En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

onsdag 26 september 2012

Rapport från verkligheten...

I mitt jobb som arbetsmarknadskonsulent har jag kontakt med arbetsförmedlingen och de signaler vi får därifrån är tydliga. Handläggare på arbetsförmedlingen upplever att den kundbas som de har hela tiden går mot att bestå av svårare ärenden. 

Människor som har stått allt längre i utanförskap, utanför arbetsmarknaden, men även kanske de med större ohälsa, rehabiliteringsbehov och en lägre arbetsförmåga. Kanske som har en större skörhet, och som behöver ett större stöd vid introducering till en arbetsplats och som heller inte kan gå in i vilken typ av arbete som helst då de kanske inte klarar stress, eller behöver trygghet och trygga rutiner vilket kanske inte går så väl samman med dagens behov på arbetsmarknaden då man skall vara flexibel, stresstålig och kunna arbeta i allt annat än lugna miljöer.


Det finns idag även ett antal verktyg så att säga för att få människor som står i ett utanförskap att bli mer attraktiva för att anställa på en öppen arbetsmarknad. Idag använder man subventionerade anställningar på ett sådant sätt. Det handlar om "Utvecklingsanställningar", "Trygghetsanställningar", "Särskilt Anställningsstöd", "Offentligt Skyddade Anställningar", "Nystartsjobb", "Instegsjobb" och "Lönebidrag" mm.

Rykten gör sig dock gällande att man ifrån nationellt håll tittar på att minska ned mängden instrument eller dessa verktyg till att gälla att ha kanske bara två sorters subventionerade anställningar, precis som man tidigare hade fram till kanske år 2007.

Att i ett läge då den här gruppen som kanske är i behov av subventionerade anställningar, hela tiden är en ökande grupp, då ta bort de verktyg man tidigare haft för att hjälpa just den här gruppen, är en stor förändring i negativ riktning, i vilken hjälp den här gruppen annars kunnat få ifrån arbetsförmedlingen.

I en tid då även annan hjälp dras in, gällande stöd ifrån försäkringskassa och ett allmänt hårdnande arbetsklimat så kanske det är bara något man kan förvänta sig och som är helt i linje med övrig utveckling i samhället. 

För mig som arbetar inom det här området med subventionerade anställningar och individanpassade lösningar är det naturligtvis en mycket tråkig utveckling om detta kommer att bli en sådan här försämring i utbudet av lösningar. Det gör att handlingsutrymmet krymper i det lufthål som annars fungerat som en räddning för människor, som annars riskerar att drunkna på vår komplexa arbetsmarknad.

2 kommentarer:

  1. Hmmm, det finns en utredning (sou2012-31) kring detta och inget är ännu beslutat. Troligtvis skjuter man upp förslagen ett par år.
    Syftet är främst regelförenkling och att tillgodose arbetsgivarnas krav.
    Tanken är inte att det ska leda till att det blir svårare att anställa funktionshindrade - tvärtom.

    SvaraRadera
  2. Jag som är lite cynisk tänker mig att det kommer utifrån att man sett att kostnaderna för subventionerade anställningar ifrån arbetsförmedlingen ökar i och med att den här gruppen ökar. Med särskilt anställningsstöd, och förstärkt särskilt anställningsstöd betalar arbetsförmedlingen i princip nästan hela kostnaden för anställningen och då är det klart arbetsgivaren tackar och tar emot (nästan) gratis arbetskraft.

    Trots allt är det en stor anledning till varför den här gruppen kommer ut i arbetslivet överhuvudtaget då det annars finns många som är högre fungerande och friskare, eller mer socialt kapabla vad man nu skall kalla det. Om man väljer mellan att anställa en person som är självgående och en som behöver mycket stöd så kommer arbetsgivare anställa den självgående, socialt utåtriktade.

    Jag kan inte tänka mig att en regelförenkling inte också skulle leda till sämre anpassningsmöjligheter för individen och att man därmed kommer sluta arbeta för att få ut dem i arbete som står längst ifrån arbetsmarknaden.

    Det är vad som brukar hända när staten vill gå in och effektivisera/spara kostnader.

    SvaraRadera