Stöd till utsatta EU-medborgare...

SKL:s medlemmar kan inte ensidigt lösa en komplex fråga vars yttersta konsekvens är den fattigdom och utsatthet som gör att man söker sig från ett EU-land till ett annat. Det krävs en samverkan mellan regeringen, myndigheter och frivilligorganisationer, en handlingsplan som även omfattar vad EU kan bidra med för att förbättra livsvillkoren i respektive hemland, säger Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting.

En enkät har skickats ut till SKL:s medlemmar och idag har en av tre kommuner kontakt med gruppen.

SKL:s medlemmar har framfört önskemål om vägledning vad gäller både de sociala och juridiska aspekterna kring EU-medborgare utan arbete eller bostad i Sverige. Det finns även en stark förhoppning om att EU kan använda socialfonden och skärpa regelverket för hur fondmedlen de facto används i berörda länder för att inkludera romerna och minska fattigdomen.

Enkätsvar

En förfrågan till kommunerna visar att behovet av stöd till berörd grupp av EU-medborgare har ökat, exempelvis:

- Omkring 100 kommuner har kontakt med eller uppger att målgruppen finns i kommunen.
- Hälften av dessa kommuner bedömer att tiggeri är den främsta inkomsten för en stor del av gruppen.
- 17 kommuner anser att det finns barn under 18 år i akut hemlöshet i Sverige.
- Den vanligaste formen av stöd är hjälp till en hemresa följt av akut logi, rådgivning och ekonomiskt bistånd.

SKL kommer nu att initiera en dialog med regering, frivilligorganisationer och andra aktörer.

Läs mer:

http://www.skl.se/press/nyheter_2/stod-till-utsatta-eu-medborgare-kraver-nationell-samverkan

Juridiska frågor gällande utsatta EU-medborgare...

Jag hör många synpunkter kring den här målgruppen och många av dem inte särskilt positiva vad gäller vilka lösningar en del tycker att man ska ta till för att få "bukt" med problemet. Istället för en utgångspunkt i medmänsklighet och mänskliga rättigheter lyfts många röster som avser att "stänga gränserna", "gå ut ur EU-samarbete" och andra drastiska åtgärder. Istället för att titta på vad som kan göras för en mycket utsatt grupp. 

Därför är jag mycket glad att SKL har börjat ta i den här frågan så att kommunerna kan samarbeta även på en nationell nivå vad gäller att finna andra lösningar.

Handlingsplan för särbegåvade barn...

Samarbete mellan Borås, Karlstad, Landskrona, Luleå, Sollentuna, Uppsala, Umeå och SKL. 
Hur ska skolan klara att möta särbegåvade elever? Ett förslag till handlingsplan har tagits fram av en arbetsgrupp inom pilotomgångens nätverk i SKL Matematik PISA 2015.

http://www.skl.se/vi_arbetar_med/skola_och_forskola/matematiksatsning/nyheter/handlingsplan-for-att-mota-sarbegavade-elever

Under sitt gemensamma arbete med att kartlägga hur kommunerna klarar att möta alla elevers behov uppmärksammades år 2012 de särbegåvade elevernas situation, med fokus på särskild fallenhet för matematik. Stora brister i medvetenhet och kunskap konstaterades och de sju kommunerna i nätverket, som var just Luleå, Umeå, Uppsala, Karlstad, Sollentuna, Borås och Landskrona. 

Jag rekommenderar alla att läsa delar av den här handlingsplanen ovan, då den faktiskt innehåller en hel del relevant information om just vad det innebär att vara särbegåvad.

Om jag själv tänker tillbaka när jag själv gick i skolan 1986-1998 så har skolan alltid varit fyrkantig. Det är den fortfarande, men med större klasser borde det idag finnas än mindre möjligheter än  tidigare att ge varje enskild elev vad de egentligen skulle behöva. Det är ju också en resursfråga. Men inte desto mindre har alltså skolan den ambitionen att de vill verka för att de här eleverna också ska kunna få rätt stöd, i allafall är det ambitionsnivån på papperet. Hur det blir i verkligheten skulle då ändå återstå att se.

En elev i min klass fick särskild undervisning i matematik och själv fick jag hoppa över en årskurs. Men i båda de fallen som jag känner till i min närmaste klass som jag gick åk 1-9 med så var det alltså när vi elever själva frågade efter något (och tjatade) som det kom till handling och alltså ingenting som initierades ifrån skolans sida. Nu är det alltså positivt att man äntligen ser att även en grupp som kan behöva få mer än vad skolan normalt har att erbjuda, även kan få den anpassning som de behöver.

Vad innebär då särbegåvningen?

Särbegåvade elever är alltså mer benägna att kunna "tänka utanför boxen" och därmed bidra till samhället med helt nya tankar och idéer. Det är inte bara att de har lätt att lära och t.ex. ha sinne för matematik utan just detta att man skulle kunna vara mer av en uppfinnare, innovatör, än någon som bara är intellektuell och akademiskt välbeläst.

På ett sätt skulle man kunna se det som att tankarna om att hitta dessa särbegåvningar grundar sig mer i samhällets önskan att prestera väl på PISA testerna och att man där skulle kunna ta tillvara på dessa kreativa barn och ungdomar. Den nuvarande skolformen med fyrkantigt tänkande har en tendens att tråka ut och mentalt knäcka de särbegåvade barnen som vill utforska nya områden och få utvecklas och gå snabbare fram i sin utbildning och skolgång.

För mig hade jag önskat att jag fått mer anpassning i skolan, ett läsår, åk 5 fick vi i årskursen lägga upp vår egen undervisning helt själv med lärarstöd. Vi bestämde själva när vi skulle ha matematik, svenska, engelska, bild. Med tydliga anvisningar om vilka kapitel som skulle läsas i vilka ämnen och när på schemat. Blev man klar med den veckans uppgifter kunde man ge sig på nästa veckas uppgifter. 

Jag var den enda elev i vår klass som på detta sätt blomstrade och på egen hand kunde följa skolplanen. Systemet kollapsade i övrigt och de flesta barnen i min klass hade inte gjort något av det som det stod på läroplanen att vi skulle göra. De hade lekt och busat och istället för att läsa ämnena de skulle läsa kanske de hade valt att ha bild-pass endast, istället för matematik. Läraren för vår klass valde då att de skulle repetera en termin som jag redan hade klarat av. Det året låg jag därför över skolbänken och önskade att jag var död. För att jag hade redan gjort alla skolämnen som de nu repeterade. Varför skulle jag straffas på detta sätt? Jag frågade min lärare om inte jag kunde få fortsätta enligt systemet som fungerade så bra för mig, men hon nekade och att det inte var möjligt att göra så för bara en elev. Det var en av de saker som verkligen knäckte min lust att ha ambition för min skolgång. Efter det presterade jag aldrig mer än väl godkänd, eftersom det var det betyg jag alltid fick utan att öppna skolböcker, göra läxa eller ens lyssna på lektionerna.

Det är ett tydligt exempel på detta som alltså varit problemet i skolgången hittills och min förhoppning är att med den här skolreformen så ska andra barn i framtiden få de utmaningar som de behöver för att utvecklas i skolan och tycka det är roligt att vara där. 

Jag kan ärligt säga att skolgången för mig innebar minst nio år där jag bara satt av tiden. Tid som jag kunde använt till något bättre.

Arbetsmarknads och näringslivsdagarna 2014

Förra veckan var det dags för den årliga konferensen i Uppsala där SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) ordnar Arbetsmarknadsdagarna. Syftet med dessa konferenser är att kommunerna ges ett axplock av inspiration och information. För att kommunerna skall fortsätta sitt viktiga arbete med arbetsmarknadspolitik som bedrivs på kommunal nivå.

Arbetsförmedlingen har idag ca. 12.000 anställda och kommunerna har ca. 4000 anställda som även de arbetar mot den kommunala arbetsmarknadspolitiken och står med åtgärder, praktikplatser och andra insatser ifrån kommunens sida. Kommunerna tar alltså ett mycket stort ansvar för vilket stöd som finns att få för de som står utanför arbetsmarknaden. Särskilt inriktade är kommunen på att ge unga en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Bakgrunden till dagens läge med hög arbetslöshet, är olika kriser i ekonomin, vilket gett dagens utmaning för politiken att stå med sysselsättning. Bostads bubbla som vi minns ifrån 90 tal. Samt sedan IT bubblan som drog ned ekonomin. Sedan dess har vi haft något man kallar "Jobless growth". Kom inga nya arbeten. Tillväxt utan tillväxt vad gäller jobben.

Man ser vad gäller kommunens arbeten att i framtiden så kommer man att behöva:
- 30000 förskollärare
- 65000 sjuksköterskor, vilka alla kommer att behövas inom de närmaste åren.

Konkurrens om rekrytering. Stor grupp som står utanför på arbetsmarknaden är ett annat problem. De har inte rätt kompetens för de här jobben.

Man ser att behovet även kommer att öka i framtiden, för att rekrytera till äldrevård, omsorg och skola.

- 250.000 äldre har äldrevårdsinsatser idag.
- 308.500 är över 80 har ej hemtjänst eller äldrevårdsinsatser.
Demografisk utvecklingen är oroväckande utifrån att vi saknar de som ska ta de här arbetena i framtiden. Bara för att upprätthålla dagens servicenivå behöver vi alltså totalt sett att behöva närmare 270 000 anställda ytterligare bara för att fortsätta ha dagens servicenivå. Vi kan alltså räkna i framtiden med att servicenivåerna kommer att sjunka betydligt. Detta gäller alltså totala antalet anställda som man ser behov av inom offentlig sektor såsom vård, skola och omsorg.

Vad man också ser även vad gäller teknisk utveckling är bland annat Moores lag, vilket säger att hastigheten på tekniken som har haft 18 mån för dubbleringstid, under 40 års tid. Datatekniken har alltså ökar snabbt och i en allt snabbare takt. Detta ser man nu att det påverkar tjänstesektorn, fast det tidigare i första hand har påverkat industrisektorn. Nu måste vi fundera över hur vi kan skydda människors jobb, och att vi i framtiden behöver mer kreativa, innovativa arbeten, som behöver utvecklas. Sådana jobb som inte kan utföras av maskiner.

Industrisamhällets teorier för tillväxt håller inte längre. Man talar om "The second robotic age". Vad ska vi arbeta med i framtiden?

The great unbundling, som man kallar det, har vi redan gått igenom. Inom industrin, detta innebar att produktionen styckades upp i olika underleverantörer, produktionskedjor. Nu ökar fortfarande produktionen, men ger inte mer jobbtillfällen. Man kallar det Jobless recovery. Jobben återhamtar sig inte efter ekonomiska kriserna, 2001 och 2008. Efter Lehman kraschen återhämtade sig ändå ekonomin, men jobben kom inte tillbaka. Som jämförelse ser vi att 600.000 jobb försvann under 90‐talskrisen. De som tappade jobben, kom inte in till arbetsmarknaden igen.

Andra spännande siffror är att 70% av de som uppbär försörjningsstöd har inte klarat gymnasiet. Permanent utslagning ifrån arbetsmarknaden. Att ungdomarna inte klarar skolan är alltså en stor katastrof, både för individerna men också för samhället i stort. Som det är nu är det 25% av alla ungdomar i gymnasieålder som inte klarar gymnasiet på 4 år. http://pluginnovation.se/

En positiv sak som tillkommit under 2013, vad gäller kommunens upphandlingar är att man nu kommer kunna ställa sociala hänsyn som ett krav i upphandlingen.
http://www.regeringen.se/sb/d/16941/a/210399

Krav, uppföljningsfrågor är något man behöver jobba mera på. Att man kan följa upp hur arbetet egentligen sköts som man har upphandlat. Idag görs nästan inga uppföljningar. Samarbete kunde ske i dessa frågor med exempelvis övriga nordiska länder som har en stor samsyn i dessa frågor. Viktigt hur kraven är ställda. Ett exempel kan vara att det finns numera även fängelser i USA som drivs på entreprenad. De intagna där får ingen vård och företagen lobbar för längre strafftider då de drivs i privat regi. Ett skrämmande exempel på nästa steg efter Carema care som nästan borde vara ett skällsord i vår svenska äldrevård.

Som sagt finns det mycket som kommunerna måste fortsätta arbeta för att driva olika typer av frågor. Vi lever som vanligt i spännande tider. 

Frågan lyftes också av SKL i inledningen till dagarna i Uppsala, att hur kommer vi att påverkas av en orolig omvärld. Samt i vårt samarbete mot EU, USA och Ryssland, efter händelser i Ukraina?