Om inte en oenig amerikansk kongress kan nå en överenskommelse, så är ca $ 600 miljarder nedskärningar på väg i deras offentliga utgifter samt högre skatter som träder i kraft den 1 januari och då hotar att skjuta den amerikanska ekonomin tillbaka in i en recession (i foten?) och trycka till den globala tillväxten ytterligare.
http://www.cnbc.com/id/49682167
Man har även nyligen haft en G20 möte i Mexico, där man bland annat diskuterade USA:s ekonomiska situation men också att Japan når samma fiscala stup inom kort och andra utvecklingsländer som haft påtryckningar om att balansera sin budget och skära budgetunderskott till hälften innan 2013 har alltså också mål som inte verkar möjliga att nå.
Pengar växer inte på träd?
Japans politiker exempelvis försöker enas om att låna pengar för att täcka deras egna underskott som de dras med. Där behöver staten låna 38.3 trillion Yen (eller $479 miljarder) som de behöver för att finansiera underskottet det här året.
http://www.cnbc.com/id/49560989/?Japan_Grapples_With_Its_Fiscal_Cliff
Nu bryr jag mig inte så mycket om global tillväxt då jag inte tycker det är något att sträva efter när man väljer ordet tillväxt, vi behöver hålla oss kring en nolltillväxt även globalt sett. Men faktum är att det får ödesdigra konsekvenser för den globala ekonomin som fortsätter sin spiral av "fritt fall". Kanske kommer hastigheten att gå alldeles för fort, vilket gör att omställningsprocesser inte hinner med.
Är vi 'slavar' under pengarna och den ekonomiska tillväxten nu?
Skattesänkningar som antagits under president George W. Bush tid, är förbestämda att löpa ut i januari, då automatiska nedskärningar träder in, och detta sätter press på lagstiftarna att hitta en långsiktig budget.
Troligtvis är man inte intresserad av en långsiktig budget, men kryphål i lagen på hur man kan åsidosätta dessa krav och fortsätta dagens leverne. Det finns ingen befolkning i världen som vill sänka sin levnadsstandard när man blivit van att leva över sina egna inkomster.
"Det som återstår som en viktig aspekt är att USA inte respekterar de nuvarande åtaganden (att minska underskotten) och inte har en trovärdig budgetkonsolidering plan". Den amerikanska kongressen kommer också snart att höja landets skuldtak, detta oavsett om man skall lägga en budget, därför att annars måste man ställa in betalningarna och når en automatisk default.
En första enighet kring behovet av snabba åtgärder för att förhindra en ny depression har fått ge vika för djupa meningsskiljaktigheter kring frågor som utgifterna för att öka tillväxten och rätt takt på sina åtstramningar för att hantera höga skuldnivåer.
USA och Europeiska politiker hade också som ett uppdrag ifrån G20 länderna redan tidigare att inplementera regler kallade Basel III för att stärka regleringarna på finansiella institutioner efter finanskrisen 2007-2009, detta har heller inte skett ännu. (Det skulle ju ytterligare kunna "dämpa" ekonomin).
Ryssland tar nu över ordförandeskapet för G20-länderna och vi får se om diskussionerna tar en annan ton med de vid rodret.
I Spanien vill man inte söka finansiellt stöd vilket jag ser som sunt, att man försöker klara av situationen själv om det är möjligt. Men ledningen i G20 är oroliga att det också skadar tillväxten globalt (deras egna länder alltså) och de försöker lägga press på Spanien att söka en "bailout" till deras höga skuld och för kostnaden att rekapitalisera bankerna. Det sägs att Spanien trots allt kommer behöva söka finansiell hjälp från euro-zonen nu under November.
Sen har vi även en annan skuld, som inte finns på papper men som är en skuld utifrån en annan ansvarsfråga. När västländerna koloniserade den tredje världen och tog deras rikedomar hur mycket ansvar för den senare utvecklingen i dessa länder, har vi då idag?
Samt även så har vi i västvärlden haft alla möjligheter att med hjälp av billig energi bygga upp infrastruktur och fasta rikedomar i våra egna länder (med hjälp av oljan som vi var först till att kunna utnyttja). Vad är då vårt ansvar inför den tredje världen som aldrig haft en möjlighet att utnyttja dessa tillgångar på grund av de strukturella orättvisorna?
När oljan sedan är slut och festen är över, vad är vårt ansvar för dem som inte vi inte bjöd in och som kommer fram när festen är över? Säger vi bara att 'Ursäkta, men vi glömde att bjuda er'?
