Arbetsmarknads och näringslivsdagarna 2014

Förra veckan var det dags för den årliga konferensen i Uppsala där SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) ordnar Arbetsmarknadsdagarna. Syftet med dessa konferenser är att kommunerna ges ett axplock av inspiration och information. För att kommunerna skall fortsätta sitt viktiga arbete med arbetsmarknadspolitik som bedrivs på kommunal nivå.

Arbetsförmedlingen har idag ca. 12.000 anställda och kommunerna har ca. 4000 anställda som även de arbetar mot den kommunala arbetsmarknadspolitiken och står med åtgärder, praktikplatser och andra insatser ifrån kommunens sida. Kommunerna tar alltså ett mycket stort ansvar för vilket stöd som finns att få för de som står utanför arbetsmarknaden. Särskilt inriktade är kommunen på att ge unga en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Bakgrunden till dagens läge med hög arbetslöshet, är olika kriser i ekonomin, vilket gett dagens utmaning för politiken att stå med sysselsättning. Bostads bubbla som vi minns ifrån 90 tal. Samt sedan IT bubblan som drog ned ekonomin. Sedan dess har vi haft något man kallar "Jobless growth". Kom inga nya arbeten. Tillväxt utan tillväxt vad gäller jobben.

Man ser vad gäller kommunens arbeten att i framtiden så kommer man att behöva:
- 30000 förskollärare
- 65000 sjuksköterskor, vilka alla kommer att behövas inom de närmaste åren.

Konkurrens om rekrytering. Stor grupp som står utanför på arbetsmarknaden är ett annat problem. De har inte rätt kompetens för de här jobben.

Man ser att behovet även kommer att öka i framtiden, för att rekrytera till äldrevård, omsorg och skola.

- 250.000 äldre har äldrevårdsinsatser idag.
- 308.500 är över 80 har ej hemtjänst eller äldrevårdsinsatser.
Demografisk utvecklingen är oroväckande utifrån att vi saknar de som ska ta de här arbetena i framtiden. Bara för att upprätthålla dagens servicenivå behöver vi alltså totalt sett att behöva närmare 270 000 anställda ytterligare bara för att fortsätta ha dagens servicenivå. Vi kan alltså räkna i framtiden med att servicenivåerna kommer att sjunka betydligt. Detta gäller alltså totala antalet anställda som man ser behov av inom offentlig sektor såsom vård, skola och omsorg.

Vad man också ser även vad gäller teknisk utveckling är bland annat Moores lag, vilket säger att hastigheten på tekniken som har haft 18 mån för dubbleringstid, under 40 års tid. Datatekniken har alltså ökar snabbt och i en allt snabbare takt. Detta ser man nu att det påverkar tjänstesektorn, fast det tidigare i första hand har påverkat industrisektorn. Nu måste vi fundera över hur vi kan skydda människors jobb, och att vi i framtiden behöver mer kreativa, innovativa arbeten, som behöver utvecklas. Sådana jobb som inte kan utföras av maskiner.

Industrisamhällets teorier för tillväxt håller inte längre. Man talar om "The second robotic age". Vad ska vi arbeta med i framtiden?

The great unbundling, som man kallar det, har vi redan gått igenom. Inom industrin, detta innebar att produktionen styckades upp i olika underleverantörer, produktionskedjor. Nu ökar fortfarande produktionen, men ger inte mer jobbtillfällen. Man kallar det Jobless recovery. Jobben återhamtar sig inte efter ekonomiska kriserna, 2001 och 2008. Efter Lehman kraschen återhämtade sig ändå ekonomin, men jobben kom inte tillbaka. Som jämförelse ser vi att 600.000 jobb försvann under 90‐talskrisen. De som tappade jobben, kom inte in till arbetsmarknaden igen.

Andra spännande siffror är att 70% av de som uppbär försörjningsstöd har inte klarat gymnasiet. Permanent utslagning ifrån arbetsmarknaden. Att ungdomarna inte klarar skolan är alltså en stor katastrof, både för individerna men också för samhället i stort. Som det är nu är det 25% av alla ungdomar i gymnasieålder som inte klarar gymnasiet på 4 år. http://pluginnovation.se/

En positiv sak som tillkommit under 2013, vad gäller kommunens upphandlingar är att man nu kommer kunna ställa sociala hänsyn som ett krav i upphandlingen.
http://www.regeringen.se/sb/d/16941/a/210399

Krav, uppföljningsfrågor är något man behöver jobba mera på. Att man kan följa upp hur arbetet egentligen sköts som man har upphandlat. Idag görs nästan inga uppföljningar. Samarbete kunde ske i dessa frågor med exempelvis övriga nordiska länder som har en stor samsyn i dessa frågor. Viktigt hur kraven är ställda. Ett exempel kan vara att det finns numera även fängelser i USA som drivs på entreprenad. De intagna där får ingen vård och företagen lobbar för längre strafftider då de drivs i privat regi. Ett skrämmande exempel på nästa steg efter Carema care som nästan borde vara ett skällsord i vår svenska äldrevård.

Som sagt finns det mycket som kommunerna måste fortsätta arbeta för att driva olika typer av frågor. Vi lever som vanligt i spännande tider. 

Frågan lyftes också av SKL i inledningen till dagarna i Uppsala, att hur kommer vi att påverkas av en orolig omvärld. Samt i vårt samarbete mot EU, USA och Ryssland, efter händelser i Ukraina?

Bidragsjobb...

Hetsjakt råder för närvarande på de så kallade "bidragsjobbarna". Aftonbladet sköter detta under parollen "Aftonbladet granskar bidragsjobben". Men egentligen handlar det om att man vill starta en folkstorm och avveckla subventionerade anställningar för funktionshindrade, långtidsarbetslösa, nyanlända invandrare samt andra grupper som står långt ifrån den ordinarie arbetsmarknaden.

http://bloggar.aftonbladet.se/oppengranskningbidragsjobben/2013/05/arbetsformedlingen-vi-star-for-kostnaden/

- 124.000 arbetslösa svenskar sysselsätts till en kostnad av 18 miljarder. Skriver man i Aftonbladet. Men man beräknar inte vad det skulle kosta att ha alla dessa människor utanför samhället. Utan subventioner skulle många av dem aldrig komma ut i lönearbete. De skulle ändå medföra kostnader till samhället, men även kostnaden för det mänskliga lidandet. Att aldrig i sitt liv kunna leva ett normalt yrkesliv med yrkesarbete.

Alla artiklar som Aftonbladet skriver på det här ämnet är likadana. Samtliga går ut på att berätta historier om där människor enligt uppgift blir utnyttjade av systemet därför att arbetsgivare -kan- spara pengar på att anställa någon med en funktionsnedsättning. Men man skriver inte att det måste finnas en funktionsnedsättning i grunden. På Aftonbladet låter det som att alla som har subventionerade anställningar är vanliga, friska människor som därför blir utnyttjade när de inte får en anställning på lika villkor som andra.

Men vad man missar att förmedla är att i princip alla de här arbetstillfällena är just skapade arbeten, med stora anpassningar till individen. Arbeten som annars inte hade funnits på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren får göra en stor insats för att anpassa arbetsplatsen till individen för att kunna ta emot de som inte klarar att utsättas för stress, inte kan lyfta tungt. Inte kan ha så många olika moment i sin arbetsbeskrivning. Som kanske behöver mycket handledning i det dagliga arbetet för att kunna fungera på en arbetsplats.

Dolt under det här budskapet är i mitt tycke, en politisk agenda att nu ge sig efter de med en funktionsnedsättning. Att försämra för den här målgruppen, som utan subventioneringar ifrån AF inte skulle kunna ta sig ut i lönearbete.

Tidigare har man i samhället försämrat för grupper såsom långtidssjukskrivna som tappar rätten till sjukersättning eller sjukpenning. Idag har stunden kommit för att försämra för de med funktionshinder.

Aftonbladet kallar alla subventionerade anställningar felaktigt för lönebidrag i många av artiklarna. Medan det i själva verket finns många olika typer av subventionerade anställningar. Här är några:

- Lönebidrag
- Trygghetsanställning
- Utvecklingsanställning
- OSA (offentligt skyddad anställning)
- Instegsjobb
- Nystartsjobb
- SAS samt FSAS (särskilt anställningsstöd, respektive förstärkt särskilt anställningsstöd)

Man kan även som arbetsgivare få handledarstöd och anordnarbidrag. De olika subventionerade anställningarna, utom Instegsjobb och Nystartsjobb. Ges utifrån att man har en funktionsnedsättning. Innan någon får rätt till dessa har man genomgått utredningar angående arbetsförmåga och det kan vara en lång resa innan man har fått en "kodning" vid arbetsförmedlingen och därmed har rätt till någon form av subventionerad anställning.

De olika bidragen ges sedan på olika bidragsnivåer. SAS - särskilt anställningsstöd med en bidragsnivå på 85% kan endast ge under ett år och sedan måste man övergå till en annan subvention. Tiill exempel nystartsjobb och då betalar Arbetsförmedlingen endast arbetsgivaravgiften.

När det gäller exempelvis lönebidrag så kanske man börjar med en hög bidragsnivå på 75% men sedan sänks denna nivå med 5-10% årligen då man räknar med att personen kommer att utvecklas på arbetet och behöva mindre och mindre anpassningar. Sedan kanske man slutar på en nivå på 50-55% lönebidrag utifrån att personen har en funktionsnedsättning och aldrig kommer att komma upp i 100% arbetsförmåga och därmed tappa bidraget. Man kanske behöver den här subventionen till lönekostnaden, hela livet.

Subventionerna är ett sätt för de grupper som annars står mycket långt ifrån den ordinarie arbetsmarknaden att komma ut i arbete. För Instegsjobb, för nyanlända invandrare som varit mindre än tre år i Sverige. Kan arbetsgivaren få ett bidrag på 75% av lönekostnaden. Annars skulle även denna grupp, utan arbetslivserfarenhet i Sverige, kanske inte heller bli anställda.

OSA är en annan subvention, den ges till exempel för att man har vanligtvis ett långtgående missbruk bakom sig. Detta är en rehabiliterande anställning för att en människa skall kunna komma tillbaka ut i arbete. Där krävs det att man är anställd av kommun. Det är därför det heter "offentligt skyddad". Det gäller alltså bara offentliga jobb.

Många subventionerade anställningar är skapade för att passa personens förutsättningar och oftast utför man ej ordinarie arbetsuppgifter. Därför går många på BEA (beredskapsavtalet) istället för AB (allmänna bestämmelser) i sitt anställningsavtal. Detta gör att man inte omfattas av lagen om anställningsskydd utan anställningen avslutas när viss-tids anställningen löper ut. Man anställs exempelvis på ett år i taget som sedan kan förlängas.

Man kan dock även få en tillsvidareanställning på AB och ändå ha en subvention ifrån Arbetsförmedligen i grunden. Man kan till exempel ha ett nedsatt arbetstempo som gör att man aldrig kan arbeta i samma takt som människor som saknar funktionsnedsättningar. Det är därför i mitt tycke inte orimligt att arbetsförmedlingen (staten) kan hjälpa människor till ett fullvärdigt liv. Med stöd till arbetsgivaren får dessa människor en anställning. Om kostnaderna hade varit lika höga, som för att anställa människor utan funktionsnedsättningar hade de kanske aldrig blivit anställda till att börja med.

Eftersom överenskommelsen för anställningen innan Arbetsförmedlingen beviljar ett bidrag, skall innehålla ett underlag där det framgår vilka anpassningar som skall ske ifrån arbetsgivaren så borde alltså en anställd på exempelvis lönebidrag. Som upplever sig orättvist behandlad och utnyttjad av sin arbetsgivare. Gå tillbaka till Arbetsförmedlingen och genom dem ge påtryckningar till arbetsgivaren om att den ursprungliga överenskommelsen är det som gäller. Facket är ju annars en bra kontakt att ha. Men genom att ha med Arbetsförmedlingen så kanske de inte skulle fortsätta godkänna subventionerade anställningar till en arbetsgivare som inte följer överenskommelserna.

I en del av artiklarna hos Aftonbladet, står även att man inte har någon anställningstrygghet som "lönebidragare". Vilket inte är sant. Man har ett anställningsavtal och det som står i avtalet är ju det som skall följas. Om man är anställd på viss-tid så har man en anställning från och med - till och med, de datum som står i anställningsavtalet. Man kan som sagt även bli tillsvidareanställd även på en subventionerad anställning.

Jag hade önskat mer nyanseringar i artiklarna ifrån Aftonbladet. Som det är nu så skapar de inte en förståelse för vad subventionerade anställningar egentligen är. Utan med onyanserad propaganda kommer man istället leda folkstormen till att de här subventioneringarna avskaffas. Vad är syftet? Skall vi inte kunna hjälpa människor att växa och komma sig ut i arbete?

Denna försämring om man avskaffade subventionerade anställningar, skulle dock ligga i linje med alla andra försämringar som drabbat vårt samhälle de senaste åren. När tiderna blir sämre vill man gärna ge sig på de svagaste grupperna först. Sjuka, gamla, funktionshindrade, är ju klassiska grupper att ge sig på. Jag hoppas verkligen att jag har fel och att de här subventionerna inte alls försvinner med tiden. Men däremot att arbetsförmedlingen får fler resurser (mer personal) att göra uppföljningar och kunna sköta de här bidragsbesluten på ett bättre sätt. Så att de fungerar som det är tänkt ursprungligen, politiskt. Att de skulle fungera.

Jag vet att de redan håller på att skärpa sig. Ett nytt beslut ifrån Arbetsförmedlingen taget den 30/4 2013, gör att endast chefer får fatta beslut om förlängningar och nya beslut om subventioner. Det gör att för närvarande i Luleå behöver de minst tre veckor på sig att ta ett beslut. Så kan det visserligen inte heller fungera för det stoppar upp hela systemet. Arbetsförmedlingen måste kunna delegera besluten till sina anställda för att det skall fungera. Men kanske är det här ett sätt, att under en tid. Kunna granska sig själv och få ordning på de här subventionerade anställningarna över hela riket.

Dags att avskaffa Fas 3?

Fas 3 handlar om den sista fasen i den statliga Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB). Detta blir dessvärre en slutstation för många, som sedan inte kommer vidare ut i studier eller arbetsliv.

JOB är indelad i tre faser:

- Fas 1: Pågår i de första 150 ersättningsdagarna där man får hjälp av en coach att skriva CV och hitta arbete.
- Fas 2: Nästkommande 300 ersättningsdagarna har man möjlighet till deltagande i olika aktiviteter som start av näringsverksamhet, arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, arbetsträning, utbildningsinsatser mm.
- Fas 3: Om sökande fortfarande är arbetslös efter totalt 450 ersättningsdagar så erbjuds man att gå med i Jobb- och utvecklingsgarantin fas 3 där man ska erbjudas varaktig samhällsnyttig aktivitet som inte konkurrerar med ordinarie jobb. De företag som anordnar fas 3 aktiviteter får 225 SEK per dag i ersättning.

De flesta aktiviteter som man har möjlighet till i fas 1 och 2 försvinner, man har dock numera rätt till arbetsmarknadsutbildningar som anses leda till jobb även i fas 3.

Källa bild: http://www.jamlikhetsanden.se/2012/09/avskaffa-fas-3-nu-snackar-vi-arbetslinje.html

Man ser att 2,1% lämnar åtgärden varje månad för jobb eller studier, merparten hamnar i arbeten som fortsätt kräver någon typ av stöd från samhället. Totalt sett blir de flesta dock kvar i Fas 3 då Arbetsförmedlingen i sin återrapportering till regeringen konstaterat att utströmningen från Fas 3 är mycket låg, endast 15 procent totalt sett, har lämnat Fas 3 för arbete eller studier sedan åtgärden togs i bruk.

Den som uppfyller villkoren för a-kassa lämnas aktivitetsstöd med 65% av den dagsförtjänst som låg till grund för den senaste arbetslöshetsersättningen, dock lägst 320 kr per dag. Den som inte uppfyller villkoren för att få a-kassa får ingen ersättning/aktivitetsstöd i fas 3. Aktivitetsstödet betalas ut för fem dagar i veckan för den som är sysselsatt på heltid.

Den 10 maj 2011 fanns ca 26 000 personer i fas 3. Antalet personer beräknas gradvis öka till 47 000 personer år 2013. Det är hela tiden ökande, trots att beslut tagits redan i juni 2011 i riksdagen, om att man inte skulle fortsätta hänvisa personer till fas 3. Detta beslut efterlevs dock tydligen inte.

Fas 3 är helt enkelt Sveriges största arbetsgivare för närvarande! Fler än som sysselsätts av andra stora arbetsgivare i Sverige har nu hamnat inom Fas 3.

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article15006796.ab

Socialdemokraterna har gått ut med, nu hösten 2012, om att de kommer att arbeta för att avskaffa Fas 3 i sin nya budgetplan. Man tänker sig att de omkring 30 000 som i dag finns i fas 3 ska antingen få jobb med avtalsenlig lön genom anställningsstöd på mellan 85 och 100 procent av lönekostnaden, eller reguljär utbildning med bibehållen ersättning från fas 3. 

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-vill-avskaffa-fas-3_7530818.svd

Jag tror att man verkligen måste försöka ta bort det här systemet, därför att de som går in i långtidsarbetslöshet och hade rätt till arbetslöshetsersättning skulle annars kunna gå på den ersättningen livet ut. Jag har tyvärr även träffat på människor som gjort det aktiva valet att de inte vill ha anställning då lönen blir marginellt högre än det vad de får ut på sin ersättning när de är kvar i Fas 3. Dessa (som säkert utgör ett relativt fåtal) tycker att det räcker med ersättningen för att leva ett bekvämt liv, framför dator och internet med "fri" tillgång till nedladdning av underhållning och spel. 

Naturligtvis är det alltid ett fåtal som utnyttjar alla system, men jag anser ändå att det inte borde finnas ersättningar som man kan gå på livet ut om detta inte är på motsvarande försörjningsstödsnorm. Någon gång borde man kunna bli utförsäkrad även ifrån Fas 3. 

Som det ser ut idag med en ständig påfyllnad till de som hör till Fas 3 på grund av ökad arbetslöshet i landet kommer vi på sikt inte ha råd att försörja en allt större del av befolkningen på den här ersättningsnivån, så det  handlar för mig även om långsiktigt planerande. Varför skulle långtidsarbetslösa efter 10 år ha en högre ersättning än andra exempelvis pensionärer?

Men det finns som sagt andra anledningar också till att avskaffa fas 3, så förutom att det har vuxit lavinartat under de senaste åren så är kostnaderna för Fas 3 är i dag cirka 135 miljoner kronor per månad bara i ersättning till anordnarna. Dessa anordnare tar emot en fas 3:a och får en ersättning på ca. 5000kr/månad, incitamentet för att anställa den här personen som för närvarande genererar en inkomst blir alltså mycket lågt.

Arbetsförmedlingens egen internrevision har visat att så många som nästan hälften av deltagarna i Fas 3 troligen utför ordinarie arbetsuppgifter, trots att de inte får betalt för sin insats. Fas 3 har haft karaktären av ändstation på arbetsmarknaden, det har inte varit tillåtet att studera eller få stöd att starta eget, och väldigt få går vidare till arbete eller studier. Man har som sagt inte rätt till åtgärder som man hade rätt till när man ingick i Fas 1 eller Fas 2.

Arbetsförmedlingen har i sin återrapportering till regeringen konstaterat att utströmningen från Fas 3 är mycket låg, och att som sagt endast 15 procent har lämnat Fas 3 för arbete eller studier.

Det visar sig också att en diskussion nu förs i riksdagen om att man behöver "ta" i den här frågan. För som sagt, trots ett beslut som kom redan i juni 2011, om att inte några nya skulle anvisas till Fas 3 så fylls det nu på med ca. 2000 nya deltagare varje månad och Arbetsförmedlingen hinner inte erbjuda åtgärder eller sysselsättning. De flesta går sysslolösa.
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Fragor-for-skriftliga-svar/Fas-3_H01114/

Som jag ser det finns det många anledningar för att avskaffa Fas 3, men väldigt få orsaker till varför man skulle vilja behålla systemet som det ser ut idag. Det har helt enkelt inte den effekt som man ville uppnå, samt att samhällssituationen är annorlunda idag än 2007-2008 när det först infördes. Det är dags att tänka om utifrån att arbetslösheten kommer att öka allt mer inom de närmaste åren och Fas 3 är helt enkelt ett alldeles för kostsamt system att behålla när deltagar antalet med stor sannolikhet fördubblas inom några år.

Rapport från verkligheten...

I mitt jobb som arbetsmarknadskonsulent har jag kontakt med arbetsförmedlingen och de signaler vi får därifrån är tydliga. Handläggare på arbetsförmedlingen upplever att den kundbas som de har hela tiden går mot att bestå av svårare ärenden. 

Människor som har stått allt längre i utanförskap, utanför arbetsmarknaden, men även kanske de med större ohälsa, rehabiliteringsbehov och en lägre arbetsförmåga. Kanske som har en större skörhet, och som behöver ett större stöd vid introducering till en arbetsplats och som heller inte kan gå in i vilken typ av arbete som helst då de kanske inte klarar stress, eller behöver trygghet och trygga rutiner vilket kanske inte går så väl samman med dagens behov på arbetsmarknaden då man skall vara flexibel, stresstålig och kunna arbeta i allt annat än lugna miljöer.

Det finns idag även ett antal verktyg så att säga för att få människor som står i ett utanförskap att bli mer attraktiva för att anställa på en öppen arbetsmarknad. Idag använder man subventionerade anställningar på ett sådant sätt. Det handlar om "Utvecklingsanställningar", "Trygghetsanställningar", "Särskilt Anställningsstöd", "Offentligt Skyddade Anställningar", "Nystartsjobb", "Instegsjobb" och "Lönebidrag" mm.

Rykten gör sig dock gällande att man ifrån nationellt håll tittar på att minska ned mängden instrument eller dessa verktyg till att gälla att ha kanske bara två sorters subventionerade anställningar, precis som man tidigare hade fram till kanske år 2007.

Att i ett läge då den här gruppen som kanske är i behov av subventionerade anställningar, hela tiden är en ökande grupp, då ta bort de verktyg man tidigare haft för att hjälpa just den här gruppen, är en stor förändring i negativ riktning, i vilken hjälp den här gruppen annars kunnat få ifrån arbetsförmedlingen.

I en tid då även annan hjälp dras in, gällande stöd ifrån försäkringskassa och ett allmänt hårdnande arbetsklimat så kanske det är bara något man kan förvänta sig och som är helt i linje med övrig utveckling i samhället. 

För mig som arbetar inom det här området med subventionerade anställningar och individanpassade lösningar är det naturligtvis en mycket tråkig utveckling om detta kommer att bli en sådan här försämring i utbudet av lösningar. Det gör att handlingsutrymmet krymper i det lufthål som annars fungerat som en räddning för människor, som annars riskerar att drunkna på vår komplexa arbetsmarknad.

Grattis till studenten, här är arbetsförmedlingen...

Regeln säger att man måste registrera sig första dagen man är arbetslös (om man skall ha rätt till olika typer av ersättningar) och så här dagen efter studenten märks detta på köerna till arbetsförmedlingen. 

Ingen vill ju heller gå miste om kötid till de statliga åtgärdsprogrammen som arbetsförmedlingen har, för om man måste vara arbetslös mer än 6 månader innan arbetsförmedlingen går in med någon åtgärd så är det bra om den klockan börjar ticka direkt.

Man behöver även visa sig som arbetssökande för att ha rätt till försörjningsstöd ifrån socialtjänsten eller om man skulle ha rätt till någon form av a-kassa eller arbetslöshetsersättning så behöver man ju även där vara registrerad som arbetssökande.

Nu är det ju dock väldigt få som är studenter som skulle lyckas uppfylla arbetskravet till facket för att kunna söka akassa, men någon anledning till att stå här i kön, har nog varje student.

Kommer det finnas arbete för dessa ungdomar i framtiden, eller går de rakt ut i långtidsarbetslösheten?