En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

Visar inlägg med etikett Ungdomar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ungdomar. Visa alla inlägg

lördag 31 maj 2014

Den antidemokratiska samhällsutvecklingen...

De flesta börjar nu upptäcka att demokratin i världen har börjat svänga i en ny riktning. Jag har tidigare skrivit om detta hur samhällsklimatet efter peak oil kommer att fortsätta att hårdna globalt då konkurrensen ökar kring samma naturresurser och naturtillgångar. Inte minst efter att SD kom sig så starkt i valet till Europa parlamentet med 9.7% av rösterna tror jag att man märker att ett skifte är på gång.

Det som nu händer både i Sverige och omvärlden är dock också en motreaktion mot tidigare långa perioder där världen i stort gick mot ett mer demokratiskt styre. Många länder, fler än någonsin i världshistorien är nu demokratiska länder. Mellanstatliga krig har blivit allt ovanligare, däremot kvarstår inbördeskrigen inom länder. Som de krig som fortfarande sker världen över. Orsaken är då att världens kartor inte är färdigritade ännu och vilka områden som skall styras av vilka och på vilket sätt. Dessvärre är motreaktionen när man haft en sådan lång tid av demokratiskt styre som både Sverige och många andra länder har haft, att invånarna i dessa länder kan tappa kontakten med demokratin.

Vi är fortfarande långt ifrån en helt demokratisk värld och nu har vi alltså nått en topp som börjar vända nedåt igen. Vi kommer nu under en lång tid se hur vi går mot en allt mindre demokratisk värld.



Unga i dag, här i Sverige. Vet inte ens varför vi har demokrati eller om de överhuvudtaget kan påverka. När jag nyligen var på VÅGA konferens här i Luleå så pratade Skellefteå Kommun om Ungdomsfullmäktige. Ett försök som de har i Skellefteå, att få unga att mer engagera sig i demokratiska frågor. De presenterade då siffror på hur unga i Sverige ställer sig till demokratin.

Om man frågar unga idag om de vill diskutera politik så vill i stort sett ingen ung diskutera detta. Men de märkte att om de istället frågade "vill ni diskutera samhällsfrågor?", så var tre av fyra unga, intresserade av detta. Så ett intresse kan finnas, det kommer bara inte fram på rätt sätt. Ungdomarna såg ingen direkt koppling mellan politik och samhällsfrågor.

En av fyra unga i Sverige idag har man även uppskattat ifrån undersökningar, ser inte någon skillnad om vi har dagens demokratiska styre eller om man istället bara kunde ha en stark ledare som kunde fatta alla viktiga beslut. Om det bara var en bra ledare ställde man sig positiv till detta. Att unga svarar så här på en sådan fråga är en farlig riktning därför att det är lätt att det då närmar sig en diktatur om man väljer bort det nuvarande demokratiska styret. Demokrati och diktatur är alltid en flytande skala och är man inte försiktig kan en demokrati börja flyta över i en diktatur utan att man märker att förändringar håller på att ske.

Därför är det också viktigt att prata med unga om inflytandetrappan och var de befinner sig i denna. Att när kommuner håller en medborgardialog så är man också med i en beslutsprocess. Många unga känner att de inte kommer till tals och att det därför inte spelar någon roll vad man röstar på, eller att man röstar alls.

I valet till EU var det bara runt hälften av svenska folket som brydde sig om att gå och rösta. Detta beror på samma mekanismer. Man känner inte att det spelar någon roll vad man tycker.


Att Ryssland valde att gå in i Ukraina beror även det på samma mekanismer i världen att vi står inför ett skifte. Ju mer oroligt det blir i vår omvärld. Ju mer den ekonomiska stabiliteten börjar svaja kommer vi även se mer av detta. Ryssland ser sin chans att börja stärka sin position, de är mycket medvetna om peak fossila bränslen och att det kommer att påverka dem i allra högsta grad. Inför det kommande instabila samhälle de förutser vill de ha sina militära positioner i ordning.

Att högerextrema partier kommer starkt är alltså en motreaktion på det som varit tidigare. Jag var också beredd på att motreaktionen skulle komma, jag var bara inte beredd på att den skulle komma så här starkt så här tidigt. Därför att när ekonomin försämras ytterligare, vilket den inte gjort i Sverige ännu. Så kommer dessa svängningar att ske i större utsträckning och i en snabbare takt. Vi har alltså all anledning att vara oroliga över den här samhällsutvecklingen.

Det "positiva" om man nu skall försöka se något sådant i allt detta. Är att när även denna riktning gått tillräckligt långt i "fel" riktning så kommer vi att få se ytterligare en motreaktion igen mot det som varit tidigare. En dag kommer folk även att återigen ställa sig emot de högerextrema reaktionerna och gå tillbaka till en mittfåra igen. 

Jag önskar bara att vi kunde hoppa över den här mörka passagen i mänsklighetens historia. För det är inte helt omöjligt att förra århundradets historia kommer att upprepa sig igen de närmaste 15-20 åren. Det är mycket som kommer att hända under den här tiden som kommer.

måndag 7 april 2014

Arbetsmarknads och näringslivsdagarna 2014

Förra veckan var det dags för den årliga konferensen i Uppsala där SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) ordnar Arbetsmarknadsdagarna. Syftet med dessa konferenser är att kommunerna ges ett axplock av inspiration och information. För att kommunerna skall fortsätta sitt viktiga arbete med arbetsmarknadspolitik som bedrivs på kommunal nivå.



Arbetsförmedlingen har idag ca. 12.000 anställda och kommunerna har ca. 4000 anställda som även de arbetar mot den kommunala arbetsmarknadspolitiken och står med åtgärder, praktikplatser och andra insatser ifrån kommunens sida. Kommunerna tar alltså ett mycket stort ansvar för vilket stöd som finns att få för de som står utanför arbetsmarknaden. Särskilt inriktade är kommunen på att ge unga en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Bakgrunden till dagens läge med hög arbetslöshet, är olika kriser i ekonomin, vilket gett dagens utmaning för politiken att stå med sysselsättning. Bostads bubbla som vi minns ifrån 90 tal. Samt sedan IT bubblan som drog ned ekonomin. Sedan dess har vi haft något man kallar "Jobless growth". Kom inga nya arbeten. Tillväxt utan tillväxt vad gäller jobben.

Man ser vad gäller kommunens arbeten att i framtiden så kommer man att behöva:
- 30000 förskollärare
- 65000 sjuksköterskor, vilka alla kommer att behövas inom de närmaste åren.

Konkurrens om rekrytering. Stor grupp som står utanför på arbetsmarknaden är ett annat problem. De har inte rätt kompetens för de här jobben.

Man ser att behovet även kommer att öka i framtiden, för att rekrytera till äldrevård, omsorg och skola.

- 250.000 äldre har äldrevårdsinsatser idag.
- 308.500 är över 80 har ej hemtjänst eller äldrevårdsinsatser.
Demografisk utvecklingen är oroväckande utifrån att vi saknar de som ska ta de här arbetena i framtiden. Bara för att upprätthålla dagens servicenivå behöver vi alltså totalt sett att behöva närmare 270 000 anställda ytterligare bara för att fortsätta ha dagens servicenivå. Vi kan alltså räkna i framtiden med att servicenivåerna kommer att sjunka betydligt. Detta gäller alltså totala antalet anställda som man ser behov av inom offentlig sektor såsom vård, skola och omsorg.

Vad man också ser även vad gäller teknisk utveckling är bland annat Moores lag, vilket säger att hastigheten på tekniken som har haft 18 mån för dubbleringstid, under 40 års tid. Datatekniken har alltså ökar snabbt och i en allt snabbare takt. Detta ser man nu att det påverkar tjänstesektorn, fast det tidigare i första hand har påverkat industrisektorn. Nu måste vi fundera över hur vi kan skydda människors jobb, och att vi i framtiden behöver mer kreativa, innovativa arbeten, som behöver utvecklas. Sådana jobb som inte kan utföras av maskiner.

Industrisamhällets teorier för tillväxt håller inte längre. Man talar om "The second robotic age". Vad ska vi arbeta med i framtiden?

The great unbundling, som man kallar det, har vi redan gått igenom. Inom industrin, detta innebar att produktionen styckades upp i olika underleverantörer, produktionskedjor. Nu ökar fortfarande produktionen, men ger inte mer jobbtillfällen. Man kallar det Jobless recovery. Jobben återhamtar sig inte efter ekonomiska kriserna, 2001 och 2008. Efter Lehman kraschen återhämtade sig ändå ekonomin, men jobben kom inte tillbaka. Som jämförelse ser vi att 600.000 jobb försvann under 90‐talskrisen. De som tappade jobben, kom inte in till arbetsmarknaden igen.

Andra spännande siffror är att 70% av de som uppbär försörjningsstöd har inte klarat gymnasiet. Permanent utslagning ifrån arbetsmarknaden. Att ungdomarna inte klarar skolan är alltså en stor katastrof, både för individerna men också för samhället i stort. Som det är nu är det 25% av alla ungdomar i gymnasieålder som inte klarar gymnasiet på 4 år. http://pluginnovation.se/

En positiv sak som tillkommit under 2013, vad gäller kommunens upphandlingar är att man nu kommer kunna ställa sociala hänsyn som ett krav i upphandlingen.
http://www.regeringen.se/sb/d/16941/a/210399

Krav, uppföljningsfrågor är något man behöver jobba mera på. Att man kan följa upp hur arbetet egentligen sköts som man har upphandlat. Idag görs nästan inga uppföljningar. Samarbete kunde ske i dessa frågor med exempelvis övriga nordiska länder som har en stor samsyn i dessa frågor. Viktigt hur kraven är ställda. Ett exempel kan vara att det finns numera även fängelser i USA som drivs på entreprenad. De intagna där får ingen vård och företagen lobbar för längre strafftider då de drivs i privat regi. Ett skrämmande exempel på nästa steg efter Carema care som nästan borde vara ett skällsord i vår svenska äldrevård.

Som sagt finns det mycket som kommunerna måste fortsätta arbeta för att driva olika typer av frågor. Vi lever som vanligt i spännande tider. 

Frågan lyftes också av SKL i inledningen till dagarna i Uppsala, att hur kommer vi att påverkas av en orolig omvärld. Samt i vårt samarbete mot EU, USA och Ryssland, efter händelser i Ukraina?

måndag 16 december 2013

Medarbetarstipendium 2013 i Luleå Kommun...

..går till projekt UTAN, eller Unga Till Arbete i Norr vilket känns fantastiskt. Vi har jobbat hårt det här året för att ungdomar som står långt ifrån arbetsmarknaden skall komma åter till arbete och studier. 50% av de som deltagit i projektet har gått till antingen arbete eller studier, samt 80% upplever sig ha kommit närmare arbetsmarknaden. De har kanske gjort klart sin planering men har gått åter till arbetsförmedlingen för vidare planering av aktivitet då vi inom projektet kanske slutgjort planeringen som de skulle ha hos oss. 

Vi är stolta över att kunna arbeta för Luleå Kommuns nollvision för ungdomsarbetslösheten.

Det är ändå fantastiska resultat vi har haft med en svår målgrupp som har haft stora behov av coachning och vägledning. Allt ifrån ungdomar med olika typer av funktionsnedsättningar som kan vara kända eller okända. En del har fått utredas via vår psykologresurs Karin Svedberg, Suecia (Piteå) under tiden i projektet, vilket har varit en oerhörd hjälp för de enskilda som haft det behovet.

En del andra har kanske mer varit behov av coachning för att komma fram till vad de själva vill. En del har funnit sin väg åter till gymnasiestudier efter år av psykisk ohälsa såsom utbrändhet, depressioner och annan ohälsa. Kanske efter ett år som "hemmaliggare" så har det varit ett mycket stort steg för dem att komma åter i aktivitet. Kanske genom kunna komma igång med dagliga rutiner och praktik. En del har funnit sin resa hela vägen ut i arbetslivet till kanske det första riktiga jobb som man har haft.

Syftet med projektet har varit:

Att underlätta för unga i åldern 16-24 att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden
Att stötta unga till att avsluta sin gymnasieutbildning, att få gymnasiekompetens
Att stötta ungdomar som har ett slutbetyg från gymnasiet med så dåliga resultat att de inte tagit sig vidare till fortsatta studier eller till arbete

http://www.esf.se/sv/Projektbank/Behallare-for-projekt/Ovre-Norrland/Unga-Till-Arbete-i-Norr-UTAN/

"Genom att på ett strukturerat sätt arbeta med ungdomar som står utanför arbetsmarknaden har UTAN projekt nått goda resultat. Ledstjärnor har varit Tid - Bemötande - Eget ansvar - Individfokus. Inom ramen för projektet har nya arbetssätt och metoder prövats. Stor vikt har lagts vid tidiga insatser och uppsökande verksamhet.

Med målet att hålla projektet nära kärnverksamheten, har nya arenor för samverkan vuxit fram där förvaltningens alla resurser nyttjas. Arbetssättet kommer på så sätt att ligga till grund för det fortsatta arbetet med målgruppen, även efter projektets slut."



De belönade är Vera Westerlund, projektledare, Jenny Johansson, Heléne Öhman, Emma Söderberg, Maria Eliasson, Gabriel Borg Valkeapää, Izabella Strand, Niklas Korva och Malin Styrman.

Vi är jätteglada för de resultat vi fått och främst för ungdomarna som vi mött på vägen som lärt oss mycket. Nästa år fortsätter arbetet i en ny ungdomsprocess inom Luleå Kommuns arbetsmarknadsförvaltning och då fortsätter man att arbeta med ungdomar på det sätt som vi tidigare gjort i UTAN-projektet.

Nästa år tar vi nya tag!

tisdag 17 september 2013

Äntligen måndag?

Fick möjligheten att lyssna till en fantastisk föreläsare förra veckan. Författaren till boken "Äntligen måndag" av Torild Carlsson som berättar om myter i arbetslivet. Eftersom jag arbetar inom arbetsmarknadsförvaltningen var det högst relevant för mig. 

Vi arbetar mycket med vägledning och möjligheter att åter finna vägen till arbetsliv eller studier. Vi arbetar även med rehabilitering, praktik och subventionerade anställningar inom Luleå Kommun.


Föreläsningen tog upp många saker som var inspirerande. Bland annat började han sin föreläsning med att säga "Vad vill du bli när du bli stor". Yrken dyker upp i olika takt för barnen som upptäcker världen. Det är få fem-åringar som säger jag vill bli studie-och-yrkesvägledare. Sedan i 15-års åldern är det dags att börja välja. Men studier visar att även 15-åringar bara kan nämna fem olika yrken och beskriva vad det yrket egentligen innebär. Om man inte kan beskriva kartan, om vad som finns. Hur kan man då göra ett genomtänkt val? Kanske är det därför vi hela livet lever med frågan, vad ska jag göra härnäst?

Vägledning handlar därför mycket om att rita upp kartan, vad finns där ute egentligen?

Torild framhåller även att alla människor kan ha sin egen privata arbetsmarknad. Att genom att kombinera erfarenheter så kan man hitta en kombination som efterfrågas och där man är unik. Han berättar exemplet kring "biologdesignern". En biolog som inte längre önskade arbeta kvar i sitt gamla yrke, som utbildade sig till designer, men upptäckte att i konkurrens med alla yngre förmågor var det svårt att komma in och få arbeslivserfarenhet i sitt nya yrke.

Men genom att kombinera sina erfarenheter och istället vända sig till intressenter som kanske skulle söka båda dessa kombinationer. Genom att börja illustrera och designa till den medicinska industrin, eller facklitteratur. Där det var önskvärt att illustratören hade kännedom om "vad är en cell" eller vad det nu kan vara. Så underlättade det arbetet mellan författaren och hur denne ville att det skulle illustreras. Genom "Biologdesignern" ser vi hur det kan verkligen finnas en unik arbetsmarknad.

Att hitta ett jobb kan handla mer om att hitta vem jag vill vara tillsammans med. Att det handlar om att bygga relationer. Att hitta sin plats var man passar in. Ett jobb som vägledare handlar inte om att omforma människor. Det handlar om att hitta den plats där den här personen kommer att få ett jobb, utan att behöva förändra sig.

Man kan vara halvbra på flera saker men ändå ha den bästa kombinationen av talanger för ett specifikt jobb.

Det finns en myt om att utbildning alltid är en bra investering, men vi kan utbilda oss hela livet utan att det kanske leder till ett arbete. Vi måste istället bli bättre på att lära känna oss själva. Det finns ingen på arbetsmarknaden som har för lite kvalifikationer för att inte kunna få ett jobb. Alla kan någonting och kan vara bra på någonting. 

Vi kan heller inte bara titta på vilka yrken som behövs i framtiden, vi behöver bara veta vad jag verkligen själv brinner för och vad vill jag själv göra. Vet jag det så kan jag leta mig fram till det. Det kommer aldrig hjälpa att stirra sig blind på vilket yrke är det som efterfrågas just nu, eller vilket yrke är det som potentiellt sett kan ge högst lön?

Jag rekommenderar att läsa hans bok då Torild verkligen kommer med insiktsfulla tankar och idéer hur vi kan tänka kring arbetslivets snåriga vägar...

onsdag 3 juli 2013

Ungdomsarbetslösheten...

I dag träffades arbetsmarknadsministrar från hela Europa i Berlin för att diskutera den höga arbetslösheten. I krisens Irland har man en arbetslöshet på 14 procent och en ungdomsarbetslöshet på omkring 30 procent. Siffror som faktiskt anses låga med tanke på hur hårt krisen slagit mot landet. Siffrorna hålls nere av det faktum att många ungdomar helt enkelt väljer att lämna landet, men det finns också en oro över hur landet ska klara av att återhämta sig när så många unga lämnat och fler är på väg. 


Lyssna: (Sveriges Radio P1, Studio Ett) 105 minuter http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5581956

söndag 2 juni 2013

Arbetslösheten skenar i krisländerna...

Arbetslösheten i Grekland och Spanien närmar sig 30 procent. I Grekland var arbetslösheten i februari - som deras senaste siffror gäller - 27,8 procent, medan Spaniens senaste siffror, från april, ligger på 26,8 procent. För Grekland innebär det en kraftig ökning på årsbasis med 5,9 procentenheter jämfört med februari 2012. 
http://www.di.se/artiklar/2013/5/31/arbetslosheten-skenar-i-krislanderna/


Också ungdomsarbetslösheten i de två länderna är närmast katastrofalt hög: 62,5 procent i Grekland och 56,4 procent i Spanien. Men det finns hopp. EU:s barometer över hushållens tillförsikt, som publicerades på torsdagen, visar att grekerna är mer optimistiska än de varit på fem år.

I april låg den totala arbetslösheten i EU på 11 procent, vilket är oförändrat jämfört med i mars. I euroländerna steg samtidigt arbetslösheten med 0,1 procentenheter, till 12,2 procent. Efter Grekland och Spanien är arbetslöshet högst i Portugal (17,8 procent), Cypern (15,6) och Slovakien (14,5). Lägst arbetslöshet har Österrike (4,9), Tyskland (5,4) och Luxemburg (5,6).

När man tittar på Eurozone 17 länderna så är snart 19,4 miljoner människor arbetslösa. Vad gäller de unga i Italien så är snart 40% utan arbete. 24 månader i rad så har arbetslösheten ökat kraftigt.

Sveriges senaste siffror visar en total arbetslöshet på 8,4 procent och en ungdomsarbetslöshet på 24,7. Ungdomsarbetslösheten totalt i EU ligger på 23,5 procent. Andra påpekar att skulle man räkna in svenska ungdomar som är i Norge och arbetar så skulle vi ha nära Europas högsta ungdomsarbetslöshet. 



Finns det en väg ut ur krisen? Räcker det att vi löser det med politiska planscher som här ovan, ifrån folkpartiet. Eller kanske om de unga bara slår knut på sig själva och lär sig stå på huvudet, på en arm, så får de kanske arbete snart?

onsdag 22 maj 2013

Oroligheterna fortsätter...

Så även inatt fortsatte oroligheterna i Stockholm men den här gången i många förorter. Det som började i mindre skala i Husby, sprider sig nu till Norsborg, Jakobsberg, Fittja m.fl. ställen. Frågan är om det nu nått sin topp för den här gången och att våldsamheterna kommer att dö ut.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16819355.ab


Tyvärr tror jag ju inte som en del tidigare påstått att det här är enbart ett problem med några enstaka kriminella element (som jag fick i kommentarerna till mitt förra inlägg). Men även om "ungdomsgäng" står bakom en del av förödelsen så tror jag dessvärre även att de får sällskap och sympati av "vanliga unga" i dessa områden. Jag tror att det är en bredare ungdomsproblematik bakom de här händelserna.
http://rymdiz.blogspot.se/2013/05/kravaller.html


I många förorter monterar man ned den sociala servicen, skolor, socialtjänst, fritidsgårdar mm. Ungdomsarbetslösheten är hög och det finns många ungdomar i utanförskap. Många står långt ifrån arbete och studier. Utan sysselsättning och den socioekonomiska situationen för många, är mycket dålig.


Polisen har jobbat på bra med våldsverkarna som stått bakom bilbränder och även den här mordbranden på bilden ovan. De har tagit många ungdomar på "bar gärning", när de rört sig ute med tändvätska eller när de stått kvar på brottsplatsen. Polisen har jobbat på bra. Men frågan om detta som ligger och "pyr" hos den unga generationen inte bara kommer att lösas med polisinsatser och maktspråk.

Vi behöver också förbättra situationen för många unga. Även nu, när samhället har det förhållandevis "bra" så har vi många grupper, sjuka, äldre, arbetslösa, samt ungdomar som har en mycket svag situation i samhället. Vill vi verkligen släcka bränder så bör vi även jobba för större förändringar i samhället för dessa grupper. Särskilt då för ungdomarna som ju faktiskt är morgondagens vuxna.

tisdag 21 maj 2013

Kravaller...

Så det har varit oroligt i Husby de senaste dagarna. Samtidigt har jag ingen aning om vad det är som skapar den sociala oron i området. Vanligtvis när oroligheter uppstår så brukar det bero på:

- Hög arbetslöshet
- Hög andel ungdomar 18-25
- Socioekonomisk bakgrund och ställning i samhället (vilket naturligtvis samspelar med arbetslösheten)


Det är tyvärr sällan det blir kravaller i "de rikas" områden. Vilket även gör det till ett klassproblem. Men det verkar i Husby även finnas många med invandrarbakgrund vilket blir tråkigt utifrån att det alltid riskeras att vändas till att det är ett problem som bara rör de med utländsk bakgrund. När det hela blir ett större samhällsproblem.

Hur motverkar vi segregering i samhället? Hur arbetar vi för att sänka ungdomsarbetslösheten? Hur undviker vi att kravaller och social oro blir allt vanligare i ett samhälle som är på väg nedåt i ännu djupare arbetslöshet och svagare ekonomi.

Ungdomsstyrelsen gjorde för några år sedan fördjupad analys om ungdomars situation i olika delar av Sverige. Resultatet var skrämmande. Enligt analysen stod så många som 38 procent av de unga i Husby utan jobb och studier. http://www.aftonbladet.se/debatt/article16810122.ab


I många länder som har liknande hög arbetslöshet som Sverige har så är arbetslösheten spridd över alla åldersgrupper medan den i Sverige är koncentrerad till de unga. Som därmed saknar hopp och tycker sig stå utanför samhället. Den sortens protester som är så ostrukturerade som att bränna bilar och krossa glasrutor är svåra att bemöta. Antagligen vill ungdomarna göra sin röst hörd och att någon skall lyssna på dem. Men hur får vi en bra dialog i ett sådant läge?

Läs mer om ungdomsarbetslösheten i Europa: http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/generation-nollden-forlorade.html

Eller hur var det senast det var kravaller? http://rymdiz.blogspot.se/2012/12/en-krutdurk-av-ungdomar.html

Polisen kommer in med våld och maktspråk (vilket de måste för att skydda liv och egendom). Men samhällets strukturer kan inte hantera det som händer i Husby. Själv har jag också svårt att förstå vad det är som händer och media lyckas inte förmedla några röster ifrån ungdomarna. Så vi fortsätter stå som frågetecken och undra vad det är som de vill...

onsdag 15 maj 2013

Projekt UTAN - Unga Till Arbete i Norr...

Luleå Kommun, Arbetsmarknadsavdelningen, arbetar med projektdeltagare i UTAN (Unga Till Arbete i Norr).

Arbetsmarknadsförvaltningens uppdrag är att, direkt underställd kommunstyrelsen, ansvara för arbetsmarknadspolitik, integrationsfrågor och vuxenutbildning.Verksamheten i förvaltningen hanterar över 4000 personer/år i olika anställningsformer, praktik, utbildning, sommarjobb och integrationsåtgärder.

Syftet med projektet är:

- Att underlätta för unga i åldern 16-24 att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden
- Att stötta unga till att avsluta sin gymnasieutbildning, att få gymnasiekompetens
- Att stötta ungdomar som har ett slutbetyg från gymnasiet med så dåliga resultat att de inte tagit sig vidare till fortsatta studier eller till arbete

http://www.esf.se/sv/Projektbank/Behallare-for-projekt/Ovre-Norrland/Unga-Till-Arbete-i-Norr-UTAN/



Idag hade vi en planeringsdag i Piteå om framgångsfaktorer i projektet som jag är delaktig i. UTAN eller Unga Till Arbete i Norr är ett projekt som riktar sig till ungdomar som behöver komma närmare arbete och studier. Vi är ett projekt som finns både i Piteå och Luleå.

Som siffrorna visar så har vi haft väldigt goda resultat så långt, men då projektet fortsätter till årsskiftet så hoppas vi naturligtvis på att kunna fortsätta ha dessa goda resultat. SROI är en metod för att räkna återbäring på den satsade finansieringen in i projektet. Vi har ett av de bästa resultaten som skådats. 1kr -> 3.84kr i vårt projekt i räknad samhällsvinst.

För individen innebär det att många kommer till arbete, eller studier, att de hittar sina mål som de vill sträva till. De får en större självkännedom och kunskap om arbetsmarknad och jobbsökande. Hittils har 37% av ungdomar som deltagit i projektet gått vidare till studier, och 17% har fått ett arbete.

Bemötande, Tid och Individfokus är en del av våra framgångsfaktorer! 

Man kan bli anvisad till oss i Luleå ifrån Arbetsförmedlingen eller Socialtjänsten i Luleå Kommun. Med samma möjligheter för Piteå kommun och Arbetsförmedlingen i Piteå, att anvisa till UTAN-projektet i Piteå. Ungdomar mellan 16-24 kan alltså komma till oss. 

Välkomna! :)

tisdag 22 januari 2013

Socio-ekonomiska kostnader för utanförskap...

I Luleå började 776 barn 6-års verksamheten 2012, av dessa beräknar man att 100 barn kommer att hamna i ett utanförskap. Detta utanförskap är otroligt kostsamt för ett samhälle och man räknar med att summan för den här åldersgruppen blir ungeför 1.575.000.000 fram till dess att ett barn som växer upp till ett utanförskap, fram till de fyller 65 år.

Detta är alltså summan för varje åldersklass eller årskull.


Bild: en av alla böcker som vuxenvärlden behöver läsa.
ur boken:
• Vilka grundläggande behov har våra barn och ungdomar och hur kan vi som föräldrar, yrkesverksamma och/eller andra viktiga vuxna tillgodose dessa?
• Hur kan vi inom skolan bemöta skolk, bristande måluppfyllelse och destruktivt och normbrytande beteende med hållbar förändring som resultat?

Vem är det då som betalar för utanförskapet?

Kommunen                 500.000.000
Försäkringskassan      400.000.000
Landsting                    300.000.000
Rättsväsende              150.000.000
Arbetsförmedling        < ca.100.000.000
Övriga                        100.000.000

Detta innebär att insatser som görs hos arbetsförmedlingen kanske främst sparar kostnader hos kommunen, men i stort sparar alltså hela samhället in de här pengarna, eftersom all verksamhet i offentlig sektor är skattefinansierad. Det innebär att vi inte borde tänka "vem skall betala" utan vi måste dela på kostnaderna ändå. Att satsa pengar tidigt på förebyggande arbete, förhindra att människor hamnar i kriminalitet, missbruk sparar alltså enorma kostnader för samhället. Det är alltså mer att se som en investering att inte dra ned på fritidsgårdar, att ha fler lärare i skolan, att ge barnen fler möjligheter. Kollo-verksamhet är en annan viktig verksamhet som nästan helt försvunnit, för att ge barnen ett bra avbrott under sommarlov med läger, aktiviteter och engagerade vuxna.



Om man lyckades förhindra exempelvis 50 av dessa individer att hamna i utanförskapet så skulle man spara 16 miljoner kronor / individ, eller kunna öppna 50 extra ungdomsgårdar, en per person alltså. Eller ha 1435 platser inom äldreomsorg, eller 2123 extra lärare i skolan. Eller ge 2.224.577 gitarrlektioner.


Sjukt höga siffror, och väl värt att tänka på när vi tänker "besparingar". Samhället behöver alltså kosta på barnen mer resurser, för varje "räddad" individ som inte går vidare till utanförskap och hamnar i riskgrupp för  missbruk och kriminalitet finns alltså enorma summor att spara.

Av alla skyddsfaktorer man känner till är utbildning en av de allra viktigaste. För många barn utgör ett skolmisslyckande början på en livslång resa in i utanförskap. Det är inte acceptabelt att tillgången till kvalitativ utbildning ser så väldigt olika ut för olika barn i Sverige. Fler lärare till skolan alltså!

Ett annat sätt att minska barns utanförskap är ju att se till att de har en meningsfull fritid, och goda förebilder och blir delaktiga i samhället. Lär sig om solidaritet, kamratskap och sunda värderingar. Att "öronmärka" pengar hos socialtjänsten som kunde erbjuda familjer stöd till barnens fritidsaktiviteter om de går på långvarit försörjningsstöd handlar alltså om i sammanhanget mycket små kostnader.

Så när jag skriver om barnfattigdom i Sverige, så menar jag alltså att det fenomenet är en bidragande orsak till det här utanförskapet. http://rymdiz.blogspot.se/2013/01/barnfattigdom-i-sverige.html

Att då som många i kommentarerna "gnälla" över att det är dåliga föräldrar som inte satsar på sina barn, hjälper dock inte för att de här kostnaderna kommer alltså till samhället ändå. Så satsar vi mer på barnen så vinner vi mer, både i sparade kronor och kostnader för samhället som vi annars får, samt i minskat mänskligt lidande.

måndag 21 januari 2013

Hjälper det att sänka lönen?

Läste ett annat tänkvärt debattinlägg på Expressen som menade på att grundproblemet på den svenska arbetsmarknaden är de höga ingångslönerna, som ligger i världstopp. Samt att särskilt höga är trösklarna till servicejobb inom handel och hotell- och restaurang, som är naturliga instegsjobb för ungdomar och andra utan arbetslivserfarenhet.
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/anna-dahlberg-fel-debatt-om-jobben/

Ingen annanstans inom EU är andelen låglönejobb så liten som i Sverige endast 2,5 procent (Eurostat). Samtidigt som antalet lågutbildade växer försvinner de lågkvalificerade jobben i snabb takt. De senaste tio åren har utbudet av arbeten där det räcker med kort utbildning minskat med 25 procent. Det är en ekvation som inte går ihop.

En rad tunga instanser har lyft fram detta problem. Senast var det OECD som i sin Sverigerapport efterlyste sänkta ingångslöner för att integrera ungdomar med låg utbildning, invandrare, sjuka och funktionshindrade på den svenska arbetsmarknaden. Kanske måste man följa råden från OECD:s Sverigerapport och från långtidsutredningen om reformbehovet för arbetsmarknadspolitiken. Länk, annars sök via OECDs hemsida, (http://www.oecd.org). 

Vi har en växande skara arbetslösa som tillhör så kallade utsatta grupper - lågutbildade, utomeuropeiskt födda, funktionshindrade och äldre över 55 år. De utgör i dag cirka 60 procent av de arbetslösa och andelen väntas växa ytterligare under året till 265 000 av strax över 400 000 inskrivna på Arbetsförmedlingen. Så här skriver Arbetsförmedlingen om utmaningarna i sin prognos för åren 2013 och 2014: "Särskilt stor ökning av antalet totalt inskrivna arbetslösa väntas för utrikes födda och personer med funktionsnedsättning ."

Citat från Anna Dahlberg (länk ovan):
En helt avgörande faktor för arbetslöshetens nivå - lönebildningen - ligger utanför politikens makt i den svenska modellen. LO har tagit ett föredömligt ansvar när det gäller löneökningarnas nivå generellt sedan Industriavtalet kom på plats år 1997. Detsamma kan dock inte sägas om lägstalönerna, som tvärtom har höjts mer än andra löner.

Här borde fokus ligga i jobbdebatten. Sätt LO under press att frysa ingångslönerna under ett antal år. Utvidga samtalen med parterna till att också handla om hur nyanlända och långtidsarbetslösa ska ges en chans på arbetsmarknaden. Efter jobbpakten för unga är det dags att sänka trösklarna även för andra utsatta grupper.


Som det sett ut hittils så har man istället förespråkat att höja nivån på de lågutbildade. Att med utbildningsinsatser såsom kompetenslyftet skulle alla matchas mot de högkvalificerade jobben. Men vad händer om man sänker lönerna istället som ingångslöner. Med låga löner kommer man att få fler okvalificerade jobb. Konsekvensen kan dock bli att detta blir till löner som man inte kan försörja sig på om man är två låginkomsttagare i en familj med barn mm. Med en lägre lön kommer man även lägre i a-kasse system och socialförsäkringar som baseras på inkomst.

En sänkt lön för lågutbildade och slopade lönekrav ifrån fackligt håll kan alltså leda till en annan sorts samhällsutslagning. Frågan är om man löser problemet, men då man står utan arbete är man också på ett sätt utanför samhället. Med ett arbete ökar delaktigheten på ett annat sätt. Själv är jag oerhört kluven i den här frågan och hamnar i ett å ena sidan, å andra sidan. Kanske är det den väg vi måste gå, sänka löner generellt på den svenska arbetsmarknaden nu då sämre ekonomiska tider kommer.

Tyvärr blir det nog svårt för många att dra åt svångremmen då man anpassat sig till en viss lönenivå. Men i framtiden och vikande inkomster i bland annat industri och exportsektor får man räkna med att skall lönenivåerna behållas så kommer många istället att tappa arbetet. 

Frågan är alltså vad som hjälper mest, skall vi sänka lönerna och försöka få in de som idag står utanför arbetsmarknaden genom att skapa mer låglönejobb?

onsdag 19 december 2012

En krutdurk av ungdomar...

En 17-årig flicka anklagas för att vara den som startade vågen av hat, förtal och rykten bland skolungdomar i Göteborg. I går stormade hundratals ungdomar gymnasieskolan som flickan går i. Nu rustar polisen för nya upplopp i Göteborg.

Men vad är det som gör att ungdomarna är beredda att starta upplopp för något som händer på internet? Vilken verklighet lever våra ungdomar i som går ut som en lynchmobb över något så "löjligt" som vad någon skriver om någon eller några på några sociala medier? Skolan lär inte kunna "lösa problemet" så varför har man upplopp kring skolbyggnaden.


För de som missat det så var det ungdomar som igår stormade Plusgymnasiet i Göteborg. Mobben var på jakt efter den skyldiga till de Facebook- och Instagramkonton, där unga flickor hängts ut med detaljer om påstådda sexuella kontakter. 
Jag tänker mig att alla som skulle gå in på en sådan sida skulle ju direkt förstå att det bara var lögner om man såg bild efter bild där det stod "hora" eller liknande under bilden. Men hur kan de ens ta detta på allvar? Jag önskar att jag kände några ungdomar i Göteborg som kunde förklara hur den nya generationen egentligen tänker.

Några frågor som väcks:

- Vad hade ungdomarna tänkt göra om de hittat personen som de trodde skapade de här kontona på Facebook och Instagram?
- Varför startar man upplopp, kastar sten på polis och krossar glasrutor över den uppkomna situationen istället för att protestera till Fb och Instagram? Varför gör ungdomarna detta till samhällets ansvar att hantera detta då Facebook och Instagram knappast har något med staden Göteborg att göra. Är situationen särskilt illa bland ungdomar i Göteborg, eller hade samma upploppsliknande stämning kunnat hända och uppstå i andra städer i Sverige?
- Hur kan det vara så många ungdomar som engagerar sig i detta, då de ungdomar som startade upploppet inte nödvändigtvis var de samma ungdomar som hängts ut i sociala medier. Behövde ungdomarna bara något att "skylla på" för att få utlopp för uppbyggd ilska över samhället som de lever i? Var kom alla de här känslorna ifrån?
- Pratar inte föräldrarna med sina ungdomar längre, om vad som är lämpligt sätt att hantera dylika situationer?
- Är det skolan som misslyckats med att prata med ungdomarna?
- Vad gör vi i framtiden för att förebygga att sådana här situationer skall uppstå? Och då menar jag inte att vi ska stoppa alla sociala medier, utan hur pratar vi med ungdomarna så att de hanterar saker på ett annat sätt istället för att på ett okontrollerbart sätt rusa ut på stadens gator och ha sönder saker.


Jag tror att detta är ett allvarligt symtom på något annat som är fel i samhället och kanske har ungdomarna helt enkelt fått uppfostra sig själva i den här generationen, generation noll. Genom att de levt sina liv genom sociala medier, Internet och med näsan i datorn kanske de tappat kontakten med övriga samhället. 

Kanske är det därför en sådan här händelse, som inte har något med den verkliga världen att göra utan bara är bilder på en dator någonstans, får ett sådant genomslag i den här gruppen. Annars skulle det inte bli upplopp över en sådan här händelse. Jag tror helt enkelt inte ungdomarnas reaktion hade nästan något alls att göra med just den här händelsen, internetfenomen finns överallt och att en sida med rykten o bilder skulle i sig vara ett sådant problem kan jag inte tro.

Den här händelsen är ett kraftigt symtom och varning på att något står illa till med ungdomarna i den nya generationen. Vi bör helt enkelt som vuxna, engagera oss mer i ungdomarnas värld. Ungdomarna behöver få en större koppling till den verkliga världen, så att man kan bli upprörd över saker som faktiskt betyder något, världens orättvisor, politiska beslut eller samhällsordningen, istället för några rykten på internet.

fredag 9 november 2012

Dagens bild: ungdomsarbetslöshet i Europa

Otroligt sorgligt är att se siffrorna för ungdomararbetslöshet som nu hela tiden är stigande. Spanien och Grekland toppar inte helt förvånande de här nivåerna, utifrån att det ekonomiska sammanbrottet har nått längst där. Grekisk ungdomsarbetslöshet toppade därför på 58% i augusti, överlägset den högsta nivån någonsin.
http://www.zerohedge.com/news/2012-11-08/europes-scariest-chart-hits-peak-scariness-levels-and-rising


Spanien låg inte mycket efter med sina 54,2% (med en total arbetslöshet på 25,4% och 25,5% i vardera land). I Euroområdet har ungdomsarbetslösheten totalt stigit till 23,3%. Men visst kommer åtstramningspaketet som nyss röstades igenom att hjälpa mot detta? Inte?

Korrelationen ifrån extrema nivåer av ungdomsarbetslöshet till allmän social oro och anarki är stark och de som växer upp med lite hopp om att komma in på arbetsmarknad och bli en del av samhället, har mycket lite incitament för att bli skötsamma unga vuxna.

lördag 21 april 2012

Generation noll...den förlorade generationen!

I Spanien kallas de "Generation noll". De som oftast har en bra utbildning, men tvingas hoppa från jobb till jobb. Eller så har de en lågavlönad praktik, och skulle förmodligen döda för en fast tjänst.

I december var hälften av alla spanska ungdomar i åldern 16-24 arbetslösa, eller snarare 51,4 ​​procent. I Grekland var det 46,6 procent, i Italien 31 procent och i Portugal 30,7 procent. I Sverige mer än 23 procent.
Med hänsyn till att många ungdomar studerar så är det svårt att mäta ungdomsarbetslöshet. En del av dem som inte syns som öppet arbetslösa på grund av att de valt att studera medan de söker för jobb syns inte alltid i statistiken. Men vi kan se att situationen ser mycket dyster ut och med den kommande lågkonjunkturen kommer det dock att bli ännu värre.

Så situationen förblir att just nu så var 5,5 miljoner ungdomar villiga att arbeta i slutet av förra året man befann sig alltså utan jobb. Bara i Storbritannien var det alltså cirka en miljon. I Sverige var det 162.000.

Vi talar om en generation som i framtiden ska betala för våra pensioner, vår sjukvård, kunna ta över ansvaret för byggandet av vårt samhälle. men som nu saknar jobb och inkomster. Efter avslutade studier kommer de ut till en arbetslöshet, och hopplös framtid. 

Det är en situation som uppenbarligen inte kommer att fungera så bra ..