Det är dags för världen att lösa situationen i Israel/Palestina...

Judarna kan mycket väl vara 'Guds utvalda folk' som Bibeln säger, utan att det ger dem absolut rätt att bete sig hur de vill, gentemot Palestinierna. Organisationen Hamas heller vill inte ha krig i första hand även om de ofta framställs som enbart en terrororganisation. De vill ha tillbaka sitt land (Palestina) som FN gav bort hälften av till Judarna som invandrat till Palestina, efter andra världskriget. Fast Palestiniernas befolkning då var ca. 70% i området så fick Judarna 52% av landområdet. Krig utbröt nära ögonblickligen och resten är, som många verkar tycka. Historia. Men samtidigt påverkar bakgrunden hela tiden nuet.

Man kan argumentera för att en omvärld (FN och Världssamfundet) inte plötsligt kan besluta att ge bort mark i ett område som de inte äger. Där det redan finns befintlig befolkning. Dessutom till en tydlig snedfördelning av landmassan mellan de två folkslag som fanns på platsen. Det kom av omvärldens dåliga samvete efter andra världskriget. Detta gjorde att dagen efter staten Israel utropats så blev det alltså krig. I detta krig tog Israel ytterligare 21 % av landmassan för att ha totalt 73% av marken. 

Mer bakgrund om konflikten: http://www.globalis.se/Konflikter/Palestina

Även samtliga omkringliggande arabländer har varit missnöjda med den här lösningen som konstruerades av Väst, ifrån dag ett. Därav att nästan alla arabiska länder har ett horn i sidan till Israel. Israel har dock stödet ifrån USA och har därmed haft tillgång till kärnvapen och idag har de så bra militärstyrka att inget annat land vill ha en konflikt med det. Det dåliga samvetet ifrån omvärlden efter andra världskriget har gjort att omvärlden fortsatt att hålla tyst efter 1948 då Palestinierna hade flytt, och de som var kvar var undanträngda på små landremsor (Gazaremsan och Västbanken). 

Israel accepterade inte ens att Palestinierna fick vara på Västbanken som Israel hade ockuperat utan de gjorde olagliga folkomflyttningar för att fortsätta tränga ut Palestinierna även från denna landremsa. Fjärde Genevèkonventionens artikel 49 förbjuder en ockupationsmakt att förflytta sin egen befolkning till ockuperat territorium. Israel har alltså också brutit mot internationella överenskommelser. Från Naqba år 1948 till 1967 var området en del av Jordanien, som sedan 1988 avsagt sig alla rättigheter till området till förmån för det palestinska folket. Jordanien gav alltså en bit mark till Palestinierna men inte ens denna landbit ska Palestinierna alltså få ha ifred, för Israelerna. 

Palestinierna behöver få en egen landmassa de kan kalla sin egen och få vara en egen erkänd stat. Nedan, deras flagga.

Israelerna som i det här läget har övertaget på alla sätt, militärt, ekonomiskt, socialt, behöver göra STORA eftergifter. Ge tillbaka land till Palestinierna så att dessa båda stridande parter kan upprätta en tvåstatslösning i området. Men eftersom Israel aldrig kommer gå med på att lämna åter landområden kan jag inte se att Hamas någonsin kommer sluta med sin kamp. De är i ett låst läge!

Andra viktiga händelser:

- 1967 bröt sexdagarskriget ut då Israel går till anfall mot arabstaterna, med Egypten i spetsen som brutit mot demilitariseringen av Sinai (från 1956) och stationerat trupper vid Israels gräns. Israel kände sig med rätta hotat efter år av provokationer. Det är dock Israel som startar kriget och vinner en totalseger på sex dagar. Egypten förlorar Gaza och Sinaihalvön. Jordanien förlorar Västbanken.

Omedelbart efter kriget tar FN beslut, i resolution 242, att ingen mark får vinnas genom krig. Därmed stadfästs att Israels ockupation av Västbanken och Sinai, är olaglig. Även om Gaza idag inte är ockuperat väl blockerat) 

- 1973 försöker Egypten återta Sinai och Syrien Golanhöjderna men misslyckas i det s.k. Oktoberkriget. 1979 erkänner till sist Egypten Israel och Sinai återlämnas. Egypten avstod även Gaza (som dock inte återlämnas till den nybildade Palstinska Myndigheten förrän 2007) Nästa land som slöt fred var Jordanien (1994) som avstod Västbanken (till förmån för palestinierna) 

- 1993 accepterade PLO en tvåstatslösning utifrån 1967 års gränser. PLO erkänner Israels rätt att existera. (Osloavtalet) Israel å sin sida erkände PLO som överhöghet över den Palestinska Myndigheten och dess arbete att organisera val och styre i Gaza och på Västbanken. Israel erkände dock inte Palestina som stat. Hamas däremot, erkänner inte Israel.

Klicka på bilden för en större bild av vilka länder i världen som godkänt Palestina som en stat, sedan tidigare!

Våldet ser inga gränser. Men någonstans mitt i all förvirring måste vi ta avstampet i de folkrättsliga grunderna. Dessa är: 

(1) 1947 års delningsplan och 

(2) Resolution från 1967 att ingen mark kan vinnas genom krig. 

Enligt dessa folkrättsliga grunder är Israel en ockupationsmakt, dels av de områden som intagits i strid mot FNs beslut och dels p.g.a. de blockader av palestinska områden på Västbanken och Gaza, samt provocerande illegala bosättningar inom palestinska områden på Västbanken vilket sammantaget förorsakar ett ohyggligt lidande och kan klassas som krigshandlingar. 

Hamas taktik, leder inte framåt och ingen kan ju stödja raketbeskjutningarna. Men vi kan förstå vad det är som händer. Nu kontrollerar dock inte Hamas området helt, utan beskjutningar mot Israel utförs även av andra milisgrupper i området. 

FN har agerat svagt i 66 år och bär ansvaret för att frågan aldrig tycks nå en lösning. Palestinierna har rätt till ett eget land. Det sade man 1948. Det är ännu inte verklighet. Med detta som grund kan jag på ett sätt förstå den frustration som många palestinier känner, som röstat på Hamas i Gaza. Det isaeliska brutala mördandet av civila klassar staten som en av världens värsta terroriststater.