Jämställdhet i arbetslivet...

Vi är fortfarande en lång väg från att vara jämställda, även om vi tror att vi är det. Tidigare har en stor kvinnofråga varit representation, inflytande och makt. Nu när kvinnor börjar nå en viss representation bland styrande och i chefspositioner är den största frågan för närvarande skillnaderna i löner mellan kvinnor och män.

15:53 på dagen så skulle kvinnor egentligen gå hem för de får inte betalt efter den tiden, när man jämför med män med samma arbetsuppgifter, med liknande arbetsuppgifter.

Idag, den 12:e november är också brytpunkten för året, och kvinnor får inte lön efter den här månaden, om man skulle jämföra kvinnors och mäns löner på årsbasis. Resten av året jobbar kvinnor gratis.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/nu-jobbar-kvinnor-gratis

Kvinnor tjänar alltså i genomsnitt tjänar 86 procent av det män tjänar. Gapet mellan kvinnors och mäns löner har visserligen minskat, men ytterst lite och väldigt långsamt. I exemplet med klockan, där klockan nu är 15:53 så får kvinnorna betalt för ytterligare en minut, per år. Fortsätter det i den här takten tar det fram till år 2082 innan det blir jämlikt.

Kvinnor är i dag är mer välutbildade än män men fortsätter att tjäna mindre, bland annat för att de i högre utsträckning deltidsarbetar och tar hand om sjuka barn. 

Lika lön för lika arbete är en mänsklig rättighet. Vi ska inte dömas efter kön, ålder, religion, sexuell läggning, funktionshinder eller etnisk tillhörighet.

Den fackliga organisationen Vision har gjort lönefrågan till en fråga inför avtalsrörelsen.

Även ifrån LO som är en sammanslutning av fjorton fackförbund så kommer klara besked Inför avtalsrörelsen. Tydligt mandat enligt beslutet på LO-kongressen: LO ska utjämna orättvisa löneskillnader mellan män & kvinnor. 

He for she: FN kampanj om lika rättigheter...

Ett ovanligt fantastiskt tal om jämlikhet och jämställdhet. Jag hoppas att män som ser hennes tal väljer att ta ställning för FN:s kampanj "He for she". Om vi alla hjälps åt så kan vi skapa en förändring. Eller som Emma Watson sa i sitt känslofyllda tal:

Om inte jag gör det, ...så vem? Om inte nu, ...när?

Feminism har fått en negativ klang, men det är inte ordet som är viktigt. Det är idén bakom. En idé om att vi en dag ska leva i en värld där vi alla har samma möjligheter och rättigheter. Både vad gäller ekonomiskt och socialt där vi idag ser ojämlikheter.

Följ länken: http://www.heforshe.org/#take-action

Ta ställning! Visa ditt stöd!

Bechdel-testet...

Bechdeltestet är ett test (från 1985) med vilken en films framställning av kvinnor kan bedömas. Fortfarande finns det mängder av filmer (och litteratur) som inte klarar det här enkla testet. Testet är väldigt enkelt: För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande kriterier: 

ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer
… som pratar med varandra
… om något annat än män.

Problemet är att mängder av filmer idag inte ens klarar det här enkla testet, följ länken för en lista över populära filmer... http://bechdeltest.com/

Jag vet att feminism-debatten har tagit många otrevliga svängar de senaste åren och folk är redan trötta på att höra om jämställdhetsperspektiv. Men så länge problemet kvarstår måste vi kunna fortsätta prata om det. En viktig faktor är ändå hur kvinnor framställs inom populärkulturen eftersom det ändå är en del av vår kultur så upprätthålls stereotypa könsroller där utan variation så cementerar det gamla tankesätt.

I övrigt är jag som alla andra människor, otroligt ojämn. Trots att jag tycker det är viktigt med en förändring så går jag själv runt och framhäver mina feminina sidor. Sminkar mig exempelvis och irriterar mig lite på tjejer som inte sminkar sig, för, bryr de sig inte om hur de ser ut?

Att utseende är en faktor för hur vi blir bemötta i vårt samhälle är också en tråkig sanning. Men själv har jag alltid sedan jag insåg vilka fördelar det ändå är att upprätthålla den feminina rollen som omvärlden förväntar sig, också kunnat dra fördelar av de sidorna i olika sammanhang. Delvis genom att då exempelvis klä sig kvinnligt, eller genom att sminka sig och fixa håret. Därför att det trots allt ges fördelar och att omvärlden belönar det beteendet.

Men utseende är en sak och beteende är en annan och jag förväntar mig att även om kvinnor ser ut som 'kvinnor' och gör typiskt kvinnliga saker, som att de bakar eller stickar. Så bör de kunna få ges mer utrymme i filmer och på tv, än som enbart ett kärleksobjekt till en man. (Se Bechdel-testet återigen). Sorgligt nog klarar alltså populära filmer som är bioaktuella just nu inte heller de här enkla kriterierna.

Ständig förändring...

Människor förändras ständigt. Idéer växlar över tid och sådant som vi tog för sanningar tidigare kan vi senare skratta åt och undra 'hur tyckte vi att det här är snyggt?' eller 'hur tyckte vi någonsin att det här var en bra idé'. Mycket har hänt under relativt kort tid vad gäller exempelvis vår syn på homosexualitet och HBTQ rättigheter. 

Andra saker verkar ta längre tid. Såsom synen på kvinnors rättigheter rör sig mest i sidled. Här skulle jag önska att utvecklingen snabbade på sig lite. Hur kommer det sig att vissa frågor får ett sådant stort utrymme i den samhälleliga diskursen och kan utvecklas så mycket medan andra frågor hamnar i skymundan. Är det för att kvinnor inte haft lika bra förebilder och förespråkare vad gäller feminism, som HBTQ rörelsen har haft? Är det för att vi inte har årliga kvinnofestivaler där vi sätter fokus på våra rättigheter? Kanske skulle det ha funnits ett Stockholms Pride, fast ett kvinnotåg som tågat genom Stockholm. Skulle kvinnorna också haft kändisar i TV som öppet gått ut och erkänt att de är kvinnor? Hur skulle vi få tillbaka fokus på de här frågorna som idag är i skymundan?

Förra veckan var det på tapeten att en programledare i melodifestivalen visat sina orakade armhålor och det blev ett ramaskri. Kvinnor också var upprörda över denna diskurs och påstod att kvinnor objektifieras och att kvinnor visst borde få ha hår under armarna om de så ville. Här måste jag bara ta en paus och säga att vill man komma någonvart med de så kallade "kvinnofrågorna" så måste man sluta att fastna i de detaljer som inte betyder något. Tydligen hindrade ingen den här kvinnan från att ha sina orakade armhålor i tv, varvid det inte borde vara något problem, eller? Allt annat är ju bara åsikter och preferenser vad olika människor tycker är snyggt eller inte. Om vi lägger fokus och energi på att diskutera icke-problem så kommer vi inte att komma någonvart i utvecklingen.

Däremot de verkliga problemen, de som gör att kvinnor inte har lika lön som män för lika arbete. Borde det läggas mycket mer fokus på. Det vill säga de större frågorna där man verkligen kan se att män och kvinnor har olika rättigheter i samhället. Det kan till och med vara så att det är en strategi ifrån de som har makt att ständigt överföra diskussionerna i samhället till sådana icke-frågor. Det var denna gång en SD-topp som twittrade om detta. http://www.metro.se/melodifestivalen-2014/sd-topp-rasar-mot-nours-hariga-armhala/EVHnbb!C1get8nYH5fU

Här kan man läsa lite spännande information om Genus och hur det egentligen påverkar oss igenom hela livet, både vad gäller saker som barnuppfostran, hur vi förväntar oss att det ska vara i relationer, och hur maktfrågor påverkar vårt arbetsliv och sociala liv i övrigt.
http://www.genusfokus.se/om/vad-ar-genus/

Så fundera själv, hur skulle du vilja att det var med den här jämställdheten egentligen?

Romsk inkludering...

Luleå Kommun är en av fem pilotkommuner som arbetar för romsk inkludering. Bakgrunden är att regeringen såg ett behov av att något behövde göras för romernas situation i Sverige. De gjorde en nulägesanalys och Maria Leissner är en av dem som arbetar för detta. Hon var tidigare folkpartiledare men har gjort en utredning om romernas situation i Sverige.
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/maria-leissner-sanningen-om-romernas-situation-maste-lyftas-fram

Tanken ifrån regeringens sida är att på 20 år (en generation) från 2012-2032 så skall romer ha samma möjligheter som svenskar på arbetsmarknaden. Skolinspektionen, Folkhälsoinstitutet, Boverket och Socialstyrelsen är några av de myndigheter som står bakom detta. Orsaken är att man har sett att vad gäller bland annat möjligheter till arbete, vidareutbildning och studier, samt social omsorg, trygghet och i hälsofrågor så har romer mycket sämre möjligheter än svenskar.

På bilden: Tanja Hagert, som är brobyggare i det romska projektet här i Luleå.
http://www.aftonbladet.se/ledare/sondagsrosten/asapetersen/article12445627.ab

Orsaken är naturligtvis en lång historisk bakgrund av förföljelse av det romska folket. I Sverige finns det fem större grupper av romer av ungefär sjuttio olika grupper som finns i världen. De första romerna kom till Sverige redan på 1500-talet och de har alltså funnits här i femhundra år. Men fortfarande står de i ett utanförskap.

År 1550 så beordrade Gustav Vasa att alla romer skulle lämna landet och de romer som påträffades skulle straffas med döden.

På drottning Kristinas tid (1600-tal) så utvisades romer till Vasa där finska myndigheter förföljde dem. Om de pratade sitt hemspråk så fick de tungan avklippt. Även i Sverige var det tillåtet att hänga en romsk man fram till 1800-talet. Utan att man behövde mer anledning än att han var romsk. Lagen kallades "hänglagen" och tillkom på 1630-talet. Romska barn och kvinnor skulle samtidigt drivas ur landet.

1914 kom inreseförbud för romer, om de lämnade landet kunde de inte återvända till Sverige. 1954 upphörde lagen. Inreseförbudet innebar att romer som var på flykt under andra världskriget inte kunde komma till Sverige för att få skydd.

År 1923 kom en lag om att romer ej fick vara bofasta i Sverige. "Fattigvårdslagen" De fick stanna som längst 3 veckor på samma plats och under vintern fick de stanna som längst 8 veckor. Lagen kom att gälla så sent som 1970 talet. De var alltid tvingade att resa vidare.

Under så sent som 1970 genomfördes fortfarande tvångssteriliseringar av romer. Man beräknar att kanske 63 000 människor blev tvångssteriliserade under den här tiden. Varav ca. 500 av dessa människor var romer. Det genomfördes under vidriga omständigheter, i hemmet. Där myndigheterna kunde komma in och med tvång genomföra det på köksbordet medan barn och familj såg på. Även gravida i 7:e eller 8:e månaden tvångssteriliserades med missfall som följd. Man kan även kalla detta för mord, det som de svenska myndigheterna gjorde mot romer.

Från 1960-talet fick romer gå i skola i Sverige, men ofta under protester ifrån svenskar som tog sina barn ur klassen om en romsk person började där. Föräldrar protesterade och ville att barnen skulle segregeras och hållas åtskilda.

Detta har lett till att romerna har en stor kunskapslucka ifrån tidigare generationer. De har inte haft samma möjligheter att gå i skola i Sverige och därför har de inte haft samma möjligheter att stödja sina barns studier och utbildning. Romer har idag inte samma möjligheter att utbilda sig utifrån att de inte har samma stöd hemifrån.

Nu har vi ett projekt i Luleå som skall arbeta för att motverka alla orättvisor. Detta projekt kallas alltså Projekt för romsk inkludering. Arbetsförmedlingen har även dragit igång med en webbutbildning för att motverka fördomar på arbetsmarknaden som jag uppmanar alla att ta del av.

"Romer utsätts ofta för fördomar och är en diskriminerad grupp på arbetsmarknaden. Fördomarna beror på att många inte har kunskap om romernas traditioner, kultur, språk och identiteter inom gruppen. I Arbetsförmedlingens uppdrag ingår att motverka all form av diskriminering.

"Jämlikhet för romer på arbetsmarknaden", ett kompetensutvecklingsprojekt som finansieras av den Europeiska Socialfonden (ESF). En del av projektet består av en webbutbildning (se länk till höger). Utbildningen tar cirka 90 minuter att genomföra och består både av interaktivitet samt dokumentära inslag. Den är uppdelad i fem kapitel: bättre tillgång till arbetsmarknaden för romer, romers historia och kultur, ditt bemötande, att lyckas på arbetsmarknaden, avslutning och ett kunskapstest.  

http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetsgivare/Hitta-medarbetare/Nyheter/Nyheter-for-Arbetsgivare/4-25-2012-Webbutbildning-om-jamlikhet-for-romer.html

http://jamlikhetromer.se/  Arbetsförmedlingens webbutbildning om jämlikhet för Romer. Här finns mycket om   romernas historia som är så okänd för oss. Alla orättvisor som de faktiskt utsatts för av även svenska myndigheter och inte för så värst länge sedan. Detta gör att de saknar tilltro för myndigheter. Det leder till att de inte gärna vill ha kontakt med arbetsförmedling, sjukvård, eller rättsväsende. De står på många sätt utanför samhället. Detta vill vi förändra.

Romer är den största minoriteten i Sverige och det finns mycket här att arbeta för, så att de får samma rättigheter och möjligheter som alla andra här i det här landet.

Effektivisera språket..

Är det bara jag som önskar reklamen ska börja använda "hen" också då kunde de istället för skriva "kläder som passar både henne och honom" skriva "kläder som passar hen". Med ett effektivare språk, skulle jag slippa läsa reklamens budskap lika länge då "hen" tar mindre plats än att skriva honom och henne. Ja det är sant, idag är jag på ett "sånt" humör. Det handlar nog mer om att jag är less på reklamen än att jag tänker börja använda ordet "hen". Men här är lite repetition för de som hunnit glömma detta fantastiska ord:

Inte han, inte hon – men ’hen’, för både han och hon. Ordet ’hen’ skulle göra det lättare att slippa säga ’han’ om alla, i perceptionsstudier har man även sett att val av pronomen har stor betydelse för hur vi uppfattar något. Så kanske är det viktigt?

En annan 'hen' ser man här nedanför. Googlar man på "hen" får man upp bara bilder på fantastiska hönor. Kändes också viktigt, än har vi alltså ingen bild av hur en "hen" ser ut. 

I övrigt har man sett att när man gör jämförelser med språk och kulturer där könsbestämda pronomen helt saknas antyder att en sådan avsaknad inte korrelerar med ökad jämställdhet. Så har vi hen istället för han och hon kommer vi alltså inte bli mer jämställda. Generellt sätt.

http://www.svd.se/kultur/understrecket/hen-kulturer-ar-inte-mer-jamstallda_6927977.svd

Professionella råd angående användning av ordet "hen": http://www.sprakradet.se/12729

Språkrådet avråder inte från att använda hen om sig själv eller andra, för att ge uttryck för könsidentitet eller för en ideologisk hållning. Däremot rekommenderar det att använda formuleringar som "När kunden har fått hem varan ska den källsortera emballaget", alltså den istället för hen, när det handlar om att undvika omständliga formuleringar (som "han eller hon") när man talar om personer i allmänhet.

Språkrådet avråder även från objektsformen henom då de anser att det ser ut som en variant av honom samt att andra objektsformer av pronomen i det svenska språket inte längre lever. Språkrådet rekommenderar istället att använda hen utan objektsform, så som den och det används i svenskan.

Genitivformen blir hens. http://www.sprakradet.se/12729

Japp, det kändes som en viktig paus i måndagsmörkret. Ha en trevlig start på veckan! (helst en bättre än mig, då jag har förkylning, halsinfektion och hostar 'bollar' samt att min son började morgonen med att riva sin ipad i golvet och krossa glaset) :) God fortsättning som det heter.

Samhällsförändring inte alltid till det bättre...

Strömningarna i samhället förändras över tid. Olika idéer förändras eller ger vika för nya idéer. Så följer vår idéhistoria  och bygger på det vi tidigare tänkt.

Till exempel kan vi se att feminismen har haft en längre period av "uppsving" för att nu plötsligt komma till ett plötsligt stopp. Där höjdpunkten kan sägas vara startandet av partiet "FI" "Feministiskt Initiativ" kan nu lågpunkten märkas av att diskursen kring feminism snarare handlar om att feminismen har gått för långt. Orsaken till detta är förstås att kostnaderna för jämlikhet och rättvisa är höga. Iallafall för den grupp som måste avstå makt, pengar, höga löner, till förmån för utjämningspolitik för att även kvinnor skall få samma möjligheter.

Glädjande för anti-feministerna är då att i den krackelerande välfärdens spår finns en stor risk i större arbetslöshet för kvinnor som då finns i störst utsträckning i offentlig sektor, skola, vård, barnomsorg. När dessa arbeten försvinner i besparingarnas spår återgår kvinnan så sedemera till sin plats vid spisen. Antifeministerna har även en egen symbol.

Äkta jämlikhet hade endast kunnat uppnås genom att kvinnor även tagit sig in i större utsträckning i traditionellt manliga yrken, industri, produktion, läkare, sådana yrken där besparingar inte skulle ha tagit lika hårt. När samhället förändras så måste även vår syn förändras. Kanske blir det mer populärt igen att vara en rejäl hemmafru? Det tidigare folkhemmet som blev till en bostadsrätt.

Om samhället drar ned på skola, vård och barnomsorg när välfärden sjunker så finns det inte längre arbeten till alla kvinnor. Då kanske de är nöjda med att vara hemma och ta hand om barnen och därmed blir det färre barn i offentlig omsorg och därmed dras verksamheten ned ytterligare. Till slut kanske man av nödvändighet måste bli en hemmafru. På det viset minskar även rörligheten i relationer, våran tidigare syn på idividualism och självförverkligande kanske måste stå tillbaka för äldre familjeideal och kärnfamilj för att kvinnan behöver en försörjare. På något sätt kommer alltså utvecklingen att gå bakåt, frågan är bara hur långt.

En annan sak som förändrats över tid är vår främlingsfientlighet inom Europa. Trots att muslimer funnits i Europa i 1400 år, vilket är 800 år längre än vad det funnits protestanter här (vi själva som kristen inriktning) så har man alltså inte förrän nu börjat hetsa kring hur muslimerna hotar vår "kultur" här inom Europa. Så först nu har alltså den gamla antisemitismen tagit över en antimuslimsk hållning. Kriget mot terrorismen är vår tids korståg. Dessutom människor som inte alls ser sig som främlingsfientliga eller rasistiska har mycket tankar och åsikter kring hur "de där muslimerna" är.

Den nya gruppen av "kränkta vita män" är inte högerextremister, utan kan istället höra till både höger eller vänster inriktad politik. De är emot allt som hotar deras idealiserade bild av de rättigheter som de som vita män "borde" ha haft, men där feminister och andra grupper kommit och tagit ifrån dem deras rättigheter genom att minoritetsgrupper räknas och kvinnor får för hög status och för mycket egen vilja. Män som fortfarande lever efter gamla tankemönster och hoppas på att vi skall kunna återgå till en gammal samhällsmodell där männen var familjeförsörjare. En äldre tid där 500 år av kolonialism gjorde Europa till världsledande. Men i dagens samhälle är Europa inte längre i topp utan tvärtemot rätt ointressant ur ett globalt perspektiv. Någonstans tror man att återgår vi till gamla värderingar eller levnadssätt så kan vi återigen vara på toppen i den globala näringskedjan.

Missnöje föder en slags högerpopularism. Här står vi idag med allt fler främlingsfientliga partier på frammarsch som försöker sprida en idé om att vi kan återgå till ett äldre folkhem, och glömma allt vad multikultur heter. Trots att vi aldrig kan röra oss bakåt i tiden till hur något var. Vi kan inte bli en homogen grupp isolerade från omvärlden. Bara öppenhet och tolerans kan föra oss framåt, men tyvärr verkar riktningen bli bakåt mot mindre tolerans, mindre öppenhet, mindre acceptans.

Frågan är om homofobi och andra strömningar riktade mot de utanför "normen" även det kommer att komma åter och växa igen. Jag antar att vi om några år kommer att kunna se att detta varit toppen för HBTQ rörelsens frammarsch (homo, bi, trans, queer). Tolerans står tydligen inte högt på agendan och risken är stor att den här icke-toleransen som börjat växa i vårt samhälle kommer att nå alla svaga grupper, minoritetsgrupper och gruppper som fortfarande kämpar för acceptans och allas lika värde.

På bilden, en äldre reklam, och rådande norm, från vårt förflutna.

Någonstans har vi även en bild av att en svensk är blond och blåögd, även fast 2/3 delar inte är blonda och 2/3 delar heller inte är blåögda. Samhället har förändrats, men vår syn på det samma har inte hängt med. Samhället är multikulturellt idag och inte homogent med bara en rådande norm och kultur. Frågan är om vi kan acceptera att vår idealiserade bild av hur bättre det var "förr" inte är sann.

Rättvisa, jämlikhet och lika villkor har alltid kostat något. När vi inte längre kan "suga ut" tredje världen utan betalar dem skäliga löner så kostar det mer för oss men vi får en rättvisare värld. När feminismen drivit upp kvinnornas löner till nära lika vad männen tjänar (åtminstone inom samma bransch) får man kanske högre lönekostnader utan slavarbetare. Detta ger en rättvisare värld men kostar naturligtvis mer. Vill vi ha låga slavlöner för ungdomar och sämre villkor för dem, så får vi en orättvisare värld även om samhället kanske skulle kunna tjäna på deras gratis slavarbete. När antifeministerna menar på att feminismen har gått för långt så handlar det ofta om att rättvisan helt enkelt har börjat kosta för mycket (enligt dem). Har rättvisan ett pris? Är den inte värd alla våra ansträngningar?

Jag tror risken är stor att med hårdnande konkurrens i vår omvärld (ekonomiskt sett), kommer även en hårdnande attityd mellan oss själva. Högre utslagning och sämre villkor för många grupper. Den så kallade Rättvisan riskerar att stryka på foten.

Hur var det med jämlikheten och lönerna?

I Sverige så ligger vi för närvarande fyra på en internationell lista som mäter jämlikhet. Det är World Economic Forum som förbundit sig att minska skillnarna mellan könen genom sitt program mot könsskillnader. De främjar kvinnligt ledarskap och jämställdhet på global nivå. http://www.weforum.org/issues/global-gender-gap

De nordiska länderna (Finland, Island, Norge och Sverige) fortsätter att hålla översta platserna på denna lista, då vi har avvecklat över 80% av könsskillnaderna. Dock kvarstår skillnader. Kvinnors löner är en sådan sak som verkar svår att komma till rätta med. Så att även om vi uppnått en relativt hög grad av jämlikhet finns det alltså stora delar kvar att arbeta med.

1858 avskaffades exempelvis lagen om hustruaga i Sverige. Det innebär att innan dess hade män laglig rätt att slå sin fru. Innan 1980 fanns ingen lag mot könsdiskriminering i arbetslivet. Och innan 1982 var kvinnan tvungen att ta mannens efternamn vid giftermål. Det har ständigt gått framåt, men kanske är det så att ju mer skillnaderna minskar desto långsammare verkar utvecklingen gå.

Kvinnodagen har exempelvis funnits i 100 år, och många förändringar skett sedan 1910. Men det finns fortfarande saker som inte har förändrats. Idag är kvinnors lön i genomsnitt 84% av männens. I dagens takt skulle en utjämning av lönebilden ta ytterligare 60 år att komma ikapp.

När det gäller makt och inflytande är bilden splittrad. Sverige har ett av världens minst ojämställda parlament, med 45 procent kvinnor, men har samtidigt aldrig haft en kvinnlig regeringschef. Och så fortsätter det. I börsföretag är 4 procent av styrelseordföranden kvinnor, siffran i statliga bolagsstyrelser är 35 procent. Ju fler kvinnor det finns inom ett yrke desto sämre är lönen. Enligt Medlingsinstitutet tjänade kvinnor generellt 85,2 procent av mäns löner år 2009. År 2010 var kvinnors löner i genomsnitt 85,7 procent av männens lön. Löneskillnaden mellan män och kvinnor är alltså 14,3 procent. (Källa: http://www.mi.se/pdfs/pdfs_2011/Rapp_loneskilln_2010.pdf)

Kvinnor tar fortfarande ut mer är tre fjärdedelar av föräldraledigheten, utför merparten av det obetalda arbetet i hemmet och jobbar mer deltid, särskilt om de har små barn. Det får konsekvenser för bland annat kvinnornas löneutveckling och pension. Det är även ca. 51 år kvar till jämställd föräldraledighet.

Om man med hjälp av standardvägning tar hänsyn till skillnader i yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid kvarstår en oförklarad löneskillnad mellan kvinnor och män på 5,9 procent för hela arbetsmarknaden. Efter standardvägning är det inte längre landstingen som har den största löneskillnaden 2010. Den största oförklarade löneskillnaden, 9,3 procent, återfinns bland tjänstemän i privat sektor. Motsvarande löneskillnad inom landstingen är 4,8 procent.

Den minsta oförklarade löneskillnaden, 0,4 procent, har kommunerna. Arbetare i privat sektor har en löneskillnad på 4,0 procent. Inom staten är den oförklarade löneskillnaden 5,8 procent.

(Källa: http://www.mi.se/pdfs/pdfs_2011/Rapp_loneskilln_2010.pdf)

Ojämställdhet på arbetsplatsen kan ta sig många uttryck. Orättvisa löner, svårighet att förena föräldraskap och arbete, missgynnande av deltidsarbetande och könsdiskriminering. Det är svårare för kvinnor att göra karriär. Detta trots att det inte är år 1910, när kvinnor inte ens hade rösträtt. Det finns inget beslut i ledningsgrupper i Sverige om att kvinnor ska hindras i karriären. Det är nog också få som medvetet tycker att kvinnor ska ha en sämre löneutveckling. Ojämställdheten sker helt enkelt, överallt, runt omkring oss, mest hela tiden. Man bör ställa krav på sitt fackförbund och sin arbetsgivare. En av fackets viktigaste uppgifter är att hjälpa medlemmar om de blir diskriminerade.

För alla fackförbund gäller det att försöka komma tillrätta med osakliga löneskillnader. Det gör man genom att arbeta med  t ex lönekartläggning. Även strukturella löneskillnader är viktigt att arbeta med, samt synen på att kvinnor helt enkelt inte ”vill” ha chefsjobb. Som ett exempel så finns det fler personer som heter Jörgen i Sveriges bolagsstyrelser än vad det finns kvinnor.

Sammanfattningsvis så verkar kommunerna generellt sett verkar vara de bästa på att arbeta förebyggande mot löneskillander eftersom den oförklarade löneskillnaden var så låg som 0,4%. Man kan därför säga att kommunernas arbete mot diskriminering och för jämlikhet är bättre än inom den privata sektorn och att det alltså är inom den privata sektorn som värdegrunden inte riktigt rår på gamla värderingar inom samhället. De här delarna i tankarna kring jämlikhet kan vara svårt för arbetsgivaren att nå fram till, men då löneskillnaderna är mindre inom kommunen än inom andra sektorer som statlig eller privat sektor så tror jag att detta även påverkar föräldraledigheten. En del i varför kvinnor i större utsträckning tar ut föräldradagarna är delvis en ekonomisk fråga för familjerna då familjen tappar en större del av sin inkomst när pappan tar ut föräldraledighet om han är den som har den högre lönen.

Vad gäller statistiken och forskningen, så exempelvis enligt TCOs pappaindex tar pappor 22% av föräldradagarna (http://www.tco.se/Templates/Page2____12236.aspx).

I det tempot har vi inte jämställd föräldraledighet förrän om 51 år. Och det är 60 år till jämställda löner, om det går i dagens tempo. Det är alltså ett tag kvar, och ingen anledning att luta sig tillbaka för arbetet för en större jämlikhet kan likaväl börja gå bakåt igen om vi inte fortsätter att bevaka detta område.