Andra saker verkar ta längre tid. Såsom synen på kvinnors rättigheter rör sig mest i sidled. Här skulle jag önska att utvecklingen snabbade på sig lite. Hur kommer det sig att vissa frågor får ett sådant stort utrymme i den samhälleliga diskursen och kan utvecklas så mycket medan andra frågor hamnar i skymundan. Är det för att kvinnor inte haft lika bra förebilder och förespråkare vad gäller feminism, som HBTQ rörelsen har haft? Är det för att vi inte har årliga kvinnofestivaler där vi sätter fokus på våra rättigheter? Kanske skulle det ha funnits ett Stockholms Pride, fast ett kvinnotåg som tågat genom Stockholm. Skulle kvinnorna också haft kändisar i TV som öppet gått ut och erkänt att de är kvinnor? Hur skulle vi få tillbaka fokus på de här frågorna som idag är i skymundan?
Förra veckan var det på tapeten att en programledare i melodifestivalen visat sina orakade armhålor och det blev ett ramaskri. Kvinnor också var upprörda över denna diskurs och påstod att kvinnor objektifieras och att kvinnor visst borde få ha hår under armarna om de så ville. Här måste jag bara ta en paus och säga att vill man komma någonvart med de så kallade "kvinnofrågorna" så måste man sluta att fastna i de detaljer som inte betyder något. Tydligen hindrade ingen den här kvinnan från att ha sina orakade armhålor i tv, varvid det inte borde vara något problem, eller? Allt annat är ju bara åsikter och preferenser vad olika människor tycker är snyggt eller inte. Om vi lägger fokus och energi på att diskutera icke-problem så kommer vi inte att komma någonvart i utvecklingen.
Däremot de verkliga problemen, de som gör att kvinnor inte har lika lön som män för lika arbete. Borde det läggas mycket mer fokus på. Det vill säga de större frågorna där man verkligen kan se att män och kvinnor har olika rättigheter i samhället. Det kan till och med vara så att det är en strategi ifrån de som har makt att ständigt överföra diskussionerna i samhället till sådana icke-frågor. Det var denna gång en SD-topp som twittrade om detta. http://www.metro.se/melodifestivalen-2014/sd-topp-rasar-mot-nours-hariga-armhala/EVHnbb!C1get8nYH5fU
Här kan man läsa lite spännande information om Genus och hur det egentligen påverkar oss igenom hela livet, både vad gäller saker som barnuppfostran, hur vi förväntar oss att det ska vara i relationer, och hur maktfrågor påverkar vårt arbetsliv och sociala liv i övrigt.
http://www.genusfokus.se/om/vad-ar-genus/
Så fundera själv, hur skulle du vilja att det var med den här jämställdheten egentligen?
Jag har i alla fall svårt för ordet jämställdhet. Det får mina tankar att dra åt konfrontation, kvinnor mot män. Feminist är tyvärr också ett värdeladdat ord …samma där, är man feminist är man för och är man inte feminist så uppfattas man som emot.
SvaraRaderaJag skulle föredra ordet jämlikhet som är ett ord som täcker mycket mer. Alla har vi samma människovärde, kvinnor och män, oberoende av hudfärg, religion, förstånd, fysiska och psykiska handikapp, etc.
Människor är bra på olika saker, men alla behövs för att få ett humant samhälle. Och alla ska uppskattas lika mycket för det de gör.
Så leve jämlikheten och humanismen.
Bra synpunkter. Jag tror att jag håller med dig där om att "jämställdhet" själva ordet i sig, verkar leda till ett infekterat debattklimat där kvinnor och män ställs emot varandra istället för att tillsammans lyckas identifiera "problemet" och reda ut detta och dra åt samma håll. På kollisionskurs löser sig inget bara om vi lyckas nå samsyn och samförstånd.
RaderaHumanism kan man aldrig få för mycket av.
Kvinnor och män är mer eller mindre olika, vi har alla mer eller mindre kvinnliga och manliga drag.
RaderaJag tror ändå att det finns hopp om ett mera jämlikt samhälle. Jag ser på mina tre söner hur dom är bättre när det gäller jämlikhet, än vad mina föräldrars generation var.
Jag tror att vi ska slå på jämlikhetstrumman istället för att slå på jämställdhetstrumman
Är det verkligen "icke-frågor", dock? Eller är det sociala indikatorer av det större problemet? Om man ignorerar de små sakerna så ackumuleras de och blir till slut stora saker som är näst intill omöjliga att tackla.
SvaraRaderaSjälv är jag inte villig att överge feminism till fördel för någon sort vag, och vars skillnad är till stor del semantisk, jämlikhetsrörelse. Feminism ÄR för jämlikhet och jag tänker inte gå med på att låta det bli omdefinerat av reaktionärer som tycks vara rädda för att låta en social rättviserörelse ha en feminin etikett. Namnet "feminism" reflekterar den historiska obalans där kvinnan nästan alltid varit (och på många sätt fortfarande är) i underläge. Sann jämlikhet kan mycket riktigt bara nås genom samarbete, men att låtsas som att kvinnor inte borde få ha första ordet (men inte ENDA ordet) då det gäller jämställdhet/jämlikhet är att förringa den nuvarande och historiska obalansen. Att det är bättre nu än det var för 50 eller 100 år sen innebär inte att man kan slänga den rörelse som uppnått de framstegen åt sidan. Det existerar fortfarande en klar sexistisk underton i samhället som måste bearbetas.