En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

måndag 20 oktober 2014

Livstornet...

Förra veckan var jag på en intressant konferens om bland annat hälsa, stress och förebyggande åtgärder i arbetslivet. Det var konferens Återbruka, som är en återkommande konferens varje år med deltagande kommuner ifrån Norrbotten och Västerbotten. 




(klicka på bilden för en större bild)

Alla kan drabbas av en kris (svår sjukdom, olycka, drabbar mig eller någon nära, separation eller något annat) och i perioder må sämre. Hur många kriser ska vi ha under vårt liv? (forskare har räknat och normalt är en kris var åttonde, tionde år hela livet igenom). Men blir man fast här nere för länge på “må dåligt” så är det inte en frisk kris.

Under livets gång kan vi också lära oss egna strategier för vad jag själv kan göra för att må bättre:
Exempel kan vara att får jag sömnproblem slutar jag dricka kaffe efter kl 15. Kanske måste jag motionera regelbundet, eller så börjar man släcka hemma efter kl 19, man lär sig olika sätt.

Ett exempel på hur olika problem i livet, sammantaget kan ge en "svajig" livssituation fick vi också i det så kallade "Livstornet", som Sara Brännström. Från Medlefors folkhögskola, berättade om.


Livstornet är en serie byggklossar, där varje kloss är en riskfaktor för ohälsa.

Om vi tänker oss “Kajsa” (exempel) som är en arbetsledare på Solkraft, hon är 42 år, hon får först en kloss för att hon är kvinna. Hon får ingen för att hon är 42, hon får ingen för att hon jobbar på solkraft. Men det är svårt känna sig tillräcklig. Finns ingen tydlig roll, hon får en kloss för att den delen stressar henne.

- Kajsa sitter mycket stilla på sitt kontor, hon har ett höj och sänkbart skrivbord men använder inte den funktionen. Får en kloss för detta.
- Har svårt att släppa oro, surrar på även efter arbetstid i huvudet. Påverkar även hela vardagen.
Kajsa röker, bor tre kilometer ifrån sitt jobb. Men åker bil till och från jobbet, även på fritiden har hon inte tid med motion säger hon. Dåliga erfarenheter från skolan vad gäller motion. Får en kloss för det.
- Morgontrött, snoozedrottning. Mindre tid att göra sig klar, hoppar över frukost. Kaffe och cigaretter. Får en kloss för det.
- Hon får en kloss för att hon och hennes make har tre barn, mycket kring barnen. Får en kloss.
- Hon är gift, får ingen kloss för det men för att de haft en risig relation sista tre åren. Så de pratar inte så mycket med varandra längre. Får en kloss för det.
- Har en mor i samma stad, mamma som fick en hjärtinfarkt för några år sedan. Oroar henne.
Vattenskada i somras, hemma i huset, får en kloss för det.

Kajsas torn, svajar. Vad händer då? Hon mår inte så bra.

Symtom för Kajsa:
- Sover dåligt
- Glömmer saker
- Röker mer
- Irriterad
- Högt blodtryck
- Börjar dricka mer på kvällarna för att varva ned.
- Tappar nätverk och blir mindre social
- Får huvudvärk
- Dålig självkänsla, får dåligt samvete
- Får magproblem
- Utveckla allergier / immunförsvaret är i botten.
- Sluta sova är ett senare tecken.

Signaler ifrån kroppen att nu är ditt torn väldigt högt. Istället för att ta itu med problemen så tar en del värktabletter. Fortsätter det här så rasar tornet, då blir det en sjukskrivning. Utmattningsdepression blir svårt att komma tillbaka. Svårare påverka om man väntar innan man försöker göra något åt detta.

Kan ta längre tid innan tornet börjar svaja, med skyddande faktorer. Kan plocka bort klossar i livstornet genom skyddande faktorer.
- Kajsa har en katt, klappar den.
- Är i trädgården, påtar på.
- Har ett par nära vänner som hon kan prata med
- En förstående chef som stöttar
- Gillar matlagning hon har en hobby, så får hon ett + för.
- Gick på en stresshanteringskurs för några år sedan, och går och tar och gör andningsövningar som hon också får lite + för.

Vi vet att yngre människor som får utbrändhet som en diagnos, oftast kan komma tillbaka till arbetet igen på en 3-6 månader. Men ju äldre man blir och ju fler gånger detta händer ju längre blir sjukskrivningsperioderna. Bygger man upp en stresskänslighet kan detta även bli en livslång nedsättning att man aldrig kommer att komma tillbaka till det tidigare tempot man hade, någonsin mer.


Vi har olika höga torn i perioder. Men för att det inte ska bli så högt så att det rasar så kan man göra vissa insatser. Man kan påverka saker i tornet. Ibland kan man äta mediciner (antidepressiva mm) i avvaktan på att träffa en psykolog för att börja ta tag i de olika delarna i tornet. Hälsosamtal med sin chef/arbetsledare.

Jag har skrivit mer om vad som kan hända vid utbrändhet och hur farligt stress egentligen är för kropp och hälsa här: http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/langvarig-stress-kan-ge-dig-livslanga.html

och om depression här: http://rymdiz.blogspot.se/2013/01/depression-inte-ensam.html

lördag 11 oktober 2014

Tips: Comedy Central Podcasts...

Jag lyssnar normalt sett inte på så mycket podcasts. Problemet med att höra folk tala är att man vet aldrig om de kommer säga något vettigt. Ska man då lyssna långa stunder brukar jag tänka att just istället för att lyssna på dem kanske jag kan få det samma som de vill ha sagt, fast i text med rubriker. Då kan jag snabbt hoppa till det som jag tycker verkar intressant och skumma över de mindre intressanta partierna.

Men har hittat en del intressanta podcasts till min iPad. En av dem är Comedy Central podcasts. Dessa består av en mix av stand-up komiker, en del kända och en del okända för mig. Men eftersom de bara tar en kort bit av varje persons show och hoppar mellan olika korta klipp får man se en god variation av artister uppträda och det bästa är att det kostar ingenting.
https://itunes.apple.com/us/podcast/comedy-central-stand-up/id160875147?mt=2


Ser att det även finns Tedtalks på olika teman samt en mängd andra intressanta saker att följa. Får se hur mycket tid man har i framtiden!
https://itunes.apple.com/us/podcast/tedtalks-video/id160892972?mt=2

Gillar konceptet skarpt eftersom det är gratis och utan reklam. En stor fördel jämfört med att försöka se avsnitt av serier via olika kanalers appar. Detta har jag nu lagt ned på grund av hur less jag blir på all reklam.

Själv har jag börjat med detta som en nattrutin och ser på en eller två podcasts från Comedy Central (de är väldigt korta kanske 12 minuter / avsnitt) och därmed perfekt för att somna med ett leende på läpparna!

fredag 10 oktober 2014

Malala får fredspriset...

Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi får Nobels fredspris 2014. Det meddelade Nobelkommitténs ordförande Torbjörn Jagland klockan 11 i Oslo.

En fantastisk människa och jag känner för en gångs skulle att fredspriset inte kunde ha kommit i mer rätta händer. Tyvärr är Kailash Satyarthi inte lika välkänd för mig, men jag är säker på att vi kommer att få veta mer om dem under de närmaste dagarna.

Malala skrev jag om förra året då hon vann Sacharovpriset för tankefrihet. 

Jag vill härmed åter uppmärksamma hennes intervju hos Jon Stewart, efter att hon skrivit sin bok "I am Malala". Malala är vår tids Gandhi.



Nobels fredspris delas alltså i år av två personer. Dels den 17-åriga pakistanskan Malala Yousafzai, dels Kailash Satyarthi från Indien, som i decennier har kämpat mot barnarbete. De får priset för sin kamp mot förtryck av barn och ungdomar, och för alla barns rätt till utbildning. "Barn måste få gå i skolan och inte bli ekonomiskt utnyttjade", står det i prismotiveringen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5987755


Nobelkommittén ser det som en viktig punkt att en hindu och en muslim, en indisk och en pakistansk , går med i en gemensam kamp för utbildning och mot extremism, sade Nobelkommitténs ordförande Torbjörn Jagland under presskonferensen.

Malala Yousafzai är bara 17 år, vilket gör henne till den yngsta fredspristagaren någonsin. Enligt NRK befann sig Malala i skolan när hon fick beskedet. Hon sade då att hon vill vänta till efter skoldagens slut med att kommentera priset. Detta väntas ske vid 17.30.

Ha en härlig fredag!

torsdag 9 oktober 2014

Samhället är byggt för de högpresterande...

Så sent omsider i livet kom jag till insikten att samhället är byggt för de högpresterande...

Det låter lite som en självklarhet inte sant? Men när jag tänker till lite mer, så räcker det alltså inte med att bara vara en som jobbar på i det tysta. Oavsett hur duktig du är och hur mycket arbete du utför så kommer ingen att uppskatta det om det inte märks och syns vad det är som du gör som är bra.

Det verkar också som att det som värdesattes i skolan inte längre värdesätts i arbetslivet. I skolan värdesätts man för att man räknar på flitigt, gör varje uppgift och resultaten mäts på proven. Du får höga betyg och allt är frid och fröjd. I arbetslivet om du jobbar på flitigt är det inte alls säkert att det märks på samma sätt.

Vad gäller skolan så ser man exempelvis ifrån skolverkets sida att icke kognitiva förmågor såsom uthållighet och att tro på sig själv är enormt viktigt för att lyckas. Se denna rapport om högpresterande elever:
http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation

Bland elever hjälper det inte att ha en fantastisk begåvning om du inte visar den. Du kan inte heller räkna med att din lärare kommer att locka fram din vilja att prestera, då de har för många elever. De som har det lätt för sig får helt enkelt ingen tid alls, utan glöms bort fram till dess att de börjar skapa problem kring sig själva.

Ett problem som jag tycker är vanligt bland lönesättningen är hur man värderar arbetet. Sällan ser jag de belönas som arbetar med de förvaltande delarna på en arbetsplats. Det jobb som måste göras men som anses så självklart att ingen längre lägger märke till det. Handläggning, administration och kundservice mm. Det som jobbas ut mot kund (om nu inte chefen råkar stå bredvid och se detta) är det inte säkert att detta värdesätts heller. Kanske jobbar de mer än andra, gör fler kundärenden, sidouppdrag. Sådant som inte syns, men därför heller inte värdesätts. Andra, gör nästan inga kundärenden, har därmed tid att ägna sig åt den sortens "fluff" som ger ett gott ansikte utåt men som ger litet eller inget märkbart mervärde för exempelvis deltagare. I slutändan handlar det oftast om att ha den sortens "rätt" personlighet som just den chefen uppskattar. Naturligtvis hjälper det att ha även rätt utseende och kläder. Yta betyder som vanligt mycket mer än man tror.


Sen är det skillnad på kund och kund. Fina kunder att jobba mot (eller för) är högt uppsatta chefer och samhällsmedborgare av hög dignitet eller ut mot näringslivet. Sämre kunder är det att få jobba mot de svagaste grupperna om man tittar på hur det sedan värdesätts vid lönesättning. Att så mycket beror på detta hur man värderar yta och det är också otroligt tråkigt att det måste vara så. Sådant som låter bra, värderas högre än även något som faktiskt gett mervärde för klienter och kunder men utan att vara något revolutionerande. Det goda grundarbetet, arbetet med människan. Sådant som kanske ger ett enormt värde för den enskilde men som aldrig syns annat än som kanske ger en god känsla för en själv. Att man presterat något fantastiskt bra, men som ingen annan kan uppskatta förutom personen och en själv? Hur kan man få det att värderas högre?

Samtidigt har jag med åren börjat ställa allt mer krav på det jag gör och presterar oavsett hur detta nu värderas av andra. Utan att prestera högt, även för min egna del. Jag gör långt mer än som det som krävs nu, eller som efterfrågas. Men har insett att det inte kommer värderas eller meriteras av omvärlden normalt sett. Vi som jobbar på i det tysta men som skapar bättre liv för de människor som har haft det svårast eller som befinner sig i ett utanförskap. Kanske beror det såsom rapporten från skolverket på en bättre tro på sig själv? Kanske beror det på en värdering som växt sig allt starkare med åren. Men som började med att man såg Star Trek som barn. Ett samhälle utan krediter, men som baseras på att man som människa hela tiden vill bli en bättre människa och bygga ett bättre samhälle...

Antagligen beror det delvis på att många av oss är för dåliga på att faktiskt prata om och visa vad vi gör som är så fantastiskt. Att berätta för andra omkring oss, medmänniskor, medarbetare, kommuninvånare, chefer, ledningen, politiken, vilka vi nu råkar ha runt omkring oss. Men hur blir vi bättre på det?

Samtidigt är det alltså skillnad på att vara "högpresterande" i arbetslivet och att göra något som man får utdelning för lönemässigt och eller får positiv uppmärksamhet för. Det gäller alltså inte bara att vara högpresterande och jobba på som en liten iller. Utan att jobba på ett smartare sätt.

Om jag kunde resa tillbaka i tiden och berätta något för mig själv, så skulle det vara just det. Att tidigt bli bättre på att bara synas, höras och bli bättre på att just berätta för andra att det vi gör är guld värt. Jag tror att jag hade levt ett mycket bättre liv om jag från början insett värdet i att anstränga sig och vara nöjd över sin egen prestation...

Så för framtiden: Hur lär vi våra barn att uppskatta det själv-värde som finns i att bara göra något för sin egen skull och för att man själv kan känna sig nöjd över det man presterar, utan att det någonsin måste värderas av andra? På det sättet skulle de dels prestera bättre i skola och arbetsliv, men som jag tror också vara lyckligare människor i det längre perspektivet.

måndag 6 oktober 2014

Personlig utveckling...

Så hur är det med vårt liv inne i komfortboxen? Alla människor trivs någonstans med det som är bekant och tryggt. Samtidigt med för mycket trygghet stagnerar vi och slutar att utvecklas. När vi får rätt utmaningar i rätt tid så utvecklas vi mest. För mycket otrygghet och vi drar oss tillbaka och kanske till och med går bakåt i vår utveckling.

Har du någon gång varit uttråkad över att allt är för slentrianmässigt och tråkigt? Då har du absolut varit inne i din "komfortbox" alldeles för länge. Slentrianmässighet och uttråkning är också ett hot mot vårt trygga liv, för någon som tycker allt är tråkigt kan plötsligt istället göra stora förändringar så att omvärlden inte hinner med. Det kan verka hotande mot närstående, vänner och relationer som då plötsligt istället inte känner igen sin gamle vän. Helst ska vi utvecklas i lagom takt och lagom dos.

För att samtidigt är snabba förändringar de som är minst sannolika att hålla. Har inte alla någon gång tänkt att ja nu är det dags med att starta med träning och kört igång med träning, fem dagar i veckan. Sedan insett att den förändringen endast höll den första veckan eller två.

Men en förändring börjar med ett beslut, ett beslut som du kan ta redan idag. Om det är något du verkligen vill i ditt liv som du vill förändra, så finns det egentligen inget att vänta på. Bara besluta dig för att ta itu med det och gör förändringen som du vill. Man behöver heller inte ha alla fakta eller veta allt innan man ska ta det beslutet. Då är det lätt att hitta på ursäkter för varför man ska vänta med att ta ett beslut och bestämma sig att faktiskt göra den här förändringen. Men bestämmer du dig kan du anpassa dig till eventuella fakta som tillkommer men de löser du säkert på vägen dit.

För mig handlar personlig utveckling om så mycket mer än bara träning och hälsa. Någonstans brukar man fastna där i att bara komma igång med träning som många har som ett mål. För mig är personlig utveckling också att hela livet välja att ta nya utmaningar. Att våga kliva ur komfortzonen alltså. Bli en bättre människa.

Jag märker själv att mycket har hänt med min personliga utveckling, bara de senaste åren, mycket för att jag läser mycket mer än tidigare och en annan typ av material. Jag kan känna hur det som jag läser också påverkar hur jag tänker och känner. Faktiskt är det så att man får öva mycket med att exempelvis bryta negativa tankemönster man haft tidigare. Att istället för att ta samma tankeslinga som man kanske alltid gjort, när något händer som man kan tolka negativt. Istället tolka det på ett annat sätt. Men att bryta dessa mönster kan man få jobba i åratal på innan hjärnan hittar nya vägar. Jag kommer fortfarande på mig själv då och då med att tänka på ett sätt som jag vet leder till en negativ ond spiral för mig själv. Tänker man negativa tankar om sig själv så bryter man också ned sig själv.


Så om man nu ska även dra den här parallellen till samhället i stort så kan man ju konstatera att om individer inte är så bra på snabba förändringar hur ska då ett samhälle med en mycket högre grad av komplexitet kunna förändras snabbt? Borde då inte förändringen där ta årtionden? Samtidigt så kan man på samhällsnivå se att samhällen ändå ställer om sig rätt snabbt. Varje årtionde kan vara helt olikt det tidigare både vad gäller livsstil och värderingar.

Kan det vara så att en förändring alltså är mycket enklare när vi gör den tillsammans? 
Tål att funderas på... så att nästa gång du faktiskt vill ha en förändring, så tänk inte bara att du ska göra förändringen själv utan försök hitta dem som vill samma sak som dig och jobba mot samma mål. 

På det sättet kan det vara troligare att du når ditt mål, samt att det är troligt att du har roligare under tiden som du gör det. Kanske får du också lite nya vänner på köpet.

Har du själv något intressant utvecklingsprojekt för dig själv? 

onsdag 1 oktober 2014

Kamedorapporter...

Jag fick slut på saker att läsa tillfälligt så i mitt sökande efter ett nytt intressant område snubblande jag över socialstyrelsens Kamedo-rapporter.

Vid allvarliga händelser kan Socialstyrelsens observatörer analysera hur hälso- och sjukvården agerar och dra slutsatser om hur krishanteringsförmågan kan förbättras.



KAMEDO-rapporterna ges ut av Katastrofmedicinska observatörsstudier (KAMEDO) vid Socialstyrelsen. Utsända observatörer studerar de medicinska, psykologiska, organisatoriska och sociala aspekterna av katastrofer. Resultaten med fokus på erfarenheter presenteras i rapporterna.

Krishantering är ett spännande område eftersom att kriser påverkar både individen utifrån psykologiska och sociala perspektiv och också hur hela samhällen påverkas. Det är intressant att läsa om olika kriser och se vilka lärdomar vi också kan ta till oss i Sverige om hur man hanterat kriser både inom riket och utomlands. Kamedo rapporterna täcker en mängd olika typer av kriser och därför är ingen rapport lik den andra.

Nedan finns en lista över de Kamedorapporter med lärdomar från allvarliga händelser såväl i Sverige som i andra länder som jag fann mest läsvärda. Dessa fann jag synnerligen välskrivna. Man kan också köpa rapoorterna ifrån Socialstyrelsen i tryckt format. Men dessa är också fria att ladda ned och läsa för eget bruk i .pdf format. Perfekt för läsplattan alltså.

Kamedo rapport nr 59 Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986

Kamedo rapport nr 60 - Branden på Scandinavian Star 1990

Kamedo rapport nr 68 Estoniakatastrofen 1994

Kamedo rapport nr 69. Ebola utbrottet i Zaire, 1995. 

Kamedo rapport nr 74 Isstormen i östra Kanada 1998

Kamedo rapport nr 75 Brandkatastrofen i Göteborg 1998

Kamedo rapport nr 83 EU toppmötet i Göteborg 2001

Kamedo rapport nr 90 Terrorattackerna i Madrid 2004

Kamedo rapport nr 91 Flodvågskatastrofen i Asien 2004

Kamedo rapport nr 97 Bombattentat i Oslo och skjutningarna på Utöya 2011

Mycket intressant, läsvärt och tänkvärt om hur samhället kan bli bättre på att bemöta både individer och samhällen i kris. Det finns naturligtvis fler än dessa på socialstyrelsens hemsida.

Tillsammans bygger vi bättre samhällen!

söndag 28 september 2014

20 år efter Estonia...skulle samma olycka hända igen?

Tjugo år har gått sedan Estonia förliste. Nyhetstidningarna har varit fulla av reportage och berättelser ifrån överlevande och om sorgen efter de förlorade. Själv såg jag även en dokumentär som Discovery Channel gjorde "Zero Hour: Sinking of Estonia". Där återspelade man det händelseförlopp som är känt ifrån Estonias sista timme innan hon försvann under ytan.

Man kan även läsa haverikommissionens rapport.
http://www.havkom.se/virtupload/content/100/Estonia_JAICrapport_Sv.pdf

Tankar som kom till mig den här gången är dels en del okända detaljer som jag inte hört om tidigare. Bland annat att några män gick runt och rånade folk på däcket när båten redan var på väg att sjunka. De slet med våld av guldkedjor från halsen av folk och dylika incidenter. En av överlevarna som blev rånad berättar i dokumentären att han i efterhand tittade på bilder av alla överlevare men aldrig återfann en bild på de män som rånade honom. Det visar bara återigen hur man inte kan veta hur ens medmänniskor reagerar i panikartade situationer. Vad som helst kan egentligen hända.

Den andra tanken som kom till mig var att man både i haverikommissionens rapport samt i dokumentären pratar om den tidsrymd som man tänker sig att människor hade på sig att utrymma fartyget som jag anser alldeles för lång. I rapporten pratar man om en tidsrymd av 20-30 minuter som man anser utrymningstiden var. I mitt tycke skulle man kunna kapa ned denna tidsrymd som var alldeles för generös och istället skulle jag vilja mena på att säker utrymning endast var möjligt inom 5-7 minuter efter att olyckan inträffat från att man hade en chans som passagerare att uppfatta att något var fel. De som inte redan då var nära utgångarna hade mycket små chanser att hinna lämna fartyget.

Dessa bilder kommer från haverikommissionens rapport. s.177-178, notera att tidsangivelser i rapporten är finsk tid, medan man ibland i svensk media anger svensk tid för olyckan vilket alltså skiljer sig en timme i tid.




Om man börjar med den första bilden så har man utifrån vittnesmål fastställt att bogvisiret började lossna någon gång efter kl 01.00 på natten. Just efter ett började vittnen höra slammer och metalliska dunsar. Visiret lossnade först i en infästning, sedan en till och sedan föll det ca. 65 ton tunga bogvisiret helt enkelt av.  Man tror det kan ha tagit ca. 10 min, varvid det först började läcka in vatten runt själva visiret, för att sedan vara vidöppet in på bildäck. Vid det läget började båten kantra snabbt. Bogvisiret föll av och fartyget tuffade vidare en liten bit ytterligare. Bogvisiret återfanns  senare på botten ca 1 sjömil från fartyget (1852 m)

01:14 Så den första bilden 01:14 är ungefär då man beräknar att visiret fallit av, samt att vatten och last skiftade inne på bildäck. Med vågornas rullningar rullade fartyget över ett par gånger från sida till sida. I allafall tre stora rullningar. Varvid den varje gång lade sig lite mer på sidan. 01:15 alltså bara en minut från att visiret fallit av. Lägger sig Estonia på sidan med en 15-20 gradig lutning.

De som började springa uppför trapporna direkt de hörde alla underliga metalliska smällar. Redan 01:14 eller 01:15 ligger alltså bäst till. När de ska ta sig från sina respektive våningar. En del började redan på däck 0 eller däck 1 för att ta sig upp till däck 7 där livbåtarna finns, har alltså relativt bra chanser. Det lutar fortfarande begränsat och än har inte så mycket inredning rasat så att de kan ta sig fram, samt att trapporna är tomma här i början.

01:20 verkar många ändå förstå att nu är det fara och färde. Fartyget tippar alltså kraftigt med ytterligare 10 graders lutning till totalt 30 gradig lutning. Klockan har nu alltså gått 5-6 minuter från att man har haft en chans att uppfatta faran. Nu börjar det bli mycket svårt att navigera i korridorer.

Korridorer kring hytter är 1,2 m breda. Detta innebär att när skeppet tippar och man ska börja promenera med ena foten på skrovets insida (väggen) så kommer man alltså inte att kunna gå raklång. Detta innebär att människor kryper och det går nu mycket långsammare att ta sig fram.  Trapporna är också smala och nu är trapporna fyllda med folk som rör sig framåt i snigelfart. Lutningen är så stor att de måste dra sig upp hängandes i ledstången. Ledstången som även brister i minst en av trapporna på grund av att den inte var byggd för att klara vikten av 30-40 personer som hänger i den.

Dykningarna efter förlisningen visar att många döda återfinns kring trapphusen. Där det bildades som en kork.


01:25 När lutningen så är 40 grader, så är det redan nu ytterst osannolikt att du kommer att ta dig ut om du inte redan är väldigt nära en utgång. Klockan är 01:25 och nu har det gått 10 minuter sedan den första lutningen varnade dig om att något var allvarligt fel. Om vi räknar med att det tar minst ett par minuter för dig att ta dig ut även under goda förhållanden så skulle du alltså ha behövt börja springa senast 01:20. Efter ytterligare några minuter. Vid 01:30 är det troligtvis ingen som längre kan ta sig ut eftersom att fartyget nu ligger på sidan och utgångarna på den sidan är under vatten. På den andra sidan skulle de behöva klättra nästan rakt uppåt för att komma upp ur en utgång så befinner sig nära taket. Otroligt att någon tar sig ut ur färjan längre. Även efter 01:25 är det otroligt svårt att tänka sig att det är så många fler som lyckas ta sig ut. Att navigera inuti fartyget är nära nog omöjligt.

Hela mittensektionen där trapphuset är lokaliserat i mitten av ett öppet rum gör det omöjligt att nå trapporna i foajén. Redan vid 01;20 bör det ha varit nära omöjligt att ta sig upp via mittentrapporna.

01:30 du kan inte längre ta dig ut.

Så i mitt tycke så tänker jag att man hade runt 7 minuter på sig att ta sig ut från mellan klockan 01:15 till 01:22 varefter det redan var för sent. Tänk nu att många vaknade först 01:15 av att saker inne i deras rum plötsligt rasade till golvet. De som var snabba att reagera hoppade genast upp, klädde på sig och satte fart mot öppet däck på våning 7.



Här är en bild från en annan vinkel. På öppet däck. Om du kan se lutningen som du själv skulle ha stått där så kan du säkert tänka dig att efter 01:25 så har du svårt att göra något annat än att hålla fast dig i sidan av relingen. Efter 01:20 kan du endast ta dig framåt med stora svårigheter. Det var alltså redan efter 5 minuter hade gått. Här behöver du även hitta dig en flytväst för att du kan inte överleva ute i havet utan flytväst i det kalla vattnet. Helst behöver du hitta livflottar och hinna blåsa upp och sjösätta en sådan också inom denna korta tidsmarginal du har på dig.

Här är ytterligare bilder på hur man innifrån bryggan hade möjlighet att försöka fortsätta arbeta in i det sista. Klockan 01:22 skickade man ut Mayday och någon minut efter det gick det ut ett livbåtslarm till passagerare på Estonia. Men som jag konstaterat så gick larmet ut så sent att hade du inte redan fattat ditt beslut om att utrymma fartyget, så kom larmet så sent att då hade du ingen möjlighet att rädda dig själv om du väntade tills larmet gick.


De som alltså väntade så lite som några enstaka minuter innan de började reagera, något som också inte känns som en särskilt lång tid, kan alltså ha väntat för länge. Men det beror ju också på var på fartyget du skulle ha befunnit dig. Konstigt nog är överlevare trots allt spridda ifrån alla däck. De tre som var på bryggan och in i det sista försökte skicka mayday och sköta radiokommunikationen dog.

Överlevare från däck 1: 22 personer.
Överlevare från däck 4: 28 personer.
Överlevare från däck 5: 32 personer.
Överlevare från däck 6: 16 personer.
Överlevare från däck 7: 26 personer.
Överlevare från däck 8: 3 personer. Däck 8 var där besättningen hade sina hytter.

Dessa siffror representerar bara där man vet att människor befann sig i olyckans startskede och de kan ha rört sig både ned och upp i fartyget innan de tog sig ut. Alla gick inte raka vägen ut. De på däck 1 hörde tydligt alla metalliska skrapanden innan bogvisiret till slut lossnade. Så därför hade de kanske just några minuter extra för att kompensera för att de var så långt ned i skeppet och kunde alltså ändå ha relativt goda förutsättningar att hinna uppför trapporna.

De som kom senare mötte överfulla trappor, samt korridorer som var svåra att navigera, då även de var fulla av panikslagna människor, fallande spelmaskiner och krukväxter och prydnadssaker som inte var fastmonterade. Haverikommissionen framför även en viss kritik mot att dessa saker ska vara fast monterade i väggar så att de som fortfarande försökte ta sig ut ca. 01:20 kunde haft större möjligheter att överleva. Nu dog redan folk vid denna tidpunkt av att de föll tvärs över fartyget och slog i väggen på andra sidan, föll utför sneda trapphus, eller för att de krossades av fallande automater av olika slag. Eller ja, egentligen skriver haverikommissionen indirekt att det är okej om man krossas av spelmaskiner senare men att de skriver att fastsättningen i vägg borde kunna motstå iallafall lutning på 30 grader då människor fortfarande hade en möjlighet att ta sig ut.

Kvinnor har också sämre förutsättningar än män att överleva. Kvinnor är svagare än män så det är egentligen inte alls förvånande. Men jag undrar om det också beror på att kanske är vi långsammare på att reagera på att något händer?

88 kvinnor och 55 män omkom ifrån besättningen.
371 kvinnor och 338 män omkom ifrån passagerarna.
31 män och 12 kvinnor överlevde från besättningen.
80 män och 14 kvinnor överlevde ifrån passagerarna.

Av de 552 svenskar som var ombord på Estonia klarade sig totalt 9% eller 51 personer och 501 svenskar dog. Det totala antalet resenärer till 989, varav 796 personer kategoriserades som passagerare och 193 som besättning. Dessutom var det 61 fordon på listan. Enligt passagerarlistan omkom 852 människor varav 757 saknas.

Varför jag nu skriver om det här och tycker att man ska trycka på hur viktigt det är att reagera snabbt i nödsituationer är alltså hur få minuter man egentligen kan ha att spela på.

Även i haverikommissionens rapport trycker man på att ro-ro färjorna (ro pax), samtliga som har ett bildäck ibland över ibland under vattennivån. Vilket är i princip alla av denna typ av passagerarfärjor. Problemet är att om lasten sätts högre än vattenlinjen blir fartyget instabilt och känsligt för tippning. Medan om man sätter lasten under vattennivån kan man ha stora öppna ytor där vatten riskerar att tränga in och snabbt sänka färjan. Alla dessa färjor har egentligen bara två lägen, på nödsituationer. Detta motsvarar småfel som man kan hantera och nästa läge är total katastrof och utan mellanlägen. Det innebär också att denna typ av olyckor kan och kommer att hända igen. Beroende på hur man skött sitt underhåll och på hur hård storm man väljer att gå ut i samt vilken fart man håller genom stormen. Ju högre fart, ju större påfrestning på fartyget.

Vissa delar av den här problematiken har man försökt att åtgärda på senare år. Bland annat genom att dela upp lastutrymmet i flera delar. Det öppna utrymmet är orsaken till varför händelseförloppet går så extremt snabbt. Så detta är något som vissa färjor förbättrar. Det andra är såklart att se över hur bogvisir är monterade eftersom man i Estonias fall konstaterar att bogvisiret inte hade någon chans att klara den typ av sjögång som man möter på den sträckan i snitt 1-2 gånger per år. Men fortfarande finns det många färjor som är byggda på 70-80 talet och som är konstruerade enligt en äldre standard. Kanske något att oroa sig för utomlands och särskilt Grekland har världens farligaste färjor enligt en undersökning man gjorde från Tyskland.

Trots allt värt att fundera nästa gång du åker färja. Hur snabbt kan du springa från ena sidan av båten till den andra, eller från lägsta däck till det översta däcket? Kan vara värt att prova och din kompis kan ta tid. Då vet du hur snabb du behöver vara, den dag det kanske händer igen. Du kanske bara har 7 minuter eller mindre, på dig att lokalisera flytvästar och livbåtarna.

fredag 26 september 2014

Ebola spridningen fortsätter...

Ebola krisen fortsätter i det tysta. Fortfarande ligger spridningen på en konstant fördubbling och dödligheten är fortfarande hög och visar fortfarande inga tecken på avmattning. Tidigare utbrott har efter en tid fått mindre dödlighet och med fler och fler överlevare av de som drabbats av sjukdomen i varje led. Den här varianten biter sig fast envist och det gör den potentiellt otroligt farlig.

I dagsläget så sker en fördubbling av antalet Ebola fall i Liberia och Sierra Leone ungefär var 20:e dag. Alltid när det sker fördubblingar så kommer antalet fall att öka lavinartat på bara några månader. Vi som människor har alltid svårt att bedöma exponentiell tillväxt. Vi brukar alltid underskatta hur snabbt ökningarna egentligen sker.

Ett annat bekymmer är även bristen på läkare och sjukvård vilket också såklart bidrar till den här exponentiella tillväxten. Man kan säga att det här utbrottet har en perfekt grogrund för att sprida sig.


Om exponentiell tillväxt:


Vattenliljor på dammen
En viss typ av vattenliljor introduceras till en damm. Just denna art växer exponentiellt. och fördubblas varje dag. De kommer att täcka hela dammen efter 30 dagar. Efter hur många dagar täcks hälften av dammen?
Många kanske tänker att dammen borde vara halvfull efter halva tiden, dvs efter 15 dagar. Detta är dock fel: dammen kommer vara halvfull den 29:e dagen och vara helt full nästa dag.

Det är det vanliga fel som vi gör när vi ska tänka på något som växer exponentiellt. 
Vetekorn på schackbrädet
Denna historia handlar om uppfinnaren av schack, en man från Indien. När han visar upp sitt påhitt för kungen så frågar kungen vad han vill ha som belöning. Mannen svarar att han vill att kungen ska ge honom vete, ett vetekorn på första rutan, 2 på den andra, 4 på den 3:e, osv, en fördubbling för varje ruta. Kungen tycker sig lätt kunna avvara några få vetekorn så han går snabbt med på förslaget. Detta visar sig snabbt vara en dålig idé, då fördubblingarna snabbt drar iväg.  På den 4 rutan läggs 8 riskorn, men på den 16:e rutan måste läggas 65536, på den 32:e rutan 4294967296 riskorn, och på den sista rutan 9,223,372,036,854,775,808 riskorn, något kungen verkligen inte har råd med.

Så skulle vi se dubbleringar i enbart ett antal månader gällande fallen av Ebola, så ligger vi alltså redan där illa till.
Vad som gör den här krisen värre än andra är också brist på vårdplatser som skulle krävas för att hålla karantän och att man inte har en allmänkunskap bland befolkningen om hur de kan minska spridningen. Begravningsritualer kräver att anhöriga ska tvätta kroppen vilket gör att många riskerar att komma i kontakt med de smittsamma kroppsvätskorna.

Det är svårt för oss att förstå omfattningen för de som lever i de här regionerna. Endast i  Sierra Leone ska flera områden omedelbart sättas i karantän för att bekämpa ebolaepidemin. Karantänen gäller i fem av landets 14 distrikt och drabbar 1,2 miljoner människor. Räknar man med områden som sedan tidigare är satta i karantän kan nu en tredjedel av landets befolkning inte röra sig fritt i Sierra Leone. Total befolkning i Sierra Leone är ca. 6.1 miljoner.

Guinea har 9.6 miljoner och Liberia runt 3.5 miljoner invånare. Man kräver alltså mycket nu av dessa länder där befolkningen helt skall avstå från att resa och vänta på att eventuellt bli smittade. Blir situationen värre och mer hotfull är det inte orimligt att anta att många skulle önska fly landet eller iallafall till en region inom landet med färre smittade upptäckta fall.


Men som andra mänskliga katastrofer är det i slutändan tragedier. Barn som förlorar sina släktingar och föräldrar i sjukdom och som lämnas ensamma. Elvaåringar som tvingas bli familjeöverhuvuden och får ta ansvar för småsyskonen sedan föräldrarna dött. På sjukhusen föds mycket färre barn, eftersom människor inte vågar åka dit i rädsla för att bli smittade eller att felaktigt få en eboladiagnos, trots att de egentligen har malaria eller vanliga förkylningar. Med sämre sjukvård för allmänbefolkningen är det fler som dör i barnsäng under barnafödande eller av andra sjukdomar för att de inte söker sig till sjukhusvården.

I Freetown, Sierra Leone så ser man att viruset drabbat fler kvinnor än män, eftersom det är kvinnorna som vårdar de sjuka, och också tar hand om de döda kropparna. Sjukvårdspersonalen drabbas också hårt av många dödsfall när de löper stor risk att bli smittade i vårdarbetet och det kommer att ta många år att bygga upp hälsosystemen igen,

Ebolaviruset är mycket mer explosivt än man tidigare har trott, visar alltså också en ny studie av WHO. Runt 20.000 personer i Västafrika kan insjukna redan i början av november, rapporterar Reuters. Fakta är helt enkelt att epidemin kommer att växa logaritmiskt så länge virusets "reproduction rate" (dvs antal smittade per sjuk) ligger över 1,0 denna siffra är nu i skrivande stund på 1,4-1,7.

Så hur man än ser på det så är risken stor att miljontals människor kan komma att dö. Trots detta är panik inget som WHO vill se. I dagsläget skickar man mer personal, bland annat bistår USA med 3000 soldater för att hjälpa till att upprätthålla ordningen och överse läget. Förhoppningsvis lyckas man hålla karantän kring de största riskområdena.

WHO fortsätter att posta aktuella siffror över läget med siffror och kartor över drabbade områden. Uppdateringar skedde först en gång i veckan, sedan var fjärde dag och nu varannan dag. Världen håller andan: http://www.who.int/csr/disease/ebola/situation-reports/en/

När H1N1 svepte över världen så hade de veckovisa rapporter när WHO skulle följa läget, detta säger ändå något om hur allvarligt man ser på det här utbrottet för WHO, nu när man uppdaterar varannan dag.

Det man kan se är att även om världssamfundet utåt sett försöker vara positiv på det sätt att man tror att det här utbrottet ska minska i dödlighet likt andra utbrott innan det här. Så är det inte säkert att man utgår ifrån rätt premisser. Vi har egentligen ingen garanti att sjukdomen "dör av" av sig själv. Skulle den istället behålla nuvarande dödlighet, så närmar sig en punkt utan återvändo eftersom antalet Ebola fall i Liberia och Sierra Leone alltså fördubblas var 20 dagar. Dödligheten för detta Ebola utbrott är fortfarande 71% av alla som drabbas och fortsätter den sig att sprida sig som en löpeld, kommer vi även se en global spridning under nästa år. 

Sen i slutändan har vi bättre förutsättningar och sjukvård i västvärlden, men trots detta blir det svårt att hantera om sjukdomen får härja fritt i dessa tre afrikanska länder.