Ebola update...

Det tidigare läget för Ebola i världen, kan sammanfattas med den här bilden där utvecklingen har varit exponentiell till en början, se den branta stigningen, på totala antal fall. Men efter som tiden har gått har kurvorna planat ut något. Se bild nedan:

Det totala antalet fall har sedan fortsatt att öka men har alltså planat ut något om man jämför med bilden ovan, även om det totala antalet fall nära nog har fördubblats på två månader.

Källa: http://www.bbc.com/news/health-29060239

Den bästa genomgången om vad Ebola egentligen är och hur det sprider sig har jag läst på den här bloggen.(se länk nedan). Den går igenom grundligt förutsättningarna för Ebola, samt varför vi faktiskt behöver vara rädda för Ebola trots att det "bara" sprids som influensa via droplets och inte egentligen är luftburen smitta så kan Ebola alltså trots allt överleva om man exempelvis nyst på ett dörrhandtag. Därför skulle den kunna spridas snabbt även i västvärldens storstäder om man inte snabbt isolerade alla fall man hittar.
http://dtolar.com/2014/10/01/ebola-a-nurses-perspective/

Jag har tidigare skrivit om Ebola utbrottet här: http://rymdiz.blogspot.se/2014/09/ebola-spridningen-fortsatter.html

Men trots allt så ser man alltså en avmattning på Ebola spridningen. I WHO:s senaste rapport går de igenom siffrorna:
http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/137510/1/roadmapsitrep_5Nov14_eng.pdf?ua=1

Sammanfattning från WHO:s rapport från 5:e november:

Totalt så ser man att det hittills varit13 042 bekräftade, sannolika och misstänkta fall av Ebolafeber (EVD). Dessa fall har rapporterats i sex drabbade länder (Guinea, Liberia, Mali, Sierra Leone, Spanien och USA) och två tidigare drabbade länder (Nigeria och Senegal) fram till slutet av den 2 november. Det har varit totalt 4818 rapporterade dödsfall.

Utbrotten av EVD i Senegal och Nigeria förklarades vara över den 17 oktober och den 19 oktober 2014.

På landsnivå, visas veckoincidensen av ebolafall vara stabil i Guinea. I Sierra Leone ser man att antalet veckoincidensen fortfarande fortsätter att öka, medan i Liberia så tycks den minska.  I alla dessa tre länder sprids fortfarande EVD ihållande och utbrett, särskilt i huvudstäderna. Alla administrativa distrikt i Liberia och Sierra Leone har rapporterat minst 1 bekräftat eller troligt fall av EVD sedan utbrottet började. Fall och dödsfall fortsätter vara underrapporterade i detta utbrott.

Så man kan säga att trots att Ebola fallen inte ökar lika hastigt som tidigare härjar Ebolafebern fortfarande fritt i dessa tre länder. Problemen är alltså fortfarande långt ifrån över även om man börjar få en viss kontroll om man jämför med tidigare.

SSAB: Tredje dödsolyckan på kort tid...

Ett tåg och en truck var inblandade i en allvarlig olycka inne på SSAB:s område under måndagen. Den 53-årige truckföraren, en man från Slovakien, dog vid kollisionen. Det är inte klarlagt när mannen konstaterades avliden men räddningsarbetet var mycket komplicerat, enligt polisen.

Räddningstjänst, ambulans och polis larmades vid 22.30-tiden på måndagen om olyckan.
Enligt de första uppgifterna från SOS Alarm skulle två fordon ha krockat inne på SSAB:s område.
Senare under kvällen kunde polisen bekräfta att ett tåg och en gaffeltruck av oklar anledning kolliderat med våldsam kraft. Lokföraren chockades svårt vid dödsolyckan och fick sent i går föras till Sunderby sjukhus.

Olyckan skedde vid masugnen. Det pågick underhållsarbete där. Olycksplatsen spärrades av under natten, i väntan på teknisk undersökning.

Det finns upprättat en anmälan om brott mot arbetsmiljölagen och vållande till annans död, om vi kan hitta någon ansvarig som har gjort fel. Produktionen vid SSAB har påverkats av dödsolyckan och enligt polisens uppgifter har masugnen stått ur bruk under natten.

http://www.nsd.se/nyheter/man-dog-i-svar-ssab-olycka-8836599.aspx

Tidigare var det även en olycka på Nordkalk, inne på SSAB:s område och nu senast en olycka kring tömning av tjära ur en cistern. Dessa var uppenbart felplanerade i utförandet och går egentligen inte att jämföra med dagens olycka som verkar som mer en "normal" arbetsplatsolycka om man får säga så. Jag har tidigare skrivit om SSAB och en av deras tidigare dödsolyckor här: 

http://rymdiz.blogspot.se/2013/10/annu-en-dodlig-arbetsplatsolycka-pa.html

http://rymdiz.blogspot.se/2013/01/arbetsplatsolyckorna-okade-med-38.html


Fordon är det farligaste på våra arbetsplatser och är det som orsakar flest dödsfall i arbetet. Så ska man jämföra denna olycka med de två tidigare får man väl säga att här kanske det var svårare att påverka situationen. Om nu tåg och truck möts inne på området antar jag att det ska finnas rutiner kring detta. Men arbetsgivarens ansvar är att se till att arbetstagarna följer de uppsatta rutinerna.

- Hade arbetsgivaren gjort allt i sin makt för att säkerställa för hur fordon möts inne på området, fanns det varningssignal eller annat för inkommande tåg?

- Fanns det andra omständigheter kring den här olyckan som inte framkom här? Hade arbetstagaren full uppsikt och fokus, var han frisk när olyckan hände?

- Var den Slovakiske medborgaren bra på svenska eller engelska så han kunde förstå säkerhetsföreskrifter fullt ut? Hade han adekvat utbildning och information om säkerhet i arbetet?

Vi får se vad utredningen visar, men som alltid är det otroligt tragiskt när människor går till sitt arbete men inte kommer hem igen. Ibland är en olycka bara en olycka, men vi ska ändå göra allt vad vi kan för att undvika att samma olycka händer igen. 

SSAB har oavsett nu mycket att leva upp till om de inte ska bli kända som Sveriges Farligaste Arbetsplats.

Ännu en dödlig arbetsplatsolycka på SSAB, Luleå

Två män i 60-årsåldern dog tidigare idag vid SSAB, i Luleå i en arbetsplatsolycka.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17676452.ab

En stor mängd tjära, runt 300 kubikmeter, hade läckt från cisternen. De två männen hade till uppgift att rengöra cisternen. Inför rengöringen skulle de tömma tanken på tjära, och öppnade därför en lucka. Det är en rengöring som utförs vart åttonde år. Men trycket i cisternen var för högt och tjäran sprutade ut. Stegen som de hade med sig, hann de aldrig rädda sig upp på. De två männen var anställda vid Infjärdens värme AB.

Huvudskyddsombudet på SSAB, Roger Forsberg gick i tisdags ut i tidningen Arbetarskydd och kritiserade hur kalkugnsolyckan på Nordkalk i Luleå hanterats, där en person avled och kollegan Gustaf Seppelin Solli skadades svårt. Som i detta fall arbetade även de som entreprenörer. Koksverket finns på SSAB:s anläggning för att tillverka koks, som sedan används i masugnen där råjärnet kommer till.

Det finns en bok, som jag rekommenderar "Döden på jobbet" som handlar just om detta. Om hur man i detta framtidens arbetsliv, inte längre tar hänsyn till saker som risker på jobbet. Säkerhet och riskbedömning. 
http://www.da.se/home/da/content.nsf/aget?openagent&key=doden_pa_jobbet_om_gustaf_johan_och_det_nya_arbetslivet_1380791502730

Man väljer att ta in många gånger unga, oerfarna arbetare eller bara via entreprenad. Människor som måste arbeta med sämre villkor för att de inte törs säga nej. De är rädda för att bli av med jobbet. Därför åsidosätts säkerheten gång på gång och arbetsplatsolyckan är ett faktum.

I den tidigare olyckan på Nordkalk, dog en person och en skadades för livet med 55%-:iga brännskador. Ingenting har egentligen åtgärdats efter den tidigare olyckan. Som Roger Forsberg uttalar sig i tidningen arbetarskydd, så har man fortfarande inte ens skyddsutrustning när man arbetar med den frätande kalken. De anställda klagar på sveda i knäveck.

Det finns heller nästan inget ansvar som man kräver av arbetsgivaren efter arbetsmiljöbrott. Trots 157 fall av dödsolyckor har man utdömt företagsbot endast i 6 fall. Facken får ensamma bära ansvaret av att vara skyddsombud och försöka förhindra olyckor. Men liten eller ingen tillsyn utförs av myndigheter. Ingen tillsyn har exempelvis skett på SSAB efter dödsolyckan i Nordkalk. Regeringen har också minskat resurserna till arbetsmiljöverket med allt förebyggande arbetsmiljöarbete och man lade även ned arbetslivsinstitutet som var en expertmyndighet på arbetsrelaterad stress och belastningsskador. 

Regeringens reform sänkte Sverige under det av FN rekommenderade 1 inspektör / 10.000 arbetande. Därför har vi idag bara 0,62/ 10.000 arbetande när inget annat nordiskt land ligger under 1,3 (förutom Sverige numera). Danmark har som exempel 3/10.000.

Ingenting lär vi oss tydligen av tidigare erfarenheter och det är otroligt tragiskt att dessa två 60-åriga män även fick sätta livet till idag. Hur gjordes riskbedömningen innan? Hur kom man fram till att det var säkert för dem att öppna luckan och sedan rädda sig upp via en stege? Jag hoppas att man gör förbättringar i sin inställning att farligt arbete inte skall utföras på entreprenad av de som är oerfarna i den ordinarie verksamheten på fabriken. 

Detta gör arbetet mångdubbelt farligare då de inte själva kan göra en riskbedömning utan blir tvungen att att lita på vad de får för besked ifrån andra. Nu för andra gången med dödlig utgång. Detta är en större trend i samhället än bara den här enskilda olyckan och det är en fruktansvärd syn på arbetarens mänskliga värde då man bara tänker på pengar och jagar några sparade kronor när man väljer att lägga farliga arbeten på entreprenad.

Fordon, ras och fall är farligast på arbetsplatserna, vad gäller fallolyckor så är det bland annat på alla arbetsplatser inom bygg/höghöjdsarbete som innebär stora risker.
http://www.av.se/dokument/statistik/dodsfall/2012/dodsfall_orsak_2010-2012.pdf

Man ser att dödsfallen ökar främst bland de unga, just för att de jobbar mycket som entreprenörer och inte får någon arbetsmiljöutbildning innan de skall påbörja arbetet på farliga arbetsplatser. Men även andra som arbetar under säkra anställningsformer (såsom på entreprenad) löper större risk. http://www.arbetarskydd.se/nyheter/olyckor/dodsolyckor/article3776762.ece

Mina tankar går till de anhöriga.

Distraherad med dödliga konsekvenser...

Det har säkert inte undgått någon. Den tragiska olyckan i Eslöv, där en pappa glömde att han hade sitt barn i baksätet i bilen. Körde till sitt arbete. Bytte till firmabil och körde ut på olika uppdrag. När han kom åter till sin bil var det för sent. Barnet dog i en solvarm bil som kan ha nått innertemperaturer på upp emot 85 grader.

Hur kan detta ske? Undrar många.

Orsaken ligger i vårt minne där det som vi gör dagligen allt som oftast går på autopilot. Vanans makt. Där vi har rutiner för vad vi gör. Vi kör till jobbet men vi behöver inte analysera varje del av vägsträckan för vi har kört den tusentals gånger. Hjärnan går inne i sin slummer.

Jag har själv varit en uttröttad småbarnsförälder, som inte fått nog med sömn. Som varit stressad och haft många saker som skall göras på arbetet. Jag har själv kommit på mig själv halvvägs till jobbet och insett att jag har min son i baksätet men som sitter där knäpptyst. Jag har då kört tillbaka till dagis och lämnat av honom där.

Jag har en otroligt kort sträcka från hemmet till jobbet. När jag kör bil tar det 5-7 minuter för mig att komma till arbetet. Den gången jag glömde lämna min son var han alldeles knäpptyst i baksätet och satt väl och funderade på något. De kanske var en tankelucka på 2-3 minuter för mig, innan jag åter upptäckte att jag hade min son i baksätet i sin barnstol och körde sålunda tillbaka till dagis. Men bara de 2-3 minuterna fick mig att inse att jag hade glömt min son. Kan man glömma sitt barn i bara några minuter, komma fram till jobbet och gå in. Så kanske man inte kommer ihåg det sedan på resten av dagen. När man väl kommer till jobbet så är vanans makt att allt är som det ska och man börjar jobba, svara på brev. Telefon, åka ut på uppdrag. Jag kan inte ärligt säga själv vad som hade hänt om jag inte kommit på att jag hade min son med mig.

De som aldrig upplevt en sådan här kort tankelucka kanske aldrig kan förstå detta "hur kan detta ske". Men jag förstod det allt för väl redan den gången. Och fick ångest, kan man tillägga.

Farligast är nog den där tiden innan barnet blir så stort att de kan knäppa lös sig själva. Min son fyller snart sex år och vid det här laget skulle han absolut knäppa loss sig och ta sig ut ur bilen redan efter 1-2 minuter. Men ett sådant litet barn som inte kan ta sig lös har såklart ingen chans, om det blir bortglömt.

En del i den här historien vill framhävda att förskolan skulle ha något slags ansvar att kontakta föräldrar när barn inte kommer till förskolan. Jag skulle säga att det har jag aldrig hört en enda förskola göra, någonstans i landet. Är barnet borta en vecka så kanske de skulle ringa. Men är ett barn borta en dag så är det klart att förskolan kommer att anta att barnet är sjukt.

Orsaken är ju att barn inte går till förskolan själva så kommer inte föräldrar och lämnar barnet så är ju barnet med sina föräldrar och därför finns ingen anledning för en förskola att börja efterlysa barnet. Om det inte är så att det är så mycket frånvaro så att de kan börja undra om barnet överhuvudtaget skall ha en plats på förskolan.

Jag rekommenderar alla att läsa den här artikeln som vann pulitzer priset 2010. Som kanske kan förklara lite av vad det är som händer, när en förälder glömmer sitt barn. Hur kan det ske?
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/02/27/AR2009022701549.html

Winner of the 2010 Pulitzer Prize for Feature Writing

Fatal Distraction: Forgetting a Child in the Backseat of a Car Is a Horrifying Mistake. Is It a Crime?

Mina tankar går till de anhöriga, vänner, släkt, familj, pappan, mamman, förskolepersonal, förskolebarn. Grannar, arbetskollegor, de som arbetar i området där barnet förolyckades. Samt alla som kan komma att tänka "kunde vi ha gjort något". Kunde vi ha upptäckt att det satt ett barn i bilen där utanför arbetsplatsen?

Det var och är en fruktansvärd olycka. Det kan hända vem som helst.

Kanske skulle sådana här olyckor kunna undvikas helt genom att alla små barn placeras på förarplatsen med airbagen urkopplad. För jag tror inte man kan glömma något som är rakt framför en.

Arbetsplatsolyckorna ökade med 38% mellan 2009 och 2011...

Olyckan på Nordkalk i Luleå, nu för mer än ett år sedan. Satte spår iallafall hos mig. Kanske för att det kändes som en sådan onödig olycka där man skulle avkalka en ugn. Ett arbete som beräknades ta 14 dagar men som skulle genomföras på endast 2 dagar. Nordkalk tar själv inte på sig ansvaret för olyckan som de menar berodde på en mängd olika faktorer. Bland annat skyddsutrustning man inte använt för att tex. skyddsvisir för ansiktet varit för mörkt att se igenom mm. http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6605471

För att lyckas med denna snabba rengöringsprocess att rengöra ugnen på bara dessa två dagar så skyndade man på processen att få kalk att lossa från väggarna inne i ugnen genom att spola vatten på väggarna med en tryckslang. Denna metod beskrivs som mycket farlig (opålitlig, svår att kontrollera) men var en metod som flertalet gånger använts på Nordkalks anläggning. Denna gång var det ett större stycke kalk som lossnade och föll ned och i den kemiska reaktionen exploderade det inne i ugnen och het ånga och kalk träffade då 23-åriga och den 19 åriga arbetaren. Men även timmarna innan så hade en annan medarbetare skadat sig och bränt sig dock mindre allvarligt. Vid den här olyckan brände sig även flera andra. Totalt var åtta personer från tre olika entreprenörer på Nordkalk och arbetade med att få loss två 40 ton tunga kalkklumpar i ugnen. (Inga små mängder alltså) Het och frätande ånga strömmade plötsligt ut ur kalkugnen.
http://www.nyteknik.se/nyheter/bygg/byggartiklar/article3417973.ece

Några timmar före dödsolyckan inträffade en liknande olycka på Nordkalks anläggning, då kalk och vattenånga sprutade upp i Mehmet Arpacis ansikte och han tvingades åka till sjukhus. Det var visserligen en olycka i betydligt mindre skala, men fortfarande samma sorts olycka som den som skedde senare på dagen. Man kan ifråga­sätta starkt varför man inte redan vid första olyckan satte stopp för verksamheten och utredde saken och varför man inte ringde ugnstillverkaren i Schweiz för att lösa problemet.

http://offensiv.socialisterna.org/sv/992/inrikes/7923/

I min värld är ju en 19-åring bara ett barn, även om man är "myndig" så har man ju inte arbetat så länge att man har en uppfattning om riskerna. Det slog mig redan då att man valt "billig" arbetskraft genom att använda bemanningsföretag. Känns som en sorglig anledning att unga får men för livet, och dör för att ett stort företag jagar snabba vinster.

23-åringen dog av att kalk även kom in i lungor och brände sönder lungorna. Han levde en kort tid på sjukhus men dog sedan av dessa skador samt brännskadorna han fått på stora delar av kroppen. 19-åringen i sin tur överlevde men är märkt för livet på många sätt, efter olyckan. På expressen har man publicerat en kort intervju med Gustav som alltså överlevde olyckan.
http://www.expressen.se/tv/nyheter/inrikes/gustaf-brandes-av-fratande-kalk/

Det visar sig att en orsak är att man inom industrin idag har en oerhört tuff bemanning. Detta ökar riskerna i ett redan riskfyllt arbete. Jag vill kalla detta en typ av systemrisk. Genom att bygga ett system såsom en arbetsmarknad med pressad arbetsmiljö ökar riskerna. Man bygger in en acceptans mot en förhöjd risk för olyckor.

Den allt mer slimmade bemanningen har bidragit till att stressen ökar. När dessutom allt fler har visstidsanställningar och jobbar i bemanningsföretag finns risk för ökat antal skador och olyckor. Vem ställer krav på sin arbetsmiljö när det viktigaste är att få fortsatt anställning. http://www.di.se/pressreleaser/2013/1/17/if-metall-dramatisk-okning-av-allvarliga-olycksfall-i-industrin/

En undersökning som IF Metall gjort med hjälp av AFA-försäkring visar en dramatisk ökning av olycksfallen i industrin. Mellan 2009 och 2011 har antalet allvarliga olycksfall som medför sjukskrivning mer än 30 dagar ökat med 38 procent. Sedan 2006 har 50 personer omkommit på arbetsplatser där IF Metall har medlemmar.

Men även om arbetsgivarna har ansvaret för arbetsmiljön menar IF Metall att regeringen har ett ansvar. Samhället ska bidra till ökad kunskap om arbetsmiljöfrågor och att det sker arbetsmiljöinspektioner på arbetsplatserna.

- Jag har tre direkta krav på regeringen, säger Anders Ferbe. För det första att det införs en nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna, en konkret handlingsplan behövs. För det andra att Arbetsmiljöverket ges ökade resurser så att fler arbetsmiljöinspektioner kan genomföras. För det tredje att det skapas ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljöfrågor där arbetsgivare, fackliga organisationer och företagshälsovård kan få stöd.

IF Metall uppvaktade på torsdagen arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och överlämnade en namninsamling med 32 000 namn för nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna.

http://www.cisionwire.se/if-metall/r/if-metall--dramatisk-okning-av-allvarliga-olycksfall-i-industrin,c9358054

Fakta:

• Antalet arbetsmiljöinspektörer har minskat med en tredjedel sedan 2006.
• ILO anser att det ska vara en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda. Sverige är nu nere i 0,62 inspektör.

Under oktober 2012 genomförde IF Metall skyddsronder på 1 186 arbetsplatser. Sammanställningen som nu är klar visar att arbetsgivare bryter mot gällande lagstiftning:

• 4 av 10 anställda som arbetar med kemikalier saknar utbildning för det.
• 7 av 10 företag gör ingen psykosocial riskbedömning.
• 5 av 10 företag gör ingen fysisk riskbedömning.

Under åren 2006–2012 har 50 personer omkommit på arbetsplatser där IF Metall har medlemmar.

Allvarliga olycksfall med sjukskrivning på minst 30 dagar har ökat med 13 procent mellan 2006 och 2011. På IF Metalls arbetsplatser med 38 procent, 1 566 har personer skadas allvarligt.

IF Metalls krav på regeringen:

• Nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna och en plan för att sänka dödstalen.

• Arbetsmiljöverket ska tillföras resurser så att Sverige, som tidigare alltid legat i framkant inom arbetsmiljöfrågor, åtminstone kan leva upp till ILO:s rekommendation om en inspektör per 10 000 anställda, i stället för som nu 0,62 inspektör.

• Återskapa Arbetslivsinstitutet i form av ett kunskapscentrum för arbetsmiljö. Det skulle ge Sverige en möjlighet att återigen bli världsledande inom arbetsmiljö- och arbetslivsforskningen.

Detta tycker jag visar tydligt varför fackligt arbete behövs, när samhället och beslutsfattarna (lagstiftarna) inte tar sitt ansvar för människors liv och hälsa på arbetsplatserna. Faktum är att en sådan kraftig försämring som tillkommit sedan 2009 inom arbetsmiljö med en sådan kraftig ökning av olycksfall skall inte behöva accepteras. Detta tillkommit sedan bemanningsföretagen tagit över och fackets ställning och fackets närvaro på arbetsplatserna har försämrats.

Behåll facklig verksamhet, var med i facket. De behövs!

Riskbedömning kontra vinstmöjligheter...kvitt eller dubbelt?

Under de senaste 20 åren har Wall Street flyttat fokus från en investeringledd modell till en spel-ledd modell. Man gör nu stora satsningar för möjligheten till att plocka upp små vinster. Detta kan också förklaras som att de tar på sig mer och mer risk för att i praktiken plocka upp småpengar i farten framför en framrullande ångvält. http://www.surlytrader.com/picking-up-nickels-in-front-of-a-steamroller/

Detta leder ofta till många små vinster, men varnar också för att någon gång kan det komma att hända en katastrof. Risken finns där, att något skall gå fel. Men man väljer att inte ta hänsyn till det, för de små kortsiktiga vinsterna. Bakom varje prisberäkning inom finans, finns också ett förväntat värde.

Anta att någon skulle komma fram till dig och säga "Jag föreslår att vi spelar ett spel. Jag flippar detta mynt, och om det kommer upp som krona får du $100. Om det kommer upp klave får du ingenting. Hur mycket skulle du betala mig för rätten till att spela det här spelet? " Eller med andra ord: Vad är värdet av en 50 procents chans att vinna $100?

Om du spelat det här spelet hela dagen, skulle du förmodligen vinna ungefär hälften av tiden. De flesta människor, skulle då värdera singla-slant spelet till $50, som är sannolikheten för framgång (50 procent, eller 0,5) gånger värdet av ett lyckat resultat ($100). I allmänhet för att beräkna det förväntade värdet av ett spel måste du lägga upp värdena för alla möjliga utfall multiplicerat med deras respektive sannolikheter. Tänk till exempel mer riskfyllda spel där du vinner $100 om myntet landar med krona upp, men förlorar $100 på alla andra sätt. Var och en av dessa resultat sker 50 procent av tiden, så värdet på detta spel är:
(0,5) x ($ 100) + (0,5) x (- $ 100) = 0 $

Ekvationen registrerar bara det uppenbara faktum att detta spel gynnar varken dig eller din motståndare. http://www.slate.com/content/dam/slate/archive/media/2008/10/90_martingalesupplement.pdf

Vad är det förväntade värdet av Martingale spelsystemet? Gäller det spelet ovan är det inte mer än ett antal gånger som du flippar myntet, men vart och ett av dessa har ett värde på 0. Så hela spelet har även ett totalt värde av 0.

Å andra sidan, om du börjar med en stor summa pengar (eller generösa långivare), är det ganska osannolikt att du kommer att stöta på stället, där turen eller oturen slår dig ur spelet. Det är lite rörigt att beräkna exakt hur osannolikt, men vi behöver inte exakta siffror för att förklara teorin. För att förenkla, låt oss säga att det finns en 99 procents chans att du vinner $100 från spelandet. Då är det förväntade värdet av Martingale systemet: (0,99) x ($ 100) + (0,01) x (katastrofala resultatet) = 0

Men vi vet redan det förväntade värdet är 0! Enkla algebra räcker för att lösa den resulterande ekvationen, för att spelet ska ha ett värde på 0, måste "det katastrofala resultatet" vara - $ 9.900.

Med andra ord, Martingale strategin kan inte eliminera risker det tar bara din risk och pressar in allt i ett osannolikt, men katastrofalt scenario. Det förväntade värdet på beräkningen är oförlåtande. Oavsett vilken ultrasofistikerad vadslagnings strategi som du utgår ifrån, kan du inte förvänta dig att tjäna pengar på lång sikt genom att spela ett spel som har en rättvis fördelning av vinster och förluster. Det finns alltid en risk för förlust och ju mindre chansen att förlora blir, ju större blir den potentiella förlusten. Resultatet blir en typ av "upp och ned lotteri". Oftast vinst, men en stor förlust någonstans i systemet. http://harvardmagazine.com/2001/01/risk-without-reward.html

Merrill Lynch Equity Volatility Arbitrage Index syftar till att generera absolut avkastning genom arbitrage skillnad mellan S & P 500 implicit volatilitet och efterföljande realiserad volatilitet. Ett mycket bra exempel på när det här händer i verkligheten. Vem kunde ha anat? Många små vinster, följda av en jätteförlust.

Du kan också läsa mer om Martingale roulette spelsystemet här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Martingale_(betting_system)

Men om du redan förstår detta med risk, kontra vinster inom andra spel, så kan du också förstå hur detta påverkar finansvärlden. Det finns många traders som hittat system där risken skall vara lika med noll, och där man skall kunna vinna stora pengar utan risk. Nu senaste exemplet med London Whale som hade sin vinstmodell klar för sig, det var ett så bra system så varken ledningen på J.P Morgan eller han själv kunde se  risken i framtiden att det osannolika skulle hända att de skulle förlora motsvarande 21 miljarder svenska kronor.

Det här beteendet har beskrivits förut och hänt förut, och kommer att hända igen. http://www.slate.com/articles/life/do_the_math/2008/10/were_down_700_billion_lets_go_double_or_nothing.single.html

I verkliga världen kan alltså teorin kring Martingale roulette förstås som att bankerna, nu med oändligt kapital skulle kunna fortsätta dubblera tills de så småningom vinner och tar igen sina förluster. Men det finns ett andra problem med den här modellen av Martingale roulette.

Du kan ha hela kapitalet i världen men om du inte har en motpart att ta dina insatser (och som med dina spel och mot-satsningar blir större och större blir det per definition svårare och svårare att hitta lämpliga motparter till så till slut sitter du ändå ensam kvar på toppen av en investering som ingen kan lösa ut dig ifrån. Detta hände Bruno Iksil och J.P Morgan. För att du skall kunna få en vinst måste någon annan ta en förlust till samma värde.

Den uppenbara exemplet från verkliga livet tar oss tillbaka till kasinotbordet - om du försöker att genomföra en Martingale roulette satsning, som börjar på $100, och du har förlorar 10 gånger i rad, så skulle din 11:e satsning i spelet måsta vara hela $204.800 för att vinna tillbaka din ursprungliga insats på $100. Det kan mycket väl komma att överstiga de gränser som casino bordet har - med andra ord så har du förlorat din motpart, och lämnas då med en förlust så många gånger större än din förväntade vinst hade varit.

Likaså som Jamie Dimon och Bruno Iksil på J.P Morgan nu har lärt sig, är att deras missbedömning av risken kontra vinstmöjligheterna, ledde till att man byggde upp en position på marknaden som var av en "val"-storlek med dominerande spel på CDX IG9 index (Men detta spel på någon annan sådan marknad hade gett samma resultat). När denna marknad sedan vände kraftigt negativ så kan man endast med stora svårigheter hitta en motpart att fortsätta öka sina insatser mot, och Martingale spelet kommer förmodligen att vara över, och man kommer att tvingas att ta sin (nu ytterst stora) förlust.

Tyvärr betyder det även att när andra hedge funds och banker rapporterar vinster ett kvartal, så står de bara  närmare den där stora katastrofen som kommer att komma. När de någon gång, kanske i en närmare framtid än de själva tror, kommer att få en stor förlust som möter värdet av alla deras tidigare vinster. Då kommer de att tvingas sälja för att möta upp sitt krav på kapital och snabbt kliva ur positioner trots att detta leder till massiva förluster för kanske hela marknaden då det kan sätta igång en domino effekt. 

http://www.zerohedge.com/news/double-or-nothing-how-wall-street-destroying-itself

FED och ECB har inte förstått att börsmarknaden inte bara behöver en lender-of-last-resort, men också en counterpart-of-last-resort. Problemet med att försöka lösa underskott i systemet med att bara trycka mer digital valuta är en strategi som på sikt förstör valutan. Vem skall ta förlusten?

Man kan ju också kortsiktigt skylla på enskilda handlare och inte på systemet i stort, J.P Morgan sparkade ytterligare tre chefer, och överväger även att stänga hela sitt Londonkontor. Men kommer det att lösa någonting? Spelet är fortfarande riggat. De kommer även att fortsätta satsa pengar som tidigare på liknande upplägg oavsett vem som är chef där. Totalt sitter de nu på kontrakt till ett värde av så mycket som 100 miljarder dollar, motsvarande 680 miljarder kronor. Men den nuvarande förlusten uppgår alltså till ca. 14-21 miljarder svenska kronor. http://di.se/Artiklar/2012/5/14/267335/Huvuden-rullar-efter-JP-Morgans-tradingskandal/

Frågan är vad som hände med bankerna som investerade till riktiga vinster för samhället istället för vinster i ett roulette spel? Minns du de där investmentbankerna som gjorde majoriteten av sina vinster på utlåning till människor som behöver pengar till att skapa produkter och göra idéer verklighet? Vad hände med dem?