Dystra ekonomiska tider...

I dystra ekonomiska tider försöker bland annat di.se att påminna om den tiden när börsmarknaden befann sig i en tid av stabil uppgång och fondförvaltare kunde göra enorma vinster. De tittar därför tillbaka på det senaste decenniet och minns guldkornen i sanden. Läs gärna artikeln här: 
http://www.di.se/artiklar/2012/10/10/fonderna-som-har-stigit-600-procent/

I andra nyheter kan man dock se verkligheten göra sig påmind, bland annat av IMF som skriver i sin senaste globala finansiella stabilitetsrapport (GFSR) att Riskerna mot den finansiella stabiliteten har ökat sedan i april och förtroendet för det globala finansiella systemet har blivit mycket bräckligt. http://www.di.se/artiklar/2012/10/10/imf-risken-har-okat/

IMF konstaterar att även om "signifikanta" nya åtgärder från europeiska beslutsfattare har mildrat investerarnas värsta farhågor så är eurokrisen fortsatt den viktigaste oroskällan. Farhågor om att vissa euroländer ska återgå till nationella valutor har gjort att privata investerare minskar exponeringen mot de perifera euroländerna.

Det resulterar i en kapitalflykt och marknadsfragmentisering som underminerar själva fundamentet för unionen; integrerade marknader och en effektiv gemensam penningpolitik, skriver IMF.

Man skriver i rapporten en antydan till att Europa behöver gå mot en federal styrning, då man vill ha gemensam penning och skattepolitik för att rädda krisländerna. Man skriver bland annat: 

"Exempel på sådana åtgärder kan vara upprättandet av ett insättningsgarantiprogram för euroområdet och en mekanism för att upplösa banker med gemensamma backspärrar, eller konkreta åtgärder mot en fiskal integration."

I övrigt konstaterar man som vi redan har sett att en ytterligare eskalering av stressen i euroområdet utgör risker, särskilt för länderna i Central- och Östeuropa. En inbromsning i den ekonomiska aktiviteten höjer dessa risker, eftersom vissa tillväxtmarknadsekonomier endast har begränsat policyutrymme för att erbjuda kontracyklisk stimulans och skydd mot externa chocker. Min åsikt blir därför att Central och Östeuropa kommer "dö" först alltså som marknader sett, då jag inte tror att vi får någon ekonomisk vändning inom den närmaste tiden då ekonomin befinner sig i en dödsspiral som föder sig själv.

Kreditriskerna bedöms som i stort sett oförändrade jämfört med i våras. De ligger därmed fortsatt på hög nivå givet den förnyade försvagningen i banksektorn och kredittrycket mot europeriferin har kompenserats av viss förbättring i hushållens och företagens balansräkningar i utvecklade ekonomier.

IMF konstaterar att en fortsatt försämring av eurokrisen är den viktigaste risken mot den globala finansiella stabiliteten, men stigande obalanser på andra håll ger också skäl till oro.

IMF noterar vidare att globala centralbanker har reagerat på de förhöjda riskerna mot den finansiella stabiliteten och på stramare kreditförhållanden med en fortsatt ackommoderande penningpolitisk hållning. De stora centralbankerna har fortsatt att implementera extraordinära åtgärder den senaste tiden, vilket har bidragit till att höja priser på risktillgångar och minska räntespreadarna för euroområdets periferländer den senaste tiden.

IMF-rapporten välkomnar de "viktiga steg" som de europeiska myndigheterna tagit, och uppmanar till en "kraftfull implementering" av de annonserade åtgärderna. Men trots interventionerna fortsätter privat kapital att flöda ur euroområdets perifera länder, och även om ECB:s annonsering av obligationsköpprogrammet, OMT, har lett till minskade statsräntespreadar så har bank- och företagsspreadarna inte minskat i motsvarande mån, och det kan bli en hämsko för återhämtningen.

Den största bördan beträffande minskning i prognostiserat kreditutbud faller på euroområdets periferi, där de kombinerade krafterna av bankdeleveraging och statlig stress genererar mycket starka motvindar för företagssektorn. Aktiviteten kommer fortsatt att sjunka i periferin på grund av fortsatt höga finansieringskostnader, och kärnan ser endast en mycket trög tillväxt. 

Lösningen är enligt IMF en tydlig vägkarta mot en bankunion och fiskal integration som bör ske snarast.

Sen kommer GFSR med lite fantasier om hur man hoppas att det skall utvecklas framåt. Under detta scenario börjar euroområdet återintegreras finansiellt i takt med att policytrovärdigheten återställs och kapitalflykten vänder. Finansieringskostnaderna i periferin och kärnan normaliseras i slutet av 2013, kreditkanalerna öppnas åter i takt med att bankstressen avtar och den ekonomiska tillväxten återvänder i periferin och ökar i kärnan. Man har goda förhoppningar, men frågan är om förhoppningar räcker i det här läget.

Global Financial Stability Report (GFSR) för oktober 2012 finner alltså ökade risker för det globala finansiella systemet, med euroområdets kris den huvudsakliga källan till oro. I betänkandet uppmanas beslutsfattare att agera nu för att återställa förtroendet, för att få vända kapitalflykten i euroområdet. I både Japan och USA, behövs finanspolitisk anpassning. Tillväxtekonomierna har framgångsrikt navigerat globala chocker hittills, men bör gardera sig mot framtida chocker och samtidigt hantera en avmattning i tillväxten. 

GFSR undersöker också om lagstiftningsreformer flyttar det finansiella systemet i rätt riktning, och finner att det har gjorts begränsade insatser, delvis eftersom många reformer kom i de tidiga stadierna av krisen och dels krisinsats metoder som fortfarande är i bruk i ett antal ekonomier, vilket försenar rörelsen av det finansiella systemet på en säkrare väg. Det sista kapitlet bedömer om vissa aspekter av finansiella strukturen stärker det ekonomiska utfallet. I själva verket är vissa strukturella drag i samband med bättre resultat. I synnerhet gör finansiella buffertar av kapital av hög kvalitet och verkligen likvida tillgångar som är det som kommer att vara förknippat med bättre ekonomiska resultat.

Här kan man även läsa mer om man är intresserad av att läsa direkt från källan: 
http://www.imf.org/External/Pubs/FT/GFSR/2012/02/index.htm