Vanliga logiska missuppfattningar?

Större bild finns på:  https://s3.amazonaws.com/yourlogicalfallacyis/pdf/LogicalFallaciesInfographic_A3.pdf
eller http://yourlogicalfallacyis.com/poster.

Men det är ju något att fundera på till nästa diskussion som man hamnar i..

Förklaring till den här bilden finns också på http://www.logicalfallacies.info/ som diskuterar alla varianter av logiska fel man ofta gör misstaget att hamna i.


Vanliga fel i ett resonemang

Det viktigaste i en diskussion är förmågan att identifiera logiska fel i de andras argument. Men även att försöka undvika dem i sina egna argument. Detta är en både värdefull och alltmer sällsynt förmåga. Vilseledande resonemang håller oss från att känna till sanningen, och oförmåga att tänka kritiskt gör oss sårbara för manipulation av fackmän som är skickliga inom området retorik. 

Vad är en logisk felaktighet?

En logisk vanföreställning är grovt sett, ett felresonemang. När någon tar ställning, eller försöker att övertala någon annan att ta ställning, baserad på en dåligt underbyggt resonemang så begår de ett misstag. Vissa logiska felresonemang är vanligare än andra. När människor talar om logiska slutsatser som blivit fel, innebär ofta att hänvisa till en samling av välkända fel i resonemang, snarare än att villfarelser som även dessa förekommer i stor utsträckning hos den enskilde. En så kallad förutfattad mening.

Formella deduktionsfel:

Filosofer skiljer mellan två typer av argument: deduktiva och induktiva. För varje typ av argument, så finns det en annan förståelse för vad som räknas som en vanföreställning. Ett deduktivt argument skall vara vattentätt. För att ett deduktivt argument ska vara bra (för att vara "giltigt") måste det vara helt omöjligt för båda sidor att vara sanna och för dess slutsats att vara falsk. Med en bra deduktivt argument, så är sanningen av delarna att slutsatsen är sann.

Det klassiska exemplet på ett deduktivt giltigt argument är:

(1) Alla män är dödliga.
(2) Sokrates är en man.
Därför:
(3) Sokrates är dödlig.

Det är helt enkelt inte möjligt att både (1) och (2) är sanna och (3) är falsk, så detta argument är deduktivt giltigt.

Varje deduktivt argument som inte uppfyller denna (mycket höga) standard begår ett logiskt fel, och kan då vara tekniskt vilseledande. Detta inkluderar många argument som vi normalt skulle acceptera som goda argument, argument som gör sina slutsatser mycket sannolik, men inte helt sann. Argument av detta slag, argument som alltså inte är deduktivt giltiga, kan sägas vara att begå ett formellt deduktionsfel. Ofta hamnar man i induktiva argument istället.

Induktiva argument behöver inte vara lika väl underbyggda som deduktiva argument för att vara bra argument. Bra induktiva argument stödjer sina slutsatser, men även om deras delar är sanna så skapar de inte med 100% säkerhet en sann slutsats. Även ett bra induktivt argument med sanna delar kan ha en felaktig slutsats, att argumentet är bra och att dess delar är sanna bara konstaterar att dess slutsats förmodligen är sant. Alla induktiva argument, även bra sådana, är därför deduktivt ogiltiga, och så "vilseledande" i strikt mening. 

Delarna i ett induktivt argument är inte avsedda att medföra sanningen om argumentets slutsats, så även det bästa induktiva argument faller ifrån deduktiv giltighet.

Eftersom alla induktiva argument är tekniskt ogiltiga, är det en annorlunda terminologi för att skilja bra och dåliga induktiva argument än vad som används för att särskilja goda och dåliga deduktiva argument (annars skulle induktiva argument automatiskt få ettiketten "ogiltiga" vilket de alltså inte behöver vara). De termer som oftast används för att särskilja goda och dåliga induktiva argument är "stark" och "svag".

Ett exempel på en stark induktivt argument är:

(1) Varje dag hittills har tyngdlagen gällt.
Därför:
(2) Tyngdlagen kommer att gälla även imorgon.

Argument som inte uppfyller de krav som ställs på induktiva argument kommer att leda till fel slutsatser utöver formella villfarelser eller vanföreställningar. Det är dessa "informella fel på slutsatsen" som oftast beskrivs av riktlinjer för det goda tänkandet, och som är det primära målet för att tänka kritiskt.

Logiska och faktiska fel

Argument består av delar och slutsatser. Argument som innehåller dåliga slutsatser, det vill säga slutsatser som bygger på delar som inte ger tillräckligt stöd till slutsatsen så kan man säga att det är ett vilseledande resonemang. Vad som är mindre klart är om argument som innehåller falska premisser men som i övrigt är bra bör kallas vilseledande. Om man har en vanföreställning som ger resonemangsfel så är inte meningen att vara vilseledande, utan deras resonemang, deras logik, är sund. Emellertid är många av de traditionella vanföreställningarna av just denna typ. Det är därför bäst att definiera vanföreställning på ett sätt som inkluderar dem, man kan därför kalla det för villfarelser i en vid bemärkelse.

När det har beslutats vad som räknas som en logiskt felresonemang, kvarstår frågan om hur de olika vanföreställningar ska kategoriseras. Den vanligaste klassificeringen av olika villfarelser som grupper av människor har som handlar om relevans, tvetydighet, och presumtion eller förutfattade meningar. Argument som baserar sig på dessa villfarelser förlitar sig ofta på delar, som inte är relevanta för slutsatsen. 

Argument som ger tvetydighet eller att man manipulerar språket i vilseledande sätt. Argument som ger villfarelser genom att de förutfattade meningarna som personen har, presumtionen kanske innehåller falska premisser, och så därför går det inte att fastställa deras slutsats. Vissa vanföreställningar och villfarelser är svåra att placera i någon kategori, medan andra tillhör två eller tre. 

Ett vanligt argumentationssätt är att säga: "Ingen sann skotte skulle..." bygger exempelvis på en sådan vanföreställning, till exempel, det kan klassificeras antingen som en villfarelse eller vanföreställning, eller kanske som en tvetydighet att man medvetet försöker argumentera för något (ett försök att byta definitionen av "Skotten"). Det finns också många andra varianter på argumentationsteknik, där man vädjar till personen med olika påföljder på sitt förslag som inte alls behöver vara en naturlig följd av skeendet. Om vi inte gör x så kommer y att inträffa. Man vädjar till att olika konsekvenser kommer att hända. Men också att man vänder sig till olika grupper, de fattiga, de rika. Man tror att något är sant för att ens mamma har berättat det. Det finns många varianter på luckor i resonemangen. Läs gärna mer på http://www.logicalfallacies.info/.

Vi ser detta väldigt ofta, inom politiken kanske främst. Men vi måste själva försöka förstå vårt egna resonemang och varför vi har den ståndpunkt vi har. Omtolkar vi olika bevis vi får höra för att passa vår egen förutbestämda slutsats eller fattar vi vår slutsats på grundval av bevis?