Kunskapens förfall...

Den amerikanska författaren Chris Hedges, Pulitzerprisbelönad journalist och tidigare korrespondent på New York Times, menar att det finns ett direkt samband mellan expansionen av kulturindustrin och minskningen av läskunnighet.

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/skolresultaten-sanks-av-spektakelkulturen/

När politiska system förfaller, vilket genom historien går tillbaka till Colosseum och republikens upplösning i Rom, så uppmuntras folk att investera sitt känslomässiga och intellektuella liv i skådespel, antingen sport eller någon annan form av underhållning. I USA finns idag massiva arenor för över 100 000 åskådare. Städer som vittrar sönder av massarbetslöshet, förfallande infrastruktur och kraftigt minskad offentlig välfärd bygger gigantiska fotbollsarenor för skattepengar. Det handlar om bröd och skådespel.

I boken ”Empire of illusion. The end of literacy and the triumph of spectacle” av Chris Hedges. Så framförs idén att skolelevers kunskapsnivå sjunker beroende på en större samhällsutveckling där även dagstidningar och böcker knuffas ut i kulturlivets marginaler, som fornlämningar från det tryckta ordets svunna tidsålder, och där allt som inte erbjuder ögonblicklig förströelse avfärdas som otillgängligt och elitistiskt.

Lässvårigheterna i USA beskrivs även de i boken såsom epidemiska. Enligt statistik i boken (som utkom 2011) är sju miljoner amerikaner analfabeter och ytterligare 27 miljoner är oförmögna att läsa tillräckligt bra för att skriva en jobbansökan. 30 miljoner kan inte läsa en enkel mening och 50 miljoner läser på en fjärde- eller femteklassares nivå. Nära en tredjedel av landets befolkning är antingen analfabeter eller knappt läskunniga – en siffra som ökar med 2 miljoner om året. Inte oväntat avspeglas den sjunkande funktionella läsfärdigheten också i medievanorna. År 2007 läste 80 procent av amerikanska familjer inte en enda bok. Samtidigt ser genomsnittsamerikanen på tv mer än fyra timmar om dagen.

Chris Hedges menar på att det är delvis beroende på hur splittrade människor blir av samhället vi idag lever på där de istället jagar tillfälliga förströelser istället för att man skulle värdesätta verkligt kunnande och faktiska kunskaper istället för människors underhållningsvärde som i Hollywood och andra jättelika underhållningsindustrier.

Även här i Sverige sjunker skolresultaten ständigt. Både inom läs och skrivkunskaper men även inom viktiga kunskapsområden såsom matematik, naturvetenskap och samhällskunskap, historia som även de kan vara viktiga för att förstå politiska sammanhang. Utan grundläggande kunskaper i matematik är det inte konstigt att många människor hamnar i skuldfällan då de inte förstått de avtal i vilka de ingått när de tagit stora konsumtionslån.

Ett bekymmer är samtidigt också att vi lever i den här världens samhälle som vi byggt tillsammans och gärna vill man delta i samhället på samma sätt som sina medmänniskor. Vi människor är i grunden flockdjur och flockar gärna åt samma håll dit trenden går. Ingen vill kanske stå utanför samhället och gå emot strömmen?

För Chris Hedges själv så ser han bara ett fungerande sätt att försvara sig mot kulturindustrins framryckningar: "Själv äger jag ingen tv, jag har ingen Facebooksida, ingen webbsida, jag twittrar inte. Jag läser varje kväll, men jag måste bygga murar för att klara av det. Jag vill inte att utarmad masskultur ska ge mig språket med vilket jag beskriver min verklighet".

Det låter inte heller som en lösning att helt isolera sig själv anser jag. Men som mycket annat handlar det om att hitta en balans där man fortsätter att förkovra sig själv och mellan det "hjärndöda slösurfandet" där man bara söker underhållning djupt inne i Internets djupa skogar.

Konst är kOnStiGt...

Ni som har vägarna förbi nordliga norrland, närmare bestämt Boden, bör gå på den här utställningen. Han är fantastiskt duktig. http://www.magnusbjorkbom.se för de som bara vill se lite av hans alster.

Jag tycker att konsten ännu inte har dött ut, trots internet och tekniska under så tycker jag fortfarande konst, skapande och hantverk bör få ta plats i våra liv. "Kultur". :)

Så kom och njut! Ni som inte har vägarna förbi, har ni några favorit konstnärer som ni följer? Tipsa gärna i kommentarerna!

Kulturyttring: P.S. förlåt ifall jag väckte er...

En roman i mobilen. Låter det som en saga?

Just nu reser gamla mobiltelefoner omkring här i Norrbotten, inne i olika tidskapslar. De bär på historier och berättelser, sammanställda av två konstnärer. Kristina Lindström och Åsa Ståhl. De har samlat ihop gamla mobiltelefoner och i dessa hittat historier i SMS-form som de nu valt att sammanställa och återberätta som en historia. Allt som sker i berättelsen, har hänt, i området omkring Kiruna. Låter det inte spännande?

SMS-romaner är berättelser som skickas till mobiltelefoner. De har blivit en storsäljande litteraturgenre i Japan och nu gör man alltså ett försök här i Norrbotten. Tematiskt vill ”P.S. Förlåt ifall jag väckte er” ställa frågor kring teknikens roll i vardagen. Vad möjliggör den? Vad gör vi av den när den blir gammal?

Man kan alltså skriva upp sig att man vill prenumerera på den här berättelsen och då kommer den att skickas ut till din mobiltelefon. När batterierna dör i de här gamla mobilerna, så tystnar också berättelsen.

”P.S. Förlåt ifall jag väckte er”

En SMS-roman om att bli dumpad, ihoptejpad och
hitta fram av Kristina Lindström och Åsa Ståhl.

Vernissage lördag 3 november 2012 kl 13-15
Kiruna Stadshus

"Fyra avlagda mobiler har väckts till liv, fått nya batterier och reser nu i Norrbotten

i varsin förseglad tidskapsel. De bär med sig spår av sådant som har skickats,

sagts och gjorts i kiruna med omnejd. På sin resa upprepar de

delar av detta material."

Vill du bli prenumerant?

1. Skicka ”ps” i ett SMS till 71 700.

2. Under några dagar kommer du att få en SMS-roman till din mobil.

3. När tidskapslarnas batterier tar slut kommer rösterna, en efter en, tystna.

4. Dela gärna med dig av det du hört, så som du vill och minns.

För att få SMS-romanen på något av följande språk, skicka ”ps fi” för finska,

”ps en” för engelska, ”ps nsam” för nordsamiska, ”ps mk” för meänkieli. 

Endast svenska abonnemang. Kostar som ett vanligt SMS.

Lindström och Ståhl kontextualiserar även "P.S. Förlåt ifall jag väckte er" i ett öppet seminarium på Luleå tekniska universitet 5 november 10.00 – 11.30 i hörsal A109 för er som bor i Luleå med omnejd.

"När historien tystnar för batterierna dör, kan de som emottagit delar av berättelsen välja att föra den vidare." Kanske kommer jag därför att kunna återföra en del av berättelsen här i kommentarerna till det här inlägget, om det kommer något spännande.

Jag skall prova att prenumerera på detta, förhoppningsvis är de mänskliga berättelserna precis så spännande, ur verkligheten som jag kan föreställa mig att de kommer att vara. Därför vill jag rekommendera detta även till dig som läsare, då det är en annorlunda kulturyttring av vår samtid och tillika lite av ett experiment att låta sig beröras av andras berättelser på det här annorlunda sättet.

Att skapa mervärde...

Var på konstutställning i helgen då en vän till mig är konstnär och jag alltid känner mig inspirerad när jag tittar på hans konst. Konstnären i fråga heter "Magnus Björkbom" och har en hemsida här: 
http://www.magnusbjorkbom.se/gallery.html

Mycket av hans konst känns surrealistisk och fylld av drömmar, så pass att jag kände det som att en dörr öppnades i mitt sinne och jag klev igenom dörren. Som att förflyttas i tid och rum ur en verklighet, in i en annan verklighet, en dröm.

Då tänkte jag även att det är nog så konst är menad att fungera, att skapa något bortanför det vi alla ser. Om konsten bara var att rita av en fruktkorg, blommor eller ett landskap så ger detta ingen större upplevelse bortanför om man såg detta i verkligheten. Kanske man kunde beundra penseldragen, eller hur väl man återgett likheten och fångat bilden i tavlan.

Men i den här konsten känner jag att det finns något mer, något som konstnären skapar bortanför givna ramar, bortanför det som ögat ser, så skapas en dröm, en annan verklighet och när vi tittar på tavlorna och det som han skapat så får vi se något annat som inte funnits förut.

Det slutade med att jag köpte tavlorna här på bilderna ovanför. Precis som mannen på tavlan tittar ut över sin drömverklighet så kan jag nu ha denna fantastiska bild hemma och dela drömmen. Jag är otroligt nöjd med mitt inköp och bilden ger ett mervärde från något annat som jag kunde haft på min vägg. Dessutom är det ännu roligare när man känner konstnären då det ger ett ytterligare lager till tavlan.

I övrigt tycker jag mervärde kan vi alla skapa oavsett vilket media vi tillhandahåller. En del målar med sina ord, en del med penslar, en del med sitt dataprogram när de programmerar kod till ett program. En del skapar en atmosfär av vänlighet omkring sig och ger människor som träffar personen en fantastisk känsla av att bara vara i samma rum. En del är duktiga på industriell design och skapar möbler och saker som vi alla har omkring oss i vår värld. En del skapar mervärde genom att de går extra långt och utöver sina arbetsuppgifter och hjälper människor de möter. Oavsett hur vi skapar så är vi alla delaktiga och vi alla bör försöka skapa något som är större än oss själva.

För er som passerar Luleå, rekommenderar jag ett besök på Galleri Lindberg, och ta del i just den här drömmen, på skeppsbrogatan 46 som håller utställningen september månad, till och med den 29:e september.