En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

onsdag 16 april 2014

Handlingsplan för särbegåvade barn...

Samarbete mellan Borås, Karlstad, Landskrona, Luleå, Sollentuna, Uppsala, Umeå och SKL. 
Hur ska skolan klara att möta särbegåvade elever? Ett förslag till handlingsplan har tagits fram av en arbetsgrupp inom pilotomgångens nätverk i SKL Matematik PISA 2015.
http://www.skl.se/vi_arbetar_med/skola_och_forskola/matematiksatsning/nyheter/handlingsplan-for-att-mota-sarbegavade-elever

Under sitt gemensamma arbete med att kartlägga hur kommunerna klarar att möta alla elevers behov uppmärksammades år 2012 de särbegåvade elevernas situation, med fokus på särskild fallenhet för matematik. Stora brister i medvetenhet och kunskap konstaterades och de sju kommunerna i nätverket, som var just Luleå, Umeå, Uppsala, Karlstad, Sollentuna, Borås och Landskrona. 

Jag rekommenderar alla att läsa delar av den här handlingsplanen ovan, då den faktiskt innehåller en hel del relevant information om just vad det innebär att vara särbegåvad.

Om jag själv tänker tillbaka när jag själv gick i skolan 1986-1998 så har skolan alltid varit fyrkantig. Det är den fortfarande, men med större klasser borde det idag finnas än mindre möjligheter än  tidigare att ge varje enskild elev vad de egentligen skulle behöva. Det är ju också en resursfråga. Men inte desto mindre har alltså skolan den ambitionen att de vill verka för att de här eleverna också ska kunna få rätt stöd, i allafall är det ambitionsnivån på papperet. Hur det blir i verkligheten skulle då ändå återstå att se.

En elev i min klass fick särskild undervisning i matematik och själv fick jag hoppa över en årskurs. Men i båda de fallen som jag känner till i min närmaste klass som jag gick åk 1-9 med så var det alltså när vi elever själva frågade efter något (och tjatade) som det kom till handling och alltså ingenting som initierades ifrån skolans sida. Nu är det alltså positivt att man äntligen ser att även en grupp som kan behöva få mer än vad skolan normalt har att erbjuda, även kan få den anpassning som de behöver.

Vad innebär då särbegåvningen?



Särbegåvade elever är alltså mer benägna att kunna "tänka utanför boxen" och därmed bidra till samhället med helt nya tankar och idéer. Det är inte bara att de har lätt att lära och t.ex. ha sinne för matematik utan just detta att man skulle kunna vara mer av en uppfinnare, innovatör, än någon som bara är intellektuell och akademiskt välbeläst.

På ett sätt skulle man kunna se det som att tankarna om att hitta dessa särbegåvningar grundar sig mer i samhällets önskan att prestera väl på PISA testerna och att man där skulle kunna ta tillvara på dessa kreativa barn och ungdomar. Den nuvarande skolformen med fyrkantigt tänkande har en tendens att tråka ut och mentalt knäcka de särbegåvade barnen som vill utforska nya områden och få utvecklas och gå snabbare fram i sin utbildning och skolgång.

För mig hade jag önskat att jag fått mer anpassning i skolan, ett läsår, åk 5 fick vi i årskursen lägga upp vår egen undervisning helt själv med lärarstöd. Vi bestämde själva när vi skulle ha matematik, svenska, engelska, bild. Med tydliga anvisningar om vilka kapitel som skulle läsas i vilka ämnen och när på schemat. Blev man klar med den veckans uppgifter kunde man ge sig på nästa veckas uppgifter. 

Jag var den enda elev i vår klass som på detta sätt blomstrade och på egen hand kunde följa skolplanen. Systemet kollapsade i övrigt och de flesta barnen i min klass hade inte gjort något av det som det stod på läroplanen att vi skulle göra. De hade lekt och busat och istället för att läsa ämnena de skulle läsa kanske de hade valt att ha bild-pass endast, istället för matematik. Läraren för vår klass valde då att de skulle repetera en termin som jag redan hade klarat av. Det året låg jag därför över skolbänken och önskade att jag var död. För att jag hade redan gjort alla skolämnen som de nu repeterade. Varför skulle jag straffas på detta sätt? Jag frågade min lärare om inte jag kunde få fortsätta enligt systemet som fungerade så bra för mig, men hon nekade och att det inte var möjligt att göra så för bara en elev. Det var en av de saker som verkligen knäckte min lust att ha ambition för min skolgång. Efter det presterade jag aldrig mer än väl godkänd, eftersom det var det betyg jag alltid fick utan att öppna skolböcker, göra läxa eller ens lyssna på lektionerna.

Det är ett tydligt exempel på detta som alltså varit problemet i skolgången hittills och min förhoppning är att med den här skolreformen så ska andra barn i framtiden få de utmaningar som de behöver för att utvecklas i skolan och tycka det är roligt att vara där. 

Jag kan ärligt säga att skolgången för mig innebar minst nio år där jag bara satt av tiden. Tid som jag kunde använt till något bättre.

13 kommentarer:

  1. Hemskt att läsa. Kunde ingen lärare ge dig lite? Var alla lärare lika olämpliga?

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr så uppmärksammades inte det på det sättet när jag gick skola. Den rådande uppfattningen var att det var bäst för alla elever att följa ett givet tempo och alla skulle hänga med i tempot vilket gjorde att inlärningshastigheten är för långsam för den högsta tredjedelen i gruppen, inte sant? Man kan ju säga att vi inte har anpassad skolgång i Sverige. Men med den här debatten öppnas luckan lite på glänt inför ett viktigt ämne och kanske blir det då bättre i framtiden. Inte bara för de s.k. särbegåvade utan alla som kunde prestera bättre än genomsnittet.

      Radera
    2. Mycket blir bättre med tiden. Jag hade lite lärarvikariat i matte fysik och kemi i mitten av 70-talet. Ville ju att alla om möjligt skulle förstå det jag gick igenom men tänkte nog som tämligen normalbegåvad enbart på de som hade svårt att förstå. Fast det var på högstadiet och gymnasiet så de särbegåvade hade förmodligen gett upp att få svårare uppgifter.

      Hade ett kort vikariat på Adolf Fredriks musikskola. Eleverna var både intresserade och presterade bra i matte och fysik till min förvåning. Jag trodde innan att de bara var intresserade av musik. Man lär så länge man undervisar. Nu får jag bara indirekt kunnande om undervisning. Mest från min dotter som är lärare. Men som du ser lärde jag från dig också.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
    3. Var lärarvikarie när jag pluggade på universitetet en gång i tiden. Bästa minnet är en period på några veckor då jag fick hand om en klass på mellanstadiet som kallades särskoleklass. Maken till roliga och kunskapstörstande fick man leta efter. De var så vana att bli negligerade att de kallade sig själva för idioter m fl tillmälen. Men när man verkligen kom till att lära dem något på deras nivå var det som att öppna dörrar. Den känslan och de reaktionerna var som att vinna högvinst varje gång. Visst, det tog lång tid ibland även med småsaker, men när poletten väl trillade dit var det bingo. Så var det sällan i "normalklasserna"

      Radera
    4. Nanotec: musikbegåvning och matematik hänger förvånansvärt ofta ihop, det finns matematik i musiken så att säga.

      Radera
  2. Helt bortsett från individen (vilket man naturligtvis inte ska) så är det ett samhällsproblem. Dels hugger vi huvudet av toppintelligensen och skapar en massa tappade sugar där vilket gör att vi förlorar kompetens som kunde bidragit mer till vårt gemensamma samhälle.
    I andra ändan på skalan blir det för höga krav på dem som inte har förutsättningarna att hänga med. Resultatet blir att det bygger ett utanförskap som kostar samhället mycket pengar senare i livet för dessa individer.
    Hade kanske varit ok om det funnits något att vinna, men här är systemet uppenbarligen en situation med idel förlorare. Det är egentligen det värsta.
    Vi måste våga se elefanten i rummet med att eleverna är olika rent intelligensmässigt. Först då kan vi erbjuda individen utbildning på sin rätta nivå. Det vinner vi som samhälle på och "lustigt" nog även individerna.
    De enda som förlorar på ett sådant system är de som av rena prestige- eller statusskäl vill kunna framstå som "bättre" eller "finare" än de egentligen är enligt en sådan normskala. Har vi råd med sådan fåfänga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland tänker jag att det som är viktigast är vilken inlärningshastighet personer har. Då skulle man ha olika spår i ämnen som ett A, B, C med olika hastigheter och hur fort man kunde gå fram i de olika ämnena. Naturligtvis skulle de som får ett långsamt tempo få mer hemuppgifter om de också ville ha möjlighet till att få tex. VG i ämnet. De som läste med snabbare tempo skulle hinna med mer fördjupningar i ämnet under skoltid.

      Radera
  3. Vad jag förstått vill föräldrar ha en bokstavskombination som förklaring till sitt barns problem. Låg intelligens är tabu. Har hört rykten om barn som ligger på gränsen sliter hårdare än andra och ändå bara knappt klarar godkänt. Om de kan få möjlig xxx diagnos blir både förälder och barn nöjdare.

    Självklart bör vi där det går ge utbildning på bättre nivåer inte bara i idrott och musik.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är otroligt viktigt att man får rätt kravnivå ställd på sig. Som du säger de som har svårt att hänga med kan få slita oerhört hårt och ändå bara uppnå G i ämnet. Livet är inte rättvist när vi ska bedömas efter samma mall.

      Radera
  4. Glöm inte att detta nedtryckande inte bara gäller i skolan utan det fortsätter i vuxen ålder. Är man duktig straffas man med höga skatter. Minns när jag en gång lyckats förhandla mig till tusen kronor mer i lön för att sedan märka att 560 av dem försvann direkt i skatt. Det var alltså ingen idé att vara duktig på arbetet och göra karriär. Vinsten skulle vara skattas bort och jag få mindre"liv"på grund av mer arbete.
    Sedan märkte jag att en hantverkare på en vecka fakturerar ungefär lika mycket som jag nettotjänar på en månad. Men inte mycket går ner i dennes egen ficka. Hm, har man tummen på rätt ställe är det bättre att ta ledigt och bygga själv. Då blir det dessutom ordentligt gjort.

    Så försvann den yrkesmotivationen.

    Socialisterna har helt förstört landet med sina fagra men lömska ord. Sverige som hade ett så fantastiskt läge 1950.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett svårt läge hur mycket man ska omfördela resurser inom ett land. Skatter är ju dels till för inkomstutjämning då man annars hamnar som i USA med ett toppskikt som tjänar bra, men en liten medelklass och en stor del låginkomsttagare med minimilöner som inte har möjlighet att ta sig ur sin fattigdom.

      Jag tycker inte socialismen i sig är fel, men det har funnits problem med välfärdssamhället såklart, när resurser inte används effektivt. Men lösningen är inte heller att göra vinster på välfärden och plocka ut miljarder i vinst på äldrevård som är skattefinansierad.

      Lite nya mål och visioner i politiken hade uppskattats. :)

      Radera
    2. Öh, det är väl Sverige du beskriver? "toppskikt som tjänar bra, men en liten medelklass och en stor del låginkomsttagare med minimilöner som inte har möjlighet att ta sig ur sin fattigdom.". Speciellt nu när nivån på skolan är för låg för att ge den duglige spetskompetens. Har du varit hos folk och sett hur lite pengar många har egentligen, om de inte fått låna till TVn. Än svälter ingen, men den som lever får se är jag rädd.

      Dessutom om du inte tycker socialism är dåligt har du nog lärt lite för lite om den, kanske blandar du ihop den med gammaldags kristen medmänsklighet? Många verkar göra så i Sverige.
      :-)

      Visionen: det borde räcka med återindexerat grundavdrag och 9-9-9 till det nödvändiga. Vi kan inte ha kvar ett fack som hindrar svenskar plocka bär, så det måste importeras folk från sydostasien och Sydösteuropa tex.

      Mary Kingsley förväntade sig när hon kom till Liberia att hon skulle möta glada civiliserade människor, men det var tvärt om. Hon trodde det berodde på att de var osäkra. Där är vi i Sverige nu verkat det som. Möjligheterna att påverka själv har reglerats bort och med det självkänslan.

      Radera
  5. Det finns en del kommuner som skryter med hur mycket de satsar på skolan per elev. Samtidigt har de ett kommunalt fastighetsbolag som hyr ut alla lokaler till skolan. Fastighetsbolaget går allt bättre och ledningen får bonus. I styrelsen sitter givetvis en del politiker och uppbär en liten ersättning för att fastighetsbolaget är så lönsamt. Ett litet tillskott till kommunkassan kan man kanske orka med och därmed få råd att höja anslaget till skolan.

    Än verkar tiggarna här vara besökande från andra länder eller i några fall missbrukare. De var betydligt färre för några år sedan.

    Vi som har villor i expanderande områden betalar en obetydlig maxavgift till kommunen för detta jämfört med marknadsvärdet. I andra länder finns en högre fastighetsskatt.

    Tunga fordon sliter hårt på vägarna men subventioneras genom obetydlig skatt jämfört med personbilar eller för den delen lättare lastbilar.

    Bränsle till flyg saknar skatt med motivering att de annars skulle tanka utanför landet.

    Kiruna har bostadsbrist för gruvverksamheten men ändå sysselsätts hundratals där med finansiering av tv och radio istället för att det tas på skatten. Om det togs på skatten skulle alla som idag betalar licensen få sina kostnader sänkta eftersom så många inte betalar och de friställda kan få mer produktiva arbetsuppgifter i Kiruna. Fast för många politiker är avgifter ok men de får inte kallas skatter eller tullar.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec





    SvaraRadera