En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

söndag 30 september 2012

Tankemönster som styr vår vardag...

Vi använder ord för att definiera och förklara vår värld. De är nödvändiga för vårt abstrakta tänkande och resonerande. Men även om vi definierar världen med våra ord, så på samma sätt styrs vi även av orden och begreppen som är skapade i vårt samhälle.

"Det heteronormativa samhället" är ett sådant tankemönster. Hur vi förutsätter att relationer skall vara och vad de skall innehålla. Men ett annat sådant tankemönster är också hur maktstrukturerna i samhället skall vara mellan till exempel kvinnor och män, eller fördomar vi har om andra grupper i samhället. Främlingsfientlighet kommer även det ur dolda tankemönster och negativa förväntningar som man bär på.

Ett exempel är att vi har en förväntning på att alla parrelationer eller relationer mellan ett kärlekspar alltid ser ut på samma sätt, men även om det är vad vi även själva vill, att det är så vår relation skall vara. Så behöver vi definiera detta för oss själva, och inte bara styras blint av vad samhällets normer lägger på oss. För att vara lyckliga måste även detta vara något som kommer innifrån oss själva. Man måste våga ifrågasätta samhällets normer och regler med ett "varför" och inte bara blint göra det som andra gör om det inte är vad man själv vill.

Ett enkelt exempel kan även vara att om du vill sitta på golvet och inte i soffan i ditt vardagsrum, kan du då sätta dig på golvet om du har bekanta där? Förväntar de sig att du måste sitta i fåtöljen? På det här sättet kan de enkla förväntningarna styra hur vi rör oss, talar, går, står, sitter. Allt samspel med andra. Tysta förväntningar. Men om du satte dig på golvet ibland och pratade med dem därifrån skulle de snart vant sig vid att det här också var ett okej beteende och på det sättet skulle ni ha breddat vad som var ett godkänt beteende i den gruppen. Det kan tyckas som ett enkelt exempel, men jag är säker på att du inte skulle sätta dig på golvet i ert fikarum, medan du kanske skulle tycka det var okej att sätta dig på golvet i gymnastiksalen, längs väggen där. På det sättet så är vi olika med olika människor i olika sammanhang. Men de dolda tankemönstren är med komplexa och mer osynliga än just detta som vi skulle kunna se med ögat.


Dagens övning tänker jag därför ska vara att man bör bli mer medveten om sina egna olika dolda tankemönster. Att man faktiskt har (de flesta har) olika förväntningar utifrån om det är en kvinna eller man, flicka eller pojke som vi möter. Feminismen försöker sätta ord på det här, att visa på hur våra förväntningar styr världen på ett mycket mer komplicerat sätt än vad vi är medvetna om.

Att om vi skulle ersätta han/hon med "hen" som feministerna vill, så menar de alltså att då skulle våra dolda förväntningar inte följa med och vi skulle vara med objektiva i tanken. Det handlar inte om hur vi sätter en rosa tröja på en pojke eller armé cammo kläder på en flicka, eller lär en pojke att dansa, och en flicka att utöva kampsport. Det räcker inte, bara på en väldigt låg och enkel nivå. De här förväntningarna sträcker sig djupare in i vårt samhälle än vi kanske har kunnat medge.

Men samtidigt ändrar det kanske inte hur vi tänker om "han" och "hon" bara hur vi tänker om "hen", så det är en tankevurpa även om syftet är gott. Att skapa ett nytt ord hjälper inte hur vi tänker kring de ord och begrepp vi redan har. Dessa inneboende egenskaper dessa ord bär med sig, förändras inte av det nya ordet.

Lika svårt med definitioner kan det vara i relationer. Flickan och pojken som säger till varandra "är vi ihop nu?", "ja antar det". Men utan att definiera vad de har för förväntningar på sin relation eller vad ordet "ihop" eller "att vara tillsammans" egentligen innebär för just de här två individerna, så kanske de har helt olika förväntningar. Hur är man mot varandra, när man är "ihop". Hur ser samspelet ut, vilket beteende är förväntat av den respektive i relationen? Eller på en senare nivå i livet, när man gifter sig, skaffar barn, eller flyttar ihop, är man sällan medveten innan om alla de här förväntningarna som man som olika individer har med sig. Olika sätt att leva som skall samsas när man plötsligt bor under samma tak.

Tankemönstren och vad vi lägger i olika begrepp och ord är alltså väldigt viktiga, eftersom att om vi förstod bättre hur andra människor tänkte kring de här sakerna som vi egentligen varje dag bara tar för givna, så skulle en del friktion försvinna i de mellanmänskliga relationerna. Vi har förväntat oss att någon ska "diska", "ta ut soporna", att något skulle göras på jobbet, men ingen har fått formellt ansvar och då är det inte gjort. Hade vi förväntningar på att det skulle göras, trodde vi att det skulle fungera med den otydligheten?

Ett exempel på hur det är att möta samhällets tankemönster kan vara när en som jag kände brukade bli förbannad på personalen på möbelbutikerna för att han var bisexuell men om han gick till en möbelbutik tillsammans med en tjej (som kanske var hans kompis) så förutsatte personalen att de var där som ett par, men inte om han kom tillsammans med en kille (som han kanske var tillsammans och i en relation med). Sådant där dagligt inkluderande, exkluderande beteende som för de som inte drabbas av det heteronormativa tankemönstren inte märker men som han mötte dagligen i olika situationer. Med en stor frustration som följd. För så är det alltid att när man själv utövar de här tankemönstren så tänker man inte på det själv, men för de som hör andra sidan så är det tydligt, och frustrerande att uppleva.

Frun som återigen blir arg på sin make för att han "återigen" gör något som hon har en tyst förväntning om att han bara skall förstå, att hon vill ha det på ett visst sätt utan att de någonsin satt ord på detta och kommit till en formell överenskommelse tillsammans. Är det rättvist?

När jag var liten mötte jag ofta tankemönster som hur tjejer och killar förväntades vara, och vilka saker de förväntades gilla. Men oftare från den äldre generationen som hade mycket negativa förväntningar på flickor som inte ansågs värda att lyssna på i samma utsträckning som pojkar, och inte skulle göra samma saker och ta plats på samma sätt. Idag tycker jag att vi har gått framåt med jämlikheten i det här landet. I allafall när det gäller synen på flickor vad vi får göra och inte göra. Hur vi får vara eller inte vara. Men alltid går det att fortsätta det här arbetet framåt, för det har inte nått alla delar av samhället ännu. Inte alla typer av yrken, yrkesgrupper, maktpositioner osv. Så visst finns det mer att göra i det här området, inte minst vad gäller jämställdhet och jämlikhet i könsrollerna i hemmet för det är kanske där det börjar, och där som det även är svårast att ändra.

Men samhället trycker nedåt, med alla sina normer som råder, och människan trycker uppåt, mot samhället. Vem som formar vilket är svårt att avgöra då det är ett ständigt samspel på alla nivåer.

Ett sätt för att bli mer medveten om hur man själv tänker, vad man själv vill, och hur man vill ha det är att börja definiera sådana ord för sig själv. Tydligheten är viktig anser jag. Även om man får lägga ned mycket arbete och energi på att definiera ord med sina närmaste och förstå hur man tänker, så tror jag att man har tillbaka det i det långa loppet. Vilka dolda förväntningar finns? Vilka öppna förväntningar har man? Hur vill man leva? Lever man det liv som man ville och det som man drömde om. Är livet ett självförverkligande samtidigt som man uppfyller kraven ifrån de man valt att leva samman med. Kan man balansera detta och alla viljor mötas? Är någon olycklig i sitt liv, men inte lyckas förmedla detta utan tyst biter ihop i ett tyst missnöje?

Enkla exempel är kanske de i nära relationer, vad förväntar man sig när man träffat någon och plötsligt "är ihop" eller, "När man flyttar ihop", Hur har man då tänkt ha det när man väl bor ihop? Det är sådant som många skulle må bra av att reda ut innan de redan bor ihop. Ofta sker det här i fel ordning, vi gör saker för att vi förutsätter att den vi är tillsammans med, våra nära och kära, närmaste vänner, att de skall tänka som vi gör, för vi har ju så mycket gemensamt i övrigt.

Det finns ju även dem som inte lever i en vanlig tvåsamhet eller parrelation, de kan ha flera simultana relationer, polyamorösa förhållanden. De kanske lever i en tre-samhet. Dessa par eller triader, eller som har de här simultana relationerna har ofta funderat mycket mer på djupet omkring vad de egentligen förväntar sig,  behöver, och hur de skall förhålla sig till varandra och hur de vill att andra skall vara med dem. Så länge alla respekterar varandra, uppfyller varandras behov, och då de blir lyssnade på så fungerar de här relationerna precis som relationerna i tvåsamheten. Men de har själva definierat att det här är vad de vill och hur de velat ha det och de har inte låtit samhällets normer trycka in deras personligheter i en form. När de får vad de behöver och på det sätt som de behöver få det, så försvinner svartsjuka, äganderätt och istället kommer ett lugn och acceptans. Samtidigt är det här något som man får jobba med i alla sina relationer oavsett hur relationerna ser ut. Ger man sin respektive det som de behöver? Vet man ens om vad de har för behov? För om man inte förstår varandras behov hur skall man då kunna mötas och uppfylla dem? Alla människor tänker som sagt olika.

Man har också en rätt att vilja vara precis som samhällets rådande norm. För detta kanske är precis hur man vill ha det själv. Det kan vara ens högsta dröm. Men då om man tänkt igenom det för sig själv, så är det inte för att samhället bestämt att det skall vara så, utan för att det är det som man känner innifrån sig själv.

Så inte förrän vi börjar reda ut på djupet vad människor egentligen vill, och hur de vill ha det, så kommer vi inte att veta. Men om vi vet det här så får vi en mycket rikare och mer meningsfull relation till de vi har omkring oss och vi slipper förbryta oss mot varandras "dolda förväntningar".

Om vi själva vågar bryta iallafall mot en del av de tysta normerna vi kanske känner oss "tvingade" att följa, om vi vågar tänka och kliva utanför givna ramar, så blir vi också mer fria än vi varit tidigare.

lördag 29 september 2012

Lördagsmys: anpassning inom EU


Ibland funderar man över vart EU egentligen är på väg. Även om jag naturligtvis inte tror vi kommer att prata tysk-engelska någon gång inom den snara framtiden. 

Trevlig Helg på er allesammans! :)

fredag 28 september 2012

BACONBRIST...

Av alla kommande kriser, kan detta komma att bli den värsta och mest kännbara! Dåliga skördar och feta dieter gör att en global baconbrist är nära. I värsta fall kan priserna komma att fördubblas under nästa år. http://www.dn.se/ekonomi/varldsbrist-pa-bacon-nara

Under den senaste tiden har samtliga länder som sysslar med grisuppfödning i Europa rapporterat in att de slaktat färre grisar än vanligt. Sverige är ett av länderna där produktionen har minskat mest, med 7,2 procent under ett år fram till juni.


Den främst anledningen till detta är att USA har drabbats av den värsta torkan på nästan ett sekel. Samtidigt är USA världens största exportör av majs, vete och sojabönor. Bristen på råvaror har gjort att priserna har stigit, vilket i sin tur har gjort att födan för våra grisar har blivit dyrare. Det gör att grisbönderna inte har råd att föda upp lika många grisar längre.

Organisationen tror att antalet slaktade djur kommer att ha sjunkit med tio procent lagom till den andra halvan av nästa år, vilket istället skulle kunna ge en dubblering av priserna av europeisk bacon och andra produkter från grisen. Organisationen uppmanar nu de stora matkedjorna att höja ersättningen till grisbönderna för att undvika denna utveckling.

Nu är det ju så att vi inte kan lagra bacon så länge, på grund av den höga fetthalten blir det dåligt även om man förvarar det i frys, så kan det inte ligga speciellt länge. Det är därför ingen idé att köpa en extra frys bara för att lagra bacon i om någon nu fick panik. Men däremot uppmärksamma att det är viktigt att ersättningarna till bönderna höjs, så att vi kan fortsätta ha en tillgång och varierat utbud i våra matbutiker. Lokal produktion måste bevaras, då det tar lång tid att sedan bygga upp produktionen igen om bönder väljer att lägga ned och skicka alla sina djur till slakt.

torsdag 27 september 2012

Plötsligt är det Ben Bernankes fel...

Som i den här spännande artikeln berättar så har nu omvärlden börjat inse att det här med kvantitativa lättnader, kapitalinjektioner och att länge ha hållit marknaden flytande med konstgjorda medel, faktiskt motverkar marknadens inneboende stabiliseringsmekanismer som kunde räddat systemet om man låtit dem verka långt tidigare.
http://www.businessinsider.com/back-ben-bernankes-qe3-with-a-clothes-peg-on-your-nose-2012-9


Nu har en del alltså börjat svänga i frågan, och från att tidigare ha stått vid sidlinjerna och hejat på Bernanken när han kommit med alla åtgärdspaket så har han nu alltså fått börja möta kritik kring sina ageranden.

Från artikeln "Monetarists from across the world can mostly agree on one thing. The US Federal Reserve caused the Great Recession. Fed chair Ben Bernanke kept policy far too tight after the US economy buckled in early to mid 2008. He allowed a collapse in the money supply to run unchecked, causing avoidable disasters at Fannie, Freddie, Lehman, and AIG later that year."

Fast jag kan tycka själv att problemen började långt tidigare med avregleringen av bankväsendet och avskaffandet av Glass-Steagall Act. http://en.wikipedia.org/wiki/Glass%E2%80%93Steagall_Act

Så man kan faktiskt inte ge Ben Bernanke all ära för att skapat dagens situation. Däremot är det intressant att kritik nu ändå börjar ges utrymme att blomma upp. Innebär det att de rikaste rika redan hunnit rädda en stor del av sina tillgångar så att man kan börja låta systemet börja falla? Kommer man att sluta stödja systemet med sina kvantitativa injektioner?

Jag kan dock inte tänka mig att någonting skulle få nuvarande situation att vända, förrän efter valet eftersom att man vill ha en politisk stabilitet och inte vara mitt i ett valår när man erkänner hur enorma problemen egentligen har börjat växa sig.

Men jag tycker att det verkar som att hastigheten i kollapsen håller på att skruvas upp en nivå. Även när man tittar på hur Kina börjar bete sig och visa armbågarna för "sina" rättigheter i sina intresseområden, utbyggnaden av militär styrka hos både Ryssland/Kina konstellationen och även desperation hos andra länder som nu försöker göra vad de kan i race:t mot botten.

Frågan är egentligen vad USA kommer att göra efter valet, för det är först då de kan börja göra större förändringar. Tills dess håller vi andan. Valet, som blir det 57:e i ordningen, ska enligt planerna hållas den 6 november 2012 och kommer att påverka utvecklingen i hela världen, beroende på att USA:s president alltid haft en stor inverkan på världspolitiken.

Vår avgift till EU kommer att skjuta i höjden...

Sveriges EU-avgift kan raka i höjden rejält om EU-kommissionen får som den vill. Dels vill kommissionen hårdbanta den rabatt som Sverige i dag har på avgiften, dels vill den öka budgeten generellt. Enligt finansdepartementet innebär det att EU-avgiften ökar med 10 miljarder kronor om året.


EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso vill banta Sveriges rabatt på EU-avgiften kraftigt. Dessutom vill han att EU:s budget ska öka med åtta procent perioden 2014-2020, jämfört med nuvarande sjuårsperiod. För Sverige och andra länder som betalar mer i avgift än vad som kommer tillbaka i form av bidrag innebär det rejält ökade kostnader.-Barrosos krav skulle göra honom till min dyraste minister, by far. Det är en utgiftsrisk i finansdepartementets tabeller på cirka 10 miljarder. Det är ingen utgift i budgeten som ökar så mycket de närmaste åren, som kommissionens budgetförslag gör, säger Anders Borg.

Sverige får i dag runt 5,5 miljarder kronor i rabatt och betalar drygt 30 miljarder i avgift. Även Österrike, Nederländerna och Tyskland har rabatter som ska minskas, men i särklass störst rabatt har Storbritannien.

EU-kommissionens syfte är att rensa upp i rabattdjungeln och ta bort rabatter som inte är motiverade.-Ärligt talat tror jag att länder som Danmark, Österrike och Italien är ännu argare än Sverige. De kommer inte få någon rabatt alls, så de undrar varför får Sverige och inte vi? säger kommissionens talesperson Patrizio Fiorillo.

Källa: TT

Sen kommer vi naturligtvis även att få betala mer för att stödja sammanfallande andra Euro-länder, men dessa summor kommer inte finnas i den officiella budgeten, men jag skulle misstänka att avgiften bara blir en del av den egentliga höjningen av vad det kommer att kosta oss att vara en del av det sjunkande skeppet EU. Kanske är det som Nigel Farage säger, dags att bryta upp unionen och istället ägna oss åt frihandelsavtal inom andra ramar.

Antal jordbruk i USA på en nivå som under 1800-talet.

Se den här bloggen för ett intressant inlägg kring detta: http://earlywarn.blogspot.se/2012/09/number-of-farms-in-united-states.html


Men en bild säger mer än tusen ord. Det går snabbt att lägga ned jordbruk och med den globala torkan i år har även en hel del jordbruk tagit dyra förluster. Frågan är hur det kommer gå för jordbruket i framtiden. Ersättningarna till bönderna är låga från mejerier och köttproducenter och det är svårt att få lönsamhet.

Intresset för att bedriva jordbruk är kanske inte förvånande rekordlågt även här i Sverige. Den nya generationen gillar inte hårt kroppsarbete utan sitter helst i skolbänken för att gå ut i en oviss arbetslöshet. Man har ingen naturlig koppling till jordbruket och därmed väcks kanske heller inget intresse för att söka sig till en osäker bransch där stora oligopol försöker slå ut varandra från marknaden på böndernas bekostnad.

Med torka som leder till missväxt hade det kanske behövts fler aktiva jordbruk, så att man under de dåliga åren ändå skulle ha ett överskott av mat istället för att leva på gränsen vilket gör att sådana här år ökar svältkatastroferna i världen då mat till de fattiga länderna helt enkelt inte finns att tillgå.

Lärarna besvikna över det nya löneavtalet...

I går kom lärarfacken och Sveriges kommuner och landsting, SKL överens om ett nytt löneavtal för lärarna. Det blev alltså ingen strejk, som hotade om förhandlingarna dragit ut ytterligare på tiden.

Fackförbunden gick ut hårt i vintras och krävde 10 000kr mer i månaden för den eftersatta lärarkåren. Men överenskommelsen slutade på 1 100 mer i månaden under första året – en tiondel av kravet. Nu väller ilska, sorg och hat fram från besvikna lärare. Lärarnas riksförbunds och Lärarförbundets facebooksidor fylls av känslosamma kommentarer.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15511235.ab


Lärare känner sig fortfarande utnyttjade trots det här nya avtalet! "En manlig småländsk lärare jämför lärarkåren med den slagna i ett misshandlarförhållande: – Sedan i går kväll kan jag inte sluta tänka på den misshandlade kvinnan som inte mäktar med att bryta sig loss ur förnedringen. Ni vet hon, som gång på gång bestämmer sig för att det får vara nog. Att år av fysisk och psykisk misshandel nu får vara nog. Ni vet hon, som när mannen kommer hem med blommor i hand och LOVAR att bättra sig, vacklar och än en gång går till sängs med honom. Ni vet hon, som stannar kvar med förklaringen: Jag gör det för barnens skull!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15511235.ab

En kvinnlig lärare skriver även: "Man skäms för att vara lärare efter detta avtal. Ett stort hån är vad det är." Flera skriver också på sociala medier, att de nu vill lämna facket. Vissa skriver att de söker nytt jobb. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15511235.ab

Nu har lärarfacken och SKL kommit överens om ett lönelyft på 4,2 procent i år och minst det så kallade industrimärket för 2013. I snitt innebär avtalet ca 1100 kronor mer per månad för landets lärare, samt att en genomsnittlig lärare väntas öka sin lön med 3 700 kronor de närmsta fyra åren, vilket jag tycker är en jättebra höjning med tanke på vad andra sektorer har fått i löneökning avseende andelen i procent. Inom handels, kommunal och även vårdbiträden och sjuksköterskor är andra yrkesgrupper som även de efterfrågat större höjningar inom sina respektive sektorer:
http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/strejkgalenskapen-fortsatter.html

Jag var en som tyckte att den här efterfrågade löneförhöjningen var långt över vad kommunernas budget hade kunnat medge. Samhället har inte oändliga resurser och de måste fördelas. Vill man öka anslagen till skolan måste man dra ned inom andra sektorer, oftast handlar det om vård, omsorg, social stöd och service som man måste skära ned på om man tänker sig att öka anslag till en av dessa då de alla ingår under ansvar som kommun och stat skall kunna erbjuda medborgarna.

Jag skrev lite om strejkvarsel för lärare även här tidigare:
http://rymdiz.blogspot.se/2012/08/lararstrejk.html

Men lärare var ju inte enda yrkesgruppen som kämpat för löneförhöjningar iår, men jag tycker fortfarande att rimligt är att man inte får högre löneförhöjning än vad lönetaket var för industrisektorn. Då vi går emot sämre tider verkar det orimligt att öka kostnader i form av löner för en redan ansträngd ekonomi.

Själv, som kommunalt anställd har vi precis fått veta löneförhöjningen för iår, 520kr handlade det om för min del, eller någonstans i området 2,2% av min lön. Inget dramatiskt men ändå vad jag anser är rimligt när man arbetar inom kommunal sektor. Man kan inte förvänta sig några lönehöjningar som man kanske kan få i privat sektor, eftersom man heller inte representerar eller genererar "vinster" utan egentligen enbart är en kostnad för kommunen.

Samtidigt får man vara nöjd och känna sin arbetstillfredsställelse över att man erbjuder en god service till sina medmänniskor och till samhället vi alla är en del av. Att man så att säga "drar sitt strå till stacken".

Därför anser jag att lärarna är besvikna i onödan, samtidigt som även lärarfacken säger att om de inte ser att kommunerna fortsätter prioritera lärare så kan de tänka sig att säga upp även det här avtalet i förtid vilket jag även det skulle tycka var vansinne då detta avtal var över all förväntan över vad de skulle lyckas förhandla sig till.

Här är delar av avtalet:

Avtalet är fyraårigt och innehåller en löneökning med minst 4,2 % det första året.

År två ligger löneökningen på det så kallade industrimärket - i år 2,6 procent - och följs av två sifferlösa år.


Det fjärde året är uppsägningsbart. I snitt innebär avtalet ca 1100 kronor mer per månad för landets lärare.

Löneökningen 2012 gäller retroaktivt från och med den första april vilket innebär i genomsnitt drygt 9000 kronor som ett engångsbelopp. Jämfört med andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden får lärarna i genomsnitt 5200 kronor mer 2012.

Avtalet omfattar ca. 200 000 lärare i Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet. 

onsdag 26 september 2012

Rapport från verkligheten...

I mitt jobb som arbetsmarknadskonsulent har jag kontakt med arbetsförmedlingen och de signaler vi får därifrån är tydliga. Handläggare på arbetsförmedlingen upplever att den kundbas som de har hela tiden går mot att bestå av svårare ärenden. 

Människor som har stått allt längre i utanförskap, utanför arbetsmarknaden, men även kanske de med större ohälsa, rehabiliteringsbehov och en lägre arbetsförmåga. Kanske som har en större skörhet, och som behöver ett större stöd vid introducering till en arbetsplats och som heller inte kan gå in i vilken typ av arbete som helst då de kanske inte klarar stress, eller behöver trygghet och trygga rutiner vilket kanske inte går så väl samman med dagens behov på arbetsmarknaden då man skall vara flexibel, stresstålig och kunna arbeta i allt annat än lugna miljöer.


Det finns idag även ett antal verktyg så att säga för att få människor som står i ett utanförskap att bli mer attraktiva för att anställa på en öppen arbetsmarknad. Idag använder man subventionerade anställningar på ett sådant sätt. Det handlar om "Utvecklingsanställningar", "Trygghetsanställningar", "Särskilt Anställningsstöd", "Offentligt Skyddade Anställningar", "Nystartsjobb", "Instegsjobb" och "Lönebidrag" mm.

Rykten gör sig dock gällande att man ifrån nationellt håll tittar på att minska ned mängden instrument eller dessa verktyg till att gälla att ha kanske bara två sorters subventionerade anställningar, precis som man tidigare hade fram till kanske år 2007.

Att i ett läge då den här gruppen som kanske är i behov av subventionerade anställningar, hela tiden är en ökande grupp, då ta bort de verktyg man tidigare haft för att hjälpa just den här gruppen, är en stor förändring i negativ riktning, i vilken hjälp den här gruppen annars kunnat få ifrån arbetsförmedlingen.

I en tid då även annan hjälp dras in, gällande stöd ifrån försäkringskassa och ett allmänt hårdnande arbetsklimat så kanske det är bara något man kan förvänta sig och som är helt i linje med övrig utveckling i samhället. 

För mig som arbetar inom det här området med subventionerade anställningar och individanpassade lösningar är det naturligtvis en mycket tråkig utveckling om detta kommer att bli en sådan här försämring i utbudet av lösningar. Det gör att handlingsutrymmet krymper i det lufthål som annars fungerat som en räddning för människor, som annars riskerar att drunkna på vår komplexa arbetsmarknad.

måndag 24 september 2012

Världens nollräntor signalerar bankväsendets långsamma död...

En av mina favoritkrönikörer, Andreas Cervenka, skrev om detta tidigare i september; och ibland fortsätter mina tankar snurra kring saker man läst så jag kommer tillbaka till det i tankarna märker jag. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/det-stora-dilemmat_7483172.svd

Men i princip, om räntan för pengarna du sätter in på banken går emot noll, varför ska du alls lämna dina pengar till banken. Detta innebär ju även att bankväsendet egentligen inte behövs, när pengarna i framtiden alltså hela tiden blir mindre värda än vad de är värda idag. Kanske skulle då pengarna i madrassen, eller pengarna i spargrisen vara ett lika gott alternativ till ett bankkonto. Då blir bankens enda uppgift som förmedlare av lönen som kommer in, samt räkningar som betalas och i övrigt inte en krona på det gamla välkända sparkontot.


Skulle banker kunna överleva i ett sådant ekonomiskt klimat? Är det som Cervenka skriver att vi ser finansvärlden ta sina sista andetag i en konstgjord andning inuti en plastpåse?

"Vem behöver banker och pensionsförvaltare? I en omvärld med negativa räntor undermineras bankernas hela affärsmodell. Varför låna ut om risken ökat och betalningen inte ens täcker kostnaden för kontor och personal?" skriver Cervenka.

När vi går emot en nolltillväxt måste den gamla skuldbaserade ekonomin falla, det är en naturlig konsekvens. Systemet är byggt på att hela tiden växa och byggas ut och nu i en deflationsekonomi pyser luften ur de uppblåsta jätteballongerna, tills vi får det avskalade resultatet som är kvar.

Kanske får vi då även en sundare användning av våra naturresurser, då dessa inte bara måste tömmas snabbast möjligt för att nå mål som ökad BNP och snabb avkastning. Kanske leder detta systemskifte till att vi kan värdera andra saker än våran kortsiktiga överkonsumtion.


Här finns även lite grafik ifrån BBC News som kan tålas att tänka på inför vad som kan komma att ske under den närmaste tiden i olika nivåer när krisen växer sig uppåt genom systemet. 
http://www.bbc.co.uk/news/business-18284747

Att utvecklas framåt mot rimliga mål...

För att komma framåt i livet, lyckas, nå framgång, så måste vi sätta upp mål för det som vi vill uppnå. Samtidigt måste det vara realistiska mål, något som vi faktiskt kan klara av. 

Vissa begränsningar finns redan i livet, alla kan inte bli fotomodeller, raketforskare, eller springa snabbast i världen på 100m. Vi har vissa olika anlag som vi föds med och olika socio-ekonomiska förutsättningar. Men det finns mycket vi skulle kunna göra, som vi inte gör.



En del säger att det är så mycket som nio tiondelar av det man vill uppnå som kommer att bero på ens ihärdighet, och inte enbart s.k. "talang". För att bli bra på något, vad som helst, så behöver vi träna denna förmåga minst 10 000 timmar. Då kan vi mästra nya förmågor, som nya språk, spela ett instrument, spela ett spel såsom "Schack" eller vad det nu må vara. Så om vi skulle lägga den här tiden på något som vi kanske egentligen alltså inte har "talang" för eller är bra på till börja med, så visst kan vi lära oss det vi behöver kunna ändå, även om det alltså kanske är svårare än för den som har naturliga anlag för något.

Så det behöver heller inte vara den med naturlig talang som når längst utan kanske den som satsar mest, anstränger sig hårdast och jobbar mest för att nå sitt mål. Må det sedan vara en bra utbildning, arbete, att lyckas inom sport, konstnärliga eller artistiska områden.

Jag tror också att många människor blir bekväma efter ett tag, man kan känna att man uppnått nog, att det inte finns saker kvar att sträva efter. Man har det bra som man har det och behöver inte kämpa för ett bättre betalt arbete, steg på karriärstegen. Man kanske slutar bry sig om att bli mer vältränad utan nöjer sig med att underhålla sin allmänhälsa med en cykeltur eller promenad ibland. Men är du säker på att du inte bara blivit bekväm? Finns det ingenting kvar i livet som du hade önskat att du lagt tid på, någon sida av dig själv som du hade velat utveckla mer?

Jag tycker ju att man aldrig skall sluta med att utveckla sig själv, att man alltid kan börja med nya intressen, hobbies, om det så är att studera något man aldrig tidigare ägnat tid åt, läsa om nya saker, gå nya kurser och utbildningar, träna nya träningsformer. Är det verkligen för sent att göra de där sakerna du ännu inte provat? Vem har bestämt det?

Jag tror att när vi slutar göra nya saker, eller sluta pressa oss själva och leda oss själva framåt, då kommer vi även att tappa en del av glädjen med att leva. Om man alltid bara gör samma saker, dricker och äter exakt samma saker, aldrig provar något nytt, går exakt samma runda med hunden, pratar med exakt samma människor varje dag. Kommer vi då inte bara att upprepa oss själva resten av våra dagar?

Så jag tycker att du skall fundera över vad det är du verkligen vill, är det vad du redan gör? Har du någongång övervägt att göra något annat, vare sig det är i det proffessionella livet eller det privata? Eller finns det kanske bara andra sätt, att göra samma sak, som inte är provade. Sträcker du dig utanför din egna trygga sfär så att du kan utvecklas som människa? 

Jag tror att man kan göra vad som helst i världen som man själv har en dröm eller önskan om att göra och jag tycker aldrig man skall sluta att pröva nya saker.

lördag 22 september 2012

Världsekonomin...

Efter att USA började ösa in mer pengar på marknaden med QE3 så håller sig börsen svagt positiv och långsamt stigande. Man kan ju undra hur börsmarknaden skulle ha sett ut om den inte fyllts med kvantitativa lättnader och kapitalinjektioner.

Frågan är vad som händer nu under hösten då det bör komma kvartalsrapporter ifrån företag som borde visa på den sjunkade efterfrågan i världsekonomin, för exportföretagen. Kanske särskilt industrisektor, gruv-industri, stål, export av maskiner såsom frontlastare som byggs utanför Umeå på Ålö mm.


Här i Norrbotten har vi ju gruvindustrin där det borde märkas att efterfrågan sjunker, trots tidigare utbyggnader eller investeringar. Eller hur mycket eftersläpning är det innan efterfrågan sjunker. Det borde inte kunna vara så länge tycker jag, kan det vara ett år det handlar om? I Luleå finns SSAB som sysselsätter många, om verksamheten är sjunkande riskerar även en del där att mista jobbet. I olika regioner finns stora företag som bär en relativt stor del av sysselsättningen i de regionerna. Vi är alla beroende av privata företag och exportindustri för att dra in pengar till landet som sedan omfördelas inom landet.

I övrigt är det relativt tyst för närvarande kring krisländerna, jag hade förväntat mig att det skulle ha funnits mer att rapportera nu när politikerna har kommit tillbaka ifrån sina semestrar och kanske upptäckt sina budgetunderskott. Men det verkar som att världsekonomin hankar sig fram och det är märkligt tyst.

Hur länge kan vi fortsätta vårt nuvarande liv genom att låtsas som att 'ingenting har hänt'. Att inte vidta några åtgärder utan bara köra vidare i samma hjulspår som tidigare även om det innebär att vi hela tiden kommer djupare ned i dyn. Detta gäller naturligtvis även privatpersoner som alltså nu har en lucka av bedrägligt lugn som de kunde använda till att betala av sina skulder och skapa bättre förutsättningar inför en framtid av fallande ekonomi och "sämre tider".

Sveriges radio hade ett intressant inslag här: "Vår dopade världsekonomi" 17 min långt inslag.
"Noll procents ränta i USA, en europeisk centralbank som låter sedelpressarna gå varma och historiska bottennivåer på låneräntor även i Sverige. Ja, så ser det ut runtom i världen men de senaste veckornas besked från centralbanker både i EU och USA om massiva stödåtgärder och löften om superlåga räntor i många år framöver har fått allt fler att mena att varna för vad de kallar doping av världsekonomin. Hör Ronald Fagerfjäll, ledarskibent DI och Villy Bergström fd vice riksbankchef. 17-timmen" 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5274381

De automatiska skattehöjningar och nedskärningar som träder i kraft i nästa år i USA, om inte annat beslutas, utgör en av de tre största riskerna mot världsekonomin, sade IMF-chefen Christine Lagarde tidigare under hösten. Detta att världen inte kan fortsätta sin konsumtion i samma hastighet som förut och leva på en gigantisk skuldbubbla gör att världen kommer tappa ännu mer "fart" i efterfrågan och därmed arbetstillfällen världen över.

Man kan väl sammanfatta det som att orsaken till att det inte hjälper att kasta in kvantitativa lättnader eller kapitalinjektioner i en ekonomi är att det inte skapar arbetstillfällen lika snabbt som arbetslösheten i världen nu ökar. Det betyder att vi hela tiden går mot lägre nivåer av sysselsättning och därmed lägre efterfrågan, produktion i en ond cirkel som därmed leder till mer arbetslöshet och ännu lägre efterfrågan.

Det är fortfarande ett glapp mellan hur börsmarknaden går och hur det egentligen ser ut i realekonomin. Frågan är när ekorrhjulet kommer att stanna finns det någon som kommer att välja mer sunda investeringar än världens börsmarknader. Eller är det nu så att börsmarknaden verkligen helt frikopplad från realekonomin nu då man vet att USA fortsätter med kapitalinjektioner så länge som arbetstillfällen inte skapas. Hittils har kapitalinjektionerna i mycket liten del letat sig in i reala investeringar utan mest verkar de hålla sig i pappersinvesteringarna. Om det är så att det är helt frikopplat borde ju teoretiskt börsmarknaden vara evigt stigande fortsättningsvis också eftersom att man hela tiden skapar nya låtsaspengar att sätta in i världens marknader. Det borde urholka värdet, men ännu märker vi alltså inte konsekvenserna av detta.

Framtiden är spännande om inte annat även om det finns gigantiska världsproblem med detta bakom hörnet. Men än en tid så kan vi fortsätta vårt liv i hjulspåren, eller så kan vi välja att redan nu hitta en bättre, sundare väg framåt.

fredag 21 september 2012

Münchhausens sjukdom...


Som klinisk professor i psykiatri vid Harvard Medical School och medicinsk chef för Institutet för beteendevetenskap vid Mount Auburn Hospital i Cambridge, Massachusetts, har Don R. Lipsitt skrivit många artiklar om psykisk hälsa och varit samförfattare till handböcker inom studier rörande General Hospital Psychiatry ( 1991). Han publicerade även denna artikel i Psychology Today 1983.

Under ett givet år i USA, om man räknar alla allmänna sjukhus med 100 eller fler bäddar så finns det i genomsnitt två patienter som avsiktligt imiterar sjukdomssymptom så övertygande att de bedrar någorlunda kompetenta läkare. Patienternas åldrar varierar från 11 till 60, men de flesta är män i 20-30 årsåldern. Ofta kan dessa märkliga bedragare vandra från sjukhus till sjukhus, men även om vi räknar bara en patient per sjukhus, har vi kvar den svindlande siffran cirka 4.000 människor varje år som ägnar sin energi åt lura läkare.

Om varje patient ådrar en kostnad av $ 1.000 till $ 10.000 i räkningar vilket inte är ovanligt, gör att det årliga beloppet för hälsovård enbart för dessa är mellan $ 4.000.000 och $ 40 miljoner. Vad hoppas dessa människor att vinna? Erfarenhet och forskning visar, att det är möjligt att anta rollen som patient i vissa fall hela vägen till operationsbordet.


Till skillnad från hypokondriker, som verkligen tror att de är sjuka, så använder dessa människor medvetet olika och ofta sofistikerade bedrägerier att efterlikna riktiga medicinska problem. Dessa bedrägerier kan vara exempelvis blod "att spotta upp" från en gummi påse dold i munnen, en genital blödning avsiktligt orsakad av vassa föremål, hypoglykemi (lågt blodsocker) inducerad av insulininjektioner, och hudinfektioner eller abscesser orsakade av att personen injicerat sig själv med avföring, slem , eller laboratorium kulturer av bakterier.

En patient som kallade sig "Duncan Hines" hade cirka 400 vårdtillfällen under 25 års tid. En annan patient,  togs in på sjukhus i minst 12 delstater och två länder. De dramatiska och omfattande vårdbehov som de söker, kunde ofta observeras hos sådana individer och det gjorde att en brittisk läkare Richard Asher år 1951 kom att döpa deras "tillstånd" till Münchhausens syndrom, efter en flamboyant 18-tals antihjälte som berättade skrönor och skröt om sina påhittade äventyr i boken "The Adventures of Baron von Münchhausen" av Rudolph Erich Raspe. Men som läkaren Asher själv kom att inse, är namnet något missvisande. Medan berättelser om baronens eskapader alltid är påtagligt absurda, så är de historier som dessa patienter berättar i allmänhet fullt möjliga.

"Sannerligen", konstaterade Asher, "så är det trovärdigheten i deras berättelser som gör dessa patienter till ett sådant evigt och mödosamt problem."

Av uppenbara skäl har Münchhausens patienter alltid varit svåra att studera, de brukar fly när deras historier upptäcks. Men forskning ger ett minimalt porträtt. Förutom att vara främst män i 20-30 årsåldern så har de flesta hög IQ (som deras fantasifulla uppfinningar visar), de kan ofta ha missbruk men är inte nödvändigtvis beroende av droger, de kommer från en bakgrund där en läkare var en viktig person, används i hälsovård, och är produktiva medborgare mellan deras episoder.

Vad producerar deras medicinska galenskap? Det finns tre huvudsakliga förklaringar:

Den psykoanalytiska tolkningen uppmärksammar det omedvetna. Münchhausens patienten låtsas ha en sjukdom, detta gör att han/hon samtidigt presenterar sig själv som offer och förövare, och tvångsmässigt återtas olösta konflikter: Den svaga barn / patienten är utmanande och kan även trotsa den starka fadern / kirurgen. Paradoxalt nog styr den svaga patienten både kirurgen / och eventuell förälder, samt även riskerna av sin skapade sjukdom som även kan leda till döden. Eftersom man får läkaren att utföra onödiga operationer. Det psykoanalytiska perspektivet ser också syndromet ett försök att fortsätta i vuxen ålder spelet "doktor", som kännetecknar en fas i barndomens utveckling.

En andra förklaring lokaliserar källan till Münchhausens beteende i ett personlighetsdrag som kallas borderline sjukdom. Enligt Otto Kernberg, en psykoanalytiker vid Cornell som mest fullständigt undersökt denna egenskap, är de centrala problemen otämjda (ofta omedveten) ilska och kroniska känslor av tristess, två känslor som fungerar mot varandra. Någon med Münchhausens sjukdom, till exempel, presenterar sig själv som en "sjuk" patient, ett tillstånd som bör intresserar en läkare, men ingen accepterar att en relation kan växa mellan en bedräglig patient och någon som är en misstänksam läkare som omväxlande idealiseras och föraktas.

Den tredje förklaringen ser till överdriven stress som en avtryckare som startar Münchhausens patienter på deras medicinska odyssé. Många av dem började sin "vandring" och efterliknar symptom som svar på kumulativa stora besvikelser, förluster eller skador på självbilden. En patient kanske först sökte kirurgi för tvivelaktiga ihållande magsmärtor och började sedan med en lång rad lögner och sjukhusinläggningar.

Vi har börjat att identifiera orsakerna till beteende Münchhausens patienter, men vi är fortfarande långt ifrån att veta hur man befria dem om deras anmärkningsvärt kreativa tvång för självdestruktivt beteende.

Den här artikeln skrevs på 1980 talet och fortfarande vet vi inget mer om dessa sjukdomspatienter. Eftersom de fortfarande finns kvar och vandrar runt i våra sjukvårdssystem hade det kanske varit viktigt att försöka hitta ett sätt att förhindra att människor som egentligen inte behöver vård, tvingar sig till det trots att det skadar dem själva. Kanske är detta bara ett problem för västvärlden, att det finns sjukdomsvinster i en del sjukdomar som en del människor lär sig utnyttja, att det blir för en del ett sätt att bli sedda och bekräftade när vi inte längre ger uppmärksamhet till varandra.

Men med nuvarande sjukvårdssystem som bygger på korta möten med olika läkare och där man sällan ser samma läkare mer än ett fåtal gånger, och med  inhyrda stafettläkare så ökar risken för att människor felbehandlas. Både utifrån att man inte hinner se hela människan, men också för att ingen följer deras särskilda sjukdomsbild och detta är något som drabbar oss alla, oavsett om vi skulle ha Münchhausens och ljuga om våra sjukdomar, eller om vi är verkligt sjuka och behöver att en läkare lyckas diagnosticera och koppla ihop våra olika symtom som vi kanske har över tid.

Annorlunda träningsformer...

Själv tycker jag att jag är lite av en fritänkare, och lägger därför inte samma värderingar i saker som andra gör. Ibland tycker jag att människor blir chockerade av saker som de inte borde behöva chockeras av. Men tydligen är vissa saker känsliga för en del.

Vad gäller träningsformer så är det viktigt man hittar något som man trivs med och som passar en själv. Om man inte tycker om sin träning kommer man nämligen inte att orka hålla på med den hela livet, vilket är vad livslång hälsa handlar om.

För att fortsätta med träning och hälsa och tycka att det är roligt har jag därför börjat intressera mig lite mer för dans igen. Detta var något jag tyckte var otroligt roligt när jag var yngre, och dansade karneval samba i närmare 7-8 års tid i Umeå. På lokala gymmet här hittar man "Zumba" vilket är en blandning av dansstilar, jag känner igen ett par samba och salsa steg i blandningen som även verkar innehålla tydliga aerobics steg och annat.


Mer annorlunda kanske då den här är, jag bjuder på den här länken eftersom det är fredag. Men det här är Pole Fitness, och finns på många olika träningscenter även i Sverige, men mest i storstadsregionerna Stockholm mm. Fast jag även ser att träningskedjor som Inpuls erbjuder det som träningsform.

Detta är en blandning av gymnastik och dans och det finns olika nivåer av träning men på högre nivåer krävs mycket kroppsstyrka och teknik för att utföra teknikerna. Jag tycker det är väldigt imponerande och det är en mycket mer teknisk nivå än den stripp-pole-dans som utförs på klubbarna, där är dansen ett större inslag än de akrobatiska tekniska delarna, och på vissa klubbar gör inte stripporna alls några egentliga akrobatiska moves utan mest ålar sig på golvet och dansar mm.

Hur som helst tycker jag alltså inte man skall lägga en negativ värdering i den här dansformen utan istället låta sig imponeras av styrkan, flexibiliteten och mångsidigheten som krävs för att pole dansa. Ha en trevlig fredag allesammans!

onsdag 19 september 2012

Onödig "olycka" med stormkök, felaktig hantering...

Eftersom barn skadades vid en skola på grund av ovarsam hantering av ett spritkök vill jag nu gå igenom vad som är viktigt med stormkök. Som vanligt handlar det om att man alltså neglegerat säkerheten och är alltså egentligen inte en "olycka" utan en felhantering av stormköket.

"Tre barn fördes i går till sjukhus efter en olycka med ett stormkök under en friluftsdag med skolan. Barnen fick brännskador av en eldslåga som blossade upp från stormköket. Den yngsta av dem, en 5-årig pojke, vårdas nu i respirator. Olyckan inträffade när barnen var i full gång med aktiviteten ”Vilse i skogen” vid ett elljusspår i Ånge. Enligt Anne Öberg, rektor på Fränstaskolan där barnen går, gick någonting snett när en lärare skulle fylla på stormköket.

– Man gjorde allt precis så som man ska göra, men så blev det som en slags explosion och det kom upp en låga." http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15463275.ab

Själv retar jag mig på när man i alla möjliga sammanhang benämner saker som olyckor (för att man vill skylla ifrån sig ansvaret) när det alltså handlar om att man inte iakttar regler för hur man utövar något. Man hör ofta om hur det är "otur" att något händer när det handlar om saker som hade kunnat undvikas. Allt ifrån fallskador, drunkningsolyckor och bilolyckor verkar ofta handla om "otur" när det finns många saker man kan göra för att undvika att detta händer. I det här fallet handlar det alltså om att man fyllt på ett stormkök som fortfarande var varmt.





Skall man tända ett stormkök bör man kanske hålla avståndet till att börja med. Barnen borde inte varit så nära att de skulle bränna sig om något går fel. Jag hoppas att skola eller föräldrar anmäler den här "olyckan" till arbetsmiljöverket där även olyckor där skolbarn är inblandade skall anmälas eftersom skolan är barnens arbetsmiljö.

Så, här kommer lite repetition kring stormkök. Jag orkade inte skriva detta själv så detta är från sidan "din säkerhet": http://www.dinsakerhet.se/Fritid--resor/Camping/Spritkok/

"Stormköket eller spritköket måste stå helt plant och stabilt så att bränslet inte kan rinna ut eller stormköket kan tippa. Om det är flera stormkök som ska användas, tänk på att hålla avståndet. Kontrollera också att brännaren verkligen är kall.

Fyll på bränslet försiktigt så att de små kanalerna i brännaren hinner suger upp bränslet. Tänd stormköket genom att försiktigt föra en brinnande tändsticka över brännaren. Tänk på att det kan vara svårt att se lågan, särskilt i starkt dagsljus.

Släck lågan genom att lägga på locket – absolut inte med vatten. Förvara bränslet på säkert avstånd från stormköken.

Om du ska tända spritköket igen se till att brännaren verkligen har svalnat. Eftersom spritens flampunkt är så låg som 12–13 grader är det stor risk för spriten antänder och det kan börja brinna. Det innebär att du absolut inte ska fylla på nytt bränsle i en het brännare. Använd inte heller spritköket i alltför varma förhållanden, till exempel nära en het kamin."


Att tända ett stormkök igen är alltså förenat med risker vilket lärare på skolan borde varit medvetna om, att sådant här händer på en skola gör mig dessutom frustrerad för som förälder kommer jag själv lämna mitt barn till en skola och jag vill såklart att lärare och skolan i alla sammanhang skall ha en sådan pass säkerhet att sådant här inte skall hända.

Olyckor i all ära, men en olycka hade varit att något barn snubblat och ramlat över stormköket, den här olyckan var inte en olycka utan alltså en felhantering som inte borde ha kunnat hända. Dels för att man alltså skulle ha sett till att hålla avståndet från barnen när man tänder igen eftersom detta är en verklig risk. Barn skall alltså inte nyfiket stå och kika över spritköket i det här momentet.

Förhoppningsvis lär sig andra skolor av den här händelsen så att det inte behöver hända igen.

tisdag 18 september 2012

Att leva med en hoarder...

Jag tänkte skriva lite utifrån personliga upplevelser igen. Jag växte nämligen upp med en psykiskt sjuk förälder. Fast när jag var liten visste jag förstås inte att det var en psykisk sjukdom som låg bakom utan man märkte bara att något var fel, men inte varför det var som det var.

Min mamma var nämligen vad de idag kallar en "hoarder". Som ett tvångsmässigt sparande av saker, där man inte kan kasta bort något. En OCD (Obsessive Compulsive Disorder) där hon alltså inte kunde göra sig av med saker, även sådant som vanliga människor skulle se som totalt innehållslösa, eller värdelösa, sorterade mamma in i skåparna och sparade. Jag har lånat en bild här nedan för att visa ungefär hur det kan se ut efter ett tag.


Från början var det kanske på en mer begränsad nivå, men vi visste nog alla att hennes samlande och sparande inte var normalt. Jag tror att alla människor har detta drag i sig att vi samlar på oss saker, mer än vi behöver, både för mycket kläder, porslin, prydnadssaker, blommor, vad det nu kan vara. Men för de flesta är det ändå på en kontrollerbar nivå. Eller så flyttar man då och då och kastar bort lite ägodelar.

När det kommer till de som lider av en OCD för att hoarda saker, så kan de dock inte kasta saker. Även om de börjar förstå att alla saker, ägodelar, mm. håller på att ta upp hela deras (och andras) livsmiljö så kan de alltså inte kasta bort de här sakerna. Det är alltså det som gör det till ett mer sjukligt beteende. Att sakerna till slut styr hela ens liv.

Så mamma började spara på kartonger, dessa staplade hon upp i sitt sovrum, hon staplade dem noggrant, satte kartonger i varann och sa att dessa kartonger var bra till att exempelvis "slå in paket", bra när hon skulle "packa bort barnkläder i sommarstugan" mm. Till slut tog dock dessa kartonger upp halva hennes sovrum och halva dubbelsängen hon sov i. Samma sak hände i andra delar av huset. Hon sparade varenda extra sugrör, extra servett man fick när man köpte mat ute, folieformar, mm. Dessa var också "bra att ha" rengjordes noggrant och sorterades in i olika skåp.

Även i sommarstugan skedde samma sak. Då mamma växte upp i samband med andra världskriget, och de var fattiga, saknade även skor till barnen i familjen så ville hon spara på allt som kunde behövas, pälsrockar som farmor hade på sin tid, alla skor, allting sorterades noggrant in i förråd i sommarstugan.

Tyvärr blev de här beteendena värre och värre och till slut hade mamma fyllt större delen av huset med saker som kunde vara bra att ha. Hon tappade även kontrollen över sina "viktiga papper", och all viktig post byggde snart ett stort berg över köksbordet och till slut fanns bara en liten ände kvar där man kunde äta vid köksbordet. Efter ett antal år kunde vi inte längre äta i köket utan jag och min bror flyttade upp på övervåningen där ena matplatsen var vid ett stol vid en fönsterbräda framför en TV. Som en liten ö, i kaoset. Här är ett till exempel på en lånad bild från internet, jag har inte kvar några bilder från den här tiden.


Någonstans blev även mammas psykiska problem ett hinder för vårt dagliga liv i familjen. Mamma skämdes även för situationen och isolerade sig allt mer från andra, hon var sjukskriven ifrån sitt arbete och sedan blev hon förtidspensionär. "Utbränd" som man kallade det då, och då hade hon all tid i världen att ägna åt sina OCD:s.

Huset var så belamrat att det endast började finnas smala gångar att ta sig fram i huset. Ändå fick vi inte röra något, hjälpa henne städa, eller kasta bort saker. Som barn är det svårt att förstå sådana här saker, vi försökte naturligtvis hjälpa henne att rensa upp i huset men det var omöjligt då hon blev arg om man rörde hennes saker som var i en "viss ordning". Anhöriga, som mammas syster försökte också hjälpa henne städa, och organisera upp, och kasta saker. Men med en "hoarder" hjälper det inte att någon tar bort sakerna, det såg fint ut en vecka, men nästan direkt började mamma ta fram sakerna och göra om för de hade blivit sorterade fel och allt var fel. Med en "hoarder" har de själva sådant kontrollbehov så bara om de gör allt själv kan det leda till en varaktig förändring. Så trots massiva sådana städinsatser hjälpte det bara ytterst tillfälligt sedan såg det än värre ut än tidigare.

Någonstans här sade mamma även upp sophämtningen, då hon tyckte det hade blivit 'löjligt dyrt'. Hon ägnade sig åt sopsortering och lämnade allt till återvinningscentraler, varenda liten micro del blev perfekt sorterad för hon var en perfektionist i grunden. Allt inuti skåpar, garderober var vikt, pressat och låg perfekt, därför tog allt även mycket mer tid för henne än för normala människor. Så mycket tid att göra allt perfekt finns inte. Hon började smuggla ut sopor i sin handväska och kasta i offentliga sopkorgar.


Så skräp började ansamlas, huset var i princip obeboligt förutom mitt eget rum där jag höll borta kaoset och stängde dörren. Jag blev äldre också och slutade vara hemma. Jag spenderade mycket tid hos vänner, bekanta senare även hos en pojkvän jag hade då. Hemma skulle jag aldrig ha gått in i köket, jag ville inte ens se hur det såg ut där. All mat vi åt var lagad i microvågsugn för alla andra ytor var så belamrade att man inte ville röra något där. Jag är uppväxt på micromat, minipizzor, gorbys allt sådant du kan tänka dig.

Det fick även andra konsekvenser, då mamma inte kunde visa någon hur vi hade det hemma fick vi inte öppna ytterdörren om det ringde på, vi fick inte ta hem gäster (naturligtvis), vi kunde inte ens rulla upp persiennerna, utan allt hemma var väldigt mörkt och dammigt och dåligt upplyst.

En gång plockade vår mamma in alla äpplen från äppelträdet och satte i påsar inne i vardagsrummet där fick de sedan stå tills de ruttnade och saften rann ned på parkettgolvet som blev permanent förstört. När de hade börjat ruttna sa vi till henne ca. 100 gånger att vi måste kasta ut dem men hon ville inte det och det var omöjligt göra något utan att hon gick med på det frivilligt så de stod kvar.

Problemet med att ha växt upp så här är naturligtvis även att mamma aldrig lärde oss sådant vi behövde veta för att leva i det normala samhället. Allt fick vi lära oss på egen hand, hur man tar hand om sig, lagar mat, sköter städning, tvätt, sin omgivning. Sortera, hålla koll på sin ekonomi. Med tanke på vilka dåliga förutsättningar vi fick hemifrån så är det ju mer eller mindre ett mirakel att vi växte upp till fungerande vuxna.

Faktum är att mamma inte ens sa till oss när vi var små, när vi behövde borsta tänderna, duscha, eller byta kläder så även de mest basala av saker här i livet har vi lärt oss ta hand om oss själva.

Sista steget i den här trappan av minskad kontroll är förstås att man slutar bry sig om hygien, till exempel slutade mamma tvätta håret, borsta sina tänder, eller ens rensa bort brödsmulor på skärbrädan. Till slut var det ett 5 cm. lager av brödsmulor där, och en dag kläcktes det små larver på skärbrädan. Jag stod inte ut med att vi skulle ha ohyra i huset också så jag stod vakt bredvid med en kniv och skar alla larver på hälften (för jag fick ju inte rensa av skärbrädan). Efter att ha gnällt på detta i några timmar kom mamma då till slut och sopade bort brödsmulor mm och kastade dessa. Men även ett sådant uppenbart "fel" där ingen människa kan leva så, var det alltså svårt att övertala mamma om att ta bort. Kylen var även full av många saker som ingen skulle ha vågat äta.

Mamma var sjuk, hon hade den här sjukdomen, men samtidigt kanske det hängde ihop med andra sjukdomstillstånd och dålig allmänhälsa. Hon fick dåligt blodtryck, diabetes, demenssjukdom, hjärtsvikt, ischias, svårt att gå då hon inte hade någon känsel på ena sidan benet, blodproppar i hjärnan, samt i ögat så hon tappade synen på ett öga. Hon levde sedan tills hon blev 65 år men dog sedan i följderna av alla de här sjukdomarna.

De sista åren kunde hon inte neka vård, då hon tidigare vägrat diabetessprutor, träffa läkare eller att låta någon hjälpa henne i sin situation. De sista åren kunde vi mot hennes vilja ta och flytta henne ur hemmet, till en kontrollerad miljö, en lägenhet, med hjälpinsatser hemtjänst och vårdinsatser. Hon levde nog de bästa åren då, men med en framskriden demens så hon var väldigt "lullig" och "virrig" men ändå glad.

Jag har märkt även att jag själv har vissa hoarding tendenser som säkert alla människor har, men därför gör jag då och då medvetna rensningar av garderober, prydnadssaker vad det nu kan vara, och kör allt till återvinningen. Jag vill ju inte sluta som min mamma. Men jag vet att jag kan ha lite svårt att kasta saker, jag fäster mig vid dem, men jag behöver bara sluta ögonen och tänka på hur vi hade det för att inse att det är bättre kasta de här sakerna man ändå inte behöver än att sluta i ett hav av saker.

Jag tror inte det är någon fara, troligtvis är jag ju bara lite naturligt stökig, precis som alla människor är, man hänger en tröja på en stol, man slarvar med att bädda sin säng, eller man har papper som ligger framme på ett bord. Men efter ett tag börjar det här ändå störa mig, jag vill inte se någon sluttning där allt går utför och man skulle tappa kontrollen och bli sjuk. Därför har jag svårt för att besöka andra som har det för stökigt hemma, det är som att jag kan se de här varningssignalerna för när det börjar gå för långt. 

Det finns en tv-serie om detta som heter just "Hoarders" som visar hur det blir när det gått riktigt långt. Min mamma kom aldrig riktigt så långt som en del i serien, men det var nog inte många steg kvar.

Som anhörig till någon med alla de här beteendena är det naturligtvis enormt hjärtekrossande se en människa gå ned sig på det här viset. Samt att på många nivåer handlade det ju även om att egentligen kanske inte mamma kunde ta hand om oss på alla sätt som vi behövde, men hon gav oss ändå tillräckligt eftersom vi trots allt växte upp och klarade oss. Även om hon inte kunde fylla de här behoven hos oss, så skjutsade hon oss överallt, såg till att vi hade tusen och en aktiviteter, sporter såsom fotboll, basket, dans, träning, musiklektioner, sånglektioner, målning. Allt som vi ville göra fick vi också göra, så kanske kunde hon på det sättet se att vi fick det vi behövde utanför hemmet.

På något sätt gav hon ändå allt det hon kunde och mer, och i slutändan levde hon nog bara för att ge allt till sina barn, och göra allt som hon bara kunde göra, för oss. Hon var otroligt snäll, vår mamma, och allt det här andra, var tyvärr hennes sjukdom som hon inte kunde kontrollera. Att leva med en hoarder är i stort sett omöjligt, och de som ser någon som börjar ha sådana problem kan jag bara säga att de här människorna behöver beteendeterapi, kanske KBT, men att få dem att ta emot hjälpen, det är det som är det svåra, och nästan omöjliga.

måndag 17 september 2012

Vad världen behöver nu är mer kärnvapen?

"Trots rasande ekonomisk kris och hårda sparkrav även för militären ska USA storsatsa på en modernisering av sin nukleära arsenal, skriver The Washington Post. Kostnaden över den kommande tioårsperioden beräknas till enorma 352 miljarder dollar, 2,3 biljoner kronor."

Exempelvis beräknas det kosta 110 miljarder dollar att ersätta de 12 atomubåtarna som kallas Ohio Class. Bara att modernisera de lokaler där arbetet ska utföras väntas gå loss på minst 88 miljarder dollar. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usa-biljonsatsar-pa-nya-karnvapen_7503436.svd


Finns även lite bilder hos Washington post: http://www.washingtonpost.com/world/national-security/us-nuclear-arsenal-is-ready-for-overhaul/2012/09/15/428237de-f830-11e1-8253-3f495ae70650_story.html (om man orkar sig igenom reklamen finns det bilder med lite text information)

"Technicians at the Pantex Plant in Texas, where nuclear bombs are disassembled for testing, prepare to start the evaluation process on a B61 nuclear bomb, the oldest in the arsenal. The B61 is about to undergo a major overhaul that the Pentagon estimates will cost up to $10 billion, or $25 million per bomb."

Eller som man skriver på den här sidan: http://rt.com/usa/news/us-nuclear-arsenal-modernization-272/

"The modernization of the US nuclear weapons complex – which includes an inventory of some 5,113 warheads, their strategic delivery systems and production facilities – has been conservatively estimated at $352 billion over the coming decade by nonpartisan think tank the Stimson Center the Post reports. However, that figure could rise, especially if the hugely vital but publicly undervalued task is put off any longer.

But in an age of asymmetrical warfare, where the Pentagon is facing massive cuts to its conventional force, spending hundreds of billions to refurbish the country’s nuclear arsenal is a tough sell as the United States remains embroiled in the worst economic crisis since the Great Depression.

Further complicating matters, Congress is facing an astounding $1.2 trillion in automatic, across-the-board cuts to the federal budget over the next ten years under the highly contentious 2011 Budget Control Act (BCA).

Apart from slashing 9.4 per cent from defense discretionary funding – $54.7 billion from the Pentagon for fiscal year 2013 alone – a further 8.2 per cent cut in non-defense funding is also slated, bringing the 2013 total to $109 billion.

That Washington will be forced to cut 11.1 billion from Medicare as billions more are allocated to the nuclear arsenal could be a bitter pill for many Americans to swallow
."

Frågan är dock alltså hur de skall ha råd att modernisera sitt försvar när de snart kommer att få automatiska nedskärningar i sin budget om kongressen inte lyckas enas om vilka nedskärningar som skall göras. Samtidigt verkar det förstås lite som ett vansinne att satsa sådana enorma pengar på försvar när det samtidigt kommer finnas behov av skola, sjukvård och att ta hand om sin allt fattigare befolkning. Det påminner alltmer om Ryssland, fattigt för folket men en militär stormakt.

En annan fråga är ju också att USA tydligen ser ett framtidsbehov av att försvara sig, antagligen har de ju en hel kö med fiender som skulle tänka sig ett krig med USA i framtiden, Ryssland, Kina, Mellanöstern, det är inte så att USA:s politik de senaste åren har gett dem fler vänner. De kommer alltså driva en politik där de själva modarniserar deras egna kärnvapen till en större styrka, samtidigt som de skall förhindra andra länder från att utveckla kärnvapen för deras egna försvar. Det verkar som att avvecklingens tid har upphört och nu skall kärnvapen åter utvecklas och byggas ut. Ryssland satsar som ni säkert vet också enorma summor på militärt "försvar".


Kärnvapen är den mest destruktiva kraft vi har, med en sammanlagd kraft att förstöra världen flera gånger om, tycker de inte att det går nog snabbt med den nuvarande växthuseffekten och utarmandet av våra naturresurser? Kanske behöver vi sluta våra dagar med ett stort BANG! 

Det känns tveksamt att vad världen behöver just nu är mer kärnvapen särskilt då spänningarna i världen stiger och det finns många nervösa ledare med fingret på avtryckarknappen.

fredag 14 september 2012

Burken sparkas ned för vägen med QE3...

Så kom då nyheten som alla väntat på, nämligen att Ben Bernanke anser att det är dags för ytterligare stimulanser för att inte hela ekonomin skall falla ned i ett svart hål.
http://www.ft.com/cms/s/0/ee95102a-fdba-11e1-8fc3-00144feabdc0.html#axzz26Q3hrG9m

De som har läst boken eller sett filmen "Too Big to fail" eller följt händelseförloppet vet nog att det Ben Bernanke hoppas på är att om man bara väntar nog länge, och fortsätter med stimulanser under tiden, så kommer ekonomin att repa sig själv. Han har alltid trott att det var åtstramningarna som skapade den stora depressionen på 30-talet och att det istället hade varit möjligt att växa sig ur krisen.

Men har man inte lärt sig något av historien så är man ju dömd att upprepa den.



"Den amerikanska centralbanken har lanserat ett öppen försök att väcka återhämtning genom att injicera $ 40 miljarder i ekonomin varje månad genom inköp av s.k. mortgage-backed securities.
Skillnaden ifrån tidigare program, så har Feds tredje omgången av kvantitativa lättnader inte en definierad gräns och kommer att fortsätta tills arbetsmarknaden förbättras - smeknamnet QE3." (Från artikeln)

"Det nya QE-programmet markerar en av de mest betydelsefulla förskjutningar från Fed sedan finanskrisen började år 2008-09. Fed har för första gången bundit en politik till utvecklingen i ekonomin - och lovade att fortsätta till det lyckas."

Köp av tillgångar kommer att fortsätta om arbetslösheten fortfarande är hög, vilket ger en stötta till marknader och ekonomin. Att med denna "försäkring" uppmuntra konsumenterna att spendera och investerare att lägga sina pengar i arbete.

Ben Bernanke, amerikanska Fed ordförande, sade att centralbanken ville se "pågående varaktig förbättring på arbetsmarknaden" innan de alltså stoppar sina inköp av tillgångar. "Det är inte ett särskilt nummer vi har i åtanke", sade han. "Men vad vi har sett under de senaste sex månaderna är det inte." Tanken var att "påskynda återhämtningen" och Fed skulle inte vara "för tidigt" för att avlägsna stöd för ekonomin. "Vi kommer att ge det lite tid", sade han.

Fed har laddar för mer aggressiva åtgärder efter den amerikanska återhämtningen avstannat under sommaren. Mer än tre år efter recessionen slut, förblir den amerikanska arbetslösheten hög på 8,1 procent. "Den svaga arbetsmarknaden bör gälla varje amerikan", sade Ben Bernanke. "Hög arbetslöshet innebär svårigheter för miljontals människor, och det innebär ett enormt slöseri av mänskliga färdigheter och talanger."

"Om utsikterna för arbetsmarknaden inte förbättras avsevärt, kommer kommittén att fortsätta sina inköp av mortgage-backed securities, genomföra ytterligare inköp av tillgångar och använda sina andra politiska verktyg som är lämpligt till dess förbättring sker i ett sammanhang av prisstabilitet , "den kurs-inställningen Federal Open Market Committee hade i sitt uttalande."

Flytten markerar en avgörande myndighetsutövning från Ben Bernanke, vars mandatperiod går ut i början av 2014, men kan utgöra en svår utmaning för en efterträdare bunden av dess "öppna åtgärder". FOMC (Federal Open Market Committee) röstade 11-1 för detta förslag, en överväldigande majoritet alltså.

Fed sade också räntorna förblir "exceptionellt låga" till mitten av 2015, och utvidgar sin prognos från 2014, och sade att man förväntar sig att räntorna kommer att hålla sig låga under en "lång tid" även efter det att ekonomin tar fart.

Som jag ser det så betyder det här att man har "gett upp", nu är det här sista kanonen och antingen håller det finansiella systemet och överlever detta, eller så fortsätter man helt enkelt tills det kraschar fullständigt. Man har ingen annan lösning.

torsdag 13 september 2012

Krisen kommer att ta våra rättigheter ifrån oss...

Igår höll Barroso ett länge väntat tal som antas visa vägen framför för EU-samarbetet. Men utvecklingen känns allt annat än betryggande. Som jag ser det, utgör detta en oerhörd risk att våra rättigheter som medborgare inom EU och demokratin kommer att tas ifrån oss. Jag vill därför kommentera en del av vad Barroso säger i den här artikeln: 
http://www.di.se/artiklar/2012/9/12/barroso-ett-avgorande-tillfalle/

"Det här tillfället kräver ännu mer union. Och mer union kräver mer integration. Och mer integration kräver mer demokrati. I Europa måste vi acceptera att vi sitter i samma båt." "Vi måste fullfärdiga den ekonomiska och monetära unionen. Vi måste skapa en bankunion och en skatteunion", fortsatte Barroso.


En skatteunion skulle göra oss helt ansvariga för skulderna i de länder som redan fallit under linjen för att de kan rädda sig själva. Barroso vill ju även rädda sitt eget land så därför är det ju inte konstigt att han gärna skjuter över mer ansvar till andra som då blir tvingade att rädda dem.

"När bankerna blev internationella fortsatte reglerna och lagstiftningen att vara nationella. I slutändan blev det skattebetalarna som fick betala, motiverade han bland annat sitt förslag om att ge Europeiska centralbanken (ECB) ett utökat mandat att övervaka tusentals europeiska banker, både i och utanför eurozonen. "Övervakningen måste ske överallt, eftersom riskerna kan dyka upp överallt."

Barroso har rätt i att skattebetalarna får betala, men i hans förslag så kommer vi få betala än mer. Både ekonomiskt och i fråntagna rättigheter och minskad demokrati för att ledarna inom EU skall kunna genomföra vilka reformer, åtgärder som de vill utan att detta skulle saktas ned av en demokratisk process.

Samtidigt hävdade han att en utökad politisk union kommer att behövas för att få de ekonomiska unionerna att fungera. "Vi kan inte fortsätta lösa europeiska problem med nationella lösningar. Vi måste ta beslut nu, med en politisk union hägrande vid horisonten", sade Barroso. "Vi måste röra oss mot en federation av nationella stater. Det är vad som måste vägleda vårt arbete."


EU-kommissionens ordförande beskriver dagens situation som en kris, såväl ekonomiskt som politiskt och socialt, och skyller utvecklingen på såväl "oansvarigt agerande i finanssektorn" som uteblivna politiska beslut.

Jag tycker därför hela den här riktningen känns olustig, och i slutändan när den politiska unionen är ett faktum kommer det att vara försent för oss medborgare att påverka vad som händer. 



De kommer antagligen att göra stora genomgripande förändringar i fördraget utan att folkomrösta i de respektive länderna, de kommer alltså att "köra över oss" i den här enormt stora frågan om vi vill vara med. Antagligen vill länder som ännu inte är drabbade av krisen ta på sig hela ansvaret för de övriga varför dessa inte kan riskera att rösta nej till ett sådant förslag.

 Den tyska författningsdomstolen skulle också ta ställning till om den europeiska krisfonden ESM är förenlig med tyska grundlagar. Ett nej skulle kunna sätta rejäla käppar i hjulet för arbetet med att stötta upp eurosamarbetet.

Förhoppningsvis inser de att ESM krisfonden är stick i stäv gentemot allt som beslutats om förut.



Det är helt uteslutet att Spanien ber om ett räddningspaket för hela landet, enligt Spaniens premiärminister Mariano Rajoy. Däremot kan det bli aktuellt att regeringen i Madrid ber om hjälp med stödköp av obligationer från Europeiska centralbanken (ECB), så att räntorna på landets obligationslån går ned.

Helt uteslutet, ändå kommer det att ske. Politiker gör vanligtvis den motsatta saken till det som de egentligen säger.

"Förutom tillväxt är det enda alternativ jag överväger att använda den mekanism som centralbanken har aviserat", sade Rajoy till den finländska tidningen Helsingin Sanomat i en intervju. Barroso konstaterade också att ett nytt fördrag kommer att krävas för att ytterligare bredda unionen, i stället för det nuvarande Lissabonfördraget. "En djupgående och verklig ekonomisk och monetär union kan dras igång under det nuvarande fördraget", men kan bara genomföras under ett nytt. Kommissionsordföranden tryckte hårt på att demokrati och europeiska värderingar måste ligga till grund för debatten kring en utökning.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/just-nu-barroso-om-den-ekonomiska-krisen

Fast egentligen kommer de köra över medborgarna i samtliga länder, för det är de nya europeiska värderingarna som kommer, inte en demokrati längre, utom på papperet utan i själva verket, en kommande diktatur.

"Europa kan inte vara teknokratiskt, byråkratiskt eller ens diplomatiskt. Europa måste vara demokratiskt".
http://www.di.se/artiklar/2012/9/12/barroso-ett-avgorande-tillfalle/

Byråkrati är ett nödvändigt ont för demokrati, utan att ha olika procedurer för hur saker genomförs, kan de som styr ta godtyckliga beslut på godtyckliga grunder. Diplomatin är tydligen även på väg ut om man skall tro Barroso, för kanske behöver vi inte längre goda relationer med Kina, USA eller Ryssland, utan det blir ett kommande storkrig kring mellanöstern, Iran och Syrien.

Demokrati är därför så vitt jag kan bedöma det nya ordet för Diktatur.

onsdag 12 september 2012

Revolution...

Nu kommer en ny lovande Tv-serie ifrån bland annat producent, JJ Abrams m.fl. Han är känd ifrån diverse sci-fi serier som "Alias" "Lost" och "Fringe".


Eller se trailern direkt på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=JwfCRAtkYEI

Vår hela värld är uppbyggd kring elektriciteten...vad händer om den en dag bara stängs av? Gillar man efter-katastrofen och dystopiska världar och sci-fi kanske detta kan vara något.

"Our entire way of life depends on electricity. So what would happen if it just stopped working? Well, one day, like a switch turned off, the world is suddenly thrust back into the dark ages. Planes fall from the sky, hospitals shut down, and communication is impossible. And without any modern technology, who can tell us why? Now, 15 years later, life is back to what it once was long before the industrial revolution: families living in quiet cul-de-sacs, and when the sun goes down lanterns and candles are lit. Life is slower and sweeter. Or is it? On the fringes of small farming communities, danger lurks. And a young woman's life is dramatically changed when a local militia arrives and kills her father, who mysteriously - and unbeknownst to her - had something to do with the blackout. This brutal encounter sets her and two unlikely companions off on a daring coming-of-age journey to find answers about the past in the hopes of reclaiming the future. "http://www.imdb.com/title/tt2070791/



NBC har lite reklam för den även på sin hemsida, http://www.nbc.com/revolution/
"After 15 years of darkness, an unlikely group sets out to save the world."

Den får en första del av en säsong med 6 avsnitt så förhoppningsvis är den även bra nog för att få en hel säsong efter det. Själv kan jag aldrig få nog av sfi-fi serier det är lite av en hobby jag har. Detta är därför något jag ser fram emot att se om det kan vara något. Men mycket av det som JJ Abrams har gjort har ju varit bra, så bara att han är med i produktionen gör det hela till ett lovande projekt.

Ekosystemtjänster...

Ekosystemtjänster är de funktioner hos ekosystem som på något sätt gynnar människan, det vill säga upprätthåller eller förbättrar människans välmående. Det är tjänster vi får "gratis" av naturen som till exempel vattenrening via våtmarker eller musslor, naturliga skadedjursbekämpare och att bördig jord bildas. Skogen som även binder koldioxid, exemplen är många.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ekosystemtj%C3%A4nster

På senare tid har man mer och mer börjat räkna ekonomiskt på detta vad en ekosystemtjänst kan vara värd i kronor och ören och då får man en bättre bild av varför det är värt att spara biologisk mångfald och bevara naturen omkring oss.


En del anser att det är oetiskt att se naturen som något som är till för att stödja människan, medan de som förespråkar modellen menar på att om vi ser naturen som något separat som skall sparas för sin egen skull så kommer detta att ske endast i isolerade tillfällen, att se naturen som något människan behöver och värdera denna därefter kan vara enda sättet som vi tar hänsyn till miljön omkring oss.

Hos naturskyddsföreningen finns skrifter som stöd till kommuner som vill räkna ut vad värdet är på ekosystemtjänster i deras närmiljö. 

Ekosystemtjänster är de tjänster som ekosystemen förser oss med, dvs den nytta människor har direkt eller indirekt av ekosystemfunktioner. Ekosystemtjänster upprätthåller och förbättrar människans levnadsvillkor och är många gånger en förutsättning för vår överlevnad. Ekosystemtjänster, eftersom naturen "alltid" har funnits där för oss, så är de gratis och tas därför ofta för givet. http://nyfikengron.com/tjanster/ekosystemtjanster

Det finns fyra olika sorters ekosystemtjänster:

- Reglerande funktioner: Skydd mot skadlig kosmisk strålning (UV), reglering av atmosfärens kemiska sammansättning, koldioxidupptag, reglering av sediment osv.
- Bärande funktioner: Ger utrymme/underlag för mänsklig bebyggelse och bosättningar, jordbruk och vattenbruk, energiomvandling osv.
- Produktionsfunktioner: Syre, vatten, mat och näringsrika drycker, osv.
- Informationsfunktioner: Estetiska upplevelser, andlig och religiös information, historisk information (arvsvärde) osv.

Även vår regering har upptäckt värdet av att försöka värdera dessa ekosystemtjänster och lämnade i uppdrag till naturvårdsverket att sammanställa detta under året. 

"Regeringen uppdrar åt Naturvårdsverket att sammanställa information om viktiga ekosystem och ekosystemtjänster i Sverige samt identifiera faktorer som påverkar deras vidmakthållande. Uppdraget ska utföras i samråd med Havs- och vattenmyndigheten samt efter samråd med Sveriges geologiska undersökning, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Lantmäteriet, Trafikverket, Boverket och Sveriges lantbruksuniversitet.

Naturvårdsverket ska senast den 31 maj 2012 lämna en delredovisning som beskriver myndigheternas ansats och preliminära resultat och senast den 31 oktober 2012 lämna en slutredovisning till Regeringskansliet (Miljödepartementet) .


Det betyder att vi under slutet av det här året kanske kan ta del av preliminära resultat över vad vår närmiljö kan tänkas vara värd.


Ett mycket gott exempel från idag är här på bilden ifrån Kristianstad, där man bevarat våtmarker utanför staden då dessa fungerar som betesmark för naturkött, som en "tvättsvamp" som kan suga upp stigande vattenflöden och förhindra översvämning inne i staden, och som också renar vatten på ett naturligt sätt när vattnet passerar dessa våtmarker. Här är man medveten om värdet av detta, och har valt att bevara den naturliga miljön omkring och utanför staden.

Jag tycker det är ett otroligt spännande tankesätt och förhoppningsvis är det fler som utvecklar detta koncept som ursprungligen kom via ett internationellt forskningsprogram som stöddes av FN, nämligen "Millenium Ecosystem Assessment 2001-2005"Systemet för att räkna på naturens värde kallas TEEB eller The Economics of Ecosystem and Biodiversity om ni vill söka på mer information omkring detta.

Jag tror absolut detta är ett tänkande vi måste utveckla till framtiden, då vi allt för länge levt som att vi ej behöver naturen, medan vi snart kommer till den punkt där det kommer visa sig hur beroende av vår natur vi faktiskt är. 

tisdag 11 september 2012

Emporia slår snart upp portarna...

Den 25:e oktober slår Skandinaviens största köpcentrum upp portarna. Med 200 butiker+ under samma tak skall man locka till shopping i världsklass. Frågan är om kundunderlaget kommer räcka till, eller om detta kommer bli ännu ett jättekomplex med mängder av tomma butiker som gapar med tomma lokaler.


Men än så länge ser det ju spännande ut, tidningen Sydsvenskan har varit där och filmat lite vilket går att beskåda här: http://www.sydsvenskan.se/webb-tv/webb-tv-malmo/tv--folj-med-in-pa-emporia--

"Emporia består av fyra våningar, fem olika torg, parkeringshus och parkeringsplatser i direkt anslutning samt en grön park på taket för rekreation och annorlunda upplevelser. Varje våningsplan kommer att ha sin egen stil och totalt ska Emporia erbjuda ett komplett utbud av shopping inom mode, sport, inredning, hälsa och mat. Här planeras för drygt 200 butiker, från stora internationella klädkedjor till mindre butiker med exklusiva varumärken samt för ett 30-tal restauranger och kaféer. Emporia kommer också rymma plats dagligvaruhandel, banker, apotek och andra serviceverksamheter."


Bygget som alltså kostat mer än 2 miljarder att bygga, har alltså en del vinstalstrande att göra nu då så att man tjänar in byggkostnaderna men samtidigt håller affärskomplexet levande. I Stadsdelen Hyllie bor 10% i villa och resten i bostadsrätter och hyresrätter. 3 minuter från Triangeln och 6 minuter från Malmö C så är det ändå nära för de som vill ta sig hit. Men tidigare Entré Malmö som nyetablerat köpcentrum hade mycket stora svårigheter att få folket att hitta dit, då de hade konsumtionsvanor som de inte ville ändra i första taget. Så nu är det alltså upp till det här köpcentret till att visa att det är möjligt bygga ut nya stadsdelar och att få folket att hitta dit enligt devisen "build it and they will come".

Själv tror jag absolut att nästa gång jag är i Malmö så ska jag nog ta mig hit för att titta på jättebygget, samtidigt har jag själv aldrig haft någon större glädje av jätteshopping center då utbudet helt enkelt blir för stort och i slutändan brukar det bli så att jag bara går och tittar och inte köper något. 

I dessa stora shoppingkomplex kan man aldrig vara säker på att det inte finns bättre varor och erbjudanden bara ett par butiker längre bort, och överblicken för en själv som konsument blir därför väldigt svår.

"Intressant" lunchsällskap sökes...

De som läst min blogg vet kanske att jag gillar alla möjliga ämnen kring ekonomi, samhälle, ideologi, eller även film och böcker. Jag jobbar inne i Luleå Centrum och har just -DU- tid någon gång och tänker att vi bör styra upp lunchpratet så kommer jag gärna och babblar en stund om livet, universum och allting. Kanske bor du i Luleåområdet, kanske passerar du bara förbi.

Man skall inte vara rädd för att träffa nya människor, och tycker du det skulle vara roligt så skicka ett mail bara till rymdis@hotmail.com så styr vi upp någon dag som det passar.


Själv känner jag att det är mörkt, blött och kanske en eländig årstid för Luleå, man känner sig inspirationslös, men jag tror också på att träffar man nya människor och får nya intryck så brukar man samtidigt få mer energi och det finns alltid mycket att lära av att träffa dem som man normalt sett kanske inte umgås med.

Så för mig skulle det därför vara jättekul. Hör av dig!:)