Det finns inga andra alternativ till det låsta politiska läget. Vi måste våga ta diskussionerna ännu en gång, runt våra fikabord. På jobbet, hos vänner och bekanta eller på möten i föreningslivet. Enda vägen framåt till demokrati är att människor pratar med varandra och i ett låst läge duger det inte att säga att "vi måste värna om våra väljare" och därmed vägra samarbeta.
Om inget parti kan regera på egen hand så kan inte blocken sitta i var sitt hörn och säga "vi ska bara föra den politik våra väljare har valt oss till" likt alliansen gör. Problemet med denna sandlådepolitik är att om svenska folket har röstat och gett båda blocken ungefär likvärdigt med röster så är genomsnittet en mittenpolitik. Man måste alltså som parti gå in och titta på enskilda frågor och se vilka frågor är mina väljares främsta viktigaste frågor och sedan kompromissa om allt som går att kompromissa omkring. Hur länge har de tänkt fortsätta så här?
Den enda vettiga politikern just nu är Stefan Löfvén eftersom att han är den enda som frågar de andra partierna om att hitta kompromisser. De blå allianspartierna och särskilt Annie Lööf (eftersom hon för hela alliansens talan) verkar inte kunna tänka alls utan bara fortsätta slå huvudet i väggen fast det alltså inte leder framåt. FP och C är särskilt rigida och det förebådar egentligen bara slutet för dessa partier som efter nästa val förmodligen försvinner under 4% spärren och ut ur historien. Det är så det brukar gå när man inte längre har någon anpassningsförmåga. Det är en del av evolutionen. Anpassas, eller försvinna.
Så nyval är enda vägen framåt och jag hoppas att Löfvén ser att (S) har trogna väljare och nyväljarna som röstade på SD är svajiga och kan lika gärna göra andra val i ett nyval. Kanske leder det till att både S och M får tillbaka röster vid ett nyval och det ger ett mycket bättre läge för de kommande åren under denna mandatperiod.
Då spelar det ingen roll att ett nyval kommer att kosta 250 miljoner eller en kvarts miljard. Friheten har inget pris!
En blog om:
Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.
Visar inlägg med etikett Samhälle. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Samhälle. Visa alla inlägg
onsdag 3 december 2014
Nyval...
Etiketter:
Ekonomi,
Klassamhälle,
Politik,
Politiker,
Regering,
Regeringskris,
Samhälle,
Sverige,
Välfärd
tisdag 11 november 2014
Eftersök med Missing People...
Som privatperson kan det ibland kännas som att det är svårt att veta hur man ska engagera sig om man vill bidra till samhället och sina medmänniskor. Missing People är dock en sådan organisation som gör det lätt för allmänhet att hjälpa till.
"Ludwig är 175 cm lång, väger ca 65-70 kg. Han har cendréfärgat halvkort tjockt hår och blå ögon.Ludwig var vid försvinnandet iklädd vita målarbyxor med svarta knäskydd, svart munkjacka, svart fodrad fristadsjacka i bävernylon, gymnastikskor samt en blå mössa med ett par bokstäver på.
Har du sett Ludwig eller har du information som kan leda till att han återfinns, ring polisen i Luleå på 114 14."
Jag var med på ett eftersök med Missing People nyligen, eftersom att det försvunnit en ung pojke, Ludwig, 20 år. Som man fortfarande inte vet var han försvann eller vad som hände. Han sågs på sin skola på Porsön, praktiska gymnasiet, på morgonen vid 9.00 tiden den 22:a oktober. Efter det är det osäkert om någon har sett honom.
Eftersök har gjorts tillsammans med Polis, Polishundar samt Missing People. Man har sökt av skolan redan på fredagen den vecka han försvann, sedan det närliggande porsöberget som är ett friluftsområde. Man har sökt kring gångvägar på porsöns område men när man inte gjorde några fynd efter Ludwig har man sedan utökat sökområdet och sökt av mjölkuddens promenadslinga vid vattnet och ända ned i vattenbrynet, samt på Örnnäset vid griftegården då Ludwigs mormor fanns begravd där. Man har även sökt ett stort område på Hertsön utifrån att något vittne uppgett att de eventuellt sett Ludwig på en buss ut mot Hertsön. Så Ludwig är verkligen eftersökt.
Har du sett Ludwig eller har du information som kan leda till att han återfinns, ring polisen i Luleå på 114 14."
Hur går eftersöken till:
- Om du som privatperson vill hjälpa Missing People att söka och finkamma områden så är steg 1 att skriva upp sig på deras lista. Skallgångsregister: http://missingpeople.se/skallgangsregister/
- Man anger vilket län man kan söka i och får därefter SMS när Missing People kallar till skallgång. Ofta kommer SMS samma dag eller som bäst kvällen dagen innan. Många eftersök är på vardagar/dagtid men ibland även på helger. Missing People finns även på Twitter eller Facebook så du kan även följa dem där och se när det blir eftersök. https://www.facebook.com/MPSweden
- Ingen föranmälan krävs! Om du kan hjälpa till dyker du bara upp på den samlingsplats som angetts i utskicket!
Vad behöver du:
- Varma kläder (gärna flera lager).
- Täta skor eller stövlar med varma sockar.
- Ta gärna med något ät och drickbart åt dig själv.
- Ficklampa kan vara bra att ta med eftersom det mörknar snabbt på kvällen.
Under skallgången går alla på en rad med armslängd avstånd till varandra. Sökledaren snitslar ytterkant av så långt i området man sökt och när man gått åt ett håll flyttar man linjen och följer den nya snitslingen. På det sättet har man finkammat området utan att missa en centimeter. Sökledaren har riktledare/sökassistenter som ser till att raden följs som en rak linje så att man inte missar något. Man behöver inte kunna något själv om eftersök eftersom att de är så erfarna och vana av att leda grupper som söker. Missing People står då med reflexvästar och om någon behöver låna ficklampor kan de låna ut sådana.
När man kommer till samlingsplatsen får man skriva upp sig på en lista och man anger namn och telefonnummer. Om måste gå hem tidigare än de andra prickar man av sig på listan innan man går hem så att de vet att alla har kommit tillbaka. Du är försäkrad under eftersök med Missing People och omfattas av deras försäkring.
Om man skulle göra något fynd så är det endast sökledaren med en assistent som ska gå fram och är det så att det är en kropp man hittat får övriga gå hem och endast sökledaren med assistent stannar kvar och väntar på polis.
Om man skulle göra något fynd så är det endast sökledaren med en assistent som ska gå fram och är det så att det är en kropp man hittat får övriga gå hem och endast sökledaren med assistent stannar kvar och väntar på polis.
Eftersöket är tyst och koncentrerat, det blir inte mycket småprat men utom lite före och efter. I övrigt känner jag en stor gemenskap med de andra, trots att vi inte pratar. Detta eftersom alla känner att de bidrar till något, att det är ett viktigt arbete som ska göras och att man måste arbeta fort eftersom att varje timme är viktig särskilt i början när någon just försvunnit och hoppet finns om att hitta personen vid liv.
Även om du kanske inte kan delta i eftersöken så ofta eftersom du har arbete, familj och annat i livet, så uppmanar jag ändå alla att skriva upp sig på Missing Peoples skallgångslista, samt följa dem exempelvis på Facebook.
Förr eller senare kanske du känner att det passar in och att du har tid och då är din tid väldigt värdefull! För de anhöriga som kan få hem sin försvunna anhöriga, så blir det ett avslut och de kan få börja sorgearbetet om det är så att det värsta ändå hänt att den saknade eftersökta hittas död.
Etiketter:
Bistånd,
Etik,
Missing People,
Samhälle,
Sverige
onsdag 5 november 2014
Last Week Tonight: Civil Forfeiture
Last Week Tonight med John Oliver är en ny favorit-tv-serie som jag rekommenderar. John Oliver som är känd tidigare från The Daily Show med Jon Stewart kör igenom förra veckans nyheter och viktigaste inslag från samhällsdebatten med humor och kärnfulla poänger.
Som John Oliver förklarar det så har USA frikostig tolkning av lagen när det kommer till polisens möjligheter att beslagta egendom ifrån privatpersoner som är misstänkta för ett brott. Brottet behöver inte bevisas utan egendomen kan beslagtas på lösa grunder. En ungdom som fortfarande bodde hemma hade 40$ värde av heroin på fickan. Polisen tolkade detta som att drogerna var avsedda för försäljning (trots den ringa mängden) och beslagtog därför föräldrarnas hus då detta ansågs möjliggöra droghanteringen.
Överklagan sker sedan till den åklagare som är ansvarig för det polisdistriktet, men det blir ingen rättegång med domare i domstol. Föräldrarna i fallet ovan fick inte tillbaka sin bostad. Rättssäkerheten är svag och även i det fall när polisen själva erkänner att pengar de omhändertagit går till inköp av leksaker, isrinksmaskin, marguerita drinks maskiner och annat så sker inga åtgärder för att rätta till detta i systemet...
Underhållande, lärorikt och ett välkommet avbrott i vardagstristressen. Samtidigt är det skönt att man är till viss del distanserad ifrån en del av nyheterna, för om vi hade det så illa som i USA med att staten tar civila tillgångar. Så skulle man nog inte skratta längre.
Som John Oliver förklarar det så har USA frikostig tolkning av lagen när det kommer till polisens möjligheter att beslagta egendom ifrån privatpersoner som är misstänkta för ett brott. Brottet behöver inte bevisas utan egendomen kan beslagtas på lösa grunder. En ungdom som fortfarande bodde hemma hade 40$ värde av heroin på fickan. Polisen tolkade detta som att drogerna var avsedda för försäljning (trots den ringa mängden) och beslagtog därför föräldrarnas hus då detta ansågs möjliggöra droghanteringen.
Överklagan sker sedan till den åklagare som är ansvarig för det polisdistriktet, men det blir ingen rättegång med domare i domstol. Föräldrarna i fallet ovan fick inte tillbaka sin bostad. Rättssäkerheten är svag och även i det fall när polisen själva erkänner att pengar de omhändertagit går till inköp av leksaker, isrinksmaskin, marguerita drinks maskiner och annat så sker inga åtgärder för att rätta till detta i systemet...
Underhållande, lärorikt och ett välkommet avbrott i vardagstristressen. Samtidigt är det skönt att man är till viss del distanserad ifrån en del av nyheterna, för om vi hade det så illa som i USA med att staten tar civila tillgångar. Så skulle man nog inte skratta längre.
Etiketter:
Ekonomi,
Humor,
John Oliver,
Jon Stewart,
Last Week Tonight,
Misc,
Samhälle,
The Daily Show,
USA
onsdag 1 oktober 2014
Kamedorapporter...
Jag fick slut på saker att läsa tillfälligt så i mitt sökande efter ett nytt intressant område snubblande jag över socialstyrelsens Kamedo-rapporter.
Krishantering är ett spännande område eftersom att kriser påverkar både individen utifrån psykologiska och sociala perspektiv och också hur hela samhällen påverkas. Det är intressant att läsa om olika kriser och se vilka lärdomar vi också kan ta till oss i Sverige om hur man hanterat kriser både inom riket och utomlands. Kamedo rapporterna täcker en mängd olika typer av kriser och därför är ingen rapport lik den andra.
Kamedo rapport nr 59 Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986
Kamedo rapport nr 60 - Branden på Scandinavian Star 1990
Kamedo rapport nr 68 Estoniakatastrofen 1994
Kamedo rapport nr 69. Ebola utbrottet i Zaire, 1995.
Kamedo rapport nr 74 Isstormen i östra Kanada 1998
Kamedo rapport nr 75 Brandkatastrofen i Göteborg 1998
Kamedo rapport nr 83 EU toppmötet i Göteborg 2001
Kamedo rapport nr 90 Terrorattackerna i Madrid 2004
Kamedo rapport nr 91 Flodvågskatastrofen i Asien 2004
Kamedo rapport nr 97 Bombattentat i Oslo och skjutningarna på Utöya 2011
Mycket intressant, läsvärt och tänkvärt om hur samhället kan bli bättre på att bemöta både individer och samhällen i kris. Det finns naturligtvis fler än dessa på socialstyrelsens hemsida.
Tillsammans bygger vi bättre samhällen!
Tillsammans bygger vi bättre samhällen!
Etiketter:
Kamedo,
Kris,
Krishantering,
Samhälle,
Socialstyrelsen,
Sverige
onsdag 30 juli 2014
Norrbyskär: Ordningsregler från 1894...
Norrbyskär är en ort på ögruppen Norrbyskären utanför Hörnefors i den lilla del av Umeå kommun som ligger i landskapet Ångermanland och i Västerbottens län. Där startade Mo och Domsjös VD Frans Kempe år 1895 ett ångdrivet sågverk, en s.k. ångsåg. Samtidigt anlade han något av ett för den tiden genomtänkt mönstersamhälle för arbetarna. Sågverksanläggningen lades ned 1952.
För att få anställning på Norrbyskär var man tvungen att ha två rekommendationsbrev. Det var högre krav än annorstädes i Sverige, att få en anställning här. Man hade höga krav för att få de bästa arbetarna. Samtidigt hade de många fördelar för att komma och bo här. En fördel var att man väldigt tidigt hade moderniserat kök och elektricitet på ön. Samt att samhället i sig också var så väldigt välordnat.
Norrbyskär är fortfarande en idyll och pärla i svensk historia och väl värd ett besök om ni kommer er norröver. Min släkt kommer också delvis ifrån Norrbyskär, så en gren av släkten har fortfarande stuga på ön.
Dessa ordningsregler ifrån 1894 tycker jag säger mycket om hur livet var på ön.
Ordningsregler.
1. Hvar och en som å Norrbyskären eller Kylörn fått sig bostadslägenhet upplåten, äfvensom andra personer, som på dessa ställen vistas, skola iakttaga snygghet, samt så väl inom som utom hus hålla rent och städadt inom sina områden.
2. Sopor och annat afskräde få icke utkastas annorstädes än på dertill anvissade ställen, äfvenså disk- och skurvatten samt urinkärl.
3. Elden skall sorgfälligt vårdas och må ingen lemna sin bostad utan tillsyn, förr än uppgjord eld är utbrunnen eller ock släckt. Bart ljus få ej begagnas vare sig utanför bostaden eller i uthusen vid påföljd af laga ansvar.
4. Främmande personer få icke utan förvaltningens tillstånd inhysas.
5. Ingen eger rätt utan förvaltningens medgifvande upplåta sin bostad till dansnöjen, möten eller sammanträden.
6. Vid brunnarna eller deras närhet får ingen som helst orenlighet ega rum, ej heller få kärl eller ämbar därstädes tömmas eller rengöras.
7. Köken få icke användas till sof-rum utan i de fall då endast ungkarlar vistas uti de samma och ingen matlagning eger rum.
8. Det åligger bostadsinnehafvare att jemte sin familj lefva stillsamt och ej störa sina grannar, äfvenså att noga tillse det barn eller äldre personer ej stada eller nertrampa gräsmattor och planteringar.
9. Strängt förbjudes hvar och en att å Skärens område fälla eller qvista vare sig barr eller löfträd.
10. All jagt å Bolagets områden är strängt förbjuden.
11. Ingen får hafva hundar och grisar.
12. Bostadsinnehafvare göres ansvarig för alla skador å målning, tapeter och fönster i sin lägenhet vållande genom vårdslöshet.
13. Assuranssprutorna få på inga villkor begagnas annat än till eldsläckning och åligger den person inom hvars lägenhet sådan finnes att väl vårda den samma samt tillse att den ständigt är fyld med vatten.
14. Till vedbrand får ej tagas skadligt virke. Vedhemtning skall alltid ega rum under arbetstiden och vid full dager, samt efter anhållen tillåtelse eller anvisning.
15. Anmälning till bakning, mangling och tvättning bör ske hos den i bagarstugan boende person, hvilken blifvit utsedd att antackna anmälningarna.
16. Det åligger hvar och en att noga hörsamma ordningsmannens befallningar rörande denna ordningsstadga.
17. Anmärkningar och klagomål öfver ordningsmannen anmäles å kontoret.
18. Ett exemplar af denna ordningsstadga skall finnas i hvarje bostadslägenhet.
Öfverträdelser mot dessa ordningsregler straffas med varning och afsked.
Norrbyskärs kontor i Oktober 1894.
För att få anställning på Norrbyskär var man tvungen att ha två rekommendationsbrev. Det var högre krav än annorstädes i Sverige, att få en anställning här. Man hade höga krav för att få de bästa arbetarna. Samtidigt hade de många fördelar för att komma och bo här. En fördel var att man väldigt tidigt hade moderniserat kök och elektricitet på ön. Samt att samhället i sig också var så väldigt välordnat.
Norrbyskär är fortfarande en idyll och pärla i svensk historia och väl värd ett besök om ni kommer er norröver. Min släkt kommer också delvis ifrån Norrbyskär, så en gren av släkten har fortfarande stuga på ön.
Dessa ordningsregler ifrån 1894 tycker jag säger mycket om hur livet var på ön.
Ordningsregler.
1. Hvar och en som å Norrbyskären eller Kylörn fått sig bostadslägenhet upplåten, äfvensom andra personer, som på dessa ställen vistas, skola iakttaga snygghet, samt så väl inom som utom hus hålla rent och städadt inom sina områden.
2. Sopor och annat afskräde få icke utkastas annorstädes än på dertill anvissade ställen, äfvenså disk- och skurvatten samt urinkärl.
3. Elden skall sorgfälligt vårdas och må ingen lemna sin bostad utan tillsyn, förr än uppgjord eld är utbrunnen eller ock släckt. Bart ljus få ej begagnas vare sig utanför bostaden eller i uthusen vid påföljd af laga ansvar.
4. Främmande personer få icke utan förvaltningens tillstånd inhysas.
5. Ingen eger rätt utan förvaltningens medgifvande upplåta sin bostad till dansnöjen, möten eller sammanträden.
6. Vid brunnarna eller deras närhet får ingen som helst orenlighet ega rum, ej heller få kärl eller ämbar därstädes tömmas eller rengöras.
7. Köken få icke användas till sof-rum utan i de fall då endast ungkarlar vistas uti de samma och ingen matlagning eger rum.
8. Det åligger bostadsinnehafvare att jemte sin familj lefva stillsamt och ej störa sina grannar, äfvenså att noga tillse det barn eller äldre personer ej stada eller nertrampa gräsmattor och planteringar.
9. Strängt förbjudes hvar och en att å Skärens område fälla eller qvista vare sig barr eller löfträd.
10. All jagt å Bolagets områden är strängt förbjuden.
11. Ingen får hafva hundar och grisar.
12. Bostadsinnehafvare göres ansvarig för alla skador å målning, tapeter och fönster i sin lägenhet vållande genom vårdslöshet.
13. Assuranssprutorna få på inga villkor begagnas annat än till eldsläckning och åligger den person inom hvars lägenhet sådan finnes att väl vårda den samma samt tillse att den ständigt är fyld med vatten.
14. Till vedbrand får ej tagas skadligt virke. Vedhemtning skall alltid ega rum under arbetstiden och vid full dager, samt efter anhållen tillåtelse eller anvisning.
15. Anmälning till bakning, mangling och tvättning bör ske hos den i bagarstugan boende person, hvilken blifvit utsedd att antackna anmälningarna.
16. Det åligger hvar och en att noga hörsamma ordningsmannens befallningar rörande denna ordningsstadga.
17. Anmärkningar och klagomål öfver ordningsmannen anmäles å kontoret.
18. Ett exemplar af denna ordningsstadga skall finnas i hvarje bostadslägenhet.
Öfverträdelser mot dessa ordningsregler straffas med varning och afsked.
Norrbyskärs kontor i Oktober 1894.
onsdag 23 juli 2014
Det är dags för världen att lösa situationen i Israel/Palestina...
Judarna kan mycket väl vara 'Guds utvalda folk' som Bibeln säger, utan att det ger dem absolut rätt att bete sig hur de vill, gentemot Palestinierna. Organisationen Hamas heller vill inte ha krig i första hand även om de ofta framställs som enbart en terrororganisation. De vill ha tillbaka sitt land (Palestina) som FN gav bort hälften av till Judarna som invandrat till Palestina, efter andra världskriget. Fast Palestiniernas befolkning då var ca. 70% i området så fick Judarna 52% av landområdet. Krig utbröt nära ögonblickligen och resten är, som många verkar tycka. Historia. Men samtidigt påverkar bakgrunden hela tiden nuet.
Omedelbart efter kriget tar FN beslut, i resolution 242, att ingen mark får vinnas genom krig. Därmed stadfästs att Israels ockupation av Västbanken och Sinai, är olaglig. Även om Gaza idag inte är ockuperat väl blockerat)
- 1993 accepterade PLO en tvåstatslösning utifrån 1967 års gränser. PLO erkänner Israels rätt att existera. (Osloavtalet) Israel å sin sida erkände PLO som överhöghet över den Palestinska Myndigheten och dess arbete att organisera val och styre i Gaza och på Västbanken. Israel erkände dock inte Palestina som stat. Hamas däremot, erkänner inte Israel.
Klicka på bilden för en större bild av vilka länder i världen som godkänt Palestina som en stat, sedan tidigare!
Man kan argumentera för att en omvärld (FN och Världssamfundet) inte plötsligt kan besluta att ge bort mark i ett område som de inte äger. Där det redan finns befintlig befolkning. Dessutom till en tydlig snedfördelning av landmassan mellan de två folkslag som fanns på platsen. Det kom av omvärldens dåliga samvete efter andra världskriget. Detta gjorde att dagen efter staten Israel utropats så blev det alltså krig. I detta krig tog Israel ytterligare 21 % av landmassan för att ha totalt 73% av marken.
Mer bakgrund om konflikten: http://www.globalis.se/Konflikter/Palestina
Även samtliga omkringliggande arabländer har varit missnöjda med den här lösningen som konstruerades av Väst, ifrån dag ett. Därav att nästan alla arabiska länder har ett horn i sidan till Israel. Israel har dock stödet ifrån USA och har därmed haft tillgång till kärnvapen och idag har de så bra militärstyrka att inget annat land vill ha en konflikt med det. Det dåliga samvetet ifrån omvärlden efter andra världskriget har gjort att omvärlden fortsatt att hålla tyst efter 1948 då Palestinierna hade flytt, och de som var kvar var undanträngda på små landremsor (Gazaremsan och Västbanken).
Israel accepterade inte ens att Palestinierna fick vara på Västbanken som Israel hade ockuperat utan de gjorde olagliga folkomflyttningar för att fortsätta tränga ut Palestinierna även från denna landremsa. Fjärde Genevèkonventionens artikel 49 förbjuder en ockupationsmakt att förflytta sin egen befolkning till ockuperat territorium. Israel har alltså också brutit mot internationella överenskommelser. Från Naqba år 1948 till 1967 var området en del av Jordanien, som sedan 1988 avsagt sig alla rättigheter till området till förmån för det palestinska folket. Jordanien gav alltså en bit mark till Palestinierna men inte ens denna landbit ska Palestinierna alltså få ha ifred, för Israelerna.
Palestinierna behöver få en egen landmassa de kan kalla sin egen och få vara en egen erkänd stat. Nedan, deras flagga.
Israelerna som i det här läget har övertaget på alla sätt, militärt, ekonomiskt, socialt, behöver göra STORA eftergifter. Ge tillbaka land till Palestinierna så att dessa båda stridande parter kan upprätta en tvåstatslösning i området. Men eftersom Israel aldrig kommer gå med på att lämna åter landområden kan jag inte se att Hamas någonsin kommer sluta med sin kamp. De är i ett låst läge!
Andra viktiga händelser:
- 1967 bröt sexdagarskriget ut då Israel går till anfall mot arabstaterna, med Egypten i spetsen som brutit mot demilitariseringen av Sinai (från 1956) och stationerat trupper vid Israels gräns. Israel kände sig med rätta hotat efter år av provokationer. Det är dock Israel som startar kriget och vinner en totalseger på sex dagar. Egypten förlorar Gaza och Sinaihalvön. Jordanien förlorar Västbanken.
Omedelbart efter kriget tar FN beslut, i resolution 242, att ingen mark får vinnas genom krig. Därmed stadfästs att Israels ockupation av Västbanken och Sinai, är olaglig. Även om Gaza idag inte är ockuperat väl blockerat)
- 1973 försöker Egypten återta Sinai och Syrien Golanhöjderna men misslyckas i det s.k. Oktoberkriget. 1979 erkänner till sist Egypten Israel och Sinai återlämnas. Egypten avstod även Gaza (som dock inte återlämnas till den nybildade Palstinska Myndigheten förrän 2007) Nästa land som slöt fred var Jordanien (1994) som avstod Västbanken (till förmån för palestinierna)
- 1993 accepterade PLO en tvåstatslösning utifrån 1967 års gränser. PLO erkänner Israels rätt att existera. (Osloavtalet) Israel å sin sida erkände PLO som överhöghet över den Palestinska Myndigheten och dess arbete att organisera val och styre i Gaza och på Västbanken. Israel erkände dock inte Palestina som stat. Hamas däremot, erkänner inte Israel.
Klicka på bilden för en större bild av vilka länder i världen som godkänt Palestina som en stat, sedan tidigare!
Våldet ser inga gränser. Men någonstans mitt i all förvirring måste vi ta avstampet i de folkrättsliga grunderna. Dessa är:
(1) 1947 års delningsplan och
(2) Resolution från 1967 att ingen mark kan vinnas genom krig.
Enligt dessa folkrättsliga grunder är Israel en ockupationsmakt, dels av de områden som intagits i strid mot FNs beslut och dels p.g.a. de blockader av palestinska områden på Västbanken och Gaza, samt provocerande illegala bosättningar inom palestinska områden på Västbanken vilket sammantaget förorsakar ett ohyggligt lidande och kan klassas som krigshandlingar.
Hamas taktik, leder inte framåt och ingen kan ju stödja raketbeskjutningarna. Men vi kan förstå vad det är som händer. Nu kontrollerar dock inte Hamas området helt, utan beskjutningar mot Israel utförs även av andra milisgrupper i området.
FN har agerat svagt i 66 år och bär ansvaret för att frågan aldrig tycks nå en lösning. Palestinierna har rätt till ett eget land. Det sade man 1948. Det är ännu inte verklighet. Med detta som grund kan jag på ett sätt förstå den frustration som många palestinier känner, som röstat på Hamas i Gaza. Det isaeliska brutala mördandet av civila klassar staten som en av världens värsta terroriststater.
tisdag 24 juni 2014
Världens demografiska utveckling, fram till 2100...
Det är Bank of America som tagit fram en karta över världens demografiska åldrande. Antagligen ur perspektivet att detta är intressant ur ekonomiska synvinklar. Men för mig som också intresserar mig för samhället finns det så många andra vinklar man kunde se ifrån detta.
2010, 2050 och år 2100 på bilden. Klicka på den för att få en större bild.
Det som är rosa är den del av världen där 20% eller mer är över 65 år. År 2010 var det bara Italien, Tyskland och Japan som var skuggade ljust rosa (axelmakterna). Men, som ni kan se, ökar detta fram till år 2100 till att omfatta större delen av världen som kommer ha en åldrande befolkning.
Antalet personer över 60 år kommer att fördubblas från 841 miljoner år 2013 till över 2 miljarder 2050, enligt siffror ifrån FN. Tyvärr åtföljs detta sjunkande födelsetal globalt till under reproduktionsnivån även i många länder. Otroligt nog så ser man att antalet personer över 60 års ålder kommer att överstiga antalet barn för första gången, efter år 2047.
Det finns ingen snabb lösning för att vända denna demografiska utveckling. Unga familjer blir då viktiga för att förhoppningsvis kunna hjälpa till där hjälp behövs inom vår framtida ekonomi. Viktigt att uppmuntra en kultur av familj och samhälle som stöder dem. Alltför många länder: såsom Japan, har blivit alldeles för fixerade vid företagskulturer som ger mycket lite utrymme för detta, om då skälen må vara kulturella, ekonomiska eller helt enkelt vad privatpersoner föredrar kan man ju spekulera omkring.
Oavsett är det något som världen kommer att få hantera och ytterligare en del i den ekonomiska återgången, men kanske också bra då äldre inte orkar förbruka lika mycket resurser och kanske kommer världen få en liten återhämtning i och med det.
2010, 2050 och år 2100 på bilden. Klicka på den för att få en större bild.
Det som är rosa är den del av världen där 20% eller mer är över 65 år. År 2010 var det bara Italien, Tyskland och Japan som var skuggade ljust rosa (axelmakterna). Men, som ni kan se, ökar detta fram till år 2100 till att omfatta större delen av världen som kommer ha en åldrande befolkning.
Antalet personer över 60 år kommer att fördubblas från 841 miljoner år 2013 till över 2 miljarder 2050, enligt siffror ifrån FN. Tyvärr åtföljs detta sjunkande födelsetal globalt till under reproduktionsnivån även i många länder. Otroligt nog så ser man att antalet personer över 60 års ålder kommer att överstiga antalet barn för första gången, efter år 2047.
Det finns ingen snabb lösning för att vända denna demografiska utveckling. Unga familjer blir då viktiga för att förhoppningsvis kunna hjälpa till där hjälp behövs inom vår framtida ekonomi. Viktigt att uppmuntra en kultur av familj och samhälle som stöder dem. Alltför många länder: såsom Japan, har blivit alldeles för fixerade vid företagskulturer som ger mycket lite utrymme för detta, om då skälen må vara kulturella, ekonomiska eller helt enkelt vad privatpersoner föredrar kan man ju spekulera omkring.
Oavsett är det något som världen kommer att få hantera och ytterligare en del i den ekonomiska återgången, men kanske också bra då äldre inte orkar förbruka lika mycket resurser och kanske kommer världen få en liten återhämtning i och med det.
fredag 6 juni 2014
Den europeiska centralbanken inför negativ räntepolicy...
Det är sorgligt, men inte särskilt förvånande att vi nu går mot en tid där tidigare ekonomiska möjligheter att få sina tillgångar att växa med hjälp av ränta inte längre kommer att finnas. Nollränta är världens utveckling i stort när vi kommer till en stagnation i världsekonomin.
På grund av Peak oil kan vi inte längre ha en en utveckling som under den tid när energi var "gratis". I framtiden kommer ekonomin istället att tvingas falla tillbaka. Tillgången på energi sätter en gräns för produktion i världen eftersom allt vi tillverkar, bygger, konsumerar kommer ifrån en kedja som bygger på tillgång på energi. Det gör att även ekonomin tvingas till att falla tillbaka.
Att europiska centralbanken inför en negativ räntepolicy är därför egentligen något "positivt" på sikt, även om det drabbar småsparare och den lilla medborgaren värre än de som har större möjligheter att placera sina tillgångar och undvika förlusterna som uppstår när allt ska tvingas till att "minska i värde". Det är alltid svårt att se det positiva i något negativt som drabbar en. Vi som är unga nu kommer inte ha någon pensionsförsäkring likt den som våra föräldrar hade. Deras livslånga sparande förräntade sig mångdubbelt och de hade stora ökningar i löner att se fram emot. Vi kommer istället att få se en allt plattare löneutveckling när ekonomin stannar av.
Vad som skulle hända om inte centralbanken försökte få till en så kallad successiv "pyspunka" på ekonomin är istället en global kollaps av det ekonomiska systemet. Då vi når världens gränser av de resurser vi inte längre har tillgång till, så finns det en extrem stor risk i systemet då ekonomin för närvarande är en "jätteballong" uppblåst med marknadsbubblor. Då kan vi annars få se resultat i stil med den stora depressionen förra århundrade med global kollaps av marknaderna.
Därför är det ingen utveckling som vi bör stoppa. Eftersom alternativet är värre om vi inte börjar ta konsekvenserna redan nu...
På grund av Peak oil kan vi inte längre ha en en utveckling som under den tid när energi var "gratis". I framtiden kommer ekonomin istället att tvingas falla tillbaka. Tillgången på energi sätter en gräns för produktion i världen eftersom allt vi tillverkar, bygger, konsumerar kommer ifrån en kedja som bygger på tillgång på energi. Det gör att även ekonomin tvingas till att falla tillbaka.
Att europiska centralbanken inför en negativ räntepolicy är därför egentligen något "positivt" på sikt, även om det drabbar småsparare och den lilla medborgaren värre än de som har större möjligheter att placera sina tillgångar och undvika förlusterna som uppstår när allt ska tvingas till att "minska i värde". Det är alltid svårt att se det positiva i något negativt som drabbar en. Vi som är unga nu kommer inte ha någon pensionsförsäkring likt den som våra föräldrar hade. Deras livslånga sparande förräntade sig mångdubbelt och de hade stora ökningar i löner att se fram emot. Vi kommer istället att få se en allt plattare löneutveckling när ekonomin stannar av.
Vad som skulle hända om inte centralbanken försökte få till en så kallad successiv "pyspunka" på ekonomin är istället en global kollaps av det ekonomiska systemet. Då vi når världens gränser av de resurser vi inte längre har tillgång till, så finns det en extrem stor risk i systemet då ekonomin för närvarande är en "jätteballong" uppblåst med marknadsbubblor. Då kan vi annars få se resultat i stil med den stora depressionen förra århundrade med global kollaps av marknaderna.
Därför är det ingen utveckling som vi bör stoppa. Eftersom alternativet är värre om vi inte börjar ta konsekvenserna redan nu...
måndag 31 mars 2014
Ny rapport ifrån IPCC varnar för katastrofalt väder framöver...
En ny rapport från FN: s mellanstatliga klimatpanel IPCC varnar för att när den globala temperaturen stiger framöver så kommer effekterna sannolikt att vara "allvarliga, genomträngande, och oåterkalleliga" under de kommande åren. Effekterna kommer även att märkas snabbare än vad man tidigare trott.
http://www.ipcc.ch/pdf/ar5/pr_wg2/140330_pr_wgII_spm_en.pdf
Den nya rapporten förklarar att redan märkbara globala temperaturökningar har påverkat bland annat jordbruket, människors hälsa och vattenförsörjning över hela världen. Men effekterna framöver kommer att bli allvarligare med tiden. Vi kommer se konsekvenser vad gäller tillgång till livsmedel, i vår infrastruktur och även så kommer världens ekonomi utsättas för allvarliga risker vilket även kan ge politiska och sociala effekter.
Rapporten fokuserar särskilt på hur förändrade nederbördsmönster och smältande is redan skapar ett skiftande vattensystem. Man ser att det orsakar att fiskpopulationer ändrar sina livsmiljöer, vattnet hotar även kustsamhällen med stigande havsnivåer och det orsakar även att permafrosten i Arktis-regionen släpper ut än mer växthusgaser. Vilket alltså kommer elda på förändringarna ytterligare.
Samtidigt som rapporten pekar ut att det är fattiga länder som kommer att drabbas hårdast.Men samtidigt kommer vi alla att känna av effekterna.
http://www.ipcc.ch/pdf/ar5/pr_wg2/140330_pr_wgII_spm_en.pdf
Som jag ser det är den största oron faktiskt hur klimatförändringarna kommer att påverka vår livsmedelsförsörjning. Med lägre grundvattennivåer och sämre förutsättning för odling med mer frekvent torka följt av häftiga skyfall så kommer vi ha en sämre tillgång på mat i framtiden samtidigt som vi hela tiden blir fler på planeten.
http://www.ipcc.ch/pdf/ar5/pr_wg2/140330_pr_wgII_spm_en.pdf
Den nya rapporten förklarar att redan märkbara globala temperaturökningar har påverkat bland annat jordbruket, människors hälsa och vattenförsörjning över hela världen. Men effekterna framöver kommer att bli allvarligare med tiden. Vi kommer se konsekvenser vad gäller tillgång till livsmedel, i vår infrastruktur och även så kommer världens ekonomi utsättas för allvarliga risker vilket även kan ge politiska och sociala effekter.
Rapporten fokuserar särskilt på hur förändrade nederbördsmönster och smältande is redan skapar ett skiftande vattensystem. Man ser att det orsakar att fiskpopulationer ändrar sina livsmiljöer, vattnet hotar även kustsamhällen med stigande havsnivåer och det orsakar även att permafrosten i Arktis-regionen släpper ut än mer växthusgaser. Vilket alltså kommer elda på förändringarna ytterligare.
Samtidigt som rapporten pekar ut att det är fattiga länder som kommer att drabbas hårdast.Men samtidigt kommer vi alla att känna av effekterna.
http://www.ipcc.ch/pdf/ar5/pr_wg2/140330_pr_wgII_spm_en.pdf
Som jag ser det är den största oron faktiskt hur klimatförändringarna kommer att påverka vår livsmedelsförsörjning. Med lägre grundvattennivåer och sämre förutsättning för odling med mer frekvent torka följt av häftiga skyfall så kommer vi ha en sämre tillgång på mat i framtiden samtidigt som vi hela tiden blir fler på planeten.
Etiketter:
FN,
IPCC,
Klimatförändringar,
Mat,
Samhälle,
Social oro,
Väder,
Världen
onsdag 5 februari 2014
Ständig förändring...
Människor förändras ständigt. Idéer växlar över tid och sådant som vi tog för sanningar tidigare kan vi senare skratta åt och undra 'hur tyckte vi att det här är snyggt?' eller 'hur tyckte vi någonsin att det här var en bra idé'. Mycket har hänt under relativt kort tid vad gäller exempelvis vår syn på homosexualitet och HBTQ rättigheter.
Andra saker verkar ta längre tid. Såsom synen på kvinnors rättigheter rör sig mest i sidled. Här skulle jag önska att utvecklingen snabbade på sig lite. Hur kommer det sig att vissa frågor får ett sådant stort utrymme i den samhälleliga diskursen och kan utvecklas så mycket medan andra frågor hamnar i skymundan. Är det för att kvinnor inte haft lika bra förebilder och förespråkare vad gäller feminism, som HBTQ rörelsen har haft? Är det för att vi inte har årliga kvinnofestivaler där vi sätter fokus på våra rättigheter? Kanske skulle det ha funnits ett Stockholms Pride, fast ett kvinnotåg som tågat genom Stockholm. Skulle kvinnorna också haft kändisar i TV som öppet gått ut och erkänt att de är kvinnor? Hur skulle vi få tillbaka fokus på de här frågorna som idag är i skymundan?
Förra veckan var det på tapeten att en programledare i melodifestivalen visat sina orakade armhålor och det blev ett ramaskri. Kvinnor också var upprörda över denna diskurs och påstod att kvinnor objektifieras och att kvinnor visst borde få ha hår under armarna om de så ville. Här måste jag bara ta en paus och säga att vill man komma någonvart med de så kallade "kvinnofrågorna" så måste man sluta att fastna i de detaljer som inte betyder något. Tydligen hindrade ingen den här kvinnan från att ha sina orakade armhålor i tv, varvid det inte borde vara något problem, eller? Allt annat är ju bara åsikter och preferenser vad olika människor tycker är snyggt eller inte. Om vi lägger fokus och energi på att diskutera icke-problem så kommer vi inte att komma någonvart i utvecklingen.
Däremot de verkliga problemen, de som gör att kvinnor inte har lika lön som män för lika arbete. Borde det läggas mycket mer fokus på. Det vill säga de större frågorna där man verkligen kan se att män och kvinnor har olika rättigheter i samhället. Det kan till och med vara så att det är en strategi ifrån de som har makt att ständigt överföra diskussionerna i samhället till sådana icke-frågor. Det var denna gång en SD-topp som twittrade om detta. http://www.metro.se/melodifestivalen-2014/sd-topp-rasar-mot-nours-hariga-armhala/EVHnbb!C1get8nYH5fU
Här kan man läsa lite spännande information om Genus och hur det egentligen påverkar oss igenom hela livet, både vad gäller saker som barnuppfostran, hur vi förväntar oss att det ska vara i relationer, och hur maktfrågor påverkar vårt arbetsliv och sociala liv i övrigt.
http://www.genusfokus.se/om/vad-ar-genus/
Så fundera själv, hur skulle du vilja att det var med den här jämställdheten egentligen?
Andra saker verkar ta längre tid. Såsom synen på kvinnors rättigheter rör sig mest i sidled. Här skulle jag önska att utvecklingen snabbade på sig lite. Hur kommer det sig att vissa frågor får ett sådant stort utrymme i den samhälleliga diskursen och kan utvecklas så mycket medan andra frågor hamnar i skymundan. Är det för att kvinnor inte haft lika bra förebilder och förespråkare vad gäller feminism, som HBTQ rörelsen har haft? Är det för att vi inte har årliga kvinnofestivaler där vi sätter fokus på våra rättigheter? Kanske skulle det ha funnits ett Stockholms Pride, fast ett kvinnotåg som tågat genom Stockholm. Skulle kvinnorna också haft kändisar i TV som öppet gått ut och erkänt att de är kvinnor? Hur skulle vi få tillbaka fokus på de här frågorna som idag är i skymundan?
Förra veckan var det på tapeten att en programledare i melodifestivalen visat sina orakade armhålor och det blev ett ramaskri. Kvinnor också var upprörda över denna diskurs och påstod att kvinnor objektifieras och att kvinnor visst borde få ha hår under armarna om de så ville. Här måste jag bara ta en paus och säga att vill man komma någonvart med de så kallade "kvinnofrågorna" så måste man sluta att fastna i de detaljer som inte betyder något. Tydligen hindrade ingen den här kvinnan från att ha sina orakade armhålor i tv, varvid det inte borde vara något problem, eller? Allt annat är ju bara åsikter och preferenser vad olika människor tycker är snyggt eller inte. Om vi lägger fokus och energi på att diskutera icke-problem så kommer vi inte att komma någonvart i utvecklingen.
Däremot de verkliga problemen, de som gör att kvinnor inte har lika lön som män för lika arbete. Borde det läggas mycket mer fokus på. Det vill säga de större frågorna där man verkligen kan se att män och kvinnor har olika rättigheter i samhället. Det kan till och med vara så att det är en strategi ifrån de som har makt att ständigt överföra diskussionerna i samhället till sådana icke-frågor. Det var denna gång en SD-topp som twittrade om detta. http://www.metro.se/melodifestivalen-2014/sd-topp-rasar-mot-nours-hariga-armhala/EVHnbb!C1get8nYH5fU
Här kan man läsa lite spännande information om Genus och hur det egentligen påverkar oss igenom hela livet, både vad gäller saker som barnuppfostran, hur vi förväntar oss att det ska vara i relationer, och hur maktfrågor påverkar vårt arbetsliv och sociala liv i övrigt.
http://www.genusfokus.se/om/vad-ar-genus/
Så fundera själv, hur skulle du vilja att det var med den här jämställdheten egentligen?
tisdag 14 januari 2014
Medborgarna nöjda med Luleå...
De kommunala verksamheterna får bra betyg i SCB:s medborgarundersökning. Helhetsbetyget är faktiskt det näst högsta i landet.
Luleå kommun har sedan 2006 årligen deltagit i SCB:s medborgarundersökningar. Mönstret är tydligt: medborgarna i Luleå är mer nöjda än genomsnittet i landet. Det gäller både jämfört med samtliga kommuner och med kommuner i samma storleksklass.
Medborgarundersökningen omfattar tre olika delar:
När det gäller inflytande är betygen lägre. Helhetsbetyget NII är för Luleå 47, vilket ändå ger en tiondeplats i riket.
Det går att utläsa vissa tendenser bland olika grupper:
- Kvinnor ger överlag lite högre betyg än män. Kanske för att de dels arbetar i högre utsträckning inom offentliga verksamheter samt är de som kanske oftare hämtar och lämnar till barnomsorg och skola?
- De över 75 år samt gruppen 45-54 år är oftast mest nöjda. Pensionärerna är nöjda med äldrevården i Luleå kan man alltså gissa sig till.
- De yngsta (18-34 år) är i regel minst nöjda, men skillnaderna mot de äldre är rätt små. Anser man att man har för lite del inflytande och nytta över kommunens politik?
- Anställda av kommunen ger något högre betyg till kommunens verksamheter än övriga.
- Det finns nästan inga skillnader i svaren beroende på om man bor i staden eller på landsbygden. Luleå består även av flertalet småbyar utanför tätorten men även här lyckas kommunen alltså erbjuda en god servicenivå.
Luleå kommun har sedan 2006 årligen deltagit i SCB:s medborgarundersökningar. Mönstret är tydligt: medborgarna i Luleå är mer nöjda än genomsnittet i landet. Det gäller både jämfört med samtliga kommuner och med kommuner i samma storleksklass.
Medborgarundersökningen omfattar tre olika delar:
- Nöjd-Region-Index (NRI) om kommunen som en plats att bo och leva på.
- Nöjd-Medborgar-Index (NMI) om kommunens egna verksamheter.
- Nöjd-Inflytande-Index om inflytande och förtroende.
2013 års undersökning gav ett NRI på 67 vilket placerar Luleå på delad elfte plats (tillsammans med Piteå) bland de 132 deltagande kommunerna. Särskilt goda betyg får utbildningsmöjligheter, kommunikationer, kommersiellt utbud och fritidsmöjligheter. Det stora undantaget är bostäder.
NMI är 64 för Luleå jämfört med 53 för samtliga kommuner. Luleås NMI är efter Danderyd högst i landet. De högsta betygen ges till vatten och avlopp, räddningstjänsten, kultur och idrotts- och motionsanläggningar.
- Nöjd-Medborgar-Index (NMI) om kommunens egna verksamheter.
- Nöjd-Inflytande-Index om inflytande och förtroende.
2013 års undersökning gav ett NRI på 67 vilket placerar Luleå på delad elfte plats (tillsammans med Piteå) bland de 132 deltagande kommunerna. Särskilt goda betyg får utbildningsmöjligheter, kommunikationer, kommersiellt utbud och fritidsmöjligheter. Det stora undantaget är bostäder.
NMI är 64 för Luleå jämfört med 53 för samtliga kommuner. Luleås NMI är efter Danderyd högst i landet. De högsta betygen ges till vatten och avlopp, räddningstjänsten, kultur och idrotts- och motionsanläggningar.
När det gäller inflytande är betygen lägre. Helhetsbetyget NII är för Luleå 47, vilket ändå ger en tiondeplats i riket.
Det går att utläsa vissa tendenser bland olika grupper:
- Kvinnor ger överlag lite högre betyg än män. Kanske för att de dels arbetar i högre utsträckning inom offentliga verksamheter samt är de som kanske oftare hämtar och lämnar till barnomsorg och skola?
- De över 75 år samt gruppen 45-54 år är oftast mest nöjda. Pensionärerna är nöjda med äldrevården i Luleå kan man alltså gissa sig till.
- De yngsta (18-34 år) är i regel minst nöjda, men skillnaderna mot de äldre är rätt små. Anser man att man har för lite del inflytande och nytta över kommunens politik?
- Anställda av kommunen ger något högre betyg till kommunens verksamheter än övriga.
- Det finns nästan inga skillnader i svaren beroende på om man bor i staden eller på landsbygden. Luleå består även av flertalet småbyar utanför tätorten men även här lyckas kommunen alltså erbjuda en god servicenivå.
Spelar det någon roll att Luleå är väldigt socialdemokratiskt styrt, kanske den mest "röda" kommunen i landet och som faktiskt erbjuder minst andel privata alternativ? Kan man även det fråga sig hur det inverkar på hur allmänheten uppfattar samhällsservicen från kommunen.
Hur nöjd är du med din kommun?
Etiketter:
Luleå,
Misc,
Samhälle,
Samhällsservice,
Sverige
måndag 13 januari 2014
Välj etisk kost till ditt barn...
Genom att fylla i en sådan här blankett om kost för ditt barn kan du specificera etiska skäl och barnet kan ges möjlighet till specialkost med svenskproducerad mat som du vet vad den innehåller. Man fyller i detta varje kalenderår och det kan därför vara dags att du förnyar, eller ansöker om detta för första gången för ditt barn.
Om man inte specificerar detta kan barnet ges mat producerad under sämre livsförhållanden för djuren. Djurhållningen i resten av Europa är ju mycket sämre än i Sverige. Sedan känns det ju tryggt att veta vad barnet får i sig.
onsdag 8 januari 2014
Kunskapens förfall...
Den amerikanska författaren Chris Hedges, Pulitzerprisbelönad journalist och tidigare korrespondent på New York Times, menar att det finns ett direkt samband mellan expansionen av kulturindustrin och minskningen av läskunnighet.
Ett bekymmer är samtidigt också att vi lever i den här världens samhälle som vi byggt tillsammans och gärna vill man delta i samhället på samma sätt som sina medmänniskor. Vi människor är i grunden flockdjur och flockar gärna åt samma håll dit trenden går. Ingen vill kanske stå utanför samhället och gå emot strömmen?
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/skolresultaten-sanks-av-spektakelkulturen/
När politiska system förfaller, vilket genom historien går tillbaka till Colosseum och republikens upplösning i Rom, så uppmuntras folk att investera sitt känslomässiga och intellektuella liv i skådespel, antingen sport eller någon annan form av underhållning. I USA finns idag massiva arenor för över 100 000 åskådare. Städer som vittrar sönder av massarbetslöshet, förfallande infrastruktur och kraftigt minskad offentlig välfärd bygger gigantiska fotbollsarenor för skattepengar. Det handlar om bröd och skådespel.
När politiska system förfaller, vilket genom historien går tillbaka till Colosseum och republikens upplösning i Rom, så uppmuntras folk att investera sitt känslomässiga och intellektuella liv i skådespel, antingen sport eller någon annan form av underhållning. I USA finns idag massiva arenor för över 100 000 åskådare. Städer som vittrar sönder av massarbetslöshet, förfallande infrastruktur och kraftigt minskad offentlig välfärd bygger gigantiska fotbollsarenor för skattepengar. Det handlar om bröd och skådespel.
I boken ”Empire of illusion. The end of literacy and the triumph of spectacle” av Chris Hedges. Så framförs idén att skolelevers kunskapsnivå sjunker beroende på en större samhällsutveckling där även dagstidningar och böcker knuffas ut i kulturlivets marginaler, som fornlämningar från det tryckta ordets svunna tidsålder, och där allt som inte erbjuder ögonblicklig förströelse avfärdas som otillgängligt och elitistiskt.
Lässvårigheterna i USA beskrivs även de i boken såsom epidemiska. Enligt statistik i boken (som utkom 2011) är sju miljoner amerikaner analfabeter och ytterligare 27 miljoner är oförmögna att läsa tillräckligt bra för att skriva en jobbansökan. 30 miljoner kan inte läsa en enkel mening och 50 miljoner läser på en fjärde- eller femteklassares nivå. Nära en tredjedel av landets befolkning är antingen analfabeter eller knappt läskunniga – en siffra som ökar med 2 miljoner om året. Inte oväntat avspeglas den sjunkande funktionella läsfärdigheten också i medievanorna. År 2007 läste 80 procent av amerikanska familjer inte en enda bok. Samtidigt ser genomsnittsamerikanen på tv mer än fyra timmar om dagen.
Lässvårigheterna i USA beskrivs även de i boken såsom epidemiska. Enligt statistik i boken (som utkom 2011) är sju miljoner amerikaner analfabeter och ytterligare 27 miljoner är oförmögna att läsa tillräckligt bra för att skriva en jobbansökan. 30 miljoner kan inte läsa en enkel mening och 50 miljoner läser på en fjärde- eller femteklassares nivå. Nära en tredjedel av landets befolkning är antingen analfabeter eller knappt läskunniga – en siffra som ökar med 2 miljoner om året. Inte oväntat avspeglas den sjunkande funktionella läsfärdigheten också i medievanorna. År 2007 läste 80 procent av amerikanska familjer inte en enda bok. Samtidigt ser genomsnittsamerikanen på tv mer än fyra timmar om dagen.
Chris Hedges menar på att det är delvis beroende på hur splittrade människor blir av samhället vi idag lever på där de istället jagar tillfälliga förströelser istället för att man skulle värdesätta verkligt kunnande och faktiska kunskaper istället för människors underhållningsvärde som i Hollywood och andra jättelika underhållningsindustrier.
Även här i Sverige sjunker skolresultaten ständigt. Både inom läs och skrivkunskaper men även inom viktiga kunskapsområden såsom matematik, naturvetenskap och samhällskunskap, historia som även de kan vara viktiga för att förstå politiska sammanhang. Utan grundläggande kunskaper i matematik är det inte konstigt att många människor hamnar i skuldfällan då de inte förstått de avtal i vilka de ingått när de tagit stora konsumtionslån.
För Chris Hedges själv så ser han bara ett fungerande sätt att försvara sig mot kulturindustrins framryckningar: "Själv äger jag ingen tv, jag har ingen Facebooksida, ingen webbsida, jag twittrar inte. Jag läser varje kväll, men jag måste bygga murar för att klara av det. Jag vill inte att utarmad masskultur ska ge mig språket med vilket jag beskriver min verklighet".
Det låter inte heller som en lösning att helt isolera sig själv anser jag. Men som mycket annat handlar det om att hitta en balans där man fortsätter att förkovra sig själv och mellan det "hjärndöda slösurfandet" där man bara söker underhållning djupt inne i Internets djupa skogar.
torsdag 17 oktober 2013
Ännu en dödlig arbetsplatsolycka på SSAB, Luleå
Två män i 60-årsåldern dog tidigare idag vid SSAB, i Luleå i en arbetsplatsolycka.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17676452.ab
En stor mängd tjära, runt 300 kubikmeter, hade läckt från cisternen. De två männen hade till uppgift att rengöra cisternen. Inför rengöringen skulle de tömma tanken på tjära, och öppnade därför en lucka. Det är en rengöring som utförs vart åttonde år. Men trycket i cisternen var för högt och tjäran sprutade ut. Stegen som de hade med sig, hann de aldrig rädda sig upp på. De två männen var anställda vid Infjärdens värme AB.
Huvudskyddsombudet på SSAB, Roger Forsberg gick i tisdags ut i tidningen Arbetarskydd och kritiserade hur kalkugnsolyckan på Nordkalk i Luleå hanterats, där en person avled och kollegan Gustaf Seppelin Solli skadades svårt. Som i detta fall arbetade även de som entreprenörer. Koksverket finns på SSAB:s anläggning för att tillverka koks, som sedan används i masugnen där råjärnet kommer till.
Det finns en bok, som jag rekommenderar "Döden på jobbet" som handlar just om detta. Om hur man i detta framtidens arbetsliv, inte längre tar hänsyn till saker som risker på jobbet. Säkerhet och riskbedömning.
http://www.da.se/home/da/content.nsf/aget?openagent&key=doden_pa_jobbet_om_gustaf_johan_och_det_nya_arbetslivet_1380791502730
Man väljer att ta in många gånger unga, oerfarna arbetare eller bara via entreprenad. Människor som måste arbeta med sämre villkor för att de inte törs säga nej. De är rädda för att bli av med jobbet. Därför åsidosätts säkerheten gång på gång och arbetsplatsolyckan är ett faktum.
I den tidigare olyckan på Nordkalk, dog en person och en skadades för livet med 55%-:iga brännskador. Ingenting har egentligen åtgärdats efter den tidigare olyckan. Som Roger Forsberg uttalar sig i tidningen arbetarskydd, så har man fortfarande inte ens skyddsutrustning när man arbetar med den frätande kalken. De anställda klagar på sveda i knäveck.
Det finns heller nästan inget ansvar som man kräver av arbetsgivaren efter arbetsmiljöbrott. Trots 157 fall av dödsolyckor har man utdömt företagsbot endast i 6 fall. Facken får ensamma bära ansvaret av att vara skyddsombud och försöka förhindra olyckor. Men liten eller ingen tillsyn utförs av myndigheter. Ingen tillsyn har exempelvis skett på SSAB efter dödsolyckan i Nordkalk. Regeringen har också minskat resurserna till arbetsmiljöverket med allt förebyggande arbetsmiljöarbete och man lade även ned arbetslivsinstitutet som var en expertmyndighet på arbetsrelaterad stress och belastningsskador.
Regeringens reform sänkte Sverige under det av FN rekommenderade 1 inspektör / 10.000 arbetande. Därför har vi idag bara 0,62/ 10.000 arbetande när inget annat nordiskt land ligger under 1,3 (förutom Sverige numera). Danmark har som exempel 3/10.000.
Ingenting lär vi oss tydligen av tidigare erfarenheter och det är otroligt tragiskt att dessa två 60-åriga män även fick sätta livet till idag. Hur gjordes riskbedömningen innan? Hur kom man fram till att det var säkert för dem att öppna luckan och sedan rädda sig upp via en stege? Jag hoppas att man gör förbättringar i sin inställning att farligt arbete inte skall utföras på entreprenad av de som är oerfarna i den ordinarie verksamheten på fabriken.
Detta gör arbetet mångdubbelt farligare då de inte själva kan göra en riskbedömning utan blir tvungen att att lita på vad de får för besked ifrån andra. Nu för andra gången med dödlig utgång. Detta är en större trend i samhället än bara den här enskilda olyckan och det är en fruktansvärd syn på arbetarens mänskliga värde då man bara tänker på pengar och jagar några sparade kronor när man väljer att lägga farliga arbeten på entreprenad.
Fordon, ras och fall är farligast på arbetsplatserna, vad gäller fallolyckor så är det bland annat på alla arbetsplatser inom bygg/höghöjdsarbete som innebär stora risker.
http://www.av.se/dokument/statistik/dodsfall/2012/dodsfall_orsak_2010-2012.pdf
Man ser att dödsfallen ökar främst bland de unga, just för att de jobbar mycket som entreprenörer och inte får någon arbetsmiljöutbildning innan de skall påbörja arbetet på farliga arbetsplatser. Men även andra som arbetar under säkra anställningsformer (såsom på entreprenad) löper större risk. http://www.arbetarskydd.se/nyheter/olyckor/dodsolyckor/article3776762.ece
Mina tankar går till de anhöriga.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17676452.ab
En stor mängd tjära, runt 300 kubikmeter, hade läckt från cisternen. De två männen hade till uppgift att rengöra cisternen. Inför rengöringen skulle de tömma tanken på tjära, och öppnade därför en lucka. Det är en rengöring som utförs vart åttonde år. Men trycket i cisternen var för högt och tjäran sprutade ut. Stegen som de hade med sig, hann de aldrig rädda sig upp på. De två männen var anställda vid Infjärdens värme AB.
Huvudskyddsombudet på SSAB, Roger Forsberg gick i tisdags ut i tidningen Arbetarskydd och kritiserade hur kalkugnsolyckan på Nordkalk i Luleå hanterats, där en person avled och kollegan Gustaf Seppelin Solli skadades svårt. Som i detta fall arbetade även de som entreprenörer. Koksverket finns på SSAB:s anläggning för att tillverka koks, som sedan används i masugnen där råjärnet kommer till.
Det finns en bok, som jag rekommenderar "Döden på jobbet" som handlar just om detta. Om hur man i detta framtidens arbetsliv, inte längre tar hänsyn till saker som risker på jobbet. Säkerhet och riskbedömning.
http://www.da.se/home/da/content.nsf/aget?openagent&key=doden_pa_jobbet_om_gustaf_johan_och_det_nya_arbetslivet_1380791502730
Man väljer att ta in många gånger unga, oerfarna arbetare eller bara via entreprenad. Människor som måste arbeta med sämre villkor för att de inte törs säga nej. De är rädda för att bli av med jobbet. Därför åsidosätts säkerheten gång på gång och arbetsplatsolyckan är ett faktum.
I den tidigare olyckan på Nordkalk, dog en person och en skadades för livet med 55%-:iga brännskador. Ingenting har egentligen åtgärdats efter den tidigare olyckan. Som Roger Forsberg uttalar sig i tidningen arbetarskydd, så har man fortfarande inte ens skyddsutrustning när man arbetar med den frätande kalken. De anställda klagar på sveda i knäveck.
Det finns heller nästan inget ansvar som man kräver av arbetsgivaren efter arbetsmiljöbrott. Trots 157 fall av dödsolyckor har man utdömt företagsbot endast i 6 fall. Facken får ensamma bära ansvaret av att vara skyddsombud och försöka förhindra olyckor. Men liten eller ingen tillsyn utförs av myndigheter. Ingen tillsyn har exempelvis skett på SSAB efter dödsolyckan i Nordkalk. Regeringen har också minskat resurserna till arbetsmiljöverket med allt förebyggande arbetsmiljöarbete och man lade även ned arbetslivsinstitutet som var en expertmyndighet på arbetsrelaterad stress och belastningsskador.
Regeringens reform sänkte Sverige under det av FN rekommenderade 1 inspektör / 10.000 arbetande. Därför har vi idag bara 0,62/ 10.000 arbetande när inget annat nordiskt land ligger under 1,3 (förutom Sverige numera). Danmark har som exempel 3/10.000.
Ingenting lär vi oss tydligen av tidigare erfarenheter och det är otroligt tragiskt att dessa två 60-åriga män även fick sätta livet till idag. Hur gjordes riskbedömningen innan? Hur kom man fram till att det var säkert för dem att öppna luckan och sedan rädda sig upp via en stege? Jag hoppas att man gör förbättringar i sin inställning att farligt arbete inte skall utföras på entreprenad av de som är oerfarna i den ordinarie verksamheten på fabriken.
Detta gör arbetet mångdubbelt farligare då de inte själva kan göra en riskbedömning utan blir tvungen att att lita på vad de får för besked ifrån andra. Nu för andra gången med dödlig utgång. Detta är en större trend i samhället än bara den här enskilda olyckan och det är en fruktansvärd syn på arbetarens mänskliga värde då man bara tänker på pengar och jagar några sparade kronor när man väljer att lägga farliga arbeten på entreprenad.
Fordon, ras och fall är farligast på arbetsplatserna, vad gäller fallolyckor så är det bland annat på alla arbetsplatser inom bygg/höghöjdsarbete som innebär stora risker.
http://www.av.se/dokument/statistik/dodsfall/2012/dodsfall_orsak_2010-2012.pdf
Man ser att dödsfallen ökar främst bland de unga, just för att de jobbar mycket som entreprenörer och inte får någon arbetsmiljöutbildning innan de skall påbörja arbetet på farliga arbetsplatser. Men även andra som arbetar under säkra anställningsformer (såsom på entreprenad) löper större risk. http://www.arbetarskydd.se/nyheter/olyckor/dodsolyckor/article3776762.ece
Mina tankar går till de anhöriga.
Etiketter:
Arbetsmarknad,
Arbetsmiljö,
Luleå,
Riskbedömning,
Samhälle,
SSAB,
Sverige
tisdag 1 oktober 2013
onsdag 25 september 2013
Vad hände med Samhället?
Så Sverige har blivit ett av världens mest individfokuserade land. Antagligen var det i samband med den utvecklingen som politikens innehåll ändrades till att inte längre omfatta något som tidigare kallades "allmännyttan". Nu styr istället intressen som gynnar några få istället för att vi tillsammans skulle arbeta för att det skulle bli bättre för alla.
Betyder materiella saker alltså mer än att alla i ett samhälle kan ha det bra? Även gamla, sjuka och svaga? Är det viktigare för oss (friska, unga, starka) att vi kan unna oss själva vad helst vi vill? Samtidigt som vi inte själva tar hand om våra gamla, så ser vi heller inte till att samhället ger dem trygghet som ett exempel.
Dessutom är de här lösningarna av tillfällig karaktär. Alla nedskärningar i skattepolitiken och utförsäljningar av samhällsnyttan och sådant som vi tidigare ägde själva. Allt från vårdcentraler till omsorg och skolor skall numera drivas privat. Genom att göra kortsiktiga lösningar får en del det kortsiktigt bättre men på sikt ökar kostnaderna och det blir dyrare. Jämför samhället med att ta ett sms-lån. Du får visserligen pengarna direkt men istället får du dubbel kostnad nästa månad. Man skjuter problemen framför sig.
Själv är jag otroligt trött på den här samhällsutvecklingen. När kommer vi att svänga åter till mjukare värden som medmänsklighet? Det ordet finns inte längre och inte förrän vi själva är gamla, sjuka och svaga kommer vi att höja rösten för förändring. Men vem lyssnar på en då? Vem kan ens höra ens gamla, spruckna stämma?
Men när man ens andas något i stil med att vi borde satsa mer på förbättringar så får man bara svar såsom "ni vill bara ta mina pengar", utan att den personen skulle se att förbättringar i samhället även såklart omfattar den individen.
Dessutom så är väl de enda som egentligen drar in pengar från utifrån landet, är industrin via exporten. Alla som arbetar inom verksamheter som inte ägnar sig åt någon form av export använder bara medel som finns inom landet. Inom industrin har man ju på grund av detta högre löner än alla andra vilket jag tycker är rätt eftersom man då står för att dra in pengarna till landet och absolut skall belönas för det.
Men hur kan det komma sig att alla övriga inte kan se någon form av solidaritet att vi alla skall kunna fördela de medel som finns? Varför blev vi så individfokuserade?
Dessutom undrar jag varför sidan som står för mer högercentrerade ideal måste vara så otrevliga när de skriver kommentarer och framför sina åsikter. Det kommer exempelvis mycket personliga påhopp i kommentatorfältet ifrån de som särskilt tycker att det enda som är viktigt är deras egna inkomst.
Betyder materiella saker alltså mer än att alla i ett samhälle kan ha det bra? Även gamla, sjuka och svaga? Är det viktigare för oss (friska, unga, starka) att vi kan unna oss själva vad helst vi vill? Samtidigt som vi inte själva tar hand om våra gamla, så ser vi heller inte till att samhället ger dem trygghet som ett exempel.
Dessutom är de här lösningarna av tillfällig karaktär. Alla nedskärningar i skattepolitiken och utförsäljningar av samhällsnyttan och sådant som vi tidigare ägde själva. Allt från vårdcentraler till omsorg och skolor skall numera drivas privat. Genom att göra kortsiktiga lösningar får en del det kortsiktigt bättre men på sikt ökar kostnaderna och det blir dyrare. Jämför samhället med att ta ett sms-lån. Du får visserligen pengarna direkt men istället får du dubbel kostnad nästa månad. Man skjuter problemen framför sig.
Själv är jag otroligt trött på den här samhällsutvecklingen. När kommer vi att svänga åter till mjukare värden som medmänsklighet? Det ordet finns inte längre och inte förrän vi själva är gamla, sjuka och svaga kommer vi att höja rösten för förändring. Men vem lyssnar på en då? Vem kan ens höra ens gamla, spruckna stämma?
Men när man ens andas något i stil med att vi borde satsa mer på förbättringar så får man bara svar såsom "ni vill bara ta mina pengar", utan att den personen skulle se att förbättringar i samhället även såklart omfattar den individen.
Dessutom så är väl de enda som egentligen drar in pengar från utifrån landet, är industrin via exporten. Alla som arbetar inom verksamheter som inte ägnar sig åt någon form av export använder bara medel som finns inom landet. Inom industrin har man ju på grund av detta högre löner än alla andra vilket jag tycker är rätt eftersom man då står för att dra in pengarna till landet och absolut skall belönas för det.
Men hur kan det komma sig att alla övriga inte kan se någon form av solidaritet att vi alla skall kunna fördela de medel som finns? Varför blev vi så individfokuserade?
Dessutom undrar jag varför sidan som står för mer högercentrerade ideal måste vara så otrevliga när de skriver kommentarer och framför sina åsikter. Det kommer exempelvis mycket personliga påhopp i kommentatorfältet ifrån de som särskilt tycker att det enda som är viktigt är deras egna inkomst.
måndag 23 september 2013
Några av de klokaste ord jag hört på länge...
"David Bergkvist Nu tänker jag uppfinna några egna politiska ord, för att väga upp högerns nyspråk:
Stoppa SKATTEDUMPNINGEN! Länge har vi åtnjutit bland världens starkaste ekonomiska deltagande, med en solid ekonomi som följd! Regeringens politik går ut på att oansvarigt sabotera detta! Stoppa dumpningen av skatteunderlaget och avdemokratiseringen av ekonomin! För en stark, solidarisk, progressiv skattepolitik! Låt oss ta från de rika och ge åt de fattiga - inte tvärt om!
Bekämpa MASSPANIKEN! Rädslan är den farligaste fienden! Genom att söka syndabockar såsom nyanlända från andra länder och kulturer förlorar vi lätt fokus på vad som egentligen orsakar våra problem och hur vi tillsammans kan lösa dem. Medan rasisterna spyr sin galla i Riksdagen skrattar överklassen hela vägen till banken.
För FRITIDSLINJEN! Den tekniska utvecklingens mål och syfte måste vara att öka andelen tid i kreativ, meningsfull och bekväm fritid för alla och envar. Låt oss inte sätta upp politiska spärrar eller straffsystem som hindrar denna självklara utveckling. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är ett enkelt och självklart steg mot detta."
Detta är återgivet ifrån ett Facebookinlägg som jag bara tyckte behövde en större spridning. När vi tycker saker på FB så har det en tendens att stanna där. Men genom att sprida ordet vidare när vi hör något som vi tycker låter bra så fortsätter väl diskursen genom samhället?
Faktum är att om arbetstidsutvecklingen följt tidigare utveckling så hade vi ju haft 6 timmars arbetsdag för länge sedan. Somnade "arbetarrörelsen" i och med medelklassens intåg. Fick vi det för bra så att vi slutade kämpa för demokrati, eller för förbättrade villkor för "arbetaren".
"Jag har ju inte fått några större mängder mail i min mailbox från människor som tackar nej till en skattesänkning". säger Jan.
Vad säger ni - ska vi hjälpas åt att fylla Jans mailbox?
jan.ericson@riksdagen.se
Här har ni ett brev-förslag som gör det hela lite snabbare:
Hej Jan !
Jag såg programmet där du sade att du inte fick speciellt många brev från
väljare som tackade nej till ytterligare skattesänkningar.
Här har du en som gör det !
Den inslagna vägen är en återvändsgränd för landet,
ni moderater har sänkt skatten i landet med mer än 130 Miljarder.
Var nöjda med det !!
Känner ni er nöjda med att kvaliteten fått stå tillbaka i Skolan och vården
bara för att vårt lands rikaste skall få ännu mera ??
Eller det faktum att vi har de snabbaste växande inkomstklyftorna i västvärlden ??
Jag anar att du kanske har fått fler brev precis som mitt.
Vänligen säg aldrig igen att du aldrig fått de synpunkterna till dig igen.
//Helene Öhman, Luleå
(Men byt namn och radera denna parentes)
Stoppa SKATTEDUMPNINGEN! Länge har vi åtnjutit bland världens starkaste ekonomiska deltagande, med en solid ekonomi som följd! Regeringens politik går ut på att oansvarigt sabotera detta! Stoppa dumpningen av skatteunderlaget och avdemokratiseringen av ekonomin! För en stark, solidarisk, progressiv skattepolitik! Låt oss ta från de rika och ge åt de fattiga - inte tvärt om!
Bekämpa MASSPANIKEN! Rädslan är den farligaste fienden! Genom att söka syndabockar såsom nyanlända från andra länder och kulturer förlorar vi lätt fokus på vad som egentligen orsakar våra problem och hur vi tillsammans kan lösa dem. Medan rasisterna spyr sin galla i Riksdagen skrattar överklassen hela vägen till banken.
För FRITIDSLINJEN! Den tekniska utvecklingens mål och syfte måste vara att öka andelen tid i kreativ, meningsfull och bekväm fritid för alla och envar. Låt oss inte sätta upp politiska spärrar eller straffsystem som hindrar denna självklara utveckling. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är ett enkelt och självklart steg mot detta."
Arbetarrörelsen verkar helt enkelt ha mer eller mindre dött ut. Även om jag anar att den är på tillbakaväxt nu när samhället har tagit en sväng till det sämre efter alla skattesänkningar. Moderaterna har sänkt skatterna med -130 miljarder. Inte konstigt att det känns som att vård, skola, omsorg och välfärden urholkas. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare.
På den ljusa sidan ser jag dock att vi har en tradition i det här landet av att organisera oss i föreningar och därmed finns det hopp om att arbetarrörelsen växer åter och återigen går till kamp för arbetarens rättigheter. Genom exempelvis förkortad arbetsdag skulle vi ju kunna få fler arbetstillfällen på den svenska arbetsmarknaden och fler skulle kunna arbeta istället för att vara i ett utanförskap.
Om vi kan dela med oss, dela med oss av arbetstiden. Dela med oss genom att bevara skatterna som vi behöver ha för att värna om vår välfärd. Att inte bygga ett 1/3 dels samhälle. Att ha ett rättvist, demokratiskt samhälle där alla kan ha samma förutsättningar till ett gott liv.
Här är Jan Ericsson (M) riksdagsledamot för er som såg det här tv-programmet under veckan:
Vad säger ni - ska vi hjälpas åt att fylla Jans mailbox?
jan.ericson@riksdagen.se
Hej Jan !
Jag såg programmet där du sade att du inte fick speciellt många brev från
väljare som tackade nej till ytterligare skattesänkningar.
Här har du en som gör det !
Den inslagna vägen är en återvändsgränd för landet,
ni moderater har sänkt skatten i landet med mer än 130 Miljarder.
Var nöjda med det !!
Känner ni er nöjda med att kvaliteten fått stå tillbaka i Skolan och vården
bara för att vårt lands rikaste skall få ännu mera ??
Eller det faktum att vi har de snabbaste växande inkomstklyftorna i västvärlden ??
Jag anar att du kanske har fått fler brev precis som mitt.
Vänligen säg aldrig igen att du aldrig fått de synpunkterna till dig igen.
//Helene Öhman, Luleå
(Men byt namn och radera denna parentes)
Etiketter:
Arbetsmarknad,
Arbetsrätt,
Ekonomi,
Klassamhälle,
Politik,
Samhälle,
Sverige
söndag 8 september 2013
De nya studenternas svagheter är ett samhällsproblem...
Idag vill jag återge en krönika, då jag tycker att den fångar något väsentligt, kring samhället och utbildningars värde. Kanske också om studenters inställning till studier och människors inställning till kunskap.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ann-heberlein-de-nya-studenternas-svagheter-ar-ett-samhallsproblem/
Vi är bekymrade. Larmen om förfallet inom den högre utbildningen blir allt fler. I vintras publicerade nio universitetslärare vid Uppsala universitet något av ett nödrop i Uppsala Nya Tidning, i en stor artikel i Universitetsläraren bekräftade Ebba Lisberg Jensen, lektor vid Malmö högskola, Uppsalahistorikernas bild, i somras skrev Dick Harrison, professor i Lund, en lika besk som bekymrad krönika i Magma i samma ämne, och i pentryt på min arbetsplats, Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet, är studenternas tilltagande oförmåga att hantera sina studier ett ständigt samtalsämne. Exemplen är flera, men intresset att diskutera problematiken är nästan obefintligt.
Jag – liksom majoriteten av mina kolleger – älskar att undervisa. Att få vara pedagog, att befrämja kunskap och vägleda studenten till egna insikter är något av det finaste jag vet. Paidagogos var i antikens Rom namnet på den slav som undervisade de fina familjernas barn. Läraren – pedagogen – är alltså en tjänare, i kunskapens och elevernas tjänst. Att tjäna studenterna har dock med åren blivit allt svårare. Jag är fortfarande lika förväntansfull inför mötet med en ny a-kurs. Min förväntan förbyts dessvärre allt oftare i förtvivlan. Jag förväntar mig en församling av nyfikna och ambitiösa kvinnor och män. Och visst finns de fortfarande, studenterna, som förstår att det är en förmån – ja en ynnest – att på heltid få lov att ägna sig åt studier. Det är tyvärr sällan den här gruppen studenter som märks. Nej, de som låter och tar plats är de som opponerar sig.
Man skulle ju kunna tänka sig att det är något positivt: ifrågasättande och fria tankar. Det är bara det att det inte är lärobokens redogörelse för feministisk etik eller det rimliga i existentialismen som ifrågasätts. Det som ifrågasätts är i stället den förväntade arbetsinsatsen: "Måste vi ha böcker på engelska?", "Måste man komma på föreläsningarna?" och så klassikern – "Kommer det på tentan?"
Synen på universitetsstudier har förskjutits under det dryga decennium jag har undervisat. Genomsnittsstudenten uppfattar inte längre studier som något som är värdefullt i sig självt: Studier tillmäts blott ett instrumentellt värde, i bästa fall till ett jobb, i allmänhet till försörjning genom studiemedel. Än värre är att förmågan att tillägna sig kunskap har försämrats radikalt. Många studenter har stora svårigheter med att sålla information och vet inte hur man gör när man läser en bok. Vad värre är: En del av dem förstår inte poängen med att erövra kunskap genom att läsa ("man kan ju googla"), och nästan alla har problem med att bedöma källors tillförlitlighet.
Den tilltagande oförmågan att analysera texter och kritiskt granska utsagor är inte bara ett problem i akademin, utan ett samhällsproblem. Vi är på väg att förvandlas till en nation av passiva och lättlurade konsumenter när världen behöver aktiva, tänkande och kritiska producenter av tankar och idéer. Ett samhälle utan reflektion och tankeproduktion dör.
Ann Heberlein
kulturdebatt@dn.se
Jag – liksom majoriteten av mina kolleger – älskar att undervisa. Att få vara pedagog, att befrämja kunskap och vägleda studenten till egna insikter är något av det finaste jag vet. Paidagogos var i antikens Rom namnet på den slav som undervisade de fina familjernas barn. Läraren – pedagogen – är alltså en tjänare, i kunskapens och elevernas tjänst. Att tjäna studenterna har dock med åren blivit allt svårare. Jag är fortfarande lika förväntansfull inför mötet med en ny a-kurs. Min förväntan förbyts dessvärre allt oftare i förtvivlan. Jag förväntar mig en församling av nyfikna och ambitiösa kvinnor och män. Och visst finns de fortfarande, studenterna, som förstår att det är en förmån – ja en ynnest – att på heltid få lov att ägna sig åt studier. Det är tyvärr sällan den här gruppen studenter som märks. Nej, de som låter och tar plats är de som opponerar sig.
Man skulle ju kunna tänka sig att det är något positivt: ifrågasättande och fria tankar. Det är bara det att det inte är lärobokens redogörelse för feministisk etik eller det rimliga i existentialismen som ifrågasätts. Det som ifrågasätts är i stället den förväntade arbetsinsatsen: "Måste vi ha böcker på engelska?", "Måste man komma på föreläsningarna?" och så klassikern – "Kommer det på tentan?"
Synen på universitetsstudier har förskjutits under det dryga decennium jag har undervisat. Genomsnittsstudenten uppfattar inte längre studier som något som är värdefullt i sig självt: Studier tillmäts blott ett instrumentellt värde, i bästa fall till ett jobb, i allmänhet till försörjning genom studiemedel. Än värre är att förmågan att tillägna sig kunskap har försämrats radikalt. Många studenter har stora svårigheter med att sålla information och vet inte hur man gör när man läser en bok. Vad värre är: En del av dem förstår inte poängen med att erövra kunskap genom att läsa ("man kan ju googla"), och nästan alla har problem med att bedöma källors tillförlitlighet.
Den tilltagande oförmågan att analysera texter och kritiskt granska utsagor är inte bara ett problem i akademin, utan ett samhällsproblem. Vi är på väg att förvandlas till en nation av passiva och lättlurade konsumenter när världen behöver aktiva, tänkande och kritiska producenter av tankar och idéer. Ett samhälle utan reflektion och tankeproduktion dör.
kulturdebatt@dn.se
Jag har markerat de stycken i texten som jag tycker fångar kärnan i det här problemet. Då kunskap inte längre meriteras, utan mer säljar-personligheten. Vid anställningsintervjuer lägger man inte längre samma tyngd vid de akademiska meriterna utan mer på själva intervjun och människan. Det som man kan ta in snabbt och ytligt under mötet. Detta är vad jag hör från mina kontakter med arbetsförmedlingen. Förut frågade arbetsgivarna mer om akademiska meriter och betyg. Idag frågar de efter referenser, gärna flera och de ringer samtliga.
Samtidigt har samhället förändrats när den här inställningen förändrats. Man byter även arbetsplats ofta, generellt sägs det att man ska byta arbete var tredje år för att ha en maximal löneutveckling. Men det innebär också att kunskapsbanken på de olika arbetsplatserna blir låg, då det bara är ett fåtal kvar som har långvarig erfarenhet av sitt arbetsområde och som är kunskapsbärare där.
Med ett allt större utbud och att "allt finns på internet" kommer också genvägar, där man inte ser värdet i att lära sig något på riktigt om man bara kan glida igenom kurserna genom att skumma på ytan av dem. Jag tror att de inom den akademiska världen har rätt i att det här inte bara kommer att vara ett akademiskt problem, utan att studenternas inställning till studier, även reflekterar vanliga människors inställning till samhället.
Etiketter:
Arbetmarknad,
Ekonomi,
Samhälle,
Studera,
Sverige
onsdag 4 september 2013
Studie avslöjar: Koden ”funktionshindrad” allt vanligare på Arbetsförmedlingen
Enligt Arbetsförmedlingens kodning klassas var fjärde arbetssökande idag som funktionshindrad på något sätt. För tjugo år sedan var det bara en på tio.
-Orsaken är arbetslivets ökade krav på effektivitet, färre lågkvalificerade jobb och en normalitetsförskjutning i arbetslivet, säger Ida Seing, en av studiens författare.
Tio procent av alla arbetssökande kodades som funktionshindrade år 1992 av Arbetsförmedlingen. Motsvarande andel år 2011 var 25,3 procent. Den kraftiga ökningen analyseras i en artikel av Kerstin Jacobsson, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, och Ida Seing, doktorand vid RAR, Rikscentrum för Arbetslivsinriktad Rehabilitering, Linköpings universitet.
Kodning också positiv
De har tittat på Arbetsförmedlingen sätt att koda olika personers lämplighet för olika jobb och ser att kravlistan höjts, framför allt på den psykosociala förmågan. Det finns 14 aktuella koder, som redovisas efter artiken här nedan.
Kodningen fyller ett administrativt syfte och är en organisatorisk klassificering.
-Arbetsförmedlingen ska genomföra regeringens arbetsmarknadspolitik och kodningen är ett instrument. Genom att koda en människa för någon form av funktionshinder, öppnas arbetsmarknadspolitiska åtgärder upp. Till exempel lönebidrag, så det har en positiv effekt på så sätt för de som behöver, förklarar Ida Seing.
Inte tittat på kön och ålder
Artikelförfattarna har inte tittat speciellt på hur det ser ut mellan könen, olika åldrar eller vilken bakgrund man har i den här undersökningen. Inte heller hur personerna, som blir kodade, upplever det att få en kod.
-Och det skulle naturligtvis vara intressant att titta närmare på, säger Ida Seing.
Förvärvad hjärnskada och rörelsehinder är kodexempel
Några av de 14 koderna för olika typer av funktionshinder, som Arbetsförmedlingen använder är till exempel; "Förvärvad hjärnskada", "Rörelsehinder som kräver hjälpmedel av typ rollator eller rullstol", "Övriga rörelsehinder", "Psykiskt funktionshinder" och "Socialmedicinskt funktionshinder".
Exempel på det sistnämnda är att ha en kriminell bakgrund eller missbruk, men de som intervjuats exemplifierar också med ett avvikande utseende, kraftig övervikt, piercing och bristfällig hygien. Den socialmedicinska koden blir "ett slags restkategori för människor…som av olika skäl inte lever upp till kraven på social kompetens, flexibilitet och reflexivitet", skriver de två forskarna.
Resultatet blir en rundgång i systemet: Personer som inte anses anställbara klassas som funktionshindrade, och de som klassas som funktionshindrade anses inte anställbara. Att inte leva upp till arbetsmarknadens krav blir med denna logik i sig självt ett funktionshinder.
Transparens för resurseffekt
Funktionshinderkodningen uppfyller alltså ett administrativt syfte för Arbetsförmedlingen. Genom att koda en arbetssökande som funktionshindrad öppnas möjligheter att stödja, exempelvis med lönebidrag och skyddade anställningar. Kodningen skapar också transparens genom att myndigheten kan visa hur mycket resurser som läggs på olika grupper av arbetssökande.
- För människor utan funktionshinder finns annars inte så mycket att erbjuda, det handlar mest om att "putsa på individen", som Ida Seing formulerar det, att få tillgång till en coach och lära sig skriva bra CV. Hon fortsätter:
- Arbetslöshet har gjorts till ett individuellt problem. Ansvaret har skjutits över från samhället till individen. Rätten till anställning har omvandlats till en skyldighet att vara anställbar.
Skapar etiskt dilemma
Samtidigt finns ett etiskt dilemma. Flera av de intervjuade ser sig som delaktiga i en negativ utveckling, genom att de stänger ut, stigmatiserar och stämplar människor som avvikande.
"Om vi puttar bort alla personer som inte är mainstream, vad får vi kvar?"
"Jag tycker att alla människor borde få vara med"
"Idag bedömer vi någon som funktionshindrad som vi inte skulle gjort för 20 år sedan. Det krävs inte mycket tafflighet för att man inte ska vara gångbar på arbetsmarknaden"..., som några av dem säger.
Arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor
De intervjuade är överens om att deras arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor idag än tidigare. Forskarna kallar det för en "normalitetsförskjutning" i arbetslivet, med hårdare effektivitetskrav och mindre utrymme för avvikande personligheter: " Man har inte råd med den här som inte presterar, som går på halvfart och är lite halvmysko", som en arbetspsykolog uttrycker det.
Koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga
(Ur Arbetsförmedlingens dokument AMS informerar 2007:1)
Efter 1 juli 2000 ändras grupperingen av koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga till tvåställig kod och samtidigt utökas antalet koder.
Den nya grupperingen innebär att hörsel-, synskadade och rörelsehindrade delas upp i vardera två grupper, den ena med ett mer omfattande funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga än den andra. Tre helt nya koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, kod 91-93, införs. Upp till tre funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, mot tidigare ett enda, kan anges för en person. Det funktionshindret som medför nedsatt arbetsförmåga som anges i första fältet är det huvudsakliga funktionshindret som medför nedsatt arbetsförmåga.
För att kunna ange en kod krävs att någon form av dokumentation finns som beskriver funktionshindrets omfattning och vilka arbetsbegränsningar i relation till sökt arbete som det leder till.
Nedan presenteras koderna funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga så att de som inte är aktuella efter juli 2000 presenteras inom parentes.
-Orsaken är arbetslivets ökade krav på effektivitet, färre lågkvalificerade jobb och en normalitetsförskjutning i arbetslivet, säger Ida Seing, en av studiens författare.
Tio procent av alla arbetssökande kodades som funktionshindrade år 1992 av Arbetsförmedlingen. Motsvarande andel år 2011 var 25,3 procent. Den kraftiga ökningen analyseras i en artikel av Kerstin Jacobsson, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, och Ida Seing, doktorand vid RAR, Rikscentrum för Arbetslivsinriktad Rehabilitering, Linköpings universitet.
De har intervjuat specialister på Arbetsförmedlingen, som arbetar just med funktionshinderkodning. Deras artikel heter "En möjliggörande arbetsmarknadspolitik? Arbetsförmedlingens utredning och klassificering av klienters arbetsförmåga, anställbarhet och funktionshinder".
Social kompetens allt viktigare
Artikelförfattarnas slutsats är att det är mycket fokus på effektivitet och att det har skett en normalitetsförskjutning i arbetslivet på anställningsbarhet.
-Det ska vara rätt utbildning men det har mer och mer blivit en betoning på att kunna anpassa sig. Det gäller att ha rätt attityd, vara flexibel, ha social kompetens och samarbetsförmåga och fungera väl med både kollegor och kunder, säger Ida Seing.
Social kompetens allt viktigare
Artikelförfattarnas slutsats är att det är mycket fokus på effektivitet och att det har skett en normalitetsförskjutning i arbetslivet på anställningsbarhet.
-Det ska vara rätt utbildning men det har mer och mer blivit en betoning på att kunna anpassa sig. Det gäller att ha rätt attityd, vara flexibel, ha social kompetens och samarbetsförmåga och fungera väl med både kollegor och kunder, säger Ida Seing.
Kodning också positiv
De har tittat på Arbetsförmedlingen sätt att koda olika personers lämplighet för olika jobb och ser att kravlistan höjts, framför allt på den psykosociala förmågan. Det finns 14 aktuella koder, som redovisas efter artiken här nedan.
Kodningen fyller ett administrativt syfte och är en organisatorisk klassificering.
-Arbetsförmedlingen ska genomföra regeringens arbetsmarknadspolitik och kodningen är ett instrument. Genom att koda en människa för någon form av funktionshinder, öppnas arbetsmarknadspolitiska åtgärder upp. Till exempel lönebidrag, så det har en positiv effekt på så sätt för de som behöver, förklarar Ida Seing.
Inte tittat på kön och ålder
Artikelförfattarna har inte tittat speciellt på hur det ser ut mellan könen, olika åldrar eller vilken bakgrund man har i den här undersökningen. Inte heller hur personerna, som blir kodade, upplever det att få en kod.
-Och det skulle naturligtvis vara intressant att titta närmare på, säger Ida Seing.
Förvärvad hjärnskada och rörelsehinder är kodexempel
Några av de 14 koderna för olika typer av funktionshinder, som Arbetsförmedlingen använder är till exempel; "Förvärvad hjärnskada", "Rörelsehinder som kräver hjälpmedel av typ rollator eller rullstol", "Övriga rörelsehinder", "Psykiskt funktionshinder" och "Socialmedicinskt funktionshinder".
Exempel på det sistnämnda är att ha en kriminell bakgrund eller missbruk, men de som intervjuats exemplifierar också med ett avvikande utseende, kraftig övervikt, piercing och bristfällig hygien. Den socialmedicinska koden blir "ett slags restkategori för människor…som av olika skäl inte lever upp till kraven på social kompetens, flexibilitet och reflexivitet", skriver de två forskarna.
Resultatet blir en rundgång i systemet: Personer som inte anses anställbara klassas som funktionshindrade, och de som klassas som funktionshindrade anses inte anställbara. Att inte leva upp till arbetsmarknadens krav blir med denna logik i sig självt ett funktionshinder.
Transparens för resurseffekt
Funktionshinderkodningen uppfyller alltså ett administrativt syfte för Arbetsförmedlingen. Genom att koda en arbetssökande som funktionshindrad öppnas möjligheter att stödja, exempelvis med lönebidrag och skyddade anställningar. Kodningen skapar också transparens genom att myndigheten kan visa hur mycket resurser som läggs på olika grupper av arbetssökande.
- För människor utan funktionshinder finns annars inte så mycket att erbjuda, det handlar mest om att "putsa på individen", som Ida Seing formulerar det, att få tillgång till en coach och lära sig skriva bra CV. Hon fortsätter:
- Arbetslöshet har gjorts till ett individuellt problem. Ansvaret har skjutits över från samhället till individen. Rätten till anställning har omvandlats till en skyldighet att vara anställbar.
Skapar etiskt dilemma
Samtidigt finns ett etiskt dilemma. Flera av de intervjuade ser sig som delaktiga i en negativ utveckling, genom att de stänger ut, stigmatiserar och stämplar människor som avvikande.
"Om vi puttar bort alla personer som inte är mainstream, vad får vi kvar?"
"Jag tycker att alla människor borde få vara med"
"Idag bedömer vi någon som funktionshindrad som vi inte skulle gjort för 20 år sedan. Det krävs inte mycket tafflighet för att man inte ska vara gångbar på arbetsmarknaden"..., som några av dem säger.
Arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor
De intervjuade är överens om att deras arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor idag än tidigare. Forskarna kallar det för en "normalitetsförskjutning" i arbetslivet, med hårdare effektivitetskrav och mindre utrymme för avvikande personligheter: " Man har inte råd med den här som inte presterar, som går på halvfart och är lite halvmysko", som en arbetspsykolog uttrycker det.
Koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga
(Ur Arbetsförmedlingens dokument AMS informerar 2007:1)
Efter 1 juli 2000 ändras grupperingen av koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga till tvåställig kod och samtidigt utökas antalet koder.
Den nya grupperingen innebär att hörsel-, synskadade och rörelsehindrade delas upp i vardera två grupper, den ena med ett mer omfattande funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga än den andra. Tre helt nya koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, kod 91-93, införs. Upp till tre funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, mot tidigare ett enda, kan anges för en person. Det funktionshindret som medför nedsatt arbetsförmåga som anges i första fältet är det huvudsakliga funktionshindret som medför nedsatt arbetsförmåga.
För att kunna ange en kod krävs att någon form av dokumentation finns som beskriver funktionshindrets omfattning och vilka arbetsbegränsningar i relation till sökt arbete som det leder till.
Nedan presenteras koderna funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga så att de som inte är aktuella efter juli 2000 presenteras inom parentes.
Kod Förklaring Fr.o.m. T.o.m.
11 Hjärt-, kärl- och/eller lungsjukdom 1991-07
(20) Hörselskada dövhet 1991-07 2000-06
21 Barndomsdövhet 2000-07
22 Hörselskada 2000-07
(30) Synskada 1991-07 2000-06
31 Grav synskada 2000-07
32 Synsvaghet 2000-07
(40) Rörelsehinder 1991-07 2000-06
41 Rörelsehinder som kräver hjälpmedel av typ rollator eller rullstol 2000-07
42 Övriga rörelsehinder 2000-07
51 Övriga somatiskt relaterade funktionshinder 1991-07
61 Psykiskt funktionshinder 1991-07
71 Generella inlärningssvårigheter 1991-07
81 Socialmedicinskt funktionshinder 1991-07
91 Astma/allergi/överkänslighet 2000-07
92 Dyslexi/specifika inlärningssvårigheter 2000-07
93 Förvärvad hjärnskada 2000-07
Att kraven ökat i vårt samhälle är inte förvånande, men ändå är resultaten kanske förvånande. Om en fjärdedel eller femtedel av alla människor i vårt samhälle finner sig utestängda på olika sätt. Är det då inte något grundläggande fel på vårt samhälle? Ett funktionshinder blir bara ett funktionshinder i mötet med miljön. I en anpassad miljö märks inte eventuella svårigheter av. Ett sätt för myndigheter, kommuner och landsting att bli bättre på att möta människor som har behov av anpassningar i vårt överkomplicerade samhälle. Är att lära sig mer om tillgänglighet och bland annat kan man göra detta genom att läsa in sig på http://www.handisam.se.11 Hjärt-, kärl- och/eller lungsjukdom 1991-07
(20) Hörselskada dövhet 1991-07 2000-06
21 Barndomsdövhet 2000-07
22 Hörselskada 2000-07
(30) Synskada 1991-07 2000-06
31 Grav synskada 2000-07
32 Synsvaghet 2000-07
(40) Rörelsehinder 1991-07 2000-06
41 Rörelsehinder som kräver hjälpmedel av typ rollator eller rullstol 2000-07
42 Övriga rörelsehinder 2000-07
51 Övriga somatiskt relaterade funktionshinder 1991-07
61 Psykiskt funktionshinder 1991-07
71 Generella inlärningssvårigheter 1991-07
81 Socialmedicinskt funktionshinder 1991-07
91 Astma/allergi/överkänslighet 2000-07
92 Dyslexi/specifika inlärningssvårigheter 2000-07
93 Förvärvad hjärnskada 2000-07
Etiketter:
Arbetslöshet,
Arbetsmarknad,
Funktionshinder,
Samhälle,
Sverige
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









