Regler är till för att kringgås...

Det är otroligt tröttsamt att läsa, höra och ens tänka på Grekland. Orsaken till att det är så tröttsamt är att den här härvan får de inblandade att mer och mer vidta åtgärder som är tveksamma, oetiska, på en sluttande kurva tills man även begår regel- och lagbrott.

I natt försökte djupa tänkare återigen granska regelverket för att hitta kryphål för att rädda grekisk ekonomi med "mer av samma" som man tänkt sig ska lösa situationen, men som inte fungerat tidigare.

Bild: Solen går ned över Grekland.

Beslutsfattarna i EMU och IMF beslutade inatt att Grekland får nästa låneutbetalning på 34,6 miljarder euro, motsvarande 296 miljarder kronor. Man lättar även på Greklands skuldbörda med omkring 40 miljarder euro, motsvarande 340 miljarder kronor. http://www.di.se/artiklar/2012/11/27/kommentar-gar-greklandsbluffen-igenom

Totalt alltså 636 miljarder.

De viktigaste åtgärderna är:

- Räntan på lånen sänks, en tioårig räntefri period införs och löptiden förlängs från 15 till 30 år.
- Grekland ska köpa tillbaka obligationer som privata långivare fick i utbyte efter vårens skuldnedskrivning. De handlas till 30-35 procent av nominellt värde varför den potentiella besparingen blir ungefär två tredjedelar av det utestående beloppet.
- Vinsterna från ECB:s köp av grekiska statspapper, som gjorts till rejäl rabatt på andrahandsmarknaden, ska slussas tillbaka till Grekland.

ECB vet att de inte får stödja statsskulder direkt, därför tar de omvägen via andra länders centralbanker som tar emot vinster som ECB tidigare gjort, och slussar dem vidare till Grekland. "Därmed anser ECB-chefen Mario Draghi och de andra EMU-höjdarna att förbudet mot centralbanksfinansiering av budgetunderskott upprätthålls."

Värdeförlusten för de privata långivarna blir alltså återigen hög, om de fick en obligation med 100kr värde tidigare som kompensation för tidigare skuldnedskrivning så skall alltså Grekland få köpa tillbaka denna för 30kr. IMF-chefen Christine Lagarde sa i ett uttalande att priser över de som gällde på måndagen inte kommer att accepteras och att IMF håller inne med sin del av låneutbetalningen tills återköpen är genomförda.

De privata långivarna, som i våras i praktiken blev av med 74 procent av sina fordringar (på papperet hälften), ska alltså på något sätt tvingas till en ny skuldnedskrivning. Tydligen har de inte rätt att säga nej till denna uppgörelse. Kommer de ändå att vägra?

När det gäller de sänkta räntorna på lånen, den räntefria perioden och förlängningen av löptiden är frågan om skattebetalarna i långivarländerna genomskådar detta. Det innebär att skattebetalarna får ta kostnaden för ränteförlusterna. Ett lån till 0% ränta är ju lägre än inflationen och därmed en dold förlust som skattebetalarna tvingas att ta.

Grekerna själva är inte nöjda med åtgärderna.

Dessutom löser dessa åtgärder fortfarande ingenting. Planen nu är att Greklands statsskuld ska ned till 124 procent av BNP till 2020. Skillnaden mot den gamla planens 120 procent är IMF:s eftergift i förhandlingarna. Greklands skuldnivå var på 129 procent av BNP när landet tappade tillgång till finansiering på den reguljära kapitalmarknaden och första gången tvingades be om nödlån. Skillnaden mellan 124 och 129 procent är inte enorm, om man uttrycker det försiktigt.

Mer än 636 miljarder i sjön för att sparka burken nedför vägen ännu en gång. Den verkliga kostnaden är dock inte dessa fiktiva pengar, utan det urholkade värdet av tilltro till systemet om politiker fortsätter att bryta mot de regler som de en gång satte upp i samförstånd med Europas folk.

Världsekonomin igen...

Det är tröttsamt att skriva om elände. Eländes, elände, elände sida upp och sida ned i tidningen. Därför blir man trött både att läsa, skriva och höra om det hela. Men här är ett urval av nyheter.

100.000 protesterade i Grekland över nya nedskärningar, vilket nog var en diger folksamling med högljudda protester. I parlamentet vägrade man dock först rösta igenom förslaget då det visade sig att dessa nedskärningar även skulle drabba anställda politiker. Efter att man ändrat i förslaget så att det inte drabbade den styrande skaran kunde beslutsprocessen som tur var fortsätta och förslaget drevs igenom.
http://www.dn.se/ekonomi/grekiskt-ja-till-nodpaket

Man fick majoritet med hela 3 röster i det grekiska parlamentet, efter långa utdragna diskussioner. Nödpaketet löser dock inte situationen i Grekland och så länge man stannar i euro-projektet kan man se fram emot elände och misär då det är strukturfel i detta system, som drivit fram dem till ruinens brant. Tragedin kommer alltså fortsätta under lång ej överskådlig tid.
http://www.di.se/artiklar/2012/11/8/ledamoter-slangs-ut-ur-grekiska-parlamentet/

I USA på andra sidan pölen, där vann Obama valet och kan nu se fram emot det fiscala stupet som kommer allt närmare. Skall de återigen höja skuldtaket eller ta en markant avmattning av hela deras och världens ekonomi? Oavsett vilken väg man väljer att gå, så är resultatet det samma. Världens skulder kan inte återbetalas och återstår gör bara en kollaps av dollarn, euron och den moderna ekonomin. Frågan är bara hur lång tid det skall komma att ta. Systemet håller inte för överkonsumtion av resurserna i den här omfattningen (se bild nedan). Energikris+Naturresurskris/Ekologikris = Ekonomikris.

Det är naturligtvis inte "pengar" det är brist på, utan alla övriga resurser som nu håller på att utarmas i allt snabbare takt.

I Kina ser man också en inbromsning men det hindrar dem inte från att försöka ta marknadsandelar inom vad man ser som "framtidens branscher", solpanelstillverkning exempelvis. Där Kina subventionerar tillverkning och företagarna som därmed kan dumpa sina produkter på lokal marknad i EU och USA till ett lägre pris än vad som det egentligen är möjligt att tillverka varorna för. http://www.di.se/artiklar/2012/11/8/eu-trappar-upp-handelskrig-med-kina/

Kina har jämfört med "rika" västvärlden enorma resurser och kapitalreserver. Men att på statlig nivå bedriva konkurrens som vi annars sett bolag ägna sig åt själva tidigare är tydligen inte okej. Ett exempel på företag som ägnat sig åt att ta förluster på nya marknader är ju exempelvis Mediamarkt här i Sverige. För att etablera sig på nya marknader är det välkänt att man kan få ta förluster under ett antal år innan ens märke och rykte är väl etablerat varvid man fått andra konkurrenter att gå i konkurs under samma period. Sedan börjar satsningen att löna sig då man inte har några konkurrenter kvar. Så är iallafall teorin.

Så mycket för en fri global marknad, och värre kommer det att bli. Konkurrensen ökar inom alla branscher och områden. Men slutligen kan vi alla få det ungefär jämndåligt i resursbristens tid. 

Även om skuldkrisen drabbar utkanten av euro-området först så kommer effekterna av denna att sprida sig även hit. När våra handelspartners får slut på pengar/resurser så kommer de inte ha råd att köpa våra exporterade produkter vilket leder till att medel-svensson inom produktionsindustrin blir av med jobbet. Detta har redan börjat hända.

Vågen av arbetslöshet har just börjat dra över landet Sverige, som en tsunami. Efter tillverkning och produktion, följer underleverantörer, övriga företag som inte är nödvändiga, såsom inom teknikbranschen, sedan administrativa yrken och offentlig sektor som tvingas till nedskärningar när skatteinkomsterna tryter.

Nu finns det ju många som tycker att det bara är för offentlig sektor och politikerna att ta nya statsskulder för att upprätthålla välfärden i en tid då man kan argumentera för att vi inte har råd att förlora fler offentliga jobb i tid av hög arbetslöshet. Tyvärr skjuter detta bara problemet på framtiden men varför inte låta våra barn eller barnbarn lösa även det här problemet? Resursbristen kommer vara än större och märkbar i framtiden och då kommer det krävas nedskärningar i välfärden i en snabbare takt än om vi börjar anpassningen nu.

Kanske har vi alltid levt som att morgondagen inte spelat någon roll. Genom att leva för idag har vi använt alla resurser som stått till hands och nu börjar naturresurserna tryta och därmed också "pengarna". Att fortsätta  prata om "Tillväxt" som ett mål för målets skull, borde vid det här laget vara ett utdaterat begrepp för alla. Om vi kan få en god livskvalité, där vi lever som vi har ett jordklot, och resurser att fördela på alla, så har vi nått långt. Men hur stora mäktiga länder skall kunna enas om resurserna utan en maktkamp, krig, och fasor i dess spår är för mig en gåta. Konkurrensen pågår nu med ord, politik, och allt högre röster, men när kommer maktkampen att övergå i mer handfasta metoder?

Tyvärr kan vi inte fly till andra planeter eller till månen, utan vi måste möta realiteten här omkring oss.

Lokalt sett kan jag se att fortfarande här i Luleå Kommun finns en mycket låg medvetenhet kring energikrisen och peak oil/peak naturresurser som orsakar ekonomikris och skuldkris. Här är fortfarande målen "Tillväxt" och öka befolkningen en punkt på agendan i "Vision 2050". Trots att öka befolkningen bara för "tillväxtens skull", slösar mer resurser och inte egentligen är förenligt med andra mål såsom en hållbar utveckling. Fler människor kommer kräva mer resurser, vägar, infrastruktur, välfärd, service än idag.

En hållbar utveckling är fortfarande att vi går emot noll-tillväxt-samhället och lokal produktion/konsumtion. Politikerna är inte medvetna om detta och har därmed heller ingen särskild plan för att möta framtiden. 

Hur många jordklot behöver du själv, för att kunna leva ditt dagliga liv? Har du också 75 "energislavar" som skulle kunna ta över och arbeta för dig, när energin tryter i världen, för att fortsätta ditt liv som du lever det idag? http://www.novis.nu/artikel19.htm

Är det möjligt att bryta eurokrisen?

Breaking the Deadlock: A Path Out of the Crisis

23 July 2012

Summary

It is still possible -- economically and politically – to find a way out of the euro zone crisis if policy
makers separately address two problems: dealing with the legacy costs of the initially flawed
design of the euro zone, and fixing the design itself. The former requires significant burden
sharing and an economic strategy that focuses on stabilising the countries that are suffering
from recession and capital flight. In contrast, fixing the design requires a financial (banking)
union with strong euro-area institutions and a minimal fiscal backstop.
I. The euro is drifting toward a breakdown of incalculable costs

1. We believe that as of July 2012 Europe is sleepwalking toward a disaster of incalculable
proportions. Over the last few weeks, the situation in the debtor countries has deteriorated
dramatically. The sense of a never-ending crisis, with one domino falling after another, must be
reversed. The last domino, Spain, is days away from a liquidity crisis, according to its own
finance minister. This dramatic situation is the result of a euro zone system, which as it is
currently constructed, is thoroughly broken. The cause is a systemic failure that exacerbated a
boom in capital flows and credit and complicated its aftermath after the boom turned to bust. It
is the responsibility of all European nations that were parties to its flawed design, construction,
and implementation to contribute to a solution. This does not mean that the costs of the crisis
should be socialised across euro zone citizens: systemic failure does not absolve from
responsibility individuals, banks, and supervisors who took or oversaw imprudent lending and
borrowing decisions. But it does mean that the extent to which markets are currently meting out
punishment against specific countries may be a poor reflection of national responsibility, and
that a successful crisis response must be collective and embody some burden sharing across
countries. Absent this collective constructive response, the euro will disintegrate.

Läs mer här:
http://ineteconomics.org/sites/inet.civicactions.net/files/INET%20Council%20on%20the%20Euro%20Zone%20Crisis%20-%2023-7-12.pdf

Rapporten kommer från The Institute For New Economic Thinking där 17 ledande internationella ekonomer utvärderar den ekonomiska krisen i Europa och ger tips på hur unionens politiker ska ta sig ur knipan. Enligt de 17 ekonomerna ligger ansvaret snarare hos samtliga europeiska länder som de menar alla är bidragande till krisen.

Själv tror jag inte att unionens politiker har förmåga att ena sig kring en lösning som skulle ge resultat. Men käbblandet är såklart något som måste fortsätta hela vägen ned. De åtgärder som skulle krävas, skulle respektive politiker inte kunna driva utifrån att de då möter en folkstorm ifrån folket och de separata nationerna. 

Detta beror i sin tur på att folk i allmänhet inte förstår skuldkrisen, eller även om de förstår den så är de iallafall inte benägna till att betala tillbaka några skulder, ändra sitt leverne, eller göra förändringar och nedskärningar. Man skriker fortfarande efter högre löner sist jag tittade på hur situationen ser ut i Sverige. Man skriker fortfarande varje gång sittande regering gör nedskärningar som drabbar välfärd. Allt skall fortsätta som förut, trots att det uppenbarligen inte kan göra det.

Med ett drastiskt åtgärdpaket och nedskärningar i alla sektorer skulle vi snart höra upplopp nedför våra huvudgator, och skrammel av när gatustenar skulle träffa kommunernas stadshus.

Men även om vi inte är redo för en förändring, så står den ändå inför dörren, och om vi sticker huvudet i sanden kommer ett värre scenario svepa över oss, och då handlar det om de okontrollerade nedskärningarna som marknaden kommer att göra åt oss, när olika system börjar falla utan att vi kunnat förbereda oss på att de försvinner.

Den riktiga krisen börjar i september...

Den frekvens med vilken världen går åt helvete i september verkar knappast slumpmässig, Kanske beror det på att politiker och bankirer inte konfronterar sina problem förrän de kommer tillbaka från semestern. Kanske kommer det bli samma sak den här gången att en riktig bankkris är att vänta nu under hösten.

Källa: http://www.ibtimes.com/articles/357971/20120629/economy-collapse-prediction-august-september.htm

Grekland har tidigare meddelat att de snart kommer nå sin kistbotten av banktillgångar. Även Spanien har meddelat att de snart kommer behöva ytterligare kapital. Det skulle inte förvåna mig om dessa upptäckter kommer lagom till slutet av semestern. Mer kapital att kasta ned i det svarta hålet. Reuters rapporterade exempelvis att Spanien kanske kommer att behöva 300 miljarder euro.
http://www.reuters.com/article/2012/07/27/us-eurozone-idUSBRE86Q0O320120727

Spanien har också nu nått 25% arbetslöshet. Grekland kommer nå samma siffra nästa år, alltså 2013 enligt nuvarande beräkningar.

Dallas Fed index för allmän affärsverksamhet sjönk dramatiskt till -13,2 i juli. Detta var en stor överraskning och det är ännu ett tecken på att den amerikanska ekonomin snabbt är på väg in i en recession. USA kommer alltså inte att på något sätt vara en motor som drar igång världsekonomin.

Kina visar också på kraftig inbromsning även om de fortfarande går mycket mycket bättre än västvärlden. http://www.svd.se/naringsliv/kinas-ekonomi-bromsar-in_7342210.svd

Men händer det något under hösten så är det alltså september som det är störst sannolikhet att det händer om det händer. Detta hände exempelvis 2008, och vid andra större börsfall. Det är bara att hålla ögonen öppna.

Hösten på väg med sin kraschande ekonomi...

Noterar idag att vindarna börjar kännas mer som höstvindar här uppe i norr, och kanske blir det höst utan att vi hunnit känna någon sommar.

Samma sak händer i ekonomin, utan en återhämtning så är det snart dags för en ytterligare dipp nedåt. Swedbank gick som alla säkert vet, ut med en förfrågan om inte finansdepartementet kunde införa amorteringskrav på de högst belånade. http://www.dn.se/ekonomi/swedbank-vill-ha-amorteringskrav

Detta bör ju uppröra en del av allmänbefolkningen som kanske inte vill sitta still i båten när det kommer tvingande amorteringskrav, fler kanske kommer försöka sälja sina bostäder, men det är som vanligt trångt i utgången att kliva ur den typen av positioner.

Samtidigt kommer ju vanligtvis i augusti diverse rapporter från företagen som ytterligare kan späda på gemene mans uppfattning om krisen. Vi får se efter semestrarna vilka spännande saker som upptäcks när folk börjar sopa av sina dammiga skrivbord.

DN skriver även att eurokrisen leder till högre arbetslöshet, och långtidsarbetslöshet för fler. http://www.dn.se/ekonomi/priset-for-euron-langvarigt-hogre-arbetsloshet-i-europa

Säkert har ingen missat att värdet på Euron fortsätter ned, och det liknar allt mer en krasch i valutan. Man flyr euron till andra alternativa placeringar. För Sverige innebär det att kronan stärks, men att detta även kommer att kosta på arbetstillfällen i industrin då exporten faller.
""Det finns få skäl för att köpa euro. Investerare är oroade för att skuldkrisen håller på att sprida sig till länder som Spanien och Italien", sade Junichi Ishikawa på IG Markets till Bloomberg News."

Kreditvärderingsinstitutet Moody's Investor Service ändrade på måndagskvällen utsikterna för Tyskland, Nederländerna och Luxemburg från stabilt till negativt och hänvisade till osäkerhet kring skuldkrisen i eurozonen. http://www.di.se/artiklar/2012/7/24/moodys-varnar-tyskland/

För mig känns det som med allt fler negativa utsikter, så hörs mindre positiva röster och kanske är det så att hösten redan är här. Jag trodde att vi skulle hinna njuta av sommaren fram till augusti men i år verkar det verkligen som att hösten kom tidigt. 

Är ni redo för den kommande vintern? ...för att även fritt citera Game of Trones "Winter is coming"...

När kommer räntan att komma helt ned till noll?

ECB sänkte räntan från 1% till 0.75%. Bank of England har redan en ränta på 0.5%. Liberty Silver har lagt upp nyheten om detta här, samt så länkar de till Sveriges Radio.

Så här så bara upprepar jag nyheten för att sprida den vidare: http://www.libertysilver.se/kc/news?id=180.

Som alla vet ligger jag för närvarande i hängmattan, men när det kommer en sådan "viktig" nyhet kan man ju inte låta det passera utan att kommentera det hela.

Så frågan är när får vi en faktisk nollränta, kan räntan gå ned helt till noll? hur nära nollan kan den komma innan det anses "omöjligt" att sänka den mer? Det är ju redan löjligt nära noll att den ökade stimulansen man kan få för att man sänker den dessa 0.25% borde ju vara relativt försumbar och ingenting som påverkar nämnvärt i det långa loppet.

Kanske är det dock ett steg mot den så kallade nolltillväxten. Med noll i ränta borde ju all tillväxt stanna av då det inte finns incitament till att tjäna mer pengar? Vem behöver mer pengar när man bara kan låna pengarna gratis?

Som sagt tror jag inte denna åtgärd kan leda någonstans, men hoppet är det sista som överger människan sägs det ju...

Krisstöd skall kunna ges till banker direkt, utan "omväg" via regeringarna...

Euroländerna har enats om flera åtgärder för att lindra krisen. Viktigast: Krisstöd ska kunna ges till banker direkt, utan omvägen via regeringarna. 

Länderna har enats om en rad åtgärder för att stabilisera läget och få ner de extremt höga räntorna på krisländernas statsskulder. Bland de viktigaste delarna märks att krisstöd ska kunna ges direkt till banker som behöver rekapitaliseras och inte behöva ta vägen via regeringars skuldkonton och därmed tynga statsfinanserna. Detta är något som i första hand innebär en stor lättnad för Spanien.

Euroländerna enades även om att länder som sköter sig ska kunna få tillgång till krisfonderna EFSF och ESM. Fonderna ska användas för att öka marknadens förtroende och genom det sänka räntorna för länder som Spanien och Italien.

Paketet innehåller också stora satsningar på tillväxten, där småföretagande och infrastruktur ligger i fokus. Man ska även skapa ett tillsynsorgan för bankerna i eurozonen.

Mario Monti sade att euroområdet kommer att stärkas av överenskommelsen. "Länder som vill utnyttja dessa stabiliseringsmekanismer kan göra det utan extra villkor eller ett program, och utan trojkans övervakning", sade han.

http://www.expressen.se/nyheter/eurolanderna-eniga-om-nytt-krispaket/ och  http://www.di.se/artiklar/2012/6/29/eu-fond-ska-fa-radda-banker/ 

Problemet är naturligtvis utan någon som står "bakom" skulden när bankerna fritt skapar krediter utan säkerhet och sätter in i systemet är naturligtvis att de kommer att skapa mer pengar än det finns täckning för (detta problem har de ju redan att de nått vägens slut). Vad som händer då är att när de skapar mer pengar än det finns kommer ingen att kunna betala tillbaka dem eftersom de kommer skapa långt mer pengar och krediter än vad de friska länderna ens har att ge.

Systemet är åter på väg mot sin virvlande nedgång nedför badkarets utlopp. Det kommer snurra snabbare och snabbare ju närmare slutet det kommer, och vi är redan halvvägs. Snart ökar takten än mer. Håll i er!

Det spelar ingen roll vem som vann valet...

Det finns en övertro till politikers makt att påverka, styra och lösa kriser och problem. Som jag ser det så spelar det ingen roll vem som vunnit valet i Grekland i det här läget. Iallafall inte för slutresultatet för vad som kommer att hända med euron eller euro-zonen. Nu har ett parti iallafall vunnit valet, och kommer att försöka bilda regering under dagen. 
http://di.se/Artiklar/2012/6/18/270352/Allt-talar-for-grekisk-koalitionsregering/

Den enda skillnaden i vem som vann valet hade varit i hur lång tid som det tar innan det kollapsar. Att något parti kanske drivit en annan linje. Men om Grekland lyckas bilda en regering idag så lugnar det marknaden men det löser inga problem. Fortfarande kvarstår problemet att Grekland inte kan växa sig ur krisen och fortfarande behöver få skriva av massiva skulder, som isådanafall skulle lösa ut default-swappar och olika sorters derivat och krisen skulle sprida sig vidare då någon måste ta förlusten och banker skulle börja gå i konkurs. Oavsett politiker vid marknaden så har de inga ess i rockärmen och inga snabba lösningar.

Greklands ekonomi krympte 6,5 procent under årets första kvartal, jämfört med i fjol och arbetslösheten ligger nära 23 procent. Även Pasok och Ny Demokrati har sagt att sparpaketen, med sänkta löner och pensioner, är för tuffa för den grekiska allmänheten. Under valkampanjen har båda partierna sagt att vissa delar av besparingsplanen bör skrivas om.

Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle har sedan det grekiska valresultatet blivit klart sagt att vissa eftergifter kan göras. ”Det kan inte bli några stora förändringar, men jag kan tänka mig att vi kan diskutera tidslinjen igen”. Själv tänker jag att de åtstramningar som inte görs direkt, kommer ändå att behöva göras senare det finns inga extra pengar och Grekland borde börjat med ett massivt åtstramningspaket långt innan landets skulder eskalerat så långt som de nu gjort. Det går inte att nu säga att "vi har inte råd att göra dessa nedskärningar" eftersom alternativet är statlig konkurs. Men som sagt är min inställning att oavsett vad som görs kan de inte klara detta utan att gå i konkurs.

Det betyder dock att just nu så kanske marknaden blir lugnare av att det kommer att finnas en regering, men samtidigt som sagt har det inte löst något av situationen i Grekland. Oavsett om den nya regeringen med "Konservativa Ny Demokrati" i spetsen, direkt börjar med nedskärningar och åtstramningar samt att sälja ut statens tillgångar för att försöka betala skulderna. Så kommer de inte hinna få balans i sin ekonomi i tid då detta handlar om kanske två decennium av skuldsanering där staten skulle leva på någon slags existensminimum för att själva klara skulderna. Med en fallande världsekonomi i övrigt tror jag inte detta är en lösning utan Grekland behöver fortfarande lika mycket hjälp som tidigare. Tiden är för kort för att hinna göra någon skillnad även om de dragit i alla nödbromsar som de kan. De kommer fortfarande att glida ut över stupet.

Faktum är ju att tidigare "nödlån" i slutändan bara lett fram till att Grekland nu har större lån än de hade innan nödlånen och de första skuldavskrivningarna började. Man har bara fått nödlån till räntebetalningarna och alltså inte löst något av de underliggande problemen. Som ett klassiskt fall av Lyxfällan på tv3 alltså.

När åtstramningar och nedskärningar i landet åter tar fart kommer det återigen att bli en folkstorm och upplopp på gatorna. Man vill protestera, men tyvärr finns det heller ingen annan lösning men folket kommer ta ut sin frustration på att protestera "mot staten". Det finns därför en stor sannolikhet att inte heller den här regeringen kommer att kunna sitta kvar vid makten.

Dessutom är det väl "ingen" som längre bryr sig om hur det går i Grekland med Spanien och Italien att fokusera sig på istället. Vi har inte pengar i Europa för att rädda dessa länder, utan skulle behöva lägga fokus på att istället rädda Monaco och Frankrike.

Så idag känner jag ingen glädje över att det grekiska folket lyckades genomföra ett demokratiskt val, utan mest bara en sorg över att det inte spelar någon roll vem som vann.

En del andra verkar även hålla med mig om min slutsats:
http://www.telegraph.co.uk/finance/comment/9337283/Greece-will-have-to-leave-EMU-whoever-is-elected.html

Bank of England förbereder sig för eurokollaps...

Banken gör nu planer för hur de kan mildra effekterna av att Grekland eller att andra länder lämnar den gemensamma valutan. Chefen för IMF föreslog förra veckan att brittiska räntor kan behöva skäras till noll om det ekonomiska läget försämras. Banken har redan genomfört ett program med kvantitativa lättnader, till ett värde av £ 325 miljarder, men detta kan alltså behöva utökas. 
http://www.telegraph.co.uk/finance/financialcrisis/9296628/Bank-of-England-prepares-plans-for-euro-collapse.html

Det finns växande spekulationer om att Grekland kan komma att tvingas ut euron efter nya val nästa månad, om en koalitionsregering inte kan bildas som kommer att stödja åtstramningsåtgärderna.

I Storbritannien har ministrar redan omfattande beredskapsplanering för att förbereda för en eventuell upplösning av euron. Detta sträcker sig från att be bankerna att de försäkrar sina innehav i Grekland samt att man nu överväger nya gränskontroller för att förhindra en våg av invandring från de europeiska krisländerna.

En upplösning av euroområdet kan utlösa en djup lågkonjunktur jämförbar med den som orsakades av bankkrisen. Man konstaterar även att dessa inhemska åtgärder sina begränsningar. Det är fortfarande så att de viktigaste politiska beslut som påverkar den brittiska ekonomin, tas i andra delar av kontinenten. Rädslan för den dåliga ekonomin påverkar redan tillväxten av brittisk verksamhet, investeringar och produktivitet i området.

Igår meddelade den grekiska regeringen att ytterligare € 18 miljarder euro (£ 14400000000) behövs för finansiering av landets belägrade banker. Den spanska regeringen fortsatte även med sina upprepade påståenden om att de inte behöver en internationell bail-out, trots att detta nu betraktas som oundviklig av de flesta.

Vad lär vi oss av den långsamma ekonomiska kollapsen i Grekland?

Andra nationer tvekar att ge bistånd när ett land närmar sig ekonomisk kollaps, och de flesta nationer i Europa kommer det inte ens att vara möjligt att rädda eftersom det helt enkelt är för många som balanserar på slak lina. Hur många andra nationer skulle kunna rädda oss? Kinas ekonomi har redan börjat att backa mer än de flesta inser och de flesta av alla andra utvecklade nationer går även de igenom liknande svårigheter.

Så vad händer när ett lands ekonomi börjar kollapsa?

- Offentliga tjänster blir opålitliga när både regering och ekonomi kollapsar. Tjänster vi nu tar för givet, såsom polis, brandmän och sanitet, vattenförsörjning, kommer att bli dåligt bemannade och många kommer helt enkelt att stänga. Detta lämnar medborgarna i ett tillstånd där de måste försöka göra sitt bästa på egen hand.

- Myndigheter kommer att tvingas att drastiskt minska sina budgetar, vilket sätter miljontals människor utan arbete. 

- Förvirrande lagar och byråkrati kommer att öka och lagstiftare på alla nivåer försöker i första läget att få in mer skatt, för att hålla sig flytande.

- Nya "kreativa" skattelagar kan ges retroaktiv verkan, kommer att vara alltför betungande och inkluderar extrema straff för utebliven betalning.

- Offentliga pensioner kommer inte alls vara lika säkra som människor har väntat sig och offentligt anställda kommer att uppleva missade lönecheckar och minskade arbetstimmar.

- Sjukvårdsförmåner kanske upphör att existera och kvaliteten på vården kommer att hotas. Medicinsk behandling och läkemedel blir oöverkomligt dyr.

- Totalt sett kommer den fysiska hälsan försämras. Fler människor kommer att avstå från viktig medicinsk vård och ignorera varningssignaler om allvarliga hälsoproblem. Detta kommer att leda till fler människor med försvagat immunsystem, vilket gör att spridningen av sjukdomar ökar och ökar även risken för epidemier. Eventuellt kommer på sikt även livslängden att minska avsevärt.

- Företagen kommer att fortsätta att gå i konkurs, vilket leder till att arbetslösheten kommer att stiga, och familjer kommer att ha mindre och mindre inkomster för att täcka sina mest grundläggande utgifter, än mindre någon lyx att göra deras liv bekvämare.

- Bankerna kommer att uppleva s.k. bankruns då insättare är desperata att bevara de pengar de har. Detta kommer att begränsa möjligheten för banker att låna ut pengar till företag, vilket påverkar den redan hårt drabbade ekonomin.

- Den medelklass, som tidigare levt en bekväm livsstil, kommer att krossas, med miljontals hemlösa och hungriga, utan hopp för framtiden. Container dykning kommer att bli en livsstil för många. När familjer använder sina besparingar och pensionsfonderna försvinner, kommer statligt stöd även det att begränsas eller inte längre finnas tillgängligt.

En kollaps lägger ytterligare press på människors emotionella och psykiska hälsa vilket orsakar en ökning i skilsmässor, missbruk, psykisk ohälsa och självmord mm. Familjeband blir allvarligt ansträngda när föräldrar inte kan hjälpa sina barn och desperata familjer inte kan ta in utblottade släktingar. Oroligheter kommer att öka desperata, arga människor vänder sin vrede på de personer och enheter som de  anser bär ansvaret för krisen. Det leder till social oro, men kan även leda till upplopp.

Det är alltid så att världen förändras innan det mänskliga sinnet märker den förändring som pågår. 

Exempelvis så kämpar det grekiska folket och deras politiker för att komma till rätta med resultaten av decennier av oansvariga utgifter. De har levt en lögn. Nu först visar sig lögnen för folket och de har ännu att ta konsekvenserna av denna långt pågående lögn som de har levt i.

Vi i Sverige ligger för närvarande relativt bra till vad gäller våra statsfinanser. Men även här pågår utvecklingen av en liknande situation likt den som finns i resten av Europa. Än har vi lite tid, där vi om vi är smarta, kan lära oss av omvärlden och unviker att hamna i samma situation. Själv har jag ingen lust att gå denna mörka framtidsbild till mötes.

Varför det är Tyskland, inte Grekland som borde lämna euro-zonen...

Som dessa grafer visar så är det en stor skillnad mellan Tyskland och de övriga länderna som ligger i periferin. Det är svårt för länder, nästan omöjligt, när de har en sådan stor skillnad i hur deras länders ekonomi fungerar för att samtidigt kunna vara i en ekonomisk union med varandra. 

Men om planen är att överföra kapital från kärnan till periferin så måste Tyskland stå för utjämningen mellan dessa stater, och alltså fortsätta överföra pengar till de övriga. Dessa överföringar är nödvändiga i en monetär union där kärnan avviker från periferin. Det är alltså Tyskland som avviker ifrån alla andra. Diagrammen visar att både TARGET2 visar en stor obalans, samma sak med den balanserade BNP-nivån som fortsätter att visa på den växande klyftan mellan Tyskland och övriga länder.

Utan dessa överföringar så är sannolikheten för upprepade kriser i euroområdet hög, även OM de olika räddningspaketen skulle fungera för periferi länderna. Eftersom att strama ekonomiska villkor, osäkerhet och brist på privata investeringar dömer periferin till en fortsatt utveckling av stigande arbetslöshet och fortsatt ekonomisk nedgång så måste Tyskland dra hela Eurozonen.

Det är möjligt att nödvändiga skattereformer med medföljande överföringar inte är politiskt möjligt då Tyskland kanske inte vill vara Europas största bidragsgivare. Att bedriva hjälpverksamhet i den storleksordningen skulle motsvara liknande marshall-planen efter andra världskriget. Troligtvis är det så att Tyskland alltså skiljer sig för mycket ifrån övriga för att samexistera i en monetärunion. Då är en upplösning mer sannolik. Men det är mindre smärtsamt och är mer ekonomiskt försvarbart för Tyskland, snarare än periferiländerna att lämna euro-samarbetet. Kostnaden för konsekvenserna av en grekisk exit för Grekland skulle vara enorma, man beräknar en kostnad som skulle uppnå motsvarande 400 miljarder euro. Kostnaderna ökar även exponentiellt över tiden. Bundesbank TARGET2 balans nådde exempelvis även ett nytt rekord på € 644bn i april. http://www.zerohedge.com/news/jpmorgan-estimates-immediate-losses-greek-exit-could-reach-400-billion

Som vi tidigare tittat på så har Tyskland redan en kurva som ser oroväckande ohållbar ut vad gällande Target2. http://rymdiz.blogspot.se/2012/05/tyska-bundesbanks-varsta-misstag.html

Folket har också fått nog och kommer kanske att på sikt rösta bort Angela Merkel ifrån makten. Hennes parti har redan börjat backa i en av de mäktiga delstaterna Nordrhein-Westfalen (NRW) i Tyskland. Risken är att hon går samma öde till mötes som sin kollega Sarkozy.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5106040

Frågan är vilken politik Tyskland vill driva både på kort och lång sikt? Det är mycket stora problem som måste lösas på mycket kort sikt och tiden hålller på att rinna ut.

Hugh Hendry talar om eurozonens situation..

Hugh Hendry talade igår vid The Milken Institute Konferensen och levererade då sina vanliga vältaliga och kritiska insikter om tillståndet i Europa. Från påståendet att "Hela Europa har fallerat", så förklarade han även att "den politiska ekonomin i Europa är sådan att politikerna valt att hålla uppe standarden på sina utgifter med förpliktelser till sina medborgare istället för att hedra pakten från sina fordringsägare och så med tiden, är politikernas tid även den ute, och de kommer att bli avsatta en efter en. "Se bara Frankrikes val av Mr Hollande och Luxemburg: s " sa Hendry.

Den enda inspirationen för Europa enligt Hugh Hendry, är ren propaganda såsom "du kan bara inte ge upp hur illa det än är" eller "när tiderna blir tuffa måste politiken ljuga lite för att målet helgar medlen". Samt för att kunna diskutera en väg framåt skulle man behöva diskutera den groteska snedvridningen av fasta växelkursregimer, vilket också var samma anledning till varför Weimar hände, samt att överlåtelse av skuld inom unionen aldrig kommer att hända, och att detta även är orsaken till den rädsla politiker känner.

Se filmen ifrån The Milken Institute via länken nedan:
http://www.zerohedge.com/news/hugh-hendry-europe-you-cant-make-how-bad-it

Chris Martenson talar om det ekonomiska läget i europa..

Chris Martenson - ekonomisk analytiker på http://chrismartenson.com (där ni även kan se The Crash Course) talar här med James Turk, om problemen i euroområdet, liksom den globala ekonomin. http://www.youtube.com/watch?v=BsMj59hyJOQ&feature=relmfu

Chris Martenson påpekar att hela världen helt enkelt har för mycket skuld. Det är därför han anser att det inte kommer att bli en verklig lösning på eurokrisen. Den stora frågan kommer snarare att vara är vem som kommer att ta förlusten på all denna skuld, som omöjligen kan återbetalas.Bristen på politiskt ledarskap och ovilja att acceptera verkligheten bidrar till denna kris. Dessutom är de monetära verktygen centralbankerna traditionellt har använt för att återuppliva ekonomin börjat visa mindre och mindre effekt. Martenson anser att den finansiella sektorn har blivit sammanlänkade över gränserna, så att en kris i ett land kan få ner hela det finansiella systemet, eftersom credit default swaps skulle bli utlöst. Det skulle behövas att få bort dessa derivat ifrån marknaderna.

James Turk berättar i sin tur att idag, är affärsbanker samt centralbanker belånade på ohållbara nivåer. Även om båda är överens om att det är klokt att komma tillbaka till mindre riskfyllda investeringar och mer traditionell bankverksamhet och en sunt pengasystem, väcker Martenson frågan om hur det kommer att vara möjligt att föra ner hävstångseffekten på hållbara nivåer igen och hur man kan bli av den enorma mängden komplexa derivat. Som en följd av de kommande strukturella ändringarna som måste komma i vårt monetära system, så rekommenderas att man äga materiella tillgångar. 

De påpekar att de som agerar först har en stor fördel. Det gäller att minska sin exponering mot risk, och hitta investeringar som är säkra, samt reella tillgångar.Martenson talar även om snedfördelning av kapital, som uppstår när pengar är fel prissatt. Skuldbubblan tilläts växa under de senaste 40 åren och nu börjar den brista. På grund av billiga pengar, har spekulationerna ökat enormt. Bubblor på bostäder är det senaste exemplet på detta. Chris hoppas att vi kommer att bli av med det ohämmade penningsystemet med alla sina obalanser och återgå till någon form av guld standardsystem.Ansamling av guld från centralbanker ser Chris som ett tecken på att guldet kommer att spela en större monetär roll i framtiden.

När de vidare talar om Europeiska centralbankens politik spekulerar Martenson att ECB skulle kunna avslöjas som en "papperstiger", som är oförmögen att stoppa spekulation mot europeiska obligationer. Detta skulle kunna leda till en upptrappning av eurokrisen om ECB inte följer den Fed:s exempel och själva köper upp stora mängder statspapper, trots att detta bryter mot dess regler. Chris önskar även fler människor tog sig tid att förstå grundläggande ekonomi, illusionen att regeringen kan betala för något utan att behöva ta ut skatt på samma belopp har skapats av ständiga ökningen av statsskulden. 

Men eftersom skulder inte kan odlas för evigt så är vi nu i ett tidigt skede av konstaterandet att evig tillväxt inte är evig och skulder inte kan betalas in av framtida generationer. Martenson är rädd, att vårt samhälle som helhet inte är förberett på detta paradigmskifte ännu.I framtiden behöver dock resurseffektivitet och tillgången till resurser vara mycket viktigare i framtiden.Därför anser Martenson att det är viktigt att bli mer självförsörjande och mindre beroende av flytande bränslen. Finansiellt han tror i sann diversifiering av pappers tillgångar och även då materiella tillgångar såsom jordbruksmark, skogsmark, fasta företag och ädla metaller. De som har råd att diversifiera globalt bör göra detta för att minska riskerna om alla ens tillgångar finns i ett och samma land. Viktigast dock rekommenderar Martenson att vi ser de kommande förändringarna som möjligheter snarare än oöverstigliga utmaningar.

Denna video spelades in den 16 november på Gold & Silver Meeting 2011 i Madrid och jag rekommenderar den då det är mycket intressant som de säger i den: http://www.youtube.com/watch?v=BsMj59hyJOQ&feature=relmfu