Breaking the Deadlock: A Path Out of the Crisis
23 July 2012
Summary
It is still possible -- economically and politically – to find a way out of the euro zone crisis if policy
makers separately address two problems: dealing with the legacy costs of the initially flawed
design of the euro zone, and fixing the design itself. The former requires significant burden
sharing and an economic strategy that focuses on stabilising the countries that are suffering
from recession and capital flight. In contrast, fixing the design requires a financial (banking)
union with strong euro-area institutions and a minimal fiscal backstop.
I. The euro is drifting toward a breakdown of incalculable costs
1. We believe that as of July 2012 Europe is sleepwalking toward a disaster of incalculable
proportions. Over the last few weeks, the situation in the debtor countries has deteriorated
dramatically. The sense of a never-ending crisis, with one domino falling after another, must be
reversed. The last domino, Spain, is days away from a liquidity crisis, according to its own
finance minister. This dramatic situation is the result of a euro zone system, which as it is
currently constructed, is thoroughly broken. The cause is a systemic failure that exacerbated a
boom in capital flows and credit and complicated its aftermath after the boom turned to bust. It
is the responsibility of all European nations that were parties to its flawed design, construction,
and implementation to contribute to a solution. This does not mean that the costs of the crisis
should be socialised across euro zone citizens: systemic failure does not absolve from
responsibility individuals, banks, and supervisors who took or oversaw imprudent lending and
borrowing decisions. But it does mean that the extent to which markets are currently meting out
punishment against specific countries may be a poor reflection of national responsibility, and
that a successful crisis response must be collective and embody some burden sharing across
countries. Absent this collective constructive response, the euro will disintegrate.
Själv tror jag inte att unionens politiker har förmåga att ena sig kring en lösning som skulle ge resultat. Men käbblandet är såklart något som måste fortsätta hela vägen ned. De åtgärder som skulle krävas, skulle respektive politiker inte kunna driva utifrån att de då möter en folkstorm ifrån folket och de separata nationerna.
Detta beror i sin tur på att folk i allmänhet inte förstår skuldkrisen, eller även om de förstår den så är de iallafall inte benägna till att betala tillbaka några skulder, ändra sitt leverne, eller göra förändringar och nedskärningar. Man skriker fortfarande efter högre löner sist jag tittade på hur situationen ser ut i Sverige. Man skriker fortfarande varje gång sittande regering gör nedskärningar som drabbar välfärd. Allt skall fortsätta som förut, trots att det uppenbarligen inte kan göra det.
Med ett drastiskt åtgärdpaket och nedskärningar i alla sektorer skulle vi snart höra upplopp nedför våra huvudgator, och skrammel av när gatustenar skulle träffa kommunernas stadshus.
Men även om vi inte är redo för en förändring, så står den ändå inför dörren, och om vi sticker huvudet i sanden kommer ett värre scenario svepa över oss, och då handlar det om de okontrollerade nedskärningarna som marknaden kommer att göra åt oss, när olika system börjar falla utan att vi kunnat förbereda oss på att de försvinner.
.svg/280px-Europe_(orthographic_projection).svg.png)