Arbetsplatsolyckorna ökade med 38% mellan 2009 och 2011...

Olyckan på Nordkalk i Luleå, nu för mer än ett år sedan. Satte spår iallafall hos mig. Kanske för att det kändes som en sådan onödig olycka där man skulle avkalka en ugn. Ett arbete som beräknades ta 14 dagar men som skulle genomföras på endast 2 dagar. Nordkalk tar själv inte på sig ansvaret för olyckan som de menar berodde på en mängd olika faktorer. Bland annat skyddsutrustning man inte använt för att tex. skyddsvisir för ansiktet varit för mörkt att se igenom mm. http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6605471

För att lyckas med denna snabba rengöringsprocess att rengöra ugnen på bara dessa två dagar så skyndade man på processen att få kalk att lossa från väggarna inne i ugnen genom att spola vatten på väggarna med en tryckslang. Denna metod beskrivs som mycket farlig (opålitlig, svår att kontrollera) men var en metod som flertalet gånger använts på Nordkalks anläggning. Denna gång var det ett större stycke kalk som lossnade och föll ned och i den kemiska reaktionen exploderade det inne i ugnen och het ånga och kalk träffade då 23-åriga och den 19 åriga arbetaren. Men även timmarna innan så hade en annan medarbetare skadat sig och bränt sig dock mindre allvarligt. Vid den här olyckan brände sig även flera andra. Totalt var åtta personer från tre olika entreprenörer på Nordkalk och arbetade med att få loss två 40 ton tunga kalkklumpar i ugnen. (Inga små mängder alltså) Het och frätande ånga strömmade plötsligt ut ur kalkugnen.
http://www.nyteknik.se/nyheter/bygg/byggartiklar/article3417973.ece

Några timmar före dödsolyckan inträffade en liknande olycka på Nordkalks anläggning, då kalk och vattenånga sprutade upp i Mehmet Arpacis ansikte och han tvingades åka till sjukhus. Det var visserligen en olycka i betydligt mindre skala, men fortfarande samma sorts olycka som den som skedde senare på dagen. Man kan ifråga­sätta starkt varför man inte redan vid första olyckan satte stopp för verksamheten och utredde saken och varför man inte ringde ugnstillverkaren i Schweiz för att lösa problemet.

http://offensiv.socialisterna.org/sv/992/inrikes/7923/

I min värld är ju en 19-åring bara ett barn, även om man är "myndig" så har man ju inte arbetat så länge att man har en uppfattning om riskerna. Det slog mig redan då att man valt "billig" arbetskraft genom att använda bemanningsföretag. Känns som en sorglig anledning att unga får men för livet, och dör för att ett stort företag jagar snabba vinster.

23-åringen dog av att kalk även kom in i lungor och brände sönder lungorna. Han levde en kort tid på sjukhus men dog sedan av dessa skador samt brännskadorna han fått på stora delar av kroppen. 19-åringen i sin tur överlevde men är märkt för livet på många sätt, efter olyckan. På expressen har man publicerat en kort intervju med Gustav som alltså överlevde olyckan.
http://www.expressen.se/tv/nyheter/inrikes/gustaf-brandes-av-fratande-kalk/

Det visar sig att en orsak är att man inom industrin idag har en oerhört tuff bemanning. Detta ökar riskerna i ett redan riskfyllt arbete. Jag vill kalla detta en typ av systemrisk. Genom att bygga ett system såsom en arbetsmarknad med pressad arbetsmiljö ökar riskerna. Man bygger in en acceptans mot en förhöjd risk för olyckor.

Den allt mer slimmade bemanningen har bidragit till att stressen ökar. När dessutom allt fler har visstidsanställningar och jobbar i bemanningsföretag finns risk för ökat antal skador och olyckor. Vem ställer krav på sin arbetsmiljö när det viktigaste är att få fortsatt anställning. http://www.di.se/pressreleaser/2013/1/17/if-metall-dramatisk-okning-av-allvarliga-olycksfall-i-industrin/

En undersökning som IF Metall gjort med hjälp av AFA-försäkring visar en dramatisk ökning av olycksfallen i industrin. Mellan 2009 och 2011 har antalet allvarliga olycksfall som medför sjukskrivning mer än 30 dagar ökat med 38 procent. Sedan 2006 har 50 personer omkommit på arbetsplatser där IF Metall har medlemmar.

Men även om arbetsgivarna har ansvaret för arbetsmiljön menar IF Metall att regeringen har ett ansvar. Samhället ska bidra till ökad kunskap om arbetsmiljöfrågor och att det sker arbetsmiljöinspektioner på arbetsplatserna.

- Jag har tre direkta krav på regeringen, säger Anders Ferbe. För det första att det införs en nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna, en konkret handlingsplan behövs. För det andra att Arbetsmiljöverket ges ökade resurser så att fler arbetsmiljöinspektioner kan genomföras. För det tredje att det skapas ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljöfrågor där arbetsgivare, fackliga organisationer och företagshälsovård kan få stöd.

IF Metall uppvaktade på torsdagen arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och överlämnade en namninsamling med 32 000 namn för nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna.

http://www.cisionwire.se/if-metall/r/if-metall--dramatisk-okning-av-allvarliga-olycksfall-i-industrin,c9358054

Fakta:

• Antalet arbetsmiljöinspektörer har minskat med en tredjedel sedan 2006.
• ILO anser att det ska vara en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda. Sverige är nu nere i 0,62 inspektör.

Under oktober 2012 genomförde IF Metall skyddsronder på 1 186 arbetsplatser. Sammanställningen som nu är klar visar att arbetsgivare bryter mot gällande lagstiftning:

• 4 av 10 anställda som arbetar med kemikalier saknar utbildning för det.
• 7 av 10 företag gör ingen psykosocial riskbedömning.
• 5 av 10 företag gör ingen fysisk riskbedömning.

Under åren 2006–2012 har 50 personer omkommit på arbetsplatser där IF Metall har medlemmar.

Allvarliga olycksfall med sjukskrivning på minst 30 dagar har ökat med 13 procent mellan 2006 och 2011. På IF Metalls arbetsplatser med 38 procent, 1 566 har personer skadas allvarligt.

IF Metalls krav på regeringen:

• Nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna och en plan för att sänka dödstalen.

• Arbetsmiljöverket ska tillföras resurser så att Sverige, som tidigare alltid legat i framkant inom arbetsmiljöfrågor, åtminstone kan leva upp till ILO:s rekommendation om en inspektör per 10 000 anställda, i stället för som nu 0,62 inspektör.

• Återskapa Arbetslivsinstitutet i form av ett kunskapscentrum för arbetsmiljö. Det skulle ge Sverige en möjlighet att återigen bli världsledande inom arbetsmiljö- och arbetslivsforskningen.

Detta tycker jag visar tydligt varför fackligt arbete behövs, när samhället och beslutsfattarna (lagstiftarna) inte tar sitt ansvar för människors liv och hälsa på arbetsplatserna. Faktum är att en sådan kraftig försämring som tillkommit sedan 2009 inom arbetsmiljö med en sådan kraftig ökning av olycksfall skall inte behöva accepteras. Detta tillkommit sedan bemanningsföretagen tagit över och fackets ställning och fackets närvaro på arbetsplatserna har försämrats.

Behåll facklig verksamhet, var med i facket. De behövs!