Kärnvapen i Östersjön..

Rapporter från FOI belyser de amerikanska missilförsvarsplanerna för Europa och deras betydelse för den strategiska balansen. Fokus ligger på missilförsvar mot lång- och medeldistansrobotar. Ryskt agerande får särskild uppmärksamhet.

Exempel på slutsatser i rapporterna är att den föreslagna grupperingen i Polen och Tjeckien är tekniskt lämplig för att skydda USA och dess allierade från robotar som avfyras från Mellanöstern. Det amerikanska missilförsvaret påverkar också Europas strategiska balans genom att lägga en skugga över andra aktörers förmågor, vilket också innebär stabilitetsutmaningar för Sverige.

Här kan du läsa en av rapporterna, finns i sin helhet på FOI:s hemsida: 

http://www2.foi.se/rapp/foir2490.pdf

Intressant är att USA vill ha försvaret på plats 2013, för att hantera hot som USA ser ifrån 2015 då de vill kunna skydda sig från iranska interkontinentala robotar då de tror att de kommer behöva detta försvar i framtiden. Detta försvar kan användas av både Europa och USA beroende på vart hotet från Mellanöstern/Iran riktar sig.

Tidigare, under 2006 och 2007 har framträdande ryska politiker och mililtärer både gjort politiska utspel i strategiska frågor och tillkännagav förändringar inom doktrin och teknik för de ryska kärnvapenstyrkorna. En del av dessa utspel tycks vara av rent politisk karaktär, ämnade att manifestera Rysslands återupplivade stormaktsambitioner, andra pekade på faktiska förändringar. De har alltså gjort vissa utspel kring kärnvapen i modern tid och upprustning pågår bland annat utifrån Rysslands intressen i Arktis.

Den ryska Östersjömarinen under sin 300-åriga historia haft sina största framgångar mot Sverige och Osmanska riket under 1700- och 1800-talen, men däremot oftast undvikit strid eller förlorat mot moderna stormakter som Storbritannien och Tyskland. Inte ens i krigen mot Finland har den ryska marinen gjort större insatser. Under slutet av tsartiden och under det kalla kriget, då Ryssland/Sovjetunionen behärskade en stor del av Östersjöns kuster, byggdes marinen ut för offensiva aktioner, men den kom inte till större användning. I båda fallen blev det i stället politiska sammanbrott i maktcentrum.

Genom Sovjetunionens sönderfall och Natos östutvidgning undanträngdes den ryska Östersjömarinen liksom under mellankrigstiden till det inre av Finska viken samt ett utsatt läge i Kalingrad. Den ekonomiska krisen under 1990-talet framtvingade en drastisk minskning av marinstyrkorna i Östersjön. Efter millennieskiftet, då Rysslands ekonomi återhämtat sig, har ÖM:s styrka stabiliserats och beredskapen förbättrats. Medan Norra Marinen och Stillahavsmarinen främst har uppgiften försvara Rysslands strategiska stormaktsintressen på världshaven, är ÖM:s främsta uppgift att skydda Rysslands växande ekonomiska intressen i Östersjön, bl.a. den vitala energiexporten.

I ett scenario, i rapporten, finns bilder om ballistiska robotar kommer att skjutas från östra och västra Iran mot mål i USA som New York, Chicago, Los Angeles och Seattle så kommer en del av robotarna även att passera förbi över svenskt luftrum. Även missiler från Ryssland mot USA går i vissa fall i sin bana, över Sverige.

Ryssland i sin tur, känner sig till viss del hotade av USA/NATO:s planer på att bygga dessa försvar i Tjeckien, och Polen. Den här rapporten menar dock på att maktbalansen mellan de två stormakterna inte förändras i och med utbyggnaden av denna begränsade position.

Idag finns till exempel INF avtalet för att begränsa utbyggnaden http://sv.wikipedia.org/wiki/INF-avtalet dock har Ryssland delvis hotat med att säga upp avtalet i syfte att placera robotar i Kalingrad, men man tror att de ändå skall välja att hedra avtalet då de annars försämrar sin egen säkerhetspolitiska situation jämfört med effekten de får av dessa extra robotar.

Påverkan för Europa är att detta handlar om mer operativ förmåga, och inte egentligen avskräckande förmåga. Men att det förändrar även den strategiska balansen inom Europa.

Missilförsvaret som USA vill bygga ut, handlar om försvar gentemot Mellanöstern, inte mot Ryssland. Dock är det ju tråkigt för USA/NATO om Mellanöstern och Ryssland ytterligare fortsätter att alliera sig. Det har varit en kraftig rysk reaktion gentemot många av USA/NATO:s förehavanden och övningar, men rapporten konstaterar att det varit ett otydligt fokus.

Missilförsvaret är en viktig försvarspolitisk faktor och svenska beslutsfattare har, enligt forskarna Anders Lennartsson och Fredrik Lindvall vid FOI, ett behov av att vara insatta i dess nuvarande status och utveckling. Rapporten USAs bidrag till Natos missilförsvar beskriver vilka militära och säkerhetspolitiska konsekvenser de nuvarande amerikanska missilförsvarsplanerna har för Europa. http://www2.foi.se/rapp/foir3226.pdf

Missilförsvaret har stor betydelse för Sverige genom att det är den del av Natos artikel 5 som påverkar internationellt missilförsvarssamarbete, missilförsvarets insatspolicy, missilförsvarets koppling till rustningskontroll och missilförsvaret funktion vid ett väpnat angrepp. Grupperade missilförsvarsdelar i svenskt närområde medför dessutom troligen andra konventionella förmågor, som avancerat luftvärn etc. De stegvis förbättrade interceptorerna* har räckvidder som motsvarar en successivt förvärrad hotbild. Interceptorer placerade i Östersjöområdet behövs för att kunna försvara Nato från ballistiska robotar avfyrade från Mellanöstern. Missilförsvaret har också stor betydelse för Ryssland, både som en möjlighet till inflytande och ett potentiellt hot. http://www2.foi.se/rapp/foir3226.pdf

Man kan alltså konstatera att även defensiva åtgärder handlar ju om en slags upptrappning. Men förhoppningsvis skall vi inte behöva hamna i direkt konflikt med Mellanöstern trots USA:s ageranden.