http://sv.wikipedia.org/wiki/Socioekonomisk_analys
Om man efter uppvisad drogfrihet, efter behandlingshem börjar med exempelvis en praktik inom kommunens sysselsättningsenhet och efter kanske ett års praktik kan övergå till anställning. OSA (Offentligt Skyddat Arbete) så kan man spara in följande kostnader.
- Heroinmissbruk, Man, - kostar samhället 2.200.000kr/år
- Amfetaminmissbruk, Kvinna - kostar samhället 1.400.000kr/år
- Alkoholmissbruk, Man - kostar samhället 600.000kr/år
- Alkoholmissbruk, Kvinna - kostar samhället 500.000kr/år
Detta är kostnader för exempelvis rättsväsende, landstinget, kommunen, och staten (försäkringskassan, arbetsförmedlingen) inräknade.
Det finns uträkningar som visar att kan man få 25 personer i sysselsättning som annars skulle kosta samhället närmare 21 miljoner kronor om året, till en kostnad av 6 miljoner så sparar man alltså samhället 15 miljoner. Så även om det initialt ser ut som ökade kostnader för kommunen när de gör dessa anställningar så är det alltså en ren samhällsvinst.
Problemet är dock att vid alla insatser som ett samhälle gör så ser man endast kostnaderna för sin egna verksamhet. Det gör att när kommunen gör en insats så ökar kostnaderna för kommunen medan kostnaderna för rättsväsende, och landstinget sjunker. Men då dessa inte finansieras direkt av kommunen så ser kommunerna i Sverige alltså i första hand bara ökade kostnader för egen del.
Hur kan samhället ta ansvar på ett bättre sätt, med en helhetsbild så att vi i framtiden inte för "stuprörspolitik" och bara tänker på att kostnader kan öka för bara en enskild sektor. Hur kan en omfördelning av medel ske mellan myndigheter eller mellan förvaltningar i samma kommun för den delen?
I övriga nyheter så har Luleå Kommun nu upptäckt att budget för 2014 drabbas av prognoser för en lägre tillväxt och man får in mindre skattepengar än vad man tidigare räknat med. Mindre medel finns att fördela och med de budgetförslag man tidigare räknat efter så hade man mer pengar att röra sig med.Detta ger konsekvenser i att man måste tänka om vad gäller satsningar inför kommande år. Vid sådana tillfällen kan det också vara viktigt att se de socioekonomiska förhållandena på längre sikt. Då detta ger att även om man kanske får en högre kostnad initialt, så kommer kostnaderna för samhället på sikt att sjunka.
Nu går vi även in i en längre period av nolltillväxt och stagnerande tillväxt. Samhället får mindre pengar att röra sig med i framtiden. Då kan det vara viktigt att ha socioekonomiska beräkningar i bakhuvudet då detta faktiskt blir mer ekonomiskt på sikt än kortsiktiga nedskärningar som kanske inte alls är särskilt lönsamma.
Jag skrev lite om socioekonomi även här tidigare: http://rymdiz.blogspot.se/2013/01/socio-ekonomiska-kostnader-for.html
Jag har även skrivit lite om de så kallade bidragsjobbens fördelar, här:
http://rymdiz.blogspot.se/2013/05/bidragsjobb.html
I ett hårdare och kallare samhälle blir förståelsen för det här viktig.
SvaraRaderaTeoretiskt är det alltså väldigt lönsamt att låsa in dessa individer och kasta bort nyckeln.
Det är ju ett känt faktum att det billigaste av allt är att stämma i bäcken och inte låta dessa individer hamna så långt från den smala vägen.
Personligen tror jag att ett kallare samhälle göder just utanförskap och kriminalitet. Det är t ex därför som hela länder mer eller mindre tas över av kriminella. Även länder med tillväxt, typ Ryssland. Vill vi behålla ett öppet samhälle så måste vi bevara medmänskligheten och det kan bara börja från början och att vi ser till att inte tappa någon längs vägen mot vuxenlivet. Alternativet känns mörkt och kallt och paradoxalt nog dyrare totalt sett.
Ja, förebyggande insatser riktade mot barn och ungdomar sparar samhället enormt mycket pengar på längre sikt. Ju tidigare insatserna sker, ju större vinst för samhället. Stödpersonal till skola/fritids/barnomsorg, eller ökade anslag till fritidsgårdar och för att hålla barn och ungdomar i drogfria aktiviteter är alltså också ren och skär samhällsvinst. Räddar man bara en individ, så betalar det en hel ungdomsgård under den tiden som den individen har växt upp.
RaderaJag gissar att alternativet internering kostar en hel del också. Vågar vi ingripa tidigt nog när allt inte verkar stå rätt till i småbarnsfamiljer? Blir det inte först när polisen gripit en tonåring?
SvaraRaderaSåg nu att förbifart Stockholm beräknas kosta 50 miljarder. Om vi anslog 5 miljarder av detta till stödpersonal borde vi få ett antal 1000 sådana i många år. Resten kunde ge en hel del elbåtar och tunnelbana som också är under diskussion.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Nanotec
Vi kan inte omhänderta barn innan det finns väldigt mycket fog för det. Mycket forskning visar ju på att traumat barn upplever när de måste byta till annan familj, och bo i fosterhem är lika illa som konsekvenserna av att vara kvar i ett dåligt hem. Det är ca. lika många som det går bra/dåligt för... ingen vet riktigt varför det är så "dåliga" resultat vid omhändertagande. Det är egentligen alltså inte en särskilt lyckosam insats. Det bästa är ju alltid om man kan hjälpa barnen medan de är kvar i familjerna, men vid våld, och övergrepp är det naturligtvis inte möjligt.
RaderaJag tänkte inte i första hand på omhändertagande utan andra typer av insatser. Har andra typer av insatser någon volym eller satsas nästan allt på sena åtgärder? Blev väldigt förvånad att omhändertagande gav så dåligt resultat.
SvaraRaderaVänliga hälsningar
Nanotec