Deep learning...

Så just innan jul kunde man se Jeremy Howard prata om maskiner som kan lära sig. Deep learning algoritmen som nu kan appliceras på alla möjliga program där maskinerna lär sig att klassificera bilder på rätt sätt. Eller att översätta ljud till text, text till ljud men också att skanna av bilderna.
http://en.wikipedia.org/wiki/Jeremy_Howard_%28entrepreneur%29

Maskiner kan nu på ett mycket mer raffinerat sätt än tidigare lära sig höra, se, läsa. De kan visserligen skriva meningar för att beskriva bilder men människor föredrar fortfarande en människas sätt att beskriva en bild än datorernas sätt. Men det går inte att komma ifrån att det gjorts fler landsvinningar inom detta område de sista fyra månaderna än vad som gjorts hela tiden sedan den första schackdatorns tid.

Deep learning påminner om ett mänskligt sätt att lära sig, men utgår ifrån maskinernas fall ifrån ett antal algoritmer som går att använda till allt möjligt för att lära sig inom många olika områden.
http://en.wikipedia.org/wiki/Deep_learning

Datorer klassificerar bilder snabbare och mer exakt jämfört med hur många fel en människa gör när de försöker sortera samma hög av bilder. Takten har också blivit vansinnigt mycket snabbare. Det som förut tog ett team på fem personer, sju år att sortera. Kan nu göras av en person, på 15 minuter med hjälp av att människan snabbt visar datorn olika sätt att klassificera bilderna. Visserligen kommer inte människor att ersättas av maskiner dag ett, men Jeremy tar upp frågan, vad gör vi i framtiden om maskiner kan ta över ytterligare av tjänsteyrken som idag görs av människor? Vilket kommer vårt nya yrkesområde att vara då?

Jeremy framhåller även att just nu ser vi exponentiell tillväxt i hur snabbt maskinerna kan lära sig och hur snabbt denna teknologi skulle kunna appliceras på alla möjliga områden. Bland annat kan de lära sig diagnosticera och ge prognos utifrån bilder på cancer. De har en högre precision inom detta område än vad expertläkare har, just för att en dator så snabbt kan jämföra med alla bilder i dess minne.

Nu utgår ju Jeremy ifrån att den nya utvecklingen som vi ser inom datateknologi och "självlärande datorer" utifrån den här algoritmen Deep learning att utvecklingen ska fortsätta i samma takt som de sett de sista månaderna. Men om han har rätt, kommer vi då att se ett nytt Skynet?

Enligt Jeremys antaganden så kommer den revolution vi nu ser inom maskin-inlärning att vara en än större revolution än den förändring samhället gick igenom vid den industriella revolutionen. Det är ett paradigmskifte vi står inför nu när man kan fundera över vad all den nya teknologin kan användas till och hur många områden det egentligen kan appliceras på. Här är ytterligare en bild över vad maskiner just lärt sig att göra:

Kommer vi att skapa en äkta AI eller kommer maskinerna alltid vara beroende av att vi lär dem? Eller är det dags att ta på sig foliehatten och stänga av sin dator och återgå till att snegla misstänksamt på brödrosten utifall att den kanske funderar på att ta över världen...?

Nytt år, Nytt jobb, Nya utmaningar...

Som många andra kände jag att jag nått en punkt i mitt arbetsliv där jag inte längre utvecklades i arbetet. Jag kunde mina arbetsuppgifter och inte mycket nytt kom i min väg. Under en period provade jag att söka eventuella interna uppdrag inom vår förvaltning och även inom verksamheten vad gäller processarbete och projekt. Men möjligheterna var små och vid senaste medarbetarsamtalet framkom att inte mycket nytt är inom synhåll men att de naturligtvis noterade mitt intresse.

Så jag gjorde det där ganska svåra valet man gör när man börjar se sig om efter nya arbetsuppgifter utanför sin egna organisation. Ja till och med utanför kommunen.

Under de här året som jag arbetat åt Luleå Kommun, så har jag varit över 10 år inom samma förvaltning, arbetsmarknadsförvaltningen. Även den tanken skrämde mig lite för faktiskt är våra liv inte så långa och det finns så mycket i världen man ska hinna med.

Tidigare hade en kollega som arbetat på samma arbete som jag arbetat på nu, redan gjort överflyttningen och börjat arbeta åt Socialtjänsten i Boden Kommun. Hon har hela tiden sedan hon slutade hos oss sagt att jag borde söka mig till Boden och komma och jobba för dem. Naturligtvis var det även en god väg in att min kollega kunde lägga ett gott ord för mig eftersom att hon arbetat med mig i flera års tid tidigare så var det en bra referens att ha. Det är inte oviktigt att ha nätverk och kontakter!

Samtidigt hade jag även ansökt till Luleå Kommun som familjehemssekreterare, tyvärr framkom vid intervjun att de har väldigt mycket resor och deras upptagningsområde omfattade hela Norrland ända ned till Sundsvall så det är sannolikt att jag skulle tillbringat stora delar av min tid med att resa kort och tvärs i landet. Med min nuvarande familjesituation tycker jag inte det skulle vara helt lämpligt så jag var tillbaka på ruta noll igen.

Arbetsmarknaden i Luleå Kommun är också väldigt trög. De som har arbete har fast anställning och långa anställningsperioder. Det råder ingen stor rörlighet och vid intervjuer råder också stor konkurrens då alla har extrem lång erfarenhet och kompetens. Det är ett nålsöga att passera igenom som på många ställen och små marginaler som skiljer ifrån att man får tjänsten eller ej.

Men så valde jag då istället att gå andra vägen och ansöka till Bodens Kommun. Vad hade jag att förlora? Det är många pusselbitar som ska på plats men ansöka kunde jag ju alltid göra!

Det första som slog mig var vilken skillnad i mottagande jag fick. Redan i intervjusituationen såg de bara möjligheter för mig att använda min kompetens inom deras organisation och att jag skulle kunna passa i flera olika positioner. Många fler än det som jag hade sökt. Jag kände mig uppskattad redan vid intervjun och väl emottagen.

I slutändan pitchade de mig för en helt annan tjänst än den som jag hade sökt och det var också den tjänsten jag sedan kom att erbjudas. Enda kruxet var då detta att det var en tjänst som jag inte hade sökt och att de skulle förhandlas med facket om de kunde flytta över min ansökan till denna tjänst. Senare skulle det även visa sig att de annonserat för denna tjänst en gång tidigare men inte hittat rätt kompetens för tjänsten.

Men slutet gott allting gott och i slutändan godkände facket denna lösning vid förhandlingen och mitt löneanspråk gick igenom utan så mycket som ett höjt ögonbryn. I och med detta fick jag en löneökning med +6000 kr / månad vilket också känns bra. Jag var tyvärr väldigt underbetalad på den tjänst jag hade tidigare, vilket också bidrog till att jag behövde söka nytt arbete. Ingen kan jobba gratis (?).

Har nu varit på mina första introduktionsdagar vid Socialtjänsten i Bodens Kommun och är så nöjd. Visar sig dessutom som grädde på moset att mina framtida arbetskollegor dessutom är mycket trevliga, har god sammanhållning och är oerhört välkomnande. De har ett stödjande förhållningssätt gentemot varandra och ett gott arbetsklimat. Cheferna är otroligt trevliga och tar sig tid att prata med medarbetarna i det dagliga arbetet.

Förändringar är alltid ansträngande och tar mycket energi i omställningsprocessen. För mig tog det den mesta energin fram till det att jag faktiskt tagit beslutet att tacka ja till det här nya arbetet och acceptera alla nya utmaningar som nu följer med!

Nu känner jag en trygg förvissning inför det nya året och även om det också kommer att komma många nya utmaningar i mitt nya arbete så ser jag på det nya året med tillförsikt att det kommer att bli ett spännande år!

Här finns jag även på LinkedIn för er som vill lägga till mig i ert professionella nätverk:
https://www.linkedin.com/pub/helene-%C3%B6hman/5b/753/bb6

Samband mellan arbetsmiljö och att arbetskraften lämnar arbetslivet...

Arbetsmiljöverket kom med en ny rapport:
http://www.av.se/dokument/aktuellt/kunskapsoversikt/RAP2014_08.pdf

Lågt räknat har en individ ett produktionsvärde per år med 400 000 kr/år, om 1000 individer lämnar arbetslivet handlar det alltså om ett bortfall på 4 miljarder, som kunde användas till sjukvård, pensioner, samahällsbyggande mm.

Arbetsmiljön påverkar hälsan som i sin tur alltså påverkar utträde ifrån arbetslivet.

Fysiskt krävande arbeten sliter på kroppen och ger en förkortad arbetslivslängd. Lågutbildade lever därför i snitt kortare än högutbildade eftersom de i större utsträckning arbetar inom exempelvis industrin eller i övrigt fysiskt krävande arbeten.

Tjänstemän å andra sidan, upplever stress över att de ständigt måste hålla många olika saker i huvudet. Detta leder i sin tur till mer psykisk ohälsa, stressrelaterade sjukdomar, utbrändhet och depression.

De yrken som toppar listan över risker är serviceyrken där man träffar mycket människor och på nummer två finner vi fabriksarbetare. Vårdpersonal, socialsekreterare, lärare så kallade kontaktyrken, är exempel på sådana risk-serviceyrken där personalen ligger i farozonen för att riskera sin egen hälsa alltså sett på längre sikt. Det leder även till förtidspension i förlängningen vilket alltså blir en följd av att drabbas av den här ohälsan.

Säkrast är att vara högre ämbetsman, specialist inom biologi, pilot, politiker, driftchef eller dataspecialist.

Man ser ett samband mellan krav - kontroll, har man mycket krav men kan ha kontroll över sin arbetssituation så klarar man hälsan bättre, de som klarar hälsan sämst har alltså högst anspänning av krav och lägst möjlighet till kontroll över arbetet. Har man dåligt stöd på arbetsplatsen i allt detta är det ytterligare en riskfaktor. Kvinnor befinner sig alltså i högre risk än män eftersom det är kvinnor som i högre utsträckning arbetar inom serviceyrken med hög grad av kontakt med kunder. Dessutom misstänker jag själv att kvinnor inte är lika bra på att ta signalerna på allvar, man är van att sätta sig själv i andra rummet.

Befinner man sig alltså i denna situation och upplever sig inte ha kontroll och att det hotar ens hälsa, bör man alltså föra en dialog med närmaste chef om sina arbetsuppgifter och arbetssituation, samt i annat fall kontakta facket och skyddsombud. Det är viktigt att man tar sin egen hälsa på allvar. 

Ingen kommer att tacka dig om du biter ihop, blir utbränd och inte kan arbeta mer. Bättre då att faktiskt vara besvärlig,, sätta ned foten och i längden sparar alltså både individ, arbetsgivare och samhället på att vi tar hälsan i arbetslivet på allvar.

Jämställdhet i arbetslivet...

Vi är fortfarande en lång väg från att vara jämställda, även om vi tror att vi är det. Tidigare har en stor kvinnofråga varit representation, inflytande och makt. Nu när kvinnor börjar nå en viss representation bland styrande och i chefspositioner är den största frågan för närvarande skillnaderna i löner mellan kvinnor och män.

15:53 på dagen så skulle kvinnor egentligen gå hem för de får inte betalt efter den tiden, när man jämför med män med samma arbetsuppgifter, med liknande arbetsuppgifter.

Idag, den 12:e november är också brytpunkten för året, och kvinnor får inte lön efter den här månaden, om man skulle jämföra kvinnors och mäns löner på årsbasis. Resten av året jobbar kvinnor gratis.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/nu-jobbar-kvinnor-gratis

Kvinnor tjänar alltså i genomsnitt tjänar 86 procent av det män tjänar. Gapet mellan kvinnors och mäns löner har visserligen minskat, men ytterst lite och väldigt långsamt. I exemplet med klockan, där klockan nu är 15:53 så får kvinnorna betalt för ytterligare en minut, per år. Fortsätter det i den här takten tar det fram till år 2082 innan det blir jämlikt.

Kvinnor är i dag är mer välutbildade än män men fortsätter att tjäna mindre, bland annat för att de i högre utsträckning deltidsarbetar och tar hand om sjuka barn. 

Lika lön för lika arbete är en mänsklig rättighet. Vi ska inte dömas efter kön, ålder, religion, sexuell läggning, funktionshinder eller etnisk tillhörighet.

Den fackliga organisationen Vision har gjort lönefrågan till en fråga inför avtalsrörelsen.

Även ifrån LO som är en sammanslutning av fjorton fackförbund så kommer klara besked Inför avtalsrörelsen. Tydligt mandat enligt beslutet på LO-kongressen: LO ska utjämna orättvisa löneskillnader mellan män & kvinnor. 

Kortare väg ur socialbidrag?

Så kom vi tillbaka från Socionomdagarna 2013 i Stockholm, Älvsjö. Inspirerade och även med en del ny kunskap. Tänkte jag skulle dela med mig av en intressant föreläsning vi var på som hette ”Vägar ur socialbidrag”. 
De har i en studie undersökt Sverige dels utifrån en kvantitativ analys där syftet var att identifiera kommuner med kortare och längre väg ut från socialbidrag/försörjningsstöd. Kommuner där trots stora möjligheter till arbete fanns kanske hade en längre väg till arbete, än i kommuner som hade sämre socioekonomiska förutsättningar men där man beroende på arbetssätt hade en kortare väg ut från beroendet av socialbidrag. 

De kommuner man valde ut (8st) varav fyra större kommuner och fyra mindre så undersökte man hur dessa påverkades av faktorer som arbetssätt inom kommunerna. En del tendenser kunde skönjas.

- Att man hade ett tydligt samarbete Socialtjänst – Arbetsmarknadsenhet var avgörande för kortare väg till arbete.

- Rutiner avseende Krav, Kontroll och Sanktioner. Att man gjorde uppföljningar av närvaro och deltagande i arbetsmarknadsinsatserna. Att det fanns tydliga sanktioner ifrån Socialtjänsten med avdrag på bidraget vid frånvaro. Att man hade individuella handlingplaner för varje individ bidrog till mycket kortare tid av beroende av socialbidrag.

- Handledning och ärendedragning kontinuerligt bidrog också.

- Särskilda krav på deltagande i aktiveringsåtgärder, ett särskilt fokus på att få ut ungdomar i arbetslivet och mer genomgripande kontroller.

- De kommunerna som hade kortare tider hade också mer samarbete med arbetsmarknadsenhet.

- Samarbete även med arbetsförmedlingar är också avgörande.

- Kommuner med kortare bidragstider hade också mycket mer olika aktiviteter som erbjöds både inom stöd till att hitta arbete, erbjuda sysselsättning och kompetensutveckling såsom utbildning för ungdomar, kompetenscentrum, stärka självförtroende, inre trygghet, föreläsningar, vägledning mm.

- Kommuner med kortare tider har mer artikulerade krav när det gäller medverkan i aktivering, fokuserar aktiveringsinsatser mot ungdomar samt en större bredd och tydligare inslag av kompetensutveckling när det gäller arbetsmarknadsinsatser.

- Arbetslinje som övergripande förhållningssätt (”alla” kan ha sysselsättning med rätt sorts anpassade arbetsplatser)

http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:623383 här kan man ladda ned hela rapporten som är väldigt intressant även i sin helhet. Även om de ”bara” undersökt 8 kommuner så tycker jag trenderna är talande och att man kan ta till sig hur viktigt det här är för att hjälpa människor bort från socialbidragsberoende.

Funktionsnedsättningar i arbetslivet och inom utbildningsväsendet...

Närmare en miljon av Sveriges invånare i arbetsför ålder har någon funktionsnedsättning. Det kan till exempel handla om begränsad rörelseförmåga, läs- och skrivsvårigheter, astma och allergi, nedsatt syn eller hörsel eller psykisk ohälsa.

I SCB:s statistik för 2008 framgår att: 

- 16 procent av befolkningen i arbetsför ålder (16-64 år) uppger att de har någon form av funktionsnedsättning.
- Hälften av dem uppger att det inte påverkar deras arbetsförmåga.
- Arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga är nästan dubbelt så hög som bland befolkningen i stort.
- Bland personer med funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga har 50 procent ett arbete.
- Bland personer med funktionsnedsättning, utan nedsatt arbetsförmåga, är det 77 procent som har ett arbete, precis som i övriga befolkningen.
- Andelen egenföretagare är högre inom gruppen personer med funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga, än övriga befolkningen.
- Män får dyrare arbetstekniska hjälpmedel än kvinnor.
- Fler män än kvinnor har anpassade arbetsuppgifter och anpassad arbetstid, bland dem som anser sig behöva dessa hjälpmedel.

Hur är läget? Fakta i korthet (Handisam 2012) Arbetsmarknad

http://www.handisam.se/Uppfoljning-och-statistik/hur-ar-laget/Arbetsmarknadspolitiken/

* Av personer med nedsatt arbetsförmåga har 44 procent arbete. Detta kan jämföras med 75 procent i övrig befolkning.

* 26 procent av alla som är inskrivna på Arbetsförmedlingen har en funktionsnedsättning. De kan vara arbetslösa eller delta i arbetsmarknadsåtgärder. Det är oförändrat sedan 2011.

* För att underlätta arbetet har 14 800 personer tillgång till personligt biträde på sina arbetsplatser. Det är en ökning med över 3 300 personer sedan 2011.

* Det är 16 procent av personer med funktionsnedsättning som har mött negativa attityder hos arbetsgivare på grund av sin funktionsnedsättning.

* 42 procent av kommunerna hade personer som gick från insatsen daglig verksamhet till anställning under 2011. Daglig verksamhet är en sysselsättningsform för vissa personer med funktionsnedsättning.

Hur är läget? Fakta i korthet (Handisam 2012) Utbildning

http://www.handisam.se/Uppfoljning-och-statistik/hur-ar-laget/Utbildning/

* I yrkesverksam ålder har ungefär 30 procent av personer med funktionsnedsättning eftergymnasial utbildning, jämfört med 44 procent bland övriga. 

* 70 procent av granskade grundskolor och 81 procent av gymnasieskolorna har brister i sitt arbete med särskilt stöd. 

* Det är vanligare att rektorer och kommunala tjänstemän inom skolområdet anser att den fysiska miljön i skolan är mer tillgänglig än valet av pedagogik. 

* Bland unga med funktionsnedsättning, i åldern 16-25 år, är 21 procent ganska eller mycket missnöjda med sin skolsituation. Bland övriga är andelen 8 procent. 

* 16 procent av barn med funktionsnedsättning blir mobbade. Det är nästan tre gånger så vanligt som hos övriga barn, där andelen är knappt 6 procent.

Handisam skriver i sin statistik om många andra områden där möjligheterna för de med funktionsnedsättningar fortfarande inte är lika med de som saknar funktionsnedsättningar. Det finns mycket kvar att göra för att vårt samhälle skall bli mer rättvist och ge alla människor likartade förutsättningar.

http://www.handisam.se/Uppfoljning-och-statistik/hur-ar-laget/

Ännu en dödlig arbetsplatsolycka på SSAB, Luleå

Två män i 60-årsåldern dog tidigare idag vid SSAB, i Luleå i en arbetsplatsolycka.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17676452.ab

En stor mängd tjära, runt 300 kubikmeter, hade läckt från cisternen. De två männen hade till uppgift att rengöra cisternen. Inför rengöringen skulle de tömma tanken på tjära, och öppnade därför en lucka. Det är en rengöring som utförs vart åttonde år. Men trycket i cisternen var för högt och tjäran sprutade ut. Stegen som de hade med sig, hann de aldrig rädda sig upp på. De två männen var anställda vid Infjärdens värme AB.

Huvudskyddsombudet på SSAB, Roger Forsberg gick i tisdags ut i tidningen Arbetarskydd och kritiserade hur kalkugnsolyckan på Nordkalk i Luleå hanterats, där en person avled och kollegan Gustaf Seppelin Solli skadades svårt. Som i detta fall arbetade även de som entreprenörer. Koksverket finns på SSAB:s anläggning för att tillverka koks, som sedan används i masugnen där råjärnet kommer till.

Det finns en bok, som jag rekommenderar "Döden på jobbet" som handlar just om detta. Om hur man i detta framtidens arbetsliv, inte längre tar hänsyn till saker som risker på jobbet. Säkerhet och riskbedömning. 
http://www.da.se/home/da/content.nsf/aget?openagent&key=doden_pa_jobbet_om_gustaf_johan_och_det_nya_arbetslivet_1380791502730

Man väljer att ta in många gånger unga, oerfarna arbetare eller bara via entreprenad. Människor som måste arbeta med sämre villkor för att de inte törs säga nej. De är rädda för att bli av med jobbet. Därför åsidosätts säkerheten gång på gång och arbetsplatsolyckan är ett faktum.

I den tidigare olyckan på Nordkalk, dog en person och en skadades för livet med 55%-:iga brännskador. Ingenting har egentligen åtgärdats efter den tidigare olyckan. Som Roger Forsberg uttalar sig i tidningen arbetarskydd, så har man fortfarande inte ens skyddsutrustning när man arbetar med den frätande kalken. De anställda klagar på sveda i knäveck.

Det finns heller nästan inget ansvar som man kräver av arbetsgivaren efter arbetsmiljöbrott. Trots 157 fall av dödsolyckor har man utdömt företagsbot endast i 6 fall. Facken får ensamma bära ansvaret av att vara skyddsombud och försöka förhindra olyckor. Men liten eller ingen tillsyn utförs av myndigheter. Ingen tillsyn har exempelvis skett på SSAB efter dödsolyckan i Nordkalk. Regeringen har också minskat resurserna till arbetsmiljöverket med allt förebyggande arbetsmiljöarbete och man lade även ned arbetslivsinstitutet som var en expertmyndighet på arbetsrelaterad stress och belastningsskador. 

Regeringens reform sänkte Sverige under det av FN rekommenderade 1 inspektör / 10.000 arbetande. Därför har vi idag bara 0,62/ 10.000 arbetande när inget annat nordiskt land ligger under 1,3 (förutom Sverige numera). Danmark har som exempel 3/10.000.

Ingenting lär vi oss tydligen av tidigare erfarenheter och det är otroligt tragiskt att dessa två 60-åriga män även fick sätta livet till idag. Hur gjordes riskbedömningen innan? Hur kom man fram till att det var säkert för dem att öppna luckan och sedan rädda sig upp via en stege? Jag hoppas att man gör förbättringar i sin inställning att farligt arbete inte skall utföras på entreprenad av de som är oerfarna i den ordinarie verksamheten på fabriken. 

Detta gör arbetet mångdubbelt farligare då de inte själva kan göra en riskbedömning utan blir tvungen att att lita på vad de får för besked ifrån andra. Nu för andra gången med dödlig utgång. Detta är en större trend i samhället än bara den här enskilda olyckan och det är en fruktansvärd syn på arbetarens mänskliga värde då man bara tänker på pengar och jagar några sparade kronor när man väljer att lägga farliga arbeten på entreprenad.

Fordon, ras och fall är farligast på arbetsplatserna, vad gäller fallolyckor så är det bland annat på alla arbetsplatser inom bygg/höghöjdsarbete som innebär stora risker.
http://www.av.se/dokument/statistik/dodsfall/2012/dodsfall_orsak_2010-2012.pdf

Man ser att dödsfallen ökar främst bland de unga, just för att de jobbar mycket som entreprenörer och inte får någon arbetsmiljöutbildning innan de skall påbörja arbetet på farliga arbetsplatser. Men även andra som arbetar under säkra anställningsformer (såsom på entreprenad) löper större risk. http://www.arbetarskydd.se/nyheter/olyckor/dodsolyckor/article3776762.ece

Mina tankar går till de anhöriga.

Idag går tankarna till volvo-anställda i Umeå...

600 jobb berörs när Volvo flyttar hyttillverkningen från Umeå till Göteborg. Enligt Jan-Olov Carlsson, som är klubbordförande i IF-metall, reagerade de anställda med tårar, burop och ilska när de fick beskedet idag. ”Vissa reste sig upp och lämnade lokalen”.

http://www.svd.se/naringsliv/branscher/industri-och-fordon/volvo-stanger-hyttillverkning-i-umea_8623960.svd

Jan-Olov Carlsson berättar att anställda vid monteringen på Volvo i Umeå kallades till ett möte idag där de fick veta att deras jobb fyttas till Göteborg.

– 500 arbetstillfällen försvinner och vi räknar med att minst 600 personer kommer att drabbas när allt är genomfört, säger Jan-Olov Carlsson och räknar i den högre siffran in att en varselvåg bland underleverantörer är att vänta. Enligt honom är personalen väldigt besviken och det finns en stor ilska. Fackordföranden berättar att många inte förstår Volvos beslut eftersom verksamheten i Umeå fungerar väl.

Volvoledningen bekräftar att man diskuterar en flytt av monteringen från Umeå till Göteborg, och att beslutet tas i oktober. En flytt kan få förödande konsekvenser, menar Region Västerbotten.
– Vi har bra siffror men beskedet idag är att vi inte längre är behövda. Nu karvar man ut hjärtat på den här fabriken. Jan-Olov Carlsson säger att fyttbeskedet möttes med burop och en del anställda började gråta. Många är arga men även oroliga för sin framtid, menar han.
– Umeå är en liten stad och 600 industrijobb kommer att försvinna, det är mycket.

Samtidigt som hyttillverkningen fyttas från Umeå till Göteborg specialiseras fabriken i Umeå mot plåtpressning, svetsning och målning av hytter, enligt ett pressmeddelande. Dessutom koncentreras tillverkningen av lastbilar i Göteborg till en monteringslina, från dagens två. Totalt påverkas omkring 900 anställda, varav 700 i Sverige, av besluten.

I beslutet ingår även att koncentrera monteringen av medeltunga lastbilar till Blainville, Frankrike. Därmed flyttas tillverkning av medeltunga lastbilar från Gent i Belgien. Tanken med flytten och koncentreringen av koncernens olika verksamheter är att sänka tillverkningskostnaden per lastbil, enligt Volvoledningen.

”Dagens europeiska industrisystem för lastbilar är bland annat resultatet av förvärv och nu avser vi att utnyttja de olika fabrikerna på ett optimalt sätt”, skriver Volvos vd Olof Persson i pressmeddelandet.

http://www.volvogroup.com/group/sweden/sv-se/newsmedia/cwp2moss.news.documents/34751

Intervjufrågor under jobbintervjun...

Jag har en arbetsintervju inbokad och inför det tittade jag igenom lite olika intervjufrågor som man kan tänkas få. Det finns mycket spännande här i världen att arbeta med så får jag inte just det här jobbet kommer jag säkert en dag att hitta ett annat spännande arbete att söka. Jag tycker mycket om mitt nuvarande arbete också så jag sitter ju inte i sjön. 

Fördelen med att få ett nytt jobb är dock chansen att få lära sig något nytt. Jag älskar att lära mig nya saker och känna att livet ger mig utmaningar. Det är också roligt att gå på arbetsintervju, så man borde kanske alltid söka olika arbeten...

Vanligaste intervjufrågorna:

http://www.jusek.se/Karriar/Vanligaste-intervjufragorna/

Du kommer att få en mängd frågor under intervjun, och en del kan vara både jobbiga och svåra att svara på. Är du förberedd så är chansen mycket större att du kan behålla ditt lugn och inte bli osäker eller stressad. Här har vi listat de vanligaste frågorna.

1. Berätta lite om dig själv

Här ska du göra en liten berättelse om delar av ditt liv på några minuter. Berätta inte hela ditt livs historia, utan gör en kort presentation. Då ges möjlighet till följdfrågor och intervjuaren kan välja vad han eller hon vill fördjupa sig i. Tänk på att lägga tyngdpunkten i din berättelse på de senaste åren. Intervjuarens syfte med frågan är ofta att ”bryta isen” och höra vad du väljer att berätta om. Om du vill kan du använda det här tillfället till att förklara varför du gjort några av dina val här i livet.

2. Hur är du som person?

Arbetsgivare vill ha en person som kan tillföra någonting till verksamheten. Här gäller det att visa att du inte bara i ord är aktiv och entusiastisk. Tala om hur du löst problem och fattat beslut i tidigare arbetssituationer eller verksamheter. Undvik att prata om hypotetiska situationer. Underbygg det du påstår om dig själv med exempel från verkligheten. 

3. Vilka positiva egenskaper har du?

Förbered två till tre saker som du kan motivera och ge exempel på. Diskutera gärna hur du ska formulera dig med någon kompis eller kollega som känner dig väl.

4. Vilka negativa egenskaper har du?

Många tycker att det är svårt att svara på frågan om vilka deras svaga sidor är. Här handlar det inte om att arbetsgivaren vill sätta åt dig, utan att de vill veta hur väl du känner dig själv. Ingen människa är perfekt och när du ger exempel på någon egenskap som du uppfattar som negativ ger du prov på att ha god självkännedom.

Var noggrann med att tala om att du är medveten om dina brister och hur du hanterar dem. Gå däremot inte i fällan och nämn en negativ egenskap som egentligen kan ses som positiv. Vanliga sådana klyschor är till exempel envis och nyfiken.

5. Arbetar du helst i grupp eller ensam?

Här vill arbetsgivaren veta om du är en ensamvarg eller en gruppmänniska. Det kan vara svårt att själv kategoriskt veta vilken personlighet du har. Du kan alltid svara att du är både och. Att du är bekväm med att arbeta ensam samtidigt som det är skönt att känna stöd från en grupp och kunna ta tillvara gruppens samlade erfarenheter.

6. Vilken roll har du i en grupp?

Är du den typiska ledaren som tar befälet och ser till att alla kommer i arbete eller är du den lugna arbetsmyran som inväntar arbetsuppgifter och riktning? Det här kan givetvis se olika ut i de grupper du varit en del av. Fundera på de olika rollerna och vilken du känner dig mest bekväm i. Kom ihåg att på alla arbetsplatser behövs olika personligheter – både ledare och arbetsmyror.

7. Hur reagerar du på kritik?

Ingen är perfekt och alla misslyckas vi någon gång i livet. Hur vi reagerar på det är mycket individuellt. Söker du jobb i en prestationsorienterad organisation är det viktigt att du kan ta kritik, både personlig och vad gäller resultatet av ditt arbete.

8. Kan du definiera framgång?

Vad är viktigt, vad är det som driver dig – pengar, personlig utveckling, intressanta kollegor, att få leda andra, flexibla arbetstider, svåra arbetsuppgifter eller mycket fritid? Det är givetvis mycket individuellt och låt det vara så även under intervjun. 

9. Kan du definiera motgång?

Ett bra sätt att definiera motgång kan vara att berätta om ett tillfälle då du misslyckades. Berätta sedan att du tog reda på varför det misslyckades och att du sedan tog dig an problemet igen och lyckades bättre den gången. Det här visar att du vågar ta dig an svåra arbetsuppgifter och inte ger upp om det misslyckas. 

10. Hur hanterar du stress?

Stress är en av de faktorer som snabbast bryter ner oss människor. Både kort- och långvarig stress kan leda till hälsoproblem som övervikt och högt blodtryck. Antalet konflikter blir dessutom färre om vi kan hantera stress. Motionerar du eller har du något annat fritidsintresse? Berätta om det eller säg att du brukar säga ifrån när du börjar känna dig stressad. 

11. Vad känner du till om oss?

Även om du har läst på bra om företaget ska du nöja dig med att lyfta fram det viktigaste. Tänk på att det är viktigt att vara konkret och kortfattad. Arbetsgivaren vill höra om du har ansträngt dig att söka information. Nämn gärna vilka källor du har använt dig av.

12. Varför söker du det här jobbet?

Här bör du på ett övertygande sätt kunna tala om att du har både intresse av och fallenhet för de konkreta arbetsuppgifterna. Motivera också varför ditt intresse är stort. Konkretisera med utbildning och erfarenhet. Svaret ger arbetsgivaren en bild av hur intresserad du verkligen är och vilken potential du ser i den utlysta tjänsten. 

13. Vad kan du tillföra organisationen?

Arbetsgivaren vill gärna finna något hos dig som kompletterar det som för tillfället saknas. Berätta vad du tror att du kan bidra med. Har du några förslag på hur du vill förändra arbetssättet eller inriktningen kan du nämna det. Referera också till kriterierna som finns i platsannonsen. 

14. Varför ska vi anställa just dig?

Gör klart för arbetsgivaren varför just du ska ha jobbet. Knyt an till varför du söker jobbet, din erfarenhet och utbildning och dina starka sidor. Utveckla tankegångarna från din ansökan. 

15. Varför valde du den utbildningen?

Om du är nyexaminerad kommer du säkert få frågor kring din utbildning eller studieinriktning. Berätta om varför du valde just den utbildningen och vad som mest intresserade dig med den. Du kan också berätta om det viktigaste du lärt dig under din studietid förutom de rena faktakunskaperna. Har du studerat utomlands kan du berätta hur det har påverkat dig. 

16. Vad har du arbetat med tidigare?

När du berättar om eventuella tidigare arbetsgivare ska du lägga tonvikten på det som är relevant för det jobb du söker just nu. Du behöver inte berätta om allt du kan och har gjort, utan lyft fram de kunskaper och färdigheter som är intressanta för just detta arbete.

Det kan också hända att intervjuaren vill gå igenom ditt cv. Du kan få frågor kring varför du har bytt jobb, vad du velat uppnå med dina olika jobbyten och om detta har infriats. Skulle det finnas luckor i ditt cv så bör du vara förberedd på det. Exempel på luckor kan vara att du har rest, varit sjukskriven eller varit föräldraledig. Tänk efter om det finns en röd tråd som kan förklara olika val du gjort i ditt yrkesliv. 

17. Varför söker du nytt jobb/varför slutade du din förra anställning?

Berätta vad du har lärt dig och vilka kunskaper och färdigheter du kan föra med dig från ditt gamla arbete till det nya arbetet. Lyft fram viljan att lära dig nya saker, få mer ansvar eller möjlighet att arbeta i en annan bransch. Här får intervjuaren en mer ingående uppfattning av din nuvarande eller före detta tjänst och vad som driver dig att söka nytt.

Kom ihåg att aldrig tala illa om en före detta arbetsgivare. Använd hellre en vit lögn och säg att du vill gå vidare mot nya utmaningar i stället för att berätta att du inte kom överens med chefen.

18. Vad tycker du är viktigt hos en arbetsgivare?

Tala om vad som är viktigt för dig. Är det kompetensutveckling, bra personalpolitik eller kanske möjlighet till internationell karriär? 

19. Hur ska en bra chef vara?

Skulle du få den här frågan så bör du iaktta en viss försiktighet. Om du målar upp bilden av en superchef med en dynamisk ledarstil kan det slå helt fel ifall din tilltänkta chef har en mer försiktig framtoning. Försök inte heller anpassa ditt svar till den chef som sitter med på intervjun, utan berätta vad du uppskattat hos dina tidigare chefer, det blir ofta trovärdigt och det är positivt att höra att du uppskattar din chef. Ett svar du bör undvika är ”Jag har aldrig haft en bra chef”. Försök att svara både ärligt och diplomatiskt.

20. Vad gör du om fem år?

Denna fråga är fortfarande ganska vanlig, trots att arbetsmarknaden är mer rörlig än tidigare. Se det som ett utmärkt tillfälle att berätta om dina ambitioner och drömmar om utveckling i karriären. Att sia om framtiden är svårt och därför är svaret ”Jag vet inte” helt okej. Arbetsgivaren vill dock veta vilka ambitioner du har och om det här jobbet ligger i linje med dem. Undvik att skoja till det med att ”Om fem år är jag trettio år och vd för det här företaget”. 

21. Vilken företagskultur tilltalar dig?

Du kommer att spendera en stor del av din tid hos din kommande arbetsgivare. Är det viktigt för dig att ha en tydlig uppdelning mellan ditt privatliv och arbetsliv eller föredrar du mycket sociala aktiviteterna på jobbet? Vilken typ av organisationsstruktur tilltalar dig? Ska det vara ett hierarkiskt företag eller ett mer informellt? 

22. Söker du andra jobb?

Här gäller det att vara diplomatisk. Bestäm dig för om du ska berätta om ansökningar du har ute eller om du ska hålla detta för dig själv. Berättar du att du söker andra jobb är det viktigt att du ändå tydligt kan motivera varför du vill ha just det här jobbet. Arbetsgivaren vill veta hur intresserad du är och samtidigt få veta om andra konkurrerar om dig.

23. Vad gör du på fritiden?

Det är alltid bra om du kan berätta att du tränar eller åtminstone rör på dig, eftersom vi alla vet att detta ofta leder till en bättre hälsa och en bättre koncentrationsförmåga. En blivande arbetsgivare vill se att du har balans i livet. Har du många fritidsintressen ska du inte berätta om alla, utan lyft fram dina främsta intressen och fokusera på dem.

24. Hur ser din familjesituation ut?

Arbetsgivaren har ingen rätt att fråga vare sig om du tänker bilda familj eller vilken din sexuella läggning är. Tyvärr är det fortfarande många som får frågan om det finns planer på att skaffa barn. Frågan ställs oftast inte rakt ut, utan bakas in i andra frågor som exempelvis om din sambo och du har bott ihop under en längre tid. Förbered dig på dessa typer av frågor ordentligt så att du ger ett klart och tydligt svar. Du behöver inte svara och säg aldrig mer än vad du känner dig bekväm med. Svarar du nej så innebär inte det att det svaret är bindande för all framtid. 

25. Kan du arbeta övertid om det behövs?

Arbetsgivaren vill veta om du är flexibel och kan jobba över i fall det blir en tillfälligt högre arbetsbelastning. Var arbetsgivaren tillmötesgående men fråga om det är vanligt förekommande med mycket övertidsarbete och hur det kompenseras. 

26. Jobbet innebär en del resor, hur ser du på det?

Oftast har det stått i annonsen i fall arbetet innebär en del resor och då har du nog redan vägt in det i ditt beslut om att söka jobbet eller inte. Berätta varför du uppskattar att resa i jobbet, och hur du löser eventuella praktiska problem kring det. 

27. Frågor kring oegentligheter

I dag blir det allt vanligare med bakgrundskontroller av olika slag. Var beredd på att du kan komma att exponeras för utdrag ur belastningsregistret och koll av betalningsanmärkningar. Om du har någon anmärkning kan det vara bra att berätta om detta innan utdraget görs. Då behöver det inte bli en stor sak av den informationen. 

28. Vad har du för löneanspråk?

Avvakta så länge som möjligt med att lämna löneanspråk, något som du kan motivera med att du först vill veta mer om tjänsten och om du är aktuell för den. Om arbetsgivaren absolut vill ha reda på ditt löneanspråk måste du givetvis tala om detta. Därför behöver du ha förberett ett lönebud redan vid första intervjun. Kontakta gärna oss för att få veta det aktuella löneläget. 

29. När kan du börja?

Kanske den enklaste frågan att besvara. Prata i positiva termer och svara exempelvis att ”Jag kan börja arbeta om en månad”.

30. Har du några frågor till oss?

Förbered gärna några frågor i förväg. Det är viktigt att du får svar på det du behöver veta för att kunna avgöra om det är ett arbete du verkligen vill ha – intervjun handlar inte bara om att bli vald utan lika mycket om att du ska välja. Det visar också att du är uppriktigt intresserad av företaget och tjänsten.

Exempel på frågor som du kan ställa är:

Vad finns det för utvecklingsmöjligheter i företaget?
Hur kan en arbetsvecka på jobbet se ut för mig?
Arbetar ni i team och i projekt?
Finns det en arbetsbeskrivning eller skapar jag ramarna själv?
Vad förväntas av mig beträffande arbetsuppgifter, ansvar, och befogeheter?
Hur är arbetsbördan över året, är den jämnt fördelad eller förekommer toppar och lugnare perioder?
Hur är personalomsättningen?
Vilka förmåner kan ni erbjuda?
Har företaget kollektivavtal?
Hur fortskrider rekryteringsprocessen?

Några av de klokaste ord jag hört på länge...

"David Bergkvist Nu tänker jag uppfinna några egna politiska ord, för att väga upp högerns nyspråk:

Stoppa SKATTEDUMPNINGEN! Länge har vi åtnjutit bland världens starkaste ekonomiska deltagande, med en solid ekonomi som följd! Regeringens politik går ut på att oansvarigt sabotera detta! Stoppa dumpningen av skatteunderlaget och avdemokratiseringen av ekonomin! För en stark, solidarisk, progressiv skattepolitik! Låt oss ta från de rika och ge åt de fattiga - inte tvärt om!

Bekämpa MASSPANIKEN! Rädslan är den farligaste fienden! Genom att söka syndabockar såsom nyanlända från andra länder och kulturer förlorar vi lätt fokus på vad som egentligen orsakar våra problem och hur vi tillsammans kan lösa dem. Medan rasisterna spyr sin galla i Riksdagen skrattar överklassen hela vägen till banken.

För FRITIDSLINJEN! Den tekniska utvecklingens mål och syfte måste vara att öka andelen tid i kreativ, meningsfull och bekväm fritid för alla och envar. Låt oss inte sätta upp politiska spärrar eller straffsystem som hindrar denna självklara utveckling. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är ett enkelt och självklart steg mot detta."

Detta är återgivet ifrån ett Facebookinlägg som jag bara tyckte behövde en större spridning. När vi tycker saker på FB så har det en tendens att stanna där. Men genom att sprida ordet vidare när vi hör något som vi tycker låter bra så fortsätter väl diskursen genom samhället?

Faktum är att om arbetstidsutvecklingen följt tidigare utveckling så hade vi ju haft 6 timmars arbetsdag för länge sedan. Somnade "arbetarrörelsen" i och med medelklassens intåg. Fick vi det för bra så att vi slutade kämpa för demokrati, eller för förbättrade villkor för "arbetaren".

Arbetarrörelsen verkar helt enkelt ha mer eller mindre dött ut. Även om jag anar att den är på tillbakaväxt nu när samhället har tagit en sväng till det sämre efter alla skattesänkningar. Moderaterna har sänkt skatterna med -130 miljarder. Inte konstigt att det känns som att vård, skola, omsorg och välfärden urholkas. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare.

På den ljusa sidan ser jag dock att vi har en tradition i det här landet av att organisera oss i föreningar och därmed finns det hopp om att arbetarrörelsen växer åter och återigen går till kamp för arbetarens rättigheter. Genom exempelvis förkortad arbetsdag skulle vi ju kunna få fler arbetstillfällen på den svenska arbetsmarknaden och fler skulle kunna arbeta istället för att vara i ett utanförskap.

Om vi kan dela med oss, dela med oss av arbetstiden. Dela med oss genom att bevara skatterna som vi behöver ha för att värna om vår välfärd. Att inte bygga ett 1/3 dels samhälle. Att ha ett rättvist, demokratiskt samhälle där alla kan ha samma förutsättningar till ett gott liv.

Här är Jan Ericsson (M) riksdagsledamot för er som såg det här tv-programmet under veckan:

"Jag har ju inte fått några större mängder mail i min mailbox från människor som tackar nej till en skattesänkning". säger Jan.

Vad säger ni - ska vi hjälpas åt att fylla Jans mailbox?
jan.ericson@riksdagen.se

Här har ni ett brev-förslag som gör det hela lite snabbare:

Hej Jan !

Jag såg programmet där du sade att du inte fick speciellt många brev från
väljare som tackade nej till ytterligare skattesänkningar.
Här har du en som gör det !

Den inslagna vägen är en återvändsgränd för landet,
ni moderater har sänkt skatten i landet med mer än 130 Miljarder.
Var nöjda med det !!

Känner ni er nöjda med att kvaliteten fått stå tillbaka i Skolan och vården
bara för att vårt lands rikaste skall få ännu mera ??
Eller det faktum att vi har de snabbaste växande inkomstklyftorna i västvärlden ??

Jag anar att du kanske har fått fler brev precis som mitt.
Vänligen säg aldrig igen att du aldrig fått de synpunkterna till dig igen.

//Helene Öhman, Luleå

(Men byt namn och radera denna parentes)

Äntligen måndag?

Fick möjligheten att lyssna till en fantastisk föreläsare förra veckan. Författaren till boken "Äntligen måndag" av Torild Carlsson som berättar om myter i arbetslivet. Eftersom jag arbetar inom arbetsmarknadsförvaltningen var det högst relevant för mig. 

Vi arbetar mycket med vägledning och möjligheter att åter finna vägen till arbetsliv eller studier. Vi arbetar även med rehabilitering, praktik och subventionerade anställningar inom Luleå Kommun.

Föreläsningen tog upp många saker som var inspirerande. Bland annat började han sin föreläsning med att säga "Vad vill du bli när du bli stor". Yrken dyker upp i olika takt för barnen som upptäcker världen. Det är få fem-åringar som säger jag vill bli studie-och-yrkesvägledare. Sedan i 15-års åldern är det dags att börja välja. Men studier visar att även 15-åringar bara kan nämna fem olika yrken och beskriva vad det yrket egentligen innebär. Om man inte kan beskriva kartan, om vad som finns. Hur kan man då göra ett genomtänkt val? Kanske är det därför vi hela livet lever med frågan, vad ska jag göra härnäst?

Vägledning handlar därför mycket om att rita upp kartan, vad finns där ute egentligen?

Torild framhåller även att alla människor kan ha sin egen privata arbetsmarknad. Att genom att kombinera erfarenheter så kan man hitta en kombination som efterfrågas och där man är unik. Han berättar exemplet kring "biologdesignern". En biolog som inte längre önskade arbeta kvar i sitt gamla yrke, som utbildade sig till designer, men upptäckte att i konkurrens med alla yngre förmågor var det svårt att komma in och få arbeslivserfarenhet i sitt nya yrke.

Men genom att kombinera sina erfarenheter och istället vända sig till intressenter som kanske skulle söka båda dessa kombinationer. Genom att börja illustrera och designa till den medicinska industrin, eller facklitteratur. Där det var önskvärt att illustratören hade kännedom om "vad är en cell" eller vad det nu kan vara. Så underlättade det arbetet mellan författaren och hur denne ville att det skulle illustreras. Genom "Biologdesignern" ser vi hur det kan verkligen finnas en unik arbetsmarknad.

Att hitta ett jobb kan handla mer om att hitta vem jag vill vara tillsammans med. Att det handlar om att bygga relationer. Att hitta sin plats var man passar in. Ett jobb som vägledare handlar inte om att omforma människor. Det handlar om att hitta den plats där den här personen kommer att få ett jobb, utan att behöva förändra sig.

Man kan vara halvbra på flera saker men ändå ha den bästa kombinationen av talanger för ett specifikt jobb.

Det finns en myt om att utbildning alltid är en bra investering, men vi kan utbilda oss hela livet utan att det kanske leder till ett arbete. Vi måste istället bli bättre på att lära känna oss själva. Det finns ingen på arbetsmarknaden som har för lite kvalifikationer för att inte kunna få ett jobb. Alla kan någonting och kan vara bra på någonting. 

Vi kan heller inte bara titta på vilka yrken som behövs i framtiden, vi behöver bara veta vad jag verkligen själv brinner för och vad vill jag själv göra. Vet jag det så kan jag leta mig fram till det. Det kommer aldrig hjälpa att stirra sig blind på vilket yrke är det som efterfrågas just nu, eller vilket yrke är det som potentiellt sett kan ge högst lön?

Jag rekommenderar att läsa hans bok då Torild verkligen kommer med insiktsfulla tankar och idéer hur vi kan tänka kring arbetslivets snåriga vägar...

Studie avslöjar: Koden ”funktionshindrad” allt vanligare på Arbetsförmedlingen

Enligt Arbetsförmedlingens kodning klassas var fjärde arbetssökande idag som funktionshindrad på något sätt. För tjugo år sedan var det bara en på tio.
-Orsaken är arbetslivets ökade krav på effektivitet, färre lågkvalificerade jobb och en normalitetsförskjutning i arbetslivet, säger Ida Seing, en av studiens författare.

http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.5673ff2e11fd0ca559b8000351905/uin07_1a.pdf

Tio procent av alla arbetssökande kodades som funktionshindrade år 1992 av Arbetsförmedlingen. Motsvarande andel år 2011 var 25,3 procent. Den kraftiga ökningen analyseras i en artikel av Kerstin Jacobsson, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, och Ida Seing, doktorand vid RAR, Rikscentrum för Arbetslivsinriktad Rehabilitering, Linköpings universitet.

De har intervjuat specialister på Arbetsförmedlingen, som arbetar just med funktionshinderkodning. Deras artikel heter "En möjliggörande arbetsmarknadspolitik? Arbetsförmedlingens utredning och klassificering av klienters arbetsförmåga, anställbarhet och funktionshinder".

Social kompetens allt viktigare

Artikelförfattarnas slutsats är att det är mycket fokus på effektivitet och att det har skett en normalitetsförskjutning i arbetslivet på anställningsbarhet.
-Det ska vara rätt utbildning men det har mer och mer blivit en betoning på att kunna anpassa sig. Det gäller att ha rätt attityd, vara flexibel, ha social kompetens och samarbetsförmåga och fungera väl med både kollegor och kunder, säger Ida Seing.

Kodning också positiv

De har tittat på Arbetsförmedlingen sätt att koda olika personers lämplighet för olika jobb och ser att kravlistan höjts, framför allt på den psykosociala förmågan. Det finns 14 aktuella koder, som redovisas efter artiken här nedan.
Kodningen fyller ett administrativt syfte och är en organisatorisk klassificering.
-Arbetsförmedlingen ska genomföra regeringens arbetsmarknadspolitik och kodningen är ett instrument. Genom att koda en människa för någon form av funktionshinder, öppnas arbetsmarknadspolitiska åtgärder upp. Till exempel lönebidrag, så det har en positiv effekt på så sätt för de som behöver, förklarar Ida Seing.

Inte tittat på kön och ålder

Artikelförfattarna har inte tittat speciellt på hur det ser ut mellan könen, olika åldrar eller vilken bakgrund man har i den här undersökningen. Inte heller hur personerna, som blir kodade, upplever det att få en kod.
-Och det skulle naturligtvis vara intressant att titta närmare på, säger Ida Seing.
Förvärvad hjärnskada och rörelsehinder är kodexempel

Några av de 14 koderna för olika typer av funktionshinder, som Arbetsförmedlingen använder är till exempel; "Förvärvad hjärnskada", "Rörelsehinder som kräver hjälpmedel av typ rollator eller rullstol", "Övriga rörelsehinder", "Psykiskt funktionshinder" och "Socialmedicinskt funktionshinder".
Exempel på det sistnämnda är att ha en kriminell bakgrund eller missbruk, men de som intervjuats exemplifierar också med ett avvikande utseende, kraftig övervikt, piercing och bristfällig hygien. Den socialmedicinska koden blir "ett slags restkategori för människor…som av olika skäl inte lever upp till kraven på social kompetens, flexibilitet och reflexivitet", skriver de två forskarna.

Resultatet blir en rundgång i systemet: Personer som inte anses anställbara klassas som funktionshindrade, och de som klassas som funktionshindrade anses inte anställbara. Att inte leva upp till arbetsmarknadens krav blir med denna logik i sig självt ett funktionshinder.

Transparens för resurseffekt

Funktionshinderkodningen uppfyller alltså ett administrativt syfte för Arbetsförmedlingen. Genom att koda en arbetssökande som funktionshindrad öppnas möjligheter att stödja, exempelvis med lönebidrag och skyddade anställningar. Kodningen skapar också transparens genom att myndigheten kan visa hur mycket resurser som läggs på olika grupper av arbetssökande.
- För människor utan funktionshinder finns annars inte så mycket att erbjuda, det handlar mest om att "putsa på individen", som Ida Seing formulerar det, att få tillgång till en coach och lära sig skriva bra CV. Hon fortsätter:
- Arbetslöshet har gjorts till ett individuellt problem. Ansvaret har skjutits över från samhället till individen. Rätten till anställning har omvandlats till en skyldighet att vara anställbar.

Skapar etiskt dilemma

Samtidigt finns ett etiskt dilemma. Flera av de intervjuade ser sig som delaktiga i en negativ utveckling, genom att de stänger ut, stigmatiserar och stämplar människor som avvikande.

"Om vi puttar bort alla personer som inte är mainstream, vad får vi kvar?"

"Jag tycker att alla människor borde få vara med"

"Idag bedömer vi någon som funktionshindrad som vi inte skulle gjort för 20 år sedan. Det krävs inte mycket tafflighet för att man inte ska vara gångbar på arbetsmarknaden"..., som några av dem säger.
Arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor

De intervjuade är överens om att deras arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor idag än tidigare. Forskarna kallar det för en "normalitetsförskjutning" i arbetslivet, med hårdare effektivitetskrav och mindre utrymme för avvikande personligheter: " Man har inte råd med den här som inte presterar, som går på halvfart och är lite halvmysko", som en arbetspsykolog uttrycker det.

Koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga

(Ur Arbetsförmedlingens dokument AMS informerar 2007:1)
Efter 1 juli 2000 ändras grupperingen av koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga till tvåställig kod och samtidigt utökas antalet koder.
Den nya grupperingen innebär att hörsel-, synskadade och rörelsehindrade delas upp i vardera två grupper, den ena med ett mer omfattande funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga än den andra. Tre helt nya koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, kod 91-93, införs. Upp till tre funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, mot tidigare ett enda, kan anges för en person. Det funktionshindret som medför nedsatt arbetsförmåga som anges i första fältet är det huvudsakliga funktionshindret som medför nedsatt arbetsförmåga.

För att kunna ange en kod krävs att någon form av dokumentation finns som beskriver funktionshindrets omfattning och vilka arbetsbegränsningar i relation till sökt arbete som det leder till.

Nedan presenteras koderna funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga så att de som inte är aktuella efter juli 2000 presenteras inom parentes.

http://www.intra.kau.se/dokument/upload/C10B99451606520F2AMrFE9AB3C7/Jacobsson_tryckt.pdf

Kod Förklaring Fr.o.m. T.o.m.
11 Hjärt-, kärl- och/eller lungsjukdom 1991-07
(20) Hörselskada dövhet 1991-07 2000-06
21 Barndomsdövhet 2000-07
22 Hörselskada 2000-07
(30) Synskada 1991-07 2000-06
31 Grav synskada 2000-07
32 Synsvaghet 2000-07
(40) Rörelsehinder 1991-07 2000-06
41 Rörelsehinder som kräver hjälpmedel av typ rollator eller rullstol 2000-07
42 Övriga rörelsehinder 2000-07
51 Övriga somatiskt relaterade funktionshinder 1991-07
61 Psykiskt funktionshinder 1991-07
71 Generella inlärningssvårigheter 1991-07
81 Socialmedicinskt funktionshinder 1991-07
91 Astma/allergi/överkänslighet 2000-07
92 Dyslexi/specifika inlärningssvårigheter 2000-07
93 Förvärvad hjärnskada 2000-07

Att kraven ökat i vårt samhälle är inte förvånande, men ändå är resultaten kanske förvånande. Om en fjärdedel eller femtedel av alla människor i vårt samhälle finner sig utestängda på olika sätt. Är det då inte något grundläggande fel på vårt samhälle? Ett funktionshinder blir bara ett funktionshinder i mötet med miljön. I en anpassad miljö märks inte eventuella svårigheter av. Ett sätt för myndigheter, kommuner och landsting att bli bättre på att möta människor som har behov av anpassningar i vårt överkomplicerade samhälle. Är att lära sig mer om tillgänglighet och bland annat kan man göra detta genom att läsa in sig på http://www.handisam.se.

Arbetslösheten skenar i krisländerna...

Arbetslösheten i Grekland och Spanien närmar sig 30 procent. I Grekland var arbetslösheten i februari - som deras senaste siffror gäller - 27,8 procent, medan Spaniens senaste siffror, från april, ligger på 26,8 procent. För Grekland innebär det en kraftig ökning på årsbasis med 5,9 procentenheter jämfört med februari 2012. 

http://www.di.se/artiklar/2013/5/31/arbetslosheten-skenar-i-krislanderna/

Också ungdomsarbetslösheten i de två länderna är närmast katastrofalt hög: 62,5 procent i Grekland och 56,4 procent i Spanien. Men det finns hopp. EU:s barometer över hushållens tillförsikt, som publicerades på torsdagen, visar att grekerna är mer optimistiska än de varit på fem år.

I april låg den totala arbetslösheten i EU på 11 procent, vilket är oförändrat jämfört med i mars. I euroländerna steg samtidigt arbetslösheten med 0,1 procentenheter, till 12,2 procent. Efter Grekland och Spanien är arbetslöshet högst i Portugal (17,8 procent), Cypern (15,6) och Slovakien (14,5). Lägst arbetslöshet har Österrike (4,9), Tyskland (5,4) och Luxemburg (5,6).

När man tittar på Eurozone 17 länderna så är snart 19,4 miljoner människor arbetslösa. Vad gäller de unga i Italien så är snart 40% utan arbete. 24 månader i rad så har arbetslösheten ökat kraftigt.

Sveriges senaste siffror visar en total arbetslöshet på 8,4 procent och en ungdomsarbetslöshet på 24,7. Ungdomsarbetslösheten totalt i EU ligger på 23,5 procent. Andra påpekar att skulle man räkna in svenska ungdomar som är i Norge och arbetar så skulle vi ha nära Europas högsta ungdomsarbetslöshet. 

Finns det en väg ut ur krisen? Räcker det att vi löser det med politiska planscher som här ovan, ifrån folkpartiet. Eller kanske om de unga bara slår knut på sig själva och lär sig stå på huvudet, på en arm, så får de kanske arbete snart?

Romsk inkludering...

Luleå Kommun är en av fem pilotkommuner som arbetar för romsk inkludering. Bakgrunden är att regeringen såg ett behov av att något behövde göras för romernas situation i Sverige. De gjorde en nulägesanalys och Maria Leissner är en av dem som arbetar för detta. Hon var tidigare folkpartiledare men har gjort en utredning om romernas situation i Sverige.
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/maria-leissner-sanningen-om-romernas-situation-maste-lyftas-fram

Tanken ifrån regeringens sida är att på 20 år (en generation) från 2012-2032 så skall romer ha samma möjligheter som svenskar på arbetsmarknaden. Skolinspektionen, Folkhälsoinstitutet, Boverket och Socialstyrelsen är några av de myndigheter som står bakom detta. Orsaken är att man har sett att vad gäller bland annat möjligheter till arbete, vidareutbildning och studier, samt social omsorg, trygghet och i hälsofrågor så har romer mycket sämre möjligheter än svenskar.

På bilden: Tanja Hagert, som är brobyggare i det romska projektet här i Luleå.
http://www.aftonbladet.se/ledare/sondagsrosten/asapetersen/article12445627.ab

Orsaken är naturligtvis en lång historisk bakgrund av förföljelse av det romska folket. I Sverige finns det fem större grupper av romer av ungefär sjuttio olika grupper som finns i världen. De första romerna kom till Sverige redan på 1500-talet och de har alltså funnits här i femhundra år. Men fortfarande står de i ett utanförskap.

År 1550 så beordrade Gustav Vasa att alla romer skulle lämna landet och de romer som påträffades skulle straffas med döden.

På drottning Kristinas tid (1600-tal) så utvisades romer till Vasa där finska myndigheter förföljde dem. Om de pratade sitt hemspråk så fick de tungan avklippt. Även i Sverige var det tillåtet att hänga en romsk man fram till 1800-talet. Utan att man behövde mer anledning än att han var romsk. Lagen kallades "hänglagen" och tillkom på 1630-talet. Romska barn och kvinnor skulle samtidigt drivas ur landet.

1914 kom inreseförbud för romer, om de lämnade landet kunde de inte återvända till Sverige. 1954 upphörde lagen. Inreseförbudet innebar att romer som var på flykt under andra världskriget inte kunde komma till Sverige för att få skydd.

År 1923 kom en lag om att romer ej fick vara bofasta i Sverige. "Fattigvårdslagen" De fick stanna som längst 3 veckor på samma plats och under vintern fick de stanna som längst 8 veckor. Lagen kom att gälla så sent som 1970 talet. De var alltid tvingade att resa vidare.

Under så sent som 1970 genomfördes fortfarande tvångssteriliseringar av romer. Man beräknar att kanske 63 000 människor blev tvångssteriliserade under den här tiden. Varav ca. 500 av dessa människor var romer. Det genomfördes under vidriga omständigheter, i hemmet. Där myndigheterna kunde komma in och med tvång genomföra det på köksbordet medan barn och familj såg på. Även gravida i 7:e eller 8:e månaden tvångssteriliserades med missfall som följd. Man kan även kalla detta för mord, det som de svenska myndigheterna gjorde mot romer.

Från 1960-talet fick romer gå i skola i Sverige, men ofta under protester ifrån svenskar som tog sina barn ur klassen om en romsk person började där. Föräldrar protesterade och ville att barnen skulle segregeras och hållas åtskilda.

Detta har lett till att romerna har en stor kunskapslucka ifrån tidigare generationer. De har inte haft samma möjligheter att gå i skola i Sverige och därför har de inte haft samma möjligheter att stödja sina barns studier och utbildning. Romer har idag inte samma möjligheter att utbilda sig utifrån att de inte har samma stöd hemifrån.

Nu har vi ett projekt i Luleå som skall arbeta för att motverka alla orättvisor. Detta projekt kallas alltså Projekt för romsk inkludering. Arbetsförmedlingen har även dragit igång med en webbutbildning för att motverka fördomar på arbetsmarknaden som jag uppmanar alla att ta del av.

"Romer utsätts ofta för fördomar och är en diskriminerad grupp på arbetsmarknaden. Fördomarna beror på att många inte har kunskap om romernas traditioner, kultur, språk och identiteter inom gruppen. I Arbetsförmedlingens uppdrag ingår att motverka all form av diskriminering.

"Jämlikhet för romer på arbetsmarknaden", ett kompetensutvecklingsprojekt som finansieras av den Europeiska Socialfonden (ESF). En del av projektet består av en webbutbildning (se länk till höger). Utbildningen tar cirka 90 minuter att genomföra och består både av interaktivitet samt dokumentära inslag. Den är uppdelad i fem kapitel: bättre tillgång till arbetsmarknaden för romer, romers historia och kultur, ditt bemötande, att lyckas på arbetsmarknaden, avslutning och ett kunskapstest.  

http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetsgivare/Hitta-medarbetare/Nyheter/Nyheter-for-Arbetsgivare/4-25-2012-Webbutbildning-om-jamlikhet-for-romer.html

http://jamlikhetromer.se/  Arbetsförmedlingens webbutbildning om jämlikhet för Romer. Här finns mycket om   romernas historia som är så okänd för oss. Alla orättvisor som de faktiskt utsatts för av även svenska myndigheter och inte för så värst länge sedan. Detta gör att de saknar tilltro för myndigheter. Det leder till att de inte gärna vill ha kontakt med arbetsförmedling, sjukvård, eller rättsväsende. De står på många sätt utanför samhället. Detta vill vi förändra.

Romer är den största minoriteten i Sverige och det finns mycket här att arbeta för, så att de får samma rättigheter och möjligheter som alla andra här i det här landet.

Projekt UTAN - Unga Till Arbete i Norr...

Luleå Kommun, Arbetsmarknadsavdelningen, arbetar med projektdeltagare i UTAN (Unga Till Arbete i Norr).

Arbetsmarknadsförvaltningens uppdrag är att, direkt underställd kommunstyrelsen, ansvara för arbetsmarknadspolitik, integrationsfrågor och vuxenutbildning.Verksamheten i förvaltningen hanterar över 4000 personer/år i olika anställningsformer, praktik, utbildning, sommarjobb och integrationsåtgärder.

Syftet med projektet är:

- Att underlätta för unga i åldern 16-24 att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden
- Att stötta unga till att avsluta sin gymnasieutbildning, att få gymnasiekompetens
- Att stötta ungdomar som har ett slutbetyg från gymnasiet med så dåliga resultat att de inte tagit sig vidare till fortsatta studier eller till arbete

http://www.esf.se/sv/Projektbank/Behallare-for-projekt/Ovre-Norrland/Unga-Till-Arbete-i-Norr-UTAN/

Idag hade vi en planeringsdag i Piteå om framgångsfaktorer i projektet som jag är delaktig i. UTAN eller Unga Till Arbete i Norr är ett projekt som riktar sig till ungdomar som behöver komma närmare arbete och studier. Vi är ett projekt som finns både i Piteå och Luleå.

Som siffrorna visar så har vi haft väldigt goda resultat så långt, men då projektet fortsätter till årsskiftet så hoppas vi naturligtvis på att kunna fortsätta ha dessa goda resultat. SROI är en metod för att räkna återbäring på den satsade finansieringen in i projektet. Vi har ett av de bästa resultaten som skådats. 1kr -> 3.84kr i vårt projekt i räknad samhällsvinst.

För individen innebär det att många kommer till arbete, eller studier, att de hittar sina mål som de vill sträva till. De får en större självkännedom och kunskap om arbetsmarknad och jobbsökande. Hittils har 37% av ungdomar som deltagit i projektet gått vidare till studier, och 17% har fått ett arbete.

Bemötande, Tid och Individfokus är en del av våra framgångsfaktorer! 

Man kan bli anvisad till oss i Luleå ifrån Arbetsförmedlingen eller Socialtjänsten i Luleå Kommun. Med samma möjligheter för Piteå kommun och Arbetsförmedlingen i Piteå, att anvisa till UTAN-projektet i Piteå. Ungdomar mellan 16-24 kan alltså komma till oss. 

Välkomna! :)

Socioekonomi och bidragsjobben igen...

Idag var det socioekonomi på tapeten igen och den här gången pratade vi lite omkring kostnader för om man kan få missbrukare in i en daglig sysselsättning så att de kommer bort ifrån missbruk och istället kommer in i ett arbete. Får dagliga rutiner som stöd för att hålla sig nyktra och drogfria.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Socioekonomisk_analys

Om man efter uppvisad drogfrihet, efter behandlingshem börjar med exempelvis en praktik inom kommunens sysselsättningsenhet och efter kanske ett års praktik kan övergå till anställning. OSA (Offentligt Skyddat Arbete) så kan man spara in följande kostnader.

- Heroinmissbruk, Man, - kostar samhället 2.200.000kr/år
- Amfetaminmissbruk, Kvinna - kostar samhället 1.400.000kr/år
- Alkoholmissbruk, Man - kostar samhället 600.000kr/år
- Alkoholmissbruk, Kvinna - kostar samhället 500.000kr/år

Detta är kostnader för exempelvis rättsväsende, landstinget, kommunen, och staten (försäkringskassan, arbetsförmedlingen) inräknade.

Det finns uträkningar som visar att kan man få 25 personer i sysselsättning som annars skulle kosta samhället närmare 21 miljoner kronor om året, till en kostnad av 6 miljoner så sparar man alltså samhället 15 miljoner. Så även om det initialt ser ut som ökade kostnader för kommunen när de gör dessa anställningar så är det alltså en ren samhällsvinst.

Problemet är dock att vid alla insatser som ett samhälle gör så ser man endast kostnaderna för sin egna verksamhet. Det gör att när kommunen gör en insats så ökar kostnaderna för kommunen medan kostnaderna för rättsväsende, och landstinget sjunker. Men då dessa inte finansieras direkt av kommunen så ser kommunerna i Sverige alltså i första hand bara ökade kostnader för egen del.

Hur kan samhället ta ansvar på ett bättre sätt, med en helhetsbild så att vi i framtiden inte för "stuprörspolitik" och bara tänker på att kostnader kan öka för bara en enskild sektor. Hur kan en omfördelning av medel ske mellan myndigheter eller mellan förvaltningar i samma kommun för den delen?

I övriga nyheter så har Luleå Kommun nu upptäckt att budget för 2014 drabbas av prognoser för en lägre tillväxt och man får in mindre skattepengar än vad man tidigare räknat med. Mindre medel finns att fördela och med de budgetförslag man tidigare räknat efter så hade man mer pengar att röra sig med.Detta ger konsekvenser i att man måste tänka om vad gäller satsningar inför kommande år. Vid sådana tillfällen kan det också vara viktigt att se de socioekonomiska förhållandena på längre sikt. Då detta ger att även om man kanske får en högre kostnad initialt, så kommer kostnaderna för samhället på sikt att sjunka.

Nu går vi även in i en längre period av nolltillväxt och stagnerande tillväxt. Samhället får mindre pengar att röra sig med i framtiden. Då kan det vara viktigt att ha socioekonomiska beräkningar i bakhuvudet då detta faktiskt blir mer ekonomiskt på sikt än kortsiktiga nedskärningar som kanske inte alls är särskilt lönsamma.

Jag skrev lite om socioekonomi även här tidigare: http://rymdiz.blogspot.se/2013/01/socio-ekonomiska-kostnader-for.html

Jag har även skrivit lite om de så kallade bidragsjobbens fördelar, här: 
http://rymdiz.blogspot.se/2013/05/bidragsjobb.html

Bidragsjobb...

Hetsjakt råder för närvarande på de så kallade "bidragsjobbarna". Aftonbladet sköter detta under parollen "Aftonbladet granskar bidragsjobben". Men egentligen handlar det om att man vill starta en folkstorm och avveckla subventionerade anställningar för funktionshindrade, långtidsarbetslösa, nyanlända invandrare samt andra grupper som står långt ifrån den ordinarie arbetsmarknaden.

http://bloggar.aftonbladet.se/oppengranskningbidragsjobben/2013/05/arbetsformedlingen-vi-star-for-kostnaden/

- 124.000 arbetslösa svenskar sysselsätts till en kostnad av 18 miljarder. Skriver man i Aftonbladet. Men man beräknar inte vad det skulle kosta att ha alla dessa människor utanför samhället. Utan subventioner skulle många av dem aldrig komma ut i lönearbete. De skulle ändå medföra kostnader till samhället, men även kostnaden för det mänskliga lidandet. Att aldrig i sitt liv kunna leva ett normalt yrkesliv med yrkesarbete.

Alla artiklar som Aftonbladet skriver på det här ämnet är likadana. Samtliga går ut på att berätta historier om där människor enligt uppgift blir utnyttjade av systemet därför att arbetsgivare -kan- spara pengar på att anställa någon med en funktionsnedsättning. Men man skriver inte att det måste finnas en funktionsnedsättning i grunden. På Aftonbladet låter det som att alla som har subventionerade anställningar är vanliga, friska människor som därför blir utnyttjade när de inte får en anställning på lika villkor som andra.

Men vad man missar att förmedla är att i princip alla de här arbetstillfällena är just skapade arbeten, med stora anpassningar till individen. Arbeten som annars inte hade funnits på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren får göra en stor insats för att anpassa arbetsplatsen till individen för att kunna ta emot de som inte klarar att utsättas för stress, inte kan lyfta tungt. Inte kan ha så många olika moment i sin arbetsbeskrivning. Som kanske behöver mycket handledning i det dagliga arbetet för att kunna fungera på en arbetsplats.

Dolt under det här budskapet är i mitt tycke, en politisk agenda att nu ge sig efter de med en funktionsnedsättning. Att försämra för den här målgruppen, som utan subventioneringar ifrån AF inte skulle kunna ta sig ut i lönearbete.

Tidigare har man i samhället försämrat för grupper såsom långtidssjukskrivna som tappar rätten till sjukersättning eller sjukpenning. Idag har stunden kommit för att försämra för de med funktionshinder.

Aftonbladet kallar alla subventionerade anställningar felaktigt för lönebidrag i många av artiklarna. Medan det i själva verket finns många olika typer av subventionerade anställningar. Här är några:

- Lönebidrag
- Trygghetsanställning
- Utvecklingsanställning
- OSA (offentligt skyddad anställning)
- Instegsjobb
- Nystartsjobb
- SAS samt FSAS (särskilt anställningsstöd, respektive förstärkt särskilt anställningsstöd)

Man kan även som arbetsgivare få handledarstöd och anordnarbidrag. De olika subventionerade anställningarna, utom Instegsjobb och Nystartsjobb. Ges utifrån att man har en funktionsnedsättning. Innan någon får rätt till dessa har man genomgått utredningar angående arbetsförmåga och det kan vara en lång resa innan man har fått en "kodning" vid arbetsförmedlingen och därmed har rätt till någon form av subventionerad anställning.

De olika bidragen ges sedan på olika bidragsnivåer. SAS - särskilt anställningsstöd med en bidragsnivå på 85% kan endast ge under ett år och sedan måste man övergå till en annan subvention. Tiill exempel nystartsjobb och då betalar Arbetsförmedlingen endast arbetsgivaravgiften.

När det gäller exempelvis lönebidrag så kanske man börjar med en hög bidragsnivå på 75% men sedan sänks denna nivå med 5-10% årligen då man räknar med att personen kommer att utvecklas på arbetet och behöva mindre och mindre anpassningar. Sedan kanske man slutar på en nivå på 50-55% lönebidrag utifrån att personen har en funktionsnedsättning och aldrig kommer att komma upp i 100% arbetsförmåga och därmed tappa bidraget. Man kanske behöver den här subventionen till lönekostnaden, hela livet.

Subventionerna är ett sätt för de grupper som annars står mycket långt ifrån den ordinarie arbetsmarknaden att komma ut i arbete. För Instegsjobb, för nyanlända invandrare som varit mindre än tre år i Sverige. Kan arbetsgivaren få ett bidrag på 75% av lönekostnaden. Annars skulle även denna grupp, utan arbetslivserfarenhet i Sverige, kanske inte heller bli anställda.

OSA är en annan subvention, den ges till exempel för att man har vanligtvis ett långtgående missbruk bakom sig. Detta är en rehabiliterande anställning för att en människa skall kunna komma tillbaka ut i arbete. Där krävs det att man är anställd av kommun. Det är därför det heter "offentligt skyddad". Det gäller alltså bara offentliga jobb.

Många subventionerade anställningar är skapade för att passa personens förutsättningar och oftast utför man ej ordinarie arbetsuppgifter. Därför går många på BEA (beredskapsavtalet) istället för AB (allmänna bestämmelser) i sitt anställningsavtal. Detta gör att man inte omfattas av lagen om anställningsskydd utan anställningen avslutas när viss-tids anställningen löper ut. Man anställs exempelvis på ett år i taget som sedan kan förlängas.

Man kan dock även få en tillsvidareanställning på AB och ändå ha en subvention ifrån Arbetsförmedligen i grunden. Man kan till exempel ha ett nedsatt arbetstempo som gör att man aldrig kan arbeta i samma takt som människor som saknar funktionsnedsättningar. Det är därför i mitt tycke inte orimligt att arbetsförmedlingen (staten) kan hjälpa människor till ett fullvärdigt liv. Med stöd till arbetsgivaren får dessa människor en anställning. Om kostnaderna hade varit lika höga, som för att anställa människor utan funktionsnedsättningar hade de kanske aldrig blivit anställda till att börja med.

Eftersom överenskommelsen för anställningen innan Arbetsförmedlingen beviljar ett bidrag, skall innehålla ett underlag där det framgår vilka anpassningar som skall ske ifrån arbetsgivaren så borde alltså en anställd på exempelvis lönebidrag. Som upplever sig orättvist behandlad och utnyttjad av sin arbetsgivare. Gå tillbaka till Arbetsförmedlingen och genom dem ge påtryckningar till arbetsgivaren om att den ursprungliga överenskommelsen är det som gäller. Facket är ju annars en bra kontakt att ha. Men genom att ha med Arbetsförmedlingen så kanske de inte skulle fortsätta godkänna subventionerade anställningar till en arbetsgivare som inte följer överenskommelserna.

I en del av artiklarna hos Aftonbladet, står även att man inte har någon anställningstrygghet som "lönebidragare". Vilket inte är sant. Man har ett anställningsavtal och det som står i avtalet är ju det som skall följas. Om man är anställd på viss-tid så har man en anställning från och med - till och med, de datum som står i anställningsavtalet. Man kan som sagt även bli tillsvidareanställd även på en subventionerad anställning.

Jag hade önskat mer nyanseringar i artiklarna ifrån Aftonbladet. Som det är nu så skapar de inte en förståelse för vad subventionerade anställningar egentligen är. Utan med onyanserad propaganda kommer man istället leda folkstormen till att de här subventioneringarna avskaffas. Vad är syftet? Skall vi inte kunna hjälpa människor att växa och komma sig ut i arbete?

Denna försämring om man avskaffade subventionerade anställningar, skulle dock ligga i linje med alla andra försämringar som drabbat vårt samhälle de senaste åren. När tiderna blir sämre vill man gärna ge sig på de svagaste grupperna först. Sjuka, gamla, funktionshindrade, är ju klassiska grupper att ge sig på. Jag hoppas verkligen att jag har fel och att de här subventionerna inte alls försvinner med tiden. Men däremot att arbetsförmedlingen får fler resurser (mer personal) att göra uppföljningar och kunna sköta de här bidragsbesluten på ett bättre sätt. Så att de fungerar som det är tänkt ursprungligen, politiskt. Att de skulle fungera.

Jag vet att de redan håller på att skärpa sig. Ett nytt beslut ifrån Arbetsförmedlingen taget den 30/4 2013, gör att endast chefer får fatta beslut om förlängningar och nya beslut om subventioner. Det gör att för närvarande i Luleå behöver de minst tre veckor på sig att ta ett beslut. Så kan det visserligen inte heller fungera för det stoppar upp hela systemet. Arbetsförmedlingen måste kunna delegera besluten till sina anställda för att det skall fungera. Men kanske är det här ett sätt, att under en tid. Kunna granska sig själv och få ordning på de här subventionerade anställningarna över hela riket.

Sanningen i en bild...

Varsel om storstrejk...

Alla kommuner och landsting härikring, berörs av det varsel som Kommunal la på måndagen. "Det handlar om att Kommunals kvinnodominerade yrkesgrupper systematiskt har sämre lön än mansdominerade yrkesgrupper", säger Annelie Nordström, ordförande.
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7606891

Enligt Nordström erbjuder SKL 1 500 kronor mer i månaden på tre år, 250 kronor mindre än vad många andra grupper fått.

En del av varslet handlar om strejk bland till exempel undersköterskor, vårdbiträden kökspersonal, barnsköterskor, mentalskötare, personliga assistenter, renhållningsarbetare och personal inom räddningstjänster. Det berör följande kommuner: Boden, Jokkmokk, Kalix, Kiruna, Luleå och Piteå samt Norrbottens landsting.

Den andra delen, som berör alla kommuner och landsting är en blockad av nyanställningar i samma yrkesgrupper.

Varslet träder i kraft den 29 april.

I de pågående förhandlingarna mellan fackförbundet Kommunal och arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL) har det kärvat till sig framförallt när det gäller löner och villkor. Kommunal och LO kräver löneökningar i kronpåslag. 1 740 kronor på tre år för de som tjänar under 25 000 kronor i månaden.

"För att skillnaden mellan industriarbetaren och undersköterskan inte ytterligare ska öka så är krontalspåslagen helt avgörande", skriver Kommunal i ett pressmeddelande. Arbetsgivarparten SKL är sparsam med kommentarer.

Som vanligt tycker jag själv att alla branscher måste sluta jämföra sig med industriarbetarna. Det är en privat, egenfinansierad sektor som står för export och produktion. De har löner som försvaras av att de är privat anställda och att företagen har vinster som de kan lägga på de anställdas löner. När det gäller anställda inom kommunal regi så är dessa helt skattefinansierade och det är orimligt att ha samma löner som i privat sektor.

Man jämför äpplen och päron. Jag vänder mig ifrån deras argument vilket jag tror är det som gör att de aldrig brukar få igenom sina lönekrav. Man kör samma argument år från år. Jag hade hellre sett att man jämfört sig med exempelvis kommunal tjänstesektor. Vad gäller utbildningsnivå som också är relevant. Undersköterskor har inte lika lång utbildning som en del som arbetar som tjänstemän och därmed kan de inte ha samma löner. 

Därav inte sagt att inte dessa yrkesgrupper är för undervärderade. Så kanske skall det ändå till en löneförhöjning. Men jag tror inte de kommer att få igenom dessa förrän "de" (facket) kan få fram relevanta, jämförbara underlag för argumenten.

Nu kommer statliga Medlingsinstitutet att kallas in och myndighetschefen Claes Stråth har varit tydlig med att det är industrins lönemärke, räknat i procent, som är ledstjärnan. Några högre krav än så tänker inte medlarna medverka till. Industrins märke landade på 6,8 procent, Kommunals krav uppgår till runt 7,8 procent.

Utöver kravet på löneökningar kräver Kommunal att arbetsgivarna ska begränsa de anställdas så kallade delade turer, tillhandahålla arbetskläder för personal inom vård och omsorg, samt gå med på en extra föräldramånad. http://www.gp.se/ekonomi/1.1563805-strejkvarsel-fran-kommunal

Kommunals konfliktåtgärder får stöd av 6F, Fackförbund i samverkan, som består av Byggnads, Elektrikerförbundet, Fastighets, Målarna och Seko.

I ett gemensamt uttalande skriver de att löneökningar i kronor måste till för att inte ytterligare öka skillnader mellan industriarbetare och undersköterskor. Arbetsgivarna vill se industrins riktmärke på 6,8 procent över tre år som styrande för avtalsrörelsen.

"Det är självklart att det blir mycket mindre än det kronpåslag som medlemmar i mer manligt dominerade yrken får. Det är uppenbart att detta drabbar de med lägst löner", skriver 6F.

Kommunals strejkvarsel rör alla möjliga yrkesgrupper, alltifrån undersköterskor, vårdbiträden, kökspersonal, barnsköterskor, personliga assistenter, renhållningsarbetare och personal inom räddningstjänster, totalt närmare 9 000 anställda i 100 kommuner. Varslet träder i kraft den 29 april och rör 8 971 personer.