ECB i samma goda skick som Lehman Brothers före kraschen 2007...

Efter att ha subventionerat den europeiska banksektorn med sina 1 biljon euro ($ 1290000000000) till den långfristiga refinansieringstransaktion (LTRO). Med fonder som distribueras till långt under marknadspris är nu alltså den europeiska centralbanken belånad till nivåer som motsvarar vad Bear 
Stearns och Lehman Brothers kan ha känt sig bekväma med i början av 2007.
http://www.cnbc.com/id/47334163

Om den europeiska finansiella stabilitetsfonden var en gemensam skuld, så liknar ECB för närvarande en allt för högt belånad bank. ECB:s balansräkning är nu i närheten av motsvarande 3000 miljarder Euro, eller en ökning med cirka 30 procent bara sedan Mario Draghi tillträdde i november 2011.

Det stöds av det egna kapitalet (som planeras öka till 10 miljarder euro) och med euroområdets centralbanker's stöd (80 miljarder euro). Detta motsvarar en hävstång på cirka 38 gånger.

Alla pengar som pumpas in i systemet av ECB, har gjort dem själva insolventa. Detta för att ge ut krediter till bara 1 procents avkastning, mot massiv risk. Från ECB lånade man ut pengar mot tillgångar som inte kan vara värt ens 100 cent till euron, för att bankerna sedan skulle köpa högavkastande periferiskulder och därmed var tanken att bankerna skulle åka gratis till en hälsosam vinst och därmed rädda bankerna, och euroområdet. Pengarna har dock inte gjort någonting för att ta itu med EU: s grundläggande problem.

Det minskar inte nivån av skuld som problemländerna har, utan finansierar dem bara på kort sikt. Europa förlitar sig på sin åtstramningspolitik för att minska skulden. Eftersom det demonstreras med ett starkt motstånd i Grekland och det även har lett till mängder av demonstrationer på Irland, samt i Portugal, Spanien och Italien där folket motsätter sig en massiv finanspolitisk åtstramning. De upplever en orättvisa i situationen när man ser kombination av den privata sektorns minskade skuld, när man räddat banksektorn och gett skulden åt folket, och att det enda man har uppnått är att sätta ekonomin i recession. Det har även resulterat i en ökning, inte minskning av den offentliga skulden.

LTRO har inte förbättrat kostnadseffektiviteten eller tillgängligheten till finansiering av de berörda länderna. Statsobligationernas inköp som finansieras av LTRO har konstgjort skapad en minskad räntenivå för länder som Spanien och Italien. Men då inte ytterligare omgångar av LTRO erbjuds, så kommer räntorna sannolikt att återvända till marknadsmässiga nivåer, dessutom har endast en tredjedel av LTRO pengarna verkligen använts för att köpa statsskulder.

När skulder förfaller till återbetalning under året, kommer bankerna även att tvingas att sälja statsobligationer som köpts med medel som getts enligt LTRO. Det kommer att öka trycket på finansiering till krisländerna och deras kostnader. Efter att ha köpt så mycket av euroområdets skuld, är det nu banker i periferin som är de stora innehavarna av sina regeringars skulder och kommer att sitta på stora orealiserade förluster.

LTRO löser inte de långsiktiga problemen med solvens eller finansiering av bankerna, som nu finns kvar, starkt beroende av generositet av de centrala bankerna. Det är ett statligt pyramidspel där dåliga banker stöder svaga härskare, som i sin tur står bakom bankerna. En process som kan beskrivas som två drunknande klamrar sig fast vid varandra för ömsesidigt stöd.

De svårigheter som Spaniens premiärminister Mariano Rajoy och Italiens premiärminister Mario Monti har för att genomföra arbetsmarknadsreformer har visat på det motstånd mot strukturella förändringar. Ökande protester i många länder pekar på de politiska svårigheter att genomföra de överenskomna åtstramningsåtgärder. 

Problemen för banksystemet har återuppstått. Spanska bankers dåliga och osäkra fordringar har ökat, liksom problemen på fastighetsmarknaden fortsätter. De saknade resurserna hos ECB för att upprätthålla situationen i euro-området gör att det bara är en tidsfråga innan de utnyttjar skuldpakten och kräver att EU-områdets medlemmar skjuter till medel för att i sin tur rädda ECB. I slutändan kommer alla skattebetalare att tillsammans få stå för notan för köpfesten.

Solidaritet, framför allt annat?

Konsekvenser efter LTRO?

LTRO (Long-term refinancing operations) i slutet på februari 2012 innebar att ECB kastade ut 530 miljarder euro, alltså en enorm summa med kvantitativa lättnader på marknaden. (Förutom då i december 2011 när man även lånade ut 489 miljarder euro).

På bekostnad av oprioriterade småsparare gav man bankerna "gratis" krediter att låna till minimal ränta (1%), som de under 3-års tid alltså fick placera i vilka investeringar som de ville och nästan omöjligt kan få en mindre avkastning på sin investering än vad den låga räntan är, till vilken ECB lånade ut. Men den sorgliga verkligheten är att redan nu ser vi att effekterna av LTRO är helt borta och att den massiva "injektion" av nytryckta pengar inte gjorde någonting för den reala ekonomin.

I själva verket, som Barclays noterar i dessa diagram från ECB där de följer upp en enkätundersökning om bankernas utlåning, så har det blivit en svagare efterfrågan på kredit. Konsumenterna själva drar tillbaka sina låneförfrågningar och är inte längre intresserade av att låna mer. Detta som tidigare har drivit världsekonomin att hela tiden sätta sig i större skulder, verkar nu ha nått ett tak, för hur mycket de vanliga konsumenterna vill belåna sig. När bankerna räknar på sin utlåning i sina balansräkningar så är trenden tydligt nedåtgående. Men bankerna själva har även infört stramare kreditvillkor (detta minskar även det efterfrågan) vilket alltså egentligen ger den exakta motsatsen till vad ECB hade i åtanke.

Det finns bara ett undantag till denna onda cirkel - tyska fastighetsbolag har haft en ökande efterfrågan på lån som tas upp i en blygsam hastighet. Jämfört med tyska bostadsmarknaden under de senaste 15 åren så är de extremt låga. 

Kreditvillkoren, för företag under de senaste tre månaderna, fortsatte att stramas åt avsevärt i Cypern, Italien och Portugal. Svag efterfrågan på företagslån var en ganska utbredd trend i Europa under april, i Österrike, Cypern, Tyskland, Spanien, Nederländerna och särskilt Italien (-38% netto diffusion balans).

http://www.zerohedge.com/news/ltro-fail-2-european-credit-supply-and-demand-fading-fast 

Det var även en svag efterfrågan på bostadslån också i Österrike, Cypern, Spanien, och särskilt i Italien (-44%), Nederländerna (-42%) och Portugal (-70%)

Man kan alltså se en ganska stor skillnad mellan den tyska konjunkturcykeln och resten av Europa. Dock kan man tänka sig att Tyskland på sikt inte kan undvika effekterna av vad som händer i resten av Europa även om man kan fortsätta handla med t.ex. handelspartners Ryssland och Kina.

Frågan är: Vad kommer ECB att ha som sin nästa åtgärd när det visar sig att detta inte har fungerat? Hur skall man då tänka sig att "dra igång" världsekonomin?

Spanskfrossa, och en fallande börs..

Situationen i Grekland har varit minst sagt besvärande, och en påminnelse för oss alla vad som komma skall. Att rädda Grekland (tillfälligt) med en ordnad default, avskrivning av lån, och upptagande av nya lån som till och med gjorde Grekland -mer- skuldsatt än tidigare tog nästan allt i ECB:s arsenal av pengatryckande. Vad kommer att hända nu när Spaniens räntor har fortsatt stiga och nu är på samma nivå som innan LTRO åtgärderna? (http://www.svd.se/naringsliv/spanska-rantor-fortsatt-hoga_6989069.svd)

Vem har tillräckligt med pengar för att rädda Spanien, världens 12:e största ekonomi, fyra gånger större än Greklands ekonomi. Inte ens Ben Bernanke skulle kunna trycka nog med pengar. 
Så vad kommer att hända? Får vi billigt spanskt vin i framtiden? Finns det något positivt som vi kan se, ett lysande ljus i tunneln? Kanske att den globala recessionen kommer att pressa ned efterfrågan på olja då efterfrågan kommer att börja falla när fiat-valutorna blir allt mer värdelösa. Med stigande inflation runt hörnet, höga skulder både hos företag och privatpersoner kan man inte höja räntorna för att bekämpa inflationen. Vågar ECB fortsätta skjuta in mer pengar i det finansiella systemet, som på sikt eldar på inflationen, först på alla finansiella tillgångar, men förr eller senare når även de den reella ekonomin. 


Jag börjar tro att centralbankerna inte har någon plan för fortsättningen, utan att de för länge sedan insåg att det finansiella systemet ändå skulle falla i kombination med Peak Oil, och energikrisen. Nu sparkar de kanske bara burken nedför vägen för att inta de positioner de tänker är lönsamma efter att systemet kollapsat fullständigt. Det är lite av en konspiratorisk tanke, men när man utesluter allt det som är omöjligt, så det enda som sedan är kvar, även om det är otroligt, så kan det vara sanningen. Jag tror att de som sitter på centralbankerna inte är så dumma som man skulle vilja tro, allmänheten, de som hittils vaknat upp och insett att de här kvantitativa lättnaderna inte leder någonstans. 
I en sann marknadsekonomi skulle man tillåtit konkurser och inte räddat dessa för att sedan skapa större obalanser som ändå i sin tur måste tillåtas spricka. Genom att hela tiden blåsa upp "to big to fail" tills man når högre och högre nivåer i systemet tar man tillslut ned hela systemet. Detta inser de på centralbankerna också, och därför måste jag anta att de gör detta medvetet. De finns inte möjlighet att rädda både Italien, Spanien, Irland, Grekland, eller USA för den delen. Även deras statsskuld har nått en sådan nivå att de aldrig kommer att kunna lösa sin skuldkris och även där lever man på lånad tid. 


Eftersom fiat-valutorna/papperspengarna kommer kollapsa ungefär samtidigt som bankväsendet så gäller det att föra ut sina pengar ur systemet innan detta händer. Vi har ett visst skydd ifrån våra egna statliga garantier som skyddar pengar på konton via insättningsgarantin. Börsen har också ingenstans att ta vägen utom nedåt. OMX Stockholm rusade visserligen upp +12procent i början av året, efter höstens massiva nedgång, men nu är den dock tillbaka på +5,9% på OMX Stockholm All-share. Det må vara volativt, men den långsiktiga trenden är ändock ned, även om det ser ut som att det inte finns några världsproblem till och från. De som är mycket aktiva på börsen kan naturligtvis göra mycket pengar på de här svängningarna genom att hela tiden köpa på botten och sälja på toppen. Det är dock svårt även för proffsen att från teknisk data läsa ut var börsen kommer att vända. De allra flesta kommer att förlora allt de äger på den här nedgången. En hel världs medelklass är på väg att utraderas. Vi är i en historisk tid, där vi kommer att få se en ekonomisk depression av en nivå som inte skådats på 100år. När banksystemet börjar att falla globalt så kommer en massa banker kommer att utplånas i processen, och börsen är alltså som vanligt. . toast med smör .. 


(kom ihåg att även rädda era pensionsspar ur fonder, exempelvis kan ni gå in i räntefonder etc. då de ej går att få ur ur pensionssysmet helt och hållet)