Varför inte? I tider av inget försvar kan det vara läge att drömma och sedan rusta upp försvaret. (klicka på bilden för en större bild).
Visar inlägg med etikett Framtid. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Framtid. Visa alla inlägg
måndag 9 mars 2015
En svensk X-wing...
Varför inte? I tider av inget försvar kan det vara läge att drömma och sedan rusta upp försvaret. (klicka på bilden för en större bild).
fredag 14 november 2014
Omställning Sverige...
Morgonrock, som håller föreläsningar om tillväxt och aktuella teman ur samhällsdebatten. Höll idag en föreläsning om Omställning och ett framtidsperspektiv fram till 2050. Det är landstinget som står bakom dessa frukostmöten och de lägger också upp sina föreläsningar på webben så att man kan ta del av dem i efterhand. http://www.nll.se/Utveckling-och-tillvaxt/Nyhetsbrev-och-Morgonrock/
Kristian Skånberg, nationalekonom pratade utifrån sitt perspektiv om allt ifrån peak oil till omställningsprocessen och hur vi måste övergå till ett hållbart samhälle med förnyelsebar energi och mer effektiv resursanvändning.
http://www.nll.se/sv/Utveckling-och-tillvaxt/Nyhetsbrev-och-Morgonrock/Tidigare-Morgonrockar/
Det är roligt att se hur peak oil begreppet nu har spritt sig så pass att det kommer upp i olika sammanhang och på olika samhällsaktörers agenda. Eftersom detta var bokat av landstinget har de alltså ansett det nog viktigt för att föra fram i debatten när det gäller tillväxt i Norrbottensregionen.
Kristian bekräftade återigen Sveriges goda förutsättningar för att klara omställningsprocessen, med ett av de bästa förutsättningarna i världen, liten befolkning, mycket naturresurser, stora ytor. Vi har också en historik av att göra snabba omställningar och pekade på all utveckling som skett sedan 1920 talet. Det är viktigt att man gör rätt typer av investeringar och inte fortsätter att bygga upp samhället utifrån bilens behov istället för människornas behov. Vi har överdimensionerade vägar, parkeringsplatser och parkeringshus när vi istället kunde byggt andra saker på de ytorna. Man asfalterar även över matjord som borde stå för vår livsmedelsförsörjning och det finns flera problem med hur beslutsfattarna planerar samhällsbyggandet idag. Man behöver ställa in sig på hur man vill samhället ska fungera om 30-40 år framåt i tiden och ta beslut för det, inte för att försöka lösa problem som ligger bakåt i tiden med dagens beslut.
Som nationalekonom frågade jag honom om han trodde att vi kan klara omställningen ur ett ekonomiskt perspektiv, här framkom att Kristian var kluven. Samtidigt trodde han att det kunde vara en fördel att ändå vara i framkant med omställning för att lyckas man med den så kan man sedan hjälpa och sälja sina kunskaper och erfarenheter inom detta till andra länder och sedan hjälpa dem med sina omställningsprocesser utifrån deras lokala förutsättningar. Samtidigt som han även nämnde att det är svårt och kostsamt att vara först. Frågan är också vem som ska stå för omställningen? Ska staten ta ansvar, göra rätt sorts investeringar och låna upp mer pengar för att göra detta. Ska företagen göra det? Är det individens ansvar?
Kristian verkar dock tro att hela energikrisen och utmaningen kommer att lösas med hjälp av vindkraft och solkraft och här är jag inte så säker på att vi kan det utifrån att det är tekniker vi inte kan skala upp i tillräckligt stora volymer.
Jag vill hur som helst också rekommendera möjligheten att gå på Morgonrocks föreläsningar eftersom de har många olika aktuella ämnen och för att det inte kostar något! Man bjuds på frukost och samtidigt får man ta del av mycket intressant kunskap och föreläsare!
Kristian Skånberg, nationalekonom pratade utifrån sitt perspektiv om allt ifrån peak oil till omställningsprocessen och hur vi måste övergå till ett hållbart samhälle med förnyelsebar energi och mer effektiv resursanvändning.
http://www.nll.se/sv/Utveckling-och-tillvaxt/Nyhetsbrev-och-Morgonrock/Tidigare-Morgonrockar/
Det är roligt att se hur peak oil begreppet nu har spritt sig så pass att det kommer upp i olika sammanhang och på olika samhällsaktörers agenda. Eftersom detta var bokat av landstinget har de alltså ansett det nog viktigt för att föra fram i debatten när det gäller tillväxt i Norrbottensregionen.
Kristian bekräftade återigen Sveriges goda förutsättningar för att klara omställningsprocessen, med ett av de bästa förutsättningarna i världen, liten befolkning, mycket naturresurser, stora ytor. Vi har också en historik av att göra snabba omställningar och pekade på all utveckling som skett sedan 1920 talet. Det är viktigt att man gör rätt typer av investeringar och inte fortsätter att bygga upp samhället utifrån bilens behov istället för människornas behov. Vi har överdimensionerade vägar, parkeringsplatser och parkeringshus när vi istället kunde byggt andra saker på de ytorna. Man asfalterar även över matjord som borde stå för vår livsmedelsförsörjning och det finns flera problem med hur beslutsfattarna planerar samhällsbyggandet idag. Man behöver ställa in sig på hur man vill samhället ska fungera om 30-40 år framåt i tiden och ta beslut för det, inte för att försöka lösa problem som ligger bakåt i tiden med dagens beslut.
Som nationalekonom frågade jag honom om han trodde att vi kan klara omställningen ur ett ekonomiskt perspektiv, här framkom att Kristian var kluven. Samtidigt trodde han att det kunde vara en fördel att ändå vara i framkant med omställning för att lyckas man med den så kan man sedan hjälpa och sälja sina kunskaper och erfarenheter inom detta till andra länder och sedan hjälpa dem med sina omställningsprocesser utifrån deras lokala förutsättningar. Samtidigt som han även nämnde att det är svårt och kostsamt att vara först. Frågan är också vem som ska stå för omställningen? Ska staten ta ansvar, göra rätt sorts investeringar och låna upp mer pengar för att göra detta. Ska företagen göra det? Är det individens ansvar?
Kristian verkar dock tro att hela energikrisen och utmaningen kommer att lösas med hjälp av vindkraft och solkraft och här är jag inte så säker på att vi kan det utifrån att det är tekniker vi inte kan skala upp i tillräckligt stora volymer.
Jag vill hur som helst också rekommendera möjligheten att gå på Morgonrocks föreläsningar eftersom de har många olika aktuella ämnen och för att det inte kostar något! Man bjuds på frukost och samtidigt får man ta del av mycket intressant kunskap och föreläsare!
torsdag 27 juni 2013
måndag 29 april 2013
Föreläsning i Älvsbyn med Cornucopia, idag...
Idag har jag nöjet att gå och lyssna på en föreläsning i Älvsbyn. 16.30 börjar föreläsningen som enligt uppgift skall vara på Forum (Folkets hus) och att det är fritt inträde för alla intresserade. Eftersom Cornucopia? inte kommer till Norrbotten så ofta utifrån att det tar för lång tid att resa hit med tåg. Så gäller det att passa på att lyssna på den här föreläsningen nu när den ges.
http://cornucopia.cornubot.se/2013/03/forelasning-i-norrbottens-parla-den-29e.html
Här finns inspelade föreläsningar om "Slutet på Oljesamhället med Lars Wilderäng" (Cornucopia?) som spelats in tidigare när han hållit sina föreläsningar.
http://cornucopia.cornubot.se/2013/03/forelasningar-cervenka-och-wilderang.html
Föreläsning filmad den 21 mars 2013 i Alingsås: http://www.youtube.com/watch?v=Bc5VluoWU-I
http://cornucopia.cornubot.se/2013/03/forelasning-i-norrbottens-parla-den-29e.html
Här finns inspelade föreläsningar om "Slutet på Oljesamhället med Lars Wilderäng" (Cornucopia?) som spelats in tidigare när han hållit sina föreläsningar.
http://cornucopia.cornubot.se/2013/03/forelasningar-cervenka-och-wilderang.html
Föreläsning filmad den 21 mars 2013 i Alingsås: http://www.youtube.com/watch?v=Bc5VluoWU-I
Men även om jag sett dessa så tycker jag alltid det är roligare att se föreläsningar på plats, i verkligheten!
Om någon från Luleå vill åka med så går det bra, jag har plats i min bil. Jag kommer att åka mellan 15.00 och 15.30. Jag beräknar att vara tillbaka i Luleå igen mellan 18.30-19.00. Maila till rymdis(at)hotmail.com om ni är intresserade så kollar jag mailen under dagen.
tisdag 23 april 2013
Samhällsproblematik...
Så här på samhällets nedsida så fortsätter fortfarande festen. Men likt Titanic så spelar orkestern in i det sista om de inte har något bättre för sig. Själv är jag trött på politiska lögner och att myndigheter inte talar klarspråk. Inte förrän nästa år är det val och oberoende av vad vi väljer är båten vi sitter i för tung och tungstyrd för att vi kommer kunna ändra riktning. Antagligen kommer jag fortsätta att rösta rött, jag har alltid varit för solidaritet. Även om det kommer sämre tider så tycker jag att vi skall dela på det som finns.
Men på det hela taget skulle en "ändrad riktning", som bäst innebära några futtiga grader i sidled.
Själv känner jag mig underligt accepterande över läget. Det är som att samhället fortsätter sin charad så det är bara att spela med. Jag har bland annat försökt att hålla en miljöföreläsning för de på mitt jobb om "peak oil", jag har skickat in till kommunen förslag på att man skall ta hänsyn till peak oil i stadsbyggnadskontorets planeringar eller även i politiska planer inför framtiden.
Jag tycker sällan eller aldrig man får gehör ifrån något håll. Varken ifrån vänner och bekanta, arbetskollegor eller kommunal styrning. Så eftersom "problemet inte finns" så händer heller ingenting. Själv fortsätter jag med mina egna förberedelser. Amorterar så mycket jag kan för att se till att vara skuldfri när det "brakar lös". Men jag hade önskat att det fanns mer att göra.
De som redan accepterat peak oil för några år sedan verkar även de vara på god väg med sina förberedelser. Men jag ser att det går långsamt för andra att ta in den här realiteten.
Samtidigt kan man inte deppa ihop alldeles och leva med "peak oil blues", känslan hela livet. Den där sorgen som kommer med insikten om att samhället kommer förändras. Att allt inte alltid kommer att vara som vi hittils levt. Att förändringen bara är runt hörnet.
http://rymdiz.blogspot.se/2012/05/peak-oil-blues.html
Jag har hört många som lyssnat på när jag försöker berätta om peak oil, som är nära att slå över till peak oil blues och verkligen förstå förändringen som kommer. Men sedan ser jag att de backar att de gör allt för att inte ta in detta budskap. Att de tittar omkring sig där festen fortfarande pågår. Sedan säger de: "Men om det hade varit något problem så skulle väl någon ha gjort något för länge sedan?". Samtidigt tror jag också att den här nya kunskapen ligger och gnager lite på dem ändå.
Tillväxt till döds - är alltså vad som står på menyn. Samtidigt fortsätter Lyxfällan visa att shoppandet är precis som vanligt. Kronofogden får allt fler kunder, pensionerna försvinner i allt snabbare takt och trygghetssystemet havererar. Komplexiteten i statens styrning, lagar och regler blir allt högre. Samtidigt kastar vi varje år bort mängder av resurser. Så mycket som stadens återvinningsstationer aldrig hinner ta hand om. Tonvis med böcker, kläder, möbler. (Bara böcker, bara i Luleå är mer än ett ton i veckan). Samtidigt som kontrasten med andra länder och de som inget har, är hög. Eller att allt som vi faktiskt köper, vårt överkonsumerande, är sådant vi "måste" kasta en dag. Det är nästan lika besvärligt, eller faktiskt besvärligare att bli av med saker än vad det var att en gång införskaffa detsamma.
Jag ser ingen minskad takt på utbyggnad av dyra lägenheter, bostadsrätter och köplador (konsumenttempel) som fortfarande byggs ut. Börsmarknaden steg upp till ca. +10% för att sedan vända ned till ca. 4%, men senast idag steg Stockholm OMX med 2,5% igen. Volativ ekonomi och ingen verkar veta var vi är på väg. Politikerna säger allt som oftast att snart kommer återhämtningen och sedan är vi tillbaka på samma stigande kurs som före 2008. Guldkramarna säger att vi skall köpa guld, men när guldet nu pyser ut sitt värde så sjunker nog guldet med värdet på övriga tillgångar. Kanske återfår det sitt värde igen långt efter kraschen och när "pappersguld" slutar vara sättet att sätta värdet på guldet. Inte förrän då kan det återfå sitt rätta värde, om det har ett sådant.
Svaret är nog heller inte att bunkra vapen, konservburkar och ammunition. Utan här är det ju en större samhällsförändring vi skall rusta oss för och den är det svår att köpa sig fri ur. Kunskap hade kunnat ge oss ett visst försprång men världen fortsätter att sticka huvudet i sanden och locket ligger på. Men Sverige är ju trots ett av världens modernaste länder, så visst skall vi väl kunna fixa det här ändå. När problemet med peak oil väl visar sig. Ja, om inte Ryssland invaderar och tar över oss först, förstås.
Så vad gör man då? Jag fortsätter njuta av samhället vi lever i just nu. Jag tänker att även om samhället står inför en stor förändring så finns ju allt omkring oss just nu för att njuta av. Jag deltar i festen. Hur gör ni andra?
Men på det hela taget skulle en "ändrad riktning", som bäst innebära några futtiga grader i sidled.
Själv känner jag mig underligt accepterande över läget. Det är som att samhället fortsätter sin charad så det är bara att spela med. Jag har bland annat försökt att hålla en miljöföreläsning för de på mitt jobb om "peak oil", jag har skickat in till kommunen förslag på att man skall ta hänsyn till peak oil i stadsbyggnadskontorets planeringar eller även i politiska planer inför framtiden.
Jag tycker sällan eller aldrig man får gehör ifrån något håll. Varken ifrån vänner och bekanta, arbetskollegor eller kommunal styrning. Så eftersom "problemet inte finns" så händer heller ingenting. Själv fortsätter jag med mina egna förberedelser. Amorterar så mycket jag kan för att se till att vara skuldfri när det "brakar lös". Men jag hade önskat att det fanns mer att göra.
De som redan accepterat peak oil för några år sedan verkar även de vara på god väg med sina förberedelser. Men jag ser att det går långsamt för andra att ta in den här realiteten.
Samtidigt kan man inte deppa ihop alldeles och leva med "peak oil blues", känslan hela livet. Den där sorgen som kommer med insikten om att samhället kommer förändras. Att allt inte alltid kommer att vara som vi hittils levt. Att förändringen bara är runt hörnet.
http://rymdiz.blogspot.se/2012/05/peak-oil-blues.html
Jag har hört många som lyssnat på när jag försöker berätta om peak oil, som är nära att slå över till peak oil blues och verkligen förstå förändringen som kommer. Men sedan ser jag att de backar att de gör allt för att inte ta in detta budskap. Att de tittar omkring sig där festen fortfarande pågår. Sedan säger de: "Men om det hade varit något problem så skulle väl någon ha gjort något för länge sedan?". Samtidigt tror jag också att den här nya kunskapen ligger och gnager lite på dem ändå.
Tillväxt till döds - är alltså vad som står på menyn. Samtidigt fortsätter Lyxfällan visa att shoppandet är precis som vanligt. Kronofogden får allt fler kunder, pensionerna försvinner i allt snabbare takt och trygghetssystemet havererar. Komplexiteten i statens styrning, lagar och regler blir allt högre. Samtidigt kastar vi varje år bort mängder av resurser. Så mycket som stadens återvinningsstationer aldrig hinner ta hand om. Tonvis med böcker, kläder, möbler. (Bara böcker, bara i Luleå är mer än ett ton i veckan). Samtidigt som kontrasten med andra länder och de som inget har, är hög. Eller att allt som vi faktiskt köper, vårt överkonsumerande, är sådant vi "måste" kasta en dag. Det är nästan lika besvärligt, eller faktiskt besvärligare att bli av med saker än vad det var att en gång införskaffa detsamma.
Jag ser ingen minskad takt på utbyggnad av dyra lägenheter, bostadsrätter och köplador (konsumenttempel) som fortfarande byggs ut. Börsmarknaden steg upp till ca. +10% för att sedan vända ned till ca. 4%, men senast idag steg Stockholm OMX med 2,5% igen. Volativ ekonomi och ingen verkar veta var vi är på väg. Politikerna säger allt som oftast att snart kommer återhämtningen och sedan är vi tillbaka på samma stigande kurs som före 2008. Guldkramarna säger att vi skall köpa guld, men när guldet nu pyser ut sitt värde så sjunker nog guldet med värdet på övriga tillgångar. Kanske återfår det sitt värde igen långt efter kraschen och när "pappersguld" slutar vara sättet att sätta värdet på guldet. Inte förrän då kan det återfå sitt rätta värde, om det har ett sådant.
Svaret är nog heller inte att bunkra vapen, konservburkar och ammunition. Utan här är det ju en större samhällsförändring vi skall rusta oss för och den är det svår att köpa sig fri ur. Kunskap hade kunnat ge oss ett visst försprång men världen fortsätter att sticka huvudet i sanden och locket ligger på. Men Sverige är ju trots ett av världens modernaste länder, så visst skall vi väl kunna fixa det här ändå. När problemet med peak oil väl visar sig. Ja, om inte Ryssland invaderar och tar över oss först, förstås.
Så vad gör man då? Jag fortsätter njuta av samhället vi lever i just nu. Jag tänker att även om samhället står inför en stor förändring så finns ju allt omkring oss just nu för att njuta av. Jag deltar i festen. Hur gör ni andra?
måndag 22 april 2013
Dags att flytta till mars?
Om tio år börjar människan bosätta grannplaneten Mars. Det nederländska företaget Mars One har seriösa planer på projektet och på måndagen efterlystes frivilliga för vad som sannolikt skulle vara en enkelresa. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sokes-fyra-personer-for-resa-till-mars
Resan går enligt planen först om flera år och målsättningen är att en mänsklig koloni ska ta sin början 2023. Avståndet och de mycket annorlunda förutsättningarna på Mars gör det sannolikt att de hugade måste ställa in sig på att aldrig mer återvända till Jorden.
Hittills har ändå tiotusen personer anmält intresse, enligt företaget, och med den officiella inbjudan tror man på tiotusentals fler.
Partikelfysikern och Nobelprismottagaren Gerard ’t Hooft är en av Mars One-projektets namnkunniga ambassadörer och rådgivare. Företaget grundades för tre år sedan och har fram till nu arbetat fram en detaljerad tidsplan för såväl finansiering som genomförande. Uppskattningen är en kostnad på 40 miljarder kronor. http://mars-one.com/en/
Resan går enligt planen först om flera år och målsättningen är att en mänsklig koloni ska ta sin början 2023. Avståndet och de mycket annorlunda förutsättningarna på Mars gör det sannolikt att de hugade måste ställa in sig på att aldrig mer återvända till Jorden.
Hittills har ändå tiotusen personer anmält intresse, enligt företaget, och med den officiella inbjudan tror man på tiotusentals fler.
Partikelfysikern och Nobelprismottagaren Gerard ’t Hooft är en av Mars One-projektets namnkunniga ambassadörer och rådgivare. Företaget grundades för tre år sedan och har fram till nu arbetat fram en detaljerad tidsplan för såväl finansiering som genomförande. Uppskattningen är en kostnad på 40 miljarder kronor. http://mars-one.com/en/
Här kan du läsa om hur du anmäler dig: http://mars-one.com/en/about-mars-one/contact/21-faq-selection/251-do-i-qualify-to-apply
onsdag 17 april 2013
Spaceport Sweden...
Spaceport Sweden har som mål, att med bas i Kiruna, etablera Europas första rymdhamn som erbjuder äventyr, rymdresor för privatpersoner samt forskare och tjänster för akademi samt företag. Spaceport Sweden vill utveckla en komplett rymddestination där rymden görs tillgänglig för alla genom lärande rymdäventyr på jorden, i luften och i rymden. (se artikel via länk)
För att förbereda sig för detta så kommer Spaceport Sweden under sommaren inleda ett samarbete med Luleå tekniska universitet (LTU) för att utveckla sin rymdturism ännu mer och skapa en världsunik utbildning inom upplevelseproduktion. Tack vare detta samarbete kommer studenter från Upplevelseproduktion-programmet i Piteå få vara med och utforma denna nya besöksnäring.
Samarbetet med LTU är ännu ett exempel på hur Spaceport Sweden arbetar tillsammans med en mängd olika aktörer inom svensk rymdindustri, besöksnäring, forskning och utbildning för att skapa en denna nya rymdturistindustri.
Karin Nilsdotter som är vd för Spaceport Sweden hade detta att säga om samarbetet:
– Vi är mycket glada över satsningen med LTU då samverkan med akademi är en hörnsten i vårt arbete med att utveckla en ny industri. Rymdturism handlar inte bara om rymdresor för de välbemedlade utan om att utveckla forsknings- och utbildningstillfällen som kommer att sätta Norrbotten och Sverige på kartan för innovation. Genom sådana här samarbeten hoppas vi kunna stimulera flera unga talanger och företag att göra avtryck i denna unga industri.
Till hösten tillkommer man dessutom öppna upp en trainee-tjänst vid Spaceport Swedens kontor i Kiruna där en student kan få bättre koll på Spaceports dagliga verksamhet.
Ibland tror man att det är första april, hela april. Men det finns en hemsida för det här projektet och det är nästan lika underhållande som artikeln i sig: http://www.spaceportsweden.com/
torsdag 21 februari 2013
Luleå: Vision 2050
Luleå kommun startade 2007 arbetet med att ta fram en långsiktig vision för Luleås framtid. Det arbetet resulterade i Vision Luleå 2050, ett visionsdokument som ger en bild av framtidens samhälle som vi vill ha det, ett attraktivt, växande och hållbart Luleå. Luleå kommun får ett nytt sätt att arbeta som bygger på samverkan och helhetstänkande och Vision Luleå 2050 ska också inspirera till ett gott ambassadörskap och medvetna val inför framtiden.
Alla jämlika
Övergripande mål: Luleåborna är jämställda, har jämlika förutsättningar för hälsa och välfärd och är delaktiga i samhällsutvecklingen.
Kuststaden Luleå
Övergripande mål: Att öka attraktionskraften för Kuststaden Luleå.
Plats för mer
Övergripande mål: Långsiktigt ge plats för oss människor och vårt samhälle men också ge plats för andra värden som behöver finnas även för sin egen skull. Plats för mer, helt enkelt.
Ledande nordlig region
Övergripande mål: Att skapa förutsättningar för en bred och växande arbetsmarknad.
Resor och transporter
Övergripande mål: Att resor och transporter inom Luleå i högre grad än idag ska vara miljövänliga, effektiva och säkra.
En del tankar kring förslaget, Vision 2050:
Jag önskar att det i förslaget fanns något om att främja ekologisk och lokal produktion och konsumtion, att kommunen skulle stödja lokalsamhällets framväxt med en levande landsbygd. Att framtida utbyggnader av liknande, energislukande facebookhallar inte är aktuellt utan att hellre stödja framtida industrier som leder till produktion, tillverkning och fler arbetstillfällen på lokalorten. Luleå som en arbetarstad, som det historiskt sett varit. Att inte tappa den grund-identitet som skapat staden. Luleå är inte en tjänstemannastad utan i grunden arbetarstad utifrån bland annat stålverkets formande av hela området. Ni kan gärna läsa det här inlägget hos Cornucopia? http://cornucopia.cornubot.se/2013/01/1-av-sveriges-el-ger-35-jobb-hos.html
som förklarar varför det inte är energieffektivt att bygga facebookhallar då de inte leder till tillräckligt många arbetstillfällen för att vara samhällsekonomiskt försvarbart.
I framtidens samhälle, globalt sett behöver vi även gå emot ett mer arbetartänk. Vi skall inte "leasa" ut arbetstillfällen till andra länder för att förhoppningsvis kunna överkonsumera billiga varor. Utan istället tänka kvalité, lokalproducerat och varor som håller för framtiden. En sundare produktion och konsumtionscykel med färre globala transporter. För att nå dit måste kommunens arbete innefatta att stödja lokalproduktion och ett samspel med naturen. Det är lokalsamhället som ger det hållbara samhället. Dagens globala samhälle är inte miljömässigt hållbart, heller ej ekonomiskt hållbart i framtiden då energibristen blir ett faktum.
Ett av målen verkar också vara att Luleå skall bli fler och invånarantalet växa. För mig hade detta inte varit ett mål i sig att bara bli fler, en större befolkning leder inte till en högre välfärd, men ett brukande av fler naturresurser. Medan politiska mål alltid verkar vara tillväxt i sig, såsom i ett högre antal människor på samma yta. Istället för att tänka på hur kan vi höja kvalité och öka välfärden. För att nå dit måste vi hitta effektiviseringar och spara resurser.
Generellt sett har jag inget emot riktningarna och målen som är uppsatta, det låter fint på papperet även om jag är osäker på i dagsläget vad det egentligen kommer betyda på sikt. Samt hur medveten de som arbetat fram planen alltså är om exempelvis Peak Oil, och dennas påverkan på det globala och lokala samhället.
Energikrisen och ekonomikrisen som kommer i dess spår. År 2050 är oljan slut, och övriga fossila bränslen (kol, naturgas) är även de på upphällningen. Idag motsvarar dessa 84% av världens energi som används i världen. Detta kommer ha en gigantisk effekt på vårt samhälle. (se siffror hos IEA, International Energy Agency) för att ersätta energibortfallet skulle vi behöva bygga 8-10.000 kärnkraftverk, mot dagens 500 som finns i världen. Men även med dagens användningstakt är uranet slut om 100år, vi kommer alltså inte kunna ersätta energibortfallet på något bra sätt, eller tillräckligt snabbt för att motverka effekterna av det vi kan kalla "Peak Oil" och Peak fossila bränslen.
De flesta medborgare i Luleå Kommun fortsätter sitt dagliga liv, lyckligt ovetande om hur stor förändring som samhället faktiskt står inför. Det bör vara politikens ansvar att också hjälpa samhället till en sådan här stor omställning som kommer.
I framtiden när vi alltså måste klara oss med färre resurser än idag, behöver vi kunna effektivisera och sluta överkonsumera. En risk i att skapa en alltför utsvävande framtidsplan är även att denna kanske bygger på att vi i framtiden skall ha mer resurser än idag, när man kanske behöver tänka på hur gör vi det bättre av det vi redan har fast med färre resurser.
Identitet som kuststad vet jag inte vad det betyder. Är det viktigt med vår image som med den natur vi har? Skulle det inte vara viktigare med vår identitet som en vänlig och öppen stad däralla är välkomna? Öppenhet, mångfald, ett inkluderande. Att skapa möjligheter för de utrikesfödda som kommit till vår stad, att hitta sin plats i samhället. Idag står många av våra flyktingar som kommit hit till oss, utanför den lokala arbetsmarknaden. Det är jätteviktigt att dessa får komma in i samhället på ett mer accepterande sätt än idag. Naturen njuter människor av ändå, men att arbeta emot faktiska mål som betyder något för människorna som bor här, utöver den vackra naturen hade för mig varit viktigare.
Att vara "ledande" som nordlig region, vet jag inte vad det betyder. Då ställer jag mig frågan: Vad skall vi vara ledande inom? Facebookshallsbyggande? Jag hade gärna sett däremot att vi varit ledande i den här samhällsomställningen som måste komma. Vissa kommuner i Sverige har redan börjat omställning till lokalsamhället som måste byggas upp inför framtiden.
......
Jag är alltså mest osäker på hur mycket hänsyn man har tagit till framtidens energibrist, hur denna kommer att påverka Europa, och Euländerna, (länderna omkring oss, inom EU har 50% av sin el-produktion som kommer ifrån fossila bränslen). De behöver alltså idag fossila bränslen för att bland annat värma sina hus, och ha el till hushållet. Detta till skillnad från Sverige som endast har 6% elproduktion från fossila bränslen.
Däremot har vi 37% av vårt energibehov som kommer ifrån Olja. Denna är slut redan 2030 så transporter är ett gigantiskt problem i framtiden, då vi inte hinner ersätta oljan med annan energiform tillräckligt snabbt. Vi kommer att påverkas av att länderna omkring oss får det mycket sämre.
På grund av framtidens energikris får vi alltså en global ekonomisk kris. Denna kommer att påverka Sverige och Luleå enormt. Jag hade önskat man tar hänsyn till detta i planen. Främst då genom att stödja samhällets omställning till ett samhälle som baserar sig på ett friskt, starkt och levande lokalsamhälle istället för att fundera för mycket på hur man skall profilera sig utåt. Med ett starkare lokalsamhälle är man mindre beroende av omvärldens kris som kommer.
Ett av alla konkreta exempel på saker som en kommun kan göra för att tex. stödja närproducerat.
Många kommuner vill handla närproducerat men EUs regler förhindrar att man får specificera att maten ska komma från Sverige. Därför misslyckas också de flesta kommuner med att upphandla närproducerad mat. Vad man däremot kan göra är att specificera under vilka förhållanden som maten ska vara producerad.
Ett exempel är detta: http://www.vk.se/Article.jsp?article=433873
Genom att sätta dessa krav på djuren så blir det automatiskt att man endast får närproducerat kött då utländska uppfödare inte klarar av dessa krav.
Från Luleå Kommuns hemsida:
http://www.lulea.se/politikochkommun/utvecklingenavlulea/visionlulea2050.4.b16bb8f12643642ae680007850.html
Har era städer och kommuner liknande framtidsvisioner?
När Vision Luleå 2050 var klar behövde den stegvis göras mer konkret för att ge vägledning i vårt arbete. Det första steget var att ta fram fyra Riktningar, dessa Riktningar visar vad som är avgörande att prioritera halvvägs till visionen. De balanserar de värden och intressen som anges i visionen och gav oss en ram inför arbetet att ta fram långsiktiga mål.
Riktningarna arbetades fram i dialog mellan Luleå kommun, näringsliv, organisationer och medborgare. Arbetet innehöll seminarier, analyser, enkäter mm. Riktningarna antogs av kommunfullmäktige i februari 2011.
De fyra Riktningarna är:
- Stå för öppenhet och mångfald
- Lyft identiteten som kuststad året runt
- Ta sats för en ledande nordlig region
- Bygg för framtiden
När Riktningarna var färdiga år 2011 beslutades det att Luleå kommun skulle ta fram sex program som tillsammans ska styra kommunens eget arbete. Programmen ska tydliggöra Luleå kommuns vilja och innehålla angreppssätt och långsiktiga mål för att genomföra riktningarna. De är nedan specificerade i punkter från A till F.
Visionen, riktningarna och programmen med sina strategiområden ger en struktur för Luleå kommuns arbete med utvecklingen av Luleå på lång sikt. Planeringsstrukturen gör det lättare att följa och utvärdera utvecklingen för att sedan kunna revidera och uppdatera mål och strategier vid behov.
Programförslagen kommer alltså, efter att de antagits i kommunfullmäktige, att bli styrande för arbetet för framtiden och kan därmed ersätta en stor mängd befintliga styrande dokument.
Varje programs uppdrag har fördjupats, tolkats och grupperats i ett antal strategiområden. Dessa strategiområden visar vilka principer kommunen ska arbeta efter på lång sikt och vilka konkreta insatser som är viktiga till år 2020.
Programförslagen har tagits fram i dialog med olika aktörer som har intressen i de frågor som programmen omfattar. Näringslivet, olika organisationer, medborgare, politiska grupper, kommunala förvaltningar och bolag har kontinuerligt deltagit i arbetet.
Nu vill de att vi som kära trogna medborgare skall granska förslaget och komma med synpunkter. Men visst är det svårt att tänka sig, både vilken effekt detta förslag kommer ha, och hur samhället egentligen kommer att vara 2050. Vad vill vi sträva till? Hur vill vi att det skall komma att vara?
Alla jämlika
Övergripande mål: Luleåborna är jämställda, har jämlika förutsättningar för hälsa och välfärd och är delaktiga i samhällsutvecklingen.
Rum för möten
Övergripande mål: Alla ska ha möjlighet till ett meningsfullt och socialt aktivt liv.
Övergripande mål: Alla ska ha möjlighet till ett meningsfullt och socialt aktivt liv.
Kuststaden Luleå
Övergripande mål: Att öka attraktionskraften för Kuststaden Luleå.
Plats för mer
Övergripande mål: Långsiktigt ge plats för oss människor och vårt samhälle men också ge plats för andra värden som behöver finnas även för sin egen skull. Plats för mer, helt enkelt.
Ledande nordlig region
Övergripande mål: Att skapa förutsättningar för en bred och växande arbetsmarknad.
Resor och transporter
Övergripande mål: Att resor och transporter inom Luleå i högre grad än idag ska vara miljövänliga, effektiva och säkra.
En del tankar kring förslaget, Vision 2050:
Jag önskar att det i förslaget fanns något om att främja ekologisk och lokal produktion och konsumtion, att kommunen skulle stödja lokalsamhällets framväxt med en levande landsbygd. Att framtida utbyggnader av liknande, energislukande facebookhallar inte är aktuellt utan att hellre stödja framtida industrier som leder till produktion, tillverkning och fler arbetstillfällen på lokalorten. Luleå som en arbetarstad, som det historiskt sett varit. Att inte tappa den grund-identitet som skapat staden. Luleå är inte en tjänstemannastad utan i grunden arbetarstad utifrån bland annat stålverkets formande av hela området. Ni kan gärna läsa det här inlägget hos Cornucopia? http://cornucopia.cornubot.se/2013/01/1-av-sveriges-el-ger-35-jobb-hos.html
som förklarar varför det inte är energieffektivt att bygga facebookhallar då de inte leder till tillräckligt många arbetstillfällen för att vara samhällsekonomiskt försvarbart.
I framtidens samhälle, globalt sett behöver vi även gå emot ett mer arbetartänk. Vi skall inte "leasa" ut arbetstillfällen till andra länder för att förhoppningsvis kunna överkonsumera billiga varor. Utan istället tänka kvalité, lokalproducerat och varor som håller för framtiden. En sundare produktion och konsumtionscykel med färre globala transporter. För att nå dit måste kommunens arbete innefatta att stödja lokalproduktion och ett samspel med naturen. Det är lokalsamhället som ger det hållbara samhället. Dagens globala samhälle är inte miljömässigt hållbart, heller ej ekonomiskt hållbart i framtiden då energibristen blir ett faktum.
Ett av målen verkar också vara att Luleå skall bli fler och invånarantalet växa. För mig hade detta inte varit ett mål i sig att bara bli fler, en större befolkning leder inte till en högre välfärd, men ett brukande av fler naturresurser. Medan politiska mål alltid verkar vara tillväxt i sig, såsom i ett högre antal människor på samma yta. Istället för att tänka på hur kan vi höja kvalité och öka välfärden. För att nå dit måste vi hitta effektiviseringar och spara resurser.
Generellt sett har jag inget emot riktningarna och målen som är uppsatta, det låter fint på papperet även om jag är osäker på i dagsläget vad det egentligen kommer betyda på sikt. Samt hur medveten de som arbetat fram planen alltså är om exempelvis Peak Oil, och dennas påverkan på det globala och lokala samhället.
Energikrisen och ekonomikrisen som kommer i dess spår. År 2050 är oljan slut, och övriga fossila bränslen (kol, naturgas) är även de på upphällningen. Idag motsvarar dessa 84% av världens energi som används i världen. Detta kommer ha en gigantisk effekt på vårt samhälle. (se siffror hos IEA, International Energy Agency) för att ersätta energibortfallet skulle vi behöva bygga 8-10.000 kärnkraftverk, mot dagens 500 som finns i världen. Men även med dagens användningstakt är uranet slut om 100år, vi kommer alltså inte kunna ersätta energibortfallet på något bra sätt, eller tillräckligt snabbt för att motverka effekterna av det vi kan kalla "Peak Oil" och Peak fossila bränslen.
De flesta medborgare i Luleå Kommun fortsätter sitt dagliga liv, lyckligt ovetande om hur stor förändring som samhället faktiskt står inför. Det bör vara politikens ansvar att också hjälpa samhället till en sådan här stor omställning som kommer.
I framtiden när vi alltså måste klara oss med färre resurser än idag, behöver vi kunna effektivisera och sluta överkonsumera. En risk i att skapa en alltför utsvävande framtidsplan är även att denna kanske bygger på att vi i framtiden skall ha mer resurser än idag, när man kanske behöver tänka på hur gör vi det bättre av det vi redan har fast med färre resurser.
Identitet som kuststad vet jag inte vad det betyder. Är det viktigt med vår image som med den natur vi har? Skulle det inte vara viktigare med vår identitet som en vänlig och öppen stad däralla är välkomna? Öppenhet, mångfald, ett inkluderande. Att skapa möjligheter för de utrikesfödda som kommit till vår stad, att hitta sin plats i samhället. Idag står många av våra flyktingar som kommit hit till oss, utanför den lokala arbetsmarknaden. Det är jätteviktigt att dessa får komma in i samhället på ett mer accepterande sätt än idag. Naturen njuter människor av ändå, men att arbeta emot faktiska mål som betyder något för människorna som bor här, utöver den vackra naturen hade för mig varit viktigare.
Att vara "ledande" som nordlig region, vet jag inte vad det betyder. Då ställer jag mig frågan: Vad skall vi vara ledande inom? Facebookshallsbyggande? Jag hade gärna sett däremot att vi varit ledande i den här samhällsomställningen som måste komma. Vissa kommuner i Sverige har redan börjat omställning till lokalsamhället som måste byggas upp inför framtiden.
......
Jag är alltså mest osäker på hur mycket hänsyn man har tagit till framtidens energibrist, hur denna kommer att påverka Europa, och Euländerna, (länderna omkring oss, inom EU har 50% av sin el-produktion som kommer ifrån fossila bränslen). De behöver alltså idag fossila bränslen för att bland annat värma sina hus, och ha el till hushållet. Detta till skillnad från Sverige som endast har 6% elproduktion från fossila bränslen.
Däremot har vi 37% av vårt energibehov som kommer ifrån Olja. Denna är slut redan 2030 så transporter är ett gigantiskt problem i framtiden, då vi inte hinner ersätta oljan med annan energiform tillräckligt snabbt. Vi kommer att påverkas av att länderna omkring oss får det mycket sämre.
På grund av framtidens energikris får vi alltså en global ekonomisk kris. Denna kommer att påverka Sverige och Luleå enormt. Jag hade önskat man tar hänsyn till detta i planen. Främst då genom att stödja samhällets omställning till ett samhälle som baserar sig på ett friskt, starkt och levande lokalsamhälle istället för att fundera för mycket på hur man skall profilera sig utåt. Med ett starkare lokalsamhälle är man mindre beroende av omvärldens kris som kommer.
Ett av alla konkreta exempel på saker som en kommun kan göra för att tex. stödja närproducerat.
Många kommuner vill handla närproducerat men EUs regler förhindrar att man får specificera att maten ska komma från Sverige. Därför misslyckas också de flesta kommuner med att upphandla närproducerad mat. Vad man däremot kan göra är att specificera under vilka förhållanden som maten ska vara producerad.
Ett exempel är detta: http://www.vk.se/Article.jsp?article=433873
Genom att sätta dessa krav på djuren så blir det automatiskt att man endast får närproducerat kött då utländska uppfödare inte klarar av dessa krav.
Har ni några tankar kring Luleå, Sverige och Framtiden, när vi når år 2050? Hur kommer samhället se ut då tror ni? Vart är vi på väg och vad kommer att hända?
måndag 14 januari 2013
Tiden som rinner ifrån oss...
Tiden tickar på hela tiden. Hur använder du din tid? Får du ut maximalt av din tid eller tillbringas en större del av den med att t.ex. ta sig till och från jobbet, stå i kö, handla, mm.
Att effektivisera sin tid handlar både om att få tid med både det som du behöver göra och det som du vill göra, att kanske även få ork till att göra det som måste göras. Kanske prioriterar vi även helt fel. Vi gör saker vi tror att vi måste göra, och missar helt annat värdefullt vi kunde göra med samma tid. Själv blir jag frustrerad om jag sett något tv-program som sedan visar sig inte alls underhålla mig på det sätt jag ville bli underhållen. Kanske är programmet tråkigt? Jag vill då gärna byta program eller aktivitet, medan att jag märker att min respektive gärna ser klart sådant man påbörjat. Själv blir jag lite stressad av detta att använda sin tid "fel".
Någonstans tror jag vi blir mer effektiva om vi växlar aktivitet. Att göra samma sak under för lång sammanhängande tid gör att efter ett tag går tempot ned på det vi gör. Genom att växla mellan olika sysselsättningar håller vi ett högre tempo, då man även om man gör något annat, kan fundera kring lösningen på det första.
Detta gäller dock bara upp till en viss nivå. När vi har för mycket som distraherar oss, som "var är barnens vantar", måste komma ihåg packa deras väska, måste hämta upp tvätten, handla en liter mjölk och bröd, måste... så kommer vi bli för splittrade. När vi har mycket småsaker som måste göras så tappar vi fokus på arbete, eller problemen som måste lösas. De större frågorna. Då fastnar vi i de små sakerna som hur vi får bort en fläck, eller när jag ska hinna till brevlådan och posta ett brev.
Så hur blir vi mer tidseffektiva? Jag tror att genom att ha en god ordning sparar vi också tid. Storhandlar man slipper man fler onödiga trippar till affären, och det sparar i sin tur bilkörningstid (eller buss), samt eventuell resekostnad. Men även om man går till affären sparar det ju tiden som det tar att gå dit. Har man dessa shoppingturer på rätt mellanrum, så bör man inte få slut på något normalt sett.
När det gäller alla småsaker som måste göras, gillar jag att skriva listor så att jag kommer ihåg vad som måste göras, samt att försöka styra ihop saker som går att göra samtidigt. Kanske finns det flera ärenden man kan uträtta samtidigt. Bor man i hushåll och kan fördela uppgifterna emellan sig på ett bra sätt blir det också mer effektivt. Kanske man inte behöver båda göra samma uppgift som "gå och handla". Kanske bör en handla och den andra städa? Eller löser ni alla uppgifter tillsammans? Först handla tillsammans, sedan städa tillsammans? Det finns ju så många sätt att lösa samma saker...
Själv försöker jag hitta ett sätt att få bort alla små tidstjuvar, som kunde jag få bort reklamen helt, så skulle jag vara glad, för det tar ändå tid att sortera ut reklamen och sedan pappersåtervinna den. På samma sätt tar det även tid att konsumera alla sorters varor. När du köper något, måste du även en dag göra dig av med densamma. Så många saker tar tid både köpa, konsumera och sedan sortera ut eller återvinna, samt slänga. Här gäller det ha ett bra system för hur man återvinner saker, så att man inte i onödan kör runt med sin pappersåtervinning när det bara är en mindre mängd att tömma. Samtidigt att samlar man på sig för mycket kanske man tycker det tar för mycket tid när man väl är på återvinningsstationen. (Allt måste även förvaras i hemmet och med dagens minimalism har man knappt några förvaringsutrymmen för sådant "skräp").
Har ni själva några knep för att få in allt som behöver göras? Arbete, städning, vara med familjen, vara med kompisar, träna, läsa, se på tv, nöjen mm. Hur hinner ni med allt?
För att inte tala om allt som behöver göras globalt, och inte bara lokalt. Hur skall vi hinna med att rädda planeten, ekonomin, ekologin och verka för mänskliga rättigheter och human människosyn när vi knappt hinner med att se Idol eller shoppa på konsum?
Att effektivisera sin tid handlar både om att få tid med både det som du behöver göra och det som du vill göra, att kanske även få ork till att göra det som måste göras. Kanske prioriterar vi även helt fel. Vi gör saker vi tror att vi måste göra, och missar helt annat värdefullt vi kunde göra med samma tid. Själv blir jag frustrerad om jag sett något tv-program som sedan visar sig inte alls underhålla mig på det sätt jag ville bli underhållen. Kanske är programmet tråkigt? Jag vill då gärna byta program eller aktivitet, medan att jag märker att min respektive gärna ser klart sådant man påbörjat. Själv blir jag lite stressad av detta att använda sin tid "fel".
Någonstans tror jag vi blir mer effektiva om vi växlar aktivitet. Att göra samma sak under för lång sammanhängande tid gör att efter ett tag går tempot ned på det vi gör. Genom att växla mellan olika sysselsättningar håller vi ett högre tempo, då man även om man gör något annat, kan fundera kring lösningen på det första.
Detta gäller dock bara upp till en viss nivå. När vi har för mycket som distraherar oss, som "var är barnens vantar", måste komma ihåg packa deras väska, måste hämta upp tvätten, handla en liter mjölk och bröd, måste... så kommer vi bli för splittrade. När vi har mycket småsaker som måste göras så tappar vi fokus på arbete, eller problemen som måste lösas. De större frågorna. Då fastnar vi i de små sakerna som hur vi får bort en fläck, eller när jag ska hinna till brevlådan och posta ett brev.
Så hur blir vi mer tidseffektiva? Jag tror att genom att ha en god ordning sparar vi också tid. Storhandlar man slipper man fler onödiga trippar till affären, och det sparar i sin tur bilkörningstid (eller buss), samt eventuell resekostnad. Men även om man går till affären sparar det ju tiden som det tar att gå dit. Har man dessa shoppingturer på rätt mellanrum, så bör man inte få slut på något normalt sett.
När det gäller alla småsaker som måste göras, gillar jag att skriva listor så att jag kommer ihåg vad som måste göras, samt att försöka styra ihop saker som går att göra samtidigt. Kanske finns det flera ärenden man kan uträtta samtidigt. Bor man i hushåll och kan fördela uppgifterna emellan sig på ett bra sätt blir det också mer effektivt. Kanske man inte behöver båda göra samma uppgift som "gå och handla". Kanske bör en handla och den andra städa? Eller löser ni alla uppgifter tillsammans? Först handla tillsammans, sedan städa tillsammans? Det finns ju så många sätt att lösa samma saker...
Själv försöker jag hitta ett sätt att få bort alla små tidstjuvar, som kunde jag få bort reklamen helt, så skulle jag vara glad, för det tar ändå tid att sortera ut reklamen och sedan pappersåtervinna den. På samma sätt tar det även tid att konsumera alla sorters varor. När du köper något, måste du även en dag göra dig av med densamma. Så många saker tar tid både köpa, konsumera och sedan sortera ut eller återvinna, samt slänga. Här gäller det ha ett bra system för hur man återvinner saker, så att man inte i onödan kör runt med sin pappersåtervinning när det bara är en mindre mängd att tömma. Samtidigt att samlar man på sig för mycket kanske man tycker det tar för mycket tid när man väl är på återvinningsstationen. (Allt måste även förvaras i hemmet och med dagens minimalism har man knappt några förvaringsutrymmen för sådant "skräp").
Har ni själva några knep för att få in allt som behöver göras? Arbete, städning, vara med familjen, vara med kompisar, träna, läsa, se på tv, nöjen mm. Hur hinner ni med allt?
För att inte tala om allt som behöver göras globalt, och inte bara lokalt. Hur skall vi hinna med att rädda planeten, ekonomin, ekologin och verka för mänskliga rättigheter och human människosyn när vi knappt hinner med att se Idol eller shoppa på konsum?
tisdag 8 januari 2013
Nytt år, nya utmaningar...
Faktum är att många människor, inklusive jag själv, känner sig lite vilsna så här i början av året. Man har just haft en tydlig målsättning, slutet på året, julfirande, aktiviteter. Nu så här några dagar in på det nya året har man ännu inte hittat kursen för styrningen framåt. Detta gäller både arbetsplatser och individer som ännu inte har sin privata planering klar. Kanske är man fortfarande yr av julens alla intryck och frossande i julmaten.
Jag har själv svårt att se vad jag skall skriva om på bloggen det här året som kommer. När jag började skriva så såg jag många utmaningar, som jag tänkte att det vore bra om människor fick upp ögonen för, peak oil, skuldkrisen, miljö, sparande, samhällets förfall. Men hur det nu kom sig så har jag genom att följa nyhetsmedia fått bilden av att trots att många människor är medvetna om problematiken så görs inget.
Jag blir själv less på att skriva om saker som man inte kan påverka, för det händer ju inget? USA:s skenande skuldberg, växer fortfarande. Europas skenande arbetslöshet, skulder som döljs via kapital injektioner och avskrivande av skulden samtidigt som man ger banker kompensation för deras förluster. Inget nytt under Greklands sol.
Faktum är att vi blivit så fastlåsta vid vår egen livsstil som varit och livet vi levt i konsumtions och kapitalistsamhället att fast denna livsstil får sådana enorma konsekvenser för livet på hela planeten, samt vår egen framtid på den, så har vi inte möjlighet eller vilja att förändra vår livsstil frivilligt.
Ett annat sätt att få något gjort är att göra listor över saker som behöver göras, samt peka ut någon som skall vara ansvarig för det. Har ni saker i hemmet som skall göras kanske ni kan göra en gemensam lista, och sedan göra en ansvarsfördelning.
Jag tycker att göra Listor är ganska bra, för att se vad som man vill få gjort under det nya året. Om man redan nu börjar se över vad man vill åstadkomma under år 2013 så blir väl sannolikheten högre att man tar itu med de här sakerna.
Lite spontana förslag jag själv vet det börjar vara dags för är bland annat följande. Jag har gjort några punkter för att sedan avsätta någon tid till när det skall göras. Man kan försöka dela upp det i mer fysiska åtgärder som att städa, eller renovera något, samt mer saker man måste se över såsom ekonomi och annat, ja ni förstår idén.
Renovering och underhåll:
- Serva bilen (första halvåret)
- Byta spotlights i köket (hela året)
- Stämma pianot (första halvåret)
Ekonomi:
- Öka sparandet (hela året)
- Se över fasta kostnader, och se om det är något mer som går att minska kostnaden för (första halvåret)
- Se över pensionsfonderna (första halvåret)
Hälsa:
- Träna regelbundet (hela året)
- Äta hälsosamt (hela året)
- Laga bättre mat, och minska mängden halvfabrikat (hela året)
Städning:
- Städa ur förråd samt garderober (så snart som möjligt)
- Städa ur kyl och frys samt skafferi (så snart som möjligt)
- Sälja bort onödiga prylar, Blocket, Tradera mm.
- Sortera in papper som ligger i högar, till pärmar (så snart som möjligt)
osv.
Genom att bygga på den här listan kan jag se vad som behöver göras och sedan kryssa av det när det är gjort. Nu önskar jag bara det fanns en mer ordnad "global lista" över vad som skulle göras globalt så att vi kunde avsätta ansvariga i det fall de inte sköter sin del av samarbetet.
Vad skulle behöva göras globalt? Sluta slösa, sluta låna, sluta miljöförstöra, sluta överfiska, sluta skövla regnskogen, sluta överkonsumera, sluta köra onödiga sträckor med bil (och andra fordon), öka effektivitet och resursanvändande, öka återanvändande, antagligen finns det mängder som både länder och individer skulle kunna göra för att förbättra världen globalt och kollektivt. Men vad gör vi för att förändringen till ett mer "hållbart samhälle" skall gå lite fortare?
Frustrerande är ju den del som säger att man inte kan påverka så mycket vad andra gör, men bara vad man själv gör. Samt att så länge andra fortsätter livet som idag, vill man kanske inte själv minska sin bekvämlighet och överkonsumtion.
Så vad är svaret, skall vi bara lägga oss ned på sofflocket, sluta ögonen och vänta på slutspel? Vem kommer vinna då? I ekonomins sista utslagningsturnering?
Jag har själv svårt att se vad jag skall skriva om på bloggen det här året som kommer. När jag började skriva så såg jag många utmaningar, som jag tänkte att det vore bra om människor fick upp ögonen för, peak oil, skuldkrisen, miljö, sparande, samhällets förfall. Men hur det nu kom sig så har jag genom att följa nyhetsmedia fått bilden av att trots att många människor är medvetna om problematiken så görs inget.
Jag blir själv less på att skriva om saker som man inte kan påverka, för det händer ju inget? USA:s skenande skuldberg, växer fortfarande. Europas skenande arbetslöshet, skulder som döljs via kapital injektioner och avskrivande av skulden samtidigt som man ger banker kompensation för deras förluster. Inget nytt under Greklands sol.
Faktum är att vi blivit så fastlåsta vid vår egen livsstil som varit och livet vi levt i konsumtions och kapitalistsamhället att fast denna livsstil får sådana enorma konsekvenser för livet på hela planeten, samt vår egen framtid på den, så har vi inte möjlighet eller vilja att förändra vår livsstil frivilligt.
Ett annat sätt att få något gjort är att göra listor över saker som behöver göras, samt peka ut någon som skall vara ansvarig för det. Har ni saker i hemmet som skall göras kanske ni kan göra en gemensam lista, och sedan göra en ansvarsfördelning.
Jag tycker att göra Listor är ganska bra, för att se vad som man vill få gjort under det nya året. Om man redan nu börjar se över vad man vill åstadkomma under år 2013 så blir väl sannolikheten högre att man tar itu med de här sakerna.
Lite spontana förslag jag själv vet det börjar vara dags för är bland annat följande. Jag har gjort några punkter för att sedan avsätta någon tid till när det skall göras. Man kan försöka dela upp det i mer fysiska åtgärder som att städa, eller renovera något, samt mer saker man måste se över såsom ekonomi och annat, ja ni förstår idén.
Renovering och underhåll:
- Serva bilen (första halvåret)
- Byta spotlights i köket (hela året)
- Stämma pianot (första halvåret)
Ekonomi:
- Öka sparandet (hela året)
- Se över fasta kostnader, och se om det är något mer som går att minska kostnaden för (första halvåret)
- Se över pensionsfonderna (första halvåret)
Hälsa:
- Träna regelbundet (hela året)
- Äta hälsosamt (hela året)
- Laga bättre mat, och minska mängden halvfabrikat (hela året)
Städning:
- Städa ur förråd samt garderober (så snart som möjligt)
- Städa ur kyl och frys samt skafferi (så snart som möjligt)
- Sälja bort onödiga prylar, Blocket, Tradera mm.
- Sortera in papper som ligger i högar, till pärmar (så snart som möjligt)
osv.
Genom att bygga på den här listan kan jag se vad som behöver göras och sedan kryssa av det när det är gjort. Nu önskar jag bara det fanns en mer ordnad "global lista" över vad som skulle göras globalt så att vi kunde avsätta ansvariga i det fall de inte sköter sin del av samarbetet.
Vad skulle behöva göras globalt? Sluta slösa, sluta låna, sluta miljöförstöra, sluta överfiska, sluta skövla regnskogen, sluta överkonsumera, sluta köra onödiga sträckor med bil (och andra fordon), öka effektivitet och resursanvändande, öka återanvändande, antagligen finns det mängder som både länder och individer skulle kunna göra för att förbättra världen globalt och kollektivt. Men vad gör vi för att förändringen till ett mer "hållbart samhälle" skall gå lite fortare?
Frustrerande är ju den del som säger att man inte kan påverka så mycket vad andra gör, men bara vad man själv gör. Samt att så länge andra fortsätter livet som idag, vill man kanske inte själv minska sin bekvämlighet och överkonsumtion.
Så vad är svaret, skall vi bara lägga oss ned på sofflocket, sluta ögonen och vänta på slutspel? Vem kommer vinna då? I ekonomins sista utslagningsturnering?
måndag 12 november 2012
Historisk tillbakablick, teknikoptimism 2010...
Ibland när man surfar kommer man över gamla nyheter, och om nyheterna är tillräckligt underhållande kan de ju vara värda att nämna även om de är gamla.
"Redan 2030 kan vindkraft täcka 80 procent av Englands elbehov enligt en ny rapport, skriver nyhetsbrevet ENDS Daily."Enligt rapporten kan England minska sina växthusgasutsläpp med 90 procent till 2030 och resterande del kan klaras genom koldioxidsänkor.
"Redan 2030 kan vindkraft täcka 80 procent av Englands elbehov enligt en ny rapport, skriver nyhetsbrevet ENDS Daily."Enligt rapporten kan England minska sina växthusgasutsläpp med 90 procent till 2030 och resterande del kan klaras genom koldioxidsänkor.
http://www.zerocarbonbritain.org/ här verkar orginalrapporten finnas, fortfarande i fullt bruk.
För att klara målet krävs enligt rapporten ingen användning av kärnkraft. Värme- och elanvändning halveras genom till exempel bättre isolering. Transporternas energibehov minskar med 63 procent, till exempel genom att gå över från bensin eller diesel till elbilar. Det krävs också att djurproduktionen minskar med 80 procent.
http://www.idg.se/2.1085/1.328041/vindkraft-kan-tacka-80-procent-av-englands-elbehov
Dock har det visat sig i studier publicerade i september 2010 att småskalig vindkraft inte lönar sig: http://www.theoildrum.com/node/6954
Teknikoptimism ur rapporten:
"The blueprint is divided into three key areas: mass insulation of homes and offices, smaller easier-to heat rooms, electric or biofuel vehicles, much less flying and driving and more public transport should cut energy from buildings and transport by 57%; generating a lot more renewable electricity using a range of clean sources, especially off-shore wind, but no nuclear power, should cut another huge tranche and generate millions of new jobs; and a "revolution" in diets would cut out a huge source of methane from livestock and free up land to grow biofuels and crops which "sequester" the remaining emissions from industry, soil degradation and other harder to eliminate sources."
"There are changes, however, some invisible, many more obvious. Cars will be electric, and instead of owning them many drivers will borrow from car clubs or lease them. Airlines will no longer fly short distances, and long-haul trips will be a rare treat. Workers from more traditional heavy-energy industries like steel or cement will need to retrain to work in insulating millions of buildings or back on the land, possibly involving big social upheavals. Dinner might be a roast, but poultry or pork because lamb or beef rearing would take up too much land and emit too many greenhouse gases; while mango and bananas will be a luxury as food imports have been halved. And the very landscape of Britain will look different too: instead of green and pleasant fields with grazing Fresian cattle there will be millions more acres of vegetables and grain to eat, and trees for biofuels or buildings."
Idéhistoria handlar just om idéers framväxt och förändring från antiken till våra dagar. Det handlar om alla idéer vi haft och förkastat igenom historien i vår utveckling inom alla områden, vetenskap, medicin, teknik, filosofi, politik. Inte bara stora ledares idéer utan även folkets. Kontexten är viktig, samhällstiden som idéerna är knutna till. Vår teknikoptimism är definitivt en del i vår utveckling och väl förankrat när man ser hur utvecklingen har gått tidigare.
För att klara målet krävs enligt rapporten ingen användning av kärnkraft. Värme- och elanvändning halveras genom till exempel bättre isolering. Transporternas energibehov minskar med 63 procent, till exempel genom att gå över från bensin eller diesel till elbilar. Det krävs också att djurproduktionen minskar med 80 procent.
http://www.idg.se/2.1085/1.328041/vindkraft-kan-tacka-80-procent-av-englands-elbehov
Dock har det visat sig i studier publicerade i september 2010 att småskalig vindkraft inte lönar sig: http://www.theoildrum.com/node/6954
Teknikoptimism ur rapporten:
"The blueprint is divided into three key areas: mass insulation of homes and offices, smaller easier-to heat rooms, electric or biofuel vehicles, much less flying and driving and more public transport should cut energy from buildings and transport by 57%; generating a lot more renewable electricity using a range of clean sources, especially off-shore wind, but no nuclear power, should cut another huge tranche and generate millions of new jobs; and a "revolution" in diets would cut out a huge source of methane from livestock and free up land to grow biofuels and crops which "sequester" the remaining emissions from industry, soil degradation and other harder to eliminate sources."
http://www.guardian.co.uk/environment/2010/jun/16/centre-for-alternative-technology-eliminate-carbon-emissions
När vi tittar åter på idéhistoria för den här perioden och ser hur människor resonerade och tänkte kring omställningsprocessen kommer sådana här perioder av teknikoptimism och framtidshopp att vara en del av den utvecklingen.
Sådana här rapporter har en tendens att över-simplifiera händelser och skeenden. I en perfekt värld, där alla hus hade perfekt isolering, skulle elanvändningen för uppvärmning av kalla, dragiga engelska hus naturligtvis vara en bråkdel av den de har idag. De har till och med ofta enkelglas på husen, i bästa fall dubbla glas men sällan treglasfönster som vi i Sverige haft som byggstandard länge. Man har dålig isolering i tak, väggar, golv, kring fönster, ja överallt. Så visst, i den bästa av världar behöver ju bara england bygga om alla sina hus och värmeförlusterna i husen skulle vara ett minne blott.
Lika enkelt byter de över från bensin till el. Samt att djuproduktionen måste minska med 80% är ju egentligen enklast, det är bara att slakta alla djur nu på en gång och sen när djuren är borta måste människorna äta det som finns kvar i form av annan, vegetarisk mat, och då är även det problemet löst.
Nu, så här 2 år senare kan vi konstatera att den här rörelsen och de här tankarna ännu inte fått någon större spridning över den engelska gröna ön, men kanske om vi bara har lite tålamod så kommer förändringen, de har ju trots 18 år kvar till sin deadline.
Mer teknikoptimism:
När vi tittar åter på idéhistoria för den här perioden och ser hur människor resonerade och tänkte kring omställningsprocessen kommer sådana här perioder av teknikoptimism och framtidshopp att vara en del av den utvecklingen.
Sådana här rapporter har en tendens att över-simplifiera händelser och skeenden. I en perfekt värld, där alla hus hade perfekt isolering, skulle elanvändningen för uppvärmning av kalla, dragiga engelska hus naturligtvis vara en bråkdel av den de har idag. De har till och med ofta enkelglas på husen, i bästa fall dubbla glas men sällan treglasfönster som vi i Sverige haft som byggstandard länge. Man har dålig isolering i tak, väggar, golv, kring fönster, ja överallt. Så visst, i den bästa av världar behöver ju bara england bygga om alla sina hus och värmeförlusterna i husen skulle vara ett minne blott.
Lika enkelt byter de över från bensin till el. Samt att djuproduktionen måste minska med 80% är ju egentligen enklast, det är bara att slakta alla djur nu på en gång och sen när djuren är borta måste människorna äta det som finns kvar i form av annan, vegetarisk mat, och då är även det problemet löst.
Nu, så här 2 år senare kan vi konstatera att den här rörelsen och de här tankarna ännu inte fått någon större spridning över den engelska gröna ön, men kanske om vi bara har lite tålamod så kommer förändringen, de har ju trots 18 år kvar till sin deadline.
"There are changes, however, some invisible, many more obvious. Cars will be electric, and instead of owning them many drivers will borrow from car clubs or lease them. Airlines will no longer fly short distances, and long-haul trips will be a rare treat. Workers from more traditional heavy-energy industries like steel or cement will need to retrain to work in insulating millions of buildings or back on the land, possibly involving big social upheavals. Dinner might be a roast, but poultry or pork because lamb or beef rearing would take up too much land and emit too many greenhouse gases; while mango and bananas will be a luxury as food imports have been halved. And the very landscape of Britain will look different too: instead of green and pleasant fields with grazing Fresian cattle there will be millions more acres of vegetables and grain to eat, and trees for biofuels or buildings."
Teknik och innovation har kunnat lösa alla möjliga av världens problem så länge som vi alltid haft "oändlig" energi att tillgå. Men aldrig förr har vi i modern tid stött på just "tillväxtens gränser". De samtida ekonomiska och samhälleliga förhållanden är alltså avgörande. När ekonomin och samhället börjar förändras mer drastiskt kommer nog andra idéer. Men hittils är det alltså teknikoptimism och hopp om att marknadskrafterna löser detta åt oss som är den rådande idén.
Detta är en del av hur vi människor fungerar och alltså fullt naturlig del av vår utveckling att vi måste gå igenom den här fasen, därför vill jag dokumentera även detta, då det snart är en del av en historisk epok. Vår framtid måste alltid byggas på det som varit, och samhällets föränderlighet kommer som sagt med en växelverkan mellan utveckling inom alla olika områden. Teknik, medicin, filosofi, vetenskap, politik, kultur, konst med mera.
Att sprida kunskap...
Om vi vet något som vi tror andra behöver veta, så tycker jag att vi har ett ansvar att dela med oss av den kunskapen. Det kan vara på en arbetsplats, det kan vara till andra i ens närhet.
Om man ser någon skapa en lösning som man direkt tänker "det där kommer aldrig att gå", så kanske det är ens ansvar att stanna till och ta sig tid att säga lite kring hur man tänker. Många gånger är vi oroliga, vill inte lägga oss i sådant som inte angår oss, eller skapa problem. Tänk om den vi försöker hjälpa tycker att vi är snorkiga och "vet bättre"? Ibland låter vi bli att säga något fast vi tänker mycket. Ibland går det på tok precis som vi som sitter på sidobänken trodde det skulle gå. "Det visste vi väl att det skulle gå så där" tänker man då. Men kanske skulle samhället se annorlunda ut om vi tog ett högre ansvar kollektivt för saker som vi ändå anser är fel?
Många som läser den här bloggen, är otroligt pålästa och kan mycket. Brukar ni diskutera med de som finns omkring er? Hur sprider ni er kunskap och ert vetande?
Om ungefär en månad ska jag hålla en föreläsning om Peak oil och framtidens utmaningar på min arbetsplats, för min arbetsgrupp. Just nu jobbar jag lite på en power-point presentation till min föreläsning. Jag tänker mig att en del kanske inte kommer att ta till sig budskapet, eller för att om det var ett sådant allvarligt samhällsproblem skulle staten redan ha sagt något om det? Vem är jag att komma och säga att kejsaren är naken? Förhoppningsvis tar de trots allt till sig budskapet på ett bra sätt trots att jag inte är en auktoritär person som kommer med kunskapen.
Jag höll en liknande presentation förra året för min förra arbetsgrupp och de blev lite chockerade över vad jag sa, men så här ett år senare tror jag att de lyckats glömma bort sin oro.
Jag tycker det ibland kan vara svårt att säga sådant som ifrågasätter den rådande normen, och att "tro" på peak oil, gör verkligen att hela ens tankesätt med automatik förändras. Sammanhanget med dagens ekonomi och framtidsutsikter blir mycket klarare tycker jag. Vad man kan förvänta sig och vad som kommer att hända, till viss del.
Om ni har några förslag på "måsten" som man bör få med i en sådan föreläsning (jag har kanske 45min på mig att prata) så får ni gärna komma med förslag! Jag hoppas på att göra en så bra föreläsning som möjligt så därför tar jag gärna emot alla tips! :)
Om man ser någon skapa en lösning som man direkt tänker "det där kommer aldrig att gå", så kanske det är ens ansvar att stanna till och ta sig tid att säga lite kring hur man tänker. Många gånger är vi oroliga, vill inte lägga oss i sådant som inte angår oss, eller skapa problem. Tänk om den vi försöker hjälpa tycker att vi är snorkiga och "vet bättre"? Ibland låter vi bli att säga något fast vi tänker mycket. Ibland går det på tok precis som vi som sitter på sidobänken trodde det skulle gå. "Det visste vi väl att det skulle gå så där" tänker man då. Men kanske skulle samhället se annorlunda ut om vi tog ett högre ansvar kollektivt för saker som vi ändå anser är fel?
Många som läser den här bloggen, är otroligt pålästa och kan mycket. Brukar ni diskutera med de som finns omkring er? Hur sprider ni er kunskap och ert vetande?
Om ungefär en månad ska jag hålla en föreläsning om Peak oil och framtidens utmaningar på min arbetsplats, för min arbetsgrupp. Just nu jobbar jag lite på en power-point presentation till min föreläsning. Jag tänker mig att en del kanske inte kommer att ta till sig budskapet, eller för att om det var ett sådant allvarligt samhällsproblem skulle staten redan ha sagt något om det? Vem är jag att komma och säga att kejsaren är naken? Förhoppningsvis tar de trots allt till sig budskapet på ett bra sätt trots att jag inte är en auktoritär person som kommer med kunskapen.
Jag höll en liknande presentation förra året för min förra arbetsgrupp och de blev lite chockerade över vad jag sa, men så här ett år senare tror jag att de lyckats glömma bort sin oro.
Jag tycker det ibland kan vara svårt att säga sådant som ifrågasätter den rådande normen, och att "tro" på peak oil, gör verkligen att hela ens tankesätt med automatik förändras. Sammanhanget med dagens ekonomi och framtidsutsikter blir mycket klarare tycker jag. Vad man kan förvänta sig och vad som kommer att hända, till viss del.
Om ni har några förslag på "måsten" som man bör få med i en sådan föreläsning (jag har kanske 45min på mig att prata) så får ni gärna komma med förslag! Jag hoppas på att göra en så bra föreläsning som möjligt så därför tar jag gärna emot alla tips! :)
fredag 9 november 2012
Dagens bild: ungdomsarbetslöshet i Europa
Otroligt sorgligt är att se siffrorna för ungdomararbetslöshet som nu hela tiden är stigande. Spanien och Grekland toppar inte helt förvånande de här nivåerna, utifrån att det ekonomiska sammanbrottet har nått längst där. Grekisk ungdomsarbetslöshet toppade därför på 58% i augusti, överlägset den högsta nivån någonsin.
http://www.zerohedge.com/news/2012-11-08/europes-scariest-chart-hits-peak-scariness-levels-and-rising
Spanien låg inte mycket efter med sina 54,2% (med en total arbetslöshet på 25,4% och 25,5% i vardera land). I Euroområdet har ungdomsarbetslösheten totalt stigit till 23,3%. Men visst kommer åtstramningspaketet som nyss röstades igenom att hjälpa mot detta? Inte?
Korrelationen ifrån extrema nivåer av ungdomsarbetslöshet till allmän social oro och anarki är stark och de som växer upp med lite hopp om att komma in på arbetsmarknad och bli en del av samhället, har mycket lite incitament för att bli skötsamma unga vuxna.
fredag 19 oktober 2012
Bränsle från luft?
Framtiden gör sig återigen påmind genom att man hittar på innovativa eventuella lösningar på den kommande energikrisen. Eller kommande och kommande, krisen är redan här, men den kommer att förvärras när tiden går.
Den här gången har man en första prototyp på att framställa bränsle genom att ta koldioxid ur luften. En helig graal för grön ekonomi och framväxt.
http://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/exclusive-pioneering-scientists-turn-fresh-air-into-petrol-in-massive-boost-in-fight-against-energy-crisis-8217382.html
"We've taken carbon dioxide from air and hydrogen from water and turned these elements into petrol"
Den här gången har man en första prototyp på att framställa bränsle genom att ta koldioxid ur luften. En helig graal för grön ekonomi och framväxt.
http://www.independent.co.uk/news/uk/home-news/exclusive-pioneering-scientists-turn-fresh-air-into-petrol-in-massive-boost-in-fight-against-energy-crisis-8217382.html
"We've taken carbon dioxide from air and hydrogen from water and turned these elements into petrol"
"We don't have any of the additives and nasty bits found in conventional petrol, and yet our fuel can be used in existing engines. It means that the existing infrastructure for transport can be used."
Som vanligt är ju denna lösning bara en prototyp och för närvarande naturligtvis inte kommersiellt gångbar eller ens särskilt kostnadseffektiv. Samtidigt är forskarna positiva och tänker sig att priset skulle kunna sjunka med tiden, med mer kostnadseffektiv framställning genom att använda förnyelsebar energi för den här omvandlingsprocessen. Fördelen är kanske att man kan spara elektricitet som ett bränsle som går att flytta eller lagra, men samtidigt är processen alldeles för energislukande i sig själv.
För närvarande kostar det ca. £400 för att fånga ett ton av koldioxid och utvinna det ur luften vilket knappt räcker någonstans samt att även en fullskalig industri som hela tiden försökte sig på den här omvandligsprocessen som mest skulle kanske framställa 1 ton bränsle/dag som även det i det stora hela är en droppe i havet.
Fördelen med en sådan här lösning skulle vara att det även motarbetar den globala uppvärmningen som orsakas av växthusgaser och skulle göra ett mer ekologiskt kretslopp då man hela tiden kan utvinna koldioxid ur det som förbränns vid transporter.
Naturligtvis är det en lång väg att gå tills en sådan här lösning skulle bli kostnadseffektiv nog för att tas i bruk, som vanligt handlar det nog mer om en process där man kanske skulle ta reda på industriell avfallsprodukt som redan skapas i form av koldioxid, men att tänka sig att fånga koldioxiden ur luften det tror jag inte på. Hur som helst så är alla framtidens idéer alltid välkomna och vi måste noggrant överväga alla ideér som dyker upp då vi kommer behöva mängder av lösningar för att nå framåt med vårt mångfacetterade energiproblem.
http://rymdiz.blogspot.se/2012/09/framtidens-ideer.html
Som vanligt är ju denna lösning bara en prototyp och för närvarande naturligtvis inte kommersiellt gångbar eller ens särskilt kostnadseffektiv. Samtidigt är forskarna positiva och tänker sig att priset skulle kunna sjunka med tiden, med mer kostnadseffektiv framställning genom att använda förnyelsebar energi för den här omvandlingsprocessen. Fördelen är kanske att man kan spara elektricitet som ett bränsle som går att flytta eller lagra, men samtidigt är processen alldeles för energislukande i sig själv.
För närvarande kostar det ca. £400 för att fånga ett ton av koldioxid och utvinna det ur luften vilket knappt räcker någonstans samt att även en fullskalig industri som hela tiden försökte sig på den här omvandligsprocessen som mest skulle kanske framställa 1 ton bränsle/dag som även det i det stora hela är en droppe i havet.
Fördelen med en sådan här lösning skulle vara att det även motarbetar den globala uppvärmningen som orsakas av växthusgaser och skulle göra ett mer ekologiskt kretslopp då man hela tiden kan utvinna koldioxid ur det som förbränns vid transporter.
Naturligtvis är det en lång väg att gå tills en sådan här lösning skulle bli kostnadseffektiv nog för att tas i bruk, som vanligt handlar det nog mer om en process där man kanske skulle ta reda på industriell avfallsprodukt som redan skapas i form av koldioxid, men att tänka sig att fånga koldioxiden ur luften det tror jag inte på. Hur som helst så är alla framtidens idéer alltid välkomna och vi måste noggrant överväga alla ideér som dyker upp då vi kommer behöva mängder av lösningar för att nå framåt med vårt mångfacetterade energiproblem.
http://rymdiz.blogspot.se/2012/09/framtidens-ideer.html
lördag 8 september 2012
Framtidens idéer...
Designgruppen Terreform One, har skapat ett framtidskoncept där de drömmer om en stad med luftskepp och hämgande stolar istället för bussar. Men också med hållbarhetstänkande i framtidens städer. http://www.terreform.org/
Dess produktiva produktion av idéer inkluderar luftskepp, med säten hängande utanför dem strax ovanför marken så att människor kan hoppa på och av när du vill. De har vunnit designpriser för sina visioner men som sagt är frågan hur omsättningsbara idéerna egentligen blir till verkligheten.
http://www.treehugger.com/sustainable-product-design/terreform-one-wins-big-prize-for-new-york-city-plan.html
Företaget har även till exempel utformat sk. "mjuka bilar", så ingen ska dödas i en bilolycka någonsin igen, och föreslog ett sätt att odla träd, så att de kan odlas till att bilda hus - ett teoretiskt sätt som skulle göra husen ekologiska och utan koldioxidutsläpp teknik. Tyvärr har de mest sina koncept och inte så mycket forskning som stödjer deras vilda idéer. Men i det här läget tycker jag ändå att vi måste släppa fantasin lös, och inte tänka "det där går inte att göra" förrän det är bevisat att det verkligen inte går.
Gruppen vill också bygga USA: s vägar så att de är packade med "intelligent förnybar infrastruktur", i vilken de mobila husen kan anslutas. Denna idé är helt omöjlig enligt min uppfattning, men företaget hävdar att det kommer att "skapa en verkligt andas, sammankopplade metabolisk urbanism". Det skulle dock kräva nästan ofantliga resurser att skapa något sådant, och i det här läget borde vi alltså minska på resursanvändandet inte utöka det.
Terreform One projekt presenteras med en massa bilder för futuristiska visionärer, med branta perspektiv friktionsfria städer, super-blanka och super-rena som allt i framtiden. Språket är brinnande och lite maniskt som att detta verkligen är hur det kommer bli. Terreform One, som har en 32 personer stark "Advisory Board", har godkänts av bland tidskriften Wired, som 2008 kallade grundaren Joachim Mitchell som en av "de 15 personer nästa president bör lyssna till", men nu lämnas många frågor obesvarade.
http://www.guardian.co.uk/environment/2010/jul/04/sustainability-design-cities-future-terreform-one
I deras planer verkar man inte ha tänkt på detaljer såsom kostnader och utsläppsberäkningar. Det är oklart vad som skulle hända med luftskeppen i stark vind eller hur kul man skulle tycka det var att se dem susa förbi övre våningens fönster när de passerade förbi i en oändlig kedja, eller hur lätt de gamla eller handikappade kan hoppa på och av i farten.
Man har heller ingen lösning för hur träden skall tränas till att växa till hus och skapa ytor såsom kök och andra sanitära nödvändigheter. Joachim Mitchell som visionär och grundare säger att det kommer att ta ett sekel eller mer att ändra hur städer byggs. Frågar man mig så tror jag ju aldrig att våra städer kommer att se ut som deras bilder men det är trots allt spännande att se andras visioner.
Det verkar som sagt inte som att det här är en speciellt realistisk framtidsvision, men samtidigt tror jag ändå att i det här läget måste vi kanske börja skapa nya visioner, drömmar och idéer, för vi har snart kört slut på spåret vi redan använt och hur skall vi gå vidare?
Jag tror inte det här kanske är vägen att gå, men samtidigt kanske man inte skall sätta gränser och säga "det där kommer aldrig att fungera" utan vi behöver våra drömmar, visioner, för att kunna skapa ett nytt bättre, hållbarare samhälle. Någonstans måste vi börja, så börja skapa något nytt och våga drömma.
fredag 13 april 2012
Den gyllene pensionen..
Nu är jag ju lite av "miss gloom and doom", så jag tror inte helt och fullt att jag kommer få en pension i framtiden. Men oavsett om man "tror" på jultomten, påskharar eller smurfarna så bör man ju iallafall försöka att få ut något av sin intjänade pension. Jag antar att under alla de år jag arbetat då jag inte varit ett dugg aktiv eller intresserad så har jag nog förlorat enorma summor på att jag helt enkelt inte flyttat ut pengarna från fonderna när börsen har börjat att gå dåligt. Man skall ju inte "sitta still i båten" som det så vackert heter.
Jag som arbetar inom kommun har ett avtal som heter KAP-KL och då fick jag in pensionen som avsåg 2012 nu. Dessa pengar placeras automatiskt i en s.k. "generationsfond" så direkt har jag nu ändrat fond till "korta räntor" då jag känner att i dagens börsläge vill jag ha en så låg risk som det överhuvudtaget är möjligt..
Hur gör du själv med pensionen? Skänker du det alls en tanke, eller blir det en glad överraskning i framtiden att se om du får de gyllene guldåren eller ej?
Jag som arbetar inom kommun har ett avtal som heter KAP-KL och då fick jag in pensionen som avsåg 2012 nu. Dessa pengar placeras automatiskt i en s.k. "generationsfond" så direkt har jag nu ändrat fond till "korta räntor" då jag känner att i dagens börsläge vill jag ha en så låg risk som det överhuvudtaget är möjligt..
Hur gör du själv med pensionen? Skänker du det alls en tanke, eller blir det en glad överraskning i framtiden att se om du får de gyllene guldåren eller ej?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)