En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

måndag 30 september 2013

Budgetbråk...

På tisdagsmorgonen den 17:e oktober, svensk tid löper USA:s budgetår och de tillfälliga lösningar som hållit ihop statsfinanserna ut. Enligt amerikansk lag måste då en ny budget redan finnas på plats och ha godkänts av såväl presidenten som de båda kamrarna i kongressen. Om inte en ny budget klubbats igenom måste stora delar av landets offentliga verksamhet stängas, och omkring 800 000 statsanställda tvingas stanna hemma. Trots de besvärliga konsekvenserna tycktes en lösning på måndagen vara långt borta och klyftan var djup mellan Demokrater och Republikaner.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17572829.ab

I ett sent utspel på måndagen sade president Barack Obama att han inte tänker ge upp och stänga ned de federala myndigheterna i fall kongressen inte kan enas. Obama hoppas på en tillfällig finansiering som föreslagits av kongressen.



Republikanerna vill lösa problemet genom att skära i presidentens omfattande sjukvårdsreform och minska dess poster i budgeten. Obama vägrar däremot att rucka på reformen och lägger in sitt veto om finansieringen stoppas. Om det blir nedstängning av offentlig verksamhet så kan ju Obama helt enkelt skylla på republikanerna. För Obama är det extra viktigt att Obamacare går igenom som planerat, och dessutom behöver han inte tänka på att bli omvald. Han har inte särskilt starka skäl att ge efter till republikanerna, så när republikanerna för en lika hård linje blir det ett riktigt dödläge.

Men budgetbråket är ett väldigt litet problem jämfört med det faktum att USA är nära att slå i sitt så kallade skuldtak redan 17 oktober. Taket ligger i dag på 16 700 miljarder dollar – lån över den nivån får inte tas. Budgetbråket innebär minskad tid för de viktiga förhandlingarna om skuldtaket.

Om det inte når fram till en lösning inom två veckor måste alla pengar till offentlig verksamhet omdirigeras till att betala räntor och amorteringar. Då får det allvarliga konsekvenser för den amerikanska tillväxten och hela världen.

Nu börjar maskineriet gnissla igen. Man har kunnat sparka burken nedför vägen ännu en tid, hur länge kan världen fortsätta leva på lånade pengar, från framtiden som inte finns? Var tar det slut?

torsdag 26 september 2013

Manifestation i Luleå, 12.00 imorgon fredag 27/9, Gula Paviljongen...

Imorgon kan du samlas med andra och visa ditt stöd för romer i Luleå. Romska projektet för inkludering, tillsammans med kommunalråd Karl Petersen och Yvonne Stålnacke håller tal.

Se nyhet: http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=7874985


Även Länspolischefen har bekräftat nu att han kommer att delta, samt även Piratpartiet kommer att komma dit för att bara allmänt visa sitt stöd för manifestationen. Piratpartiet har ju en intressefråga i integritetsfrågor i informationshantering särskilt, så det är kanske inte förvånande att de direkt sagt att de skall delta.

Länspolismästare Håkan Karlsson uttalade sig tidigare i veckan i Nordnytt och förklarade då att det inte existerar något register över romer i Norrbotten.
– Rent generellt är det förkastligt att vi ska ha register på grund av människors ursprung, sa Karlsson.

Det är förbjudet att registrera människor på etniska grunder, se nyhet:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/forbjudet-registrera-pa-etniska-grunder/

Jag har själv försökt att skicka informationen vidare till så många jag kan, men vet du någon som borde tipsas, så skicka gärna informationen vidare. Sprid den i era organisationer, eller på era arbetsplatser.

Vi hoppas på att så många organisationer, föreningar, och privatpersoner som bara kan, kommer till den här manifestationen! Är du i krokarna så kom och visa ditt stöd du med!

onsdag 25 september 2013

Vad hände med Samhället?

Så Sverige har blivit ett av världens mest individfokuserade land. Antagligen var det i samband med den utvecklingen som politikens innehåll ändrades till att inte längre omfatta något som tidigare kallades "allmännyttan". Nu styr istället intressen som gynnar några få istället för att vi tillsammans skulle arbeta för att det skulle bli bättre för alla.

Betyder materiella saker alltså mer än att alla i ett samhälle kan ha det bra? Även gamla, sjuka och svaga? Är det viktigare för oss (friska, unga, starka) att vi kan unna oss själva vad helst vi vill? Samtidigt som vi inte själva tar hand om våra gamla, så ser vi heller inte till att samhället ger dem trygghet som ett exempel.


Dessutom är de här lösningarna av tillfällig karaktär. Alla nedskärningar i skattepolitiken och utförsäljningar av samhällsnyttan och sådant som vi tidigare ägde själva. Allt från vårdcentraler till omsorg och skolor skall numera drivas privat. Genom att göra kortsiktiga lösningar får en del det kortsiktigt bättre men på sikt ökar kostnaderna och det blir dyrare. Jämför samhället med att ta ett sms-lån. Du får visserligen pengarna direkt men istället får du dubbel kostnad nästa månad. Man skjuter problemen framför sig.

Själv är jag otroligt trött på den här samhällsutvecklingen. När kommer vi att svänga åter till mjukare värden som medmänsklighet? Det ordet finns inte längre och inte förrän vi själva är gamla, sjuka och svaga kommer vi att höja rösten för förändring. Men vem lyssnar på en då? Vem kan ens höra ens gamla, spruckna stämma?

Men när man ens andas något i stil med att vi borde satsa mer på förbättringar så får man bara svar såsom "ni vill bara ta mina pengar", utan att den personen skulle se att förbättringar i samhället även såklart omfattar den individen.

Dessutom så är väl de enda som egentligen drar in pengar från utifrån landet, är industrin via exporten. Alla som arbetar inom verksamheter som inte ägnar sig åt någon form av export använder bara medel som finns inom landet. Inom industrin har man ju på grund av detta högre löner än alla andra vilket jag tycker är rätt eftersom man då står för att dra in pengarna till landet och absolut skall belönas för det.

Men hur kan det komma sig att alla övriga inte kan se någon form av solidaritet att vi alla skall kunna fördela de medel som finns? Varför blev vi så individfokuserade?

Dessutom undrar jag varför sidan som står för mer högercentrerade ideal måste vara så otrevliga när de skriver kommentarer och framför sina åsikter. Det kommer exempelvis mycket personliga påhopp i kommentatorfältet ifrån de som särskilt tycker att det enda som är viktigt är deras egna inkomst.

tisdag 24 september 2013

Skulder...

Så ett av mina bostadslån gick ut och jag kunde binda om det till lägre ränta. Man tackar och tar emot. Jag har fortsatt att amortera i en sådan hög takt som jag bara kan och det är tillfredsställande att se skuldsaldot minska. Ser fram emot den dag då aktuell skuld kommer att vara 0:-

Jag hade inte tittat på summan på ett antal månader och plötsligt hade summan sjunkit med
-40 000 kr. En härlig känsla. Visserligen är det flera år av avbetalningar kvar, men då lånen är uppdelade på tre med olika bindningstider så kan jag iallafall roa mig med att se att det dyraste lånet 'strax' är avbetalt.

Så här spännande kan lånen se ut. När jag började betala på mitt dyraste lån och amortera mer aggressivt så var även det lånet på runt 150 000 kr. Det har ändå gått mycket snabbare än jag trodde att återbetala. Jag menar att man tittar på sina uträkningar på papper och det låter som det kommer gå långsamt. Men sedan går tiden fortare än man tror och då känns det ändå bra att det tickar på så pass snabbt.

Om en månad sänks även räntan på det lånet med det största beloppet och då går den räntan ned med ca.1% (vilket alltså känns bra) till 3,17%. Visserligen kan man tänka att det är dumt att ha lånekostnaden bunden till en viss procent. Men jag antar att jag tycker om att ta det säkra före det osäkra. Eftersom jag också bor själv så vill jag inte att räntorna plötsligt skall skena iväg till 500% (man vet ju aldrig?) så att jag måste gå från hus och hem. Då kan jag betala lite för den försäkringen så att säga. Att jag inte kommer drabbas av någon plötslig höjning av utgifterna.

Nuvarande lån hos Stadshypotek:

4,64% 66 000,00

4,16% 100 000,00

 4,20% 152 079,00

Total aktuell skuld 318 079,00



I övrigt har jag inga andra skulder utöver bostadslånet vilket känns positivt. Även om världsekonomin har stabiliserats sig så vet man ju inte vad som händer sedan. Kanske är man trots allt, bara dum som betalar av skulderna? Kanske kommer det en massavskrivning av alla världens skulder? Kanske blir det en ekonomisk revolution... Vem vet? En del av de som tar på sig lån som inte kommer att gå att betala tillbaka på 400 år verkar resonera så.

Aktuella räntor hos Handelsbanken ser för närvarande ut så här:

Bindningstid* Räntesats Bunden till Senaste förändring
3 månader 2,87 % 2014-01-01 -0,03 %      2013-07-13
1 år 2,91 % 2014-09-30 +0,06 %      2013-08-26
2 år 3,11 % 2015-09-30 +0,05 %      2013-09-05
3 år 3,27 % 2016-09-30 +0,05 %      2013-09-05
5 år 3,72 % 2018-09-30 +0,07 %      2013-09-05
8 år 4,27 % 2021-09-30 +0,07 %      2013-09-05
10 år 4,47 % 2023-09-30 +0,07 %      2013-09-05

Har även sett några avsnitt på senaste säsongen av Lyxfällan och som vanligt blir man lite mörkrädd. Hur kan man låta det gå så långt som en del i programmet gör. Förmodligen är det köpberoenden som gör att människor hamnar där. Ett sätt att inte handla i onödan är ju annars att aldrig gå till affären bara för att man har tråkigt. Att inte surfa så kallade shoppingsiter på internet utan att ha ett tydligt syfte med vad man letar efter. Använda shoppinglista när man väl går till affären och att man inte köper saker i onödan.

Jag tror att jag fortfarande skulle kunna använda mina pengar mer effektivt. Bland annat genom att veckohandla i större utsträckning och minska ned på de mindre "små-inköpen" som egentligen är ganska onödiga. Det går många mindre summor men i slutändan blir det naturligtvis pengar det med.

Vi hade även lönesamtal nyss och jag kommer att få +2,3% på min lön i år. Jag antar att det ändå är bra med tanke på löneutvecklingen i övrigt på arbetsmarknaden. Även om man alltid kan tänka att vad kunde jag ha gjort för att få ännu högre lön. Men kanske kan man tänka på det till nästa år.

Det enda som oroar mig är såklart ändå bostadsbubblan, att när man betalar av lånen på sin bostad kanske det i slutändan kommer bli så att bostaden inte kommer att vara något värd i framtiden. Jag bor i en sådan där bostadsrätt.

Samtidigt trivs jag ju så bra i min bostad och vill inte flytta för allt i världen. Jag tycker så mycket om planlösningen och här känner jag mig hemma. Jag skulle inte känna mig hemma i en av de hyresrätter som jag hittils har sett. De har haft opersonliga materialval som alla känns "standard". Så kanske är det ändå värt att betala för den här känslan som jag får av min bostadsrätt.

Om jag inte var jag...

Tänker du någonsin på, "vad skulle jag ha gjort om jag inte var jag?"  Livet är ju fyllt av möjligheter och ändå har jag gjort just de val som jag har gjort. Val som har lett fram till var jag bor, hur jag lever, vilka andra människor som finns i mitt liv. Om jag hade gjort annorlunda val hade jag inte suttit här vid köksbordet idag. Då hade jag suttit vid ett helt annat bord, i ett helt annat kök, i ett helt annat liv...

På bild: Helene Öhman (Fotograf: http://www.photobymaria.com/)



Jag 'googlade' några andra "Helene Öhman" för att se vad de har för sig:

Jag kanske kunde ha varit präst i Skåne...Men än är det kanske inte försent?
http://www.trelleborgsallehanda.se/personligt/article1440313/Flytten-till-Skane-ledde-till-dromyrket.html

Eller Folkpartist. http://www.folkpartiet.se/folkpartiet-nara-dig/skane-lan/kommuner/staffanstorp/ovriga-representanter/helene-ohman/

Eller varför inte sjuksköterska?
http://www.ystadsallehanda.se/tomelilla/article1977506/Sviktande-minne-far-stod.html

Eller utvecklingschef på Ledarna... https://www.facebook.com/helene.ohman

Det känns faktiskt lite märkligt att se andra med samma namn leva så olika liv än mig själv. När jag läser olika artiklar och sidor så här. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Än är man ung och än har man mycket kvar att se.

The Road Not Taken (Robert Frost)
Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim
Because it was grassy and wanted wear,
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I,
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference. 
Den här dikten handlar om det här. Att vi kan aldrig förutse var vägen tar oss och inte förrän i efterhand kan man se att olika val man gjort har haft olika effekt. Men man kan aldrig vara säker på vad som hade hänt om man tagit den där andra vägen.

Hade man tagit en annan väg, hade man varit en annan person och tänkt annorlunda. Därför hade man inte kunnat se hur resultatet varit i annat fall. 


Lite att fundera på så här på tisdagskvällen.

måndag 23 september 2013

Några av de klokaste ord jag hört på länge...

"David Bergkvist Nu tänker jag uppfinna några egna politiska ord, för att väga upp högerns nyspråk:

Stoppa SKATTEDUMPNINGEN! Länge har vi åtnjutit bland världens starkaste ekonomiska deltagande, med en solid ekonomi som följd! Regeringens politik går ut på att oansvarigt sabotera detta! Stoppa dumpningen av skatteunderlaget och avdemokratiseringen av ekonomin! För en stark, solidarisk, progressiv skattepolitik! Låt oss ta från de rika och ge åt de fattiga - inte tvärt om!

Bekämpa MASSPANIKEN! Rädslan är den farligaste fienden! Genom att söka syndabockar såsom nyanlända från andra länder och kulturer förlorar vi lätt fokus på vad som egentligen orsakar våra problem och hur vi tillsammans kan lösa dem. Medan rasisterna spyr sin galla i Riksdagen skrattar överklassen hela vägen till banken.

För FRITIDSLINJEN! Den tekniska utvecklingens mål och syfte måste vara att öka andelen tid i kreativ, meningsfull och bekväm fritid för alla och envar. Låt oss inte sätta upp politiska spärrar eller straffsystem som hindrar denna självklara utveckling. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är ett enkelt och självklart steg mot detta."



Detta är återgivet ifrån ett Facebookinlägg som jag bara tyckte behövde en större spridning. När vi tycker saker på FB så har det en tendens att stanna där. Men genom att sprida ordet vidare när vi hör något som vi tycker låter bra så fortsätter väl diskursen genom samhället?

Faktum är att om arbetstidsutvecklingen följt tidigare utveckling så hade vi ju haft 6 timmars arbetsdag för länge sedan. Somnade "arbetarrörelsen" i och med medelklassens intåg. Fick vi det för bra så att vi slutade kämpa för demokrati, eller för förbättrade villkor för "arbetaren".

Arbetarrörelsen verkar helt enkelt ha mer eller mindre dött ut. Även om jag anar att den är på tillbakaväxt nu när samhället har tagit en sväng till det sämre efter alla skattesänkningar. Moderaterna har sänkt skatterna med -130 miljarder. Inte konstigt att det känns som att vård, skola, omsorg och välfärden urholkas. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare.

På den ljusa sidan ser jag dock att vi har en tradition i det här landet av att organisera oss i föreningar och därmed finns det hopp om att arbetarrörelsen växer åter och återigen går till kamp för arbetarens rättigheter. Genom exempelvis förkortad arbetsdag skulle vi ju kunna få fler arbetstillfällen på den svenska arbetsmarknaden och fler skulle kunna arbeta istället för att vara i ett utanförskap.

Om vi kan dela med oss, dela med oss av arbetstiden. Dela med oss genom att bevara skatterna som vi behöver ha för att värna om vår välfärd. Att inte bygga ett 1/3 dels samhälle. Att ha ett rättvist, demokratiskt samhälle där alla kan ha samma förutsättningar till ett gott liv.

Här är Jan Ericsson (M) riksdagsledamot för er som såg det här tv-programmet under veckan:


"Jag har ju inte fått några större mängder mail i min mailbox från människor som tackar nej till en skattesänkning". säger Jan.

Vad säger ni - ska vi hjälpas åt att fylla Jans mailbox?
jan.ericson@riksdagen.se

Här har ni ett brev-förslag som gör det hela lite snabbare:

Hej Jan !

Jag såg programmet där du sade att du inte fick speciellt många brev från
väljare som tackade nej till ytterligare skattesänkningar.
Här har du en som gör det !

Den inslagna vägen är en återvändsgränd för landet,
ni moderater har sänkt skatten i landet med mer än 130 Miljarder.
Var nöjda med det !!

Känner ni er nöjda med att kvaliteten fått stå tillbaka i Skolan och vården
bara för att vårt lands rikaste skall få ännu mera ??
Eller det faktum att vi har de snabbaste växande inkomstklyftorna i västvärlden ??

Jag anar att du kanske har fått fler brev precis som mitt.
Vänligen säg aldrig igen att du aldrig fått de synpunkterna till dig igen.


//Helene Öhman, Luleå

(Men byt namn och radera denna parentes)

Polismyndigheten kartlägger Romer...

Först när jag hörde om den här nyheten, så tänkte jag "det här kan inte vara sant". Jag har sedan under dagen försökt att tänka ut anledningar till varför man skulle ha ett sådant register? Att försöka rättfärdiga att detta kunde ske. Inte ville jag tro detta om Sverige. Ett land som tror på rättvisa, demokrati och frihet. Att kanske var det ändå i bästa vilja, bara ett försök att kartlägga kriminella? Kanske fanns det något som låg bakom? Jag är en sådan som vill tro det bästa. Att det inte skulle vara så illa som det faktiskt lät.

Men sedan när jag i lugn och ro har haft tid att läsa nyhetsrapporteringen så kommer jag till slutsatsen att "Det är sant!". Det här händer i Sverige, år 2013. Samt insikten att det inte finns några skäl till varför man har upprättat det här registret. Inga andra skäl än rasism och fördomar. När man kartlagt helt vanliga familjer till och med deras nyfödda barn. Bara för att de har en härkomst som av myndigheten inte uppfattas som "svensk".

En statlig myndighet som på stor skala ägnar sig åt olaglig kartläggning av etnicitet och förföljelse av en hel folkgrupp. Samtidigt som man startat projekt för Romsk Inkludering till det svenska samhället från regeringshåll, så pekar man hos en statlig myndighet ut över 4000 individer och säger att "de är inte som vi".

För information om projektet se: http://www.regeringen.se/sb/d/15731 eller så har jag även skrivit om det tidigare, här: http://rymdiz.blogspot.se/2013/05/romsk-inkludering.html


På bild: Tanja Hagert, ansvarig för projekt "Romsk Inkludering", Luleå.

Det känns i och med den här skandalen. Att vi gått nästan 100 år tillbaka i tiden. Hur skall vi kunna få människor att lita på våra myndigheter, som varit förföljda av desamma. När de gör på det här viset? Över 70 personer minst, hos polismyndigheten, har känt till det här registret. Förmodligen många, många fler. Det kommer visa sig i internutredningen som polisen måste göra. Kanske kommer heller inte allt fram i internutredningen. När polismyndigheten även måste bära skammen för vad som de gjort.

Skandalen kommer även inte bara få konsekvenser inom vårt land, men även i våra internationella relationer är det en skandal. Sverige som brukar vara bra på att följa de mänskliga rättigheterna. Men inte nu längre. 

Nu är vi på en glidande skala från demokrati till diktatur, på Freedom House Frihetsindex. Vi kommer antagligen att falla i placeringarna på deras lista till nästa gång den upprättas. 
http://www.freedomhouse.org

Tidigare har exempelvis poäng för pressfriheten i Sverige sjunkit några poäng från 2010 och framåt.

Sammanfattningsvis kan man konstatera ~ Att förfölja en folkgrupp, hotar allas våran frihet!

Konst är kOnStiGt...


Ni som har vägarna förbi nordliga norrland, närmare bestämt Boden, bör gå på den här utställningen. Han är fantastiskt duktig. http://www.magnusbjorkbom.se för de som bara vill se lite av hans alster.

Jag tycker att konsten ännu inte har dött ut, trots internet och tekniska under så tycker jag fortfarande konst, skapande och hantverk bör få ta plats i våra liv. "Kultur". :)

Så kom och njut! Ni som inte har vägarna förbi, har ni några favorit konstnärer som ni följer? Tipsa gärna i kommentarerna!

tisdag 17 september 2013

Äntligen måndag?

Fick möjligheten att lyssna till en fantastisk föreläsare förra veckan. Författaren till boken "Äntligen måndag" av Torild Carlsson som berättar om myter i arbetslivet. Eftersom jag arbetar inom arbetsmarknadsförvaltningen var det högst relevant för mig. 

Vi arbetar mycket med vägledning och möjligheter att åter finna vägen till arbetsliv eller studier. Vi arbetar även med rehabilitering, praktik och subventionerade anställningar inom Luleå Kommun.


Föreläsningen tog upp många saker som var inspirerande. Bland annat började han sin föreläsning med att säga "Vad vill du bli när du bli stor". Yrken dyker upp i olika takt för barnen som upptäcker världen. Det är få fem-åringar som säger jag vill bli studie-och-yrkesvägledare. Sedan i 15-års åldern är det dags att börja välja. Men studier visar att även 15-åringar bara kan nämna fem olika yrken och beskriva vad det yrket egentligen innebär. Om man inte kan beskriva kartan, om vad som finns. Hur kan man då göra ett genomtänkt val? Kanske är det därför vi hela livet lever med frågan, vad ska jag göra härnäst?

Vägledning handlar därför mycket om att rita upp kartan, vad finns där ute egentligen?

Torild framhåller även att alla människor kan ha sin egen privata arbetsmarknad. Att genom att kombinera erfarenheter så kan man hitta en kombination som efterfrågas och där man är unik. Han berättar exemplet kring "biologdesignern". En biolog som inte längre önskade arbeta kvar i sitt gamla yrke, som utbildade sig till designer, men upptäckte att i konkurrens med alla yngre förmågor var det svårt att komma in och få arbeslivserfarenhet i sitt nya yrke.

Men genom att kombinera sina erfarenheter och istället vända sig till intressenter som kanske skulle söka båda dessa kombinationer. Genom att börja illustrera och designa till den medicinska industrin, eller facklitteratur. Där det var önskvärt att illustratören hade kännedom om "vad är en cell" eller vad det nu kan vara. Så underlättade det arbetet mellan författaren och hur denne ville att det skulle illustreras. Genom "Biologdesignern" ser vi hur det kan verkligen finnas en unik arbetsmarknad.

Att hitta ett jobb kan handla mer om att hitta vem jag vill vara tillsammans med. Att det handlar om att bygga relationer. Att hitta sin plats var man passar in. Ett jobb som vägledare handlar inte om att omforma människor. Det handlar om att hitta den plats där den här personen kommer att få ett jobb, utan att behöva förändra sig.

Man kan vara halvbra på flera saker men ändå ha den bästa kombinationen av talanger för ett specifikt jobb.

Det finns en myt om att utbildning alltid är en bra investering, men vi kan utbilda oss hela livet utan att det kanske leder till ett arbete. Vi måste istället bli bättre på att lära känna oss själva. Det finns ingen på arbetsmarknaden som har för lite kvalifikationer för att inte kunna få ett jobb. Alla kan någonting och kan vara bra på någonting. 

Vi kan heller inte bara titta på vilka yrken som behövs i framtiden, vi behöver bara veta vad jag verkligen själv brinner för och vad vill jag själv göra. Vet jag det så kan jag leta mig fram till det. Det kommer aldrig hjälpa att stirra sig blind på vilket yrke är det som efterfrågas just nu, eller vilket yrke är det som potentiellt sett kan ge högst lön?

Jag rekommenderar att läsa hans bok då Torild verkligen kommer med insiktsfulla tankar och idéer hur vi kan tänka kring arbetslivets snåriga vägar...

måndag 16 september 2013

Ditt kroppsspråk färgar också dina känslor...


Intressant föreläsning ifrån TED, 20 minuter lång.

Kroppsspråk påverkar hur andra ser oss, men det kan också ändra hur vi ser på oss själva. Social-psykologen Amy Cuddy visar hur "power poser" - stående i en hållning av tillit, även när vi inte känner oss säkra - kan påverka testosteron och kortisol nivåer i hjärnan och därför även kan ha en inverkan på våra chanser till framgång .

lördag 14 september 2013

Giving...


Giving is the best communication...

En reklamfilm, bara tre minuter lång men som har fått stor uppmärksamhet. Kanske kan den i sitt enkla budskap beröra fler på tre minuter, än vad en film från hollywood gör på två timmar.

söndag 8 september 2013

De nya studenternas svagheter är ett samhällsproblem...

Idag vill jag återge en krönika, då jag tycker att den fångar något väsentligt, kring samhället och utbildningars värde. Kanske också om studenters inställning till studier och människors inställning till kunskap.

Ur DN: Ann Heberlein: De nya studenternas svagheter är ett samhällsproblem
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ann-heberlein-de-nya-studenternas-svagheter-ar-ett-samhallsproblem/

Vi är bekymrade. Larmen om förfallet inom den högre utbildningen blir allt fler. I vintras publicerade nio universitetslärare vid Uppsala universitet något av ett nödrop i Uppsala Nya Tidning, i en stor artikel i Universitetsläraren bekräftade Ebba Lisberg Jensen, lektor vid Malmö högskola, Uppsalahistorikernas bild, i somras skrev Dick Harrison, professor i Lund, en lika besk som bekymrad krönika i Magma i samma ämne, och i pentryt på min arbetsplats, Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet, är studenternas tilltagande oförmåga att hantera sina studier ett ständigt samtalsämne. Exemplen är flera, men intresset att diskutera problematiken är nästan obefintligt.


Jag – liksom majoriteten av mina kolleger – älskar att undervisa. Att få vara pedagog, att befrämja kunskap och vägleda studenten till egna insikter är något av det finaste jag vet. Paidagogos var i antikens Rom namnet på den slav som undervisade de fina familjernas barn. Läraren – pedagogen – är alltså en tjänare, i kunskapens och elevernas tjänst. Att tjäna studenterna har dock med åren blivit allt svårare. Jag är fortfarande lika förväntansfull inför mötet med en ny a-kurs. Min förväntan förbyts dessvärre allt oftare i förtvivlan. Jag förväntar mig en församling av nyfikna och ambitiösa kvinnor och män. Och visst finns de fortfarande, studenterna, som förstår att det är en förmån – ja en ynnest – att på heltid få lov att ägna sig åt studier. Det är tyvärr sällan den här gruppen studenter som märks. Nej, de som låter och tar plats är de som opponerar sig.


Man skulle ju kunna tänka sig att det är något positivt: ifrågasättande och fria tankar. Det är bara det att det inte är lärobokens redogörelse för feministisk etik eller det rimliga i existentialismen som ifrågasätts. Det som ifrågasätts är i stället den förväntade arbetsinsatsen: "Måste vi ha böcker på engelska?", "Måste man komma på föreläsningarna?" och så klassikern – "Kommer det på tentan?"

Synen på universitetsstudier har förskjutits under det dryga decennium jag har undervisat. Genomsnittsstudenten uppfattar inte längre studier som något som är värdefullt i sig självt: Studier tillmäts blott ett instrumentellt värde, i bästa fall till ett jobb, i allmänhet till försörjning genom studiemedel. Än värre är att förmågan att tillägna sig kunskap har försämrats radikalt. Många studenter har stora svårigheter med att sålla information och vet inte hur man gör när man läser en bok. Vad värre är: En del av dem förstår inte poängen med att erövra kunskap genom att läsa ("man kan ju googla"), och nästan alla har problem med att bedöma källors tillförlitlighet.

Den tilltagande oförmågan att analysera texter och kritiskt granska utsagor är inte bara ett problem i akademin, utan ett samhällsproblem. Vi är på väg att förvandlas till en nation av passiva och lättlurade konsumenter när världen behöver aktiva, tänkande och kritiska producenter av tankar och idéer. Ett samhälle utan reflektion och tankeproduktion dör.

Ann Heberlein
kulturdebatt@dn.se

Jag har markerat de stycken i texten som jag tycker fångar kärnan i det här problemet. Då kunskap inte längre meriteras, utan mer säljar-personligheten. Vid anställningsintervjuer lägger man inte längre samma tyngd vid de akademiska meriterna utan mer på själva intervjun och människan. Det som man kan ta in snabbt och ytligt under mötet. Detta är vad jag hör från mina kontakter med arbetsförmedlingen. Förut frågade arbetsgivarna mer om akademiska meriter och betyg. Idag frågar de efter referenser, gärna flera och de ringer samtliga.

Samtidigt har samhället förändrats när den här inställningen förändrats. Man byter även arbetsplats ofta, generellt sägs det att man ska byta arbete var tredje år för att ha en maximal löneutveckling. Men det innebär också att kunskapsbanken på de olika arbetsplatserna blir låg, då det bara är ett fåtal kvar som har långvarig erfarenhet av sitt arbetsområde och som är kunskapsbärare där.

Med ett allt större utbud och att "allt finns på internet" kommer också genvägar, där man inte ser värdet i att lära sig något på riktigt om man bara kan glida igenom kurserna genom att skumma på ytan av dem. Jag tror att de inom den akademiska världen har rätt i att det här inte bara kommer att vara ett akademiskt problem, utan att studenternas inställning till studier, även reflekterar vanliga människors inställning till samhället.

lördag 7 september 2013

Nynazister demonstrerade i Umeå på Rådhustorget...

En olaglig demonstration av en högerextremistisk organisation genomfördes vid 13.00-tiden på Rådhustorget i Umeå.
Polisen var snabbt på platsen för att försöka upplösa demonstrationen och fösa undan demonstranterna. Det skapades dock en hätskt stämning och spontana motreaktioner. ”Inga nazister på våra gator”, ropades det på Rådhustorget.


Samtidigt pågick nämligen VIP-galan för fullt med musik från en stor scen på Rådhustorget. Musiken upphörde och alla blickar och all energi riktades mot den olagliga demonstrationen i stället. Enligt uppgift är det Svenska motståndsrörelsen (SMR) som ligger bakom den olagliga demonstration.


Det är en organisation som är strikt hierarkisk, sluten och disciplinerad. Flera av organisationens medlemmar är dömda för grova våldsbrott och Säkerhetspolisen menar att SMR är den nazistgrupp som utgör det största hotet mot Sveriges inre säkerhet.

Poliserna föste undan demonstranterna och spärrade av Gågatan mellan Rådhustorget och Vasagatan. Därefter fördes de till Vasaplan och stoppades in i en buss som körde till Minervaskolan, där de visiterades.
Enligt uppgift var demonstranterna utrustade med stenar och utrustning för att kunna skölja ögonen med.

Demonstrationer

I en demokrati är det viktigt att skydda medborgarnas rätt att mötas i grupp och att uttrycka sin mening genom att demonstrera. Mötes- och demonstrationsfriheten är skyddad i grundlag, 2 kap. 1 § regeringsformen.

Det innebär inte att man överallt eller vid alla tidpunkter har rätt att demonstrera. Rätten att mötas och demonstrera får begränsas i lag, men bara om det är nödvändigt, till exempel på grund av rikets säkerhet.

Tillstånd för demonstration

Demonstrationer, det vill säga allmänna sammankomster, på offentliga platser, får inte anordnas utan tillstånd. En skriftlig ansökan om tillstånd ska skickas in till Polisen på den ort där demonstrationen ska anordnas. Du måste skicka in ansökan i god tid, senast en vecka innan demonstrationen ska hållas. När ansökan har lämnats in kan Polisen ta kontakt med dig som arrangör för att inleda en dialog om hur demonstrationen/sammankomsten ska genomföras.

Polisen får bara i undantagsfall vägra tillstånd för en demonstration. Skälet kan vara att det är nödvändigt, med hänsyn till ordning och säkerhet.

Polisens rätt att ställa in och lösa upp demonstrationer

Om du har sökt tillstånd för en demonstration och fått avslag från Polisen, men ändå genomför demonstrationen, har Polisen rätt att ställa in eller lösa upp sammankomsten.

Polisen har också rätt att ställa in eller lösa upp en demonstration om det uppkommer svårare oordning vid eller i anslutning till sammankomsten, enligt2 kap. 23 § ordningslagen.

Med ”svårare oordning” vid en demonstration menas att det ska vara upploppsliknande stämning. Även en demonstration som innebär avsevärd fara för de närvarande eller som medför en allvarlig störning av trafiken kan upplösas. En förutsättning för att Polisen ska ha rätt att upplösa en demonstration är att andra åtgärder inte visat sig räcka till, exempelvis avspärrningar eller avvisanden.

Som lagen säger har man alltså rätt att demonstrera, men skall ha sökt tillstånd för en sådan demonstration. Man har dock inte rätt att yttra sådant som kan tolkas som "hets mot folkgrupp". Den här gången höll de dessutom på med störande och farliga beteenden, som att kasta glasflaskor mot andra. Samt att de störde andra arrangemang som pågick samtidigt. Hade de sökt tillstånd för sin demonstration kunde de hållit den vid ett tillfälle när det inte störde andra arrangemang.

Trist också, att det numera finns en sådan organiserad nazistorganisation i min gamla hemstad Umeå. Förhoppningsvis slipper vi se mer av dem, men troligtvis så är det inte det sista vi hört från dem. 

Roligt att se dock att deras ord inte stod oemotsagda utan att folket i Umeå inte vill ha rasistiska uttryck utan vill istället se öppenhet och ett välkomnande för utrikes födda som kommer till Sverige.

torsdag 5 september 2013

Bunker-hus...

Ett hus att använda för den stundande apokalypsen kanske? Vilken apokalyps frågar du kanske nu. Men kanske är det alltid en apokalyps just runt hörnet? 
http://www.messynessychic.com/2013/09/05/the-1970s-cold-war-era-home-built-26-feet-underground/

Det här huset byggdes under 1970-talets "kalla krig" era. Det skulle ge familjen som bodde här en bunker att ta sin tillflykt till.
















Den här mysiga bunkern är tydligen också till salu för närvarande. Bara att köpa så har du ett hem att fly till, där du fortfarande kan avnjuta grill, och poolfester, fast nu, under jord.
http://www.messynessychic.com/2013/09/05/the-1970s-cold-war-era-home-built-26-feet-underground/

onsdag 4 september 2013

Studie avslöjar: Koden ”funktionshindrad” allt vanligare på Arbetsförmedlingen

Enligt Arbetsförmedlingens kodning klassas var fjärde arbetssökande idag som funktionshindrad på något sätt. För tjugo år sedan var det bara en på tio.
-Orsaken är arbetslivets ökade krav på effektivitet, färre lågkvalificerade jobb och en normalitetsförskjutning i arbetslivet, säger Ida Seing, en av studiens författare.


Tio procent av alla arbetssökande kodades som funktionshindrade år 1992 av Arbetsförmedlingen. Motsvarande andel år 2011 var 25,3 procent. Den kraftiga ökningen analyseras i en artikel av Kerstin Jacobsson, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, och Ida Seing, doktorand vid RAR, Rikscentrum för Arbetslivsinriktad Rehabilitering, Linköpings universitet.

De har intervjuat specialister på Arbetsförmedlingen, som arbetar just med funktionshinderkodning. Deras artikel heter "En möjliggörande arbetsmarknadspolitik? Arbetsförmedlingens utredning och klassificering av klienters arbetsförmåga, anställbarhet och funktionshinder".

Social kompetens allt viktigare

Artikelförfattarnas slutsats är att det är mycket fokus på effektivitet och att det har skett en normalitetsförskjutning i arbetslivet på anställningsbarhet.
-Det ska vara rätt utbildning men det har mer och mer blivit en betoning på att kunna anpassa sig. Det gäller att ha rätt attityd, vara flexibel, ha social kompetens och samarbetsförmåga och fungera väl med både kollegor och kunder, säger Ida Seing.

Kodning också positiv

De har tittat på Arbetsförmedlingen sätt att koda olika personers lämplighet för olika jobb och ser att kravlistan höjts, framför allt på den psykosociala förmågan. Det finns 14 aktuella koder, som redovisas efter artiken här nedan.
Kodningen fyller ett administrativt syfte och är en organisatorisk klassificering.
-Arbetsförmedlingen ska genomföra regeringens arbetsmarknadspolitik och kodningen är ett instrument. Genom att koda en människa för någon form av funktionshinder, öppnas arbetsmarknadspolitiska åtgärder upp. Till exempel lönebidrag, så det har en positiv effekt på så sätt för de som behöver, förklarar Ida Seing.

Inte tittat på kön och ålder

Artikelförfattarna har inte tittat speciellt på hur det ser ut mellan könen, olika åldrar eller vilken bakgrund man har i den här undersökningen. Inte heller hur personerna, som blir kodade, upplever det att få en kod.
-Och det skulle naturligtvis vara intressant att titta närmare på, säger Ida Seing.
Förvärvad hjärnskada och rörelsehinder är kodexempel

Några av de 14 koderna för olika typer av funktionshinder, som Arbetsförmedlingen använder är till exempel; "Förvärvad hjärnskada", "Rörelsehinder som kräver hjälpmedel av typ rollator eller rullstol", "Övriga rörelsehinder", "Psykiskt funktionshinder" och "Socialmedicinskt funktionshinder".
Exempel på det sistnämnda är att ha en kriminell bakgrund eller missbruk, men de som intervjuats exemplifierar också med ett avvikande utseende, kraftig övervikt, piercing och bristfällig hygien. Den socialmedicinska koden blir "ett slags restkategori för människor…som av olika skäl inte lever upp till kraven på social kompetens, flexibilitet och reflexivitet", skriver de två forskarna.

Resultatet blir en rundgång i systemet: Personer som inte anses anställbara klassas som funktionshindrade, och de som klassas som funktionshindrade anses inte anställbara. Att inte leva upp till arbetsmarknadens krav blir med denna logik i sig självt ett funktionshinder.

Transparens för resurseffekt

Funktionshinderkodningen uppfyller alltså ett administrativt syfte för Arbetsförmedlingen. Genom att koda en arbetssökande som funktionshindrad öppnas möjligheter att stödja, exempelvis med lönebidrag och skyddade anställningar. Kodningen skapar också transparens genom att myndigheten kan visa hur mycket resurser som läggs på olika grupper av arbetssökande.
- För människor utan funktionshinder finns annars inte så mycket att erbjuda, det handlar mest om att "putsa på individen", som Ida Seing formulerar det, att få tillgång till en coach och lära sig skriva bra CV. Hon fortsätter:
- Arbetslöshet har gjorts till ett individuellt problem. Ansvaret har skjutits över från samhället till individen. Rätten till anställning har omvandlats till en skyldighet att vara anställbar.

Skapar etiskt dilemma

Samtidigt finns ett etiskt dilemma. Flera av de intervjuade ser sig som delaktiga i en negativ utveckling, genom att de stänger ut, stigmatiserar och stämplar människor som avvikande.

"Om vi puttar bort alla personer som inte är mainstream, vad får vi kvar?"

"Jag tycker att alla människor borde få vara med"

"Idag bedömer vi någon som funktionshindrad som vi inte skulle gjort för 20 år sedan. Det krävs inte mycket tafflighet för att man inte ska vara gångbar på arbetsmarknaden"..., som några av dem säger.
Arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor

De intervjuade är överens om att deras arbete sker mer på arbetsgivarnas villkor idag än tidigare. Forskarna kallar det för en "normalitetsförskjutning" i arbetslivet, med hårdare effektivitetskrav och mindre utrymme för avvikande personligheter: " Man har inte råd med den här som inte presterar, som går på halvfart och är lite halvmysko", som en arbetspsykolog uttrycker det.

Koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga

(Ur Arbetsförmedlingens dokument AMS informerar 2007:1)
Efter 1 juli 2000 ändras grupperingen av koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga till tvåställig kod och samtidigt utökas antalet koder.
Den nya grupperingen innebär att hörsel-, synskadade och rörelsehindrade delas upp i vardera två grupper, den ena med ett mer omfattande funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga än den andra. Tre helt nya koder för funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, kod 91-93, införs. Upp till tre funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga, mot tidigare ett enda, kan anges för en person. Det funktionshindret som medför nedsatt arbetsförmåga som anges i första fältet är det huvudsakliga funktionshindret som medför nedsatt arbetsförmåga.

För att kunna ange en kod krävs att någon form av dokumentation finns som beskriver funktionshindrets omfattning och vilka arbetsbegränsningar i relation till sökt arbete som det leder till.

Nedan presenteras koderna funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga så att de som inte är aktuella efter juli 2000 presenteras inom parentes.

Kod Förklaring Fr.o.m. T.o.m.
11 Hjärt-, kärl- och/eller lungsjukdom 1991-07
(20) Hörselskada dövhet 1991-07 2000-06
21 Barndomsdövhet 2000-07
22 Hörselskada 2000-07
(30) Synskada 1991-07 2000-06
31 Grav synskada 2000-07
32 Synsvaghet 2000-07
(40) Rörelsehinder 1991-07 2000-06
41 Rörelsehinder som kräver hjälpmedel av typ rollator eller rullstol 2000-07
42 Övriga rörelsehinder 2000-07
51 Övriga somatiskt relaterade funktionshinder 1991-07
61 Psykiskt funktionshinder 1991-07
71 Generella inlärningssvårigheter 1991-07
81 Socialmedicinskt funktionshinder 1991-07
91 Astma/allergi/överkänslighet 2000-07
92 Dyslexi/specifika inlärningssvårigheter 2000-07
93 Förvärvad hjärnskada 2000-07
Att kraven ökat i vårt samhälle är inte förvånande, men ändå är resultaten kanske förvånande. Om en fjärdedel eller femtedel av alla människor i vårt samhälle finner sig utestängda på olika sätt. Är det då inte något grundläggande fel på vårt samhälle? Ett funktionshinder blir bara ett funktionshinder i mötet med miljön. I en anpassad miljö märks inte eventuella svårigheter av. Ett sätt för myndigheter, kommuner och landsting att bli bättre på att möta människor som har behov av anpassningar i vårt överkomplicerade samhälle. Är att lära sig mer om tillgänglighet och bland annat kan man göra detta genom att läsa in sig på http://www.handisam.se.