Samarbete mellan Borås, Karlstad, Landskrona, Luleå, Sollentuna, Uppsala, Umeå och SKL.
Hur ska skolan klara att möta särbegåvade elever? Ett förslag till handlingsplan har tagits fram av en arbetsgrupp inom pilotomgångens nätverk i SKL Matematik PISA 2015.
Jag rekommenderar alla att läsa delar av den här handlingsplanen ovan, då den faktiskt innehåller en hel del relevant information om just vad det innebär att vara särbegåvad.
Om jag själv tänker tillbaka när jag själv gick i skolan 1986-1998 så har skolan alltid varit fyrkantig. Det är den fortfarande, men med större klasser borde det idag finnas än mindre möjligheter än tidigare att ge varje enskild elev vad de egentligen skulle behöva. Det är ju också en resursfråga. Men inte desto mindre har alltså skolan den ambitionen att de vill verka för att de här eleverna också ska kunna få rätt stöd, i allafall är det ambitionsnivån på papperet. Hur det blir i verkligheten skulle då ändå återstå att se.
En elev i min klass fick särskild undervisning i matematik och själv fick jag hoppa över en årskurs. Men i båda de fallen som jag känner till i min närmaste klass som jag gick åk 1-9 med så var det alltså när vi elever själva frågade efter något (och tjatade) som det kom till handling och alltså ingenting som initierades ifrån skolans sida. Nu är det alltså positivt att man äntligen ser att även en grupp som kan behöva få mer än vad skolan normalt har att erbjuda, även kan få den anpassning som de behöver.
Vad innebär då särbegåvningen?
Särbegåvade elever är alltså mer benägna att kunna "tänka utanför boxen" och därmed bidra till samhället med helt nya tankar och idéer. Det är inte bara att de har lätt att lära och t.ex. ha sinne för matematik utan just detta att man skulle kunna vara mer av en uppfinnare, innovatör, än någon som bara är intellektuell och akademiskt välbeläst.
På ett sätt skulle man kunna se det som att tankarna om att hitta dessa särbegåvningar grundar sig mer i samhällets önskan att prestera väl på PISA testerna och att man där skulle kunna ta tillvara på dessa kreativa barn och ungdomar. Den nuvarande skolformen med fyrkantigt tänkande har en tendens att tråka ut och mentalt knäcka de särbegåvade barnen som vill utforska nya områden och få utvecklas och gå snabbare fram i sin utbildning och skolgång.
För mig hade jag önskat att jag fått mer anpassning i skolan, ett läsår, åk 5 fick vi i årskursen lägga upp vår egen undervisning helt själv med lärarstöd. Vi bestämde själva när vi skulle ha matematik, svenska, engelska, bild. Med tydliga anvisningar om vilka kapitel som skulle läsas i vilka ämnen och när på schemat. Blev man klar med den veckans uppgifter kunde man ge sig på nästa veckas uppgifter.
Jag var den enda elev i vår klass som på detta sätt blomstrade och på egen hand kunde följa skolplanen. Systemet kollapsade i övrigt och de flesta barnen i min klass hade inte gjort något av det som det stod på läroplanen att vi skulle göra. De hade lekt och busat och istället för att läsa ämnena de skulle läsa kanske de hade valt att ha bild-pass endast, istället för matematik. Läraren för vår klass valde då att de skulle repetera en termin som jag redan hade klarat av. Det året låg jag därför över skolbänken och önskade att jag var död. För att jag hade redan gjort alla skolämnen som de nu repeterade. Varför skulle jag straffas på detta sätt? Jag frågade min lärare om inte jag kunde få fortsätta enligt systemet som fungerade så bra för mig, men hon nekade och att det inte var möjligt att göra så för bara en elev. Det var en av de saker som verkligen knäckte min lust att ha ambition för min skolgång. Efter det presterade jag aldrig mer än väl godkänd, eftersom det var det betyg jag alltid fick utan att öppna skolböcker, göra läxa eller ens lyssna på lektionerna.
Det är ett tydligt exempel på detta som alltså varit problemet i skolgången hittills och min förhoppning är att med den här skolreformen så ska andra barn i framtiden få de utmaningar som de behöver för att utvecklas i skolan och tycka det är roligt att vara där.
Jag kan ärligt säga att skolgången för mig innebar minst nio år där jag bara satt av tiden. Tid som jag kunde använt till något bättre.
