Räkningar betalda...

Så har vi kommit en bit på väg in i år 2014, julens eskapader och överkonsumtion ligger nu långt bakom oss och de som hade årets fattigaste månad, januari, har nu även tagit sig igenom februari och de flesta bör nog se sina ekonomier stabiliseras och man kan känna förhoppningar inför sommarens semesterperiod. Vi går mot ljusare tider sägs det.

Reorna har avlöst varandra under den senaste tiden, sportkläder, möbelrea, mitt i allt är ju även årets bokrea men den kan man nog se undantaget ifrån den här värre rea-trenden. Som kommer sig av att företag inte går så bra. Jag har själv ingen lust att handla mer på reorna. Det känns sorgligt, tycker jag, när jag ser rea skyltar och reklam eftersom det nästan är mer regel än undantag. Glad blir jag när jag ser stabila företag med sund ekonomi som inte behöver rea sina varor för att folk handlar ändå. Bokrean har jag dock tänkt utnyttja för att köpa några fler böcker, främst barnböcker då jag tycker att det är särskilt viktigt för barn att läsa mycket. Jag läser alltid minst en barnbok per kväll tillsammans med min sexåring innan han ska sova.

Ekonomiskt så gläds jag bland annat åt att ha fått en god februarilön och betalat av månadens alla räkningar, med mer pengar kvar än normalt trots mitt aggressiva amorterande. Att även se skulderna minska för att jag inte har tittat på dem på några månader känns också bra. Jag var lite lockad en period att minska på amorteringstakten för att det är ju så låg ränta just nu. Men sedan har jag tänkt till lite mer och nu är jag återigen nöjd med takten på återbetalning. Det är ju bara några år av betalning kvar, sedan är jag ju skuldfri.

Imorse hörde jag förresten den här Lendo reklamen igen på radion och de har bytt text nu gick den något i stil med:

Jag skulle flytta hemifrån
och då ta mig ett lån
fick nej ifrån min bank
men då fick jag ett tips från morbror Frank

Lendo, lendo, sparar du tusentals spänn på! (fast i mitt huvud hörde jag mer "sparar du tusentals spänn då?"

Samt att det bekymrar mig att han sjunger nått i stil med att han inte orkar kolla runt med en massa olika banker (för det vore ju jobbigt att ta reda på lånevillkor mm). Samt att han litar på nån udda släkting som skall ge honom sunda finansiella råd. Vad vet vi om den här "Frank" egentligen. Språket i texten är även mycket i stil med arbetarklass-eller-förorts-slang vad man nu ska kalla den. Språket är signifikant för att signalera klasstillhörighet och jag vill nog påstå att språkbruket är ifrån en svagare grupp.

Jag är grymt less på alla former av låne-reklam, då jag under en period tycker mig ha fått minst ett brev i veckan från olika långivare. Nu har jag både NIX anmält min adress för direktadresserad reklam, och NIX-anmält mitt mobilnummer. Men för att åter citera Lendo-reklamen:

"Jag gick till banken för å låna lite deg,
räntan var kass fick jag veta med besked.
Jag gick till nästa bank å det var likadant,
Men då så ropade en tant.

Lendo! Lendo!
Sparar du tusentals spänn på!
Lendo.se kan ge en bättre deal!

Lendo! Lendo!
Sparar du tusentals spänn på!
Lendo.se, hurra! hurra!"

Det måste vara symptomatiskt att vi är på skuldbubblornas topp med tanke på att det är sådan skrikig reklam för att låna pengar. Det måste vara så att skulderna nu nått en sådan nivå att det kan aldrig vara sunt att det skall vara ett ideal att sträva efter att vi ska vara obrydda, inte kolla upp våra lånevillkor utan själv bara vara passiva (lata) konsumenter som inte ens orkar kolla upp sådant på egen hand. Vi tar det alltså inte på allvar, säger den här sången mig.

Med månadens räkningar betalda, är jag glad att ha så lite lån som möjligt. Jag ser fram emot den dag då jag även är helt skuldfri på bostaden.

3 av 10 eller 31% måste ta lån när de blir arbetslösa...

SO, A-kassornas samorganisation, presenterade idag en stor undersökning om ersättningstagarnas åsikter om arbetslöshetsförsäkringen. Bland annat visar den att hela 31 procent av de personer som går på a-kassa tvingas låna pengar för att klara sin livssituation. 

SO har tillsammans med CFI Group genomfört undersökningen. 5 028 telefonintervjuer har genomförts med ersättningstagare under mars-april 2012. Svarsfrekvensen var 76%. 

http://www.seko.se/Aktuellt/Nyheter/2012/Juni/3-av-10-maste-ta-lan-for-att-overleva-arbetsloshet--/

År 2012 är tionde året i rad som den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen inte höjs. Det är också sjätte året i rad som andelen av arbetskraften utan skydd av akassa ökar. Det är en utveckling som pågått sedan hösten 2006 när regeringen aviserade stora förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Under ett par år tappade a-kassorna nära en halv miljon medlemmar.

Ett allvarligt problem är alla år utan höjning av dagpenningen. Under de tio år som den legat still har lönerna ökat med över 30 procent. Inte ens yrkeskategorier med de lägsta medellönerna på arbetsmarknaden har numera så låga löner att försäkringens löfte om 80 procent vid arbetslöshet uppfylls. Sett till hela arbetsmarknaden täcker försäkringen drygt hälften av en heltidslön, inte mer, för genomsnittliga löntagare. Under de år som arbetslöshetsförsäkringens skydd eroderat har många löntagare fått kraftigt höjda avgifter samtidigt som det har blivit svårare att kvalificera sig för ersättning. Och för dem som kvalificerat sig har ersättningen beräknats på mindre fördelaktiga grunder.

Titta  gärna på mer om detta här:
http://www.samorg.org/so/filer.aspx?typ=dokument&id=-16347448452292 för rapport "Lägesbeskrivning av arbetslöshetsförsäkringen våren 2012".

Det märkligaste med att 31% av de arbetslösa "tvingas" till att ta lån när de blir arbetslösa är att de överhuvudtaget får ta lån. Det hjälper inte problemet utan snarare förvärrar det problemet då de även bygger upp en skuld. Återigen funderar jag över regleringar i bankväsendet hur det kommer sig att man får låna ut till låntagare som redan är insolventa.

Dessutom som Swedish Prepper kommenterade då vi diskuterade detta, varför har inte folk en buffert, matförråd eller förråd av andra nödvändigheter hemma så att de kan sänka livsomkostnader dramatiskt vid ändrad livssituation. Man bör även ha alternativ i sin vardagsekonomi så att man inte alltid lever upp sista kronan. Har man utrymme i sin budget att spara 10% varje månad, kan man sänka sparandet för den period som man hamnar i arbetslöshet och utanförskap. Man bör inte leva på det sätt så att man lever lön till lön och lever upp sista kronan, då är man för känslig för förändringar i livssituationen. Det är inte bara arbetslöshet som kan inträffa utan även sjukdom, egen eller nära anhörig och även annat oförutsett. Då behöver man utrymme för att kunna vara ledig ifrån sitt arbete.

Man måste alltså försöka att redan nu, om man vet att man lever på gränsen, ställa om sitt liv så att man inte lever upp sista kronan. Då så bör man alltså minska sina fasta utgifter. Kanske har man ett för dyrt boende som man inte kommer att klara vid arbetslöshet? Då bör man se sig om efter ett boende man har råd med istället. Om man inte gör förändringar i tid och tvingas ta itu med allt när man redan blivit arbetslös då är man ute för sent.

Eller om man ställer in sig på att amortera högt nu medan man har arbete, så kan man sänka amorteringar i tider av arbetslöshet och därmed hitta ett visst utrymme som buffert mot sämre tider. Det finns många alternativ men det gäller att ta itu med dem i tid.

Vad är det med de onödiga lånen?

Enligt en undersökning med drygt 1 000 respondenter som Forex Bank låtit Yougov göra har de svenska hushållens lån ökat stadigt sedan mitten av 90-talet. Idag har 76 procent av svenskarna något slags lån. Nästan varannan har bostadslån, drygt en av fyra har studielån och två av tio har lånat för att köpa bil.

- 47 procent har bostadslån

- 28 procent har studielån

- 19 procent lån för att köpa bil

- 14 procent har köpt på avbetalning

- 4 procent har lån för båt/fritidshus

(Källa: Yougov/Forex Bank)

Enligt undersökningen håller svenskarna långsamt på att förstå att de måste amortera mer på sina bolån. 11 procent anger att de kommer amortera mer under 2012 än vad de gjorde 2011. 61 procent anger dock att man kommer att amortera i samma takt som tidigare. Stockholmare är mindre benägna att amortera gentemot övriga riket.

En vanlig förklaring till den lägre amorteringsviljan hos just stockholmare är att många stockholmare har så stora lån att man inte tycker att det är värt att amortera. På mindre orter finns däremot fler familjer som tror att de kommer kunna betala av huslånen under sin livstid.

http://www.svd.se/naringsliv/investera/bostadsaffar/onsdag-stockholmarna-vagrar-amortera-mera_7255777.svd

Egentligen inte så uppseendeväckande information, med även ett mindre amorterande kommer man att minska bostadsskulden över tid, så de största problemen är ju om man nästan inte amorterar alls, eller då om man har så stora skulder att även med amorteringar så minskar skulden nämnvärt. De här skulderna som är så stora att man inte hinner betala tillbaka dem under sin livstid.

Mer anmärkningsvärt tycker jag att det finns de som köper båt, bil och/eller fritidshus med lån, särskilt om man har mycket lån i övrigt.

Istället för att köpa en splitterny bil kanske man skall spara ihop 30 000kr-50 000kr och köpa en bättre begagnad bil bara för att slippa ha ett billån också ovanpå de andra lånen? Är det rimligt att alla måste ha en bil för 100-200 000? Om man tycker det är för svårt att spara ihop till en bil, så kanske man inte borde låna till en, då det handlar om samma mängd pengar som skall ut, förutom att med lånen betalar man ju även ränta så då har man en ytterligare (onödig) kostnad bara för att man så gärna vill ge bort sina pengar till kreditbolagen.

Eller varför lånar man till en båt man bara kan använda en mycket begränsad tid under varje sommar? De flesta kan jag inte tänka mig använder båten i den utsträckning som motiverar den faktiska kostnaden och arbetet med att ha en båt. Dessutom kanske man skall prioritera behöver man t.ex. både en båt och sommarstuga? Räcker det inte med ett fritidsintresse i taget?

Samma sak med fritidshus, om man har ett ordinarie boende där man redan har lån, varför skaffar man då mer lån till ännu en bostad som man även den bara skall använda under väldigt begränsad tid under året men som innebär mycket kostnader i underhåll och fasta avgifter? Varför inte spara sina pengar och istället vara mer flexibel till var man åker, det finns hotell nästan överallt så man kan variera sitt semesterfirande istället.

Sen har vi de vanliga konsumtionslånen, 14% säger att de lånar till konsumtion och köper på avbetalning. Detta absolut är ett fall för att det finns för snabbt tillgängliga krediter, utan leder till att man köper saker man egentligen inte behöver. Om man kan ha utrymme i ekonomin för dessa avbetalningar så borde man ha samma utrymme att spara och kan därför egentligen spara först och köpa sedan.

Vår kära Stefan Ingves från Riksbanken har också börjat mumla ur sitt skägg om att myndigheterna borde införa tvångsmässiga regler för att öka amorterandet. Antagligen skulle en del av de här andra lånen då falla bort för då skulle hushållen kanske inte ha resurserna och utrymmet till att de här extra lånen. Men oftast tycker jag att det borde vi i samhället kunna förstå själva utan att överhögheten säger åt oss.