Nästa år backar lönerna mer...

När recessionen pressar ned lönerna för industrisektorn blir löneavtalen i avtalsrörelsen mindre, detta gjorde i årets avtalsrörelse att de flesta fack och arbetsgivare respekterade taket som sattes av industrin. Men med en långvarig recession framför dörren tål det att tänkas en eller två gånger på vad det egentligen innebär för framtiden.

En långvarig recession håller ned löne-ökningarna, samtidigt som det finns en risk att staten via sina åtgärder mot finanssektorn, med högre krav, höjer i sin tur räntor på bostadslån.
http://www.di.se/artiklar/2012/12/4/analytiker-mindre-loneokningar-nasta-ar/

Bostaden är ändå medelklassens största utgift genom livet, så när kostnaden för denna stiger så påverkar det hela ekonomin.

Det innebär precis som förväntat att i en skuldsatt värld måste man dels sänka omkostnaderna samt att skulder måste återbetalas. Utrymmet i den privatekonomiska ekonomin måste då även förväntas att minska kraftigt. Även här i Sverige, trots att staten inte har höga skulder så måste privatpersoner sänka sina privatskulder. Frågan är hur hårt svenska staten kommer pressa hushållen för att starta sin återbetalning samt inte ta nya lån. Oavsett om man bara försöker stoppa inflödet av nya låntagare, så innebär det att bostadsbubblan brister. Detta ger stora privatekonomiska konsekvenser för de som antingen inte klarar av att betala sina räntekostnader, eller vill flytta, eller blir av med arbete eller får minskad inkomst på grund av sjukdom, föräldraledighet eller närståendes sjukdom mm. Det utgör alltså en stor risk i ekonomin.

Samtidigt kan det ligga på staten att även där sänka välfärden om dels utgiftsberget/40-talisterna behöver sina pensioner, samtidigt som statens inkomster sjunker via lägre intäkter från skatter när exporten och produktionen sjunker. För att kunna betala framtidens pensioner behöver alltså även välfärdsnivån sänkas för övriga medborgare eftersom 40-talisterna är en sådan stor grupp. Större än gruppen som skall försörja dem. Pensionsåtaganden som är till stor del ofinansierade idag.

Man har även en risk att i framtiden ökar priserna på en mängd varor. Deflationsekonomin pressar bara nedåt till produktionsnivån sjunkit klart, när produktionen är nere på en mer hållbar nivå kommer "överskottet" av producerade varor som kanske reas ut för närvarande, att leda till att priset på varor återigen stiger. Bland annat varor som vars produktion är beroende av oljan som alltså blir en bristvara i framtiden. Dessa varor stiger då i pris, mat, bomull (kläder), tjänster, teknik, datorer, tv, mm. Alla varor och tjänster som har olja som ett steg i utvinning, produktion eller transport. Det vill säga alla varor.

Sammantaget kommer alltså individen på sikt att märka att "det har blivit sämre". Därför att man som individ kommer att märka att köputrymmet har minskat och att man får färre antal varor för samma summa pengar. Man kommer säkert även att märka att kvalité på skola och omsorg samt underhåll av befintlig infrastruktur sjunker ytterligare.

Vad man kan göra för att underlätta omställningen till ett samhälle där handlingsutrymmet och köputrymmet hela tiden kommer att minska är alltså att redan nu skaffa "luft" i sin privatekonomi, genom att höja återbetalning av eventuella lån och minska sina fasta kostnader. Det tål även att fundera på vilken "lyxkonsumtion" man egentligen har som man bör dra ned på och använda pengarna till bättre ändamål. Ett exempel för mig själv är t.ex. kapslar till kaffe-kapselmaskin. Otroligt dyra när man tänker på det då det finns bättre alternativ. Drar ned på användandet och använder det mer som en "lyx" vara, eller när man har gäster. Alltså inget för vardagens flera-koppar-per-dag användande.

Har du själv några vanor som det är dags att bryta och/eller förändra? Tål att tänka på inför årets nyårslöfte!