Bästa åsikt läst idag. En vän till mig på Facebook, Cornelia Karlslund konstaterade följande angående det sjunkande engagemanget i fackliga verksamheter:
På mitt företag är bara 33% med i facket. Jag förstår helt och hållet att medlemskapet är en ekonomisk utgift, och att vissa kanske helt enkelt inte _kan_ vara med av den anledningen, men jag trodde i all min naivitet att det var huvudanledningen.
Icke så. Den senaste tiden har det skett en del förändringar som många är missnöjda över, och vad gör man då? Jo, nu går det runt en ”protestlista” som kollegorna ska skriva på, helt frikopplad från facket, och anledningen till detta? Jo, de jag har pratat med har kommit med förklaringar som ”Facket gör ändå ingenting” och ”Alla kanske inte vill vara med i facket av ideologiska skäl”.
Vad är det för historielösa människor jag jobbar med? För det första: om facket inte gör något kanske det är läge att ge dem lite mer tyngd bakom sig och faktiskt få med alla som jobbar på företaget, samt engagera sig inom facket. Att istället undergräva det genom utomfacklig verksamhet är mer än bara fullständigt meningslöst – det är direkt destruktivt.
För det andra: att inte vara med i facket av ideologiska skäl är ungefär samma sak som att säga att man inte vill ha några rättigheter som arbetstagare. Vi har kämpat i generationer för att få rätten att ha fack, kollektivavtal, arbetsrätt – och nu verkar det som om mina kollegor är redo att kasta bort allt detta arbete för att de tycker att solidaritet verkar jobbigt och att ordet ”arbetare” klingar lite rött.
Förra gången det skedde förändringar skapades en liknande protestlista, och resultatet blev ett skriftligt svar där det stod ”Det var ju synd att ni tycker så”. Var det resultatet som eftersträvades? För det är precis det svaret som kommer att upprepas medan vi gradvis blir av med rättighet efter rättighet.
Företag förlorar pengar på goda arbetsvillkor, och om vi tror att de kommer att ge oss vad vi behöver på grund av ren sympati har vi snart ett mycket stort problem."
Avskaffar vi facken, genom vårt bristande intresse för att engagera och organisera oss, går vi mer än 100 år bakåt i tiden, för att samtidigt urholkar vi våra egna rättigheter på den svenska arbetsmarknaden. Kollektivavtal, arbetsrätt, facklig kamp har alla ett samband. Utan kollektivavtal får vi klart sämre avtal när varje individ skall förhandla för sig själv.
Gå inte ur ditt fack!
Folk (bla jag) kanske inte tycker att det är lönt att ge ens 20kr av sina surt förvärvade pengar till genomkorrumperade fack. Jag har erfarenhet av Kommunal och deras "aktioner" samt flera med pompa och ståt anordnade demonstrationer vilka i slutändan gav INGENTING till oss som står längst ner. Samtidigt drar kommunals högsta höna in högre lön än statsministern och de övriga kacklande hönshjärnorna som pickar där uppe i toppen ligger heller inte så värst långt efter lönemässigt.
SvaraRaderaDet är lätt att slå sig för bröstet och prata om historielöshet och säga att människor är dumma i huvudet som inte är med i facket. Jag anser att man är naiv och dum om man fortfarande tror på att fack fungerar så som de gjorde när de bildades. Då fanns det människor som brann för sina medmänniskor, som, lite förenklat, såg det som sitt kall att kämpa för allas bästa. Nuförtiden brinner topparna i fackförbunden endast för att ge sig själva ännu fler orimliga lönehöjningar.
Jag tycker att det är sunt förnuft som har gjort att allt fler har gått ur facken. Man vill helt enkelt inte ge en enda krona till lurendrejare som inte bryr sig om nåt annat än sig själva. (Av samma anledning kommer jag aldrig ge ett rött öre till Röda korset)
Facken har helt förbrukat sitt förtroende och det får de betala för genom minskade medlemssiffror. Det är det enda rimliga protestalternativet vi vanliga människor har att ta till.
Det kommer troligtvis krävas en rejält kollaps, en ordentlig samhällsombyggnad och ett nytt uppvaknande efter alla kriser för att krata manegen för att nya fackförbund, eller dylikt, ska kunna börja äntra scenen igen. Den gången förhoppningsvis med ärliga och kompetenta människor.
Jag antar att jag tror att lönerörelsen skulle vara ännu sämre än den redan är vid varje löneförhandling om varje individ skulle förhandla själv, jämfört med när de ändå driver igenom någon slags kollektivavtal.
SvaraRaderaFör att inte tala om vid sämre tider när företag vill sänka lönerna, ge sämre villkor, höja arbetstid osv. Så behövs också fack för att till viss del kunna stå emot kraven ifrån arbetsgivare.
Det är absolut så, jag håller helt med dig på den punkten. Men tyvärr tror jag inte att facken är någon lösning längre då de i regel är så korrumperade att de alltid är på arbetsgivarens sida och bara ger ett dåligt sken av att vara på arbetarnas sida.
SvaraRaderaDet kommer troligtvis krävas att facken faller sönder helt, situationen på arbetsmarknaden spårar ur så som du skriver, det blir väldigt tuffa kristider och så småningom kommer det väl börja spira nya folkrörelser där folk kräver sina rättigheter på mer organiserat basis igen.
Men tills dess är fackrörelserna körda, de har sumpat bort varje uns av förtroende de hårt arbetande, ärliga människorna som byggde upp facken en gång i tiden hade samlat ihop.
Med tanke på att jag själv har upplevt att facket har gått emot medlemmarnas vilja i sina beslut så tycker jag att dom har sålt ut sitt förtroende. Att man sen läste om neddragningar på sin egen arbetsplats genom att ordföranden i facket snyftade ut i en dagstidningen i stället för att fack och företagsledning meddelar dom anställda visar ju ännu mer på hur genomruttna fackförbunden har blivit.
SvaraRaderaI dagsläget verkar dom aggera mer efter egen ekonomisk och ideologisk vinning än för sina medlemmar, då är det inte så konstigt att det ser ut som det gör.