The American Dream, fast nu i Kina..

Den kinesiske poeten, äventyraren och stenrike hotell­magnaten Huang Nubo tillbringade tonåren som tiggande gatpojke. När det i augusti i fjol blev känt att den kinesiske miljardären Huang Nubo, av den amerikanska tidskriften Forbes rankad som Kinas 129:e rikaste person.
http://di.se/Artiklar/2012/5/10/267078/Med-sikte-pa-Skandinavien---MILJARDAREN-Huang-Nub/

”Västvärlden vill ha kinesiska investeringar, men när vi väl visar intresse blir vi misstänkliggjorda. Det är en enorm dubbel­moral”, säger Huang Nubo. Han är lång som en basketstjärna och klädd i jeans och svart sportjacka från North Face. Inga yttre attribut vittnar om Huang Nubos miljardförmögenhet. På armen sitter en anonym digi­talklocka i plast och på bordet ligger en väl använd mobiltelefon från Philips.

 

Huang Nubo föddes 1956 i staden Lanzhou i västra Kina, när landet med järnhand styrdes av den revolutionäre diktatorn Mao Zedong. När han var två år begick hans pappa, som var soldat, självmord efter att ha anklagats för att vara kontrarevolutionär. Den kontrarevolutionära stämpeln hängde kvar över familjen även efter hans död, och myndig­hetstrakasserierna fortsatte under ­Huang Nubos hela uppväxt. 

Hans mamma arbetade på en bygg­arbets­plats för att försörja sin familj, men dog av koloxidförgiftning under ett arbetspass när ­Huang Nubo var 13 år. 

”Mina bröder och systrar tog hand om mig så gott de kunde, men vi hade det inte lätt. Jag levde som en hund, som drev omkring på gatorna och tiggde pengar – jag hade ingenting.” Vid 16 års ålder gav han sig av till landsbygden. Själv beskriver han flytten som ”en flykt från helvetet”.

”Det jag upplevde under mina uppväxtår kan ingen i västvärlden någonsin föreställa sig. Hur framgångsrik jag än är går jag alltid runt med en sorg inombords.” ”Jag gick i skolan, men på grund av kulturrevolutionen fick jag nästan ingen utbild­ning. I stället läste jag på egen hand. Det var under den tiden som jag började skriva poesi.” Efter att kulturrevolutionen upphörde i samband med Mao Zedongs död 1976 blev Huang Nubo erbjuden en plats vid Pekings universitet, där han studerade kinesiska och kinesisk litteratur.

Direkt efteråt, i början av 1980-talet, fick han jobb som tjänsteman på regeringens propaganda departement där han stannade i tio år. Den professionella vändpunkten i ­Huang Nubos liv säger han kom sedan han läst Anton Tjechovs novell Tjänstemannens död, som fick honom att bryta ut i kallsvett. ”Det är sant att jag har en bakgrund inom regeringen. Men jag ville aldrig bli någon byråkrat.”

1990 lämnade Huang Nubo sin statliga tjänst för att pröva vingarna som egenföretagare. ”Jag började med att trycka visitkort och sälja tryckmaskiner och leksaker. Men de riktiga pengarna började jag tjäna först ­efter att ha tagit ett lån för att hyra en gammal fabrik, som jag sedan rustade upp och hyrde ut i andra hand som kontorslokaler”, berättar han.

1995 bildade han Zhongkun Investment Group Corp. Det stora ekonomiska genombrottet kom året därpå, när han tillsammans med en studiekamrat på China Europe International Business School på ett bräde tjänade 80 miljoner kronor på en fas­tig­hetsaffär i Peking. Plötsligt var den tidigare gatpojken mångmiljonär.

Under åren som följde på Kinas inträde i WTO 2001, då landet genomförde flera viktiga reformer, gjorde Zhongkun Investment Group lukrativa fastighetsaffärer som ökade Huang Nubos förmögenhet. Samtidigt blev han alltmer oroad över utvecklingen på Kinas glödheta fastighetsmarknad, en sektor som plötsligt lockade till sig aktö­rer från alla möjliga skrån. Vid en fastighetsaffär i Pekings finansdistrikt 2004 upptäckte han att han budade mot människor som i vanliga fall sålde läkemedel och djurfoder.

”Det var då jag började ana att det skulle bli problem”, säger han. ”Numera investerar jag enbart i kommersiella fastigheter och i fastigheter kopplade till turistnäringen. Möjligheten att göra snabba pengar på bostadsmarknaden i Kina är sedan länge förbi.”

Parallellt med att bygga upp sin företagskoncern har Huang Nubo under årens lopp publicerat en rad diktsamlingar under pseudonymen Luo Ying. Vid 13 års ålder fick hans sin första dikt publicerad i sin hemstads lokaltidning.

I december 2005 donerade han över 30 miljoner kronor till det kinesiska poesisamfundet för att främja utvecklingen av kinesisk poesi. Med ett bidrag på närmare 7 miljoner kronor startade han under 2010 the China Iceland Cultural Fund i syfte att stärka de kulturella banden mellan Kina och Island. 

Vid sidan av sitt intresse för poesi är ­Huang Nubo en äventyrare. Han har gått på expeditioner till både Nord- och Sydpolen och gjort tre  försök att bestiga Mount Everest, varav två lyckades. ”I maj 2009 försökte jag klättra från bergets nordsida, men förgäves. När vi nådde 8 700 meter tog jag av mina ytterhandskar för att hjälpa en vän. Med mina frostbitna händer riskerade jag en amputation om vi hade fortsatt klättringen, så det var med ­tårar i ögonen som jag tvingades avbryta.”

Med fem katter, en kanin, två apor och tre papegojor sägs Huang Nubos 200 kvadratmeter stora kontor i Zhongkun Investments högkvarter i Peking mer likna ett zoo än en kontorsarbetsplats. I dag omsätter koncernen över 10 miljarder kronor per år.

”Finanskrisen har öppnat stora möjligheter för kinesiska företag att komma över resurser utomlands. Om tio år, när omvärldsekonomin är tillbaka på rätt spår, kommer sådana möjligheter inte längre att stå till buds.”

Med en förmögenhet som av Forbes uppskattas till drygt 1 miljard dollar är Huang Nubo vid 56 års ålder rik som ett troll. http://di.se/Artiklar/2012/5/10/267078/Med-sikte-pa-Skandinavien---MILJARDAREN-Huang-Nub/

Det var länge sedan vi hörde sådana här historier om människor i USA som lyckats med den klassiska American Dream, att kunna göra en sådan här klassresa. I USA hör vi numera mest historier om de som gör den omvända resan ner i fattigdom. I framtiden kanske det endast är från snabbväxande ekonomier vi kommer att få höra om möjligheterna att göra snabba pengar. Kanske gick även the American Dream på export tillsammans med alla företags produktionsfabriker?

Redan om tre år beräknas kinesiska löner motsvara samma kostnad i varuproduktionen för företagen, som löner i väst. Kommer även Kinas framgångssaga stanna av, när möjligheterna för att göra "snabba pengar", stanna av? http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/kinas-loneokningar-andrar-spelplanen_7194549.svd

Men oavsett var framgångssagor sker, så verkar Huang Nubo (såsom andra miljardärer som gjort en sådan klassresa), ha behållit sin ödmjukhet och medmänsklighet. Det är alltid roligt när människor lyckas som man känner att de förtjänar att ha lyckats. Vi önskar honom därför en fortsatt lycka med hans affärer och att han får behålla sin hälsa och sitt välstånd. Må fler lyckas med samma intressanta resa!