En arbetstagare ska inte behöva anpassa sig till något som inte är bra. Forskning visar att medelstora kontorslandskap är sämst för hälsan. Där är sjukfrånvaron högre än bland dem som arbetar i cellkontor. http://www.ingenjorskarriar.se/pa_jobbet/article3544924.ece
Jag tycker det var en intressant artikel som belyser hälsa på arbetsplatsen. Samtidigt funderar jag på om vi inte skulle behöva mer individuella lösningar i arbetslivet. Vi människor består av både extroverta och introverta människor och antagligen mår de extroverta människorna bättre än introverta om det kommer till kontorslandskap. De tycker om och behöver mycket stimulans ifrån sin omgivning, medan introverta människor är som mest produktiva om de "slipper störas" av mellanmänskliga relationer när de inte själva söker den.
Själv tillhör jag de introvertas skara, och min arbetsplats har bytt lokaler ett antal gånger under tiden jag har arbetat åt kommunen. Tidigare gick jag alltid på fikarasten men sedan vi kom till det här huset vi arbetar nu så tycker jag det inte är möjligt. Jag tycker fikarasten är ett utmärkt exempel på att se vilka som verkligen utnyttjar fikat och sitter och babblar kanske upp emot 30 min, eller vilka som har olika grader av effektivitet, en del kanske tar 10 min rast och pratar lite med några men vill sedan gå och jobba igen. Detta är en rätt tydlig signal på om man är extrovert eller introvert. Man vill inte bara småprata för småpratandets skull om man är en introvert person. Man diskuterar gärna på ett större djup om saker man läst men om man börjar prata för ytligt med en introvert person tappar de intresset och börjar läsa dagstidningen istället är min erfarenhet.
Orsaken för mig att jag undviker fikat, är att fikarummet numera, är obekvämt, högljutt och inte så mycket som ett "rum" som en öppen yta bredvid en trapp där man byggt ett kök. Orsaken är lokalernas utformning. Man har därför inte haft plats med bekväma soffor eller stolar som jag tycker är en motivation med att gå till fikarummet. Om stolen på mitt kontor egentligen är bekvämare än fikastolarna så varför skulle jag gå dit? Fikarummet gör även att det blir en lite ekande effekt, trots ljudplattor i taket kanske för att det bara är en öppen yta. Det är ett sorl och många röster då alla sitter så nära varandra, att man blir tröttare av att gå på "rast" än om man fortsätter arbeta på sitt rum.
Husets kultur har gjort att samtliga fikabesökare sätter sig vid 2 st bord även om det finns 4-5 st bord och de tränger därmed ihop sig. Man ställer sin kopp på ca. 10 cm bordsyta och sitter nästan och armbågas lite vid bordet och trängs. Ingen vill börja på ett "nytt" bord utan de trivs så. Tyvärr passar ju det här inte alla och jag känner själv att det är obekvämt och högljutt. Det blir svårt att höra alla olika samtal som pågår vid samma bord, en del sitter bara tysta och lyssnar in på de två eller tre samtal som pågår.
En del i huset tror att jag känner mig ensam när jag är kvar på mitt kontor, som att detta med att vara introvert är något som kan "botas" bara man "tränar". Men själv så tycker jag att jag pratar med olika människor under dagen i olika sammanhang vilket räcker för mig, och jag har inget särskilt utbyte av att gå just på fikarasterna. Ibland kommer mina arbetskollegor dock till mitt kontor och propsar på att jag ska gå upp till fikat, trots att detta inte ger mig något och i slutändan gör jag ju det för att göra andra glada, men sitter där och tittar på klockan och längtar efter att gå tillbaka och jobba igen då det är precis så obekvämt, och högljutt som jag minns det.
Som introvert blir man lite frustrerad när vi har många möten som inte leder någon vart, som är ineffektiva och som man har för att man lagt upp dem på ett schema. Inom kommunala verksamheter tycker jag att vi har för mycket möten även om en del av dem är nödvändiga så slösas mycket tid bort på möten och som vi kunde använda till att vara mer produktiva istället. En del information som går ut kunde man få i skriftlig form istället för muntlig vilket skulle spara tid då man läser snabbare än vad någon går igenom samma sak genom att berätta med släpande, långsam röst. Jag tittar då på klockan och undrar hur länge man kan hålla på att berätta samma sak utan att komma vidare i informationen. Men tiden måste sittas av, även om den ibland kunde användas till något effektivare.
Möten är perfekt för extroverta människor, och eftersom det är på deras norm som vårt samhälle är byggt och arbetsplatsernas utformning är gjord, så är det inte konstigt att det blir många möten. Iallafall så länge man inte är i den privata sektorn och alla möten börjar konkurrera med att faktiskt få något gjort. Introverta människor är dock en bra bas för anställande, för att de trots allt får mycket gjort då de kan ha fullt fokus på sina arbetsuppgifter om de inte blir störda på jobbet av annat som pågår.
Men med en flexibilitet i arbetslivet, hade man kunnat anpassa en arbetsplats så att både extroverta och introverta fick rätt grad av stimulans för att vara så mest produktiva som de själva kan vara. Detta gäller hur arbetet läggs upp, lokaler, vilka normer som råder på arbetsplatsen och till exempel en sådan enkel sak som hur mycket möten man behöver ha eller hur information på en arbetsplats förmedlas då introverta människor ofta inte har något emot att läsa mycket information i textform.
