Sjukanmäl sjukdom som infaller under semesterperiod...

Det kan behöva påminnas om paragraf 15 i semesterlagen. Många svenskar missar nämligen att anmäla om någon i familjen blivit sjuk under ledigheten, trots att de har rätt till sjuklön eller tillfällig föräldrapenning. Drygt en tredjedel känner inte ens till sina rättigheter. 

Den som blir sjuk, eller har barn som blir sjuka, under semestern har enligt semesterlagen rätt till sjuklön eller tillfällig föräldrapenning. Den möjligheten går dock många förbi. Många av svenskarna känner inte till att de har rätt att byta semesterdagar mot sjukdagar/vab om de själva eller deras barn blir sjuka under semestern. 

 
Semesterdagar är inarbetad ledighet och den som blir sjuk ska inte behöva ägna ledigheten till att bli frisk. Det kan vara skönt att veta inte minst om man lagt mycket pengar på en resa och tvingas spendera den i sängen på hotellrummet.

Anmäl omedelbart 

Under de första 14 dagarna har man rätt till sjuklön från sin arbetsgivare. Skulle man vara sjuk längre än 14 dagar kan det bli aktuellt med sjukpenning från Försäkringskassan. Den som vill byta semesterdagar mot exempelvis ledighet med tillfällig föräldrapenning för vård av barn måste begära detta omedelbart hos sin arbetsgivare. Samma sak gäller om man själv blir sjuk - ring arbetsgivaren direkt och säg att du vill räkna av sjukdagar från semesterledigheten. Arbetsgivaren har ingen skyldighet att tillgodose din begäran i efterhand.

Detta säger semesterlagen, 15 §:

Om det under semesterledigheten infaller en eller flera dagar då arbetstagaren inte hade kunnat arbeta på grund av sjukdom eller arbetsskada, eller en eller flera dagar som är semesterlönegrundande enligt 17 a och 17 b §§ ska, om arbetstagaren utan dröjsmål begär det, sådana dagar inte räknas som semesterdagar. I sådant fall ska de semesterdagar som återstår förläggas i ett sammanhang, om arbetstagaren inte medger annat. Lag (2011:129).

Källa: https://lagen.nu/1977:480

Ebola update...

Det tidigare läget för Ebola i världen, kan sammanfattas med den här bilden där utvecklingen har varit exponentiell till en början, se den branta stigningen, på totala antal fall. Men efter som tiden har gått har kurvorna planat ut något. Se bild nedan:

Det totala antalet fall har sedan fortsatt att öka men har alltså planat ut något om man jämför med bilden ovan, även om det totala antalet fall nära nog har fördubblats på två månader.

Källa: http://www.bbc.com/news/health-29060239

Den bästa genomgången om vad Ebola egentligen är och hur det sprider sig har jag läst på den här bloggen.(se länk nedan). Den går igenom grundligt förutsättningarna för Ebola, samt varför vi faktiskt behöver vara rädda för Ebola trots att det "bara" sprids som influensa via droplets och inte egentligen är luftburen smitta så kan Ebola alltså trots allt överleva om man exempelvis nyst på ett dörrhandtag. Därför skulle den kunna spridas snabbt även i västvärldens storstäder om man inte snabbt isolerade alla fall man hittar.
http://dtolar.com/2014/10/01/ebola-a-nurses-perspective/

Jag har tidigare skrivit om Ebola utbrottet här: http://rymdiz.blogspot.se/2014/09/ebola-spridningen-fortsatter.html

Men trots allt så ser man alltså en avmattning på Ebola spridningen. I WHO:s senaste rapport går de igenom siffrorna:
http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/137510/1/roadmapsitrep_5Nov14_eng.pdf?ua=1

Sammanfattning från WHO:s rapport från 5:e november:

Totalt så ser man att det hittills varit13 042 bekräftade, sannolika och misstänkta fall av Ebolafeber (EVD). Dessa fall har rapporterats i sex drabbade länder (Guinea, Liberia, Mali, Sierra Leone, Spanien och USA) och två tidigare drabbade länder (Nigeria och Senegal) fram till slutet av den 2 november. Det har varit totalt 4818 rapporterade dödsfall.

Utbrotten av EVD i Senegal och Nigeria förklarades vara över den 17 oktober och den 19 oktober 2014.

På landsnivå, visas veckoincidensen av ebolafall vara stabil i Guinea. I Sierra Leone ser man att antalet veckoincidensen fortfarande fortsätter att öka, medan i Liberia så tycks den minska.  I alla dessa tre länder sprids fortfarande EVD ihållande och utbrett, särskilt i huvudstäderna. Alla administrativa distrikt i Liberia och Sierra Leone har rapporterat minst 1 bekräftat eller troligt fall av EVD sedan utbrottet började. Fall och dödsfall fortsätter vara underrapporterade i detta utbrott.

Så man kan säga att trots att Ebola fallen inte ökar lika hastigt som tidigare härjar Ebolafebern fortfarande fritt i dessa tre länder. Problemen är alltså fortfarande långt ifrån över även om man börjar få en viss kontroll om man jämför med tidigare.

Livstornet...

Förra veckan var jag på en intressant konferens om bland annat hälsa, stress och förebyggande åtgärder i arbetslivet. Det var konferens Återbruka, som är en återkommande konferens varje år med deltagande kommuner ifrån Norrbotten och Västerbotten. 

(klicka på bilden för en större bild)

Alla kan drabbas av en kris (svår sjukdom, olycka, drabbar mig eller någon nära, separation eller något annat) och i perioder må sämre. Hur många kriser ska vi ha under vårt liv? (forskare har räknat och normalt är en kris var åttonde, tionde år hela livet igenom). Men blir man fast här nere för länge på “må dåligt” så är det inte en frisk kris.

Under livets gång kan vi också lära oss egna strategier för vad jag själv kan göra för att må bättre:
Exempel kan vara att får jag sömnproblem slutar jag dricka kaffe efter kl 15. Kanske måste jag motionera regelbundet, eller så börjar man släcka hemma efter kl 19, man lär sig olika sätt.

Ett exempel på hur olika problem i livet, sammantaget kan ge en "svajig" livssituation fick vi också i det så kallade "Livstornet", som Sara Brännström. Från Medlefors folkhögskola, berättade om.

Livstornet är en serie byggklossar, där varje kloss är en riskfaktor för ohälsa.

Om vi tänker oss “Kajsa” (exempel) som är en arbetsledare på Solkraft, hon är 42 år, hon får först en kloss för att hon är kvinna. Hon får ingen för att hon är 42, hon får ingen för att hon jobbar på solkraft. Men det är svårt känna sig tillräcklig. Finns ingen tydlig roll, hon får en kloss för att den delen stressar henne.

- Kajsa sitter mycket stilla på sitt kontor, hon har ett höj och sänkbart skrivbord men använder inte den funktionen. Får en kloss för detta.
- Har svårt att släppa oro, surrar på även efter arbetstid i huvudet. Påverkar även hela vardagen.
Kajsa röker, bor tre kilometer ifrån sitt jobb. Men åker bil till och från jobbet, även på fritiden har hon inte tid med motion säger hon. Dåliga erfarenheter från skolan vad gäller motion. Får en kloss för det.
- Morgontrött, snoozedrottning. Mindre tid att göra sig klar, hoppar över frukost. Kaffe och cigaretter. Får en kloss för det.
- Hon får en kloss för att hon och hennes make har tre barn, mycket kring barnen. Får en kloss.
- Hon är gift, får ingen kloss för det men för att de haft en risig relation sista tre åren. Så de pratar inte så mycket med varandra längre. Får en kloss för det.
- Har en mor i samma stad, mamma som fick en hjärtinfarkt för några år sedan. Oroar henne.
Vattenskada i somras, hemma i huset, får en kloss för det.

Kajsas torn, svajar. Vad händer då? Hon mår inte så bra.

Symtom för Kajsa:
- Sover dåligt
- Glömmer saker
- Röker mer
- Irriterad
- Högt blodtryck
- Börjar dricka mer på kvällarna för att varva ned.
- Tappar nätverk och blir mindre social
- Får huvudvärk
- Dålig självkänsla, får dåligt samvete
- Får magproblem
- Utveckla allergier / immunförsvaret är i botten.
- Sluta sova är ett senare tecken.

Signaler ifrån kroppen att nu är ditt torn väldigt högt. Istället för att ta itu med problemen så tar en del värktabletter. Fortsätter det här så rasar tornet, då blir det en sjukskrivning. Utmattningsdepression blir svårt att komma tillbaka. Svårare påverka om man väntar innan man försöker göra något åt detta.

Kan ta längre tid innan tornet börjar svaja, med skyddande faktorer. Kan plocka bort klossar i livstornet genom skyddande faktorer.
- Kajsa har en katt, klappar den.
- Är i trädgården, påtar på.
- Har ett par nära vänner som hon kan prata med
- En förstående chef som stöttar
- Gillar matlagning hon har en hobby, så får hon ett + för.
- Gick på en stresshanteringskurs för några år sedan, och går och tar och gör andningsövningar som hon också får lite + för.

Vi vet att yngre människor som får utbrändhet som en diagnos, oftast kan komma tillbaka till arbetet igen på en 3-6 månader. Men ju äldre man blir och ju fler gånger detta händer ju längre blir sjukskrivningsperioderna. Bygger man upp en stresskänslighet kan detta även bli en livslång nedsättning att man aldrig kommer att komma tillbaka till det tidigare tempot man hade, någonsin mer.


Vi har olika höga torn i perioder. Men för att det inte ska bli så högt så att det rasar så kan man göra vissa insatser. Man kan påverka saker i tornet. Ibland kan man äta mediciner (antidepressiva mm) i avvaktan på att träffa en psykolog för att börja ta tag i de olika delarna i tornet. Hälsosamtal med sin chef/arbetsledare.

Jag har skrivit mer om vad som kan hända vid utbrändhet och hur farligt stress egentligen är för kropp och hälsa här: http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/langvarig-stress-kan-ge-dig-livslanga.html

och om depression här: http://rymdiz.blogspot.se/2013/01/depression-inte-ensam.html

Ebola spridningen fortsätter...

Ebola krisen fortsätter i det tysta. Fortfarande ligger spridningen på en konstant fördubbling och dödligheten är fortfarande hög och visar fortfarande inga tecken på avmattning. Tidigare utbrott har efter en tid fått mindre dödlighet och med fler och fler överlevare av de som drabbats av sjukdomen i varje led. Den här varianten biter sig fast envist och det gör den potentiellt otroligt farlig.

I dagsläget så sker en fördubbling av antalet Ebola fall i Liberia och Sierra Leone ungefär var 20:e dag. Alltid när det sker fördubblingar så kommer antalet fall att öka lavinartat på bara några månader. Vi som människor har alltid svårt att bedöma exponentiell tillväxt. Vi brukar alltid underskatta hur snabbt ökningarna egentligen sker.

Ett annat bekymmer är även bristen på läkare och sjukvård vilket också såklart bidrar till den här exponentiella tillväxten. Man kan säga att det här utbrottet har en perfekt grogrund för att sprida sig.

Om exponentiell tillväxt:

Vattenliljor på dammen
En viss typ av vattenliljor introduceras till en damm. Just denna art växer exponentiellt. och fördubblas varje dag. De kommer att täcka hela dammen efter 30 dagar. Efter hur många dagar täcks hälften av dammen?
Många kanske tänker att dammen borde vara halvfull efter halva tiden, dvs efter 15 dagar. Detta är dock fel: dammen kommer vara halvfull den 29:e dagen och vara helt full nästa dag.

Det är det vanliga fel som vi gör när vi ska tänka på något som växer exponentiellt. 

Vetekorn på schackbrädet
Denna historia handlar om uppfinnaren av schack, en man från Indien. När han visar upp sitt påhitt för kungen så frågar kungen vad han vill ha som belöning. Mannen svarar att han vill att kungen ska ge honom vete, ett vetekorn på första rutan, 2 på den andra, 4 på den 3:e, osv, en fördubbling för varje ruta. Kungen tycker sig lätt kunna avvara några få vetekorn så han går snabbt med på förslaget. Detta visar sig snabbt vara en dålig idé, då fördubblingarna snabbt drar iväg.  På den 4 rutan läggs 8 riskorn, men på den 16:e rutan måste läggas 65536, på den 32:e rutan 4294967296 riskorn, och på den sista rutan 9,223,372,036,854,775,808 riskorn, något kungen verkligen inte har råd med.

Så skulle vi se dubbleringar i enbart ett antal månader gällande fallen av Ebola, så ligger vi alltså redan där illa till.

Vad som gör den här krisen värre än andra är också brist på vårdplatser som skulle krävas för att hålla karantän och att man inte har en allmänkunskap bland befolkningen om hur de kan minska spridningen. Begravningsritualer kräver att anhöriga ska tvätta kroppen vilket gör att många riskerar att komma i kontakt med de smittsamma kroppsvätskorna.

Det är svårt för oss att förstå omfattningen för de som lever i de här regionerna. Endast i  Sierra Leone ska flera områden omedelbart sättas i karantän för att bekämpa ebolaepidemin. Karantänen gäller i fem av landets 14 distrikt och drabbar 1,2 miljoner människor. Räknar man med områden som sedan tidigare är satta i karantän kan nu en tredjedel av landets befolkning inte röra sig fritt i Sierra Leone. Total befolkning i Sierra Leone är ca. 6.1 miljoner.

Guinea har 9.6 miljoner och Liberia runt 3.5 miljoner invånare. Man kräver alltså mycket nu av dessa länder där befolkningen helt skall avstå från att resa och vänta på att eventuellt bli smittade. Blir situationen värre och mer hotfull är det inte orimligt att anta att många skulle önska fly landet eller iallafall till en region inom landet med färre smittade upptäckta fall.

Men som andra mänskliga katastrofer är det i slutändan tragedier. Barn som förlorar sina släktingar och föräldrar i sjukdom och som lämnas ensamma. Elvaåringar som tvingas bli familjeöverhuvuden och får ta ansvar för småsyskonen sedan föräldrarna dött. På sjukhusen föds mycket färre barn, eftersom människor inte vågar åka dit i rädsla för att bli smittade eller att felaktigt få en eboladiagnos, trots att de egentligen har malaria eller vanliga förkylningar. Med sämre sjukvård för allmänbefolkningen är det fler som dör i barnsäng under barnafödande eller av andra sjukdomar för att de inte söker sig till sjukhusvården.

I Freetown, Sierra Leone så ser man att viruset drabbat fler kvinnor än män, eftersom det är kvinnorna som vårdar de sjuka, och också tar hand om de döda kropparna. Sjukvårdspersonalen drabbas också hårt av många dödsfall när de löper stor risk att bli smittade i vårdarbetet och det kommer att ta många år att bygga upp hälsosystemen igen,

Ebolaviruset är mycket mer explosivt än man tidigare har trott, visar alltså också en ny studie av WHO. Runt 20.000 personer i Västafrika kan insjukna redan i början av november, rapporterar Reuters. Fakta är helt enkelt att epidemin kommer att växa logaritmiskt så länge virusets "reproduction rate" (dvs antal smittade per sjuk) ligger över 1,0 denna siffra är nu i skrivande stund på 1,4-1,7.

Så hur man än ser på det så är risken stor att miljontals människor kan komma att dö. Trots detta är panik inget som WHO vill se. I dagsläget skickar man mer personal, bland annat bistår USA med 3000 soldater för att hjälpa till att upprätthålla ordningen och överse läget. Förhoppningsvis lyckas man hålla karantän kring de största riskområdena.

WHO fortsätter att posta aktuella siffror över läget med siffror och kartor över drabbade områden. Uppdateringar skedde först en gång i veckan, sedan var fjärde dag och nu varannan dag. Världen håller andan: http://www.who.int/csr/disease/ebola/situation-reports/en/

När H1N1 svepte över världen så hade de veckovisa rapporter när WHO skulle följa läget, detta säger ändå något om hur allvarligt man ser på det här utbrottet för WHO, nu när man uppdaterar varannan dag.

Det man kan se är att även om världssamfundet utåt sett försöker vara positiv på det sätt att man tror att det här utbrottet ska minska i dödlighet likt andra utbrott innan det här. Så är det inte säkert att man utgår ifrån rätt premisser. Vi har egentligen ingen garanti att sjukdomen "dör av" av sig själv. Skulle den istället behålla nuvarande dödlighet, så närmar sig en punkt utan återvändo eftersom antalet Ebola fall i Liberia och Sierra Leone alltså fördubblas var 20 dagar. Dödligheten för detta Ebola utbrott är fortfarande 71% av alla som drabbas och fortsätter den sig att sprida sig som en löpeld, kommer vi även se en global spridning under nästa år. 

Sen i slutändan har vi bättre förutsättningar och sjukvård i västvärlden, men trots detta blir det svårt att hantera om sjukdomen får härja fritt i dessa tre afrikanska länder.

Superbakterier...

Bakterier kan lära sig tillverka ett enzym som heter NDM-1. Detta enzym skyddar bakterien mot alla former av antibiotika och gör dem resistenta. Det fina med det här enzymet är att bakterierna även kan lära varandra att tillverka det. Till exempel genom att de flyter runt i samma vattenpölar.

Detta enzym upptäckte man först att bakterier i Indien hade lärt sig tillverka, men genom att det finns många fattiga områden i Indien där vattenhygienen är bristfällig så är det här en perfekt grogrund för att alla möjliga sorters bakterier snart även de kommer ha denna förmåga. Därav namnet "New Delhi" i namnet. Då det var där man först upptäckte detta nya enzym hos bakterier.
http://en.wikipedia.org/wiki/New_Delhi_metallo-beta-lactamase_1

Med dagens ökade resande har de här bakterierna till exempel redan spritt sig till USA och kommer så småningom att finnas globalt och förmodligen ersätta dagens "snällare" bakterier. Vi har idag inget som biter på de här bakterierna och dödligheten om man smittas av dessa, är väldigt hög.
http://www.svt.se/agenda/ny-superbakterie-sprids-over-varlden

Det finns ju även andra typer av resistenta bakterier, men när det gäller just det här enzymet så kan alltså bakterierna "lära" varandra att tillverka detta. Kanske går vår moderna tid av fantastisk sjukvård mot sitt slut, där vi kunnat kontrollera de här små encelliga microorganismerna och hålla dem i schack. Naturen är fantastisk och kommer alltid att försöka övervinna hinder vi sätter framför den. Det har alltid varit det som drivit evolutionen framåt. 

Frågan är om våra kroppar också kan hänga med i utvecklingen eller om det kommer att komma ett bakslag av vår moderna sjukvård.

Vaccin mot malaria...

För första gången i världshistorien har nu forskare skapat ett malaria-vaccin som ger 100% skydd mot sjukdomen som faktiskt även kan vara dödlig. Med bara sex personer som man testat det här på, så behöver man alltså utöka och genomföra mycket mer testande.
http://gizmodo.com/scientists-have-created-a-malaria-vaccine-thats-100-e-1069393748

Då de bara har gjort den första omgången av tester, men med sådana här lyckosamma resultat så kommer det alltså med stor sannolikhet att finnas ett vaccin mot malaria på marknaden i framtiden.

Tidigare har jag skrivit om hur man även hittat malariamyggan här i Sverige.
http://rymdiz.blogspot.se/2013/07/malariamygga-hittad-i-sverige.html

Men frågan är som alltid att även om ett sådant här vaccin nu kan komma att tas fram, så hur mycket kommer det att kosta och kommer det att finnas tillgängligt för de grupper som alltså skulle behöva det mest?

Ansiktsförlamning, Bells Pares...

Ansiktsförlamning eller facialispares, nedsättning eller avsaknad av muskelaktiviteten i ena eller båda ansiktshalvorna till följd av en neurologisk skada eller nedsättning. Förlamningen är vanligen enkelsidig och drabbar den s.k. mimiska muskulaturen. Den kan vara central eller perifer.

Den här veckan är jag alltså bokstavligt talad förlamad. Det landade i mitt ansikte. Första dagen var det bilateralt och satt på båda sidorna ansiktet. Men mot kvällen släppte det på höger sida och nu har jag "bara" en partiell förlamning på min vänstra sida i ansiktet.

På bilden kan man se hur nerverna går över ansiktet. Vid Bells pares är den ofta påverkad innan den delar upp sig och sprider sig över ansiktet.

När man ser någon med ett ansikte som de inte kan styra är det lätt att bli skrämd och tänka stroke. Naturligtvis ska man alltid ta kontakt med vårdgivare för att få rätt hjälp. De kommer då att fråga en frågor för att utesluta att det är en stroke. Genom att vid stroke är det ofta nedre sidan av ena ansiktet som har drabbats. Detta beror då på en blödning i hjärnan på motsatt sida. Då hänger mungipan och ungefär halva ansiktet på ena sidan brukar vara påverkat.

Vid Bells Pares kan man heller inte rynka pannan, blinka och stänga ögat på den sidan och man kan även ha viss funktion så att ansiktet inte "hänger" men att man inte kan grimasera som vanligt. Bells Pares står för ca. 75% av alla fall av ansiktsförlamning så det är relativt vanligt att det är den här ofarligare varianten av ansiktsförlamning. Det är alltså lätt att skilja på central och perifer facialispares (så länge den är enkelsidig). Man ber den drabbade rynka pannan eller lyfta på ögonbrynen: Kan pannan höjas är skadan central, medan skadan är perifer om denna funktion är drabbad. Den gren av facialis-nerven som går till pannan blir nämligen helt kompenserad av andra ansiktshalvans nerv vid central facialispares.

Vid istället en central facialispares finns skadan i hjärnhalvan motsatt förlamningen. Skadan kan till exempel bero på stroke eller trauma. Här är det bråttom till att komma under vård.

Vid perifer facialispares har själva ansiktsnerven, nervus facialis, blivit påverkad, antingen i sin kärna i hjärnstammen eller utåt ansiktet till. Det senare sker vid Bells pares men kan också orsakas av till exempel borrelia, varicella zoster virus (som förkortas med vzv och som också orsakar bältros) eller herpesvirus. Skadan sitter på samma sida av huvudet som förlamningen gör. Hos sjukvården kan de ta virus och bakterieprover för att utesluta eventuell inflammation i kroppen.

På bilden: nerverna och musklerna i ansiktet. http://www.bellspalsy.ws/muscleimage.htm

Vid perifer facialispares där ansiktsnerven har påverkats utåt ansiktet till och då det inte går att hitta någon egentlig orsak till paresen benämns den Bells pares. Den drabbar i regel ena sidan av ansiktet och är den vanligaste varianten av ansiktsförlamning. Dock brukar patienten ha haft en virusinfektion innan själva förlamningen.  Hos sjukvården kommer de att försöka gradera hur allvarligt ansiktsnervens förlamning är påverkad. Man använder något som kallas Sunnybrook graderingsskalan: http://sunnybrook.ca/uploads/FacialGradingSystem.pdf

Svårigheten är partiell eller total, vid en total ansiktsförlamning hänger sidan av ansiktet helt, medan partiell så har man kvar en viss funktion. Vid en total pares om man kommer under läkarvård inom 10 dagar ges kortisontabletter under 10 dagar framåt. Detta är en steroid som omvandlas till ett hormon som kroppen redan har i kroppen, men nu får en boost av. Det verkar bland annat inflammationshämmande. 80% av alla drabbade kommer dock att återhämta sig, men risken är större att man inte läker rätt om man har en total pares.

En total pares löper 40-50% en risk att defektläka. Läkningen kan ta upp emot 3-4 månader. Partiella pareser har en mycket gynnsammare prognos. Risken för defektläkning är endast några få procent. Vid en partiell pares bör läkningen ha skett inom 2 månader. Gynnsamt är också om tex. smak som ofta blir påverkad i inledningsskedet återkommer inom 5-7 dagar. För mig återkom smaken redan dag 3, så jag känner mig positiv över detta.

http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=217

Man skyddar sitt öga med att ha tonade glasögon tättslutande nära ögat så man håller undan skräp och vind, samt retande ljus. Man använder ögondroppar med saltlösning och droppar minst 6-8 gånger/dag, skyddande gel på natten. Om ögat är mycket irriterat bör man tejpa igen det "dåliga" ögat. För mig så kunde jag inte blinka på hela den första dagen, men nu kan jag blinka och stänga ögat om jag anstränger mig. Att skydda ögat är det viktigaste och tror man att ögat håller på att bli skadat ska man ta kontakt med sjukvården igen som kan remittera till ögonläkare. Man kan få sår eller skador på hornhinnan av att ögat riskerar torka ut. 

Dålig prognos har man vid total pares och ålder mer än 60 år. Samt om man har diabetes eller andra medicinska tillstånd som skulle verka negativt för läkning. Eftersom jag bara är 33 år och jag har en partiell förlamning bör alltså min prognos vara god.

Sjukdom kan komma snabbt, och det finns inget sätt att förebygga eller förhindra Bells Pares i dagsläget. Man tar mycket för givet i livet, som att man ska kunna blinka med sina ögon eller röra på ansiktet. Första dagen hade jag mycket problem med att blinka, äta, dricka och prata. Nu har jag semester och kan försöka återhämta mig i godan ro. Det hindrar mig dock inte från att ta med min 6 åring ut på äventyr och utflykter. Men som vanligt vid sjukdomar får man lyssna på sin kropps signaler. 

Hoppas att ni alla kan njuta av sommaren de dagar som är fina och att ni behåller hälsan!

Depression? Inte ensam!

Om du känner dig deprimerad är du inte ensam. Mellan 180 - 300 miljoner av världens befolkning lider av depression, som enligt WHO (Världshälsoorganisationen) borde föranleda någon form av behandling. Under de senaste 30 åren har depression gått från att vara en av de minst förstådda sjukdomarna till en av de man kartlagt mest. Idag vet vi att mer än 80 % av alla som drabbas av depression kan bli friska genom terapi, medicin eller en kombination av båda.

Omkring tio procent i befolkningen i Sverige beräknas ha haft en depression under senaste året. Kvinnor drabbas betydligt oftare än män. Om man har haft en depression är risken att återinsjukna cirka 50 procent.

Att vara tillfälligt nedstämd är vanligt, det är en naturlig och oftast begriplig reaktion i olika livssituationer. Det är först när nedstämdheten blir djupare och ihållande, och förekommer dagligen under minst två veckor, som det kan röra sig om en depression.

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Depression/

Man har funnit att vissa typer av psykoterapi – särskilt kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell terapi (IPT) – kan vara utmärkta hjälpmedel för att komma till rätta med depressioner. Det är dock vanligt att många som lider av depression inte förstår att de behöver hjälp. I det här testet (se länken) kan du få en indikation på om du är i farozonen. Det är inte den enda sanningen, men kan ändå kanske ge en förklaring på något du kanske länge känt.

TEST: http://www.netdoktor.se/depression/?_PageId=1856

"MADRS betyder Montgomery Åsberg Depression Rating Scale. Skalan är utvecklad ur ett annat större batteri av frågor kallat CPRS (Comprehensive psychopatological rating scale). Instrumentet består av nio frågor där man kan få mellan 0 till 6 poäng (så teoretiskt kan man ha mellan 0-54 poäng totalt). Ju högre poäng desto mer deprimerad. Instrumentet är mycket väl studerat och används i många vetenskapliga utvärderingar av depression världen över. Avsikten med formuläret är att ge en detaljerad bild av ditt nuvarande sinnestillstånd.

Formuläret innehåller en rad påståenden om hur man kan må i olika avseenden. Påståendena uttrycker olika grader av obehag, från frånvaro av obehag till maximalt uttalat obehag.

Välj det alternativ som du tycker bäst stämmer med hur du mått de senaste tre dagarna. Klicka endast i ett alternativ per fråga. Tänk inte alltför länge, utan försök arbeta snabbt."

Man kan även skriva ut testet om man hellre har det på papper: 

http://www.nll.se/upload/IB/pv/bjnvc/PAP/MADRS.pdf

Jag har själv varit deprimerad, på självtestet fick jag en gång så många poäng (över 40p) att enligt testet rekommenderas  inläggning på psykiatrisk klinik. Jag var djupt deprimerad och hade det svårt. Jag valde då att ta upp detta med min chef på arbetsplatsen då en tuff arbetssituation delvis bidrog till den press jag då kände och jag visste att jag även kunde vara nära utbrändhet.

Med stöd från min chef, fick jag kontakt med Kommunhälsan och fick en del stödsamtal. Med förändrad arbetssituation fick jag en del förståelse och avlastning när jag hade det svårt. Sök hjälp, det är du värd.

Idag när jag gör det här testet får jag 10 p och är alltså utanför risken att jag skulle lida av en depression. Det tog många år och var en långsam resa, men man får kämpa för sin hälsa och att kunna må bra. Många människor kommer att drabbas eller känna någon som drabbas av en depression under sin livstid.

Varför depressioner uppkommer är inte helt klarlagt. Det finns många olika faktorer som ibland utlöser en depression, vilket kallas stress - sårbarhetsmodellen. Några av dessa kan vara stress, förlossning, pubertet, ensamhet, eller som biverkning av en sjukdom eller medicinering. Det allvarligaste kan även vara sorgsen kärlek. Sociala eller livsomständigheter som det är svårt att psykiskt hantera, brukar ofta rapporteras av patienten.

En depression kan komma utan någon tydlig orsak. Men den kan också utlösas av olika yttre händelser, till exempel långvarig kroppslig smärta, familjeproblem, sorg eller andra påfrestningar. Både biologiska faktorer och svåra upplevelser tidigare i livet kan ge en ökad sårbarhet och ökad risk att drabbas av depression i vuxen ålder. Ofta samverkar och bidrar flera faktorer till en depression. http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Depression/

Symtom på depression

En depression kan vara av olika svårighetsgrad och ge varierande, ibland mycket svåra, symtom. Om du har en depression är det vanligt att du:

• känner dig nedstämd. Ingenting känns särskilt meningsfullt eller roligt längre. Ibland kan du känna hopplöshet och att du aldrig kommer att kunna bli glad igen.
• får svårt att påbörja och ta itu med saker och ting.
• får försämrat minne och svårt att koncentrera dig.
• blir rastlös.
• känner ångest och är lättirriterad.
• känner dig värdelös och har svåra skuldkänslor.
• får försämrad aptit och går eventuellt ner i vikt.
• är väldigt trött, trots att du sover.
• har sömnproblem, till exempel att du vaknar tidigt med ångest och oro.

Du kan även få kroppsliga tecken vid ångest och depressionstillstånd, till exempel:

• andnöd
• hjärtklappning
• värk i till exempel muskler.

En djup depression kan leda till återkommande tankar om att man har en obotlig sjukdom eller är på väg att drabbas av en ekonomisk kris. Dessa tankar är nästan alltid överdrivna, ibland till och med helt felaktiga. Det är svårt och ibland nästan omöjligt för den deprimerade personen att förstå detta, trots att familj och vänner ofta försäkrar motsatsen.

Att ofta tänka på döden och ha självmordstankar är en del av sjukdomsbilden vid en djupare depression. I svårare fall kan tankarna leda till självmordsförsök och självmord.

Vid bipolär sjukdom förekommer depressiva perioder, varvat med perioder med förhöjt stämningsläge. Bipolär sjukdom kallas även för manodepressiv sjukdom.

Vid så kallad unipolär sjukdom har man återkommande perioder med depressiva besvär.

En akut väldigt djup depression är ett plötsligt djupdyk i ens mående. En sådan djup depression ger ökad risk för självmord, eftersom personen när allt känns väldigt nattsvart kan vara så deprimerad att man inte ser att det kommer att bli bättre.

Dock brukar en akut djup depression kunna vända uppåt ungefär lika snabbt som den uppkom för att sedan stabilisera sig på en mer "vanlig" depressionsnivå, om man kan tala om en sådan. Denna fas däremot kan vara mycket långvarig. Man behöver absolut någon form av hjälp eller stöd under den akuta fasen om man drabbas av en sådan akut djup depression. Det kan finnas en stor risk för självmord om man befinner sig i en sådan djup, akut fas. Däremot den fas där man är relativt stabil i sin depression, kanske inte är lika akut och djup, men kan också vara mycket svår att bryta på egen hand. Ibland behöver man medicinering för att bryta svåra depressiva tillstånd. Ibland Kbt eller psykoterapi eller annat samtalsstöd i kombination med medicinering.

Depression - rekommenderade läkemedel

Antidepressiva, I första hand, men det finns även andra som naturligtvis endast en läkare kan ordinera.

Citalopram CNS Pharma (Citalopram med fler)
Citalopram CNS Pharma tillhör gruppen antidepressiva läkemedel och används för att behandla depression, panikångest och tvångssyndrom samt förebygga återfall eller nya episoder av depression.

Sertralin Teva (Zoloft, Sertralin med fler)
Sertralin Teva är ett antidepressivt läkemedel som framför allt används för att behandla depression. Läkemedlet används också för att behandla vissa typer av ångest, som till exempel panikångest. Det kan även användas vid andra former av psykiska besvär som tvångstankar, tvångshandlingar, social fobi och posttraumatiskt stressyndrom.

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Lakemedel/Depression---rekommenderade-lakemedel/

Förebygg depression

Om du har varit deprimerad kan du minska risken för återfall genom samtalsterapi eller medicinering. Kunskaper om sjukdomen ökar även din förmåga att hantera den.

Om du lär dig känna igen tidiga varningstecken kan du själv minska risken för att bli sjuk igen genom att göra sådant som får dig att må bra. Det kan till exempel vara att träffa familj och vänner eller att motionera regelbundet. Även om det tar emot så är det mycket viktigt att du inte drar dig undan och blir passiv. Det ökar risken för att drabbas av en depression igen.

Jag har även tidigare skrivit om Stress, en annan vanlig hälsofara. Inlägget om detta finns att läsa här: http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/langvarig-stress-kan-ge-dig-livslanga.html

Münchhausens sjukdom...

Som klinisk professor i psykiatri vid Harvard Medical School och medicinsk chef för Institutet för beteendevetenskap vid Mount Auburn Hospital i Cambridge, Massachusetts, har Don R. Lipsitt skrivit många artiklar om psykisk hälsa och varit samförfattare till handböcker inom studier rörande General Hospital Psychiatry ( 1991). Han publicerade även denna artikel i Psychology Today 1983.

Under ett givet år i USA, om man räknar alla allmänna sjukhus med 100 eller fler bäddar så finns det i genomsnitt två patienter som avsiktligt imiterar sjukdomssymptom så övertygande att de bedrar någorlunda kompetenta läkare. Patienternas åldrar varierar från 11 till 60, men de flesta är män i 20-30 årsåldern. Ofta kan dessa märkliga bedragare vandra från sjukhus till sjukhus, men även om vi räknar bara en patient per sjukhus, har vi kvar den svindlande siffran cirka 4.000 människor varje år som ägnar sin energi åt lura läkare.

Om varje patient ådrar en kostnad av $ 1.000 till $ 10.000 i räkningar vilket inte är ovanligt, gör att det årliga beloppet för hälsovård enbart för dessa är mellan $ 4.000.000 och $ 40 miljoner. Vad hoppas dessa människor att vinna? Erfarenhet och forskning visar, att det är möjligt att anta rollen som patient i vissa fall hela vägen till operationsbordet.

Till skillnad från hypokondriker, som verkligen tror att de är sjuka, så använder dessa människor medvetet olika och ofta sofistikerade bedrägerier att efterlikna riktiga medicinska problem. Dessa bedrägerier kan vara exempelvis blod "att spotta upp" från en gummi påse dold i munnen, en genital blödning avsiktligt orsakad av vassa föremål, hypoglykemi (lågt blodsocker) inducerad av insulininjektioner, och hudinfektioner eller abscesser orsakade av att personen injicerat sig själv med avföring, slem , eller laboratorium kulturer av bakterier.

En patient som kallade sig "Duncan Hines" hade cirka 400 vårdtillfällen under 25 års tid. En annan patient,  togs in på sjukhus i minst 12 delstater och två länder. De dramatiska och omfattande vårdbehov som de söker, kunde ofta observeras hos sådana individer och det gjorde att en brittisk läkare Richard Asher år 1951 kom att döpa deras "tillstånd" till Münchhausens syndrom, efter en flamboyant 18-tals antihjälte som berättade skrönor och skröt om sina påhittade äventyr i boken "The Adventures of Baron von Münchhausen" av Rudolph Erich Raspe. Men som läkaren Asher själv kom att inse, är namnet något missvisande. Medan berättelser om baronens eskapader alltid är påtagligt absurda, så är de historier som dessa patienter berättar i allmänhet fullt möjliga.

"Sannerligen", konstaterade Asher, "så är det trovärdigheten i deras berättelser som gör dessa patienter till ett sådant evigt och mödosamt problem."

Av uppenbara skäl har Münchhausens patienter alltid varit svåra att studera, de brukar fly när deras historier upptäcks. Men forskning ger ett minimalt porträtt. Förutom att vara främst män i 20-30 årsåldern så har de flesta hög IQ (som deras fantasifulla uppfinningar visar), de kan ofta ha missbruk men är inte nödvändigtvis beroende av droger, de kommer från en bakgrund där en läkare var en viktig person, används i hälsovård, och är produktiva medborgare mellan deras episoder.

Vad producerar deras medicinska galenskap? Det finns tre huvudsakliga förklaringar:

Den psykoanalytiska tolkningen uppmärksammar det omedvetna. Münchhausens patienten låtsas ha en sjukdom, detta gör att han/hon samtidigt presenterar sig själv som offer och förövare, och tvångsmässigt återtas olösta konflikter: Den svaga barn / patienten är utmanande och kan även trotsa den starka fadern / kirurgen. Paradoxalt nog styr den svaga patienten både kirurgen / och eventuell förälder, samt även riskerna av sin skapade sjukdom som även kan leda till döden. Eftersom man får läkaren att utföra onödiga operationer. Det psykoanalytiska perspektivet ser också syndromet ett försök att fortsätta i vuxen ålder spelet "doktor", som kännetecknar en fas i barndomens utveckling.

En andra förklaring lokaliserar källan till Münchhausens beteende i ett personlighetsdrag som kallas borderline sjukdom. Enligt Otto Kernberg, en psykoanalytiker vid Cornell som mest fullständigt undersökt denna egenskap, är de centrala problemen otämjda (ofta omedveten) ilska och kroniska känslor av tristess, två känslor som fungerar mot varandra. Någon med Münchhausens sjukdom, till exempel, presenterar sig själv som en "sjuk" patient, ett tillstånd som bör intresserar en läkare, men ingen accepterar att en relation kan växa mellan en bedräglig patient och någon som är en misstänksam läkare som omväxlande idealiseras och föraktas.

Den tredje förklaringen ser till överdriven stress som en avtryckare som startar Münchhausens patienter på deras medicinska odyssé. Många av dem började sin "vandring" och efterliknar symptom som svar på kumulativa stora besvikelser, förluster eller skador på självbilden. En patient kanske först sökte kirurgi för tvivelaktiga ihållande magsmärtor och började sedan med en lång rad lögner och sjukhusinläggningar.

Vi har börjat att identifiera orsakerna till beteende Münchhausens patienter, men vi är fortfarande långt ifrån att veta hur man befria dem om deras anmärkningsvärt kreativa tvång för självdestruktivt beteende.

Den här artikeln skrevs på 1980 talet och fortfarande vet vi inget mer om dessa sjukdomspatienter. Eftersom de fortfarande finns kvar och vandrar runt i våra sjukvårdssystem hade det kanske varit viktigt att försöka hitta ett sätt att förhindra att människor som egentligen inte behöver vård, tvingar sig till det trots att det skadar dem själva. Kanske är detta bara ett problem för västvärlden, att det finns sjukdomsvinster i en del sjukdomar som en del människor lär sig utnyttja, att det blir för en del ett sätt att bli sedda och bekräftade när vi inte längre ger uppmärksamhet till varandra.

Men med nuvarande sjukvårdssystem som bygger på korta möten med olika läkare och där man sällan ser samma läkare mer än ett fåtal gånger, och med  inhyrda stafettläkare så ökar risken för att människor felbehandlas. Både utifrån att man inte hinner se hela människan, men också för att ingen följer deras särskilda sjukdomsbild och detta är något som drabbar oss alla, oavsett om vi skulle ha Münchhausens och ljuga om våra sjukdomar, eller om vi är verkligt sjuka och behöver att en läkare lyckas diagnosticera och koppla ihop våra olika symtom som vi kanske har över tid.

Ebola utbrottet i Uganda...

Jag har alltid varit fascinerad av virus och sjukdomar då vi människor aldrig riktigt lyckas hålla oss steget före alla baciller och microorganismer som fortfarande kan döda oss oavsett hur mycket vi lär oss om medicin och läkarvetenskap så vinner fortfarande dessa små osynliga fiender som vi har... 

I Uganda har det blivit ett nytt utbrott av Ebola, Sudan-strängen som är en mildare variant än den form av Ebola som hittats i bland annat Zaire. Det betyder ca. 70% dödlighet för de som smittats, jämfört med upp emot 90% av Ebola variant från Zaire.

Det finns fem kända strängar av Ebola, alla uppkallade efter det område där de först upptäcktes. Zaire, Sudan, Cote d'Ivoire, Bundibugyo och Reston. Vad man gör just nu är att försöka upptäcka och isolera alla upptäckta fall för att minska smittans spridning. Hittils har 16 människor dött, men man har försökt att isolera upp till 300 människor. Nu verkar det dock som en har rymt ifrån sin isolering.
http://edition.cnn.com/2012/08/03/health/uganda-ebola-virus/index.html?hpt=iaf_c1

När man ser på filmerna där alla som skall isoleras hålls i samma rum kan man förstå att någon skulle vilja "fly" ifrån sin isolering eftersom det måste finnas en ganska stor risk att även bli smittad om man placerats där och inte har Ebola utan uppvisar liknande symtom såsom kräkningar, diarré och feber.

Tyvärr gör det att alla som rymmer även riskerar att vara smittbärare och smitta en stor mängd andra människor innan personen åter blir funnen. Ebola smittar bl.a. via beröring av exempelvis kläder, eller om man kommer i kontakt med kroppsvätskor. I sena stadier av sjukdomen blir man allt mer smittsam då man till exempel börjar blöda ur alla kroppsöppningar. Detta har gjort att man vid begravning av kroppen riskerar att smitta andra, då man har som tradition att tvätta kroppen innan begravningen och i byarna på landsbygden görs detta av de anhöriga själva utan att man använder handskar eller att man kanske inte har kunskap heller om hur sjukdomen sprids.

Teoretiskt sätt skulle en person som inte har tydliga tecken på att vara smittbärare, kunna kliva på ett flygplan och ta sig även till västvärlden, detta har hänt förut. Hittills har vi dock inte sett några större utbrott av sjukdomen eftersom läkare-utan-gränser, och smittskyddskontroll direkt har begränsat smittan.

Jag tror att den här gången har de absolut situationen under kontroll. De har även konstaterat att patienter inte har helt typiska symptom denna gång, och att dödligheten även nu är lägre än vanligt, nu ca. 50%.

Det fanns även lite filmer från CNN via den här länken för den som är vidare intresserad:
http://edition.cnn.com/2012/08/03/health/uganda-ebola-virus/index.html?hpt=iaf_c1

I Sverige finns den löjligt milda "Sorkfebern" som är en avlägsen släkting till samma virusgrupp. Den kan man få om man råkar andas in torkad musspillning som blivit som ett fint damm. Man ska så klart alltid tvätta händerna efter att man varit ute i sin trädgård och krattat löv och rört dem eller andra ställen där möss kan ha rört sig, såsom i gamla ladugårdar osv.

Sorkfebern, Nephropathia epidemica har symtom såsom en plötslig feber, buksmärtor, huvudvärk, ryggvärk och "gastrointestinala symtom". Mer allvarliga symtom inkluderar intern blödning. Även om dödlig utgång alltså kan ske i en ytterst liten andel av fallen är Nephropathia epidemica allmänhet mildare än de HFRS som orsakas av hantavirus i andra delar av världen.