Tysklands växande skuld i en bild...

Skuldberget kontra Tysklands inkomst i form av BNP. Man kan även se hur skulden växt och tagit fart under hela 2000 talet och snart är den uppe i en ohållbar nivå. (Klicka på bilden för större bild)

Mer om Tyskland har jag skrivit även här:
http://rymdiz.blogspot.se/2012/05/tyska-bundesbanks-varsta-misstag.html och
http://rymdiz.blogspot.se/2012/04/tyskland-och-frankrike-har-hogre.html

Varför det är Tyskland, inte Grekland som borde lämna euro-zonen...

Som dessa grafer visar så är det en stor skillnad mellan Tyskland och de övriga länderna som ligger i periferin. Det är svårt för länder, nästan omöjligt, när de har en sådan stor skillnad i hur deras länders ekonomi fungerar för att samtidigt kunna vara i en ekonomisk union med varandra. 

Men om planen är att överföra kapital från kärnan till periferin så måste Tyskland stå för utjämningen mellan dessa stater, och alltså fortsätta överföra pengar till de övriga. Dessa överföringar är nödvändiga i en monetär union där kärnan avviker från periferin. Det är alltså Tyskland som avviker ifrån alla andra. Diagrammen visar att både TARGET2 visar en stor obalans, samma sak med den balanserade BNP-nivån som fortsätter att visa på den växande klyftan mellan Tyskland och övriga länder.

Utan dessa överföringar så är sannolikheten för upprepade kriser i euroområdet hög, även OM de olika räddningspaketen skulle fungera för periferi länderna. Eftersom att strama ekonomiska villkor, osäkerhet och brist på privata investeringar dömer periferin till en fortsatt utveckling av stigande arbetslöshet och fortsatt ekonomisk nedgång så måste Tyskland dra hela Eurozonen.

Det är möjligt att nödvändiga skattereformer med medföljande överföringar inte är politiskt möjligt då Tyskland kanske inte vill vara Europas största bidragsgivare. Att bedriva hjälpverksamhet i den storleksordningen skulle motsvara liknande marshall-planen efter andra världskriget. Troligtvis är det så att Tyskland alltså skiljer sig för mycket ifrån övriga för att samexistera i en monetärunion. Då är en upplösning mer sannolik. Men det är mindre smärtsamt och är mer ekonomiskt försvarbart för Tyskland, snarare än periferiländerna att lämna euro-samarbetet. Kostnaden för konsekvenserna av en grekisk exit för Grekland skulle vara enorma, man beräknar en kostnad som skulle uppnå motsvarande 400 miljarder euro. Kostnaderna ökar även exponentiellt över tiden. Bundesbank TARGET2 balans nådde exempelvis även ett nytt rekord på € 644bn i april. http://www.zerohedge.com/news/jpmorgan-estimates-immediate-losses-greek-exit-could-reach-400-billion

Som vi tidigare tittat på så har Tyskland redan en kurva som ser oroväckande ohållbar ut vad gällande Target2. http://rymdiz.blogspot.se/2012/05/tyska-bundesbanks-varsta-misstag.html

Folket har också fått nog och kommer kanske att på sikt rösta bort Angela Merkel ifrån makten. Hennes parti har redan börjat backa i en av de mäktiga delstaterna Nordrhein-Westfalen (NRW) i Tyskland. Risken är att hon går samma öde till mötes som sin kollega Sarkozy.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5106040

Frågan är vilken politik Tyskland vill driva både på kort och lång sikt? Det är mycket stora problem som måste lösas på mycket kort sikt och tiden hålller på att rinna ut.

Tyska Bundesbanks värsta misstag...

Tyska Bundesbank har skjutit till allt för mycket pengar till det sjunkande skeppet som vi kallar EU-projektet. Den här kurvan representerar också den summa som Bundesbank kommer att förlora när Euron upphör och EMU faller isär..som att döma av den senaste utvecklingen i Grekland, och Spanien kan vara så snart som inom några veckor. 

I slutet av april så stod de skapade krediterna för € 644.182.010.456,05, vilket är exakt 25% av tysk BNP, och en ökning med 28.600.000.000 € bara i april och 181.000.000.000 € bara under detta år, 2012. http://www.zerohedge.com/news/europes-most-parabolic-chart-goes-probolic-er

Denna summa "pengar" representerar en fordran som Bundesbank aldrig kommer att få tillbaka, när Grekland lämnar euroområdet, så kommer andra insolventa europeiska länder också att lämna euro-området. Detta leder så klart till slutet av "det europeiska monetära experimentet". Det innebär också att Bundesbank även den, hur stor och stark centralbank den än må ha varit, snart kommer att bli utplånad. Så den verkliga frågan är: vill tyska skattebetalarna kännas vid dessa massiva kostnader som aldrig kommer att återbetalas, och som tjänar endast till att bevara myten om livskraftiga Tyskland?

Illusionen är den att Tyskland på ytan, är en välmående stat, med sin inom euroområdet mycket levande exportindustri, samtidigt som Bundesbank är mitt i en process att utplåna all rikedom och förstöra sin balansräkning som centralbank i Tyskland. Kommer den tyska befolkningen upptäcka detta i tid, och tvinga Bundesbank att stoppa finansieringen av det nuvarande bytesbalansunderskottet? Genom att ge bort sina krediter, ger de samtidigt bort produktionen som krediterna leder till och som gör att man kan säga att de exporterar gratis varor för närvarande. Men valet är deras. Bara de inte gråtar, när denna skuld som de håller på att skapa, är 100% av BNP och allt faller isär.

Bundesbank har funnits sedan 1957, frågan är hur länge till den kommer att finnas kvar, när kurvan snart pekar spikrakt uppåt. Deras största misstag blir med sannolikhet även deras sista.

Konsekvenser efter LTRO?

LTRO (Long-term refinancing operations) i slutet på februari 2012 innebar att ECB kastade ut 530 miljarder euro, alltså en enorm summa med kvantitativa lättnader på marknaden. (Förutom då i december 2011 när man även lånade ut 489 miljarder euro).

På bekostnad av oprioriterade småsparare gav man bankerna "gratis" krediter att låna till minimal ränta (1%), som de under 3-års tid alltså fick placera i vilka investeringar som de ville och nästan omöjligt kan få en mindre avkastning på sin investering än vad den låga räntan är, till vilken ECB lånade ut. Men den sorgliga verkligheten är att redan nu ser vi att effekterna av LTRO är helt borta och att den massiva "injektion" av nytryckta pengar inte gjorde någonting för den reala ekonomin.

I själva verket, som Barclays noterar i dessa diagram från ECB där de följer upp en enkätundersökning om bankernas utlåning, så har det blivit en svagare efterfrågan på kredit. Konsumenterna själva drar tillbaka sina låneförfrågningar och är inte längre intresserade av att låna mer. Detta som tidigare har drivit världsekonomin att hela tiden sätta sig i större skulder, verkar nu ha nått ett tak, för hur mycket de vanliga konsumenterna vill belåna sig. När bankerna räknar på sin utlåning i sina balansräkningar så är trenden tydligt nedåtgående. Men bankerna själva har även infört stramare kreditvillkor (detta minskar även det efterfrågan) vilket alltså egentligen ger den exakta motsatsen till vad ECB hade i åtanke.

Det finns bara ett undantag till denna onda cirkel - tyska fastighetsbolag har haft en ökande efterfrågan på lån som tas upp i en blygsam hastighet. Jämfört med tyska bostadsmarknaden under de senaste 15 åren så är de extremt låga. 

Kreditvillkoren, för företag under de senaste tre månaderna, fortsatte att stramas åt avsevärt i Cypern, Italien och Portugal. Svag efterfrågan på företagslån var en ganska utbredd trend i Europa under april, i Österrike, Cypern, Tyskland, Spanien, Nederländerna och särskilt Italien (-38% netto diffusion balans).

http://www.zerohedge.com/news/ltro-fail-2-european-credit-supply-and-demand-fading-fast 

Det var även en svag efterfrågan på bostadslån också i Österrike, Cypern, Spanien, och särskilt i Italien (-44%), Nederländerna (-42%) och Portugal (-70%)

Man kan alltså se en ganska stor skillnad mellan den tyska konjunkturcykeln och resten av Europa. Dock kan man tänka sig att Tyskland på sikt inte kan undvika effekterna av vad som händer i resten av Europa även om man kan fortsätta handla med t.ex. handelspartners Ryssland och Kina.

Frågan är: Vad kommer ECB att ha som sin nästa åtgärd när det visar sig att detta inte har fungerat? Hur skall man då tänka sig att "dra igång" världsekonomin?