En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

Visar inlägg med etikett Arbetslöshet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Arbetslöshet. Visa alla inlägg

tisdag 17 september 2013

Äntligen måndag?

Fick möjligheten att lyssna till en fantastisk föreläsare förra veckan. Författaren till boken "Äntligen måndag" av Torild Carlsson som berättar om myter i arbetslivet. Eftersom jag arbetar inom arbetsmarknadsförvaltningen var det högst relevant för mig. 

Vi arbetar mycket med vägledning och möjligheter att åter finna vägen till arbetsliv eller studier. Vi arbetar även med rehabilitering, praktik och subventionerade anställningar inom Luleå Kommun.


Föreläsningen tog upp många saker som var inspirerande. Bland annat började han sin föreläsning med att säga "Vad vill du bli när du bli stor". Yrken dyker upp i olika takt för barnen som upptäcker världen. Det är få fem-åringar som säger jag vill bli studie-och-yrkesvägledare. Sedan i 15-års åldern är det dags att börja välja. Men studier visar att även 15-åringar bara kan nämna fem olika yrken och beskriva vad det yrket egentligen innebär. Om man inte kan beskriva kartan, om vad som finns. Hur kan man då göra ett genomtänkt val? Kanske är det därför vi hela livet lever med frågan, vad ska jag göra härnäst?

Vägledning handlar därför mycket om att rita upp kartan, vad finns där ute egentligen?

Torild framhåller även att alla människor kan ha sin egen privata arbetsmarknad. Att genom att kombinera erfarenheter så kan man hitta en kombination som efterfrågas och där man är unik. Han berättar exemplet kring "biologdesignern". En biolog som inte längre önskade arbeta kvar i sitt gamla yrke, som utbildade sig till designer, men upptäckte att i konkurrens med alla yngre förmågor var det svårt att komma in och få arbeslivserfarenhet i sitt nya yrke.

Men genom att kombinera sina erfarenheter och istället vända sig till intressenter som kanske skulle söka båda dessa kombinationer. Genom att börja illustrera och designa till den medicinska industrin, eller facklitteratur. Där det var önskvärt att illustratören hade kännedom om "vad är en cell" eller vad det nu kan vara. Så underlättade det arbetet mellan författaren och hur denne ville att det skulle illustreras. Genom "Biologdesignern" ser vi hur det kan verkligen finnas en unik arbetsmarknad.

Att hitta ett jobb kan handla mer om att hitta vem jag vill vara tillsammans med. Att det handlar om att bygga relationer. Att hitta sin plats var man passar in. Ett jobb som vägledare handlar inte om att omforma människor. Det handlar om att hitta den plats där den här personen kommer att få ett jobb, utan att behöva förändra sig.

Man kan vara halvbra på flera saker men ändå ha den bästa kombinationen av talanger för ett specifikt jobb.

Det finns en myt om att utbildning alltid är en bra investering, men vi kan utbilda oss hela livet utan att det kanske leder till ett arbete. Vi måste istället bli bättre på att lära känna oss själva. Det finns ingen på arbetsmarknaden som har för lite kvalifikationer för att inte kunna få ett jobb. Alla kan någonting och kan vara bra på någonting. 

Vi kan heller inte bara titta på vilka yrken som behövs i framtiden, vi behöver bara veta vad jag verkligen själv brinner för och vad vill jag själv göra. Vet jag det så kan jag leta mig fram till det. Det kommer aldrig hjälpa att stirra sig blind på vilket yrke är det som efterfrågas just nu, eller vilket yrke är det som potentiellt sett kan ge högst lön?

Jag rekommenderar att läsa hans bok då Torild verkligen kommer med insiktsfulla tankar och idéer hur vi kan tänka kring arbetslivets snåriga vägar...

onsdag 4 september 2013

Studie avslöjar: Koden ”funktionshindrad” allt vanligare på Arbetsförmedlingen

Enligt Arbetsförmedlingens kodning klassas var fjärde arbetssökande idag som funktionshindrad på något sätt. För tjugo år sedan var det bara en på tio.
-Orsaken är arbetslivets ökade krav på effektivitet, färre lågkvalificerade jobb och en normalitetsförskjutning i arbetslivet, säger Ida Seing, en av studiens författare.


Tio procent av alla arbetssökande kodades som funktionshindrade år 1992 av Arbetsförmedlingen. Motsvarande andel år 2011 var 25,3 procent. Den kraftiga ökningen analyseras i en artikel av Kerstin Jacobsson, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, och Ida Seing, doktorand vid RAR, Rikscentrum för Arbetslivsinriktad Rehabilitering, Linköpings universitet.

De har intervjuat specialister på Arbetsförmedlingen, som arbetar just med funktionshinderkodning. Deras artikel heter "En möjliggörande arbetsmarknadspolitik? Arbetsförmedlingens utredning och klassificering av klienters arbetsförmåga, anställbarhet och funktionshinder".

Social kompetens allt viktigare

Artikelförfattarnas slutsats är att det är mycket fokus på effektivitet och att det har skett en normalitetsförskjutning i arbetslivet på anställningsbarhet.
-Det ska vara rätt utbildning men det har mer och mer blivit en betoning på att kunna anpassa sig. Det gäller att ha rätt attityd, vara flexibel, ha social kompetens och samarbetsförmåga och fungera väl med både kollegor och kunder, säger Ida Seing.

Kodning också positiv

De har tittat på Arbetsförmedlingen sätt att koda olika personers lämplighet för olika jobb och ser att kravlistan höjts, framför allt på den psykosociala förmågan. Det finns 14 aktuella koder, som redovisas efter artiken här nedan.
Kodningen fyller ett administrativt syfte och är en organisatorisk klassificering.
-Arbetsförmedlingen ska genomföra regeringens arbetsmarknadspolitik och kodningen är ett instrument. Genom att koda en människa för någon form av funktionshinder, öppnas arbetsmarknadspolitiska åtgärder upp. Till exempel lönebidrag, så det har en positiv effekt på så sätt för de som behöver, förklarar Ida Seing.

Inte tittat på kön och ålder

Artikelförfattarna har inte tittat speciellt på hur det ser ut mellan könen, olika åldrar eller vilken bakgrund man har i den här undersökningen. Inte heller hur personerna, som blir kodade, upplever det att få en kod.
-Och det skulle naturligtvis vara intressant att titta närmare på, säger Ida Seing.
Förvärvad hjärnskada och rörelsehinder är kodexempel

Några av de 14 koderna för olika typer av funktionshinder, som Arbetsförmedlingen använder är till exempel; "Förvärvad hjärnskada", "Rörelsehinder som kräver hjälpmedel av typ rollator eller rullstol", "Övriga rörelsehinder", "Psykiskt funktionshinder" och "Socialmedicinskt funktionshinder".
Exempel på det sistnämnda är att ha en kriminell bakgrund eller missbruk, men de som intervjuats exemplifierar också med ett avvikande utseende, kraftig övervikt, piercing och bristfällig hygien. Den socialmedicinska koden blir "ett slags restkategori för människor…som av olika skäl inte lever upp till kraven på social kompetens, flexibilitet och reflexivitet", skriver de två forskarna.

Resultatet blir en rundgång i systemet: Personer som inte anses anställbara klassas som funktionshindrade, och de som klassas som funktionshindrade anses inte anställbara. Att inte leva upp till arbetsmarknadens krav blir med denna logik i sig självt ett funktionshinder.

Transparens för resurseffekt

Funktionshinderkodningen uppfyller alltså ett administrativt syfte för Arbetsförmedlingen. Genom att koda en arbetssökande som funktionshindrad öppnas möjligheter att stödja, exempelvis med lönebidrag och skyddade anställningar. Kodningen skapar också transparens genom att myndigheten kan visa hur mycket resurser som läggs på olika grupper av arbetssökande.
- För människor utan funktionshinder finns annars inte så mycket att erbjuda, det handlar mest om att "putsa på individen", som Ida Seing formulerar det, att få tillgång till en coach och lära sig skriva bra CV. Hon fortsätter:
- Arbetslöshet har gjorts till ett individuellt problem. Ansvaret har skjutits över från samhället till individen. Rätten till anställning har omvandlats till en skyldighet att vara anställbar.

Skapar etiskt dilemma

Samtidigt finns ett etiskt dilemma. Flera av de intervjuade ser sig som delaktiga i en negativ utveckling, genom att de stänger ut, stigmatiserar och stämplar människor som avvikande.

"Om vi puttar bort alla personer som inte är mainstream, vad får vi kvar?"

"Jag tycker att alla människor borde få vara med"

"Idag bedömer vi någon som funktionshindrad som vi inte skulle gjort för 20 år sedan. Det krävs inte mycket tafflighet för att man inte ska vara gångbar på arbetsmarknaden"..., som några av dem säger.
Arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor

De intervjuade är överens om att deras arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor idag än tidigare. Forskarna kallar det för en "normalitetsförskjutning" i arbetslivet, med hårdare effektivitetskrav och mindre utrymme för avvikande personligheter: " Man har inte råd med den här som inte presterar, som går på halvfart och är lite halvmysko", som en arbetspsykolog uttrycker det.

Koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga

(Ur Arbetsförmedlingens dokument AMS informerar 2007:1)
Efter 1 juli 2000 ändras grupperingen av koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga till tvåställig kod och samtidigt utökas antalet koder.
Den nya grupperingen innebär att hörsel-, synskadade och rörelsehindrade delas upp i vardera två grupper, den ena med ett mer omfattande funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga än den andra. Tre helt nya koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, kod 91-93, införs. Upp till tre funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, mot tidigare ett enda, kan anges för en person. Det funktionshindret som medför nedsatt arbetsförmåga som anges i första fältet är det huvudsakliga funktionshindret som medför nedsatt arbetsförmåga.

För att kunna ange en kod krävs att någon form av dokumentation finns som beskriver funktionshindrets omfattning och vilka arbetsbegränsningar i relation till sökt arbete som det leder till.

Nedan presenteras koderna funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga så att de som inte är aktuella efter juli 2000 presenteras inom parentes.

Kod Förklaring Fr.o.m. T.o.m.
11 Hjärt-, kärl- och/eller lungsjukdom 1991-07
(20) Hörselskada dövhet 1991-07 2000-06
21 Barndomsdövhet 2000-07
22 Hörselskada 2000-07
(30) Synskada 1991-07 2000-06
31 Grav synskada 2000-07
32 Synsvaghet 2000-07
(40) Rörelsehinder 1991-07 2000-06
41 Rörelsehinder som kräver hjälpmedel av typ rollator eller rullstol 2000-07
42 Övriga rörelsehinder 2000-07
51 Övriga somatiskt relaterade funktionshinder 1991-07
61 Psykiskt funktionshinder 1991-07
71 Generella inlärningssvårigheter 1991-07
81 Socialmedicinskt funktionshinder 1991-07
91 Astma/allergi/överkänslighet 2000-07
92 Dyslexi/specifika inlärningssvårigheter 2000-07
93 Förvärvad hjärnskada 2000-07
Att kraven ökat i vårt samhälle är inte förvånande, men ändå är resultaten kanske förvånande. Om en fjärdedel eller femtedel av alla människor i vårt samhälle finner sig utestängda på olika sätt. Är det då inte något grundläggande fel på vårt samhälle? Ett funktionshinder blir bara ett funktionshinder i mötet med miljön. I en anpassad miljö märks inte eventuella svårigheter av. Ett sätt för myndigheter, kommuner och landsting att bli bättre på att möta människor som har behov av anpassningar i vårt överkomplicerade samhälle. Är att lära sig mer om tillgänglighet och bland annat kan man göra detta genom att läsa in sig på http://www.handisam.se.

onsdag 3 juli 2013

Ungdomsarbetslösheten...

I dag träffades arbetsmarknadsministrar från hela Europa i Berlin för att diskutera den höga arbetslösheten. I krisens Irland har man en arbetslöshet på 14 procent och en ungdomsarbetslöshet på omkring 30 procent. Siffror som faktiskt anses låga med tanke på hur hårt krisen slagit mot landet. Siffrorna hålls nere av det faktum att många ungdomar helt enkelt väljer att lämna landet, men det finns också en oro över hur landet ska klara av att återhämta sig när så många unga lämnat och fler är på väg. 


Lyssna: (Sveriges Radio P1, Studio Ett) 105 minuter http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5581956

söndag 2 juni 2013

Arbetslösheten skenar i krisländerna...

Arbetslösheten i Grekland och Spanien närmar sig 30 procent. I Grekland var arbetslösheten i februari - som deras senaste siffror gäller - 27,8 procent, medan Spaniens senaste siffror, från april, ligger på 26,8 procent. För Grekland innebär det en kraftig ökning på årsbasis med 5,9 procentenheter jämfört med februari 2012. 
http://www.di.se/artiklar/2013/5/31/arbetslosheten-skenar-i-krislanderna/


Också ungdomsarbetslösheten i de två länderna är närmast katastrofalt hög: 62,5 procent i Grekland och 56,4 procent i Spanien. Men det finns hopp. EU:s barometer över hushållens tillförsikt, som publicerades på torsdagen, visar att grekerna är mer optimistiska än de varit på fem år.

I april låg den totala arbetslösheten i EU på 11 procent, vilket är oförändrat jämfört med i mars. I euroländerna steg samtidigt arbetslösheten med 0,1 procentenheter, till 12,2 procent. Efter Grekland och Spanien är arbetslöshet högst i Portugal (17,8 procent), Cypern (15,6) och Slovakien (14,5). Lägst arbetslöshet har Österrike (4,9), Tyskland (5,4) och Luxemburg (5,6).

När man tittar på Eurozone 17 länderna så är snart 19,4 miljoner människor arbetslösa. Vad gäller de unga i Italien så är snart 40% utan arbete. 24 månader i rad så har arbetslösheten ökat kraftigt.

Sveriges senaste siffror visar en total arbetslöshet på 8,4 procent och en ungdomsarbetslöshet på 24,7. Ungdomsarbetslösheten totalt i EU ligger på 23,5 procent. Andra påpekar att skulle man räkna in svenska ungdomar som är i Norge och arbetar så skulle vi ha nära Europas högsta ungdomsarbetslöshet. 



Finns det en väg ut ur krisen? Räcker det att vi löser det med politiska planscher som här ovan, ifrån folkpartiet. Eller kanske om de unga bara slår knut på sig själva och lär sig stå på huvudet, på en arm, så får de kanske arbete snart?

tisdag 21 maj 2013

Kravaller...

Så det har varit oroligt i Husby de senaste dagarna. Samtidigt har jag ingen aning om vad det är som skapar den sociala oron i området. Vanligtvis när oroligheter uppstår så brukar det bero på:

- Hög arbetslöshet
- Hög andel ungdomar 18-25
- Socioekonomisk bakgrund och ställning i samhället (vilket naturligtvis samspelar med arbetslösheten)


Det är tyvärr sällan det blir kravaller i "de rikas" områden. Vilket även gör det till ett klassproblem. Men det verkar i Husby även finnas många med invandrarbakgrund vilket blir tråkigt utifrån att det alltid riskeras att vändas till att det är ett problem som bara rör de med utländsk bakgrund. När det hela blir ett större samhällsproblem.

Hur motverkar vi segregering i samhället? Hur arbetar vi för att sänka ungdomsarbetslösheten? Hur undviker vi att kravaller och social oro blir allt vanligare i ett samhälle som är på väg nedåt i ännu djupare arbetslöshet och svagare ekonomi.

Ungdomsstyrelsen gjorde för några år sedan fördjupad analys om ungdomars situation i olika delar av Sverige. Resultatet var skrämmande. Enligt analysen stod så många som 38 procent av de unga i Husby utan jobb och studier. http://www.aftonbladet.se/debatt/article16810122.ab


I många länder som har liknande hög arbetslöshet som Sverige har så är arbetslösheten spridd över alla åldersgrupper medan den i Sverige är koncentrerad till de unga. Som därmed saknar hopp och tycker sig stå utanför samhället. Den sortens protester som är så ostrukturerade som att bränna bilar och krossa glasrutor är svåra att bemöta. Antagligen vill ungdomarna göra sin röst hörd och att någon skall lyssna på dem. Men hur får vi en bra dialog i ett sådant läge?

Läs mer om ungdomsarbetslösheten i Europa: http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/generation-nollden-forlorade.html

Eller hur var det senast det var kravaller? http://rymdiz.blogspot.se/2012/12/en-krutdurk-av-ungdomar.html

Polisen kommer in med våld och maktspråk (vilket de måste för att skydda liv och egendom). Men samhällets strukturer kan inte hantera det som händer i Husby. Själv har jag också svårt att förstå vad det är som händer och media lyckas inte förmedla några röster ifrån ungdomarna. Så vi fortsätter stå som frågetecken och undra vad det är som de vill...

lördag 2 februari 2013

Medlemskap i fack, ständigt sjunkande...

Bästa åsikt läst idag. En vän till mig på Facebook, Cornelia Karlslund konstaterade följande angående det sjunkande engagemanget i fackliga verksamheter:


"Idag är jag inte glad, och det beror inte bara på att jag sitter hemma med förkylning, utan på att mina kollegor inte förstår vikten av att vara med i facket.

På mitt företag är bara 33% med i facket. Jag förstår helt och hållet att medlemskapet är en ekonomisk utgift, och att vissa kanske helt enkelt inte _kan_ vara med av den anledningen, men jag trodde i all min naivitet att det var huvudanledningen.

Icke så. Den senaste tiden har det skett en del förändringar som många är missnöjda över, och vad gör man då? Jo, nu går det runt en ”protestlista” som kollegorna ska skriva på, helt frikopplad från facket, och anledningen till detta? Jo, de jag har pratat med har kommit med förklaringar som ”Facket gör ändå ingenting” och ”Alla kanske inte vill vara med i facket av ideologiska skäl”.

Vad är det för historielösa människor jag jobbar med? För det första: om facket inte gör något kanske det är läge att ge dem lite mer tyngd bakom sig och faktiskt få med alla som jobbar på företaget, samt engagera sig inom facket. Att istället undergräva det genom utomfacklig verksamhet är mer än bara fullständigt meningslöst – det är direkt destruktivt.

För det andra: att inte vara med i facket av ideologiska skäl är ungefär samma sak som att säga att man inte vill ha några rättigheter som arbetstagare. Vi har kämpat i generationer för att få rätten att ha fack, kollektivavtal, arbetsrätt – och nu verkar det som om mina kollegor är redo att kasta bort allt detta arbete för att de tycker att solidaritet verkar jobbigt och att ordet ”arbetare” klingar lite rött.

Förra gången det skedde förändringar skapades en liknande protestlista, och resultatet blev ett skriftligt svar där det stod ”Det var ju synd att ni tycker så”. Var det resultatet som eftersträvades? För det är precis det svaret som kommer att upprepas medan vi gradvis blir av med rättighet efter rättighet.

Företag förlorar pengar på goda arbetsvillkor, och om vi tror att de kommer att ge oss vad vi behöver på grund av ren sympati har vi snart ett mycket stort problem."




Avskaffar vi facken, genom vårt bristande intresse för att engagera och organisera oss, går vi mer än 100 år bakåt i tiden, för att samtidigt urholkar vi våra egna rättigheter på den svenska arbetsmarknaden. Kollektivavtal, arbetsrätt, facklig kamp har alla ett samband. Utan kollektivavtal får vi klart sämre avtal när varje individ skall förhandla för sig själv.

Gå inte ur ditt fack!

måndag 21 januari 2013

Hjälper det att sänka lönen?

Läste ett annat tänkvärt debattinlägg på Expressen som menade på att grundproblemet på den svenska arbetsmarknaden är de höga ingångslönerna, som ligger i världstopp. Samt att särskilt höga är trösklarna till servicejobb inom handel och hotell- och restaurang, som är naturliga instegsjobb för ungdomar och andra utan arbetslivserfarenhet.
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/anna-dahlberg-fel-debatt-om-jobben/

Ingen annanstans inom EU är andelen låglönejobb så liten som i Sverige endast 2,5 procent (Eurostat). Samtidigt som antalet lågutbildade växer försvinner de lågkvalificerade jobben i snabb takt. De senaste tio åren har utbudet av arbeten där det räcker med kort utbildning minskat med 25 procent. Det är en ekvation som inte går ihop.

En rad tunga instanser har lyft fram detta problem. Senast var det OECD som i sin Sverigerapport efterlyste sänkta ingångslöner för att integrera ungdomar med låg utbildning, invandrare, sjuka och funktionshindrade på den svenska arbetsmarknaden. Kanske måste man följa råden från OECD:s Sverigerapport och från långtidsutredningen om reformbehovet för arbetsmarknadspolitiken. Länk, annars sök via OECDs hemsida, (http://www.oecd.org). 

Vi har en växande skara arbetslösa som tillhör så kallade utsatta grupper - lågutbildade, utomeuropeiskt födda, funktionshindrade och äldre över 55 år. De utgör i dag cirka 60 procent av de arbetslösa och andelen väntas växa ytterligare under året till 265 000 av strax över 400 000 inskrivna på Arbetsförmedlingen. Så här skriver Arbetsförmedlingen om utmaningarna i sin prognos för åren 2013 och 2014: "Särskilt stor ökning av antalet totalt inskrivna arbetslösa väntas för utrikes födda och personer med funktionsnedsättning ."

Citat från Anna Dahlberg (länk ovan):
En helt avgörande faktor för arbetslöshetens nivå - lönebildningen - ligger utanför politikens makt i den svenska modellen. LO har tagit ett föredömligt ansvar när det gäller löneökningarnas nivå generellt sedan Industriavtalet kom på plats år 1997. Detsamma kan dock inte sägas om lägstalönerna, som tvärtom har höjts mer än andra löner.

Här borde fokus ligga i jobbdebatten. Sätt LO under press att frysa ingångslönerna under ett antal år. Utvidga samtalen med parterna till att också handla om hur nyanlända och långtidsarbetslösa ska ges en chans på arbetsmarknaden. Efter jobbpakten för unga är det dags att sänka trösklarna även för andra utsatta grupper.


Som det sett ut hittils så har man istället förespråkat att höja nivån på de lågutbildade. Att med utbildningsinsatser såsom kompetenslyftet skulle alla matchas mot de högkvalificerade jobben. Men vad händer om man sänker lönerna istället som ingångslöner. Med låga löner kommer man att få fler okvalificerade jobb. Konsekvensen kan dock bli att detta blir till löner som man inte kan försörja sig på om man är två låginkomsttagare i en familj med barn mm. Med en lägre lön kommer man även lägre i a-kasse system och socialförsäkringar som baseras på inkomst.

En sänkt lön för lågutbildade och slopade lönekrav ifrån fackligt håll kan alltså leda till en annan sorts samhällsutslagning. Frågan är om man löser problemet, men då man står utan arbete är man också på ett sätt utanför samhället. Med ett arbete ökar delaktigheten på ett annat sätt. Själv är jag oerhört kluven i den här frågan och hamnar i ett å ena sidan, å andra sidan. Kanske är det den väg vi måste gå, sänka löner generellt på den svenska arbetsmarknaden nu då sämre ekonomiska tider kommer.

Tyvärr blir det nog svårt för många att dra åt svångremmen då man anpassat sig till en viss lönenivå. Men i framtiden och vikande inkomster i bland annat industri och exportsektor får man räkna med att skall lönenivåerna behållas så kommer många istället att tappa arbetet. 

Frågan är alltså vad som hjälper mest, skall vi sänka lönerna och försöka få in de som idag står utanför arbetsmarknaden genom att skapa mer låglönejobb?

måndag 26 november 2012

Media fortsätter att vrida och vända på problemen...

DI rapporterar att svenska jobb är mer krissäkra än förr. I denna artikel hänvisar man till arbetsförmedlingens forskare som uttalat att endast 4 av 10 varsel historiskt sett lett till uppsägning. Detta skulle alltså vara en anledning till att bara ignorera den nuvarande situationen.
http://www.di.se/artiklar/2012/11/23/svenska-jobb-mer-krissakra-an-forr/

Detta skulle också visa på att svensk arbetsmarknad är mer motståndskraftig än tidigare, det finns inget att se, bara att fortsätta precis som hittils med full fart på gasfoten alltså. Man menar på att med högre utbildningsnivå generellt så är det inget att oroa sig för, så länge man har denna utbildning. Däremot är det de lågutbildade som kommer att slås ut i större utsträckning på arbetsmarknaden. Men så länge det inte drabbar de med utbildning så är det krissäkert eller? Vad DI menar är kanske att övriga ändå inte förtjänar arbete då de inte skaffat sig en lång fin examen.

Samtidigt konstaterar artikeln att "Storbankernas chefsekonomer har alla uttryckt förvåning över hur starkt arbetsmarknaden och svenskarnas köplust i höst stått stark trots de hotfulla konjunktursignalerna." Hur skall vi tolka detta då? Att svenskarna inte har förmåga att uppfatta dessa "hotfulla konjunktursignaler" och därför fortsätter köpa och shoppa trots att konjunktursignalerna borde varna dem att hålla i plånboken då de snart kommer att finna sig utan jobb.

Nuvarande prognos visar dock bara på en måttlig ökning i arbetslösheten. 1,5% fram till nästa sommar, det är väl inte så stor ökning, eller? Särskilt när det mest bara drabbar de lågutbildade och ungdomarna? Så länge det inte drabbar de rika är de svenska jobben kanske att anse krissäkra men jag tror inte att Sverige är en ö i sig själv och förr eller senare kommer Europas problem även hit. Liknande utveckling som vi ser i exempelvis Storbritannien med djup recession och hög arbetslöshet kommer även att ske här.


Bild från DI:s artikel, (källa: http://www.di.se/SiteImages/2012/11/09/graf-nisse.jpg)

Som jag ser det är inte arbetsmarknaden alls mer krissäker än tidigare. Samhället fungerar på samma sätt som det tidigare gjort, där produktionen i samhället sätter taket för konsumtionen. När industrin går ned så minskar inkomsterna till landet och byteshandeln kan förskjutas. Om vi importerar mer än vi exporterar blir vi hela tiden fattigare. 

Det kan verka som att konsumtionen fortsätter i samma takt som tidigare och att det därför inte skulle vara något att oroa sig för. Men samtidigt måste dessa pengar komma någonstans ifrån och om vi inte skapar välfärd genom industrisektorn så utarmar vi alltså bara våra resurser på att fortsätta köpa importerat krafs och konsumtionsprodukter från bortre asien.

Dessutom är industrisektorn bara den första sektorn som drabbas, vi kan förvänta oss underleverantörer, och sedan administrativa tjänster samt offentligheten som drabbas när skatteintäkterna minskar från företagen. Då väntar nedskärningar inom offentlig sektor skola, vård, social omsorg och våra välfärdssystem.

Att sticka huvudet i sanden och mena på att Sveriges arbeten är krissäkra, skulle vara om vi både konsumerade och producerade våra varor och tjänster inom landet och inte var beroende av global export och import. Men innan det sker så är vi lika illa ute som de andra krisländerna.

Varselkartan...

Så här ser det alltså ut för närvarande. Att Industritäta län drabbas hårdast av varselvågen som drar över Sverige. I första vågen alltså. I den efterföljande vågen nästa år blir det följder i andra sektorer som då också tvingas till ytterligare varsel. Hittills i år har över 48 000 personer varslats om uppsägning. Sveriges Radio har gjort en så kallad "varselkarta" med fin grafik som man kan se via den här länken: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4218&grupp=3692&artikel=5357092

Arbetslösheten slår hårdast i södra Sverige. Värst i Kronobergs län, som sedan följs av Västra Götaland, Blekinge, Skåne och Jönköping. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4218&grupp=3692&artikel=5357092

Tittar man bara på de tre senaste månaderna ser man dock att även Norrbotten drabbas av varslen. (klicka på bild för större bild) Bildkälla: http://arbetet.se/2012/11/23/nu-hotas-fasta-tjanster/


Hårdast drabbade kommunerna i oktober:
(I förhållande till befolkning)

Kommun        Antal varsel

1 Hylte            138
2 Oxelösund    150
3 Lessebo        84
4 Älvkarleby     60
5 Ljungby        168
6 Tingsryd        74
7 Lindesberg    119
8 Mönsterås     64
9 Borlänge       240
10 Norsjö         19

fredag 9 november 2012

Dagens bild: ungdomsarbetslöshet i Europa

Otroligt sorgligt är att se siffrorna för ungdomararbetslöshet som nu hela tiden är stigande. Spanien och Grekland toppar inte helt förvånande de här nivåerna, utifrån att det ekonomiska sammanbrottet har nått längst där. Grekisk ungdomsarbetslöshet toppade därför på 58% i augusti, överlägset den högsta nivån någonsin.
http://www.zerohedge.com/news/2012-11-08/europes-scariest-chart-hits-peak-scariness-levels-and-rising


Spanien låg inte mycket efter med sina 54,2% (med en total arbetslöshet på 25,4% och 25,5% i vardera land). I Euroområdet har ungdomsarbetslösheten totalt stigit till 23,3%. Men visst kommer åtstramningspaketet som nyss röstades igenom att hjälpa mot detta? Inte?

Korrelationen ifrån extrema nivåer av ungdomsarbetslöshet till allmän social oro och anarki är stark och de som växer upp med lite hopp om att komma in på arbetsmarknad och bli en del av samhället, har mycket lite incitament för att bli skötsamma unga vuxna.

torsdag 25 oktober 2012

Arbetsmarknadens förändring...

Vad som man kan se händer när en population har en stor grupp arbetslösa, är förutom att det håller ned löner och lönekostnader, så påverkar det även villkoren för de som faktiskt har anställningar.

Man ser exempelvis en trend i USA att villkor försämras och heltidsarbeten ersätts mer och mer med deltidsarbetande med timlönsersättning. http://www.zerohedge.com/news/2012-10-24/chart-day-55-and-under-no-job-you

För arbetgivaren friskriver detta denne från exempelvis rehabiliteringsansvar om någon blir långtidssjukskriven och liknande sociala åtgärder. En timvikarie är mycket enklare att "fasa ut" ifrån arbetsplatsen om personen inte länge verkar klara tempot. Man kan kringgå långa anställningsavtal.


Med timersättningar har man kanske heller inte personal som går utan något att göra utan man kan ha ett hårt tempo de timmar de arbetar och ingen tid på dagen behöver vara lugnare, då de sedan kan skickas hem för att vila medan man tar in nästa skift. Man har ingen övertalighet i organisationen och har inget självändamål i att "spara" på arbetskraften eftersom de inte behöver hålla en hel livstid, utan är fri att slita ut dem med stressiga arbetsmiljöer exempelvis.

Denna trend skulle jag kunna tänka mig går en liknande väg även här i Sverige. Man vill gärna luckra upp arbetsrättslagstiftning med minimilöner, och försämrade arbetsvillkor för ungdomar som är nya på arbetsmarknaden så att dessa skall bli mer attraktiva att anställa på arbetsmarknaden. Därför blir det ett glapp på arbetsmarknaden. Vad man kan se ifrån USA är att de som arbetar på arbetsmarknadendär är främst deltidsanställda 55+ och sedan nästa grupp är mellan 20-24 år, gruppen mellan 25 år och 55 år är de som till största delen går arbetslösa nu.

Som det har sett ut här i Sverige och Europa har vi haft en stor grupp långtidsarbetslösa ungdomar som inte kommit ut på arbetsmarknad. Jag kan tänka mig att får man igenom reglerna kring minimilöner för ungdomar så är det nästa generation ungdomar man kommer att anställa, de som kommer direkt ut från skolan. De som redan gått arbetslösa under lång tid och inte kunnat samla några arbetslivserfarenheter kommer att kasseras och bli en "överhoppningsbar" generation. Bättre ta de som är "fräscha" och pigga ur skolan.

Många arbetar ju även längre upp i åldrarna nu därför att de tycker sig inte ha råd att pensionera sig, så man jobbar gärna till 66-års ålder. Denna trend kommer säkert också att öka. På det sättet stoppar man också upp för inflödet av ny arbetskraft, eftersom den här möjligheten finns. 1 år kan heller inte låta som särskilt mycket men då det är potentiellt, 1 år för varje anställnin,g blir det ju sammanlagd många års heltidsarbete som det handlar om där vi istället skulle satsa på att få in nya anställningar och inte förbättra ekonomin för någon enskild som har en egennytta för att de sett sina pensionsportföljer sjunka i värde.


Dessutom kan man ju även kringgå detta med lagstiftning kring anställningsvillkor genom att helt enkelt hyra in sin personal genom bemanningsföretagen. Så kan arbetsvillkoren effektivt försämras utan att någon ändring i lagstiftningen egentligen behöver göras. Detta utnyttjas av både privat och kommunal sektor.

När det är kommunal sektor som ägnar sig åt att bortse ifrån etiska överväganden så är det ju än mer trist att även här så har utvecklingen gått åt det här hållet. Nu kommer dock en motion angående om kommun, landsting, stat skall behöva ta hänsyn till etiska överväganden vid upphandlingar för att även se över anställdas arbetsvillkor som alltså kan komma att påverka priset när man gör upphandlingar. Det ser jag som en positiv utveckling så att man inte ifrån statens håll tappar all etik om moral och människors rättigheter på arbetsmarknaden.
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/_H002Fi261/?text=true

Ett annat intressant faktum är att exempelvis a-kassan är dyrare i branscher där arbetslösheten är som högst, vilket alltså har inneburit att allt fler av dem som behöver stödet mest lämnar a-kassan då man inte anser sig ha råd med den här extra utgiften på några hundralappar i månaden. Detta leder till en än större utsatthet för dem inom dessa branscher. Med stor risk att hamna i arbetslöshet kan man tycka att människor skulle prioritera sin a-kasse avgift, men det gör man alltså inte, man tar den kortsiktiga lösningen istället med en förhoppning om att man nog inte skall bli arbetslös.

Så NAIRU i all ära (http://josefsson.net/artikelarkiv/62-arbetsloes-din-uppgift-aer-att-ma-daligt.html) men jämnviktsarbetslösheten är nu ett minne blott. 

I framtiden handlar det istället om att vi kommer att ha så mycket arbetslöshet så att det inte bara blir en inflationsdämpare utan också att en stor del av våra arbetsrättsliga framsteg på arbetsmarknaden under 1900-talet kommer att urholkas i samma takt som arbetslösheten åter ökar. Med en stor arbetslös befolkning finns det inte incitament för att skydda anställningar för fåtalet som haft "turen" att få ett arbete. Därför kommer folket som helhet kräva att skydden avskaffas. Det är bara att vänta och se. Fackföreningar attackeras redan genom detta med outsourcing och osäkra anställningar. När man inte längre har ett skydd av att vara med i facken då reglerna ändå kan kringgås så avskaffas facken med tiden. Syftet med fackföreningarna blir då överflödigt. Det gör att villkoren försämras när ingen längre vill kämpa för dem.

Med stor hotande arbetslöshet kan man även göra som SAS och andra bolag och säga upp all personal för att låta dem söka tillbaka med försämrade löner och villor. 
http://www.di.se/artiklar/2012/10/24/uppgifter-sas-tvingar-anstallda-sanka-lonen/

Försämringarna som kommer, kommer att slå mot alla sektorer och följer alltså i arbetslöhetens spår. Det har bara börjat.

torsdag 18 oktober 2012

Dagens Bild: Antal arbetstillfällen i USA på väg utför klippkanten...


 Källa: http://www.zerohedge.com/news/2012-10-17/chart-day-glance-january-2013-bls-report

Morgan Stanleys har ett index för anställningsplaner (en realtids tracker för utsikterna i ekonomin) och det man kan se är att indexet har rasat här månaden vilket gör att företagen inte tappar lika mycket av sina vinster då de skär ned på sina kostnader. Det kan alltså ses som positivt i ett kort perspektiv men här är det framtidsutsikterna för att anställa som alltså är oroande.

Trots att rapporten om sysselsättningen för oktober månad var relativt god, så sjönk båda de här index för anställningar till bottenrekord som man sett senast för några år sedan.

Anställningar sjönk 10 punkter till 44%, den lägsta siffran sedan december 2009, och Anställningsplanernas index har sjunkit 13 punkter till 44%, också den, det lägsta sedan augusti 2009. På grund av att detta ses som en ledande indikator innebär detta att man tror att om några korta månader kommer man att kunna se samma resultat som när finanskrisen började.

Arbetslösheten kommer att komma till ett snabbt fall utför kanten, med massiva varsel som kommer inom en kortare tidsperiod när företagen snabbt behöver skära ned på sin personal.

torsdag 4 oktober 2012

Arbetslösheten stiger inom EU, utom i Tyskland...

Om konjunkturen tydligast syns i arbetslöshetsstatistiken så är denna nu stigande inom Europa. När arbetslösheten höjs så sänks efterfrågan på varor och tjänster och det är lätt att man går in i en recessions-spiral där sänkt efterfrågan leder till ytterligare arbetslöshet inom andra sektorer.

Man kan därför tänka att detta bara är början på arbetslöshetskurvan som kommer vara stigande de närmaste åren.

Inom Euroområdet uppgick arbetslösheten till 11,4% i augusti i år, en ökning från 10,2% förra året vid samma tid. 18.2 miljoner människor var utan arbete under perioden. Medan Tyskland, å andra sidan, för närvarande har en nivå av 5,5% arbetslöshet, så har den totala arbetslösheten i Spanien och Grekland nått så högt som 25,1% respektive 24,4% detta visar på att krisen mot Europa slår väldigt olika.
http://www.telegraph.co.uk/finance/economics/9578762/Eurozone-unemployment-hits-record-high-and-reveals-two-speed-Europe.html

Eurostat har siffror på hur arbetslösheten förändrats sedan förra året, och trenden är stigande.
http://epp.eurostat.ec.europa.eu/cache/ITY_PUBLIC/3-01102012-AP/EN/3-01102012-AP-EN.PDF

I USA sägs den öppna arbetslösheten vara 8% men samtidigt misstänks dessa siffror vara kraftigt manipulerande då man med olika sätt att räkna vilka som räknas som arbetslösa, försöker dölja arbetslösheten som råder.


Även i Sverige kan trenden vara stigande arbetslöshet. I augusti uppgick arbetslösheten till 7,2 procent. Detta är högre än i augusti 2011. Totalt uppgick antalet arbetslösa personer till 396 000. Den säsongsrensade siffran i augusti var 7,8 procent. Titta gärna på statistiken på den här sidan för en fin bild av läget:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Arbetsloshet/

Mellan år 2005 och 2008 tenderade arbetslösheten att minska vilket man även ser på bilden. Men i och med finanskrisen och den efterföljande lågkonjunkturen har dock arbetslösheten ökat. Arbetslösheten har stora säsongsvariationer.

Tidigare redovisades arbetslösheten i Sverige på ett sätt som gjorde det svårt att jämföra den med andra länder. SCB hade i uppdrag att redovisa arbetslösa inom åldersgruppen 16-64 år, medan man i många andra länder istället tittade på gruppen 15-74 år. En annan skillnad var att man i Sverige valde att inte definiera studerande som aktivt sökte och var beredda att ta ett arbete som arbetslösa. Detta gör man i många andra länder. Denna grupp är relativt stor och båda dessa skäl gjorde att arbetslöshetssiffrorna inte var jämförbara med många andra länder.

Med arbetskraft menas personer som antingen är arbetslösa eller sysselsatta mellan 15-74 år. I arbetskraften ingår inte till exempel hemarbetande eller långtidssjuka. Dessutom ingår inte studerande om de inte faller in i kategorin att de är beredda att ta ett jobb och aktivt söker arbete. I och med den nya definitionen ökar säsongsvariationerna i siffrorna. Detta beror just på gruppen studerande som aktivt söker ett arbete. Under vår- och försommarmånaderna april till juni söker många studenter sig ut på arbetsmarknaden för att till exempel hitta sommarjobb. Detta påverkar andelen arbetslösa markant för just denna period.

Tyskland är fortfarande det land inom Europa som går bäst, och frågan är bara hur länge deras ekonomi kan vara en egen ö, när världskonjunkturen går åt ett annat håll. Det återstår att se. Trenden borde vara att arbetslösheten på sikt även ökar där, även om detta inte sker i lika hög hastighet som hos övriga Euro-länder som ligger sämre till.

måndag 18 juni 2012

Tankeövning: vad gör du om du plötsligt tappar din inkomst?

Det är inte helt osannolikt att din familj eller ditt hushåll någongång i livet kommer gå igenom en av de där faserna i livet när man plötsligt ser sig med mindre inkomst än tidigare. Då gäller det att ens ekonomi är flexibel och kan klara en omställning till föräldraledighet, sjukledighet, vård av barn. Att man finner sig plötsligt uppsagd ifrån sin arbetsplats som trots allt kan inträffa med relativt kort varsel. Det kan vara läge att laga båten medan det finns små kvisthål i botten och inte vänta tills den  nästan sjunkit.



Som arbetslös får du som mest 80% av din lön, de första hundra dagarna, sedan kan ersättningen komma att sjunka ytterligare. Som föräldraledig tappade jag ca. 5000kr av min nettolön exempelvis när jag var föräldraledig för några år sedan, jag vet inte exakt hur nivån ser ut idag men det beror naturligtvis på hur ens SGI ser ut om man hunnit arbeta upp sig till en sådan. Men om man tar ut 7 dagar föräldraledighet per vecka skall det motsvara att man får ut ca. 80% av sin lön.

Men det är inte säkert att detta är enda inkomstbortfallet i familjen, vad gör man om ena föräldern blir föräldraledig och den andra plötsligt blir uppsagd från sitt arbete och finner sig vara arbetslös?

Då gäller det att man har en flexibilitet i sin ekonomi att man kan ställa om sina utgifter så att inte alla utgifter är fasta utgifter. Om man har så höga fasta utgifter att man inte klarar att tappa den här delen av hushållets inkomst under en längre period, så har man en för känslig privatekonomi och behöver vidta åtgärder för att sänka de fasta utgifterna. Annars lever man över sina tillgångar.

Man kan också se över sina försäkringar om det är möjligt att ha en ytterligare inkomstförsäkring via sin a-kassa för att få högre inkomst vid arbetslöshet. Detta kan vara viktigt om man har en hög inkomst där inkomstbortfallet blir väldigt stort vid arbetslöshet. Då kan det vara värt att betala mer för att ha en bättre försäkring så att man inte står där med ett väldigt stort glapp i inkomsterna om "det otänkbara" händer.

En del åtgärder man kan vidta vid plötsligt förändring i hushållets inkomster är att exempelvis, ställa av bilen, vänta med amorteringarna och sänka summan för amortering en tid om det är så att man har den möjligheten. Andra åtgärder är att avsluta onödiga abbonemang och säga upp tjänster man inte behöver såsom dagstidning eller vad man nu har. Har man inte gjort det tidigare kan det vara läge att rensa förråd och garage och sälja av onödiga saker på blocket och tradera. Detta har man kanske inte haft tid med tidigare då man arbetade men får man extra tid hemma kan man ta chansen att sälja av familjens onödiga saker som annars bara står och samlar damm.

Vid plötslig nedgång i familjens inkomster gäller också att man direkt skaffar sig ett grepp över sin ekonomi och tar bort alla onödiga utgifter och spontanköp. Veckohandla, byt märke och köp billigare, samt storpack kan vara ett sätt att sänka omkostnader för en tid. Billigare hushållsprodukter, icke-märkes-saker och matbutikernas egna märken. Utnyttja rabatter mm.

Tankeövningen här är att fundera på vilka åtgärder du skulle kunna vidta som egentligen inte skulle medföra någon större skillnad för familjen men som skulle spara en hel del pengar i det långa loppet.

Om du tänker efter en stund kommer du inse att om du var tvungen skulle du klara dig på långt mindre pengar än du använder idag och det är helt onödigt att använda upp varje krona varje månad för att till exempel ha special-toalettpapper, eller hushållspapper med färgade blommor på istället för vanligt vitt. Det finns alltid en mängd sådana här egentliga "lyxvarianter" av hushållsprodukter som familjer ofta använder i en större mängd än man egentligen tänker på. Jag är säker på att ni har en mängd "onödiga" inköp även i din familj som där det finns likvärdiga alternativ som kostar mycket mindre.

Sedan tar du och genomför dessa förändringar redan nu, innan ni får en sänkt inkomst, och använder det här utrymmet som du faktiskt kan hitta i familjens budget, till att bygga en buffert för oförutsedda händelser.

måndag 11 juni 2012

3 av 10 eller 31% måste ta lån när de blir arbetslösa...

SO, A-kassornas samorganisation, presenterade idag en stor undersökning om ersättningstagarnas åsikter om arbetslöshetsförsäkringen. Bland annat visar den att hela 31 procent av de personer som går på a-kassa tvingas låna pengar för att klara sin livssituation. 

SO har tillsammans med CFI Group genomfört undersökningen. 5 028 telefonintervjuer har genomförts med ersättningstagare under mars-april 2012. Svarsfrekvensen var 76%. 
http://www.seko.se/Aktuellt/Nyheter/2012/Juni/3-av-10-maste-ta-lan-for-att-overleva-arbetsloshet--/


År 2012 är tionde året i rad som den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen inte höjs. Det är också sjätte året i rad som andelen av arbetskraften utan skydd av akassa ökar. Det är en utveckling som pågått sedan hösten 2006 när regeringen aviserade stora förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Under ett par år tappade a-kassorna nära en halv miljon medlemmar.

Ett allvarligt problem är alla år utan höjning av dagpenningen. Under de tio år som den legat still har lönerna ökat med över 30 procent. Inte ens yrkeskategorier med de lägsta medellönerna på arbetsmarknaden har numera så låga löner att försäkringens löfte om 80 procent vid arbetslöshet uppfylls. Sett till hela arbetsmarknaden täcker försäkringen drygt hälften av en heltidslön, inte mer, för genomsnittliga löntagare. Under de år som arbetslöshetsförsäkringens skydd eroderat har många löntagare fått kraftigt höjda avgifter samtidigt som det har blivit svårare att kvalificera sig för ersättning. Och för dem som kvalificerat sig har ersättningen beräknats på mindre fördelaktiga grunder.

Titta  gärna på mer om detta här:
http://www.samorg.org/so/filer.aspx?typ=dokument&id=-16347448452292 för rapport "Lägesbeskrivning av arbetslöshetsförsäkringen våren 2012".

Det märkligaste med att 31% av de arbetslösa "tvingas" till att ta lån när de blir arbetslösa är att de överhuvudtaget får ta lån. Det hjälper inte problemet utan snarare förvärrar det problemet då de även bygger upp en skuld. Återigen funderar jag över regleringar i bankväsendet hur det kommer sig att man får låna ut till låntagare som redan är insolventa.

Dessutom som Swedish Prepper kommenterade då vi diskuterade detta, varför har inte folk en buffert, matförråd eller förråd av andra nödvändigheter hemma så att de kan sänka livsomkostnader dramatiskt vid ändrad livssituation. Man bör även ha alternativ i sin vardagsekonomi så att man inte alltid lever upp sista kronan. Har man utrymme i sin budget att spara 10% varje månad, kan man sänka sparandet för den period som man hamnar i arbetslöshet och utanförskap. Man bör inte leva på det sätt så att man lever lön till lön och lever upp sista kronan, då är man för känslig för förändringar i livssituationen. Det är inte bara arbetslöshet som kan inträffa utan även sjukdom, egen eller nära anhörig och även annat oförutsett. Då behöver man utrymme för att kunna vara ledig ifrån sitt arbete.

Man måste alltså försöka att redan nu, om man vet att man lever på gränsen, ställa om sitt liv så att man inte lever upp sista kronan. Då så bör man alltså minska sina fasta utgifter. Kanske har man ett för dyrt boende som man inte kommer att klara vid arbetslöshet? Då bör man se sig om efter ett boende man har råd med istället. Om man inte gör förändringar i tid och tvingas ta itu med allt när man redan blivit arbetslös då är man ute för sent.

Eller om man ställer in sig på att amortera högt nu medan man har arbete, så kan man sänka amorteringar i tider av arbetslöshet och därmed hitta ett visst utrymme som buffert mot sämre tider. Det finns många alternativ men det gäller att ta itu med dem i tid.

tisdag 15 maj 2012

Företagen har börjat sin down-sizing...

Företagen påbörjade omfattande nedskärningar redan i höstas, men uppsägningarna duggar tätt och än är det inget slut i sikte, faktum är att uppsägningarna kanske precis har börjat. För recessionen har inte fått riktigt fäste i Sverige och i människors sinne här hemma ännu. Det säger oss att detta fortfarande bara är toppen på isberget.




Nedläggningarna hotar i de flesta branscher, då olönsamhet måste skalas bort inför sämre tider som väntar. En del märker inte den här trenden för man ser en artikel i tidningen då och då men tänker inte djupare kring det. Så därför har jag listat en del av nyheterna här.

Lufthansa skär bort 3500 jobb, under de närmaste åren. Lufthansa planerar att minska antalet anställda med 3.500 de närmaste åren i ett omfattande nedskärningsprogram. De jobb som försvinner är administrativa. Målet är att de administrativa kostnaderna ska minskas med 25 procent, uppger flygbolaget i ett uttalande.
http://di.se/Artiklar/2012/5/3/266288/Lufthansa-skar-bort-3-500-jobb/

Samtidigt skär nu Nordea ned på sin personal. Under årets första kvartal minskade antalet anställda med 500 jämfört med slutet av fjärde kvartalet 2011. I den svenska kontorsrörelsen har banken minskat sin personal med 108 tjänster.Och sedan personalminskningsprogrammet sjösattes i augusti 2011, har antalet anställda i Nordea minskat med 1.600. Ytterligare 400 tjänster ska dras in under det resterande året. http://di.se/Artiklar/2012/4/24/265294/Personalminskning-NORDEA/

Ytterligare 400 jobb försvinner på Astra...I början av februari kom beskedet att 1.100 personer tvingas lämna läkemedelsjätten, men nu utökar man med ytterligare nedskärningar av 400 jobb. Sedan 2007 har omkring 20.000 tjänster försvunnit i olika nedskärningsprogram, globalt sett. http://di.se/Artiklar/2012/5/14/267399/Ytterligare-400-jobb-bort-pa-Astra/

250 jobb försvinner ifrån Arla...varav 46 i Sverige.
http://di.se/Artiklar/2012/5/15/267485/Arla-sparar--250-jobb-forsvinner/

Som ett resultat av mejerifusionen mellan Arla och Milko kommer omkring 200 Milkoanställda att förlora sina jobb. Omkring 155 av dem finns vid mejeriet i Grådö i Dalarna. 45 anställda vid Milkos huvudkontor i Östersund förlorar också jobben.
http://di.se/Artiklar/2012/2/8/258533/200-Milkojobb-forsvinner/

80 personer fått lämna Swedbanks it-avdelning. Nedskärningen är en del av bankens miljardsparbeting under 2012. Swedbank har än så länge kommunicerat att 600 ska lämna bolaget under årets förta kvartal, varav 300 i Sverige. Där ingår de 20 i januari och i februari, och de senaste aviserade 80 tjänsterna. Swedbank har totalt 16.300 anställda. Det är en minskning med 4.500 sedan 2008. http://di.se/Artiklar/2012/3/30/263245/Swedbank-sager-upp-anstallda/

Fönstertillverkaren Inwido lägger ner sin fabrik i Edsbyn. 48 anställda fick på tisdagen besked om att de kommer att bli utan jobb.
http://di.se/Artiklar/2012/3/6/261138/Fonsterfabrik-laggs-ned-i-Edsbyn/

Drygt 60 jobb försvinner när skogsbolaget Stora Enso rationaliserar vid Skoghalls Bruk i Värmland, rapporterar flera medier. Elva tjänstemän och 51 arbetare förlorar jobben. Syftet är att göra bruket mer effektivt. http://di.se/Artiklar/2012/3/12/261652/60-tal-jobb-bort-pa-Stora-Enso/

345 jobb är hotade när Cloettas vd Bengt Baron skapar sin nya godisjätte. Ett av de första offren är fabriken i Gävle som i över 100 år tillverkat Läkerol-tabletter.
http://di.se/Artiklar/2012/3/8/261308/CLOETTA-OVERVAGER-STANGA-FABRIKER-FLYTTA-PRODUKTION/

Volvo lastvagnar i Umeå kommer inte att förlänga anställningarna för mellan 150-170 visstidsanställda. Facket vill se andra lösningar, men ledningen hänvisar till minskad orderingång.
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_umea?title=jobb_forsvinner_pa_volvo&videoid=2087043

Alvedoor AB i Alvesta med 50 anställda har försatts i konkurs. Företaget, som tillverkar dörrar till större fartyg, har under de senaste två åren förlorat mer än 16 miljoner kronor, skriver Smålandsposten. http://di.se/Artiklar/2012/3/17/262111/50-jobb-bort-i-Alvesta/

Verkstadsjätten ABB varslar 30 anställda vid Composites i Piteå. Dessutom förlorar 25 inhyrda eller visstidsanställa sina jobb, rapporterar lokala medier.
http://di.se/Artiklar/2012/3/12/261653/55-varslas-i-Pitea/

25 behåller arbetet, 25 förlorar det och fem flyttar från Orrefors till Kosta. Ägaren ville i december säga upp 115 av 200 på Kosta, Orrefors och Åfors glasbruk, varav 44 i Orrefors som miste 40 i somras. http://di.se/Artiklar/2012/2/4/258107/Nytt-slag-mot-Glasriket-i-Orrefors/

130 jobb försvinner på Carlsberg i Falkenberg och Bromma inom ett par år, rapporterar hn.se. Ytterligare 75 jobb försvinner i Falkenberg när verksamheten automatiseras.

Runt 600 ståljobb försvinner från Långshyttan och Torshälla när tyska Thyssen Krupp slår samman sin verksamhet för rostfritt stål med finska Outokumpu, skriver Dagens Arbete.

Sandvik planerar förändringar inom affärsområdet Materials Technology som innebär att cirka 100 jobb i Hallstahammar försvinner på 18 månader. Så sent som i november varslades 65 anställda i Hallstahammar och 230 i Sandviken om uppsägning. Sandvik flaggar också för en engångskostnad om en halv miljard kronor i affärsområdena Mining och Construction. Den avser bland annat en tidigare känd neddragning om 70 anställda i Sandviken.
http://di.se/Artiklar/2012/1/18/256217/SANDVIKEO-KOSTN-CA-500-MKR-4KV-FOR-ATGARD-ENL-NY-STRATEGINY/

Tyska koncernen Knauf planerar att lägga ner Inlands Kartongbruk med 85 anställda i Lilla Edet, grannkommun till redan hårt drabbade Trollhättan.
http://di.se/Artiklar/2012/1/10/255480/85-jobb-bort-nar-kartongbruk-stanger/


Det är inte bara i Sverige, samma sak händer i våra grannländer..

500 jobb försvinner från Esbjerg, Jylland...
http://www.svd.se/naringsliv/femhundra-jobb-forsvinner-i-esbjerg_7192449.svd

Danske Banks personalstyrka ska minskas med 2.000 personer på tre år. I dag har banken 21.320 heltidsanställda. http://di.se/Artiklar/2012/2/9/258643/Danske-Bank-skar-bort-2-000-jobb/

Den problemtyngda mobiltelefonjätten Nokia planerar att minska antalet anställda med ytterligare cirka 4.000 när tillverkning i Finland, Ungern och Mexiko flyttas till Asien. Den ungerska verksamheten drabbas hårdast av de nya nedskärningarna, 2.300 jobb försvinner där. I Finland skär Nokia bort cirka 1.000 anställda, skriver Reuters. Resterande neddragningar görs i Mexiko.
http://di.se/Artiklar/2012/2/8/258451/NOKIA-FLYTTAR-SAMMANSATTNING-AV-SMARTPHONES-TILL-ASIEN/

och globalt...

Den schweiziska banken Credit Suisse kan i samband med rapporten för det första kvartalet att komma att skära ned personalstyrkan med 5.000 jobb inom verksamheten för investmentbanking enligt den schweiziska tidningen Sonntag. Credit Suisse har även ett kontor i Stockholm.
http://di.se/Artiklar/2012/4/16/264355/Credit-Suisse-Kan-komma-skara-ned-med-5000-jobb---Tidning/

Nokia Siemens Networks har sagt upp sitt serviceavtal med den brasilianska operatören Oi, vilket innebär att 3.500 anställda blir utan jobb. http://di.se/Artiklar/2012/2/29/260624/Nokia-Siemens-3500-jobb-ska-enligt-uppgift-bort-i-Brasilien/

Den amerikanska läskedrycksjätten Pepsico planerar att skära bort 8.700 anställda som ett led i ett program som ska sänka kostnaderna med ytterligare 1,5 miljarder dollar (cirka 10 miljarder kronor) på tre år. http://di.se/Artiklar/2012/2/9/258689/Laskjatte-skar-bort-8700-jobb/

Air France-KLM planerar att minska sin personalstyrka med 2.000 personer under 2012 genom naturlig avgång och anställningsstopp. http://di.se/Artiklar/2011/12/15/253742/AIR-FRANCE-KLM-PLANERAR-MINSKA-PERSONAL-MED-2000-ST-2012/

Den franska bankkoncernen Credit Agricole planerar att minska personalstyrkan med 2 350 anställda, varav 850 i Frankrike, skriver nyhetsbyrån AFP med hänvisning till ett fackförbund.
http://di.se/Artiklar/2011/12/14/253662/Fransk-bankjatte-skar-bort-2350/

Krisen för Europeiska banker har gjort att mer än hundra tusen jobb har försvunnit i branschen – bara i år (2011). Men fler kommer att få gå tror bedömare.
http://di.se/Artiklar/2011/12/13/253567/Jobbslakt-i-bankkrisens-spar/

Jag har inte sökt längre bakåt än slutet av december 2011, men mitt minne säger mig att även under hösten 2011 så duggade nedskärningarna tätt. Det har även just bara börjat. Håll i hatten, för hissen går snabbt nedåt!

måndag 7 maj 2012

Konkurserna ökar även i Sverige..

Antalet företagskonkurser uppgick till 548 i april, vilket innebär en ökning med 19 procent jämfört med samma månad 2011. Det visar statistik från affärs- och kreditupplysningsföretaget UC.


För perioden januari till och med april uppgår antalet företagskonkurser till 2.172 stycken, 7 procent fler än under motsvarande period 2011. Vad gäller samtliga konkurser uppgick dessa till 614 i april, en ökning med 5 procent jämfört med samma månad i fjol.

De största konkursuppgångarna återfinns inom partihandeln och transportbranschen, men även byggindustrin och detaljhandeln är drabbade. Bland storstadsregionerna är det framför allt Skåne län som i april hade ett kraftigt ökande antal konkurser, men sett till året har konkurserna i Stockholms län och Västra Götaland ökat mest.

"Innan konjunkturläget har stabiliserats kommer vi säkerligen att se såväl upp- som nedgångar i statistiken när det gäller företagskonkurserna. Just nu står det och väger, säger UC:s marknadschef Roland Sigbladh i en kommentar.

"Vi kan även konstatera en viss överetablering inom vissa branscher, och även om nyföretagandet nu minskar något har antalet verksamma företag inom svenskt näringsliv ökat konstant under 2000-talet, så det är ofrånkomligt att en viss utslagning sker. Samtidigt ser konjunkturläget enligt de senaste rapporterna ut att ha ljusnat inom de flesta branscher", säger Roland Sigbladh.

"Visst finns det orosmoln som kan hota återhämtningen – bland annat ett fortsatt stigande oljepris och ett bakslag för den finansiella stabiliteten i Europa. Det skulle slå även mot svenska företag och dämpa den ekonomiska utvecklingen på sikt. Men när konjunkturläget så småningom stärks står de företag som har klarat sig igenom krisen på solid grund", avslutar Roland Sigbladh.


Norrbotten går fortfarande starkt vilket känns roligt för mig som bor här uppe. 

Det enda märkliga i denna rapport i mitt tycke, är detta stycke "Då sparandet är högt finns det förväntningar om att konsumtionen kommer att öka framöver. Såväl tillverkningsindustrin som byggbranschen räknar med en god ordertillväxt framöver, liksom de privata tjänstenäringarna tror på en ökad efterfrågan. Hälften av Sveriges småföretagare har ökat sin omsättning sedan i höstas och majoriteten tror på expansionsmöjligheter på sikt."

Hur kan det komma sig att de är så säkra på att sparandet kommer leda till en ökad konsumtion i framtiden? Kanske människor den här gången faktiskt vill spara, inte konsumera. Det är åtminstone min förhoppning.

onsdag 2 maj 2012

Arbetslösheten ökar i EU..

Arbetslösheten inom eurozonen var rekordhöga 10,9 procent i mars enligt officiell statistik. Nästan 17,37 miljoner kvinnor och män sökte jobb i mars, 169 000 fler än i februari, enligt Eurostat. Italienska myndigheter rapporterar en rekordhög arbetslöshet på 9,8 procent i mars, upp från 9,6 procent i februari, sedan recessionen i eurozonens tredje största ekonomi fördjupats.

Arbetslösheten bland unga, 15-24 år, steg från 33,9 procent i februari till 35,9 procent i mars.
http://di.se/Artiklar/2012/5/2/266166/EMU-ARBETSLOSHET-109-I-MARS-EU-27-102/

Själva skeppar även Sverige ut sina fabriker, ett exempel var till exempel att den sista masonitfabriken, i Rundvik, utanför Nordmaling, Västerbotten. Nu har lagt ned och allt skall skeppas till Asien, Thailand. Var annars? http://www.svd.se/naringsliv/branscher/industri-och-fordon/masonit-i-vara-hjartan_7115205.svd

Totalt fanns 19 boardfabriker i Sverige, men under 70- och 80-talen, fjärran från varvskrisens rubriker, utraderades en hel svensk industrisektor. Men ändå undrar vi vart alla arbetstillfällen har tagit vägen?

Under rekordåren på 60-talet ökade BNP i Sverige med upp mot 5 procent årligen och nådde kanske toppen 1970. I världens rikaste land.. Från 1970 talet började Sverige sedan falla i välfärdsligan. Oljekris övergick i industrikris. Idag skall alla maskiner nu märkas och transporteras i 300 lastcontainrar till Thailand. Ett land med samma rekordtillväxt som vi hade på 1960-talet och som tål energislukande fabriker.

Kanske har Sverige haft sin industritopp och sedan levt på lånad tid. Nu när vi exporterat industrisektorns många arbeten, måste välfärden falla i samma takt då den varit uppbyggd på vår produktion. Sverige har än så länge en lägre arbetslöshet än EU i stort, men det kanske bara är en föraning om vad som kommer att hända även här om vi inte försöker att behålla vår produktion inom landet.

Källa: http://www.zerohedge.com/news/europes-scariest-chart-just-got-scarier-er

fredag 27 april 2012

Övertidsarbetet ökar trots att arbetslösheten är stor..

Samtidigt som arbetslösheten är fortsatt hög verkar de som har arbete jobba mer och mer. Övertidsuttaget har ökat med tio procent sedan 2010. På samma tid har sysselsättningen bara växt med 3,1 procent, enligt en ny rapport från tjänstemannaorganisationen TCO. 


Bild visar orsaker till arbetslöshet.

Övertidsarbetet har alltså ökat i en högre grad än sysselsättningen i övrigt. Ökad efterfrågan i ekonomin slår inte ut i nyanställningar lika snabbt idag som tidigare. Det tar längre och längre tid i varje konjunkturupp­gång för sysselsättningen att börja tillväxa. Det tyder på ett gradvis ökat behov av en flexibel arbetstidsanvändning i företagen, oavsett konjunkturläge.

I genomsnitt jobbar var sjätte anställd över, enligt rapporten. Bland akademiker är siffran högre. Var femte av Saco-förbundens medlemmar arbetar övertid, enligt TCO-rapporten. Och i toppen finns ingenjörerna. I en löneenkät som genomförts av fackförbundet Sveriges Ingenjörer svarar hela 68 procent av medlemmarna att de jobbar övertid. I snitt handlar det om 12 timmar i veckan.

Drygt sjutton procent av alla anställda arbetade övertid under 2011. Fyra procent arbetade övertid utan ersättning. Övertiden upptog 3,7 procent av den totala arbetstiden. Knappt en procent av arbetstiden utgjordes av övertid som inte ersattes.

Övertidsuttaget under en normalvecka uppgick till 4,6 miljoner arbetstimmar, vilket teoretiskt motsvarar cirka 115 000 heltidsjobb. Man ser också att m
än arbetar mer övertid i jämförelse med kvinnor samt privatanställda arbetar mer övertid i jämförelse med offentliganställda. 

Det är möjligt att spekulera i orsakerna bakom denna grupps överskott av övertidsarbete. Det kan bero på att rollen som småbarnsförälder samman­faller med den tid som man etablerar sig på arbetsmarknaden och att man då också är benägen att gå med på arbetsledningens krav på övertid, till exempel för att man har en osäker tillfällig anställning i botten. Den annan orsak kan hänföras till inkomsteffekten. Den ökade försörjningsbörda som barn innebär gör arbetstagare mer benägna att arbeta övertid av inkomst­skäl. Det är också möjligt att vi här ser en motsvarande effekt som när det gäller den skeva fördelningen av uttag av föräldraledighet mellan män och kvinnor. I stora drag så blir denna fördelning jämnare bland arbetstagar­grupper ju högre inkomsten är och ju högre utbildningsnivån är.

Nästan sju av tio ingenjörer arbetar övertid. Förra året uppgick den samlade övertiden för medlemmarna i Sveriges Ingenjörer till 67 200 timmar. Det motsvarar 400 heltidstjänster för ingenjörer.  

Studien visar att obetalt övertidsarbete är ett fortsatt ofta förekommande fenomen, som är koncentrerat till främst tjänstemannagrupperna.

Arbetsgivare har idag rätt att ta ut 200 timmars övertid (allmän övertid) per år, dock inte mer än 50 timmar per kalendermånad. Önskar arbetsgivaren ta ut mer övertid än så, är det möjligt genom kollektivavtal med facklig organisation alternativt genom ett dispensförfarande via Arbetsmiljöverket om kollektivavtal saknas. I regeringens pågående regelförenklingsarbete ingår att detta dispenskrav skall upphöra, vilket i realiteten innebär att en arbetsgivare kan lägga ut 350 timmars övertid per år utan att behöva moti­vera detta. Erfarenhetsmässigt vet vi att den normering som sker i lagstift­ning efterhand påverkar de kollektivavtalade nivåerna.

Två bilder tonar fram. Den första vi­sar att professionella och välutbildade tjänstemän som i en individualiserad arbetsorganisation upplever alltmer flytande gränser mellan arbetsliv och privatliv. Bortavtalad övertidsersättning ökar osäkerheten om vilken tid som man kan ta betalt för. Den andra bilden visar ett fortfarande kollektivt organiserat industriarbete, där företaget önskan om att tillfälligt öka pro­duktionen förhandlas med det lokala fackklubben som vet att, å arbetsta­garnas vägnar, ta betalt för varje övertidstimme enligt en avtalad prislista. Övertidsuttaget bland småbarnsföräldrar, avslutningsvis, är något min­dre än för de som inte har småbarn, såväl vad gäller andelen som arbetar övertid som övertidens andel av arbetad tid.

De som redan har arbete, arbetar alltså mer och mer, samtidigt som antalet arbetslösa ökar. Här finns alltså 115.000 arbetstillfällen gömda i endast övertidsarbetet. Men hur får vi företagen att vilja anställa fler personer?

lördag 21 april 2012

Generation noll...den förlorade generationen!

I Spanien kallas de "Generation noll". De som oftast har en bra utbildning, men tvingas hoppa från jobb till jobb. Eller så har de en lågavlönad praktik, och skulle förmodligen döda för en fast tjänst.

I december var hälften av alla spanska ungdomar i åldern 16-24 arbetslösa, eller snarare 51,4 ​​procent. I Grekland var det 46,6 procent, i Italien 31 procent och i Portugal 30,7 procent. I Sverige mer än 23 procent.
Med hänsyn till att många ungdomar studerar så är det svårt att mäta ungdomsarbetslöshet. En del av dem som inte syns som öppet arbetslösa på grund av att de valt att studera medan de söker för jobb syns inte alltid i statistiken. Men vi kan se att situationen ser mycket dyster ut och med den kommande lågkonjunkturen kommer det dock att bli ännu värre.

Så situationen förblir att just nu så var 5,5 miljoner ungdomar villiga att arbeta i slutet av förra året man befann sig alltså utan jobb. Bara i Storbritannien var det alltså cirka en miljon. I Sverige var det 162.000.

Vi talar om en generation som i framtiden ska betala för våra pensioner, vår sjukvård, kunna ta över ansvaret för byggandet av vårt samhälle. men som nu saknar jobb och inkomster. Efter avslutade studier kommer de ut till en arbetslöshet, och hopplös framtid. 

Det är en situation som uppenbarligen inte kommer att fungera så bra ..