Medlemskap i fack, ständigt sjunkande...

Bästa åsikt läst idag. En vän till mig på Facebook, Cornelia Karlslund konstaterade följande angående det sjunkande engagemanget i fackliga verksamheter:

"Idag är jag inte glad, och det beror inte bara på att jag sitter hemma med förkylning, utan på att mina kollegor inte förstår vikten av att vara med i facket.

På mitt företag är bara 33% med i facket. Jag förstår helt och hållet att medlemskapet är en ekonomisk utgift, och att vissa kanske helt enkelt inte _kan_ vara med av den anledningen, men jag trodde i all min naivitet att det var huvudanledningen.

Icke så. Den senaste tiden har det skett en del förändringar som många är missnöjda över, och vad gör man då? Jo, nu går det runt en ”protestlista” som kollegorna ska skriva på, helt frikopplad från facket, och anledningen till detta? Jo, de jag har pratat med har kommit med förklaringar som ”Facket gör ändå ingenting” och ”Alla kanske inte vill vara med i facket av ideologiska skäl”.

Vad är det för historielösa människor jag jobbar med? För det första: om facket inte gör något kanske det är läge att ge dem lite mer tyngd bakom sig och faktiskt få med alla som jobbar på företaget, samt engagera sig inom facket. Att istället undergräva det genom utomfacklig verksamhet är mer än bara fullständigt meningslöst – det är direkt destruktivt.

För det andra: att inte vara med i facket av ideologiska skäl är ungefär samma sak som att säga att man inte vill ha några rättigheter som arbetstagare. Vi har kämpat i generationer för att få rätten att ha fack, kollektivavtal, arbetsrätt – och nu verkar det som om mina kollegor är redo att kasta bort allt detta arbete för att de tycker att solidaritet verkar jobbigt och att ordet ”arbetare” klingar lite rött.

Förra gången det skedde förändringar skapades en liknande protestlista, och resultatet blev ett skriftligt svar där det stod ”Det var ju synd att ni tycker så”. Var det resultatet som eftersträvades? För det är precis det svaret som kommer att upprepas medan vi gradvis blir av med rättighet efter rättighet.

Företag förlorar pengar på goda arbetsvillkor, och om vi tror att de kommer att ge oss vad vi behöver på grund av ren sympati har vi snart ett mycket stort problem."

Avskaffar vi facken, genom vårt bristande intresse för att engagera och organisera oss, går vi mer än 100 år bakåt i tiden, för att samtidigt urholkar vi våra egna rättigheter på den svenska arbetsmarknaden. Kollektivavtal, arbetsrätt, facklig kamp har alla ett samband. Utan kollektivavtal får vi klart sämre avtal när varje individ skall förhandla för sig själv.

Gå inte ur ditt fack!

Dags att avskaffa Fas 3?

Fas 3 handlar om den sista fasen i den statliga Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB). Detta blir dessvärre en slutstation för många, som sedan inte kommer vidare ut i studier eller arbetsliv.

JOB är indelad i tre faser:

- Fas 1: Pågår i de första 150 ersättningsdagarna där man får hjälp av en coach att skriva CV och hitta arbete.
- Fas 2: Nästkommande 300 ersättningsdagarna har man möjlighet till deltagande i olika aktiviteter som start av näringsverksamhet, arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, arbetsträning, utbildningsinsatser mm.
- Fas 3: Om sökande fortfarande är arbetslös efter totalt 450 ersättningsdagar så erbjuds man att gå med i Jobb- och utvecklingsgarantin fas 3 där man ska erbjudas varaktig samhällsnyttig aktivitet som inte konkurrerar med ordinarie jobb. De företag som anordnar fas 3 aktiviteter får 225 SEK per dag i ersättning.

De flesta aktiviteter som man har möjlighet till i fas 1 och 2 försvinner, man har dock numera rätt till arbetsmarknadsutbildningar som anses leda till jobb även i fas 3.

Källa bild: http://www.jamlikhetsanden.se/2012/09/avskaffa-fas-3-nu-snackar-vi-arbetslinje.html

Man ser att 2,1% lämnar åtgärden varje månad för jobb eller studier, merparten hamnar i arbeten som fortsätt kräver någon typ av stöd från samhället. Totalt sett blir de flesta dock kvar i Fas 3 då Arbetsförmedlingen i sin återrapportering till regeringen konstaterat att utströmningen från Fas 3 är mycket låg, endast 15 procent totalt sett, har lämnat Fas 3 för arbete eller studier sedan åtgärden togs i bruk.

Den som uppfyller villkoren för a-kassa lämnas aktivitetsstöd med 65% av den dagsförtjänst som låg till grund för den senaste arbetslöshetsersättningen, dock lägst 320 kr per dag. Den som inte uppfyller villkoren för att få a-kassa får ingen ersättning/aktivitetsstöd i fas 3. Aktivitetsstödet betalas ut för fem dagar i veckan för den som är sysselsatt på heltid.

Den 10 maj 2011 fanns ca 26 000 personer i fas 3. Antalet personer beräknas gradvis öka till 47 000 personer år 2013. Det är hela tiden ökande, trots att beslut tagits redan i juni 2011 i riksdagen, om att man inte skulle fortsätta hänvisa personer till fas 3. Detta beslut efterlevs dock tydligen inte.

Fas 3 är helt enkelt Sveriges största arbetsgivare för närvarande! Fler än som sysselsätts av andra stora arbetsgivare i Sverige har nu hamnat inom Fas 3.

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article15006796.ab

Socialdemokraterna har gått ut med, nu hösten 2012, om att de kommer att arbeta för att avskaffa Fas 3 i sin nya budgetplan. Man tänker sig att de omkring 30 000 som i dag finns i fas 3 ska antingen få jobb med avtalsenlig lön genom anställningsstöd på mellan 85 och 100 procent av lönekostnaden, eller reguljär utbildning med bibehållen ersättning från fas 3. 

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-vill-avskaffa-fas-3_7530818.svd

Jag tror att man verkligen måste försöka ta bort det här systemet, därför att de som går in i långtidsarbetslöshet och hade rätt till arbetslöshetsersättning skulle annars kunna gå på den ersättningen livet ut. Jag har tyvärr även träffat på människor som gjort det aktiva valet att de inte vill ha anställning då lönen blir marginellt högre än det vad de får ut på sin ersättning när de är kvar i Fas 3. Dessa (som säkert utgör ett relativt fåtal) tycker att det räcker med ersättningen för att leva ett bekvämt liv, framför dator och internet med "fri" tillgång till nedladdning av underhållning och spel. 

Naturligtvis är det alltid ett fåtal som utnyttjar alla system, men jag anser ändå att det inte borde finnas ersättningar som man kan gå på livet ut om detta inte är på motsvarande försörjningsstödsnorm. Någon gång borde man kunna bli utförsäkrad även ifrån Fas 3. 

Som det ser ut idag med en ständig påfyllnad till de som hör till Fas 3 på grund av ökad arbetslöshet i landet kommer vi på sikt inte ha råd att försörja en allt större del av befolkningen på den här ersättningsnivån, så det  handlar för mig även om långsiktigt planerande. Varför skulle långtidsarbetslösa efter 10 år ha en högre ersättning än andra exempelvis pensionärer?

Men det finns som sagt andra anledningar också till att avskaffa fas 3, så förutom att det har vuxit lavinartat under de senaste åren så är kostnaderna för Fas 3 är i dag cirka 135 miljoner kronor per månad bara i ersättning till anordnarna. Dessa anordnare tar emot en fas 3:a och får en ersättning på ca. 5000kr/månad, incitamentet för att anställa den här personen som för närvarande genererar en inkomst blir alltså mycket lågt.

Arbetsförmedlingens egen internrevision har visat att så många som nästan hälften av deltagarna i Fas 3 troligen utför ordinarie arbetsuppgifter, trots att de inte får betalt för sin insats. Fas 3 har haft karaktären av ändstation på arbetsmarknaden, det har inte varit tillåtet att studera eller få stöd att starta eget, och väldigt få går vidare till arbete eller studier. Man har som sagt inte rätt till åtgärder som man hade rätt till när man ingick i Fas 1 eller Fas 2.

Arbetsförmedlingen har i sin återrapportering till regeringen konstaterat att utströmningen från Fas 3 är mycket låg, och att som sagt endast 15 procent har lämnat Fas 3 för arbete eller studier.

Det visar sig också att en diskussion nu förs i riksdagen om att man behöver "ta" i den här frågan. För som sagt, trots ett beslut som kom redan i juni 2011, om att inte några nya skulle anvisas till Fas 3 så fylls det nu på med ca. 2000 nya deltagare varje månad och Arbetsförmedlingen hinner inte erbjuda åtgärder eller sysselsättning. De flesta går sysslolösa.
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Fragor-for-skriftliga-svar/Fas-3_H01114/

Som jag ser det finns det många anledningar för att avskaffa Fas 3, men väldigt få orsaker till varför man skulle vilja behålla systemet som det ser ut idag. Det har helt enkelt inte den effekt som man ville uppnå, samt att samhällssituationen är annorlunda idag än 2007-2008 när det först infördes. Det är dags att tänka om utifrån att arbetslösheten kommer att öka allt mer inom de närmaste åren och Fas 3 är helt enkelt ett alldeles för kostsamt system att behålla när deltagar antalet med stor sannolikhet fördubblas inom några år.

3 av 10 eller 31% måste ta lån när de blir arbetslösa...

SO, A-kassornas samorganisation, presenterade idag en stor undersökning om ersättningstagarnas åsikter om arbetslöshetsförsäkringen. Bland annat visar den att hela 31 procent av de personer som går på a-kassa tvingas låna pengar för att klara sin livssituation. 

SO har tillsammans med CFI Group genomfört undersökningen. 5 028 telefonintervjuer har genomförts med ersättningstagare under mars-april 2012. Svarsfrekvensen var 76%. 

http://www.seko.se/Aktuellt/Nyheter/2012/Juni/3-av-10-maste-ta-lan-for-att-overleva-arbetsloshet--/

År 2012 är tionde året i rad som den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen inte höjs. Det är också sjätte året i rad som andelen av arbetskraften utan skydd av akassa ökar. Det är en utveckling som pågått sedan hösten 2006 när regeringen aviserade stora förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Under ett par år tappade a-kassorna nära en halv miljon medlemmar.

Ett allvarligt problem är alla år utan höjning av dagpenningen. Under de tio år som den legat still har lönerna ökat med över 30 procent. Inte ens yrkeskategorier med de lägsta medellönerna på arbetsmarknaden har numera så låga löner att försäkringens löfte om 80 procent vid arbetslöshet uppfylls. Sett till hela arbetsmarknaden täcker försäkringen drygt hälften av en heltidslön, inte mer, för genomsnittliga löntagare. Under de år som arbetslöshetsförsäkringens skydd eroderat har många löntagare fått kraftigt höjda avgifter samtidigt som det har blivit svårare att kvalificera sig för ersättning. Och för dem som kvalificerat sig har ersättningen beräknats på mindre fördelaktiga grunder.

Titta  gärna på mer om detta här:
http://www.samorg.org/so/filer.aspx?typ=dokument&id=-16347448452292 för rapport "Lägesbeskrivning av arbetslöshetsförsäkringen våren 2012".

Det märkligaste med att 31% av de arbetslösa "tvingas" till att ta lån när de blir arbetslösa är att de överhuvudtaget får ta lån. Det hjälper inte problemet utan snarare förvärrar det problemet då de även bygger upp en skuld. Återigen funderar jag över regleringar i bankväsendet hur det kommer sig att man får låna ut till låntagare som redan är insolventa.

Dessutom som Swedish Prepper kommenterade då vi diskuterade detta, varför har inte folk en buffert, matförråd eller förråd av andra nödvändigheter hemma så att de kan sänka livsomkostnader dramatiskt vid ändrad livssituation. Man bör även ha alternativ i sin vardagsekonomi så att man inte alltid lever upp sista kronan. Har man utrymme i sin budget att spara 10% varje månad, kan man sänka sparandet för den period som man hamnar i arbetslöshet och utanförskap. Man bör inte leva på det sätt så att man lever lön till lön och lever upp sista kronan, då är man för känslig för förändringar i livssituationen. Det är inte bara arbetslöshet som kan inträffa utan även sjukdom, egen eller nära anhörig och även annat oförutsett. Då behöver man utrymme för att kunna vara ledig ifrån sitt arbete.

Man måste alltså försöka att redan nu, om man vet att man lever på gränsen, ställa om sitt liv så att man inte lever upp sista kronan. Då så bör man alltså minska sina fasta utgifter. Kanske har man ett för dyrt boende som man inte kommer att klara vid arbetslöshet? Då bör man se sig om efter ett boende man har råd med istället. Om man inte gör förändringar i tid och tvingas ta itu med allt när man redan blivit arbetslös då är man ute för sent.

Eller om man ställer in sig på att amortera högt nu medan man har arbete, så kan man sänka amorteringar i tider av arbetslöshet och därmed hitta ett visst utrymme som buffert mot sämre tider. Det finns många alternativ men det gäller att ta itu med dem i tid.