http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/anna-dahlberg-fel-debatt-om-jobben/
Ingen annanstans inom EU är andelen låglönejobb så liten som i Sverige endast 2,5 procent (Eurostat). Samtidigt som antalet lågutbildade växer försvinner de lågkvalificerade jobben i snabb takt. De senaste tio åren har utbudet av arbeten där det räcker med kort utbildning minskat med 25 procent. Det är en ekvation som inte går ihop.
En rad tunga instanser har lyft fram detta problem. Senast var det OECD som i sin Sverigerapport efterlyste sänkta ingångslöner för att integrera ungdomar med låg utbildning, invandrare, sjuka och funktionshindrade på den svenska arbetsmarknaden. Kanske måste man följa råden från OECD:s Sverigerapport och från långtidsutredningen om reformbehovet för arbetsmarknadspolitiken. Länk, annars sök via OECDs hemsida, (http://www.oecd.org).
Ingen annanstans inom EU är andelen låglönejobb så liten som i Sverige endast 2,5 procent (Eurostat). Samtidigt som antalet lågutbildade växer försvinner de lågkvalificerade jobben i snabb takt. De senaste tio åren har utbudet av arbeten där det räcker med kort utbildning minskat med 25 procent. Det är en ekvation som inte går ihop.
En rad tunga instanser har lyft fram detta problem. Senast var det OECD som i sin Sverigerapport efterlyste sänkta ingångslöner för att integrera ungdomar med låg utbildning, invandrare, sjuka och funktionshindrade på den svenska arbetsmarknaden. Kanske måste man följa råden från OECD:s Sverigerapport och från långtidsutredningen om reformbehovet för arbetsmarknadspolitiken. Länk, annars sök via OECDs hemsida, (http://www.oecd.org).
Vi har en växande skara arbetslösa som tillhör så kallade utsatta grupper - lågutbildade, utomeuropeiskt födda, funktionshindrade och äldre över 55 år. De utgör i dag cirka 60 procent av de arbetslösa och andelen väntas växa ytterligare under året till 265 000 av strax över 400 000 inskrivna på Arbetsförmedlingen. Så här skriver Arbetsförmedlingen om utmaningarna i sin prognos för åren 2013 och 2014: "Särskilt stor ökning av antalet totalt inskrivna arbetslösa väntas för utrikes födda och personer med funktionsnedsättning ."
En helt avgörande faktor för arbetslöshetens nivå - lönebildningen - ligger utanför politikens makt i den svenska modellen. LO har tagit ett föredömligt ansvar när det gäller löneökningarnas nivå generellt sedan Industriavtalet kom på plats år 1997. Detsamma kan dock inte sägas om lägstalönerna, som tvärtom har höjts mer än andra löner.
Här borde fokus ligga i jobbdebatten. Sätt LO under press att frysa ingångslönerna under ett antal år. Utvidga samtalen med parterna till att också handla om hur nyanlända och långtidsarbetslösa ska ges en chans på arbetsmarknaden. Efter jobbpakten för unga är det dags att sänka trösklarna även för andra utsatta grupper.
Som det sett ut hittils så har man istället förespråkat att höja nivån på de lågutbildade. Att med utbildningsinsatser såsom kompetenslyftet skulle alla matchas mot de högkvalificerade jobben. Men vad händer om man sänker lönerna istället som ingångslöner. Med låga löner kommer man att få fler okvalificerade jobb. Konsekvensen kan dock bli att detta blir till löner som man inte kan försörja sig på om man är två låginkomsttagare i en familj med barn mm. Med en lägre lön kommer man även lägre i a-kasse system och socialförsäkringar som baseras på inkomst.
En sänkt lön för lågutbildade och slopade lönekrav ifrån fackligt håll kan alltså leda till en annan sorts samhällsutslagning. Frågan är om man löser problemet, men då man står utan arbete är man också på ett sätt utanför samhället. Med ett arbete ökar delaktigheten på ett annat sätt. Själv är jag oerhört kluven i den här frågan och hamnar i ett å ena sidan, å andra sidan. Kanske är det den väg vi måste gå, sänka löner generellt på den svenska arbetsmarknaden nu då sämre ekonomiska tider kommer.
Tyvärr blir det nog svårt för många att dra åt svångremmen då man anpassat sig till en viss lönenivå. Men i framtiden och vikande inkomster i bland annat industri och exportsektor får man räkna med att skall lönenivåerna behållas så kommer många istället att tappa arbetet.
Frågan är alltså vad som hjälper mest, skall vi sänka lönerna och försöka få in de som idag står utanför arbetsmarknaden genom att skapa mer låglönejobb?
Mindre kaka att dela på. Hur gör man då? Relevant fråga.
SvaraRaderaAll politik handlar ju i grunden om hur skall resurser fördelas. Men hur blir det mest rättvist, hur hjälper vi merparten bäst, hur skapar vi störst nivå av "lycka" i samhället.
RaderaAlla i samhället kanske inte kommer att kunna ha arbete, men i rättvisans namn borde så många som möjligt ha rätt till ett meningsfullt arbete. Annars skapar vi ett 2/3 dels samhälle eller i värsta fall ett 1/3 dels samhälle vilket man ibland kan undra idag om det är så det kommer bli i framtiden.
Ett samhälle bara för de rika.
Ju fler som känner att de lämnas utanför ju större "social oro" blir det. Kolla de förortsgetton som börjat explodera emellanåt. Vi har en rad tickande bomber inbyggda i vårt samhälle redan.
SvaraRaderaDet är inte bara tragiskt för de drabbade, det är dessutom dålig ekonomi för samhället som helhet. En lose - lose-situation i stället för win - win.
Ett bekymmer är att samhället blivit mer individualiserat, så man inte längre ser att det som är bra för min granne är bra även för mig.
RaderaNär alla bara satsar på maximal vinst åt sig själva, blir det i själva verket bara dyrare för alla. Dvs. man kan inte göra "vinst" på alla samhällets tjänster, en del tjänster som samhället behöver, skulle vi behöva organisera kollektivt utan "vinst" på tjänsterna som utförs.
Det är lite kommunistiskt, åt det röda hållet, politiskt sett, men samtidigt drar man åt det andra hållet och alla skall maximera sina vinster, blir det istället en utslagning och ett fåtal blir rikare och de andra blir fattigare.
Frågan är om vi någonsin kan utjämna alla de klyftor i samhället som redan blivit mellan olika samhällsklasser. De som tidigare har ett försprång brukar fortsätta bli rikare. :)
Men det betyder i den här frågan, så kommer ungdomar, och de som idag står utan arbete, att bli allt fattigare och då kanske även deras barn kommer stå utanför arbetsmarknaden, kanske blir det permanentat (?). Som andra socio-ekonomiska skillnader tenderar att gå i arv, med klass-skillnader mm.
Egentligen inget politiskt i det. Bara ett konstaterande av fakta. Politik blir det när vi börjar diskutera vad vi ska göra åt saken. Ingenting? Var och en sin egen lyckas smed så det är ok att några misslyckas. Eller är det sant att ett samhälle som är bra för mig kräver att alla runt omkring också är med på vagnen, åtminstone i någon slags acceptabel grad? Och vad är i så fall den graden?
RaderaUppföljning: visar sig att Fredrik Reinfeldt vill sänka lönerna. http://www.expressen.se/nyheter/skarp-kritik-fran-lo-mot-reinfeldts-forslag/
SvaraRadera