Den europeiska centralbanken inför negativ räntepolicy...

Det är sorgligt, men inte särskilt förvånande att vi nu går mot en tid där tidigare ekonomiska möjligheter att få sina tillgångar att växa med hjälp av ränta inte längre kommer att finnas. Nollränta är världens utveckling i stort när vi kommer till en stagnation i världsekonomin.

På grund av Peak oil kan vi inte längre ha en en utveckling som under den tid när energi var "gratis". I framtiden kommer ekonomin istället att tvingas falla tillbaka. Tillgången på energi sätter en gräns för produktion i världen eftersom allt vi tillverkar, bygger, konsumerar kommer ifrån en kedja som bygger på tillgång på energi. Det gör att även ekonomin tvingas till att falla tillbaka.

Att europiska centralbanken inför en negativ räntepolicy är därför egentligen något "positivt" på sikt, även om det drabbar småsparare och den lilla medborgaren värre än de som har större möjligheter att placera sina tillgångar och undvika förlusterna som uppstår när allt ska tvingas till att "minska i värde". Det är alltid svårt att se det positiva i något negativt som drabbar en. Vi som är unga nu kommer inte ha någon pensionsförsäkring likt den som våra föräldrar hade. Deras livslånga sparande förräntade sig mångdubbelt och de hade stora ökningar i löner att se fram emot. Vi kommer istället att få se en allt plattare löneutveckling när ekonomin stannar av.

Vad som skulle hända om inte centralbanken försökte få till en så kallad successiv "pyspunka" på ekonomin är istället en global kollaps av det ekonomiska systemet. Då vi når världens gränser av de resurser vi inte längre har tillgång till, så finns det en extrem stor risk i systemet då ekonomin för närvarande är en "jätteballong" uppblåst med marknadsbubblor. Då kan vi annars få se resultat i stil med den stora depressionen förra århundrade med global kollaps av marknaderna.

Därför är det ingen utveckling som vi bör stoppa. Eftersom alternativet är värre om vi inte börjar ta konsekvenserna redan nu...

När kommer räntan att komma helt ned till noll?

ECB sänkte räntan från 1% till 0.75%. Bank of England har redan en ränta på 0.5%. Liberty Silver har lagt upp nyheten om detta här, samt så länkar de till Sveriges Radio.

Så här så bara upprepar jag nyheten för att sprida den vidare: http://www.libertysilver.se/kc/news?id=180.

Som alla vet ligger jag för närvarande i hängmattan, men när det kommer en sådan "viktig" nyhet kan man ju inte låta det passera utan att kommentera det hela.

Så frågan är när får vi en faktisk nollränta, kan räntan gå ned helt till noll? hur nära nollan kan den komma innan det anses "omöjligt" att sänka den mer? Det är ju redan löjligt nära noll att den ökade stimulansen man kan få för att man sänker den dessa 0.25% borde ju vara relativt försumbar och ingenting som påverkar nämnvärt i det långa loppet.

Kanske är det dock ett steg mot den så kallade nolltillväxten. Med noll i ränta borde ju all tillväxt stanna av då det inte finns incitament till att tjäna mer pengar? Vem behöver mer pengar när man bara kan låna pengarna gratis?

Som sagt tror jag inte denna åtgärd kan leda någonstans, men hoppet är det sista som överger människan sägs det ju...

När "lösningen" av Greklands problem skapar än värre problem...

Europa fortsätter att utkämpa fel strider, och fortsätter därmed att skapa mer spridningsrisk. Grekland har varit insolvent nu i över 2 år. Men ECB och trojkan valde att behandla det som ett likviditetsproblem. Det är ju inte bristen på digitalt sedelpressande som är problemet utan helt enkelt att staten Grekland aldrig kan komma ikapp med och betala sina skulder. Om man inte ser problemet på rätt sätt så är projektet dömt att misslyckas.

Inte nog med Europa inte tar itu med problemen, men dessa program som skall förhindra spridningsrisk, är densamma som skapar denna spridningsrisk.

Det är mycket prat om vad en grekisk exit skulle eller inte skulle se ut. Man jämför med andra standardvärden och devalveringar av diverse olika valutor. Men Grekland är nu unik i det att nästan allt av skulden är de numera skyldiga till institutioner som normalt stiger in efter devalveringen. Grekland är också unik genom att den lämnar en valutaunion som redan är skör, och ökar spekulationer om vilka andra länder som kommer att tvingas lämna.

Grekland har ett primärt underskott, men det gör inte räntebetalningarna mindre viktiga. Grekland har € 150 miljarder euro i lån. 4500000000 € av ränta betalas till trojkan årligen på dessa lån. ECB (och EIB och andra centralbanker) håller även de ca € 50 miljarder i obligationer med cirka 5% i genomsnitts ränta vilket motsvarar ytterligare € 2,5 miljarder av räntebetalningar. "Privata sektorn" som innehavare av grekiska skulder får bara cirka € 1,5 miljarder euro i räntebetalningar. De flesta går att betala € 66000000000 2% kupong PSI skuld och resten är för € 4 miljarder holdout engelsk rätt obligationer. (Ytterligare € 14 miljarder statsskuldväxlar är ej medräknade i diagrammen)

Det är mycket uppenbart dock att för Grekland att få någon hjälp med sin nuvarande räntekostnad det måste skära ner på trojkan och ECB i synnerhet. Över 80% av sin årliga räntekostnader går nu att betala regeringen och kvasi statliga enheter.Det är inte bara räntebetalningar som är problemet det är också skulden inlösen som Grekland står inför. En svindlande 98% av alla skulder inlösen under de närmaste 6 åren går att betala av trojkan och ECB, med ECB: s kvarvarande obligationsportföljen motsvarar 35% av den totala, och nästan alla av de utbetalningar under de kommande 3 åren.

 

Aldrig har det funnits en situation där ett land är i ett sådana stora problem att den behöver konkursa och praktiskt taget allt av skulden redan innehas av enheter som normalt stiger in efter en konkurs och devalvering.

En återgång till drakman skulle resultera i en 25% till 50% devalvering. Bara att tvinga den privata sektorn att konvertera sin skuld till den nya valutan gör nästan ingenting för Grekland. Ränteutgifterna för att försöka betala eurodenominerade skuld med devalverat drakman: s skulle vara omöjligt.Grekland kan inte återgå till en drakman utan att omedelbart påverka trojkans innehav eller försumliga, sannolikt inom ett år.

Det är där det är så annorlunda än någon annan situation som vi har sett tidigare. Det finns ingen inom den privata sektorn att ta hit. Den privata sektorn har redan utplånats i PSI. Tyskland och ECB borde ha gjort eftergifter då, men valde att inte göra det. Nu är de i en situation där Grekland behöver omedelbar hjälp, eller behöver lämna euron.

Om Grekland återvänder till drakman finns en verklig risk för att handeln kommer att bryta samman. Hur kommer företag behandlas? Vad händer med kontrakt som grekiska företag gjort? Kan grekiska företag ha råd med de avtal som efter införandet av drakman? Detta är bara grundläggande saker, men i en värld som är beroende av den globala handeln, är det svårt att säga vad konsekvenserna skulle vara. 

Det värsta fallet är brist på bränsle och livsmedel där priserna skjuter i höjden omedelbart efter valuta bytet. Industrin tvingas till ett stopp på grund av brist på råvaror. Detta bör vara den enklaste delen av en devalvering för att hantera, men det kommer att kräva planering.

Insättare kommer att tvingas att acceptera drachmer i sina bankkonton istället för att hålla euro. Om de får behålla euro på kontot, då skulle situationen vara bättre för befolkningen, med undantag för det faktum att de redan insolventa bankerna skulle bli mer insolventa, om tvingas betala ut insättare i Euro, medan de flesta av bankernas tillgångar förvandlas till drakman. Detta är den mest sannolika resultatet, oavsett vad som händer med ECB, IMF och EFSF ståndpunkter.

Om du har en insättning i en bank i ett land med risk för valutaväxling, då måste du allvarligt överväga att ta pengarna ur banken för att undvika denna risk. Detta är inte standard risk utan en annorlunda situation. Du är orolig för att 1.000 € kommer att förvandlas till 1000 lire eller pesetas av okänd värde. Den Europeiska insättningsgarantin kommer inte att stoppa flykten av insättarens pengar, om det inte också skyddar mot en påtvingad konvertering. Exempelvis, om Argentina nedvärderar, så finns det finns alltid risk att Brasilien också skulle devalvera. Denna risk förstärks här, eftersom Grekland kommer att vara en mall för de andra krisländerna. Varje insättares tanke blir, kommer deras land gå samma väg?

Det enda sättet att stoppa detta är att försäkra sig mot det eller att tvinga grekiska bankerna att betala insättarna i euro. Men det är oklart hur de grekiska bankerna skulle ha råd att betala folk ut i euro. Bankerna är redan insolventa och mängden extra pengar de skulle behöva betala insättarna i Euro skulle bara skjuta problemet någon annanstans i systemet.

Samma sak gäller, vad kommer ECB göra med sina förluster? Det finansierar otroligt billigt och kan trycka mer pengar. Men om Grekland lämnar, vad ECB kommer verkligen göra? Förväntar de sig att Grekland kommer att betala tillbaka dem med euro med sin nya svaga valuta? Kommer ECB att trycka mer pengar för att kompensera för de förlusterna? Det är en möjlighet, men med tanke på hur envist Tyskland har pratat om åtstramning och hur de motsätter sig ytterligare pengatryckande så borde inte ECB kunna trycka mer pengar för att täcka förlusterna.

Om ECB kommer att ta en förlust så måste de gå till sina medlemmar och be om mer pengar. Det verkar högst osannolikt, särskilt om Spanien och Italien är upptagen med att försöka förhindra bankruns omkring sina bankmedel. Så tyvärr verkar planen vara att sälja obligationer till EFSF och låta EFSF ta förlusten.
http://www.zerohedge.com/news/europe-fighting-wrong-battles-again

Riskbedömning kontra vinstmöjligheter...kvitt eller dubbelt?

Under de senaste 20 åren har Wall Street flyttat fokus från en investeringledd modell till en spel-ledd modell. Man gör nu stora satsningar för möjligheten till att plocka upp små vinster. Detta kan också förklaras som att de tar på sig mer och mer risk för att i praktiken plocka upp småpengar i farten framför en framrullande ångvält. http://www.surlytrader.com/picking-up-nickels-in-front-of-a-steamroller/

Detta leder ofta till många små vinster, men varnar också för att någon gång kan det komma att hända en katastrof. Risken finns där, att något skall gå fel. Men man väljer att inte ta hänsyn till det, för de små kortsiktiga vinsterna. Bakom varje prisberäkning inom finans, finns också ett förväntat värde.

Anta att någon skulle komma fram till dig och säga "Jag föreslår att vi spelar ett spel. Jag flippar detta mynt, och om det kommer upp som krona får du $100. Om det kommer upp klave får du ingenting. Hur mycket skulle du betala mig för rätten till att spela det här spelet? " Eller med andra ord: Vad är värdet av en 50 procents chans att vinna $100?

Om du spelat det här spelet hela dagen, skulle du förmodligen vinna ungefär hälften av tiden. De flesta människor, skulle då värdera singla-slant spelet till $50, som är sannolikheten för framgång (50 procent, eller 0,5) gånger värdet av ett lyckat resultat ($100). I allmänhet för att beräkna det förväntade värdet av ett spel måste du lägga upp värdena för alla möjliga utfall multiplicerat med deras respektive sannolikheter. Tänk till exempel mer riskfyllda spel där du vinner $100 om myntet landar med krona upp, men förlorar $100 på alla andra sätt. Var och en av dessa resultat sker 50 procent av tiden, så värdet på detta spel är:
(0,5) x ($ 100) + (0,5) x (- $ 100) = 0 $

Ekvationen registrerar bara det uppenbara faktum att detta spel gynnar varken dig eller din motståndare. http://www.slate.com/content/dam/slate/archive/media/2008/10/90_martingalesupplement.pdf

Vad är det förväntade värdet av Martingale spelsystemet? Gäller det spelet ovan är det inte mer än ett antal gånger som du flippar myntet, men vart och ett av dessa har ett värde på 0. Så hela spelet har även ett totalt värde av 0.

Å andra sidan, om du börjar med en stor summa pengar (eller generösa långivare), är det ganska osannolikt att du kommer att stöta på stället, där turen eller oturen slår dig ur spelet. Det är lite rörigt att beräkna exakt hur osannolikt, men vi behöver inte exakta siffror för att förklara teorin. För att förenkla, låt oss säga att det finns en 99 procents chans att du vinner $100 från spelandet. Då är det förväntade värdet av Martingale systemet: (0,99) x ($ 100) + (0,01) x (katastrofala resultatet) = 0

Men vi vet redan det förväntade värdet är 0! Enkla algebra räcker för att lösa den resulterande ekvationen, för att spelet ska ha ett värde på 0, måste "det katastrofala resultatet" vara - $ 9.900.

Med andra ord, Martingale strategin kan inte eliminera risker det tar bara din risk och pressar in allt i ett osannolikt, men katastrofalt scenario. Det förväntade värdet på beräkningen är oförlåtande. Oavsett vilken ultrasofistikerad vadslagnings strategi som du utgår ifrån, kan du inte förvänta dig att tjäna pengar på lång sikt genom att spela ett spel som har en rättvis fördelning av vinster och förluster. Det finns alltid en risk för förlust och ju mindre chansen att förlora blir, ju större blir den potentiella förlusten. Resultatet blir en typ av "upp och ned lotteri". Oftast vinst, men en stor förlust någonstans i systemet. http://harvardmagazine.com/2001/01/risk-without-reward.html

Merrill Lynch Equity Volatility Arbitrage Index syftar till att generera absolut avkastning genom arbitrage skillnad mellan S & P 500 implicit volatilitet och efterföljande realiserad volatilitet. Ett mycket bra exempel på när det här händer i verkligheten. Vem kunde ha anat? Många små vinster, följda av en jätteförlust.

Du kan också läsa mer om Martingale roulette spelsystemet här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Martingale_(betting_system)

Men om du redan förstår detta med risk, kontra vinster inom andra spel, så kan du också förstå hur detta påverkar finansvärlden. Det finns många traders som hittat system där risken skall vara lika med noll, och där man skall kunna vinna stora pengar utan risk. Nu senaste exemplet med London Whale som hade sin vinstmodell klar för sig, det var ett så bra system så varken ledningen på J.P Morgan eller han själv kunde se  risken i framtiden att det osannolika skulle hända att de skulle förlora motsvarande 21 miljarder svenska kronor.

Det här beteendet har beskrivits förut och hänt förut, och kommer att hända igen. http://www.slate.com/articles/life/do_the_math/2008/10/were_down_700_billion_lets_go_double_or_nothing.single.html

I verkliga världen kan alltså teorin kring Martingale roulette förstås som att bankerna, nu med oändligt kapital skulle kunna fortsätta dubblera tills de så småningom vinner och tar igen sina förluster. Men det finns ett andra problem med den här modellen av Martingale roulette.

Du kan ha hela kapitalet i världen men om du inte har en motpart att ta dina insatser (och som med dina spel och mot-satsningar blir större och större blir det per definition svårare och svårare att hitta lämpliga motparter till så till slut sitter du ändå ensam kvar på toppen av en investering som ingen kan lösa ut dig ifrån. Detta hände Bruno Iksil och J.P Morgan. För att du skall kunna få en vinst måste någon annan ta en förlust till samma värde.

Den uppenbara exemplet från verkliga livet tar oss tillbaka till kasinotbordet - om du försöker att genomföra en Martingale roulette satsning, som börjar på $100, och du har förlorar 10 gånger i rad, så skulle din 11:e satsning i spelet måsta vara hela $204.800 för att vinna tillbaka din ursprungliga insats på $100. Det kan mycket väl komma att överstiga de gränser som casino bordet har - med andra ord så har du förlorat din motpart, och lämnas då med en förlust så många gånger större än din förväntade vinst hade varit.

Likaså som Jamie Dimon och Bruno Iksil på J.P Morgan nu har lärt sig, är att deras missbedömning av risken kontra vinstmöjligheterna, ledde till att man byggde upp en position på marknaden som var av en "val"-storlek med dominerande spel på CDX IG9 index (Men detta spel på någon annan sådan marknad hade gett samma resultat). När denna marknad sedan vände kraftigt negativ så kan man endast med stora svårigheter hitta en motpart att fortsätta öka sina insatser mot, och Martingale spelet kommer förmodligen att vara över, och man kommer att tvingas att ta sin (nu ytterst stora) förlust.

Tyvärr betyder det även att när andra hedge funds och banker rapporterar vinster ett kvartal, så står de bara  närmare den där stora katastrofen som kommer att komma. När de någon gång, kanske i en närmare framtid än de själva tror, kommer att få en stor förlust som möter värdet av alla deras tidigare vinster. Då kommer de att tvingas sälja för att möta upp sitt krav på kapital och snabbt kliva ur positioner trots att detta leder till massiva förluster för kanske hela marknaden då det kan sätta igång en domino effekt. 

http://www.zerohedge.com/news/double-or-nothing-how-wall-street-destroying-itself

FED och ECB har inte förstått att börsmarknaden inte bara behöver en lender-of-last-resort, men också en counterpart-of-last-resort. Problemet med att försöka lösa underskott i systemet med att bara trycka mer digital valuta är en strategi som på sikt förstör valutan. Vem skall ta förlusten?

Man kan ju också kortsiktigt skylla på enskilda handlare och inte på systemet i stort, J.P Morgan sparkade ytterligare tre chefer, och överväger även att stänga hela sitt Londonkontor. Men kommer det att lösa någonting? Spelet är fortfarande riggat. De kommer även att fortsätta satsa pengar som tidigare på liknande upplägg oavsett vem som är chef där. Totalt sitter de nu på kontrakt till ett värde av så mycket som 100 miljarder dollar, motsvarande 680 miljarder kronor. Men den nuvarande förlusten uppgår alltså till ca. 14-21 miljarder svenska kronor. http://di.se/Artiklar/2012/5/14/267335/Huvuden-rullar-efter-JP-Morgans-tradingskandal/

Frågan är vad som hände med bankerna som investerade till riktiga vinster för samhället istället för vinster i ett roulette spel? Minns du de där investmentbankerna som gjorde majoriteten av sina vinster på utlåning till människor som behöver pengar till att skapa produkter och göra idéer verklighet? Vad hände med dem?

ECB i samma goda skick som Lehman Brothers före kraschen 2007...

Efter att ha subventionerat den europeiska banksektorn med sina 1 biljon euro ($ 1290000000000) till den långfristiga refinansieringstransaktion (LTRO). Med fonder som distribueras till långt under marknadspris är nu alltså den europeiska centralbanken belånad till nivåer som motsvarar vad Bear 
Stearns och Lehman Brothers kan ha känt sig bekväma med i början av 2007.
http://www.cnbc.com/id/47334163

Om den europeiska finansiella stabilitetsfonden var en gemensam skuld, så liknar ECB för närvarande en allt för högt belånad bank. ECB:s balansräkning är nu i närheten av motsvarande 3000 miljarder Euro, eller en ökning med cirka 30 procent bara sedan Mario Draghi tillträdde i november 2011.

Det stöds av det egna kapitalet (som planeras öka till 10 miljarder euro) och med euroområdets centralbanker's stöd (80 miljarder euro). Detta motsvarar en hävstång på cirka 38 gånger.

Alla pengar som pumpas in i systemet av ECB, har gjort dem själva insolventa. Detta för att ge ut krediter till bara 1 procents avkastning, mot massiv risk. Från ECB lånade man ut pengar mot tillgångar som inte kan vara värt ens 100 cent till euron, för att bankerna sedan skulle köpa högavkastande periferiskulder och därmed var tanken att bankerna skulle åka gratis till en hälsosam vinst och därmed rädda bankerna, och euroområdet. Pengarna har dock inte gjort någonting för att ta itu med EU: s grundläggande problem.

Det minskar inte nivån av skuld som problemländerna har, utan finansierar dem bara på kort sikt. Europa förlitar sig på sin åtstramningspolitik för att minska skulden. Eftersom det demonstreras med ett starkt motstånd i Grekland och det även har lett till mängder av demonstrationer på Irland, samt i Portugal, Spanien och Italien där folket motsätter sig en massiv finanspolitisk åtstramning. De upplever en orättvisa i situationen när man ser kombination av den privata sektorns minskade skuld, när man räddat banksektorn och gett skulden åt folket, och att det enda man har uppnått är att sätta ekonomin i recession. Det har även resulterat i en ökning, inte minskning av den offentliga skulden.

LTRO har inte förbättrat kostnadseffektiviteten eller tillgängligheten till finansiering av de berörda länderna. Statsobligationernas inköp som finansieras av LTRO har konstgjort skapad en minskad räntenivå för länder som Spanien och Italien. Men då inte ytterligare omgångar av LTRO erbjuds, så kommer räntorna sannolikt att återvända till marknadsmässiga nivåer, dessutom har endast en tredjedel av LTRO pengarna verkligen använts för att köpa statsskulder.

När skulder förfaller till återbetalning under året, kommer bankerna även att tvingas att sälja statsobligationer som köpts med medel som getts enligt LTRO. Det kommer att öka trycket på finansiering till krisländerna och deras kostnader. Efter att ha köpt så mycket av euroområdets skuld, är det nu banker i periferin som är de stora innehavarna av sina regeringars skulder och kommer att sitta på stora orealiserade förluster.

LTRO löser inte de långsiktiga problemen med solvens eller finansiering av bankerna, som nu finns kvar, starkt beroende av generositet av de centrala bankerna. Det är ett statligt pyramidspel där dåliga banker stöder svaga härskare, som i sin tur står bakom bankerna. En process som kan beskrivas som två drunknande klamrar sig fast vid varandra för ömsesidigt stöd.

De svårigheter som Spaniens premiärminister Mariano Rajoy och Italiens premiärminister Mario Monti har för att genomföra arbetsmarknadsreformer har visat på det motstånd mot strukturella förändringar. Ökande protester i många länder pekar på de politiska svårigheter att genomföra de överenskomna åtstramningsåtgärder. 

Problemen för banksystemet har återuppstått. Spanska bankers dåliga och osäkra fordringar har ökat, liksom problemen på fastighetsmarknaden fortsätter. De saknade resurserna hos ECB för att upprätthålla situationen i euro-området gör att det bara är en tidsfråga innan de utnyttjar skuldpakten och kräver att EU-områdets medlemmar skjuter till medel för att i sin tur rädda ECB. I slutändan kommer alla skattebetalare att tillsammans få stå för notan för köpfesten.

Solidaritet, framför allt annat?

Bankerna flyr finansmarknaden, mot räddningsbåtarna..

Det har gått över två år sedan Europeiska centralbanken, ECB inledde sin öppna hjärtkirurgi av euroområdets anemiska ekonomi. Hittills har förfarandet inkluderat ett aldrig tidigare skådat 3000000000000 $-plus i räddningsaktionerna, monetära transfusioner, och "giftiga" transplantations skulder.

Men fortfarande skulle ekonomierna i hela dammen självdö på några sekunder, utan ständigt livsuppehållande krishjälp.

http://www.elliottwave.com/freeupdates/archives/2012/04/20/European-Central-Bank-%E2%80%9CGreat-White-Fear%E2%80%9D-Takes-A-Bite-Out-of-Recovery.aspx&articleid=3081

Den April 18, 2012, skriver Wall Street Journal:

"Europa blöder igenom refinansieringstransaktionens Band-Aid" och avslöjar också att Europas banksektor har gått ner motsvarande samma summa som dessa tre års långsiktiga refinansieringstransaktioner på den korta tiden av under fyra månader.

Vad gick fel? Om vi backar några år så var det år 2010 som Europeiska centralbanken och företag bestämde sig att släppa rescue-paketet Kraken via en $ 1000000000000 räddningsaktion för Grekland och  att på en fullfjädrad skala, inleda med LTRO.

Den 10 maj 2010, skrev man att:

"EU-paketet eliminerar risken att Greklands skulder kommer att ricochera genom EU: s alla banker. "(USA Today)

"Detta bör vara mer än tillräckligt för att stabilisera marknaderna, förhindra panik och stänga risken för smitta till andra områden." (Bloomberg BusinessWeek)

I juli 2010 Global Market Perspective skrev dock en del analytiker om en olycklig brist i planen:

- Den första delen var bra: Den europeiska centralbanken (ECB) köpte paket av skulder och sålde dem vidare till mindre banker på en historiskt låg ränta.

- Den andra delen av planen är mindre bra: Istället för att dessa lån sedan förs vidare till små företag för att stimulera investeringar, omlagrade bankerna medlen hos ECB. Riffing från den berömda "Hajen" filmen hördes nu i bakgrunden tillsammans med citatet ("Vi kommer att behöva en större båt"). Detta fångade i juli 2010 Global Markets perspektiv på rädslan hos bankerna för utlåning till sektorn via följande tabell vilken visade kommersiella bankernas användning av ECB: s Deposit anläggningen och de skrev även: 

"Diagrammet visar ungefär vilken utsträckning bankerna fruktar för varandras insolvens. Bankerna ligger under marknadsräntorna på sina ECB insättningar, så de brukar i allmänhet avsky att föra över de stora pengarna dit. Samtidigt som marknadens oro växer dock så gör även bankernas inlåning i anläggningen, främst på grund av deras önskan om adekvat avkastning ger vika för det mer väsentliga behovet att skydda sig "... 

Eftersom konjunkturnedgången fortfarande är ny så kommer insättningar i ECB  sannolikt att stiga. Man drar sig ur aktiemarknaden, till vanliga bankinsättningar vilket visar på ett massivt skifte i marknadens agerande.

Man kan likställa detta med när privatpersoner gör bankruns. Detta är dock bankerna själva som flyr marknaden med sitt kapital. Detta innebär att bankerna själva kan utlösa det som de själva fruktar. Kollapsen av finansmarknaden.

Spanskfrossa, och en fallande börs..

Situationen i Grekland har varit minst sagt besvärande, och en påminnelse för oss alla vad som komma skall. Att rädda Grekland (tillfälligt) med en ordnad default, avskrivning av lån, och upptagande av nya lån som till och med gjorde Grekland -mer- skuldsatt än tidigare tog nästan allt i ECB:s arsenal av pengatryckande. Vad kommer att hända nu när Spaniens räntor har fortsatt stiga och nu är på samma nivå som innan LTRO åtgärderna? (http://www.svd.se/naringsliv/spanska-rantor-fortsatt-hoga_6989069.svd)

Vem har tillräckligt med pengar för att rädda Spanien, världens 12:e största ekonomi, fyra gånger större än Greklands ekonomi. Inte ens Ben Bernanke skulle kunna trycka nog med pengar. 
Så vad kommer att hända? Får vi billigt spanskt vin i framtiden? Finns det något positivt som vi kan se, ett lysande ljus i tunneln? Kanske att den globala recessionen kommer att pressa ned efterfrågan på olja då efterfrågan kommer att börja falla när fiat-valutorna blir allt mer värdelösa. Med stigande inflation runt hörnet, höga skulder både hos företag och privatpersoner kan man inte höja räntorna för att bekämpa inflationen. Vågar ECB fortsätta skjuta in mer pengar i det finansiella systemet, som på sikt eldar på inflationen, först på alla finansiella tillgångar, men förr eller senare når även de den reella ekonomin. 


Jag börjar tro att centralbankerna inte har någon plan för fortsättningen, utan att de för länge sedan insåg att det finansiella systemet ändå skulle falla i kombination med Peak Oil, och energikrisen. Nu sparkar de kanske bara burken nedför vägen för att inta de positioner de tänker är lönsamma efter att systemet kollapsat fullständigt. Det är lite av en konspiratorisk tanke, men när man utesluter allt det som är omöjligt, så det enda som sedan är kvar, även om det är otroligt, så kan det vara sanningen. Jag tror att de som sitter på centralbankerna inte är så dumma som man skulle vilja tro, allmänheten, de som hittils vaknat upp och insett att de här kvantitativa lättnaderna inte leder någonstans. 
I en sann marknadsekonomi skulle man tillåtit konkurser och inte räddat dessa för att sedan skapa större obalanser som ändå i sin tur måste tillåtas spricka. Genom att hela tiden blåsa upp "to big to fail" tills man når högre och högre nivåer i systemet tar man tillslut ned hela systemet. Detta inser de på centralbankerna också, och därför måste jag anta att de gör detta medvetet. De finns inte möjlighet att rädda både Italien, Spanien, Irland, Grekland, eller USA för den delen. Även deras statsskuld har nått en sådan nivå att de aldrig kommer att kunna lösa sin skuldkris och även där lever man på lånad tid. 


Eftersom fiat-valutorna/papperspengarna kommer kollapsa ungefär samtidigt som bankväsendet så gäller det att föra ut sina pengar ur systemet innan detta händer. Vi har ett visst skydd ifrån våra egna statliga garantier som skyddar pengar på konton via insättningsgarantin. Börsen har också ingenstans att ta vägen utom nedåt. OMX Stockholm rusade visserligen upp +12procent i början av året, efter höstens massiva nedgång, men nu är den dock tillbaka på +5,9% på OMX Stockholm All-share. Det må vara volativt, men den långsiktiga trenden är ändock ned, även om det ser ut som att det inte finns några världsproblem till och från. De som är mycket aktiva på börsen kan naturligtvis göra mycket pengar på de här svängningarna genom att hela tiden köpa på botten och sälja på toppen. Det är dock svårt även för proffsen att från teknisk data läsa ut var börsen kommer att vända. De allra flesta kommer att förlora allt de äger på den här nedgången. En hel världs medelklass är på väg att utraderas. Vi är i en historisk tid, där vi kommer att få se en ekonomisk depression av en nivå som inte skådats på 100år. När banksystemet börjar att falla globalt så kommer en massa banker kommer att utplånas i processen, och börsen är alltså som vanligt. . toast med smör .. 


(kom ihåg att även rädda era pensionsspar ur fonder, exempelvis kan ni gå in i räntefonder etc. då de ej går att få ur ur pensionssysmet helt och hållet)