Bostadspriser i Sverige...

För tredje månaden i rad sjönk bostadspriserna i Norge under november månad. Och det ser inte ljusare ut för december, där priserna väntas bli negativa även i årstakt, för första gången sedan krisåret 2009. Jämför man med maj månad förra året har priserna sjunkit med cirka fem procent.

http://www.aftonbladet.se/minekonomi/article18062356.ab

I de länder som haft stora prisuppgångar på bomarknaden och som rasat är det nu bara Sverige, Norge och Kanada kvar. 

Norge har haft en längre period med kraftigt sjunkande priser, en mer utmanande situation än Sverige. Oljesektorn har varit motorn länge, med höga löner som följd, men nu har det vänt. Norge är på väg in i en ekonomi som bromsar in. Än är inte botten nådd i Norge. Bankerna i Norge räknar med en nedgång på 15-20 procent de kommande två åren De hamnar då på ungefär samma nivå som 2010. Norge sägs befinna sig längre in i farozonen än Sverige, med högre skuldsättning och bostadspriser i förhållande till inkomsterna. Till skillnad mot Sverige sköt även villapriserna i höjden, medan det här varit en mer måttlig uppgång för husen. Nu inför man bland annat skuldtak i Norge för att försöka minska risken för nya låntagare att hamna i samma skuldfälla.

Frågan är ju hur ekonomin i Sverige kommer att utvecklas i framtiden. Kan vi fortsätta öka export och välfärd i en omvärld som i bästa fall går sidledes? Med en allt mer vikande global ekonomi bör det vara endast en tidsfråga innan bostadspriserna rasar även här.

Dessvärre trivs jag själv alldeles för bra i mitt boende för att vilja kliva av bostadskarusellen. Jag kan helt enkelt inte tänka mig att sätta mig i en hyreslägenhet i dagsläget eftersom min bostadsrätt kommit att kännas som mitt hem. 

Hur tänker ni andra? Sitter ni stilla i båten?

Skulder...

Så ett av mina bostadslån gick ut och jag kunde binda om det till lägre ränta. Man tackar och tar emot. Jag har fortsatt att amortera i en sådan hög takt som jag bara kan och det är tillfredsställande att se skuldsaldot minska. Ser fram emot den dag då aktuell skuld kommer att vara 0:-

Jag hade inte tittat på summan på ett antal månader och plötsligt hade summan sjunkit med
-40 000 kr. En härlig känsla. Visserligen är det flera år av avbetalningar kvar, men då lånen är uppdelade på tre med olika bindningstider så kan jag iallafall roa mig med att se att det dyraste lånet 'strax' är avbetalt.

Så här spännande kan lånen se ut. När jag började betala på mitt dyraste lån och amortera mer aggressivt så var även det lånet på runt 150 000 kr. Det har ändå gått mycket snabbare än jag trodde att återbetala. Jag menar att man tittar på sina uträkningar på papper och det låter som det kommer gå långsamt. Men sedan går tiden fortare än man tror och då känns det ändå bra att det tickar på så pass snabbt.

Om en månad sänks även räntan på det lånet med det största beloppet och då går den räntan ned med ca.1% (vilket alltså känns bra) till 3,17%. Visserligen kan man tänka att det är dumt att ha lånekostnaden bunden till en viss procent. Men jag antar att jag tycker om att ta det säkra före det osäkra. Eftersom jag också bor själv så vill jag inte att räntorna plötsligt skall skena iväg till 500% (man vet ju aldrig?) så att jag måste gå från hus och hem. Då kan jag betala lite för den försäkringen så att säga. Att jag inte kommer drabbas av någon plötslig höjning av utgifterna.

Nuvarande lån hos Stadshypotek:

4,64% 66 000,00

4,16% 100 000,00

 4,20% 152 079,00

Total aktuell skuld 318 079,00

I övrigt har jag inga andra skulder utöver bostadslånet vilket känns positivt. Även om världsekonomin har stabiliserats sig så vet man ju inte vad som händer sedan. Kanske är man trots allt, bara dum som betalar av skulderna? Kanske kommer det en massavskrivning av alla världens skulder? Kanske blir det en ekonomisk revolution... Vem vet? En del av de som tar på sig lån som inte kommer att gå att betala tillbaka på 400 år verkar resonera så.

Aktuella räntor hos Handelsbanken ser för närvarande ut så här:

Bindningstid*		Räntesats		Bunden till		Senaste förändring
3 månader		2,87 %		2014-01-01		-0,03 %      2013-07-13
1 år		2,91 %		2014-09-30		+0,06 %      2013-08-26
2 år		3,11 %		2015-09-30		+0,05 %      2013-09-05
3 år		3,27 %		2016-09-30		+0,05 %      2013-09-05
5 år		3,72 %		2018-09-30		+0,07 %      2013-09-05
8 år		4,27 %		2021-09-30		+0,07 %      2013-09-05
10 år		4,47 %		2023-09-30		+0,07 %      2013-09-05

Har även sett några avsnitt på senaste säsongen av Lyxfällan och som vanligt blir man lite mörkrädd. Hur kan man låta det gå så långt som en del i programmet gör. Förmodligen är det köpberoenden som gör att människor hamnar där. Ett sätt att inte handla i onödan är ju annars att aldrig gå till affären bara för att man har tråkigt. Att inte surfa så kallade shoppingsiter på internet utan att ha ett tydligt syfte med vad man letar efter. Använda shoppinglista när man väl går till affären och att man inte köper saker i onödan.

Jag tror att jag fortfarande skulle kunna använda mina pengar mer effektivt. Bland annat genom att veckohandla i större utsträckning och minska ned på de mindre "små-inköpen" som egentligen är ganska onödiga. Det går många mindre summor men i slutändan blir det naturligtvis pengar det med.

Vi hade även lönesamtal nyss och jag kommer att få +2,3% på min lön i år. Jag antar att det ändå är bra med tanke på löneutvecklingen i övrigt på arbetsmarknaden. Även om man alltid kan tänka att vad kunde jag ha gjort för att få ännu högre lön. Men kanske kan man tänka på det till nästa år.

Det enda som oroar mig är såklart ändå bostadsbubblan, att när man betalar av lånen på sin bostad kanske det i slutändan kommer bli så att bostaden inte kommer att vara något värd i framtiden. Jag bor i en sådan där bostadsrätt.

Samtidigt trivs jag ju så bra i min bostad och vill inte flytta för allt i världen. Jag tycker så mycket om planlösningen och här känner jag mig hemma. Jag skulle inte känna mig hemma i en av de hyresrätter som jag hittils har sett. De har haft opersonliga materialval som alla känns "standard". Så kanske är det ändå värt att betala för den här känslan som jag får av min bostadsrätt.

Bottennapp för den flytande staden?

DI rapporterar idag om ett annat spektakulärt byggprojekt som nu går i graven. Utanför Nacka i Stockholm, har man hållit på att bygga en flytande stadsdel som ett 'pilotprojekt'. Tyvärr har intresset för dessa permanent uppställda husbåtar med en fast förtöjningsplats, varit minst sagt ljummet. Man har inte lyckats sälja mer än ett fåtal hus. Kanske för att det fantastiska priset för en sådan här 'flotte' var inte mindre än 7.5 miljoner kronor.
http://www.di.se/artiklar/2013/4/5/bottennapp-i-marinstaden/

De storslagna planerna var förgäves Nu har företaget Marinstaden gått i konkurs. http://www.nvp.se/Nacka/Nacka/Marinstaden-gick-inte-i-hamn/

Förra veckan lämnade Marinstaden in en konkursansökan till Stockholms tingsrätt. Orsaken är den dåliga ekonomin, meddelade bolaget i ett pressutskick. Tidigare fanns storslagna planer på en marin stadsdel i Ryssviken i Nacka, nära Stockholms inlopp. Men av de 65 planerade bostäderna har bara fem blivit verklighet. Det planerade båtmuseet och den flytande restaurangen lyser ännu med sin frånvaro.

Nacka Värmdö Posten hade Marinstaden skulder på 90 Mkr till Sparbanken Eken när konkursansökan lämnades in. Trots att Marinstaden inte lyckades ro det flytande husprojektet i hamn är infrastrukturen i området till stora delar färdigställd. Marken har sanerats, vägar dragits och kajen fixats till. Totalt bor i dag knappt 15 personer i området, enligt Nacka Värmdö Posten.

Frågan är hur man tänkte det när husen skulle byggas. Varför pålades inte och muddrades botten så att husen hade kunnat stå på "stabil" sjöbotten. Personligen gillar jag inte idén med flytande hus utan tycker att en sådan permanent konstruktion skall vara byggd och stå stabilt. Hur länge skulle flotten hålla? 50 år? Det blir en dyr kostnad med 7.5 miljoner och frågan är även hur man försäkrar ett dylikt bygge. Jag antar att premien kan komma att vara hög. Men med sådana byggkostnader kan man bara försöka att dra till sig de allra rikaste. Kanske är det bara på bostadsbubblans topp man får se dylika skrytbyggen, som i sin svenska tappning dock närmast för tanken till de konstgjorda öarna i Dubai.

Ryssviken är även enligt källor en plats i ständig skugga och solen lyser endast där ett par timmar per dag. Detta måste även påverka då det ej är ett särskilt attraktivt läge. Sol går nog före vattennära läge. Eller vad tycker ni?

Nästa år backar lönerna mer...

När recessionen pressar ned lönerna för industrisektorn blir löneavtalen i avtalsrörelsen mindre, detta gjorde i årets avtalsrörelse att de flesta fack och arbetsgivare respekterade taket som sattes av industrin. Men med en långvarig recession framför dörren tål det att tänkas en eller två gånger på vad det egentligen innebär för framtiden.

En långvarig recession håller ned löne-ökningarna, samtidigt som det finns en risk att staten via sina åtgärder mot finanssektorn, med högre krav, höjer i sin tur räntor på bostadslån.
http://www.di.se/artiklar/2012/12/4/analytiker-mindre-loneokningar-nasta-ar/

Bostaden är ändå medelklassens största utgift genom livet, så när kostnaden för denna stiger så påverkar det hela ekonomin.

Det innebär precis som förväntat att i en skuldsatt värld måste man dels sänka omkostnaderna samt att skulder måste återbetalas. Utrymmet i den privatekonomiska ekonomin måste då även förväntas att minska kraftigt. Även här i Sverige, trots att staten inte har höga skulder så måste privatpersoner sänka sina privatskulder. Frågan är hur hårt svenska staten kommer pressa hushållen för att starta sin återbetalning samt inte ta nya lån. Oavsett om man bara försöker stoppa inflödet av nya låntagare, så innebär det att bostadsbubblan brister. Detta ger stora privatekonomiska konsekvenser för de som antingen inte klarar av att betala sina räntekostnader, eller vill flytta, eller blir av med arbete eller får minskad inkomst på grund av sjukdom, föräldraledighet eller närståendes sjukdom mm. Det utgör alltså en stor risk i ekonomin.

Samtidigt kan det ligga på staten att även där sänka välfärden om dels utgiftsberget/40-talisterna behöver sina pensioner, samtidigt som statens inkomster sjunker via lägre intäkter från skatter när exporten och produktionen sjunker. För att kunna betala framtidens pensioner behöver alltså även välfärdsnivån sänkas för övriga medborgare eftersom 40-talisterna är en sådan stor grupp. Större än gruppen som skall försörja dem. Pensionsåtaganden som är till stor del ofinansierade idag.

Man har även en risk att i framtiden ökar priserna på en mängd varor. Deflationsekonomin pressar bara nedåt till produktionsnivån sjunkit klart, när produktionen är nere på en mer hållbar nivå kommer "överskottet" av producerade varor som kanske reas ut för närvarande, att leda till att priset på varor återigen stiger. Bland annat varor som vars produktion är beroende av oljan som alltså blir en bristvara i framtiden. Dessa varor stiger då i pris, mat, bomull (kläder), tjänster, teknik, datorer, tv, mm. Alla varor och tjänster som har olja som ett steg i utvinning, produktion eller transport. Det vill säga alla varor.

Sammantaget kommer alltså individen på sikt att märka att "det har blivit sämre". Därför att man som individ kommer att märka att köputrymmet har minskat och att man får färre antal varor för samma summa pengar. Man kommer säkert även att märka att kvalité på skola och omsorg samt underhåll av befintlig infrastruktur sjunker ytterligare.

Vad man kan göra för att underlätta omställningen till ett samhälle där handlingsutrymmet och köputrymmet hela tiden kommer att minska är alltså att redan nu skaffa "luft" i sin privatekonomi, genom att höja återbetalning av eventuella lån och minska sina fasta kostnader. Det tål även att fundera på vilken "lyxkonsumtion" man egentligen har som man bör dra ned på och använda pengarna till bättre ändamål. Ett exempel för mig själv är t.ex. kapslar till kaffe-kapselmaskin. Otroligt dyra när man tänker på det då det finns bättre alternativ. Drar ned på användandet och använder det mer som en "lyx" vara, eller när man har gäster. Alltså inget för vardagens flera-koppar-per-dag användande.

Har du själv några vanor som det är dags att bryta och/eller förändra? Tål att tänka på inför årets nyårslöfte!

Klarar ni ett slopat ränteavdrag?

Säg den lycka som varar för evigt? Men trots allt så har vi vant oss i Sverige vid att staten håller sin skyddande hand över oss i alla lägen och kanske är det därför vi vant oss vid att ränteavdrag på 30% är en mänsklig rättighet? Även låga räntor som nu på 3% känns även det som om det alltid varit så, och alltid kommer att vara så. http://www.svd.se/naringsliv/investera/bostadsaffar/krav-vacks-pa-slopat-ranteavdrag_7413724.svd

Men vad händer om staten Sverige väljer att följa EU-kommisionens förslag från i våras?

"När EU-kommissionen i våras gjorde en översikt av Sveriges ekonomi, tillsammans med 11 andra länders, pekades de svenska hushållens höga skuldsättning ut som en riskfaktor. Snålare ränteavdrag, amorteringskrav och införandet av marknadshyror var några av kommissionens förslag."

Ett vanligt argument för att behålla avdraget på dagens nivå är att en förändring skulle slå mot de hushåll som har minst att röra sig med. Och att en minskning av ränteavdraget skulle ge avtryck i de svenska hushållens plånböcker råder det ingen tvekan om. Det visar ett enkelt räkneexempel.

Ett hushåll med ett bostadslån på 2 miljoner som löper till en ränta på 3 procent har en månatlig räntekostnad på 5 000 kronor. Med dagens ränteavdrag på 30 procent uppgår månadskostnaden för ränta med avdrag till 3 500. Skulle ränteavdraget minska med 5 procent ökar månadskostnaden med 250 kronor, motsvarande en kostnadsökning på 3 000 kronor om året.

Ett slopat ränteavdrag skulle öka hushållets kostnad med 18 000 kronor om året. = Politiskt självmord.

Daniel Liljeberg, chefsekonom på Villaägarnas riksförbund, menar att alla försök att minska ränteavdraget skulle vara en katastrof. "Hundratusentals hushåll har tagit lån utifrån premissen att ränteavdrag är möjliga. En minskning av avdraget slå hårt mot svenska hushåll, och mest mot de som idag sitter med höga lån." Daniel tror också att prisbilden skulle förändras radikalt på fastighetsmarknaden. "Vi skulle se ett kraftigt prisfall, då de befintliga priserna är satta utifrån ränteavdraget som premiss."

 

Frågan är väl om man skulle "våga" röra ränteavdragen då samhället under en lång tid fungerat utifrån att dessa avdrag skulle vara i stort sett eviga. Men om man bestämmer sig för att minska ränteavdragen, klarar ditt hushåll av en sådan förändrig? Eventuellt i kombination med stigande räntor?

Endast utifrån risken att dessa saker kan komma att ske, tycker jag att man själv skall ta sig en rejäl funderare om det inte vore bäst för ens familj att börja amortera mer. Även om inte ränteavdragen försvinner imorgon, så kanske de gör det om 5år eller 10år och har man då amorterat under tiden kommer man ligga mycket bättre till än om det här sker utan att man är beredd på det.

De flesta svenska hushåll i dagsläget klarar nog inte att flera sådana här faktorer skulle ske samtidigt, kanske även då detta kan komma att ske samtidigt som man är föräldraledig med lägre inkomst, eller någon i familjen blir uppsagt från sitt arbete.

Svensson ser ingen bubbla...

Det är förstås vice riksbankschefen Lars EO Svensson som tycker så och påpekar att just nu finns inga tecken på att bostadsmarknaden är överhettad. Läs gärna artikeln hos DI. Se länk: 

http://di.se/Artiklar/2012/6/8/269623/Svensson-ser-ingen-bostadsbubbla/

Svensson säger bland annat ”Dagens priser motsvaras väl av fundamenta. Det som driver priserna är inte spekulation utan en stor efterfrågan men ett litet utbud.”

Om det var så skulle väl inte till exempel villapriserna redan ha börjat falla enligt SCB? Eller varför sjunker efterfrågan? Har en stor grupp svenskar plötsligt lämnat Sverige och flyttat utomlands?
Arbetslösheten har ju inte börjat ta fart ännu, så varför minskar efterfrågan redan? Det kan inte vara så att marknaden börjar vara orolig för framtiden och redan nu prisa in fallande värde innan värdesänkningen är ett faktum.

”I nuläget utgör de svenska bolånen inget hot mot den finansiella stabiliten”, säger även herr Svensson. Undra om andra centralbanker uttalat liknande saker innan deras bostadsbubblor exploderat rakt framför dem?

"Det finns ingen Bubbla". "Ingenting har Hänt!" Riksbanken har redan kastat ur sig många minnesvärda citat och antagligen blir de fler under året. Eller så kanske de har ett hemligt uppdrag i att lugna marknaden som vi bara inte uppmärksammat ännu. Eller så kanske förnekelse är första stadiet på väg mot acceptans.

Se Kübler-Ross modell för vidare information om acceptansens fem stadier: 
http://en.wikipedia.org/wiki/K%C3%BCbler-Ross_model

Vad är det med de onödiga lånen?

Enligt en undersökning med drygt 1 000 respondenter som Forex Bank låtit Yougov göra har de svenska hushållens lån ökat stadigt sedan mitten av 90-talet. Idag har 76 procent av svenskarna något slags lån. Nästan varannan har bostadslån, drygt en av fyra har studielån och två av tio har lånat för att köpa bil.

- 47 procent har bostadslån

- 28 procent har studielån

- 19 procent lån för att köpa bil

- 14 procent har köpt på avbetalning

- 4 procent har lån för båt/fritidshus

(Källa: Yougov/Forex Bank)

Enligt undersökningen håller svenskarna långsamt på att förstå att de måste amortera mer på sina bolån. 11 procent anger att de kommer amortera mer under 2012 än vad de gjorde 2011. 61 procent anger dock att man kommer att amortera i samma takt som tidigare. Stockholmare är mindre benägna att amortera gentemot övriga riket.

En vanlig förklaring till den lägre amorteringsviljan hos just stockholmare är att många stockholmare har så stora lån att man inte tycker att det är värt att amortera. På mindre orter finns däremot fler familjer som tror att de kommer kunna betala av huslånen under sin livstid.

http://www.svd.se/naringsliv/investera/bostadsaffar/onsdag-stockholmarna-vagrar-amortera-mera_7255777.svd

Egentligen inte så uppseendeväckande information, med även ett mindre amorterande kommer man att minska bostadsskulden över tid, så de största problemen är ju om man nästan inte amorterar alls, eller då om man har så stora skulder att även med amorteringar så minskar skulden nämnvärt. De här skulderna som är så stora att man inte hinner betala tillbaka dem under sin livstid.

Mer anmärkningsvärt tycker jag att det finns de som köper båt, bil och/eller fritidshus med lån, särskilt om man har mycket lån i övrigt.

Istället för att köpa en splitterny bil kanske man skall spara ihop 30 000kr-50 000kr och köpa en bättre begagnad bil bara för att slippa ha ett billån också ovanpå de andra lånen? Är det rimligt att alla måste ha en bil för 100-200 000? Om man tycker det är för svårt att spara ihop till en bil, så kanske man inte borde låna till en, då det handlar om samma mängd pengar som skall ut, förutom att med lånen betalar man ju även ränta så då har man en ytterligare (onödig) kostnad bara för att man så gärna vill ge bort sina pengar till kreditbolagen.

Eller varför lånar man till en båt man bara kan använda en mycket begränsad tid under varje sommar? De flesta kan jag inte tänka mig använder båten i den utsträckning som motiverar den faktiska kostnaden och arbetet med att ha en båt. Dessutom kanske man skall prioritera behöver man t.ex. både en båt och sommarstuga? Räcker det inte med ett fritidsintresse i taget?

Samma sak med fritidshus, om man har ett ordinarie boende där man redan har lån, varför skaffar man då mer lån till ännu en bostad som man även den bara skall använda under väldigt begränsad tid under året men som innebär mycket kostnader i underhåll och fasta avgifter? Varför inte spara sina pengar och istället vara mer flexibel till var man åker, det finns hotell nästan överallt så man kan variera sitt semesterfirande istället.

Sen har vi de vanliga konsumtionslånen, 14% säger att de lånar till konsumtion och köper på avbetalning. Detta absolut är ett fall för att det finns för snabbt tillgängliga krediter, utan leder till att man köper saker man egentligen inte behöver. Om man kan ha utrymme i ekonomin för dessa avbetalningar så borde man ha samma utrymme att spara och kan därför egentligen spara först och köpa sedan.

Vår kära Stefan Ingves från Riksbanken har också börjat mumla ur sitt skägg om att myndigheterna borde införa tvångsmässiga regler för att öka amorterandet. Antagligen skulle en del av de här andra lånen då falla bort för då skulle hushållen kanske inte ha resurserna och utrymmet till att de här extra lånen. Men oftast tycker jag att det borde vi i samhället kunna förstå själva utan att överhögheten säger åt oss.

Kort om upplåningstakten för svenska hushåll..

Hushållens lån från banker och bolåneinstitut ökade med 5 procent i mars. Det är den lägsta ökningstakten på 15 år. Men för första gången sedan bolånetaket infördes är den nedåtgående trenden bruten.

Tillväxttakten på hushållens lån från banker, bolåneinstitut och finansbolag har minskat månad för månad sedan september 2010. I mars planade kurvan ut, enligt siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). http://di.se/Artiklar/2012/4/30/266011/Lanefesten-mattas-av---men-kurvan-planar-ut/ Det finns i den här artikeln även en lista på hur förändringen har sett ut sedan 1997 och framåt, källa SCB.

Tillväxttakten på hushållens lån: (procentenheter)

1997 

Mar    4,4
Jun    5,2
Sep    5,1
Dec    6,1

1998
Mar  6,2
Jun   6,8
Sep   7,6
Dec   7,1

1999
Mar  7,6
Jun  8,3
Sep  8,1
Dec  9,1

2000
Mar  9,3
Jun  8,4
Sep  8,7
Dec  7,6

2001
Mar  7,4
Jun  8,5
Sep  8,1
Dec  8,5

2002
Mar  8,5
Jun  8,0
Sep  8,4
Dec  8,9

2003
Mar  9,2

Jun  9,4

Sep  9,6

Dec 10,1

2004 

Mar  10,0

Jun  10,9

Sep  11,0

Dec  11,5

2005 

Mar  11,4

Jun  11,6

Sep  12,4

Dec  12,8

2006 

Mar  13,2

Jun  12,9

Sep  12,4

Dec  12,2

2007 

Mar  11,8

Jun   11,8

Sep  11,6

Dec  10,8

2008 

Mar  11,2

Jun   10,9

Sep  10,0

Dec   8,8

2009 

Mar  8,2

Jun   7,8

Sep  8,2

Dec  9,3

2010 

Mar  9,3

Jun   8,9

Sep  8,9

Dec  7,9

2011 

Mar  7,3

Jun  6,6

Sep  5,7

Dec  5,2

2012

Mars  5,0

Fotnot: Bankers, bostadsinstituts och finansbolags utlåning till hushåll. Årlig tillväxttakt procent. Källa: SCB 

Det här är ju ett enormt problem att tillväxttakten på lånen hela tiden varit så hög. Även om den nu börjar sjunka är den fortfarande för hög för att det skall vara på en nivå som är långsiktigt hållbar. Hushållens skulder har hela tiden ökat i en takt som varit högre än tillväxten i BNP för landet som helhet vilket jag även skrivit om här:
http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/hushallens-skuldsattning-i-sverige.html
Siffrorna i det inlägget var dock en jämförelse i hur det sett ut på årsbasis.

I övrigt så var ökningen i februari 2012 och mars 2012 de lägsta sedan första kvartalet 1997, visar SCB:s statistik. Då växte hushållens lån med 4,4 procent i årstakt.

Skuldberget växte som mest från mitten av 2004 till 2010, då den årliga tillväxttakten låg på 11-13 procent. samt därefter på 8-10 procent, innan kurvan vände nedåt hösten 2010, då Finansinspektionen införde ett bolånetak på 85 procent av marknadsvärdet. Så en viss effekt har bolånetaket ändå haft som dämpande på lånens tillväxttakt även om jag kan tycka att det fortfarande finns en för hög ökande skuldsättningstakt som känns oroväckande för ett land som Sverige där hushållen redan är djupt skuldsatta.

Hushållens samlade lån uppgick vid utgången av mars till 2.672 miljarder kronor, vilket är en ökning med 127 miljarder kronor jämfört med motsvarande period i fjol. Större delen utgörs av bolån, som hade en årlig tillväxttakt på 5,2 procent i mars. Resterande del av hushållens lån utgörs bland annat av konsumtionslån, som i mars uppgick till 165 miljarder kronor. Även detta enligt siffror från:di.se.

Jag har även skrivit lite om hushållens bostadslån och skuldsättning här: http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/bostadslanen-motsvarar-75-av-hushallens.html

Rådet kvarstår, undvik korta lån och krediter, gå ur skuldpositioner. Avbetala och upplåna ej nya krediter. När recessionen tar fart på allvar även i Sverige kommer det vara en fördel att under den här perioden försökt att minska skuldbördan det kommer att belöna dig längre fram. Öka amorteringstakten nu medan räntorna är låga.

Bostadslånen motsvarar 75% av hushållens skulder..

Bostadslånens totala storlek är idag cirka 2 100 miljarder kronor, och antalet bolånetagare i Sverige ligger kring tre miljoner. Med en genomsnittsskuld på cirka 700.000 kronor utgör skillnaden mellan en procentenhets räntehöjning, en årlig skillnad på en extra 7000 kronor i räntebetalningar. Effekten blir även mycket större än så för de låntagare, som sitter på större lån än 700 000 kronor.

Att sitta med höga bostadslån som man inte amorterar är alltså en oerhörd risk som man tar. Detta då en eller ett pars procentenheters höjning inte alls är osannolikt i framtiden, samt att i en recession finns alltid risken för arbetslöshet. Vad gör ditt hushåll om den plötsligt tappar en stor andel av hushållets inkomst på grund av arbetslöshet, föräldraledighet, eller sjukdom? Man bör alltså amortera i de tider som räntorna är låga eller då man har resurser i form av hög lön då det alltid kan komma sämre tider då man står utan arbete eller på grund av andra orsaker i livet gör att man får ut en lägre inkomst. Sjukdom, arbetslöshet, föräldreledighet. Till exempel även barns sjukdom, annan närstående, eller egen ohälsa. Man bör försöka förbereda sig på alla livets faser då de flesta får gå igenom sådana tider vi vet bara inte när de kommer.

Om huset är högt belånad till nära hela marknadsvärdet. Vilken del av huset är det egentligen som du har betalat för så här långt? Småhus idag har ofta en verklig amorteringstid på 100-år, bostadsrätter amorteras på en ännu längre tid, upp till 200 år. Se rapport sid 13.

http://www.bkn.se/upload/Marknadsrapport/Marknadsrapport_feb11.pdf

Men med tanke på hur stora kostnader som bostadslånens räntebetalningar utgör så hoppas jag att alla dels försöker jämföra bankernas villkor och eventuellt flytta sitt s.k. bolån till en bank med bättre räntevillkor. Generellt kan gälla att ju större bank, ju sämre räntor om man inte är en stor kund hos banken. Förhandla alltid med banken om din erbjudna ränta. Man kan också se vad för ränta som andra kunder har fått: http://www.svd.se/naringsliv/sag-din-ranta/

Om du sitter i en situation där du är kraftigt överbelånad och har svårt att klara dagens räntenivåer behöver du överväga att byta din bostad och minska dina omkostnader. Detta då man inte skall behöva förvänta sig att ett mirakel räddar ens hushållsekonomi. Det får inte vara så lite luft i ekonomin att man knappt håller sig flytande. I det här läget saknas även resurser till att amortera ned skulden.

Bostadslånen utgör 75% av hushållens skuldsättning. Detta säger oss att det finns 25% ytterligare skulder fördelade på andra smålån och krediter. Bli även skuldfri ifrån dessa skulder som du kanske har, då detta ger dig större möjligheter i din totala ekonomi. Dessa övriga skulder motsvarar förmodligen ännu dyrare räntekostnader då det ofta handlar om så kallade blanco-lån utan säkerhet.

Vi måste alla sluta använda dessa korta krediter och små lån till dyra kostnader. Många svenskar ondgör sig exempelvis över grekernas situation samtidigt som det alltså inte ser mycket bättre ut här hemma om man ser på skuldsättningsnivån i Sverige. Om vi inte alla gör vad vi kan nu så sitter vi snart i samma situation.

Konsekvenser efter LTRO?

LTRO (Long-term refinancing operations) i slutet på februari 2012 innebar att ECB kastade ut 530 miljarder euro, alltså en enorm summa med kvantitativa lättnader på marknaden. (Förutom då i december 2011 när man även lånade ut 489 miljarder euro).

På bekostnad av oprioriterade småsparare gav man bankerna "gratis" krediter att låna till minimal ränta (1%), som de under 3-års tid alltså fick placera i vilka investeringar som de ville och nästan omöjligt kan få en mindre avkastning på sin investering än vad den låga räntan är, till vilken ECB lånade ut. Men den sorgliga verkligheten är att redan nu ser vi att effekterna av LTRO är helt borta och att den massiva "injektion" av nytryckta pengar inte gjorde någonting för den reala ekonomin.

I själva verket, som Barclays noterar i dessa diagram från ECB där de följer upp en enkätundersökning om bankernas utlåning, så har det blivit en svagare efterfrågan på kredit. Konsumenterna själva drar tillbaka sina låneförfrågningar och är inte längre intresserade av att låna mer. Detta som tidigare har drivit världsekonomin att hela tiden sätta sig i större skulder, verkar nu ha nått ett tak, för hur mycket de vanliga konsumenterna vill belåna sig. När bankerna räknar på sin utlåning i sina balansräkningar så är trenden tydligt nedåtgående. Men bankerna själva har även infört stramare kreditvillkor (detta minskar även det efterfrågan) vilket alltså egentligen ger den exakta motsatsen till vad ECB hade i åtanke.

Det finns bara ett undantag till denna onda cirkel - tyska fastighetsbolag har haft en ökande efterfrågan på lån som tas upp i en blygsam hastighet. Jämfört med tyska bostadsmarknaden under de senaste 15 åren så är de extremt låga. 

Kreditvillkoren, för företag under de senaste tre månaderna, fortsatte att stramas åt avsevärt i Cypern, Italien och Portugal. Svag efterfrågan på företagslån var en ganska utbredd trend i Europa under april, i Österrike, Cypern, Tyskland, Spanien, Nederländerna och särskilt Italien (-38% netto diffusion balans).

http://www.zerohedge.com/news/ltro-fail-2-european-credit-supply-and-demand-fading-fast 

Det var även en svag efterfrågan på bostadslån också i Österrike, Cypern, Spanien, och särskilt i Italien (-44%), Nederländerna (-42%) och Portugal (-70%)

Man kan alltså se en ganska stor skillnad mellan den tyska konjunkturcykeln och resten av Europa. Dock kan man tänka sig att Tyskland på sikt inte kan undvika effekterna av vad som händer i resten av Europa även om man kan fortsätta handla med t.ex. handelspartners Ryssland och Kina.

Frågan är: Vad kommer ECB att ha som sin nästa åtgärd när det visar sig att detta inte har fungerat? Hur skall man då tänka sig att "dra igång" världsekonomin?

Finansinspektionens rapport om den svenska bolånemarknaden..

Rapporten kom den 13:e mars 2012 och visar på att hushållens belåningsgrad för nya lån minskade under 2011, för första gången sedan 2002.

Ett år efter införandet av det så kallade bolånetaket har finansinspektionen (fi) ge­nomfört en undersökning i syfte att följa upp effekterna av bolånetaket. Undersökningen består av tre delar som bankerna har besvarat, ett stickprov av nya lån, ett formulär på aggregerad nivå och kvalitativa frågor. Finansinspektionen har utifrån materialet från bankerna analyse­rat effekterna av bolånetaket och även testat hushållens känslighet för ränteuppgångar, inkomstbortfall och prisfall på bostäder.
http://www.fi.se/upload/43_Utredningar/20_Rapporter/2012/bolan2012.pdf


Utlåningen till svenska hushåll fortsätter att öka, men i lägre takt än tidigare. nästan två tredjedelar av sveriges befolkning bor i eget hus eller i bostadsrätt och den största delen av hushållens skulder utgörs av bolån.Bostadslånen utgör cirka 90 procent av de svenska hushållens skulder. Från mitten av 1990­talet har hushållens skuldsättning stigit kraftigt i takt med bostadspriserna. Under nästan hela 00­talet steg också hus­hållens belåningsgrader, det vill säga bolånens storlek i förhållande till bostädernas marknadsvärde. Mot den här bakgrunden beslutade FI om allmänna råd om begränsning av lån mot säkerhet i bostad. Bolå­netaket, som råden kallas, trädde i kraft den 1 oktober 2010. Råden innebär att lån med bostad som pant inte får överstiga 85 procent av bostadens marknadsvärde.

"Stresstesterna på stickprovet visar att de allra flesta hushåll som har tagit ett nytt bolån har en god återbetalningsförmåga och är motståndskraftiga mot ränteuppgångar. Även vid antaganden om kraftiga prisfall och arbetslöshet påverkas endast en begränsad andel av hushållen. Det tyder på att de svenska bolånen i dagsläget inte hotar den finansiella stabili­teten."

Det bekräftas av bankerna i denna bolåneundersökning som också visar att efterfrågan på höga belåningsgrader har minskat sedan bolånetaket infördes för ett år sedan. Knappt nio procent av hushållen i undersökningens stickprov av nya bolån har en belåningsgrad över 85 procent. Det är en halvering jämfört med motsvarande stickprov 2009. Bankerna är överlag restriktiva med att bevilja lån över 85 procent av bostadens värde och kräver ofta en särskild beslutsprocess för att göra det. Av de hushåll som har tagit ett nytt bolån och har en belåningsgrad över 85 procent amorterar 98 procent på sitt bolån.

I 2009 års stickprov av nya bolån lade mer än 80 procent av hushållen som tagit ett nytt bolån mindre än 1/10 av sin disponibla inkomst på räntekostnader. Mot­svarande siffra 2011 var nu 40 procent. Räntorna var dock historiskt mycket låga under 2009 som kan förklara en del av ökningen.

I Finansinspektionens undersökning av bomarknaden framgår dock att en fjärdedel av de hushåll som inte amorterar på något lån relaterat till bostaden har en belåningsgrad över 75 procent. Det är också förvånande att bankerna inte tagit itu med detta och tvingat folk till att börja amortera ännu. Vem vet vad de väntar på? En större kris i finanssystemet kanske?

Vid ett husprisfall på 20 procent får en tredjedel av hushållen i stickprovet en belåningsgrad som är större än 100 procent. Det är en relativt stor andel av hushållen, men en belånings­grad över 100 procent innebär inte att förlusten behöver realiseras. Vid ett bostadsprisfall på 40 procent och en arbetslöshet på 20 procent ökar andelen, men under sex procent får då av hushållen ett underskott samtidigt som belånings­graden överstiger 100 procent på bostaden. Detta är alltså inte en liten del av alla låntagare, men samtidigt en otrolig katastrof för de som drabbas. Är du i riskgruppen?

De yngsta låntagarna i stickprovet av nya bolån är de som har högst belåningsgrad och även stor skuld i förhållande till sin disponibla inkomst. Det är låntagare mellan 26 och 35 år som har de högsta skuldkvoterna. Som alltså är  i den största riskgruppen för att drabbas av följderna i en fallande bostadsmarknad.

Man utvärderar att i framtiden, införa ett obligatoriskt amorteringskrav på nya bolån men att det är för tidigt att säga om det kommer att bli något sådant förslag. 

Men man ser att utlåningstakten till hushållen har sjunkit och bolånetaket har på så vis haft effekt.

Hushållens skuldsättning ökar i Sverge

"Under de senaste 15 åren har kredittillväxten i Sverige vida överträffat ökningen i hushållens disponibla inkomst. Det innebär alltså att de svenska hushållens skuldsättning ökat väsentligt. efter den kraftiga minskningen av hushållens skuldsättning efter bankkrisen 1992–1993 har hushållens skuldsättning ökat från 90% av den disponibla inkomsten i mitten av 1990-talet till 170% år 2010"

http://www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Artiklar_PV/2011/pv_2011_1_Finocchiaro_Nilsson_Nyberg_Soultanaeva.pdf

Skulderna växer snabbare än BNP tillväxten, och binds till stor del upp i bostäder och fastigheter när priserna skjutit i höjden på grund av billiga krediter. En del vill därför säga att det inte skulle vara någon fara då skulder och det nuvarande värdet på tillgångarna ligger i en viss balans. Risken är dock överhängande att värdet på fastigheter nu går ned.

Nytillskottet till bostadspyramidspelet upphör i och med att ungdomar ej kommer ut i arbete. Vi har störst ungdomsarbetslöshet i relation till övriga befolkningens arbetslöshet. Arbetslösa ungdomar köper då ej bostad. När värdet på tillgångarna går ned på grund av detta så kanske en eventuell försäljning inte täcker skulderna och då finns skulderna kvar. Vi står därför vid ruinens brant, då vår export och produktion faller ytterligare. När arbetslösheten tar fart i spåren på recessionen så försvinner en stor del av det fiktiva värdet, men skulderna försvinner aldrig. Så situationen i Grekland, Spanien, Italien, Irland, är bara en försmak till vad som komma skall. När hela världen går in i en djup recession eller depression så drabbas vi lika hårt då ingen längre köper våra produkter. Vi är ingen isolerad ö i oss själva.

Det bästa rådet man kan ge därför i dagens osäkra ekonomi är att amortera, amortera, amortera och att se till att bli skuldfri. Argumenterar man för att man inte tror att man kommer kunna återbetala sin skuld till banken bör man fundera på att sälja sin bostad innan prisfallet kommer igång, än har man lite tid kvar. Men på hemnet och booli är utbudet på bostäder dubbelt så stort som vid den här tiden ifjol så tiden är nog snart ute då alla inte kan kliva ur sina positioner samtidigt i pyramidspelet.

Många har börjat upptäcka vad det är som håller på att hända. Är du en av dem? Vidtar du själv några åtgärder eller finns det inga moln på din himmel?

Amorteringsviljan hos svenska folket är sjunkande..

Dagens industri har idag en artikel om hur svag amorteringsvilja som svenska folket har: http://di.se/Artiklar/2012/4/13/264187/Svag-amorteringsvilja/

Bostadsrättsinnehavarna är de som är sämst på att amortera, och för 7 år sedan var det 71% som amorterade på sina bostadslån medan det idag sjunkit till 64%. Var tredje amorterar alltså inte alls, kanske på grund av stigande räntekostnader som gör att de helt enkelt prioriterar bort amorteringarna. Detta är en oroväckande trend eftersom jag tror att räntorna inte alls kommer sjunka tillbaka till tidigare artificiellt låga nivåer utan att räntorna på sikt kommer gå upp kanske till 6%. Detta gör att många hushåll med små eller inga marginaler blir tvingade att sälja då de inte klarar de ökande utgifterna, och då pyser bostadsbubblan ut än snabbare.

När räntorna är låga skall man amortera så mycket man kan, men de flesta gör tvärtom och börjar inte amortera förrän räntorna återigen är höga, men det kan bli en dyr affär då återbetalningarna då tar mycket längre tid och man blir fast i en skuldfälla när man inte kan sälja sin BR på grund av sjunkande värde på lägenheten i en marknad där alla försöker sälja samtidigt..

Förmodligen är det alltså inte amorteringsviljan som är svag utan snarare amorteringsförmågan vilket är mycket mer oroväckande.