Amortering sparar pengar...

Det här borde ju inte komma som någon egentlig chock för någon, men blir ändå lite av en aha-upplevelse när man jämför sina tidigare räntekostnader med dagens. Att en amortering faktiskt sparar pengar...

Jag tittade på förra årets summa jag amorterade, jämfört med den nu, så från november förra året tills nu så har summan alltså sjunkit med ca.150kr/månad och därmed sparar jag för närvarande 1800kr/år på att jag har amorterat kraftigt sedan i november förra året, men summan ökar hela tiden.

Egentligen ser det inte ut att vara så mycket, men varje månad sjunker räntekostnaderna med några tiotals kronor, vilket alltså blir en rätt stor skillnad när det månad efter månad sakta betar av min skuld och alla små summorna "räntar alltså ihop" så att säga. Det innebär ju även att jag inte bara sparar de pengar som jag skulle lagt på räntekostnader bara det här året, utan alla år framöver om jag till exempel skulle gjort som många andra svenska hushåll där man kanske valt att inte amortera på sina lån.

Om jag valt att behålla lånet på samma nivå och bara betala räntorna så hade jag alltså stått och betalat 1800kr x resten av mina levnadsår. Så lever jag 50 år till hade detta inneburit 90 000kr bara i dessa extra räntekostnader som jag alltså sparat in.

Amorterar du? Annars skulle jag rekommendera att börja eller öka på amorterandet så fort som möjligt eftersom ekonomin i övrigt mestadels i bästa fall går sidledes och att amortera kan i många fall vara ett säkrare alternativ till finansiella investeringar i övrigt. I värsta fall betalar man iallafall bort en skuld man har så att man inte står där bostadslös med en kvarvarande skuld efter seperation, skilsmässa eller plötslig sjukdom i familjen.

Sedan kan man dels välja att se amorteringen i sig som en form av säkert sparande, men även alltså ett sparande som uppstår när man sänker sina räntekonstnader. Själv strävar jag efter att en dag bli helt skuldfri även om det fortfarande är några år bort innan jag helt betalat bort mitt bostadslån helt. Ett alternativ för att betala av skulderna ännu snabbare är ju att även höja amorteringar när räntekostnaderna sjunker, eller om man får en löneförhöjning.

Vad är det med de onödiga lånen?

Enligt en undersökning med drygt 1 000 respondenter som Forex Bank låtit Yougov göra har de svenska hushållens lån ökat stadigt sedan mitten av 90-talet. Idag har 76 procent av svenskarna något slags lån. Nästan varannan har bostadslån, drygt en av fyra har studielån och två av tio har lånat för att köpa bil.

- 47 procent har bostadslån

- 28 procent har studielån

- 19 procent lån för att köpa bil

- 14 procent har köpt på avbetalning

- 4 procent har lån för båt/fritidshus

(Källa: Yougov/Forex Bank)

Enligt undersökningen håller svenskarna långsamt på att förstå att de måste amortera mer på sina bolån. 11 procent anger att de kommer amortera mer under 2012 än vad de gjorde 2011. 61 procent anger dock att man kommer att amortera i samma takt som tidigare. Stockholmare är mindre benägna att amortera gentemot övriga riket.

En vanlig förklaring till den lägre amorteringsviljan hos just stockholmare är att många stockholmare har så stora lån att man inte tycker att det är värt att amortera. På mindre orter finns däremot fler familjer som tror att de kommer kunna betala av huslånen under sin livstid.

http://www.svd.se/naringsliv/investera/bostadsaffar/onsdag-stockholmarna-vagrar-amortera-mera_7255777.svd

Egentligen inte så uppseendeväckande information, med även ett mindre amorterande kommer man att minska bostadsskulden över tid, så de största problemen är ju om man nästan inte amorterar alls, eller då om man har så stora skulder att även med amorteringar så minskar skulden nämnvärt. De här skulderna som är så stora att man inte hinner betala tillbaka dem under sin livstid.

Mer anmärkningsvärt tycker jag att det finns de som köper båt, bil och/eller fritidshus med lån, särskilt om man har mycket lån i övrigt.

Istället för att köpa en splitterny bil kanske man skall spara ihop 30 000kr-50 000kr och köpa en bättre begagnad bil bara för att slippa ha ett billån också ovanpå de andra lånen? Är det rimligt att alla måste ha en bil för 100-200 000? Om man tycker det är för svårt att spara ihop till en bil, så kanske man inte borde låna till en, då det handlar om samma mängd pengar som skall ut, förutom att med lånen betalar man ju även ränta så då har man en ytterligare (onödig) kostnad bara för att man så gärna vill ge bort sina pengar till kreditbolagen.

Eller varför lånar man till en båt man bara kan använda en mycket begränsad tid under varje sommar? De flesta kan jag inte tänka mig använder båten i den utsträckning som motiverar den faktiska kostnaden och arbetet med att ha en båt. Dessutom kanske man skall prioritera behöver man t.ex. både en båt och sommarstuga? Räcker det inte med ett fritidsintresse i taget?

Samma sak med fritidshus, om man har ett ordinarie boende där man redan har lån, varför skaffar man då mer lån till ännu en bostad som man även den bara skall använda under väldigt begränsad tid under året men som innebär mycket kostnader i underhåll och fasta avgifter? Varför inte spara sina pengar och istället vara mer flexibel till var man åker, det finns hotell nästan överallt så man kan variera sitt semesterfirande istället.

Sen har vi de vanliga konsumtionslånen, 14% säger att de lånar till konsumtion och köper på avbetalning. Detta absolut är ett fall för att det finns för snabbt tillgängliga krediter, utan leder till att man köper saker man egentligen inte behöver. Om man kan ha utrymme i ekonomin för dessa avbetalningar så borde man ha samma utrymme att spara och kan därför egentligen spara först och köpa sedan.

Vår kära Stefan Ingves från Riksbanken har också börjat mumla ur sitt skägg om att myndigheterna borde införa tvångsmässiga regler för att öka amorterandet. Antagligen skulle en del av de här andra lånen då falla bort för då skulle hushållen kanske inte ha resurserna och utrymmet till att de här extra lånen. Men oftast tycker jag att det borde vi i samhället kunna förstå själva utan att överhögheten säger åt oss.

Bostadslånen motsvarar 75% av hushållens skulder..

Bostadslånens totala storlek är idag cirka 2 100 miljarder kronor, och antalet bolånetagare i Sverige ligger kring tre miljoner. Med en genomsnittsskuld på cirka 700.000 kronor utgör skillnaden mellan en procentenhets räntehöjning, en årlig skillnad på en extra 7000 kronor i räntebetalningar. Effekten blir även mycket större än så för de låntagare, som sitter på större lån än 700 000 kronor.

Att sitta med höga bostadslån som man inte amorterar är alltså en oerhörd risk som man tar. Detta då en eller ett pars procentenheters höjning inte alls är osannolikt i framtiden, samt att i en recession finns alltid risken för arbetslöshet. Vad gör ditt hushåll om den plötsligt tappar en stor andel av hushållets inkomst på grund av arbetslöshet, föräldraledighet, eller sjukdom? Man bör alltså amortera i de tider som räntorna är låga eller då man har resurser i form av hög lön då det alltid kan komma sämre tider då man står utan arbete eller på grund av andra orsaker i livet gör att man får ut en lägre inkomst. Sjukdom, arbetslöshet, föräldreledighet. Till exempel även barns sjukdom, annan närstående, eller egen ohälsa. Man bör försöka förbereda sig på alla livets faser då de flesta får gå igenom sådana tider vi vet bara inte när de kommer.

Om huset är högt belånad till nära hela marknadsvärdet. Vilken del av huset är det egentligen som du har betalat för så här långt? Småhus idag har ofta en verklig amorteringstid på 100-år, bostadsrätter amorteras på en ännu längre tid, upp till 200 år. Se rapport sid 13.

http://www.bkn.se/upload/Marknadsrapport/Marknadsrapport_feb11.pdf

Men med tanke på hur stora kostnader som bostadslånens räntebetalningar utgör så hoppas jag att alla dels försöker jämföra bankernas villkor och eventuellt flytta sitt s.k. bolån till en bank med bättre räntevillkor. Generellt kan gälla att ju större bank, ju sämre räntor om man inte är en stor kund hos banken. Förhandla alltid med banken om din erbjudna ränta. Man kan också se vad för ränta som andra kunder har fått: http://www.svd.se/naringsliv/sag-din-ranta/

Om du sitter i en situation där du är kraftigt överbelånad och har svårt att klara dagens räntenivåer behöver du överväga att byta din bostad och minska dina omkostnader. Detta då man inte skall behöva förvänta sig att ett mirakel räddar ens hushållsekonomi. Det får inte vara så lite luft i ekonomin att man knappt håller sig flytande. I det här läget saknas även resurser till att amortera ned skulden.

Bostadslånen utgör 75% av hushållens skuldsättning. Detta säger oss att det finns 25% ytterligare skulder fördelade på andra smålån och krediter. Bli även skuldfri ifrån dessa skulder som du kanske har, då detta ger dig större möjligheter i din totala ekonomi. Dessa övriga skulder motsvarar förmodligen ännu dyrare räntekostnader då det ofta handlar om så kallade blanco-lån utan säkerhet.

Vi måste alla sluta använda dessa korta krediter och små lån till dyra kostnader. Många svenskar ondgör sig exempelvis över grekernas situation samtidigt som det alltså inte ser mycket bättre ut här hemma om man ser på skuldsättningsnivån i Sverige. Om vi inte alla gör vad vi kan nu så sitter vi snart i samma situation.

Lyxfällan slog till...

I bästa Lyxfällan stil har jag liksom säkert många andra har haft, vanan att köpa saker på avbetalning. En TV till exempel som jag köpte för några år sedan, tog ett år att betala av. Eller en dator jag köpte förra sommaren, tog ett par månader att betala bort. Jag kunde även handla på nätet och ange betala med Klarna och det kunde löpa på så. Ett par skor eller andra småsummor låg alltid för betalning till nästkommande månad.

Det här är naturligtvis bara bristande planering. När man köper något på avbetalning lånar man från sin framtid istället för att vara långsiktig och spara från idag det du vet att du vill köpa imorgon. Följden av detta blir att även i de bästa exemplen så kommer du att ha betalat onödiga ränteavgifter, administrativa avgifter och uppläggningsavgift för avbetalningen.

Från några år tillbaka har jag nog det största skelettet i min garderob av onödiga kostnader. Vid förhandlingar kring bostadslån, då vi lånade till huset vi höll på att bygga lyckades bankens försäljare vid dessa samtal även lura på mig något som de kallade "kreditkonto". Ett slags konto med krediten redan innestående så att man ser det som ett saldo på ett konto. Man kan sedan ta ut dessa pengar, och använda och i slutet av månaden få en faktura och det skall betalas. Bankens försäljare bedyrade att alla hade ett sådant här konto. Att det var så populärt. Jag kunde även få prova eländet gratis.

Här fick jag någon slags hjärnblödning tror jag. Fast jag lyckades säga att jag inte behövde ett sådant konto så försökte försäljaren berätta om dess förträfflighet i flera omgångar så det var som att jag misslyckades att säga nej, och fick med mig detta konto "på prov".

Detta har varit något som jag skämdes för i åratal, att jag misslyckades att säga nej, hur kan det vara så svårt i vissa situationer?

I höstas när jag tog tag i och ordnade min ekonomi och ökade amorteringstakten så tog jag naturligtvis bort det här kontot som jag haft i flera års tid och jag vill inte ens veta vad jag betalat i kortavgifter och räntor till det här kontot. För naturligtvis när jag väl hade kontot använde jag det varje månad ändå. Nu när jag tagit bort det här kontot saknar jag det inte och har inte behövt det. Det var dock inte så lätt som man kan tro att ta bort det här kontot med en minimal summa innestående. 2000kr, man tycker det borde ha kunnat gå att avsluta direkt. Men först var månaden tvungen att löpa ut så sista fakturan skulle komma. Sedan månaden efter för att lägga in kontot för avslut och sedan en månad efter det för ett faktiskt avslut. 2,5 månad tog det att bli av med det här kontot som låg som en black om min fot.

Det jag har lärt mig av den här historien, är att jag har blivit mycket bättre på att säga nej till saker jag inte behöver. 

Jag började även spara till mig själv, det första jag gör varje månad. Samtidigt som jag amorterar med ca. 5000 kr per månad, tidigare amorterade jag endast runt 1100kr. En stor förändring till det bättre, varje månad ser jag räntekostnaden minska på lånet.

Av någon anledning känner jag inte att jag saknar dessa pengar heller. Dessa 2000kr på kreditkontot. Eller pengarna som nu går till sparande, eller till amorteringar. När man har en bättre struktur och pengarna inte bara rinner iväg dit man inte har någon aning. Så räcker pengarna längre, och man kan koncentrera sig på att öka sin buffert.

Så om jag skall sammanställa vad jag uppnått sedan föregående år; betalat bort skuld till advokat 18.000kr (familjerättsmål), 2000kr till kreditkontot, 7210kr till Klarna. Sparat motsvarande en netto månadslön till buffertkontot. Sparat ytterligare 20.000kr i investeringar, amorterat i år med totalt 19.608kr eller 4902kr per månad. (Samt 13.904kr extra för 2011, då jag annars skulle amorterat endast 1100kr per månad). Inte tagit några nya krediter. Sparar ytterligare (en liten struntsumma) av ca. 600kr/månad då jag i första hand alltså koncentrerar mig på att ha en hög amorteringtakt. Ett helt år har inte gått sedan jag lade om min ekonomi och jag tycker jag redan hunnit uträtta en hel del.

Om man tittar på skillnaden på min privatekonomi sedan tidigare då jag alltså slösade bort alla de här pengarna jag nu har lyckats spara sedan augusti förra året, och jag inte har någon aning om vart pengarna då brukade gå. Så är det ju en himmelsvid skillnad. Därför tror jag att alla andra också kan förbättra sin ekonomi även om ni kanske inte varit lika slösaktiga som jag brukade vara. Jag hade många onödiga utgifter.

Det är ju rent av pinsamt eller oansvarigt att jag lät alla de här pengarna bara försvinna ut i intet tidigare. Nu är flödet stoppat och pengarna stannar hos mig istället i en mycket högre utsträckning. Varje månad blir jag lite rikare än tidigare.

Det mesta handlar om prioriteringar, men med en ordnad ekonomi så kan pengarna räcka både till allt man vill göra i nuet, och i framtiden.

Hushållens skuldsättning ökar i Sverge

"Under de senaste 15 åren har kredittillväxten i Sverige vida överträffat ökningen i hushållens disponibla inkomst. Det innebär alltså att de svenska hushållens skuldsättning ökat väsentligt. efter den kraftiga minskningen av hushållens skuldsättning efter bankkrisen 1992–1993 har hushållens skuldsättning ökat från 90% av den disponibla inkomsten i mitten av 1990-talet till 170% år 2010"

http://www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Artiklar_PV/2011/pv_2011_1_Finocchiaro_Nilsson_Nyberg_Soultanaeva.pdf

Skulderna växer snabbare än BNP tillväxten, och binds till stor del upp i bostäder och fastigheter när priserna skjutit i höjden på grund av billiga krediter. En del vill därför säga att det inte skulle vara någon fara då skulder och det nuvarande värdet på tillgångarna ligger i en viss balans. Risken är dock överhängande att värdet på fastigheter nu går ned.

Nytillskottet till bostadspyramidspelet upphör i och med att ungdomar ej kommer ut i arbete. Vi har störst ungdomsarbetslöshet i relation till övriga befolkningens arbetslöshet. Arbetslösa ungdomar köper då ej bostad. När värdet på tillgångarna går ned på grund av detta så kanske en eventuell försäljning inte täcker skulderna och då finns skulderna kvar. Vi står därför vid ruinens brant, då vår export och produktion faller ytterligare. När arbetslösheten tar fart i spåren på recessionen så försvinner en stor del av det fiktiva värdet, men skulderna försvinner aldrig. Så situationen i Grekland, Spanien, Italien, Irland, är bara en försmak till vad som komma skall. När hela världen går in i en djup recession eller depression så drabbas vi lika hårt då ingen längre köper våra produkter. Vi är ingen isolerad ö i oss själva.

Det bästa rådet man kan ge därför i dagens osäkra ekonomi är att amortera, amortera, amortera och att se till att bli skuldfri. Argumenterar man för att man inte tror att man kommer kunna återbetala sin skuld till banken bör man fundera på att sälja sin bostad innan prisfallet kommer igång, än har man lite tid kvar. Men på hemnet och booli är utbudet på bostäder dubbelt så stort som vid den här tiden ifjol så tiden är nog snart ute då alla inte kan kliva ur sina positioner samtidigt i pyramidspelet.

Många har börjat upptäcka vad det är som håller på att hända. Är du en av dem? Vidtar du själv några åtgärder eller finns det inga moln på din himmel?

Amorteringsviljan hos svenska folket är sjunkande..

Dagens industri har idag en artikel om hur svag amorteringsvilja som svenska folket har: http://di.se/Artiklar/2012/4/13/264187/Svag-amorteringsvilja/

Bostadsrättsinnehavarna är de som är sämst på att amortera, och för 7 år sedan var det 71% som amorterade på sina bostadslån medan det idag sjunkit till 64%. Var tredje amorterar alltså inte alls, kanske på grund av stigande räntekostnader som gör att de helt enkelt prioriterar bort amorteringarna. Detta är en oroväckande trend eftersom jag tror att räntorna inte alls kommer sjunka tillbaka till tidigare artificiellt låga nivåer utan att räntorna på sikt kommer gå upp kanske till 6%. Detta gör att många hushåll med små eller inga marginaler blir tvingade att sälja då de inte klarar de ökande utgifterna, och då pyser bostadsbubblan ut än snabbare.

När räntorna är låga skall man amortera så mycket man kan, men de flesta gör tvärtom och börjar inte amortera förrän räntorna återigen är höga, men det kan bli en dyr affär då återbetalningarna då tar mycket längre tid och man blir fast i en skuldfälla när man inte kan sälja sin BR på grund av sjunkande värde på lägenheten i en marknad där alla försöker sälja samtidigt..

Förmodligen är det alltså inte amorteringsviljan som är svag utan snarare amorteringsförmågan vilket är mycket mer oroväckande.