En gång i tiden fanns ett politiskt ideal om att försöka utjämna skillnader mellan olika klasser i vårt svenska samhälle. Utifrån att ett mer jämlikt samhälle är mer välmående än ett med stora klasskillnader.
Se även: http://rymdiz.blogspot.se/2012/05/ojamlikhet-skapar-stora-halsorelaterade.html och
http://rymdiz.blogspot.se/2013/03/sociala-orattvisor-ger-okad-ohalsa-och.html
I framtiden ser det ut som att trenden kommer att fortsätta och skillnaderna öka mellan fattig och rik. Jag upplever att skolväsende tidigare haft en utjämnande funktion i att barn som växer upp i familjer med föräldrar som inte själva har hög utbildning. Hade en möjlighet att ändå ha stora möjligheter att lyckas i skolan och läsa vidare på universitet och högskola. Men med en allt mer urholkad välfärd där vi inte längre satsar lika mycket pengar på skolan så fortsätter dessa skillnader att öka.
Vilken utbildning vi får, påverkar sedan vilka arbeten vi kan söka på arbetsmarknaden. Utvecklingen har även lett till en otrygg anställningsform som anställning via bemanningsföretag. Detta är något som gagnar ägare av stora företag som inte längre behöver ta ansvar för sina anställda. I samband med detta urholkades även tryggheten på arbetsmarknaden för de svagare grupperna. Med bemanningsföretagen minskade även säkerhetstänkande och nu är det högre risk än tidigare att man skall dö eller skadas på sin arbetsplats, än det var tidigare då man var direkt anställd på det företag man arbetade åt.
Tänkvärt...
Vi har ju fortfarande straffskatter på urbildning så att ingen skall kunna arbeta sig upp ur skiten eller betala sina skulder. Jag betalar 55% skatt på mina löneökningar och kedjerökande sosse-börje på landstingets avdelning för vargflytt med helikopter betalar bara 32%. Socalism är ren ondska som livnär sig på avundsjuka, lathet, egoism och dumhet.
SvaraRaderaJag tycker att ett samhälle behöver en stor del utjämning. Det är naivt att säga att alla skillnader mellan rika och fattiga skulle bero på exempelvis "lathet" hos de fattiga. Det finns de som arbetar heltid till sjukt låga löner och fysiskt krävande, tunga jobb som sliter ut kropp och hälsa. De har mycket sämre inkomster, än de som sitter på ett kontor och egentligen inte "åstadkommer något". De betalar med kortare livslängd och när de inte orkar stressen och den höga arbetsbelastningen på deras underbetalda arbeten så blir de utbrända och långtidssjukskrivna. Sedan utförsäkrade ur vårt socialförsäkringssystem. Arbetstempot är mycket, mycket högre på de producerande arbetena, jämfört med kraven på att "producera" något i kontorsmiljö.
SvaraRaderaSocioekonomisk bakgrund avgör också till största delen var vi hamnar i livet, inte hur "hårt" vi arbetar. Världen är trots allt inte rättvis. Att ha rätt kontakter, rätt föräldrar avgör till en större del, då skolväsende inte kan tillgodose elevernas behov av en god utbildning.
Faktum är att tillhör man inte den rikaste 1%:en bör man vara mer socialistiskt lagd. Att privatisera allt och att man skall göra vinster på alla samhällets tjänster, kostar mer i slutändan. Vi betalar med högre samhällskostnader, efter att alla privatiseringar är genomförda. Dessa ökade kostnader som faller på medelklassen och arbetarklassen. Den högsta procenten får vinsterna ifrån privatiseringen, i högre löner och inkomster för sig själva. Möjligtvis också i skattesänkningar vid sådana reformer.
Det är inget som gagnar samhället att mer pengar försvinner ut från "samhället" och in i företags, aktieägares och privatpersoners fickor. Så jag hoppas då utifrån dina åsikter att du tillhör den rikaste procenten. Men med tanke på ditt språk, så tror jag att du inte gör det.
Fel fel fel som de sade i ett barnprogramm.
Radera- "Att ha rätt kontakter, rätt föräldrar avgör till en större del" Det är inget man har utan skaffar sig. Har man dem är de lätta att tappa. Men som följer av följande punkt är det svårare att skaffa sig kontakter idag än för säg sjuttio år sedan i Sverige.
-"Men med en allt mer urholkad välfärd där vi inte längre satsar lika mycket pengar på skolan" Det satsas enorma pengar på skola men däremot inte på kunskap och kunskapsmätning (det senare så de utan kontakter kan jämföra sig relativt objektivt med de som "har" kontakter). Istället handlar det om annat trams öven om inskolning.
- "bör man vara mer socialistiskt lagd" Den största lögnen/missförståndet av alla. Socialism blir aldrig bra då de mest jämlika skaffat sig monopol på fördelningen av resurser och arbetsprestation. Det du istället bör satsa på är en juridskt stabil meritokrati med stor mångfalt på alla plan. Läs djurfarmen så får du ett bra exempel på socialismens inneboende förtryck.
Jag tycker inte USA - ett typiskt kapitalistiskt land, inte har ett särskilt bra system då det råder stor utslagning, dåligt socialt skydd för de mindre bemedlade, för att inte tala om urvattnade sjukförsäkringsskydd då en del inte har råd med en sjukförsäkring.
RaderaSverige är på god väg att bli som USA, vilket jag ser som en tråkig utveckling. För de allra flesta är det nya systemet en försämring. Därför förstår jag inte när "medelsvensson" röstar blått. Borde de inte rösta på något som faktiskt stödjer dem själva.
Tyvärr kan många bara se den fas de själva är i just då, tex. om de inte har barn varför skall de då vilja ha barnomsorg eller skola? om de inte är sjuka, varför skall de då vilja ha sjukvård? om de är unga, varför skall de ha äldrevård?
Istället för att se livet som ett kretslopp och om det är bra för även de här grupperna så kommer man att ha nytta av det senare i livet. osv.
Jag tycker vi skall vara rädda om välfärden och höja skatterna. Jobbskatteavdraget borde tas bort enligt mig, samt ränteavdraget som bara understödjer bostadslånarna/subventionerar bankerna.
Usa kan nog snart betraktas som oligarkiskt. Med den stora skillnaden att individen fortfarande har möjlighet att forma sin verklighet. Hur nu det landet kom in i bilden.
RaderaVarför tror du en socialist vill dig och andra svaga väl? Har du inte tagit till dig något av erfarenheterna från mänsklighetens blodigaste århundrade? Svenska socialister är inte annorlunda, bara med en demokratisk fernissa som betydligt flagnade på sextiotalet. Vi är ju fortfarande ganska högt uppe i behovstrappan. Nu är väl du slattediare och talar i egen sak men den dagen någon i fördelningspolitikens namn ska ha något du anser ditt och du vägrar, då åker du dit!
Slattediare?
RaderaHur som helst, till sakfrågan. Jag tycker att vårt socialistiska samhälle fram till dess att "de blå" kom till makten. Där tog vi genom samhället hand om varandra. Medan i ett individualistiskt betonat samhälle så tar alla bara hand om sig själva. Därför har de urvattnat alla välfärdssystem under den här tiden och den stora massan har fått det sämre trots att de trodde att de skulle få det bättre.
Jag anser att i det individualistiskt styrda samhället så är det ett mindre antal som faktiskt får det bra, medan en större del, får det sämre. Att försöka få en vinst på alla samhällsfunktioner är omöjligt. Då blir allting dyrare.
Orsaken är att alla grundläggande samhällsfunktioner behöver finansieras kollektivt och utan egentligt vinstdrivande syfte, utan mer utifrån ideologiskt syfte att man gör något för att alla skall ha det bra.
Jag tycker att privatisering av sjukvård, sjukhus/vårdcentraler, skolväsende, och äldrevård ger en sämre utveckling i samhället därför att i dessa går vinsterna ut ifrån verksamheterna istället för att återfinansierasa in i dem.
Vi får helt enkelt ett sämre och mer utvattnat samhälle. Jag tror verkligen på att när vi gör saker tillsammans som att tex ha ett gemensamt ägt vägnät ( i många länder har man vägtullar överallt så man inte får använda motorvägarna ) så gör alla sådana åtgärder helt enkelt att allt kostar mer än vad det gjorde när man finansierade allt sådant som samhället behöver (grundläggande funktioner) tillsammans.
Men jag har iofs också valt yrke utifrån att det är ett arbete jag trivs med och inte utefter vilka förmåner det skulle ge mig som person (tex lön) medan många väljer yrke bara efter lönen och inte bryr sig i vad de egentligen skall göra. Så jag tror de här skillnaderna i ens allmänna inställning märks nog egentligen ganska tydligt.
De blå (egoisterna) tänker bara på sig själva, är bara intresserad av sina egna kronor och ören och inte vilka samhällskonsekvenser, eller hur det blir för samhället i stort. När de är klara. Det är det individualistiskt styrda samhället.
Förhoppningsvis så röstas de bort nu så att vi kan bygga ett stabilt samhälle där alla får en plats, även gamla, sjuka, funktionshindrade och andra svaga grupper får plats, i framtiden.
Var lite vördnadsfull mot urmakaren. Han tjänar trots allt minst 591600 kronor i år, sitter ändå fast i skiten och förmår inte betala sina skulder.
SvaraRaderaMer intressant är det han skrev om ondska. Kanske beror det på hans uppfattning om hur världen fungerar. Enligt hans etiska världsbild finns en statiskt sann och riktig variant för hur ett samhälle bör fungera. Hur den världen ser ut framgår delvis av hans inlägg. Straffskatt på utbildning, rökare, helikoptrar för vargtransport och någon som heter börje är inte bra. Undrar om det finns mer ren ondska än socialism och vad exakt socialism är för urmakaren. Vet att en del i ren välvilja piskar sina barn för att minska deras arvsynd och samtidigt ser socialism som åtminstone ond men kanske inte som ren ondska.
För övrigt är Stefan Persson Sveriges störste skattebetalare och uppgiften på att den rikaste procenten bostadsrättsägare äger 29% av alla bostadsrätter tror jag är mycket fel.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Hur många kan egentligen tillhöra 1%?
SvaraRaderaMissförstå mig rätt, vi är alla lika värda, men vi är inte lika. Därför kommer olikhet alltid råda.
Entreprenörer och företagare som skapar utveckling och jobb är naturligtvis hjältar. Inte helt rätt att straffa dem för det och tvinga dem lämna landet av skatteskäl.
För stora skillnader skapar motsättningar och är dåligt för samhället. Dåligt och dyrare. Ett starkt samhälle skapar goda förutsättningar för alla (vilket alla inte kommer att ta, eller klara att ta) och ger även den rike bättre förutsättningar. Det förstod även de gamla industrialisterna.
Dagens girighet är enbart destruktiv för samhället och förödande för många drabbade individer.
Gronvita jag håller med nästan helt. Menar att girighet ibland kan vara positivt och nog fanns förr också. Idag har de mest giriga samlats inom finans. Bankerna har blivit både för stora som enskilda företag och fått en för gigantisk storlek tillsammans i ekonomin.
RaderaEn riktigt girig företagare, som producerar någon nyttighet billigare än andra och försöker öka sin vinst än mer med besparingar som inte försämrar produkten är nyttig för hela samhället.
kgb35. Djurfarmen är en bra fantasybok, men 1984 tycker jag är bättre SF-bok. Författaren Orwell hatade Stalin och skrev så som han uppfattade hans samhälle i Sovjet och jag tror inte det är så många läsare här som lovordar Stalin. 1984 är som bekant delvis infört, speciellt i USA, med alla kameror. Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Absolut är det också en komplex problematik, för samtidigt ska vi som Grönvit säger inte heller kväva kreativitet, entreprenörskap och företagande.
Radera