Samband mellan arbetsmiljö och att arbetskraften lämnar arbetslivet...

Arbetsmiljöverket kom med en ny rapport:
http://www.av.se/dokument/aktuellt/kunskapsoversikt/RAP2014_08.pdf

Lågt räknat har en individ ett produktionsvärde per år med 400 000 kr/år, om 1000 individer lämnar arbetslivet handlar det alltså om ett bortfall på 4 miljarder, som kunde användas till sjukvård, pensioner, samahällsbyggande mm.

Arbetsmiljön påverkar hälsan som i sin tur alltså påverkar utträde ifrån arbetslivet.

Fysiskt krävande arbeten sliter på kroppen och ger en förkortad arbetslivslängd. Lågutbildade lever därför i snitt kortare än högutbildade eftersom de i större utsträckning arbetar inom exempelvis industrin eller i övrigt fysiskt krävande arbeten.

Tjänstemän å andra sidan, upplever stress över att de ständigt måste hålla många olika saker i huvudet. Detta leder i sin tur till mer psykisk ohälsa, stressrelaterade sjukdomar, utbrändhet och depression.

De yrken som toppar listan över risker är serviceyrken där man träffar mycket människor och på nummer två finner vi fabriksarbetare. Vårdpersonal, socialsekreterare, lärare så kallade kontaktyrken, är exempel på sådana risk-serviceyrken där personalen ligger i farozonen för att riskera sin egen hälsa alltså sett på längre sikt. Det leder även till förtidspension i förlängningen vilket alltså blir en följd av att drabbas av den här ohälsan.

Säkrast är att vara högre ämbetsman, specialist inom biologi, pilot, politiker, driftchef eller dataspecialist.

Man ser ett samband mellan krav - kontroll, har man mycket krav men kan ha kontroll över sin arbetssituation så klarar man hälsan bättre, de som klarar hälsan sämst har alltså högst anspänning av krav och lägst möjlighet till kontroll över arbetet. Har man dåligt stöd på arbetsplatsen i allt detta är det ytterligare en riskfaktor. Kvinnor befinner sig alltså i högre risk än män eftersom det är kvinnor som i högre utsträckning arbetar inom serviceyrken med hög grad av kontakt med kunder. Dessutom misstänker jag själv att kvinnor inte är lika bra på att ta signalerna på allvar, man är van att sätta sig själv i andra rummet.

Befinner man sig alltså i denna situation och upplever sig inte ha kontroll och att det hotar ens hälsa, bör man alltså föra en dialog med närmaste chef om sina arbetsuppgifter och arbetssituation, samt i annat fall kontakta facket och skyddsombud. Det är viktigt att man tar sin egen hälsa på allvar. 

Ingen kommer att tacka dig om du biter ihop, blir utbränd och inte kan arbeta mer. Bättre då att faktiskt vara besvärlig,, sätta ned foten och i längden sparar alltså både individ, arbetsgivare och samhället på att vi tar hälsan i arbetslivet på allvar.

Jämställdhet i arbetslivet...

Vi är fortfarande en lång väg från att vara jämställda, även om vi tror att vi är det. Tidigare har en stor kvinnofråga varit representation, inflytande och makt. Nu när kvinnor börjar nå en viss representation bland styrande och i chefspositioner är den största frågan för närvarande skillnaderna i löner mellan kvinnor och män.

15:53 på dagen så skulle kvinnor egentligen gå hem för de får inte betalt efter den tiden, när man jämför med män med samma arbetsuppgifter, med liknande arbetsuppgifter.

Idag, den 12:e november är också brytpunkten för året, och kvinnor får inte lön efter den här månaden, om man skulle jämföra kvinnors och mäns löner på årsbasis. Resten av året jobbar kvinnor gratis.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/nu-jobbar-kvinnor-gratis

Kvinnor tjänar alltså i genomsnitt tjänar 86 procent av det män tjänar. Gapet mellan kvinnors och mäns löner har visserligen minskat, men ytterst lite och väldigt långsamt. I exemplet med klockan, där klockan nu är 15:53 så får kvinnorna betalt för ytterligare en minut, per år. Fortsätter det i den här takten tar det fram till år 2082 innan det blir jämlikt.

Kvinnor är i dag är mer välutbildade än män men fortsätter att tjäna mindre, bland annat för att de i högre utsträckning deltidsarbetar och tar hand om sjuka barn. 

Lika lön för lika arbete är en mänsklig rättighet. Vi ska inte dömas efter kön, ålder, religion, sexuell läggning, funktionshinder eller etnisk tillhörighet.

Den fackliga organisationen Vision har gjort lönefrågan till en fråga inför avtalsrörelsen.

Även ifrån LO som är en sammanslutning av fjorton fackförbund så kommer klara besked Inför avtalsrörelsen. Tydligt mandat enligt beslutet på LO-kongressen: LO ska utjämna orättvisa löneskillnader mellan män & kvinnor. 

Varsel om storstrejk...

Alla kommuner och landsting härikring, berörs av det varsel som Kommunal la på måndagen. "Det handlar om att Kommunals kvinnodominerade yrkesgrupper systematiskt har sämre lön än mansdominerade yrkesgrupper", säger Annelie Nordström, ordförande.
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7606891

Enligt Nordström erbjuder SKL 1 500 kronor mer i månaden på tre år, 250 kronor mindre än vad många andra grupper fått.

En del av varslet handlar om strejk bland till exempel undersköterskor, vårdbiträden kökspersonal, barnsköterskor, mentalskötare, personliga assistenter, renhållningsarbetare och personal inom räddningstjänster. Det berör följande kommuner: Boden, Jokkmokk, Kalix, Kiruna, Luleå och Piteå samt Norrbottens landsting.

Den andra delen, som berör alla kommuner och landsting är en blockad av nyanställningar i samma yrkesgrupper.

Varslet träder i kraft den 29 april.

I de pågående förhandlingarna mellan fackförbundet Kommunal och arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL) har det kärvat till sig framförallt när det gäller löner och villkor. Kommunal och LO kräver löneökningar i kronpåslag. 1 740 kronor på tre år för de som tjänar under 25 000 kronor i månaden.

"För att skillnaden mellan industriarbetaren och undersköterskan inte ytterligare ska öka så är krontalspåslagen helt avgörande", skriver Kommunal i ett pressmeddelande. Arbetsgivarparten SKL är sparsam med kommentarer.

Som vanligt tycker jag själv att alla branscher måste sluta jämföra sig med industriarbetarna. Det är en privat, egenfinansierad sektor som står för export och produktion. De har löner som försvaras av att de är privat anställda och att företagen har vinster som de kan lägga på de anställdas löner. När det gäller anställda inom kommunal regi så är dessa helt skattefinansierade och det är orimligt att ha samma löner som i privat sektor.

Man jämför äpplen och päron. Jag vänder mig ifrån deras argument vilket jag tror är det som gör att de aldrig brukar få igenom sina lönekrav. Man kör samma argument år från år. Jag hade hellre sett att man jämfört sig med exempelvis kommunal tjänstesektor. Vad gäller utbildningsnivå som också är relevant. Undersköterskor har inte lika lång utbildning som en del som arbetar som tjänstemän och därmed kan de inte ha samma löner. 

Därav inte sagt att inte dessa yrkesgrupper är för undervärderade. Så kanske skall det ändå till en löneförhöjning. Men jag tror inte de kommer att få igenom dessa förrän "de" (facket) kan få fram relevanta, jämförbara underlag för argumenten.

Nu kommer statliga Medlingsinstitutet att kallas in och myndighetschefen Claes Stråth har varit tydlig med att det är industrins lönemärke, räknat i procent, som är ledstjärnan. Några högre krav än så tänker inte medlarna medverka till. Industrins märke landade på 6,8 procent, Kommunals krav uppgår till runt 7,8 procent.

Utöver kravet på löneökningar kräver Kommunal att arbetsgivarna ska begränsa de anställdas så kallade delade turer, tillhandahålla arbetskläder för personal inom vård och omsorg, samt gå med på en extra föräldramånad. http://www.gp.se/ekonomi/1.1563805-strejkvarsel-fran-kommunal

Kommunals konfliktåtgärder får stöd av 6F, Fackförbund i samverkan, som består av Byggnads, Elektrikerförbundet, Fastighets, Målarna och Seko.

I ett gemensamt uttalande skriver de att löneökningar i kronor måste till för att inte ytterligare öka skillnader mellan industriarbetare och undersköterskor. Arbetsgivarna vill se industrins riktmärke på 6,8 procent över tre år som styrande för avtalsrörelsen.

"Det är självklart att det blir mycket mindre än det kronpåslag som medlemmar i mer manligt dominerade yrken får. Det är uppenbart att detta drabbar de med lägst löner", skriver 6F.

Kommunals strejkvarsel rör alla möjliga yrkesgrupper, alltifrån undersköterskor, vårdbiträden, kökspersonal, barnsköterskor, personliga assistenter, renhållningsarbetare och personal inom räddningstjänster, totalt närmare 9 000 anställda i 100 kommuner. Varslet träder i kraft den 29 april och rör 8 971 personer.

Medlemskap i fack, ständigt sjunkande...

Bästa åsikt läst idag. En vän till mig på Facebook, Cornelia Karlslund konstaterade följande angående det sjunkande engagemanget i fackliga verksamheter:

"Idag är jag inte glad, och det beror inte bara på att jag sitter hemma med förkylning, utan på att mina kollegor inte förstår vikten av att vara med i facket.

På mitt företag är bara 33% med i facket. Jag förstår helt och hållet att medlemskapet är en ekonomisk utgift, och att vissa kanske helt enkelt inte _kan_ vara med av den anledningen, men jag trodde i all min naivitet att det var huvudanledningen.

Icke så. Den senaste tiden har det skett en del förändringar som många är missnöjda över, och vad gör man då? Jo, nu går det runt en ”protestlista” som kollegorna ska skriva på, helt frikopplad från facket, och anledningen till detta? Jo, de jag har pratat med har kommit med förklaringar som ”Facket gör ändå ingenting” och ”Alla kanske inte vill vara med i facket av ideologiska skäl”.

Vad är det för historielösa människor jag jobbar med? För det första: om facket inte gör något kanske det är läge att ge dem lite mer tyngd bakom sig och faktiskt få med alla som jobbar på företaget, samt engagera sig inom facket. Att istället undergräva det genom utomfacklig verksamhet är mer än bara fullständigt meningslöst – det är direkt destruktivt.

För det andra: att inte vara med i facket av ideologiska skäl är ungefär samma sak som att säga att man inte vill ha några rättigheter som arbetstagare. Vi har kämpat i generationer för att få rätten att ha fack, kollektivavtal, arbetsrätt – och nu verkar det som om mina kollegor är redo att kasta bort allt detta arbete för att de tycker att solidaritet verkar jobbigt och att ordet ”arbetare” klingar lite rött.

Förra gången det skedde förändringar skapades en liknande protestlista, och resultatet blev ett skriftligt svar där det stod ”Det var ju synd att ni tycker så”. Var det resultatet som eftersträvades? För det är precis det svaret som kommer att upprepas medan vi gradvis blir av med rättighet efter rättighet.

Företag förlorar pengar på goda arbetsvillkor, och om vi tror att de kommer att ge oss vad vi behöver på grund av ren sympati har vi snart ett mycket stort problem."

Avskaffar vi facken, genom vårt bristande intresse för att engagera och organisera oss, går vi mer än 100 år bakåt i tiden, för att samtidigt urholkar vi våra egna rättigheter på den svenska arbetsmarknaden. Kollektivavtal, arbetsrätt, facklig kamp har alla ett samband. Utan kollektivavtal får vi klart sämre avtal när varje individ skall förhandla för sig själv.

Gå inte ur ditt fack!