Arbetsmarknadens förändring...

Vad som man kan se händer när en population har en stor grupp arbetslösa, är förutom att det håller ned löner och lönekostnader, så påverkar det även villkoren för de som faktiskt har anställningar.

Man ser exempelvis en trend i USA att villkor försämras och heltidsarbeten ersätts mer och mer med deltidsarbetande med timlönsersättning. http://www.zerohedge.com/news/2012-10-24/chart-day-55-and-under-no-job-you

För arbetgivaren friskriver detta denne från exempelvis rehabiliteringsansvar om någon blir långtidssjukskriven och liknande sociala åtgärder. En timvikarie är mycket enklare att "fasa ut" ifrån arbetsplatsen om personen inte länge verkar klara tempot. Man kan kringgå långa anställningsavtal.

Med timersättningar har man kanske heller inte personal som går utan något att göra utan man kan ha ett hårt tempo de timmar de arbetar och ingen tid på dagen behöver vara lugnare, då de sedan kan skickas hem för att vila medan man tar in nästa skift. Man har ingen övertalighet i organisationen och har inget självändamål i att "spara" på arbetskraften eftersom de inte behöver hålla en hel livstid, utan är fri att slita ut dem med stressiga arbetsmiljöer exempelvis.

Denna trend skulle jag kunna tänka mig går en liknande väg även här i Sverige. Man vill gärna luckra upp arbetsrättslagstiftning med minimilöner, och försämrade arbetsvillkor för ungdomar som är nya på arbetsmarknaden så att dessa skall bli mer attraktiva att anställa på arbetsmarknaden. Därför blir det ett glapp på arbetsmarknaden. Vad man kan se ifrån USA är att de som arbetar på arbetsmarknadendär är främst deltidsanställda 55+ och sedan nästa grupp är mellan 20-24 år, gruppen mellan 25 år och 55 år är de som till största delen går arbetslösa nu.

Som det har sett ut här i Sverige och Europa har vi haft en stor grupp långtidsarbetslösa ungdomar som inte kommit ut på arbetsmarknad. Jag kan tänka mig att får man igenom reglerna kring minimilöner för ungdomar så är det nästa generation ungdomar man kommer att anställa, de som kommer direkt ut från skolan. De som redan gått arbetslösa under lång tid och inte kunnat samla några arbetslivserfarenheter kommer att kasseras och bli en "överhoppningsbar" generation. Bättre ta de som är "fräscha" och pigga ur skolan.

Många arbetar ju även längre upp i åldrarna nu därför att de tycker sig inte ha råd att pensionera sig, så man jobbar gärna till 66-års ålder. Denna trend kommer säkert också att öka. På det sättet stoppar man också upp för inflödet av ny arbetskraft, eftersom den här möjligheten finns. 1 år kan heller inte låta som särskilt mycket men då det är potentiellt, 1 år för varje anställnin,g blir det ju sammanlagd många års heltidsarbete som det handlar om där vi istället skulle satsa på att få in nya anställningar och inte förbättra ekonomin för någon enskild som har en egennytta för att de sett sina pensionsportföljer sjunka i värde.

Dessutom kan man ju även kringgå detta med lagstiftning kring anställningsvillkor genom att helt enkelt hyra in sin personal genom bemanningsföretagen. Så kan arbetsvillkoren effektivt försämras utan att någon ändring i lagstiftningen egentligen behöver göras. Detta utnyttjas av både privat och kommunal sektor.

När det är kommunal sektor som ägnar sig åt att bortse ifrån etiska överväganden så är det ju än mer trist att även här så har utvecklingen gått åt det här hållet. Nu kommer dock en motion angående om kommun, landsting, stat skall behöva ta hänsyn till etiska överväganden vid upphandlingar för att även se över anställdas arbetsvillkor som alltså kan komma att påverka priset när man gör upphandlingar. Det ser jag som en positiv utveckling så att man inte ifrån statens håll tappar all etik om moral och människors rättigheter på arbetsmarknaden.
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/_H002Fi261/?text=true

Ett annat intressant faktum är att exempelvis a-kassan är dyrare i branscher där arbetslösheten är som högst, vilket alltså har inneburit att allt fler av dem som behöver stödet mest lämnar a-kassan då man inte anser sig ha råd med den här extra utgiften på några hundralappar i månaden. Detta leder till en än större utsatthet för dem inom dessa branscher. Med stor risk att hamna i arbetslöshet kan man tycka att människor skulle prioritera sin a-kasse avgift, men det gör man alltså inte, man tar den kortsiktiga lösningen istället med en förhoppning om att man nog inte skall bli arbetslös.

Så NAIRU i all ära (http://josefsson.net/artikelarkiv/62-arbetsloes-din-uppgift-aer-att-ma-daligt.html) men jämnviktsarbetslösheten är nu ett minne blott. 

I framtiden handlar det istället om att vi kommer att ha så mycket arbetslöshet så att det inte bara blir en inflationsdämpare utan också att en stor del av våra arbetsrättsliga framsteg på arbetsmarknaden under 1900-talet kommer att urholkas i samma takt som arbetslösheten åter ökar. Med en stor arbetslös befolkning finns det inte incitament för att skydda anställningar för fåtalet som haft "turen" att få ett arbete. Därför kommer folket som helhet kräva att skydden avskaffas. Det är bara att vänta och se. Fackföreningar attackeras redan genom detta med outsourcing och osäkra anställningar. När man inte längre har ett skydd av att vara med i facken då reglerna ändå kan kringgås så avskaffas facken med tiden. Syftet med fackföreningarna blir då överflödigt. Det gör att villkoren försämras när ingen längre vill kämpa för dem.

Med stor hotande arbetslöshet kan man även göra som SAS och andra bolag och säga upp all personal för att låta dem söka tillbaka med försämrade löner och villor. 
http://www.di.se/artiklar/2012/10/24/uppgifter-sas-tvingar-anstallda-sanka-lonen/

Försämringarna som kommer, kommer att slå mot alla sektorer och följer alltså i arbetslöhetens spår. Det har bara börjat.