En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

tisdag 28 oktober 2014

Reporäntan slog i golvet...

Lägre än så här blir inte det berömda "räntevapnet", nu är den på noll, i golvet och kan inte sänkas mer än så här. Den sista stimulansen till en döende ekonomi kan man kalla den. Trots detta kommer inte ekonomin att ta fart, motorn håller på att dö ut. (Eller ok. den kan sänkas till negativt värde men det gissar jag på att man inte kommer att göra).

Riksbanken har nu sagt att reporäntan ligger still fram till 2016. Bankerna kan nu för första gången låna pengar till en historiskt låg ränta. Pengarna är alltså i stort sett gratis och har inte längre något värde.
http://www.tv4.se/nyheterna/artiklar/repor%C3%A4ntan-s%C3%A4nks-till-0-procent-historiskt-544f5562c459484ad800010e

Hushållen förväntas nu låna mer till sitt boende, vi som redan har en av de största bostadsbubblorna i världen och den bara fortsätter stiga, stiga mot skyn.
Förväntningarna på en räntesänkning fick nytt bränsle för bara två veckor sedan, då konsumentprisindex visade att priserna föll oväntat mycket i årstakt i september. Inflationstakten i Sverige har varit negativ under sju av de nio första månaderna i år och inflationen har inte varit uppe i närheten av inflationsmålet på 2 procent på över tre år. I Sverige fortsätter konjunkturen att förbättras uppger Riksbanken på sin hemsida. Och den är framför allt driven av en god tillväxt i hushållens konsumtion och bostadsinvesteringarna. Exporten, som har hämmats av den relativt svaga ekonomiska utvecklingen i omvärlden, ökar snabbare framöver när aktiviteten stiger i de länder Sverige handlar med. Arbetsmarknaden stärks ytterligare de kommande åren och arbetslösheten sjunker tydligt.

Men samtidigt, hur länge kan då detta hålla ekonomin flytande? Trots upprepade sänkningar har ekonomin ändå inte tagit fart utan rör sig som bäst i sidled. Stagnerande ekonomi.Ohälsosamt är vad det är, som att försöka ge knarkare bara ytterligare lite knark till medan de redan ligger ned utslagna på golvet. Knarkarna i det här fallet är vi konsumenter.

Kan vi sluta överkonsumera så länge "knarket" finns tillgängligt. Kan vi frivilligt försöka bromsa karusellen? Kan vi börja amortera utan att det är av tvång ifrån banker eller stat?


Samtidigt som det ser ut just nu så är vi på sista versen i vår kära marknadsekonomi och ingen säger det bättre än pjäsen ÄGD. Henrik Schyffert och Fredrik Lindström slog verkligen huvudet på spiken när de satte upp den här pjäsen. Likt Romarriket går vi mot vår undergång, festen är nu som en dålig efterfest, klockan är 04.00 och du önskade egentligen att du skulle gått hem redan kl 02.00. Nu är det några olidliga timmar kvar, sen måste du möta gryningsljuset vare sig du vill eller inte.

Sverige äger över en miljon studsmattor i sina villaträdgårdar. Är det inte bara ett av alla domedagstecken? Liksom på Titanic är musiken igång och spelar medan vi alla sjunker i ishavet och fortsätter ta det lugnt. Ingen vill liksom stressa till livbåtarna...


Turnéplan ÄGD: Örebro 31/10, Örnsköldsvik 7/11, Gävle 8/11, Linköping 14/11, Jönköping 15/11, Västerås 20/11, Karlstad 21/11, Luleå 27/11, Umeå 28/11, Halmstad 5/12, Malmö 6/12.

Bara ett tips så här i väntans tider på den stundande ekonomiska kollapsen. Se till att ha en stabil ekonomi och minska redan nu dina fasta utgifter och eventuella överkonsumtion. Andra tider kommer!

Själv går jag helt mot strömmen och satsar på att helt amortera bort mitt bostadslån. Utveckling i omvärlden gör mig helt säker på att det är rätt stund att kliva av en karusell som bara snurrar fortare och fortare och fortare...

SSAB: Tredje dödsolyckan på kort tid...

Ett tåg och en truck var inblandade i en allvarlig olycka inne på SSAB:s område under måndagen. Den 53-årige truckföraren, en man från Slovakien, dog vid kollisionen. Det är inte klarlagt när mannen konstaterades avliden men räddningsarbetet var mycket komplicerat, enligt polisen.

Räddningstjänst, ambulans och polis larmades vid 22.30-tiden på måndagen om olyckan.
Enligt de första uppgifterna från SOS Alarm skulle två fordon ha krockat inne på SSAB:s område.
Senare under kvällen kunde polisen bekräfta att ett tåg och en gaffeltruck av oklar anledning kolliderat med våldsam kraft. Lokföraren chockades svårt vid dödsolyckan och fick sent i går föras till Sunderby sjukhus.

Olyckan skedde vid masugnen. Det pågick underhållsarbete där. Olycksplatsen spärrades av under natten, i väntan på teknisk undersökning.

Det finns upprättat en anmälan om brott mot arbetsmiljölagen och vållande till annans död, om vi kan hitta någon ansvarig som har gjort fel. Produktionen vid SSAB har påverkats av dödsolyckan och enligt polisens uppgifter har masugnen stått ur bruk under natten.
http://www.nsd.se/nyheter/man-dog-i-svar-ssab-olycka-8836599.aspx

Tidigare var det även en olycka på Nordkalk, inne på SSAB:s område och nu senast en olycka kring tömning av tjära ur en cistern. Dessa var uppenbart felplanerade i utförandet och går egentligen inte att jämföra med dagens olycka som verkar som mer en "normal" arbetsplatsolycka om man får säga så. Jag har tidigare skrivit om SSAB och en av deras tidigare dödsolyckor här: 
http://rymdiz.blogspot.se/2013/10/annu-en-dodlig-arbetsplatsolycka-pa.html

http://rymdiz.blogspot.se/2013/01/arbetsplatsolyckorna-okade-med-38.html


Fordon är det farligaste på våra arbetsplatser och är det som orsakar flest dödsfall i arbetet. Så ska man jämföra denna olycka med de två tidigare får man väl säga att här kanske det var svårare att påverka situationen. Om nu tåg och truck möts inne på området antar jag att det ska finnas rutiner kring detta. Men arbetsgivarens ansvar är att se till att arbetstagarna följer de uppsatta rutinerna.

- Hade arbetsgivaren gjort allt i sin makt för att säkerställa för hur fordon möts inne på området, fanns det varningssignal eller annat för inkommande tåg?

- Fanns det andra omständigheter kring den här olyckan som inte framkom här? Hade arbetstagaren full uppsikt och fokus, var han frisk när olyckan hände?

- Var den Slovakiske medborgaren bra på svenska eller engelska så han kunde förstå säkerhetsföreskrifter fullt ut? Hade han adekvat utbildning och information om säkerhet i arbetet?

Vi får se vad utredningen visar, men som alltid är det otroligt tragiskt när människor går till sitt arbete men inte kommer hem igen. Ibland är en olycka bara en olycka, men vi ska ändå göra allt vad vi kan för att undvika att samma olycka händer igen. 
SSAB har oavsett nu mycket att leva upp till om de inte ska bli kända som Sveriges Farligaste Arbetsplats.

måndag 27 oktober 2014

Svenskarna lägger allt mer tid på Sociala Nätverk...

68% av alla svenskar finns på Facebook och vi lägger 4 timmar i veckan på sociala nätverk. Den första funktionen, e-posten, och möjligheten att skicka information snabbt över nätverk är de funktioner vi fortfarande använder.  Det är fortfarande den funktion som flest utnyttjar. Två av tre (62%) gör det dagligen.  


Fascinerande egentligen hur snabbt ett samhälles mönster kan förändras, nya sätt att kommunicera och "umgås", samt nya sätt att sprida information kan uppstå.

Läs: Svenskarna i sociala medier idag  http://www.iis.se/docs/sociala_medier_SOI2014.pdf
(är en förhandstitt på Svenskarna och internet som släpps inom kort). För ytterligare spännande information om våra svenska IT vanor!

söndag 26 oktober 2014

Allhelgonakostym: Ebola-sjuksköterska?


På gränsen till det opassande att skämta om, men detta blir en ytterligare variant till alla andra sjuksköterskekostymer där ute.

* Var vänlig och notera: Den här dräkten är inte lämplig som skydd mot farliga material.

(Tur att de har en disclaimer, det kan ju vara skillnaden på liv och död då den annars är så autentisk att även den mest erfarne smittskyddsläkaren sannolikt blir lurad...)

måndag 20 oktober 2014

Livstornet...

Förra veckan var jag på en intressant konferens om bland annat hälsa, stress och förebyggande åtgärder i arbetslivet. Det var konferens Återbruka, som är en återkommande konferens varje år med deltagande kommuner ifrån Norrbotten och Västerbotten. 




(klicka på bilden för en större bild)

Alla kan drabbas av en kris (svår sjukdom, olycka, drabbar mig eller någon nära, separation eller något annat) och i perioder må sämre. Hur många kriser ska vi ha under vårt liv? (forskare har räknat och normalt är en kris var åttonde, tionde år hela livet igenom). Men blir man fast här nere för länge på “må dåligt” så är det inte en frisk kris.

Under livets gång kan vi också lära oss egna strategier för vad jag själv kan göra för att må bättre:
Exempel kan vara att får jag sömnproblem slutar jag dricka kaffe efter kl 15. Kanske måste jag motionera regelbundet, eller så börjar man släcka hemma efter kl 19, man lär sig olika sätt.

Ett exempel på hur olika problem i livet, sammantaget kan ge en "svajig" livssituation fick vi också i det så kallade "Livstornet", som Sara Brännström. Från Medlefors folkhögskola, berättade om.


Livstornet är en serie byggklossar, där varje kloss är en riskfaktor för ohälsa.

Om vi tänker oss “Kajsa” (exempel) som är en arbetsledare på Solkraft, hon är 42 år, hon får först en kloss för att hon är kvinna. Hon får ingen för att hon är 42, hon får ingen för att hon jobbar på solkraft. Men det är svårt känna sig tillräcklig. Finns ingen tydlig roll, hon får en kloss för att den delen stressar henne.

- Kajsa sitter mycket stilla på sitt kontor, hon har ett höj och sänkbart skrivbord men använder inte den funktionen. Får en kloss för detta.
- Har svårt att släppa oro, surrar på även efter arbetstid i huvudet. Påverkar även hela vardagen.
Kajsa röker, bor tre kilometer ifrån sitt jobb. Men åker bil till och från jobbet, även på fritiden har hon inte tid med motion säger hon. Dåliga erfarenheter från skolan vad gäller motion. Får en kloss för det.
- Morgontrött, snoozedrottning. Mindre tid att göra sig klar, hoppar över frukost. Kaffe och cigaretter. Får en kloss för det.
- Hon får en kloss för att hon och hennes make har tre barn, mycket kring barnen. Får en kloss.
- Hon är gift, får ingen kloss för det men för att de haft en risig relation sista tre åren. Så de pratar inte så mycket med varandra längre. Får en kloss för det.
- Har en mor i samma stad, mamma som fick en hjärtinfarkt för några år sedan. Oroar henne.
Vattenskada i somras, hemma i huset, får en kloss för det.

Kajsas torn, svajar. Vad händer då? Hon mår inte så bra.

Symtom för Kajsa:
- Sover dåligt
- Glömmer saker
- Röker mer
- Irriterad
- Högt blodtryck
- Börjar dricka mer på kvällarna för att varva ned.
- Tappar nätverk och blir mindre social
- Får huvudvärk
- Dålig självkänsla, får dåligt samvete
- Får magproblem
- Utveckla allergier / immunförsvaret är i botten.
- Sluta sova är ett senare tecken.

Signaler ifrån kroppen att nu är ditt torn väldigt högt. Istället för att ta itu med problemen så tar en del värktabletter. Fortsätter det här så rasar tornet, då blir det en sjukskrivning. Utmattningsdepression blir svårt att komma tillbaka. Svårare påverka om man väntar innan man försöker göra något åt detta.

Kan ta längre tid innan tornet börjar svaja, med skyddande faktorer. Kan plocka bort klossar i livstornet genom skyddande faktorer.
- Kajsa har en katt, klappar den.
- Är i trädgården, påtar på.
- Har ett par nära vänner som hon kan prata med
- En förstående chef som stöttar
- Gillar matlagning hon har en hobby, så får hon ett + för.
- Gick på en stresshanteringskurs för några år sedan, och går och tar och gör andningsövningar som hon också får lite + för.

Vi vet att yngre människor som får utbrändhet som en diagnos, oftast kan komma tillbaka till arbetet igen på en 3-6 månader. Men ju äldre man blir och ju fler gånger detta händer ju längre blir sjukskrivningsperioderna. Bygger man upp en stresskänslighet kan detta även bli en livslång nedsättning att man aldrig kommer att komma tillbaka till det tidigare tempot man hade, någonsin mer.


Vi har olika höga torn i perioder. Men för att det inte ska bli så högt så att det rasar så kan man göra vissa insatser. Man kan påverka saker i tornet. Ibland kan man äta mediciner (antidepressiva mm) i avvaktan på att träffa en psykolog för att börja ta tag i de olika delarna i tornet. Hälsosamtal med sin chef/arbetsledare.

Jag har skrivit mer om vad som kan hända vid utbrändhet och hur farligt stress egentligen är för kropp och hälsa här: http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/langvarig-stress-kan-ge-dig-livslanga.html

och om depression här: http://rymdiz.blogspot.se/2013/01/depression-inte-ensam.html

lördag 11 oktober 2014

Tips: Comedy Central Podcasts...

Jag lyssnar normalt sett inte på så mycket podcasts. Problemet med att höra folk tala är att man vet aldrig om de kommer säga något vettigt. Ska man då lyssna långa stunder brukar jag tänka att just istället för att lyssna på dem kanske jag kan få det samma som de vill ha sagt, fast i text med rubriker. Då kan jag snabbt hoppa till det som jag tycker verkar intressant och skumma över de mindre intressanta partierna.

Men har hittat en del intressanta podcasts till min iPad. En av dem är Comedy Central podcasts. Dessa består av en mix av stand-up komiker, en del kända och en del okända för mig. Men eftersom de bara tar en kort bit av varje persons show och hoppar mellan olika korta klipp får man se en god variation av artister uppträda och det bästa är att det kostar ingenting.
https://itunes.apple.com/us/podcast/comedy-central-stand-up/id160875147?mt=2


Ser att det även finns Tedtalks på olika teman samt en mängd andra intressanta saker att följa. Får se hur mycket tid man har i framtiden!
https://itunes.apple.com/us/podcast/tedtalks-video/id160892972?mt=2

Gillar konceptet skarpt eftersom det är gratis och utan reklam. En stor fördel jämfört med att försöka se avsnitt av serier via olika kanalers appar. Detta har jag nu lagt ned på grund av hur less jag blir på all reklam.

Själv har jag börjat med detta som en nattrutin och ser på en eller två podcasts från Comedy Central (de är väldigt korta kanske 12 minuter / avsnitt) och därmed perfekt för att somna med ett leende på läpparna!

fredag 10 oktober 2014

Malala får fredspriset...

Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi får Nobels fredspris 2014. Det meddelade Nobelkommitténs ordförande Torbjörn Jagland klockan 11 i Oslo.

En fantastisk människa och jag känner för en gångs skulle att fredspriset inte kunde ha kommit i mer rätta händer. Tyvärr är Kailash Satyarthi inte lika välkänd för mig, men jag är säker på att vi kommer att få veta mer om dem under de närmaste dagarna.

Malala skrev jag om förra året då hon vann Sacharovpriset för tankefrihet. 

Jag vill härmed åter uppmärksamma hennes intervju hos Jon Stewart, efter att hon skrivit sin bok "I am Malala". Malala är vår tids Gandhi.



Nobels fredspris delas alltså i år av två personer. Dels den 17-åriga pakistanskan Malala Yousafzai, dels Kailash Satyarthi från Indien, som i decennier har kämpat mot barnarbete. De får priset för sin kamp mot förtryck av barn och ungdomar, och för alla barns rätt till utbildning. "Barn måste få gå i skolan och inte bli ekonomiskt utnyttjade", står det i prismotiveringen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5987755


Nobelkommittén ser det som en viktig punkt att en hindu och en muslim, en indisk och en pakistansk , går med i en gemensam kamp för utbildning och mot extremism, sade Nobelkommitténs ordförande Torbjörn Jagland under presskonferensen.

Malala Yousafzai är bara 17 år, vilket gör henne till den yngsta fredspristagaren någonsin. Enligt NRK befann sig Malala i skolan när hon fick beskedet. Hon sade då att hon vill vänta till efter skoldagens slut med att kommentera priset. Detta väntas ske vid 17.30.

Ha en härlig fredag!

torsdag 9 oktober 2014

Samhället är byggt för de högpresterande...

Så sent omsider i livet kom jag till insikten att samhället är byggt för de högpresterande...

Det låter lite som en självklarhet inte sant? Men när jag tänker till lite mer, så räcker det alltså inte med att bara vara en som jobbar på i det tysta. Oavsett hur duktig du är och hur mycket arbete du utför så kommer ingen att uppskatta det om det inte märks och syns vad det är som du gör som är bra.

Det verkar också som att det som värdesattes i skolan inte längre värdesätts i arbetslivet. I skolan värdesätts man för att man räknar på flitigt, gör varje uppgift och resultaten mäts på proven. Du får höga betyg och allt är frid och fröjd. I arbetslivet om du jobbar på flitigt är det inte alls säkert att det märks på samma sätt.

Vad gäller skolan så ser man exempelvis ifrån skolverkets sida att icke kognitiva förmågor såsom uthållighet och att tro på sig själv är enormt viktigt för att lyckas. Se denna rapport om högpresterande elever:
http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation

Bland elever hjälper det inte att ha en fantastisk begåvning om du inte visar den. Du kan inte heller räkna med att din lärare kommer att locka fram din vilja att prestera, då de har för många elever. De som har det lätt för sig får helt enkelt ingen tid alls, utan glöms bort fram till dess att de börjar skapa problem kring sig själva.

Ett problem som jag tycker är vanligt bland lönesättningen är hur man värderar arbetet. Sällan ser jag de belönas som arbetar med de förvaltande delarna på en arbetsplats. Det jobb som måste göras men som anses så självklart att ingen längre lägger märke till det. Handläggning, administration och kundservice mm. Det som jobbas ut mot kund (om nu inte chefen råkar stå bredvid och se detta) är det inte säkert att detta värdesätts heller. Kanske jobbar de mer än andra, gör fler kundärenden, sidouppdrag. Sådant som inte syns, men därför heller inte värdesätts. Andra, gör nästan inga kundärenden, har därmed tid att ägna sig åt den sortens "fluff" som ger ett gott ansikte utåt men som ger litet eller inget märkbart mervärde för exempelvis deltagare. I slutändan handlar det oftast om att ha den sortens "rätt" personlighet som just den chefen uppskattar. Naturligtvis hjälper det att ha även rätt utseende och kläder. Yta betyder som vanligt mycket mer än man tror.


Sen är det skillnad på kund och kund. Fina kunder att jobba mot (eller för) är högt uppsatta chefer och samhällsmedborgare av hög dignitet eller ut mot näringslivet. Sämre kunder är det att få jobba mot de svagaste grupperna om man tittar på hur det sedan värdesätts vid lönesättning. Att så mycket beror på detta hur man värderar yta och det är också otroligt tråkigt att det måste vara så. Sådant som låter bra, värderas högre än även något som faktiskt gett mervärde för klienter och kunder men utan att vara något revolutionerande. Det goda grundarbetet, arbetet med människan. Sådant som kanske ger ett enormt värde för den enskilde men som aldrig syns annat än som kanske ger en god känsla för en själv. Att man presterat något fantastiskt bra, men som ingen annan kan uppskatta förutom personen och en själv? Hur kan man få det att värderas högre?

Samtidigt har jag med åren börjat ställa allt mer krav på det jag gör och presterar oavsett hur detta nu värderas av andra. Utan att prestera högt, även för min egna del. Jag gör långt mer än som det som krävs nu, eller som efterfrågas. Men har insett att det inte kommer värderas eller meriteras av omvärlden normalt sett. Vi som jobbar på i det tysta men som skapar bättre liv för de människor som har haft det svårast eller som befinner sig i ett utanförskap. Kanske beror det såsom rapporten från skolverket på en bättre tro på sig själv? Kanske beror det på en värdering som växt sig allt starkare med åren. Men som började med att man såg Star Trek som barn. Ett samhälle utan krediter, men som baseras på att man som människa hela tiden vill bli en bättre människa och bygga ett bättre samhälle...

Antagligen beror det delvis på att många av oss är för dåliga på att faktiskt prata om och visa vad vi gör som är så fantastiskt. Att berätta för andra omkring oss, medmänniskor, medarbetare, kommuninvånare, chefer, ledningen, politiken, vilka vi nu råkar ha runt omkring oss. Men hur blir vi bättre på det?

Samtidigt är det alltså skillnad på att vara "högpresterande" i arbetslivet och att göra något som man får utdelning för lönemässigt och eller får positiv uppmärksamhet för. Det gäller alltså inte bara att vara högpresterande och jobba på som en liten iller. Utan att jobba på ett smartare sätt.

Om jag kunde resa tillbaka i tiden och berätta något för mig själv, så skulle det vara just det. Att tidigt bli bättre på att bara synas, höras och bli bättre på att just berätta för andra att det vi gör är guld värt. Jag tror att jag hade levt ett mycket bättre liv om jag från början insett värdet i att anstränga sig och vara nöjd över sin egen prestation...

Så för framtiden: Hur lär vi våra barn att uppskatta det själv-värde som finns i att bara göra något för sin egen skull och för att man själv kan känna sig nöjd över det man presterar, utan att det någonsin måste värderas av andra? På det sättet skulle de dels prestera bättre i skola och arbetsliv, men som jag tror också vara lyckligare människor i det längre perspektivet.