En reporter ifrån TT läste historien och ville skriva en artikel. Den finns att läsa här:
http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6811939
Orsaken till att det mediala intresset för detta är högre just nu är för att "samlarmani" som man så vackert döpt det till här i Sverige, blir en egen diagnos nu i maj. Jag återger här artikeln ifrån Kuriren.
LULEÅ. Helene Öhman växte upp med en mamma med samlarmani.
Huset fylldes med kartonger, tidningar och loppisfynd.
Till slut kunde mamman inte ens slänga brödsmulor eller ruttnande äpplen. Från utsidan såg villan i 1990-talets Umeå ut som vilket medelklasshem som helst. Men innanför väggarna eskalerade problemen.
– Mamma blev sjukpensionär. Hon tappade det sociala nätverket, och samtidigt började hon få ett sjukligt samlarbeteende, säger Helene Öhman, som i dag bor i Luleå.
Sista gången Helene minns att hon hade kompisar hemma var på tioårskalaset. Därefter beskriver hon det som ”fullt kaos” där hemma. Huset fylldes med glansiga magasin, urvuxna kläder, gamla möbler och allt möjligt som ”kunde komma till användning”.
Larver kläcktes
Mamman gillade också att gå på loppis.
– Mot slutet hade hon ingen urskiljning. Hon kom hem med saker som redan var sönder. Det blev kaos överallt.
Helenes rum var en frizon. Men i takt med att förråden, bottenvåningen och resten av villan fylldes smög sig högarna in även där. Då var köket för länge sedan så belamrat att det inte gick att laga mat. Familjen levde på det som gick att laga i mikron.
– Jag och min bror smög ut och kastade saker när hon inte såg. Då blev hon jättearg. Vi bråkade konstant om det här.
Samtidigt var mamman perfektionist. Allting i skåpen skulle vara så noggrant ordnat att hon aldrig hann med. Det bidrog till att högarna utanför skåpen växte. Till slut kunde mamman inte slänga ruttnande äpplen eller brödsmulor från skärbrädan – trots att larver kläckts där.
– Mot slutet hade hon ingen urskiljning. Hon kom hem med saker som redan var sönder. Det blev kaos överallt.
Helenes rum var en frizon. Men i takt med att förråden, bottenvåningen och resten av villan fylldes smög sig högarna in även där. Då var köket för länge sedan så belamrat att det inte gick att laga mat. Familjen levde på det som gick att laga i mikron.
– Jag och min bror smög ut och kastade saker när hon inte såg. Då blev hon jättearg. Vi bråkade konstant om det här.
Samtidigt var mamman perfektionist. Allting i skåpen skulle vara så noggrant ordnat att hon aldrig hann med. Det bidrog till att högarna utanför skåpen växte. Till slut kunde mamman inte slänga ruttnande äpplen eller brödsmulor från skärbrädan – trots att larver kläckts där.
Smög ut sopor
Hon sade upp sophämtningen, som hon ansåg för dyr, och började smyga ut hushållssoporna i handväskan för att slänga i allmänna papperskorgar.
Mamman drabbades av en alzheimerliknande sjukdom och tvingades till vård. Hon flyttade till en lägenhet, där hemtjänsten hjälpte till att städa. Med medicin och vård mådde mamman bättre än på länge.
Helene Öhman beskriver sin mamma, som gick bort för några år sedan, som en godhjärtad person som alltid ställde upp.
– Sjukdomen är inte det enda som definierar henne, hon hade mycket vänlighet och empati och tänkte på andra före sig själv, säger hon.
Mamman drabbades av en alzheimerliknande sjukdom och tvingades till vård. Hon flyttade till en lägenhet, där hemtjänsten hjälpte till att städa. Med medicin och vård mådde mamman bättre än på länge.
Helene Öhman beskriver sin mamma, som gick bort för några år sedan, som en godhjärtad person som alltid ställde upp.
– Sjukdomen är inte det enda som definierar henne, hon hade mycket vänlighet och empati och tänkte på andra före sig själv, säger hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar