Så här på samhällets nedsida så fortsätter fortfarande festen. Men likt Titanic så spelar orkestern in i det sista om de inte har något bättre för sig. Själv är jag trött på politiska lögner och att myndigheter inte talar klarspråk. Inte förrän nästa år är det val och oberoende av vad vi väljer är båten vi sitter i för tung och tungstyrd för att vi kommer kunna ändra riktning. Antagligen kommer jag fortsätta att rösta rött, jag har alltid varit för solidaritet. Även om det kommer sämre tider så tycker jag att vi skall dela på det som finns.
Men på det hela taget skulle en "ändrad riktning", som bäst innebära några futtiga grader i sidled.
Själv känner jag mig underligt accepterande över läget. Det är som att samhället fortsätter sin charad så det är bara att spela med. Jag har bland annat försökt att hålla en miljöföreläsning för de på mitt jobb om
"peak oil", jag har skickat in till kommunen förslag på att man skall ta hänsyn till peak oil i stadsbyggnadskontorets planeringar eller även i politiska planer inför framtiden.
Jag tycker sällan eller aldrig man får gehör ifrån något håll. Varken ifrån vänner och bekanta, arbetskollegor eller kommunal styrning. Så eftersom "problemet inte finns" så händer heller ingenting. Själv fortsätter jag med mina egna förberedelser. Amorterar så mycket jag kan för att se till att vara skuldfri när det "brakar lös". Men jag hade önskat att det fanns mer att göra.
De som redan accepterat peak oil för några år sedan verkar även de vara på god väg med sina förberedelser. Men jag ser att det går långsamt för andra att ta in den här realiteten.
Samtidigt kan man inte deppa ihop alldeles och leva med "peak oil blues", känslan hela livet. Den där sorgen som kommer med insikten om att samhället kommer förändras. Att allt inte alltid kommer att vara som vi hittils levt. Att förändringen bara är runt hörnet.
http://rymdiz.blogspot.se/2012/05/peak-oil-blues.html
Jag har hört många som lyssnat på när jag försöker berätta om peak oil, som är nära att slå över till peak oil blues och verkligen förstå förändringen som kommer. Men sedan ser jag att de backar att de gör allt för att inte ta in detta budskap. Att de tittar omkring sig där festen fortfarande pågår. Sedan säger de: "
Men om det hade varit något problem så skulle väl någon ha gjort något för länge sedan?". Samtidigt tror jag också att den här nya kunskapen ligger och gnager lite på dem ändå.
Tillväxt till döds - är alltså vad som står på menyn. Samtidigt fortsätter Lyxfällan visa att shoppandet är precis som vanligt. Kronofogden får allt fler kunder, pensionerna försvinner i allt snabbare takt och trygghetssystemet havererar. Komplexiteten i statens styrning, lagar och regler blir allt högre. Samtidigt kastar vi varje år bort mängder av resurser. Så mycket som stadens återvinningsstationer aldrig hinner ta hand om. Tonvis med böcker, kläder, möbler. (Bara böcker, bara i Luleå är mer än ett ton i veckan). Samtidigt som kontrasten med andra länder och de som inget har, är hög. Eller att allt som vi faktiskt köper, vårt överkonsumerande, är sådant vi "måste" kasta en dag. Det är nästan lika besvärligt, eller faktiskt besvärligare att bli av med saker än vad det var att en gång införskaffa detsamma.
Jag ser ingen minskad takt på utbyggnad av dyra lägenheter, bostadsrätter och köplador (konsumenttempel) som fortfarande byggs ut. Börsmarknaden steg upp till ca. +10% för att sedan vända ned till ca. 4%, men senast idag steg Stockholm OMX med 2,5% igen. Volativ ekonomi och ingen verkar veta var vi är på väg. Politikerna säger allt som oftast att snart kommer återhämtningen och sedan är vi tillbaka på samma stigande kurs som före 2008. Guldkramarna säger att vi skall köpa guld, men när guldet nu pyser ut sitt värde så sjunker nog guldet med värdet på övriga tillgångar. Kanske återfår det sitt värde igen långt efter kraschen och när "pappersguld" slutar vara sättet att sätta värdet på guldet. Inte förrän då kan det återfå sitt rätta värde, om det har ett sådant.
Svaret är nog heller inte att bunkra vapen, konservburkar och ammunition. Utan här är det ju en större samhällsförändring vi skall rusta oss för och den är det svår att köpa sig fri ur. Kunskap hade kunnat ge oss ett visst försprång men världen fortsätter att sticka huvudet i sanden och locket ligger på. Men Sverige är ju trots ett av världens modernaste länder, så visst skall vi väl kunna fixa det här ändå. När problemet med peak oil väl visar sig. Ja, om inte Ryssland invaderar och tar över oss först, förstås.
Så vad gör man då? Jag fortsätter njuta av samhället vi lever i just nu. Jag tänker att även om samhället står inför en stor förändring så finns ju allt omkring oss just nu för att njuta av. Jag deltar i festen. Hur gör ni andra?
