upp i familjer med knapp ekonomi ofta inte samma möjligheter och förutsättningar som andra barn. De löper högre risk att bli mobbade, få sämre resultat i skolan, sämre hälsa och de har färre möjligheter till en meningsfull fritid.

Reinfeldts svar här nedan låter lite som journalisterna i "Uppdrag granskning" resonerade:


Risken att "drabbas av fattigdom" verkar även hänga samman med olika områden. Är det då bara att flytta till ett mer välbärgat område för att få mer och bättre hjälp? Tyvärr är det ju inte så. Fattigdomen är strukturell och går inte att "fly" från genom att komma till ett annat område. Man flyr inte så lätt ifrån den situation man hamnat i, kanske med lägre utbildningsnivå, nu med barn, kanske ensamstående. Hur skall man då kunna studera, få ett mer välbetalt arbete? Med mindre förutsättningar för sina barn i sin tur finns en stor risk att även barnen får sämre start i livet, och kanske inte heller kommer vidare till högre studier. Då blir det verkligen klassuppdelning. Man föds in i en klass och sedan lämnar man den inte. 




Klyftorna ökar i det svenska samhället och också då mellan just "infödda" svenskar och invandrare. Får vi då två olika sorts Sverige? Skall inte alla som bor här ha samma möjligheter?

Det finns stora skillnader inom gruppen barn med utländsk bakgrund. En del barn är nyanlända till Sverige från krigshärjade länder, andra är födda i Sverige och har föräldrar som levt i Sverige i årtionden. Inget talar för att skillnader i barnfamiljers ekonomi beror på var barnen eller föräldrarna är födda. De ekonomiska villkoren avgörs av svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och bristande förankring i de offentliga trygghetssystemen vid exempelvis föräldraledighet, sjukdom och arbetslöshet.

Läs gärna Rädda Barnens rapport i sin helhet, eller sammanfattningen här: 

Hjälper det att sänka lönen?

Läste ett annat tänkvärt debattinlägg på Expressen som menade på att grundproblemet på den svenska arbetsmarknaden är de höga ingångslönerna, som ligger i världstopp. Samt att särskilt höga är trösklarna till servicejobb inom handel och hotell- och restaurang, som är naturliga instegsjobb för ungdomar och andra utan arbetslivserfarenhet.
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/anna-dahlberg-fel-debatt-om-jobben/

Ingen annanstans inom EU är andelen låglönejobb så liten som i Sverige endast 2,5 procent (Eurostat). Samtidigt som antalet lågutbildade växer försvinner de lågkvalificerade jobben i snabb takt. De senaste tio åren har utbudet av arbeten där det räcker med kort utbildning minskat med 25 procent. Det är en ekvation som inte går ihop.

En rad tunga instanser har lyft fram detta problem. Senast var det OECD som i sin Sverigerapport efterlyste sänkta ingångslöner för att integrera ungdomar med låg utbildning, invandrare, sjuka och funktionshindrade på den svenska arbetsmarknaden. Kanske måste man följa råden från OECD:s Sverigerapport och från långtidsutredningen om reformbehovet för arbetsmarknadspolitiken. Länk, annars sök via OECDs hemsida, (http://www.oecd.org). 

Vi har en växande skara arbetslösa som tillhör så kallade utsatta grupper - lågutbildade, utomeuropeiskt födda, funktionshindrade och äldre över 55 år. De utgör i dag cirka 60 procent av de arbetslösa och andelen väntas växa ytterligare under året till 265 000 av strax över 400 000 inskrivna på Arbetsförmedlingen. Så här skriver Arbetsförmedlingen om utmaningarna i sin prognos för åren 2013 och 2014: "Särskilt stor ökning av antalet totalt inskrivna arbetslösa väntas för utrikes födda och personer med funktionsnedsättning ."

Citat från Anna Dahlberg (länk ovan):
En helt avgörande faktor för arbetslöshetens nivå - lönebildningen - ligger utanför politikens makt i den svenska modellen. LO har tagit ett föredömligt ansvar när det gäller löneökningarnas nivå generellt sedan Industriavtalet kom på plats år 1997. Detsamma kan dock inte sägas om lägstalönerna, som tvärtom har höjts mer än andra löner.

Här borde fokus ligga i jobbdebatten. Sätt LO under press att frysa ingångslönerna under ett antal år. Utvidga samtalen med parterna till att också handla om hur nyanlända och långtidsarbetslösa ska ges en chans på arbetsmarknaden. Efter jobbpakten för unga är det dags att sänka trösklarna även för andra utsatta grupper.


Som det sett ut hittils så har man istället förespråkat att höja nivån på de lågutbildade. Att med utbildningsinsatser såsom kompetenslyftet skulle alla matchas mot de högkvalificerade jobben. Men vad händer om man sänker lönerna istället som ingångslöner. Med låga löner kommer man att få fler okvalificerade jobb. Konsekvensen kan dock bli att detta blir till löner som man inte kan försörja sig på om man är två låginkomsttagare i en familj med barn mm. Med en lägre lön kommer man även lägre i a-kasse system och socialförsäkringar som baseras på inkomst.

En sänkt lön för lågutbildade och slopade lönekrav ifrån fackligt håll kan alltså leda till en annan sorts samhällsutslagning. Frågan är om man löser problemet, men då man står utan arbete är man också på ett sätt utanför samhället. Med ett arbete ökar delaktigheten på ett annat sätt. Själv är jag oerhört kluven i den här frågan och hamnar i ett å ena sidan, å andra sidan. Kanske är det den väg vi måste gå, sänka löner generellt på den svenska arbetsmarknaden nu då sämre ekonomiska tider kommer.

Tyvärr blir det nog svårt för många att dra åt svångremmen då man anpassat sig till en viss lönenivå. Men i framtiden och vikande inkomster i bland annat industri och exportsektor får man räkna med att skall lönenivåerna behållas så kommer många istället att tappa arbetet. 

Frågan är alltså vad som hjälper mest, skall vi sänka lönerna och försöka få in de som idag står utanför arbetsmarknaden genom att skapa mer låglönejobb?

Rädsla över kostnad, går före äldres behov...

SKL vill stoppa regelverk som ska säkra äldres behov. Detta efter att Socialstyrelsen har beslutat att införa nya regler som ska garantera att särskilda boenden bemannas efter de äldres och demenssjukas behov. Men kommunernas egen organisation, SKL, är rädd för ökade kostnader och säger nej till detta. 
http://www.dn.se/debatt/skl-vill-stoppa-regelverk-som-ska-sakra-aldres-behov

Fyra låsta demensavdelningar och två nattpersonal. Två av avdelningarna står alltid obemannade och personalen springer mellan dem för att kunna upprätthålla säkerheten. Ett rörelsealarm tjuter men personalen riskerar att inte hinna se efter vad som har hänt. Detta är ett vittnesmål från ett äldreboende i södra Sverige sommaren 2012. Bilden som ges är inte unik. Socialstyrelsens tillsyn visar många exempel på att lagstiftningen som reglerar äldreomsorgen inte har varit tydlig nog. Därför beslutade myndigheten i somras om nya föreskrifter som förtydligar kraven:

Det ska finnas personal dygnet runt som kan ge nödvändig hjälp utan dröjsmål. Socialnämnderna måste fatta tydliga beslut om vilken omsorg varje person ska få på boendet. Utifrån det ska den som driver äldreboendet ta fram en plan för hur insatserna ska genomföras och se till att bemanningen anpassas efter det. Säger de nya reglerna. 


Men detta säger nu kommunernas egen medlemsorganisation nej till. Sveriges kommuner och landsting (SKL) vill förhindra att reglerna införs 2014. I ett meddelande, ett så kallat cirkulär, som SKL nu har publicerat menar man att Socialstyrelsen inte skulle ha befogenhet att utfärda föreskrifterna. Det är ett felaktigt påstående.

Socialstyrelsen har enligt lag rätt att utfärda bindande bestämmelser om det behövs för att skydda personers liv, säkerhet och hälsa. Det är även Socialstyrelsens skyldighet. I det här fallet handlar det om att säkra att svårt sjuka äldre får den omsorg de har rätt till. Reglerna om bemanning i demensomsorgen har tagits fram på uppdrag av regeringen, efter ett beslut i riksdagen.

Bakgrunden är att Socialstyrelsens tillsyn tidigare har visat att sex av tio inspekterade demensboenden inte hade tillräckligt med personal för att tillgodose de äldres trygghet och säkerhet nattetid. I inspektioner har visats att många äldre måste äta, duscha eller gå ut efter ett schema som är anpassat efter bemanningen i stället för att omsorgen är anpassad till de äldres behov och dygnsrytm.

Men SKL har farhågor om de höjda kostnaderna för äldreomsorgen. Enligt organisationen skulle det vara orimligt att förvänta sig av kommunerna att de ska följa reglerna, om det inte skjuts till statliga medel.

Äldreomsorgen är de facto ett kommunalt ansvar. Ansvaret gentemot dem som behöver omsorg är reglerat i lagstiftning, och Socialstyrelsens föreskrifter är en del av den.  Socialstyrelsens regler förtydligar de krav som redan gäller. Det stämmer att bemanning efter behov kommer att innebära ökade kostnader för en del kommuner och enskilda verksamheter. Uppskattningsvis handlar det om sammanlagt mellan fyra och tio miljarder kronor. Men att kostnaderna ökar beror på att äldreboendena i dag inte har tillräcklig bemanning för att tillgodose lagens krav. Där bristerna är som störst kommer det också att kosta som mest.

Det är oacceptabelt att SKL undergräver rättsordningen genom att säga att kommunerna inte skall följa reglerna om de anser att det kostar för mycket. Det står inte kommunerna fritt att välja om de vill följa föreskrifter eller inte. Precis som i all annan vård och omsorg kommer äldreboenden att mötas av krav på åtgärder och förelägganden om vite i de fall de inte lever upp till reglerna.

SKL:s uppmaning riskerar att försena arbetet med att anpassa bemanningen på landets särskilda boenden efter de äldre och demenssjukas behov. Särskilt allvarligt är att handlandet drabbar en svag grupp. Alla som har en anhörig som är demenssjuk, eller har arbetat inom demensvården, vet att sjukdomen kräver tid, trygghet och mänsklig värme. Det måste ses som en självklarhet att det finns personal dygnet runt, att omsorgen utformas efter den äldres behov och att det är tydligt för den äldre och de anhöriga vad hon eller han ska få hjälp med. Så borde det vara för alla äldre som bor på särskilda boenden. 


Därför menar Socialstyrelsen, att då detta stöds genom ett uppdrag från regeringen, att de kommer att gå vidare och utvidga regelverket så att det även omfattar alla särskilda boenden för äldre.

De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2014. Fram till dess hoppas Socialstyrelsen kunna arbeta tillsammans med landets kommuner så att bemanningen ska räcka till de äldres behov.

Jag har valt att återge den här nyheten mer eller mindre i sin helhet då jag tycker att ämnet är så pass viktigt att vi behöver föra fram denna nyhet som annars kanske drunknar i mediabruset. Vad jag själv reagerar över är att vår syn på medmänsklighet, och rätten till en god vård och omsorg. Drunknar i frågan om hur kommunerna skall finansiera detta. Denna fråga kommer också att bli allt större efter att demografin i Sverige förändras då vi får en allt större grupp äldre, jämfört med den grupp som är arbetande och som skall försörja andra sektorer i ett vikande ekonomiskt tillväxtklimat. Vi går mot sämre tider ekonomiskt samtidigt som vi får en mindre arbetskraft som kan arbeta. Risken är därför stor att vi i framtiden måste minska ned på vår offentliga välfärd och äldreomsorg.


Kanske kommer husfrun tillbaka i framtiden, med kvinnor som inte längre förvärvsarbetar utan som istället får sköta äldre, barn och hemmet. Kanske kommer vi gå tillbaka i utvecklingen till tiden före kvinnornas förvärvsarbetande?

Cornucopia? Skrev häromveckan om att en förskoleplats kostar 120 000kr/barn vilket inga föräldrar betalar i skattemedel. Vi får anta att kostnader för äldrevård, även om de inte når upp i samma höga summor, även det är betydande kostnader per plats. http://cornucopia.cornubot.se/2013/01/budgetforslag-till-lyxfallans-kommuner.html

Antagligen är det mycket billigare för ett samhälle att avskaffa offentlig vård och omsorg och lägga detta åter på familjens ansvar i det fall det finns en sådan. Vad tror ni utvecklingen kommer leda fram till? Kan det vara förenligt med en hög välfärd i dagens samhällsklimat som vi går emot?

torsdag 17 januari 2013

Arbetsplatsolyckorna ökade med 38% mellan 2009 och 2011...

Olyckan på Nordkalk i Luleå, nu för mer än ett år sedan. Satte spår iallafall hos mig. Kanske för att det kändes som en sådan onödig olycka där man skulle avkalka en ugn. Ett arbete som beräknades ta 14 dagar men som skulle genomföras på endast 2 dagar. Nordkalk tar själv inte på sig ansvaret för olyckan som de menar berodde på en mängd olika faktorer. Bland annat skyddsutrustning man inte använt för att tex. skyddsvisir för ansiktet varit för mörkt att se igenom mm. http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6605471


För att lyckas med denna snabba rengöringsprocess att rengöra ugnen på bara dessa två dagar så skyndade man på processen att få kalk att lossa från väggarna inne i ugnen genom att spola vatten på väggarna med en tryckslang. Denna metod beskrivs som mycket farlig (opålitlig, svår att kontrollera) men var en metod som flertalet gånger använts på Nordkalks anläggning. Denna gång var det ett större stycke kalk som lossnade och föll ned och i den kemiska reaktionen exploderade det inne i ugnen och het ånga och kalk träffade då 23-åriga och den 19 åriga arbetaren. Men även timmarna innan så hade en annan medarbetare skadat sig och bränt sig dock mindre allvarligt. Vid den här olyckan brände sig även flera andra. Totalt var åtta personer från tre olika entreprenörer på Nordkalk och arbetade med att få loss två 40 ton tunga kalkklumpar i ugnen. (Inga små mängder alltså) Het och frätande ånga strömmade plötsligt ut ur kalkugnen.
http://www.nyteknik.se/nyheter/bygg/byggartiklar/article3417973.ece

Några timmar före dödsolyckan inträffade en liknande olycka på Nordkalks anläggning, då kalk och vattenånga sprutade upp i Mehmet Arpacis ansikte och han tvingades åka till sjukhus. Det var visserligen en olycka i betydligt mindre skala, men fortfarande samma sorts olycka som den som skedde senare på dagen. Man kan ifråga­sätta starkt varför man inte redan vid första olyckan satte stopp för verksamheten och utredde saken och varför man inte ringde ugnstillverkaren i Schweiz för att lösa problemet.
http://offensiv.socialisterna.org/sv/992/inrikes/7923/

I min värld är ju en 19-åring bara ett barn, även om man är "myndig" så har man ju inte arbetat så länge att man har en uppfattning om riskerna. Det slog mig redan då att man valt "billig" arbetskraft genom att använda bemanningsföretag. Känns som en sorglig anledning att unga får men för livet, och dör för att ett stort företag jagar snabba vinster.

23-åringen dog av att kalk även kom in i lungor och brände sönder lungorna. Han levde en kort tid på sjukhus men dog sedan av dessa skador samt brännskadorna han fått på stora delar av kroppen. 19-åringen i sin tur överlevde men är märkt för livet på många sätt, efter olyckan. På expressen har man publicerat en kort intervju med Gustav som alltså överlevde olyckan.
http://www.expressen.se/tv/nyheter/inrikes/gustaf-brandes-av-fratande-kalk/

Det visar sig att en orsak är att man inom industrin idag har en oerhört tuff bemanning. Detta ökar riskerna i ett redan riskfyllt arbete. Jag vill kalla detta en typ av systemrisk. Genom att bygga ett system såsom en arbetsmarknad med pressad arbetsmiljö ökar riskerna. Man bygger in en acceptans mot en förhöjd risk för olyckor.

Den allt mer slimmade bemanningen har bidragit till att stressen ökar. När dessutom allt fler har visstidsanställningar och jobbar i bemanningsföretag finns risk för ökat antal skador och olyckor. Vem ställer krav på sin arbetsmiljö när det viktigaste är att få fortsatt anställning. http://www.di.se/pressreleaser/2013/1/17/if-metall-dramatisk-okning-av-allvarliga-olycksfall-i-industrin/

En undersökning som IF Metall gjort med hjälp av AFA-försäkring visar en dramatisk ökning av olycksfallen i industrin. Mellan 2009 och 2011 har antalet allvarliga olycksfall som medför sjukskrivning mer än 30 dagar ökat med 38 procent. Sedan 2006 har 50 personer omkommit på arbetsplatser där IF Metall har medlemmar.


Men även om arbetsgivarna har ansvaret för arbetsmiljön menar IF Metall att regeringen har ett ansvar. Samhället ska bidra till ökad kunskap om arbetsmiljöfrågor och att det sker arbetsmiljöinspektioner på arbetsplatserna.

- Jag har tre direkta krav på regeringen, säger Anders Ferbe. För det första att det införs en nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna, en konkret handlingsplan behövs. För det andra att Arbetsmiljöverket ges ökade resurser så att fler arbetsmiljöinspektioner kan genomföras. För det tredje att det skapas ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljöfrågor där arbetsgivare, fackliga organisationer och företagshälsovård kan få stöd.

IF Metall uppvaktade på torsdagen arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och överlämnade en namninsamling med 32 000 namn för nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna.
http://www.cisionwire.se/if-metall/r/if-metall--dramatisk-okning-av-allvarliga-olycksfall-i-industrin,c9358054


Fakta:
  • Antalet arbetsmiljöinspektörer har minskat med en tredjedel sedan 2006.
  • ILO anser att det ska vara en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda. Sverige är nu nere i 0,62 inspektör.
Under oktober 2012 genomförde IF Metall skyddsronder på 1 186 arbetsplatser. Sammanställningen som nu är klar visar att arbetsgivare bryter mot gällande lagstiftning:
  • 4 av 10 anställda som arbetar med kemikalier saknar utbildning för det.
  • 7 av 10 företag gör ingen psykosocial riskbedömning.
  • 5 av 10 företag gör ingen fysisk riskbedömning.
Under åren 2006–2012 har 50 personer omkommit på arbetsplatser där IF Metall har medlemmar.
Allvarliga olycksfall med sjukskrivning på minst 30 dagar har ökat med 13 procent mellan 2006 och 2011. På IF Metalls arbetsplatser med 38 procent, 1 566 har personer skadas allvarligt.
IF Metalls krav på regeringen:
  • Nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna och en plan för att sänka dödstalen.
  • Arbetsmiljöverket ska tillföras resurser så att Sverige, som tidigare alltid legat i framkant inom arbetsmiljöfrågor, åtminstone kan leva upp till ILO:s rekommendation om en inspektör per 10 000 anställda, i stället för som nu 0,62 inspektör.
  • Återskapa Arbetslivsinstitutet i form av ett kunskapscentrum för arbetsmiljö. Det skulle ge Sverige en möjlighet att återigen bli världsledande inom arbetsmiljö- och arbetslivsforskningen.

Detta tycker jag visar tydligt varför fackligt arbete behövs, när samhället och beslutsfattarna (lagstiftarna) inte tar sitt ansvar för människors liv och hälsa på arbetsplatserna. Faktum är att en sådan kraftig försämring som tillkommit sedan 2009 inom arbetsmiljö med en sådan kraftig ökning av olycksfall skall inte behöva accepteras. Detta tillkommit sedan bemanningsföretagen tagit över och fackets ställning och fackets närvaro på arbetsplatserna har försämrats.

Behåll facklig verksamhet, var med i facket. De behövs!

onsdag 16 januari 2013

Även rika har skulder...

På toppen av sin karriär bestämmer sig miljardären David Siegel för att bygga USA:s största enfamiljshus. Det blir ett Versailles i miniatyr tillägnat hustrun Jackie. Men mitt under bygget slår finanskrisen till. Jackie och resten av familjen tvingas ändra sina vanor. Det visar sig lättare sagt än gjort...


Dokumentär som finns att se på SVT Play: http://www.svtplay.se/video/963056/drottningen-av-versailles




En dokumentär om en gigants uppgång och fall, kan man säga. Om han slutat på toppen så hade han fortfarande varit en mycket rik man. Men med billiga lån, fortsatte mångmiljondollar-investeringarna att hagla. Han tog även lån och intecknade huset. Dokumentären visar David Siegels reflektioner kring ekonomin, finanskrisen och den dåliga situation de plötsligt försattes i, när ekonomiska krisen slog till. Jacqueline Siegel hans fru, verkade helt oinsatt i familjens dåliga ekonomi då David inte diskuterade familjens ekonomiska situation med henne. Siegel själv skyllde den dåliga ekonomin på skattesituationen i USA. Han skrev följande brev till sina anställda innan Obamas omval 2012: http://jonathanturley.org/2012/10/10/billionaire-mogul-tells-workers-to-vote-their-conscience-but-he-may-fire-them-if-obama-is-reelected/

"To All My Valued Employees,

As most of you know our company, Westgate Resorts, has continued to succeed in spite of a very dismal economy. There is no question that the economy has changed for the worse and we have not seen any improvement over the past four years. In spite of all of the challenges we have faced, the good news is this: The economy doesn’t currently pose a threat to your job. What does threaten your job however, is another 4 years of the same Presidential administration. Of course, as your employer, I can’t tell you whom to vote for, and I certainly wouldn’t interfere with your right to vote for whomever you choose. In fact, I encourage you to vote for whomever you think will serve your interests the best. [...]

Now, the economy is falling apart and people like me who made all the right decisions and invested in themselves are being forced to bail out all the people who didn’t. The people that overspent their paychecks suddenly feel entitled to the same luxuries that I earned and sacrificed 42 years of my life for. Yes, business ownership has its benefits, but the price I’ve paid is steep and not without wounds. Unfortunately, the costs of running a business have gotten out of control, and let me tell you why: We are being taxed to death and the government thinks we don’t pay enough. We pay state taxes, federal taxes, property taxes, sales and use taxes, payroll taxes, workers compensation taxes and unemployment taxes. I even have to hire an entire department to manage all these taxes. The question I have is this: Who is really stimulating the economy? Is it the Government that wants to take money from those who have earned it and give it to those who have not, or is it people like me who built a company out of his garage and directly employs over 7000 people and hosts over 3 million people per year with a great vacation?

Obviously, our present government believes that taking my money is the right economic stimulus for this country. The fact is, if I deducted 50% of your paycheck you’d quit and you wouldn’t work here. I mean, why should you? Who wants to get rewarded only 50% of their hard work? Well, that’s what happens to me. [...]

Business is at the heart of America and always has been. To restart it, you must stimulate business, not kill it. However, the power brokers in Washington believe redistributing wealth is the essential driver of the American economic engine. Nothing could be further from the truth and this is the type of change they want.

So where am I going with all this? It’s quite simple. If any new taxes are levied on me, or my company, as our current President plans, I will have no choice but to reduce the size of this company. Rather than grow this company I will be forced to cut back. This means fewer jobs, less benefits and certainly less opportunity for everyone.

So, when you make your decision to vote, ask yourself, which candidate understands the economics of business ownership and who doesn’t? Whose policies will endanger your job? Answer those questions and you should know who might be the one capable of protecting and saving your job. While the media wants to tell you to believe the “1 percenters” are bad, I’m telling you they are not. They create most of the jobs. If you lose your job, it won’t be at the hands of the “1%”; it will be at the hands of a political hurricane that swept through this country.

You see, I can no longer support a system that penalizes the productive and gives to the unproductive. My motivation to work and to provide jobs will be destroyed, and with it, so will your opportunities. If that happens, you can find me in the Caribbean sitting on the beach, under a palm tree, retired, and with no employees to worry about.

Signed, your boss,

David Siegel"


Själv tycker jag mig se ett symtomatiskt beteende som inte bara gäller för USA och för de rika, utan för hela världen. Individer, Företag, Banker, hela Länder, överallt har man trott att de här goda tiderna skulle vara för evigt och att man kunde växa i den hisnande exponentiella ökningstakten. Man har förköpt sig, och många sitter i djup skuld. Många rika kommer också att tappa allt de äger, i den här ekonomiska nedgången.

Det här huset, som kallades "Versailles", sattes sedan ut på auktion med startpriset på 75 miljoner dollar.


En del i byggnationerna blev aldrig klara, som den här hisnande stora balsalen. På något sätt sorgligt och lite av ett monument av de fantastiska tiderna som varit.

måndag 14 januari 2013

Tiden som rinner ifrån oss...

Tiden tickar på hela tiden. Hur använder du din tid? Får du ut maximalt av din tid eller tillbringas en större del av den med att t.ex. ta sig till och från jobbet, stå i kö, handla, mm. 

Att effektivisera sin tid handlar både om att få tid med både det som du behöver göra och det som du vill göra, att kanske även få ork till att göra det som måste göras. Kanske prioriterar vi även helt fel. Vi gör saker vi tror att vi måste göra, och missar helt annat värdefullt vi kunde göra med samma tid. Själv blir jag frustrerad om jag sett något tv-program som sedan visar sig inte alls underhålla mig på det sätt jag ville bli underhållen. Kanske är programmet tråkigt? Jag vill då gärna byta program eller aktivitet, medan att jag märker att min respektive gärna ser klart sådant man påbörjat. Själv blir jag lite stressad av detta att använda sin tid "fel".


Någonstans tror jag vi blir mer effektiva om vi växlar aktivitet. Att göra samma sak under för lång sammanhängande tid gör att efter ett tag går tempot ned på det vi gör. Genom att växla mellan olika sysselsättningar håller vi ett högre tempo, då man även om man gör något annat, kan fundera kring lösningen på det första.

Detta gäller dock bara upp till en viss nivå. När vi har för mycket som distraherar oss, som "var är barnens vantar", måste komma ihåg packa deras väska, måste hämta upp tvätten, handla en liter mjölk och bröd, måste... så kommer vi bli för splittrade. När vi har mycket småsaker som måste göras så tappar vi fokus på arbete, eller problemen som måste lösas. De större frågorna. Då fastnar vi i de små sakerna som hur vi får bort en fläck, eller när jag ska hinna till brevlådan och posta ett brev.

Så hur blir vi mer tidseffektiva? Jag tror att genom att ha en god ordning sparar vi också tid. Storhandlar man slipper man fler onödiga trippar till affären, och det sparar i sin tur bilkörningstid (eller buss), samt eventuell resekostnad. Men även om man går till affären sparar det ju tiden som det tar att gå dit. Har man dessa shoppingturer på rätt mellanrum, så bör man inte få slut på något normalt sett.

När det gäller alla småsaker som måste göras, gillar jag att skriva listor så att jag kommer ihåg vad som måste göras, samt att försöka styra ihop saker som går att göra samtidigt. Kanske finns det flera ärenden man kan uträtta samtidigt. Bor man i hushåll och kan fördela uppgifterna emellan sig på ett bra sätt blir det också mer effektivt. Kanske man inte behöver båda göra samma uppgift som "gå och handla". Kanske bör en handla och den andra städa? Eller löser ni alla uppgifter tillsammans? Först handla tillsammans, sedan städa tillsammans? Det finns ju så många sätt att lösa samma saker...

Själv försöker jag hitta ett sätt att få bort alla små tidstjuvar, som kunde jag få bort reklamen helt, så skulle jag vara glad, för det tar ändå tid att sortera ut reklamen och sedan pappersåtervinna den. På samma sätt tar det även tid att konsumera alla sorters varor. När du köper något, måste du även en dag göra dig av med densamma. Så många saker tar tid både köpa, konsumera och sedan sortera ut eller återvinna, samt slänga. Här gäller det ha ett bra system för hur man återvinner saker, så att man inte i onödan kör runt med sin pappersåtervinning när det bara är en mindre mängd att tömma. Samtidigt att samlar man på sig för mycket kanske man tycker det tar för mycket tid när man väl är på återvinningsstationen. (Allt måste även förvaras i hemmet och med dagens minimalism har man knappt några förvaringsutrymmen för sådant "skräp").

Har ni själva några knep för att få in allt som behöver göras? Arbete, städning, vara med familjen, vara med kompisar, träna, läsa, se på tv, nöjen mm. Hur hinner ni med allt? 

För att inte tala om allt som behöver göras globalt, och inte bara lokalt. Hur skall vi hinna med att rädda planeten, ekonomin, ekologin och verka för mänskliga rättigheter och human människosyn när vi knappt hinner med att se Idol eller shoppa på konsum?

torsdag 10 januari 2013

Hälften av världens mat slängs...

Ett annat exempel på världens slösande av sina resurser, är att en forskningsrapport beräknar att hälften av världens mat slängs. En brittisk rapport beräknar att uppemot två miljarder ton per år. Storhandlande och petiga konsumenter är ett skäl till slöseriet.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/halften-av-varldens-mat-kastas


Jag har inte läst ursprungsrapporten, men känt är ju även att större matproducenter, dumpar stora mängder vete eller annan mat, när det finns överskott. Då de hellre tar ett högre pris än att för stora mängder skulle driva ned priset.

Jag hittade dock en annan spännande rapport från samma institut, som skriver om den kommande befolkningsexplosionen och hur vi skall lösa utmaningar med mat, resurser, energi, färskvatten mm. till denna enorma ökning av antal människor på planeten.
http://www.imeche.org/Libraries/2011_Press_Releases/Population_report.sflb.ashx

Befolkningsexplosionen kommer att kräva att vi lär oss hushållla med resurser, och där mat är en del av det hela. Det är inte acceptabelt att vi kastar så här stora mängder mat samtidigt som vi utarmar matjordar, använder upp grundvatten för konstbevattning och människor svälter.

Bara olika matvaru affärer kastar man för massor av miljarder.100 000 ton per år, mat som har ett värde av 2 miljarder kastas bara här hemma i Sverige (siffra från 2009). Dessa 100 000 ton når inte ens våra kylar hemma, då de sorteras ut och kastas redan i affären. Matvaror med kort datum, grönsaker med skönhetsfläckar mm. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=3118008

FN förutspår att det kommer att finnas ytterligare 3 miljarder munnar att mätta år 2075, när jordens befolkning växt till 9,5 miljarder. Kommer vi lyckas minska på det här slöseriet, eller kommer det alltid vara så att den rika delen av världen lever i överflöd och kastar, sliter och slänger, medan den andra delen lider och svälter?

onsdag 9 januari 2013

Motiverande samtal, och förändring...

Varje dag samtalar vi egentligen om förändring, och hur saker förändras. Från enkla frågor när vi ber någon att skicka saltet, till alla de yrken som faktiskt fokuserar på olika typer av förändring. Vi rådfrågar coacher, lärare, vägledare, läkare, terapeuter, psykologer, kuratorer, osv. om hur vi skall nå eller få en förändring av något slag.

Många olika yrken pratar om livsstilsförändring utifrån att det kan påverka ens hälsa, så tandläkare, läkare och andra vill att vi skall fatta bättre beslut om vår livsstil, mat, träning, minska på rökning, kaffedrickande eller vad det nu kan vara, för att öka hälsan. De för också en typ av motiverande samtal, för att försöka motivera till den här livvstilsförändringen.


Många som sedan själva pratar om att de själva vill göra en livsstilsförändring har en typ av ambivalens till valet de måste göra. Å ena sidan, å andra sidan... Många är medvetna om en förändring de behöver göra, men samtidigt vill de inte lämna den trygghet de känner i det liv och de rutiner de redan har. Man vill förändras, och man vill inte förändras, samtidigt. Den här ambivalenta inställningen till förändringen är naturlig och en del i att vara människa. Faktum är att kunna prata om förändringen man behöver göra på det här viset, visar ändå på att man kommit ett steg närmare att verkligen förändra sig eller sitt liv.

En del vill inte förändras alls, även fast människor runt omkring ser och försöker övertyga personen om att en förändring måste till. För en sådan person skulle det vara positivt att påbörja den här ambivalenta fasen av "velande" istället för att tvärsäkert inte vilja ha en förändring. Då skulle de vara närmare förändringen.

När en person är ambivalent till en förändring, så hör man ofta två typer av påståenden, den ena stödjer förändringen och säger att "jag skulle behöva sluta röka, gå ned i vikt.." vad det nu kan vara, medan den andra rösten säger "men jag har försökt och det har inte fungerat" vilket är ett sätt att bevara det nuvarande status quo.

Motiverande samtal handlar därför om att du inte behöver berätta alla fakta om "hur bra det skulle vara för dig att gå ned i vikt" för en med övervikt kommer säkerligen redan känna till alla hälsorisker mm. Eller "det skulle vara bra för dig att sluta röka". Många rökare kommer redan också känna till hälsoriskerna. De kanske redan för den här inre dialogen om att "jag borde.." men ännu inte lyckats ta det steget till att faktiskt göra den här förändringen. "Jag skulle vilja gå ned i vikt (påstående som stödjer förändring), men jag älskar att äta (bevarande påstående).

Därför är ett sätt att ge personen stöd i att själv göra den här förändringen att ställa den typ av frågor som får personen att göra ett resonemang som skulle fungera.

1) Varför skulle du vilja göra den här förändringen?
2) Hur skulle du då gå till väga för att göra så att det lyckas?
3) Vad är de tre bästa och viktigaste orsakerna för dig att göra det här?
4) Hur viktigt är det för dig att göra den här förändringen, och varför?

Efter att ha lyssnat på svar på många av de här frågorna, så är den sista viktiga frågan:

5) Så, vad tror du egentligen att du kommer att göra?

Detta är naturligtvis ett enkelt exempel, men visar ändå på olika sätt att fråga för att komma framåt i personens tänkande. Inte för att ena personen skall "läxa upp den andra" om hur farlig rökningen är, vilket bara sätter en person i en defensiv position så att personen antagligen inte tar och gör en förändring då den är på defensivt försvar, och kanske även lite aggressiv. Genom att istället visa intresse, stöd, förtroende för att personen kan göra den här förändringen själv, så ökar chansen att personen lyckas.

Människor har sina egna styrkor, de själva har egna saker som motiverar dem, och vi som försöker "hjälpa" och tror vi "vet bäst" har inte alla svar. Därför är det alltså också något som måste göras tillsammans och något som en "hjälpare" inte kan göra åt någon annan. De måste ju ta steget till förändring på egen hand. Vi kan inte skapa motivation hos någon annan, men vi kan locka fram den genom att fråga på rätt sätt. Motivationen finns säkert där redan.

Människor tror också mer på det som de själva säger, än vad andra säger. Därför är det effektivt att ställa frågor och låta dem själva svara och hitta lösningen. Det finns mängder av intressanta böcker på det här ämnet, och även kurser man kan gå för att lära sig olika tekniker. 

tisdag 8 januari 2013

Nytt år, nya utmaningar...

Faktum är att många människor, inklusive jag själv, känner sig lite vilsna så här i början av året. Man har just haft en tydlig målsättning, slutet på året, julfirande, aktiviteter. Nu så här några dagar in på det nya året har man ännu inte hittat kursen för styrningen framåt. Detta gäller både arbetsplatser och individer som ännu inte har sin privata planering klar. Kanske är man fortfarande yr av julens alla intryck och frossande i julmaten.

Jag har själv svårt att se vad jag skall skriva om på bloggen det här året som kommer. När jag började skriva så såg jag många utmaningar, som jag tänkte att det vore bra om människor fick upp ögonen för, peak oil, skuldkrisen, miljö, sparande, samhällets förfall. Men hur det nu kom sig så har jag genom att följa nyhetsmedia fått bilden av att trots att många människor är medvetna om problematiken så görs inget.

Jag blir själv less på att skriva om saker som man inte kan påverka, för det händer ju inget? USA:s skenande skuldberg, växer fortfarande. Europas skenande arbetslöshet, skulder som döljs via kapital injektioner och avskrivande av skulden samtidigt som man ger banker kompensation för deras förluster. Inget nytt under Greklands sol.

Faktum är att vi blivit så fastlåsta vid vår egen livsstil som varit och livet vi levt i konsumtions och kapitalistsamhället att fast denna livsstil får sådana enorma konsekvenser för livet på hela planeten, samt vår egen framtid på den, så har vi inte möjlighet eller vilja att förändra vår livsstil frivilligt.



Ett annat sätt att få något gjort är att göra listor över saker som behöver göras, samt peka ut någon som skall vara ansvarig för det. Har ni saker i hemmet som skall göras kanske ni kan göra en gemensam lista, och sedan göra en ansvarsfördelning.

Jag tycker att göra Listor är ganska bra, för att se vad som man vill få gjort under det nya året. Om man redan nu börjar se över vad man vill åstadkomma under år 2013 så blir väl sannolikheten högre att man tar itu med de här sakerna.

Lite spontana förslag jag själv vet det börjar vara dags för är bland annat följande. Jag har gjort några punkter för att sedan avsätta någon tid till när det skall göras. Man kan försöka dela upp det i mer fysiska åtgärder som att städa, eller renovera något, samt mer saker man måste se över såsom ekonomi och annat, ja ni förstår idén.

Renovering och underhåll:

- Serva bilen (första halvåret)
- Byta spotlights i köket (hela året)
- Stämma pianot (första halvåret)

Ekonomi:

- Öka sparandet (hela året)
- Se över fasta kostnader, och se om det är något mer som går att minska kostnaden för (första halvåret)
- Se över pensionsfonderna (första halvåret)

Hälsa:

- Träna regelbundet (hela året)
- Äta hälsosamt (hela året)
- Laga bättre mat, och minska mängden halvfabrikat (hela året)

Städning:

- Städa ur förråd samt garderober (så snart som möjligt)
- Städa ur kyl och frys samt skafferi (så snart som möjligt)
- Sälja bort onödiga prylar, Blocket, Tradera mm.
- Sortera in papper som ligger i högar, till pärmar (så snart som möjligt)
osv.

Genom att bygga på den här listan kan jag se vad som behöver göras och sedan kryssa av det när det är gjort. Nu önskar jag bara det fanns en mer ordnad "global lista" över vad som skulle göras globalt så att vi kunde avsätta ansvariga i det fall de inte sköter sin del av samarbetet.


Vad skulle behöva göras globalt? Sluta slösa, sluta låna, sluta miljöförstöra, sluta överfiska, sluta skövla regnskogen, sluta överkonsumera, sluta köra onödiga sträckor med bil (och andra fordon), öka effektivitet och resursanvändande, öka återanvändande, antagligen finns det mängder som både länder och individer skulle kunna göra för att förbättra världen globalt och kollektivt. Men vad gör vi för att förändringen till ett mer "hållbart samhälle" skall gå lite fortare?

Frustrerande är ju den del som säger att man inte kan påverka så mycket vad andra gör, men bara vad man själv gör. Samt att så länge andra fortsätter livet som idag, vill man kanske inte själv minska sin bekvämlighet och överkonsumtion.


Så vad är svaret, skall vi bara lägga oss ned på sofflocket, sluta ögonen och vänta på slutspel? Vem kommer vinna då? I ekonomins sista utslagningsturnering?

Världen går emot en ny sorts socialism...

Socialism är en ideologi som har sin tilltro till att gruppen, kollektivet och ev. även staten har bäst förmåga att lösa ekonomiska och politiska problem. En grundsten i denna ideologi är att kollektivets bästa är överordnat individen.

"Vanligtvis omskrivs idag Socialism som en politisk och ekonomisk doktrin som syftar till att skapa det klasslösa samhället. I den Kommunistiska inriktningen så ägs produktionsmedlem av den offentliga makten. Dess omedelbara strävan är att upprätta arbetarmakt, en planerad hushållning och gemensamt ägande av produktionsmedlen (näringslivet). Olika varianter av socialism beskriver detta gemensamma/kollektiva styrande och ägande på skilda vis. En del betonar mer lokalt och autonomt självstyre över företagen emedan andra vill se en mer centraliserad maktordning i en statlig eller halvstatlig organisationsform." (Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Socialism)


Här kan man konstatera att den nya socialismen, istället för att bryta ned klass-samhället, handlar om att bevara klass samhället samtidigt som samhället (utom de rikaste) är ansvariga för att betalat och bevara de rikastes tillgångar. Samtidigt som de fattigare accepterar att bli allt fattigare.

Så när EU och USA:s politiska elit försöker rädda banksystemet genom att tvinga på betalningen på medelklassen genom ökat skattetryck för dem i framtiden, så kommer alltså den nya socialismen vara att medelklass och arbetarklass blir allt fattigare medan de rikaste tillåts bevara sina rikedomar. En spännande utveckling inte sant?

Frågan är om detta skall ses som en ny ideologi, eller om handling går före tanke i det här fallet? I många fall har ju tanke och ideologi sedan lett fram till handling, genom idéhistorien, men i vissa fall som det här verkar det alltså som att historien skriver sig själv medan folket varken reflekterar eller gör motstånd mot förtrycket från överheten. Det som är spännande är ju att både EU och USA gått i samma riktning trots kulturella och nationella olikheter. Eller korrumperar makten överallt, på lika sätt?

Frågan är vad som hände med världens rättvisor eller orättvisor? För oavsett om kapitalismen även den kan ses som till viss del orättvis, så anser jag ändå att den har en högre grad av rättvisa än den här nya socialismen där vi andra skall ha solidaritet enbart med de rika.

fredag 4 januari 2013

Depression? Inte ensam!

Om du känner dig deprimerad är du inte ensam. Mellan 180 - 300 miljoner av världens befolkning lider av depression, som enligt WHO (Världshälsoorganisationen) borde föranleda någon form av behandling. Under de senaste 30 åren har depression gått från att vara en av de minst förstådda sjukdomarna till en av de man kartlagt mest. Idag vet vi att mer än 80 % av alla som drabbas av depression kan bli friska genom terapi, medicin eller en kombination av båda.

Omkring tio procent i befolkningen i Sverige beräknas ha haft en depression under senaste året. Kvinnor drabbas betydligt oftare än män. Om man har haft en depression är risken att återinsjukna cirka 50 procent.


Att vara tillfälligt nedstämd är vanligt, det är en naturlig och oftast begriplig reaktion i olika livssituationer. Det är först när nedstämdheten blir djupare och ihållande, och förekommer dagligen under minst två veckor, som det kan röra sig om en depression.

Man har funnit att vissa typer av psykoterapi – särskilt kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell terapi (IPT) – kan vara utmärkta hjälpmedel för att komma till rätta med depressioner. Det är dock vanligt att många som lider av depression inte förstår att de behöver hjälp. I det här testet (se länken) kan du få en indikation på om du är i farozonen. Det är inte den enda sanningen, men kan ändå kanske ge en förklaring på något du kanske länge känt.


"MADRS betyder Montgomery Åsberg Depression Rating Scale. Skalan är utvecklad ur ett annat större batteri av frågor kallat CPRS (Comprehensive psychopatological rating scale). Instrumentet består av nio frågor där man kan få mellan 0 till 6 poäng (så teoretiskt kan man ha mellan 0-54 poäng totalt). Ju högre poäng desto mer deprimerad. Instrumentet är mycket väl studerat och används i många vetenskapliga utvärderingar av depression världen över. Avsikten med formuläret är att ge en detaljerad bild av ditt nuvarande sinnestillstånd.

Formuläret innehåller en rad påståenden om hur man kan må i olika avseenden. Påståendena uttrycker olika grader av obehag, från frånvaro av obehag till maximalt uttalat obehag.

Välj det alternativ som du tycker bäst stämmer med hur du mått de senaste tre dagarna. Klicka endast i ett alternativ per fråga. Tänk inte alltför länge, utan försök arbeta snabbt."

Man kan även skriva ut testet om man hellre har det på papper: 

Jag har själv varit deprimerad, på självtestet fick jag en gång så många poäng (över 40p) att enligt testet rekommenderas  inläggning på psykiatrisk klinik. Jag var djupt deprimerad och hade det svårt. Jag valde då att ta upp detta med min chef på arbetsplatsen då en tuff arbetssituation delvis bidrog till den press jag då kände och jag visste att jag även kunde vara nära utbrändhet.

Med stöd från min chef, fick jag kontakt med Kommunhälsan och fick en del stödsamtal. Med förändrad arbetssituation fick jag en del förståelse och avlastning när jag hade det svårt. Sök hjälp, det är du värd.

Idag när jag gör det här testet får jag 10 p och är alltså utanför risken att jag skulle lida av en depression. Det tog många år och var en långsam resa, men man får kämpa för sin hälsa och att kunna må bra. Många människor kommer att drabbas eller känna någon som drabbas av en depression under sin livstid.

Varför depressioner uppkommer är inte helt klarlagt. Det finns många olika faktorer som ibland utlöser en depression, vilket kallas stress - sårbarhetsmodellen. Några av dessa kan vara stress, förlossning, pubertet, ensamhet, eller som biverkning av en sjukdom eller medicinering. Det allvarligaste kan även vara sorgsen kärlek. Sociala eller livsomständigheter som det är svårt att psykiskt hantera, brukar ofta rapporteras av patienten.

En depression kan komma utan någon tydlig orsak. Men den kan också utlösas av olika yttre händelser, till exempel långvarig kroppslig smärta, familjeproblem, sorg eller andra påfrestningar. Både biologiska faktorer och svåra upplevelser tidigare i livet kan ge en ökad sårbarhet och ökad risk att drabbas av depression i vuxen ålder. Ofta samverkar och bidrar flera faktorer till en depression. http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Depression/

Symtom på depression

En depression kan vara av olika svårighetsgrad och ge varierande, ibland mycket svåra, symtom. Om du har en depression är det vanligt att du:
  • känner dig nedstämd. Ingenting känns särskilt meningsfullt eller roligt längre. Ibland kan du känna hopplöshet och att du aldrig kommer att kunna bli glad igen.
  • får svårt att påbörja och ta itu med saker och ting.
  • får försämrat minne och svårt att koncentrera dig.
  • blir rastlös.
  • känner ångest och är lättirriterad.
  • känner dig värdelös och har svåra skuldkänslor.
  • får försämrad aptit och går eventuellt ner i vikt.
  • är väldigt trött, trots att du sover.
  • har sömnproblem, till exempel att du vaknar tidigt med ångest och oro.
Du kan även få kroppsliga tecken vid ångest och depressionstillstånd, till exempel:
  • andnöd
  • hjärtklappning
  • värk i till exempel muskler.
En djup depression kan leda till återkommande tankar om att man har en obotlig sjukdom eller är på väg att drabbas av en ekonomisk kris. Dessa tankar är nästan alltid överdrivna, ibland till och med helt felaktiga. Det är svårt och ibland nästan omöjligt för den deprimerade personen att förstå detta, trots att familj och vänner ofta försäkrar motsatsen.
Att ofta tänka på döden och ha självmordstankar är en del av sjukdomsbilden vid en djupare depression. I svårare fall kan tankarna leda till självmordsförsök och självmord.
Vid bipolär sjukdom förekommer depressiva perioder, varvat med perioder med förhöjt stämningsläge. Bipolär sjukdom kallas även för manodepressiv sjukdom.
Vid så kallad unipolär sjukdom har man återkommande perioder med depressiva besvär.

En akut väldigt djup depression är ett plötsligt djupdyk i ens mående. En sådan djup depression ger ökad risk för självmord, eftersom personen när allt känns väldigt nattsvart kan vara så deprimerad att man inte ser att det kommer att bli bättre.

Dock brukar en akut djup depression kunna vända uppåt ungefär lika snabbt som den uppkom för att sedan stabilisera sig på en mer "vanlig" depressionsnivå, om man kan tala om en sådan. Denna fas däremot kan vara mycket långvarig. Man behöver absolut någon form av hjälp eller stöd under den akuta fasen om man drabbas av en sådan akut djup depression. Det kan finnas en stor risk för självmord om man befinner sig i en sådan djup, akut fas. Däremot den fas där man är relativt stabil i sin depression, kanske inte är lika akut och djup, men kan också vara mycket svår att bryta på egen hand. Ibland behöver man medicinering för att bryta svåra depressiva tillstånd. Ibland Kbt eller psykoterapi eller annat samtalsstöd i kombination med medicinering.

Depression - rekommenderade läkemedel

Antidepressiva, I första hand, men det finns även andra som naturligtvis endast en läkare kan ordinera.

Citalopram CNS Pharma (Citalopram med fler)
Citalopram CNS Pharma tillhör gruppen antidepressiva läkemedel och används för att behandla depression, panikångest och tvångssyndrom samt förebygga återfall eller nya episoder av depression.

Sertralin Teva (Zoloft, Sertralin med fler)
Sertralin Teva är ett antidepressivt läkemedel som framför allt används för att behandla depression. Läkemedlet används också för att behandla vissa typer av ångest, som till exempel panikångest. Det kan även användas vid andra former av psykiska besvär som tvångstankar, tvångshandlingar, social fobi och posttraumatiskt stressyndrom.


Förebygg depression

Om du har varit deprimerad kan du minska risken för återfall genom samtalsterapi eller medicinering. Kunskaper om sjukdomen ökar även din förmåga att hantera den.

Om du lär dig känna igen tidiga varningstecken kan du själv minska risken för att bli sjuk igen genom att göra sådant som får dig att må bra. Det kan till exempel vara att träffa familj och vänner eller att motionera regelbundet. Även om det tar emot så är det mycket viktigt att du inte drar dig undan och blir passiv. Det ökar risken för att drabbas av en depression igen.


Jag har även tidigare skrivit om Stress, en annan vanlig hälsofara. Inlägget om detta finns att läsa här: http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/langvarig-stress-kan-ge-dig-livslanga.html